BRÖSTCANCER - Malmö högskola

Hälsa och samhälle
BRÖSTCANCER
EN LITTERATURSTUDIE OM HUR
BRÖSTCANCERDRABBADE KVINNOR OCH
MÄN UPPLEVER OCH HANTERAR SIN
SJUKDOM
SARA HANSSON
PIA MALMGREN
Examensarbete i omvårdnad
46 - 55 p
Sjuksköterskeprogrammet
Januari 2006
Malmö högskola
Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
e-post: [email protected]
BRÖSTCANCER
En litteraturstudie om hur bröstcancerdrabbade
kvinnor och män upplever och hanterar sin
sjukdom
Sara Hansson
Pia Malmgren
Hansson, S & Malmgren, P. Bröstcancer. En litteraturstudie om hur
bröstcancerdrabbade kvinnor och män upplever och hanterar sin sjukdom.
Examensarbete i omvårdnad 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle,
Utbildningsområde omvårdnad, 2006.
Bröstcancer är en vanligt förekommande sjukdom idag och väcker många starka
känslor. Syftet med denna litteraturstudie var att få klarhet och ökad förståelse i
hur bröstcancerdrabbade kvinnor och män upplever och hanterar sin sjukdom för
att ta reda på hur vi som sjuksköterskor kan ge tillfredsställande omvårdnad till
dessa patienter. Litteraturstudien baserades på elva vetenskapliga artiklar med
kvalitativ inriktning granskade enligt Polits et al (2001) kriterier. Den teoretiska
referensramen var Cullbergs (1992) beskrivning av den traumatiska krisens
förlopp. Resultatet uppdelades i sju teman, under vilka upplevelser och
hanteringsstrategier hos de drabbade beskrivs. Dessa teman var emotionella
upplevelser, identitet & kroppsbild, inre styrka, yttre stöd, nya livsperspektiv,
framtid samt omvårdnad. Bland de viktigaste och mest framträdande
upplevelserna var betydelsen av det emotionella stödet och vikten av
tillhandahållandet av information för att kunna hantera sin situation. I detta fanns
en viss genusskillnad.
Upplevelsen och hanteringen av bröstcancer är väldigt komplex och individuell,
därför måste också omvårdnaden anpassas därefter. Resultatet kan öka
sjuksköterskans förståelse och kunskap om dessa kvinnors och mäns upplevelser
och hantering av bröstcancer, vilket kan leda till en bättre omvårdnad med en
helhetssyn på patienten.
Nyckelord: Bröstcancer, hantering, leva med, omvårdnad, upplevelser.
1
BREAST CANCER
A literature review of how the female and male
breast cancer patients experience and cope with
their disease
Sara Hansson
Pia Malmgren
Hansson, S & Malmgren, P. Breast cancer. A literature review of how the female
and male breast cancer patients experience and cope with their disease. Degree
Project, 10 Credit Points. Nursing Programme, Malmö University: Health and
Society, Department of Nursing, 2006.
Breast cancer is a common disease today and arises many strong feelings. The aim
of this study was to bring clarity and better understanding about how female and
male breast cancer patients experience and cope with their disease, in order to find
out how we as nurses can give satisfying care to these patients. The literature
review was based on eleven scientific articles with qualitative alignment that were
revised according to the Polit et al (2001) criteria’s. The theoretical reference
frame was the description of the traumatical crisis process presented by Cullberg
(1992). The results were divided into seven themes, under which the experiences
and coping strategies of the patients were outlined. These themes were emotional
experiences, identity & body image, inner strength, practical support, new life
perspectives, the future and care. Among the most important and most salient
experiences were the importance of the emotional support and the role of
perceiving information in order to be able to cope with the situation. Here a
gender difference was found.
The experience and the coping of breast cancer is very complex and individual,
hence the care must be adjusted thereby. The results can increase the nurses
understanding and knowledge of the experiences and the coping of the female and
male breast cancer, which could contribute to a better care with a holistic view of
the patient.
Key words: Breast cancer, coping, experiences, living with, nursing care.
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING
4
BAKGRUND
Vad är bröstcancer
Symtom
Behandling
Riskfaktorer
Prognos
Mammografi
Sjuksköterskans roll
4
5
6
6
6
7
7
7
TEORETISK REFERENSRAM
8
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
9
METOD
Urvalskriterier
Artikelsökning
Artikelgranskning
Databearbetning
9
10
10
10
11
RESULTAT
Emotionella upplevelser
Identitet och kroppsbild
Inre styrka
Yttre stöd
Nya livsperspektiv
Framtid
Omvårdnad
11
11
13
14
15
17
18
18
DISKUSSION
Metoddiskussion
Resultatdiskussion
Chockfas
Reaktionsfas
Bearbetningsfas
Nyorienteringsfas
21
21
22
22
23
24
26
SLUTSATS
27
REFERENSER
28
BILAGOR
Bilaga 1
Bilaga 2
30
31
32
3
INLEDNING
Föreliggande litteraturstudie belyser patienters upplevelser av att leva med
bröstcancer och hur de handskas med sin sjukdom. Ämnet är mycket viktigt
eftersom det är den vanligaste formen av cancer hos kvinnor i världen idag, men
vi vill också uppmärksamma att män kan drabbas även om de står för mindre än
en procent av alla bröstcancerfall i världen (Almås och Sørensen, 2002). Det finns
beskrivet att manliga bröst, till skillnad från kvinnliga, bara är en anatomisk sak
med nästan obefintlig känslobetonad eller sexuell association. Denna
könsskillnad, tillsammans med det faktum att bröstcancer hos män är så ovanligt,
har förstärkt tron på att bröstcancer endast är ett kvinnligt tillstånd (Reitan och
Schölberg, 2003).
Ämnet intresserar oss båda och vi känner att det är intressant med en fördjupning
inom området. Bröstcancerdiagnosen innebär en fysisk förändring som berör ett
centralt organ av människans kropp, en kroppsdel som är symbol för olika saker
som identitet och kroppsbild. Sjukdomen väcker ofta många starka känslor
(Jönsson, 2004).
Eftersom det är så pass många som drabbas så kommer vi som allmänsjuksköterskor att träffa på dessa människor i olika sammanhang ute i arbetslivet. Det
känns därför angeläget att ha kompetens att kunna bemöta patienterna rätt och
förstå deras situationer för att ge en så bra omvårdnad som möjligt. Som sjuksköterska är det viktigt att vara uppmärksam på de fysiska och känslomässiga
problem som kan uppstå för patienten och försöka underlätta för henne (Reitan
och Schölberg, 2003). Sjuksköterskan ska också kunna ”möta patientens
sjukdoms-upplevelse och lidande för att så långt som möjligt lindra detta genom
adekvata åtgärder” (Socialstyrelsen, 1995:5).
Vår förhoppning är att denna studie ska kunna vara en hjälp för sjuksköterskor i
omvårdnaden av patienter som drabbats av bröstcancer.
BAKGRUND
Totalt drabbas mer än en miljon människor i världen varje år av bröstcancer
(Svanström, 2003).
Mellan 15 och 20 svenska kvinnor får varje dag veta att de drabbats av
sjukdomen. Av de cirka 7000 fall som registreras i Sverige varje år, är cirka 30
män (Bröstcancer, 2005-11-18).
Bröstcancer hos kvinnor är ovanligt innan de fyllt 40 år, men risken ökar med
stigande ålder (Sjukdomar - Bröstcancer, 2005-11-20). De flesta män som drabbas
är 60 – 70 år eller äldre (Bröstcancer, 2005-11-25).
Över 60 000 människor i Sverige lever idag efter att ha behandlats för sin
4
bröstcancer (Sjukdomar - Bröstcancer, 2005-11-20).
Vad är bröstcancer?
Ett kvinnobröst består till största delen av fett- och bindvävnad. Innanför dessa
finns körtelvävnad med körtlar där modersmjölken bildas. Från varje körtel går
det i sin tur en körtelgång som mynnar i bröstvårtan. Tillväxten av bröstkörtlarna
styrs framför allt av det kvinnliga könshormonet östrogen (Bröstcancer, 2005-1118). Även män har bröstvävnad, bröstkörtlar och mjölkgångar men när de
kommer upp i puberteten börjar deras testiklar producera hormoner som
förhindrar att bröstvävnaden växer (Imaginis – Breast Cancer in Men, 2005-1123).
Bröstcancer uppstår i de flesta fall i körtelgångarnas celler eller i själva körteln,
hos både män och kvinnor (a a). Det gemensamma namnet för cancer i dessa delar
av bröstet kallas för carcionom. De bröstcancerformer som inte hamnar under
denna grupp, utan i stället börjar i bröstets stödjevävnad, kallas för sarkom.
Sarkom utgör endast en liten del av bröstcancerfallen (Bröstcancer, 2005-11-18).
De stora huvudgrupperna är bröstcancer in situ (icke invasiv) och invasiv
bröstcancer. Cancer in situ innebär att cancern endast växer i de cellager där den
uppstått. Även om den är utbredd i bröstkörteln kan den som regel inte sprida sig
via lymfan eller blodet. Man kan betrakta denna cancer som ett förstadium, men
tas den inte bort riskerar man att det utvecklas invasiv cancer. Invasiv cancer
innebär att cancern är kapabel att sprida sig (a a).
Cancer in situ delas upp i duktal cancer och lobulär cancer. Dessa är även de två
absolut största grupperna för invasiv cancer, vilket presenteras av Järhult och
Offenbartl (2002). Duktal carcionom utgår från det lager av cellen som klär
insidan av körtelgången och är den vanligaste formen av bröstcancer. Lobulär
carcinom som är den näst vanligaste typen börjar i den mjölkproducerande delen
av körteln. Invasiv bröstcancer kan länge stanna i körtelvävnaden, men tas den
inte bort sprider cancern sig så småningom till den omgivande fett- och
bindväven. Sker detta finns det risk att cancern även sprider sig till lymfkörtlar i
armhålan. Från lymfsystemet sprids det sedan vidare till blodbanan och därifrån
till olika organ i kroppen där det kan bildas metastaser (Sjukdomar – Bröstcancer,
2005-11-20).
Bröstcancer delas in i olika stadier beroende på hur allvarlig den är.
Stadium 0 – cancer in situ.
Stadium 1 – innebär en tumör med storlek 0 – 2 centimeter utan några
lymfkörtelmetastaser.
Stadium 2 – tumör med en storlek på 2 – 5 centimeter. Även lymfkörtlarna kan
vara angripna.
Stadium 3 – tumörstorleken är större än 5 centimeter. Även lymfkörtlarna kan
vara angripna och tumören kan ha spridit sig lokalt i bröstet, till exempel ut till
huden eller till bröstkorgsväggen.
Stadium 4 – vid detta stadium har cancern spridit sig och bildat metastaser i andra
delar av kroppen (Nystrand, 2002).
5
Symtom
Det vanligaste symtomet på bröstcancer är att det uppstår en knuta i bröstet eller
armhålan. Förändringar i bröstets form, storlek och utseende eller sår som inte
läker kan även uppkomma. Bröstvårtan kan dras inåt eller på annat sätt förändras.
Blodblandad eller klar vätska från bröstvårtan kan också vara ett tidigt symtom
(Almås och Sørensen, 2002).
Behandling
Almås och Sørensen (a a) skriver även att kirurgi är den vanligaste
behandlingsmetoden vid bröstcancer. De operationsmetoder som används hos
kvinnor är bröstbevarande kirurgi (bara tumören avlägsnas) eller avlägsnande av
hela bröstet. Om det skett en spridning till lymfkörtlarna kan det även vara
aktuellt med tilläggsbehandling såsom strålbehandling, cytostatika eller
antiöstrogener. Behandling för män är densamma, (Bröstcancer, 2005-11-18) men
hos männen förekommer inte bröstbevarande kirurgi utan hela bröstanlaget med
tumören tas bort (Andersson et al, 2004).
Riskfaktorer
Troligtvis uppstår bröstcancer genom ett komplicerat samspel mellan en mängd
olika faktorer som till exempel arvsanlag, inre biologisk miljö (hormonbalans med
mera) samt yttre miljöfaktorer. Vad som orsakar bröstcancer är alltså inte klarlagt,
men man brukar tala om olika riskfaktorer. De två vanligaste är ärftlighet och
hormonella faktorer. Vissa faktorer ökar risken, men det betyder inte att dessa
ensamma skulle orsaka sjukdomen menar Nystrand (2002).
Ärftliga faktorer är en känd riskfaktor för bröstcancer och anlaget kan ärvas av en
kvinna eller man. Ärftlig bröstcancer uppträder ofta i tidigare åldrar än annars,
ibland redan i trettioårsåldern. Om två förstagradssläktingar, syskon, föräldrar
eller barn, insjuknat före 40 års ålder, kan man misstänka ärftlig cancer.
(Bristol-Myers Squibb, 2005-11-18).
1990 upptäcktes en speciell bröstcancergen, BRCA1. Man hade hittat en genetisk
koppling mellan ärftlig bröstcancer och en markör på kromosom 17q, och därmed
kunde den första bröstcancergenen identifieras. Man har även hittat en andra
bröstcancergen, BRCA2, som finns på kromosomarm 13q. Alla människor har
dessa gener vilka i sig inte är farliga, men ärver man mutationen av genen finns
det en förhöjd risk att drabbas av sjukdomen (a a).
Även män kan bära på dessa gener och även de har då ökad risk för att utveckla
bröstcancer, men framförallt prostatacancer. Mutationen av dessa två gener kan
svara för cirka en tredjedel av all ärftlig bröstcancer (a a). De kvinnliga
könshormonerna östrogen och progesteron anses spela en viktig roll för uppkomst
av bröstcancer eftersom bröstkörteln står under starkt inflytande av dessa. Risken
för bröstcancer hos kvinnan ökar med antalet menstruationscykler hon har under
sitt liv. Risken är alltså högre för kvinnor vars menstruation börjat tidigt och
upphör först vid hög ålder. På motsvarande sätt anses fullgångna graviditeter och
att amma ha en skyddande effekt. Risken för bröstcancer är också lägre för
kvinnor som tidigt fått barn och för kvinnor som fött många barn. Studier har även
visat att risken för bröstcancer är något förhöjd för kvinnor som ätit p-piller. Även
östrogen-behandling i samband med och efter klimakteriet innebär en ökad risk,
men den måste vägas mot de hälsomässiga fördelar som sådan hormonersättning
kan medföra (Nystrand, 2002).
6
Prognos
Möjligheten att tillfriskna är väsentligt bättre jämfört med många andra
cancerformer. Trots att antalet fall har ökat så har dödligheten stadigt minskat.
Detta anses bero på att idag upptäcks ofta bröstcancer på ett tidigt stadium tack
vare mammografiscreening, vilket har lett till ökad överlevnad eftersom
prognosen är bättre ju mindre tumören i bröstet är. Antalet kvinnor som avlider av
sjukdomen är cirka 1500 per år i Sverige, motsvarande siffra för män är cirka 10
stycken (Bröstcancer, 2005-11-18).
Mammografi
Idag erbjuder landstingen alla kvinnor i Sverige från 45-50 år upp till 75 år
mammografiundersökning. Almås och Sørensen (2002) skriver att undersökningen kan göras antingen i förebyggande syfte som en hälsokontroll, eller på
grund av att kvinnan själv, eller läkaren, känt någon förändring i brösten. Vid
mammografi röntgas bröstkörteln i flera plan vilket ger detaljrika bilder. På dessa
kan man upptäcka tumörer mindre än fem millimeter i diameter, vilka man inte
kan känna vid en vanlig undersökning av brösten. Målet är att tidigt upptäcka nya
fall av bröstcancer vilket leder till ökad överlevnad. Författarna skriver vidare att
undersökningen är mera osäker hos yngre kvinnor som inte kommit i klimakteriet,
eftersom deras körtelvävnad i brösten är mycket tätare. Det är då svårare att se
förändringar på röntgenbilden som visar tecken på bröstcancer, vilka därför lätt
kan missas. Därför erbjuds inte kvinnor under 40 år mammografiundersökningar.
Cederblom (2000) skriver att man med mammografiscreening upptäcker tre av
fyra cancertumörer tidigare än vad som är möjligt med någon annan diagnostisk
metod.
Sjuksköterskans roll
Sjuksköterskan är en av de viktigaste personerna i bröstcancersjukvård. Hon ska
fungera som en fast punkt för patienten vilket gör att den korta vårdtiden
fortfarande känns trygg och professionell. Det är sjuksköterskan som ska sköta
den praktiska planeringen runt patienten. Hon ska även informera patienten och ge
svar på frågor. Kontakten med anhöriga är också viktig för att de ska kunna
bearbeta och förstå vad som händer (Andersson et al, 2004).
Under framför allt den första tiden efter diagnosbeskedet är behovet av stöd, tröst
och information mycket stort. Information kan behöva upprepas ofta eftersom det
är mindre än man tror som patienten kommer ihåg efter samtalet (Järhult och
Offenbartl, 2002). Det är viktigt att erbjuda den drabbade kontakt med sjukhuset
under väntetiden fram till operation i form av till exempel telefonsamtal (Almås
och Sørensen, 2002). Sjuksköterskan har en viktig roll i det stödjande arbetet. Hon
bör känna till de psykiska reaktioner som kan uppstå i samband med bröstcancer
för att kunna hjälpa patienten i dennes nya livssituation Det är viktigt att
underlätta patientens process, vilket sker genom professionellt bemötande och
agerande i patientkontakten (Reitan och Schölberg, 2003). Sjuksköterskan ska
försöka skapa en förtroendefull relation med patienten och hjälpa henne att
hantera reaktionerna. Hon bör uppmuntra patienten att hålla kontakt med de
stödgrupper som finns för bröstcancerdrabbade eftersom det ger möjlighet att
bearbeta sina känslor även utanför sjukhusmiljön. Det är av stor vikt att
sjuksköterskan tar sig tid till patienten och tillåter henne att ge utlopp för sin
eventuella vrede, sorg och känsla av hopplöshet. Patienten behöver också stöd vad
gäller val av operationsmetod, förlust av bröstet och vid behandling med strålning
7
och cytostatika (Reitan och Schölberg, 2003).
Sjuksköterskans uppgift handlar idag inte bara om patientens fysiska hälsa utan
också om att göra livet för patienten bättre genom att höja livskvaliteten (a a).
I en studie av Ödling et al (2002) beskrev de intervjuade sjuksköterskorna behovet
av att prata och att ta emot information som det viktigaste för bröstcancerdrabbade
kvinnor och deras anhöriga, men menade att de själva inte hade möjlighet att
tillgodose detta behov. Bristen på tid nämndes ofta som hinder på grund av att de
var tvungna att prioritera akut omvårdnad. Några av sjuksköterskorna uttryckte
också en rädsla över att starta en konversation om de var osäkra på om kvinnan
ville prata eller inte. De visste heller inte riktigt vad de skulle säga, framförallt
inte om kvinnan ville ha en djup konversation.
Behovet av information beskrevs som stort bland kvinnorna, men sjuksköterskorna själva gav det inte. De beskrev att de ofta kände sig otillräckliga när
de behövde svara på frågor om sjukdomen eftersom de hade brist på kunskap om
denna. Kontakten med anhöriga beskrivs som nästintill obefintlig och där fanns en
viss osäkerhet om hur deras behov av att få prata och ta emot information
tillgodosågs. Sjuksköterskorna hoppades att specialistsjuksköterskan eller läkarna
träffade de anhöriga, men visste inte om så var fallet (a a).
Det fanns en skillnad mellan vad sjuksköterskorna beskrev som viktiga behov och
hur dessa behov tillgodosågs. Sjuksköterskorna tog inte något ansvar för att möta
patienternas och deras anhörigas behov av att få prata och motta information.
Istället överläts ansvaret på andra (a a).
TEORETISK REFERENSRAM
Att få en cancerdiagnos upplevs av de flesta människor som en traumatisk kris
(Reitan och Schölberg, 2003). Som teoretisk referensram används därför
Cullbergs (1992) beskrivning av den traumatiska krisens förlopp.
Ett psykiskt kristillstånd kan enligt Cullberg (1992) inträffa hos en person som
hamnat i en livssituation där tidigare erfarenheter och inlärda reaktionssätt inte
räcker till för att personen ska kunna förstå och hantera den nuvarande
situationen. Traumatisk kris kan utlösas på grund av plötsliga och oväntade svåra
yttre påfrestningar som innebär ett hot mot personens existens, sociala identitet
och trygghet eller mot personens grundläggande möjligheter till tillfredsställelse i
tillvaron.
Man delar in den traumatiska krisens förlopp i fyra naturliga faser;
- chockfas, som går över i
- reaktionsfas, vilken följs av
- bearbetningsfas, fram till
- nyorienteringsfasen, som innebär fullständig återhämtning.
8
Chockfasen varar från ett kort ögonblick till några dygn. Under chockfasen tar
individen avstånd från verkligheten med all sin kraft eftersom det då ännu inte är
möjligt att ta in vad som hänt och kunna bearbeta det. Personen kan se lugn ut
men under ytan är allt kaos. Chockfasen kan yttra sig på olika sätt, till exempel
kan personen skrika, upprepa samma mening gång på gång eller vara helt
paralyserad. Medvetandet kan vara påverkat och personen kan ha svårigheter att
kommunicera (Cullberg, 1992).
Reaktionsfasen är tillsammans med chockfasen krisens akuta fas. Den kan vara
mellan fyra och sex veckor. Reaktionsfasen börjar då den drabbade tvingas inse
vad som hänt. Det innebär en stor psykisk omställning och personens
försvarsmekanismer sätter igång tillsammans med sökande efter meningen med
det inträffade. Akut kris kan leda till att en rad stressymtom uppstå. Symtomen
uppstår i reaktionsfasen och är en följd av att kroppen hålls för länge i
alarmberedskap. Stress är de fysiologiska följder som en allmän fysisk eller
psykisk påfrestning, som då kallas stressor, kan framkalla (a a).
Sedan lämnas det akuta skedet och övergår i bearbetningsfas. Det kan pågå under
till exempel ett halvår eller ett år efter traumat. Personen börjar åter kunna tänka
framåt istället för att vara blockerad av det förgångna. Övergången till
bearbetningsfas innebär ett accepterande av tanken att leva med sin nya situation
samt ett inlärande av alla nya sociala roller. Tidigare aktiviteter återupptas och
personen blir åter öppen för nya erfarenheter (a a).
Nyorienteringsfasen har inget slut, individen lever med det förgångna som ett ärr.
Ärret kommer alltid att finnas men behöver inte hindra personen från att fortsätta
leva. Det går nu att skapa nya intressen och självkänslan kan återupprättas. En
förutsättning för detta är att den drabbade har kunnat arbeta sig igenom krisen.
Minnen kan ibland upplevas som ett kort stygn av smärta (a a).
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med denna studie är att belysa och beskriva hur bröstcancerdrabbade
kvinnor och män upplever och hanterar sin sjukdom, för att vi som sjuksköterskor
ska kunna ge tillfredsställande omvårdnad till dessa patienter.
- Hur upplever bröstcancerdrabbade män och kvinnor sin sjukdom?
- Hur hanterar de drabbade sin situation?
METOD
För att få svar på frågeställningarna har en litteraturstudie genomförts och
resultatet baserades på elva vetenskapliga artiklar. Enligt Polit et al (2001) är en
litteraturstudie en kritisk sammanställning av tidigare forskning inom ämnet.
9
Urvalskriterier
Urvalskriterierna för en artikel var att den skulle belysa ställda frågor, artikeln
skulle vara publicerad i en vetenskaplig tidskrift och den skulle vara vetenskaplig
enligt Polits et al (2001) kriterier. Studien skulle även vara kvalitativ för att på
bästa sätt besvara frågeställningarna.
Artikelsökning
Till artikelsökningen användes databaserna Blackwell Synergy, Elin, Medline och
PubMed. Sökningar genomfördes även i CINAHL, men här hittades inga
relevanta artiklar utöver de som redan valts. Begränsningar i databaserna har
använts för ett snävare artikelurval. Sökorden som slutligen användes är breast
cancer, experience, experiences, coping, nurse*, care, nursing care, living with,
male och male breast cancer. Även andra sökord kombinerades men gav inga
användbara resultat. Sökningen redovisas i bilaga 1.
Artikelgranskning
Granskning av artiklarna har skett enligt Polits et al (2001) kriterier för en
vetenskaplig, kvalitativ artikel.
Abstract ska vara en kort beskrivning av studien i början av den vetenskapliga
artikeln. Det ska beskriva forskningsfrågorna, vilka metoder som användes för att
besvara dessa frågorna, vad forskarna kom fram till samt hur studiens resultat kan
tillämpas praktiskt. Abstractet ska ge en översikt av artikeln så att läsaren kan
avgöra ifall studien är av intresse. Abstractet kan vara indelat i rubriker som
bakgrund, urval, metod, resultat, sammanfattning och nyckelord.
Introduktionen ska leda läsaren in i forskningsproblemet och sätta det i sitt
sammanhang. Här ska man finna det centrala fenomenet, koncept och de variabler
som studerats så att huvudämnet framträder och identifieras. Läsaren ska få
klarhet i varför forskaren gör denna studie genom att syfte, forskningsfrågor och
hypoteser beskrivs. Review av litteratur presenteras kort och nuvarande kunskap
om problemet ska beskrivas så att läsaren ser på vilket sätt studien är relevant och
hur den kan bidra med något nytt. Introduktionen ska även förklara varför studien
är viktig för sjuksköterskeyrket och vad det finns för behov av studien.
Metoddelen ska berätta för läsaren hur forskaren gick till väga för att få svar på
sina frågor. I en kvalitativ studie ska information ges om var studien ägde rum,
kontexten av studien samt information om urvalet. Här ska också beskrivas hur
data samlades in.
Resultatdelen ska presentera de resultat man fick fram genom dataanalysen. Detta
kan illustreras med hjälp av tabeller och figurer, som belyser de mest
anmärkningsvärda resultaten. I kvalitativa rapporter är resultaten vanligen
organiserade utefter vilka tema eller processer som identifierats i dataanalysen.
Här kan finnas en hel del underrubriker. Utdrag ur rådata kan presenteras för att
ge ett stöd och en bred beskrivning av den tematiska analysen.
I diskussionen ska forskaren dra sina slutsatser. Här ska utredas vad resultaten
betyder, varför saker blev som de blev samt hur resultaten kan komma till
användning. Diskussionen kan innehålla tolkning av resultaten, förslag på hur den
kan bidra till förbättring av sjuksköterskans omvårdnad samt begränsningar
gällande brister i urvalet, problem i studiedesignen samt svagheter i
10
datainsamlingen.
Referenslistan ska innehålla en lista över de böcker, rapporter och tidningsartiklar
som refererades till i texten av artikeln, så att läsaren lätt ska kunna hitta samma
material.
Databearbetning
Artiklarna lästes först av författarna var för sig och sedan jämfördes det som
framkommit av innehållet i artiklarna av båda författarna. Innehållet bearbetades
därefter till ett slutgiltigt resultat.
RESULTAT
Resultatet bygger på elva vetenskapliga artiklar (bilaga 2) och redovisas under
följande sju kategorier: Emotionella upplevelser, Identitet och kroppsbild, Inre
styrka, Yttre stöd, Nya livsperspektiv, Framtid och Omvårdnad. Vissa aspekter
passar in under flera kategorier, men har placerats där författarna anser dem vara
mest lämpliga.
Upplevelserna av bröstcancersjukdomen bestod av: traumatisk kris eller chock,
rädsla, bekymmer över det praktiska, stress, ovisshet, oro, hopplöshet, depression,
lidande, förnekande, återhållna känslor, förtvivlan, förvirring, sårbarhet, känslor
av att vara övergiven, avsaknad av kontroll, förändrad kroppsuppfattning, vilja att
leva, brist på emotionellt stöd, existentiella frågor, nya livsperspektiv, personlig
utveckling, sökande efter mening samt funderingar över framtiden.
Faktorer som hjälpte de bröstcancerdrabbade att hantera sjukdomen var: stöd från
familj och vänner, stöd från andra bröstcancerdrabbade, sjukvårdspersonal,
bröstrekonstruktion, accepterande av sjukdomen, en vilja att kämpa, en realistisk
attityd, en balanserad livssituation, att ta reda på fakta om sjukdomen, religiös tro,
dagliga aktiviteter, återgång till arbetet, humor, finna hopp samt att använda sig av
tidigare erfarenheter.
Emotionella upplevelser
Flertalet studier visar att beskedet om bröstcancer ofta leder till starka känslor hos
de drabbade. I studien av Landmark och Wahl (2002) jämfördes detta med en
traumatisk kris. Diagnosen upplevdes orsaka chock och akut känslomässig
obalans.
”Something special happens to you, you become someone else when
you are told you have cancer. You deny what you hear, you can’t
believe it, you are so shocked” (a a, s. 116).
De känslomässiga reaktionerna ändrades både i karaktär och i styrka efter ett tag.
Gradvis började kvinnorna inse vad diagnosen innebar och övergick till att tänka
på det som något de var tvungna att ta sig igenom. Även Saares och Suominen
(2005) beskriver i sin studie hur bröstcancerdiagnosen kom som en chock för
kvinnorna och orsakade mycket ängslan och rädsla. Diagnosen bidrog även till
tankar på operation, smärta, framtid och död.
11
”…I collapsed emotionally. All I could think about was having
cancer, cancer, cancer. I was a complete wreck, both physically
and emotionally” (Saares och Suominen, 2005, s. 47).
Också för männen kom diagnosen ofta som en chock. Chocken byttes snart ut till
att försöka återgå till känslomässig kontroll. Denna kontroll gjorde det möjligt för
dem att möta och inrikta sig på de eventuella praktiska och finansiella
konsekvenserna av deras cancerdiagnos (France et al, 2000). Även Williams et al
(2003) fann att männen reagerade med att börja bekymra sig över praktiska saker,
medan kvinnorna beskrevs reagera mer känslomässigt. Dessa reaktioner influerar i
sin tur sjukvårdspersonalens bemötande och omvårdnad av patienten.
” I’m not as sensitive and sort of tender loving care in my voice
(with men) as I am with women…I’m much more matter of fact and
don’t make a big issue out of it (Breast care nurse)” (a a, s. 1834).
Männen var motsträviga i att diskutera sin bröstcancer med nära vänner eftersom
vännerna blev besvärade då de tyckte att det var en kvinnosak. I de flesta fallen
var dock det största problemet att vännerna inte förstod och inte frågade för att få
veta mer, vilket framkom i både Frances et al (2000) och Williams et al (2003)
resultat.
I början av sjukdomen var en stor källa till stress att inte veta vad som skulle ske
härnäst. Kvinnorna ville vara själva med sina tankar, ville lära sig mer om
bröstcancer och behandling innan de informerade anhöriga om sjukdomen.
Kvinnorna var mycket oroade över hur deras familj skulle hantera situationen. De
kände att det var de som fick vara ett stöd för familj och vänner istället för
tvärtom, vilket tog mycket på deras krafter (Saares ochSuominen, 2005). I Richers
och Ezers (2002) studie framkom också att kvinnorna tänkte mycket på sina
familjer. Framför allt de med barn oroade sig för cancerns och behandlingens
inverkan på dem. De kände ett starkt behov av att skydda sina barn. Alla de sju
deltagande kvinnor som hade barn uttryckte djup oro över hur dessa reagerat.
Endast tre av de åtta kvinnor som var gifta ville ha sin man hos sig under
behandlingen. De ville inte att deras män skulle behöva lida mer än nödvändigt
och kände ett ansvar att agera skyddande.
Känslan av osäkerhet är en annan vanlig upplevelse hos kvinnor som lever med
bröstcancer, vilket Nelson (1996) tar upp i sin studie. Detta framförallt eftersom
behandlingen inte kan garantera att cancern inte dyker upp igen. Om kvinnan
kände hopplöshet i sin osäkerhet följdes detta ofta av depression. Fyra kvinnor i
studien berättade att de blivit behandlade med antidepressiva läkemedel.
Intensiteten på osäkerheten var kopplad till hur stor kontroll kvinnan kände att
hon hade över sitt liv och sin framtid. För att lindra obehag associerade med
känslorna använde de sätt att trycka undan dem, genom till exempel aktiviteter
och jobb.
Arman et al (2002) betonar lidandet en kvinna kan drabbas av vid bröstcancer.
Lidandet ökade om kvinnorna dolde för andra hur de kände. De ville inte visa att
de mådde dåligt eftersom de ville skydda människor i sin närhet, ibland till och
med sjukvårdspersonal, från att oroas. Kvinnorna undvek att tala om sitt lidande
och plågades därför i ensamhet och tystnad. Dubbelt lidande uppstod också när
12
kvinnorna försökte förneka sitt lidande för sig själva.
En del anhöriga hindrade även kvinnorna att lida genom att inte låta dem prata om
det, vilket gjorde att de inte fick släppa fram sina känslor. Det gav ökat lidande
och kvinnorna kände det som att de fick en falsk fasad. Även sjukvårdspersonal
gav väldigt lite utrymme för kvinnorna att berätta om hur de kände kring
bröstcancern (Arman et al, 2002).
”I was playing a role in a play. It was my surroundings that made me
play this role. They tried to make me superstrong, to forget my illness
and used me as part of the workforce” (a a, s. 99).
När kvinnans djupa känslor av förtvivlan försummades ökade lidandet eftersom
hon trodde att hennes känslor inte var normala. För att överkomma lidandet var de
tvungna att dela det med andra och att finna plats för sina känslor. För att ta sig
igenom behövdes en trygg omgivning och engagerade personer som kunde
bekräfta lidandet (a a).
Studien visar också att det var förvirrande för kvinnorna att möta alla olika
reaktioner på sjukdomen, från att bli sedd som redan död till att bli sedd som frisk
som om bröstcancer inte var någonting att bry sig om (a a).
I studien av Landmark och Wahl (2002) visade sig väntande vara påfrestande för
många av de bröstcancerdrabbade kvinnorna. Väntandet fanns i många olika
skeden av sjukdomsprocessen; tiden efter upptäckt av cancern till konsultation,
tiden innan vidare utredning, tiden de väntade på resultat och diagnos samt tiden
de fick vänta på operation. Saares och Suominen (2005) menar att väntandet
också spär på rädsla och frustration.
Identitet och kroppsbild
Att förlora ett bröst kan resultera i förändringar i hur kvinnan ser på sin egen
kropp och uppfattar sig själv samt hur hon upplever sig själv i relation med nära
anhöriga. Brösten är ofta kopplade till femininitet och sexualitet. Förlust av ett
bröst kan därför leda till att kvinnan känner sig okvinnlig och förödmjukad inför
det andra könet (Landmark och Wahl 2002). Detta nämns även i artikeln av
Lugton (1997). Många av kvinnorna oroade sig för hur deras män skulle reagera
över deras förändrade kroppsbild när hennes bröst opererats bort. Det underlättade
om kvinnan kunde prata om sin ängslan med sin man (a a).
Tre av de sju bröstcancerdrabbade männen som intervjuades i Frances et al (2000)
undersökning hade utvecklat strategier för att kunna handskas med sin förändrade
kropp efter mastektomin. Detta visar att även männen kan utveckla negativa
tankar om sin kroppsuppfattning till följd av ingreppet. Williams et al (2003) fann
att alla männen som intervjuats stod fast vid att de var öppna med sin diagnos,
men ändå bekymrade det vissa av dem att visa sig med bar överkropp offentligt.
En av männen hade slutat gå och simma och en annan vägrade numera att ta av
sig tröjan på stranden.
En önskan om att dölja sitt förlorade bröst visades. Det framkom att många av
kvinnorna i Landmark och Wahl (2002) undersökning berättade att de börjat
använda bröstprotes, vilket hade känts jobbigt både emotionellt och tekniskt i
början, men att de hade vant sig. Att visa protesen för närstående kunde ge
13
kvinnorna bekräftelse från dem på att de var normala (Lugton, 1997).
En del kvinnor beskrev motstridiga känslor inför sin kropp. På ett sätt såg de sin
kropp som en vän och kände att de var beredda att gå igenom vad som helst för att
den skulle bli som förut. Men samtidigt såg de kroppen som en fiende som svikit
dem och de var rädda för att cancern kunde komma tillbaka. Några av kvinnorna
funderade över ifall cancern kunde ha upptäckts tidigare om de hade varit mer
uppmärksamma på sin kropp och sina symtom (Richer och Ezer, 2002).
Arman et al (2002) beskriver att kvinnorna inte lade mycket vikt på det fysiska
lidandet, utan mer betonade känslan av ökat medvetande om kroppen och en
känsla av att inte vara hel. De hade även en känsla av att vara vanställda, så väl
som en känsla av kroppsligt misslyckande.
I Holtzmanns och Timms (2005) studie, där de studerat upplevelser av omedelbar
bröstrekonstruktion, visade det sig att detta är relaterat till känslor av hopp,
normalitet och helhet. Den omedelbara bröstrekonstruktionen minskade inte
tankarna kring bröstcancerdiagnosen, men den hjälpte kvinnorna att hantera
situationen och att få tillbaka en del av kontrollen över sina liv. Fastän de fått ett
nytt bröst så kunde känslan av att kroppen förändrats inte undvikas.
”It is important to look fairly normal, that I’m not ugly and not
reminded of it the whole time” (a a, s. 313).
Inre styrka
I studien av Saares och Suominen (2004) framkom det att kvinnorna kände att de
behövde tid för sig själva och sina tankar efter diagnosen. Deras viktigaste inre
resurser i sjukdomsfasen var att acceptera cancern, skaffa sig en realistisk attityd
gentemot sjukdomen, en vilja att bekämpa sjukdomen, leva en dag i taget och
skapa en balanserad livssituation. En balanserad livssituation och en bra relation
med sin make var speciellt för de äldre kvinnorna en viktig inre resurs för
hanterandet av bröstcancern.
I Landmarks och Wahls (2002) undersökning uttrycker kvinnorna viljan att leva
som det centrala i deras upplevelse av bröstcancer. Tanken på att vilja överleva
beskrivs som mest intensiv under den tidiga fasen av sjukdomen då kvinnan
tyckte det var svårt att föreställa sig hur deras framtid skulle bli. All energi lades
på en kamp för livet. En vanlig upplevelse hos kvinnorna i studien var att de fick
oanad styrka i kampen mot att dö. Kvinnorna var överens om att livet var värt att
kämpa för.
”You get unknown strength, you just decide to stand and face it” (a a,
s. 115).
Några av kvinnorna fann stöd i sin tro på Gud och kände att detta gjorde det
möjligt för dem att fortsätta leva ett gott liv trots bröstcancern (a a). Även många
av kvinnorna som intervjuades i Ragers (2004) undersökning berättade om kraften
av att be och hur deras tro hade gett dem styrka. Själslig tro hjälpte också
kvinnorna i deras osäkerhet. Det innefattades inte bara av religion och tro utan
kunde även utgöras av tid i naturen och att lyssna på musik (Nelson, 1996).
14
Att själv skaffa information och lära sig mer om sin sjukdom bidrog till att
kvinnorna kände sig starkare och att de hade mer kontroll över sin sjukdom.
När kvinnorna skaffat sig större kunskap om sin sjukdom ökade inte enbart deras
förståelse utan även deras vilja att motarbeta sin ensamhet och den isolering som
en bröstcancerdiagnos kan leda till. Det kom också fram att inlärning underlättade
hanteringen av deras situation. Kvinnorna ville förstå vad som hände med dem,
känna sig säkra på sina beslut om behandling och hade en önskan om att känna sig
mindre hotade av diagnosen (Rager, 2004).
En annan inre styrka som framkommer i Lugtons (1997) studie är det hopp och
stöd kvinnorna fick genom vänner, anhöriga och arbetskamrater som själva hade
haft bröstcancer. Dessa människor visade att det var möjligt att överleva, vilket
stöttade kvinnan i hennes kamp och ingav hopp. Även i Nelsons (1996) studie
poängteras det hopp och stöd kvinnorna kände när de träffade andra som överlevt
sjukdomen. Däremot kom det fram att de kände sig nedstämda av att träffa andra
bröstcancerdrabbade som mådde sämre än de själva.
Det framkommer av Richers och Ezers (2002) studie att kvinnornas tidigare
erfarenheter av cancer och andra traumatiska händelser hade en inverkan på deras
hanterade av sin sjukdom och behandling. Fyra av kvinnorna hade gått igenom en
separation och kände att de i sin nuvarande situation kunde använda sig av några
av de hanteringsstrategier de tidigare använt. Vidare använde kvinnorna i studien
sig av två olika strategier för att hantera sina upplevelser och kunna gå vidare i
livet. De förträngde tanken på att de hade cancer eller använde stödet och hjälpen
de fick av familj och vänner som en livlina.
Det fanns andra styrkor som var av betydelse för de drabbades sätt att hantera sin
sjukdom. Ett sätt för en del av kvinnorna var att göra bröstcancern mindre hotande
genom att använda sig av humor (Lugton, 1997). I Frances et al (2000) resultat
visade det sig att vissa av männen fann en inre styrka i att utveckla en
kämparattityd emot bröstcancern.
Yttre stöd
I Ragers (2004) studie berättade deltagarna om diagnosen, behandlingen och
andra svåra saker de genomgått i sjukdomstiden utan att visa några direkta
känsloyttringar. Dock kunde ingen av deltagarna tala om människorna som varit
ett stöd för dem under denna svåra tid utan att bli känslomässiga eftersom detta
betydde så oerhört mycket för dem.
Familj och vänner beskrivs i flertalet studerade artiklar som de viktigaste yttre
resurserna för de drabbade i hanterandet av bröstcancern. Däremot beskriver
männen endast sin partner som det huvudsakliga stödet, vilket redovisas av både
France et al (2000) och Williams et al (2003).
Saares och Suominen (2005) klargör att stöd från andra bröstcancerdrabbade
också var värdefullt. Kvinnorna i studien beskriver hur de fick känslomässigt,
informativt så väl som praktiskt stöd från dessa. Fyra av männen i Frances et al
(2000) studie hade fått informativt stöd från kvinnliga vänner som själva drabbats
av sjukdomen, och som en följd av detta kände männen att de inte behövde söka
professionellt stöd och rådgivning.
15
”A friend of the wife’s a nurse who had a mastectomy eight months
previous rang, came round to see me and told me what to expect when
I went for the operation, she offered to show me her scar” (France et
al, 2000, s. 346).
Williams et al (2003) beskriver hur endast en man i deras studie hade fått
möjligheten att få prata med en annan man i samma situation, men att alla kände
att det skulle kunna vara nyttigt att få prata med en annan man som gått igenom
samma sak som de själva.
Att ha ett stort nätverk gjorde det möjligt för kvinnorna att få den variation många
av dem behövde i sitt stöd. Olika aspekter av sjukdomen diskuterades med olika
människor i deras närhet (Lugton 1997). Att socialt stöd minskade deltagarnas
stress över bröstcancerdiagnosen genom att hotet från sjukdomen kändes mindre
överväldigande var också något som framkom i denna studie. Stödet bidrog även
till att de drabbade kunde upprätthålla eller förändra sina identiteter så att de
överensstämde med deras nya omständigheter.
Resultatet i Landmarks et al (2001) undersökning visar att det sociala stödet den
bröstcancerdrabbade mottar verkar influera förmågan att hantera påfrestningarna
med att leva med bröstcancer. Brist på socialt stöd verkar ha motsatt effekt.
Flera av kvinnorna i studien ansåg sig ha brist på känslomässigt stöd och
förståelse från familj och vänner. En del av deras grannar och vänner drog sig för
att ta kontakt (a a). Några av kvinnorna i Ragers (2004) undersökning berättade
också om vänner, kolleger och till och med familjemedlemmar som inte hörde av
sig när de hörde om bröstcancern. En av kvinnorna i studien trodde att det
berodde på att sjukdomen kom ”för nära”. Kan en anhörig eller vän drabbas så
kan man även själv göra det.
Sex av de tio kvinnorna i studien av Richer och Ezer (2002) upplevde att de fick
oönskad sympati från grannar och avlägsna vänner och släktingar, vilket de tyckte
var jobbigt att hantera. Många av dessa hade frågor om behandlingen och om hur
den drabbade kände sig. Kvinnorna i studien som tyckte det var jobbigt med
besök och telefonsamtal isolerade sig själva och bröt kontakten med de människor
i deras omgivning som de ansåg behandlade dem som halvdöda.
”People around me are really getting on my nerves, they talk to me
like I am about to die. I can’t stand it! My neighbor keeps on bringing
me food. I really hate the pitying. I want to be treated normally” (a a,
s. 117).
Ett annat ovärderligt stöd som beskrivs av deltagarna i Saares och Suominens
(2005) studie är det känslomässiga och informativa stödet från sjukvårdspersonal.
I Lugtons (1997) studie nämner kvinnorna också sina stödgruppsmedlemmar som
viktigt stöd och rådgivare. Upplevelsen av att bli kärleksfullt uppmärksammad
och uppskattad för den de var av stödgrupper och sjukvårdspersonal var enorm.
Flera kvinnor nämnde det förtroende och trygghet de upplevde som socialt stöd,
både under sjukhusvistelsen och efter utskrivningen (Landmark et al 2001). Det
enda formella stödet som männen fick i Williams et al (2003) studie var från en
specialistsjuksköterska vars ansträngning och råd värderades högt.
16
Även dagliga aktiviteter och arbete fungerade som viktiga yttre resurser i
hanteringen, visar resultatet i bland andra Saares och Suominens studie (2005).
Kvinnorna i Landmarks och Wahls (2002) undersökning önskade att deras
vardagsliv skulle se ut som före cancern. De återgick till aktiviteter som gav dem
meningsfulla upplevelser för både kropp och själ. Att upptäcka att man
fortfarande kunde hantera saker man kunnat innan gav en känsla av fysisk styrka.
Detta ledde även till en tro på styrkan att övervinna cancern. Kvinnorna tyckte det
var skönt att återgå till sina fritidsaktiviteter då det gav dem annat att tänka på än
cancern.
”I think it has something to do with control. That I can overcome my
feelings. I can walk, I can move, I’m alive and it’s good to feel tired
after activity” (a a, s. 117).
Att arbetsplatsen var väldigt viktig för deltagarna framgår även i Lugtons (1997)
och Richer och Ezers (2002) studie. Då kvinnorna gick tillbaka till jobbet ökade
deras självförtroende och arbetskamraterna var ett mycket stort stöd. Också i
Landmarks och Wahls (2002) studie blev vikten av att ha en anställning tydlig
under intervjuerna. Arbetet upplevdes som en utmaning och en meningsfull social
aktivitet i livet. När kvinnorna gick hemma var det lätt att de bara fokuserade på
cancern och tyckte därför att det var skönt att göra något annat.
Nya livsperspektiv
Kvinnorna i Armans et al (2002) studie berättade att bröstcancern hade förändrat
deras liv, deras perspektiv på livet och deras förhållanden till andra människor.
Inget upplevdes längre som innan bröstcancern och allt i deras liv kom nu att
kretsa kring sjukdomen. Kvinnorna beskrev hur de led av att behöva kämpa
mellan liv och död och av känslorna mellan mening och meningslöshet, samtidigt
som de kämpade med att strida mot sjukdomen och att inte bli undergiven den.
Existentiella frågor kom fram som en konsekvens av cancern. Hotet mot
kvinnornas liv tvingade dem att betrakta sina liv utifrån ett förnyat och klarare
perspektiv. Kvinnorna kände också ett behov av att söka och hitta svar på de
existentiella frågorna och att hitta en mening i upplevelsen av att ha drabbats av
en livshotande sjukdom. I denna inre anpassningsprocess kände kvinnorna att de
växte och utvecklades.
” I have found many more dimensions in life, that I have given room
for all my sensitivity to accept and se that life has more dimensions,
that I understand much more than spiritual reality also but that
emotional (as well)” (a a, s. 101).
Även i Nelsons (1996) studie ändrade de deltagande kvinnorna sitt sätt att se på
livet. Anpassningar krävdes av kvinnorna och deras familjer, då de tvingades
modifiera sina livsstilar och hitta nya roller. Ovissheten inför framtiden hjälpte
kvinnorna att undersöka sina livsstilar på ett sätt de inte gjort förut, då livet sågs
på med nya ögon. De kände att de levde mer i nuet istället för att skjuta upp saker
på framtiden och tog inte längre saker för givet. Livsperspektivet blev bredare och
sågs inte längre lika mycket ur individsynvinkel som förut. De upplevde också att
de började fokusera på de positiva aspekterna i livet och upptäckte hur värdefullt
det var.
17
Kvinnorna i Ragers (2004) studie ville ha svar på varför de drabbats och vad
upplevelsen av situationen skulle ha för betydelse i framtiden. I de flesta fallen
drogs slutsatsen att de skulle använda upplevelsen till att hjälpa andra kvinnor
med bröstcancer.
I Lugtons (1997) studie beskriver kvinnorna hur de var tvungna att konfrontera sin
egen död för att kunna hantera sin ovissa framtid. Ibland anförtrodde de sig inte
till sina närmaste om sina rädslor om döden för att undvika att oroa dem.
Alla kvinnorna som intervjuades av Richer och Ezer (2002) berättade att de
spenderat mycket tid på att tänka på sina liv, sina barn, färdigheter och
misslyckande och hur allt passade in i deras upplevelser. En kvinna berättade att
hon inte trodde att hon skulle behöva drabbas av cancer för att kunna prioritera
viktiga saker i livet.
”My experience with cancer and chemotherapy made me deal with
questions about death, life, and disease. I never had to deal with
something like this before, I was more focused on things to do with the
material aspects of life. I don’t focus on little things anymore. I learn
to live in the moment” (a a, s. 118).
I Nelsons (1996) studie uttrycker kvinnorna en nyfunnen frihet över att kunna
frigöra sig från kulturella förväntningar och sociala påtryckningar. De kände sig
också friare i att uttrycka sig själva mer öppet och ärligt om vad de kände och
tyckte än vad de tidigare kunnat.
Framtid
I Landmarks och Wahls (2002) studie var det många av de deltagande som tänkte
mycket på hur cancern skulle komma att påverka deras framtid. Även kvinnorna i
Saares och Suominens (2005) studie beskrev detta som en stor bidragande orsak
till stress.
De som blev sämre i sin sjukdom ville inte planera för långt eftersom de kände att
de inte hade någon kontroll över vad som skulle ske nästa dag. Kvinnorna trivdes
inte med att leva med en osäker framtid, men deras upplevelser gjorde dem mer
medvetna om vad i livet som är viktigt, vilket framkom i Nelsons (1996) studie.
Vidare undantryckte kvinnorna medvetet tankar relaterade till sin osäkra framtid
för att kontrollera de överväldigande känslorna. Intensiteten av ovissheten var
associerad med kvinnornas uppfattningar om sin förmåga att kontrollera sina liv
och sin framtid. Att hålla sig sysselsatt med aktiviteter ledde till att tankarna på
framtiden lindrades. Den största rädslan kvinnorna kände var att deras liv kunde
komma att bli kort på grund av en tidig död. Rädslans intensitet överraskade ofta
och de kände sig kontrollerade av sin osäkra framtid (a a).
I Richers och Ezers (2002) studie berättade kvinnorna att de kände att de var
tvungna att ta sig igenom den sista behandlingen innan de kunde gå vidare, hitta
balans i livet igen och börja planera inför framtiden.
Omvårdnad
Deltagarna i Armans et al (2002) studie upplevde att de fått acceptabel fysisk
omvårdnad men deras enorma behov av känslomässigt stöd och uppmärksamhet
18
tillgodosågs inte. Sjukvårdspersonalen såg kvinnornas kropp och själ som två
skilda delar och inte med en helhetssyn. Kvinnornas lidande ökade på grund av
personalens oförmåga att se dem som hela individer med känslor och tankar. Det
fanns därmed svårigheter i kommunikationen mellan parterna eftersom ”de levde i
olika världar”. Kvinnan lade mer vikt vid existens, liv och död medan
sjukvårdspersonalen var inriktade på att bota det fysiska. Kvinnorna kände sig
därför ofta övergivna, vilket resulterade i stor missnöjdhet och ökat lidande.
I likhet med föregående studie upplevde kvinnorna i Landmarks och Wahls
(2002) studie bristande emotionellt stöd inom sjukvården.
Även i Holtzmanns och Timms (2005) undersökning påpekade deltagarna att
sjukvårdspersonalen nästan enbart fokuserade på den fysiska vården. Några
kvinnor nämnde att de kände sig förbisedda med de problem som inte direkt var
kopplade till bröstcancerdiagnosen.
” I had my own sources of support, which meant that I had someone
to talk to about all this, but if I hadn’t had that, I think I would have
felt like a piece of meat, because they only focused on the physical
aspect” (a a, s. 314).
Trots detta var de flesta av kvinnorna i studien nöjda med omvårdnaden efter
operationen och beskrev personalen som trevlig, vänlig, hjälpfull och
uppmärksam.
Avfärdad, avvisad, osäker, förvirrad och nedslagen är ord som kvinnorna i
Landmarks et al (2001) studie använde för att beskriva sina upplevelser i mötet
med sjukvårdspersonal. Uttryck som kan sammanfattas till brist på stöd i kvinnans
behov av råd, information och vägledning. Detta ledde till känslor av osäkerhet
och avsaknad av kontroll, en upplevelse som kändes som en börda för kvinnorna.
Personalen uppfattades däremot som stödjande när de brydde sig om kvinnorna
som individer och gav dem känslomässigt stöd, vilket ledde till känslor av
trygghet. Resultatet i studien visar på att patienterna behöver mer känslomässigt
stöd från sjukvårdspersonalen.
Innan männen i Frances et al (2000) studie fick sin diagnos hade ingen av dem
hört att män kunde drabbas av bröstcancer, inte heller deras anhöriga kände till
det. Okunskapen bland personal var också stor och två av männen som
intervjuades fick envisas för att få sina upptäckta knutor i bröstet undersökta.
Responsen de fick från läkaren var att det inte fanns någonting att oroa sig för.
Två av deltagarna fick träffa en specialistsjuksköterska, men i båda fallen
förklarade sköterskan att hon inte hade någon erfarenhet av omvårdnad och
hantering av manlig bröstcancer. Fem av de intervjuade männen hade inte fått
träffa någon specialistsjuksköterska.
”I mean it’s routine for women to have a breast care nurse
visit,…men possibly need as much help…some men would welcome
someone to talk to” (a a, s. 346).
Vidare framkom i Frances et al (a a) studie att det rådde brister i
tillhandahållandet av information om bröstcancer till männen. Ingen av deltagarna
i undersökningen erbjöds information eller litteratur specifikt om manlig
19
bröstcancer. Två av männen fick generell information i broschyrer om kvinnlig
bröstcancer. De andra deltagarna hade läst litteratur som de fått av kvinnliga
bekanta som också drabbats. Alla männen tyckte att informationen var behjälplig
men framhöll att information om manlig bröstcancer skulle ha varit mer relevant.
I den information de fick fanns till exempel beskrivning av användning av protes
och bh efter operation samt information om bröstrekonstruktion. Även i Williams
et al (2003) studie var många av männen besvikna över den bristande information
om bröstcancer som kändes relevant för dem. Några av dem fick till exempel se
en bild på en kvinnokropp efter en mastektomi innan de själva skulle opereras.
Också männen i denna studie fick ta emot litteratur specifik för kvinnor. Dock
ville männen inte ha broschyrer om enbart manlig bröstcancer utan hellre separata
sektioner i befintliga broschyrer. Båda studierna visar att det finns en stor brist på
relevant information om bröstcancer för män.
När männen tillfrågades om de skulle ha velat träffa och prata med andra män
som drabbats av bröstcancer visades ingen entusiasm bland männen i Frances et al
(2000) studie. Däremot ansåg alla deltagarna i Williams et al (2003) studie att det
skulle ha varit bra att prata med andra män i samma situation. Männen hade även
velat gå i en stödgrupp med andra män, dock inte i mixade grupper med män och
kvinnor eftersom de trodde att kvinnor påverkas mer av bröstcancer.
Omvårdnaden efter operationen i Saares och Suominens (2005) studie var
generellt en positiv upplevelse för bröstcancerpatienterna. Den hektiska
atmosfären beskrevs som negativ, men kvinnorna tyckte ändå att de fått bra
omvårdnad. Studien understryker vikten av emotionellt och informativt stöd från
personal till patient.
”… the nurse, she had this attitude, that cancer is an illness like any
other. She didn’t make any unrealistic promises, she just gave me
hope, that this is not the end of the world…” (a a, s. 48).
Kvinnorna tyckte att det kändes jobbigt att behöva ta beslut om hela bröstet
skulle opereras bort eller bara en del av det, men tyckte samtidigt att det var
positivt att bli tillfrågad om sin egen åsikt (a a).
Alla de intervjuade kvinnorna tyckte att sjuksköterskorna på avdelningen var
trevliga mot dem och de kände att de behandlades som ”riktiga individer” i
Richers och Ezers (2002) studie. Även i Lugtons (1997) studie visade personalen
kvinnorna emotionellt stöd och närhet. Sjuksköterskan i Richers och Ezers (2000)
studie försåg kvinnorna med information under behandlingen om möjliga
biverkningar och hur dessa kunde underlättas. Kvinnorna tyckte att det var viktig
information, men kände sig överväldigade av alla detaljer, framförallt inför deras
första behandling. Också kvinnorna i Lugtons (1997) undersökning upplevde att
det fanns tillfällen då de fick mer info än vad de kunde ta till sig.
Tre av kvinnorna i Richers och Ezers (2002) studie påpekade att fastän de förstod
att sjuksköterskorna var väldigt upptagna så kände de ett stort behov av att få
prata om sina känslor kring bröstcancern och behandlingen. De kände att det var
svårt att dela sina innersta tankar med sin familj eller vänner eftersom de inte ville
oroa dem.
20
Kvinnorna kände sig även väl informerade och därför trygga under
sjukhusvistelsen men saknade en hel del information när de kommit hem. Den
övergripande uppfattningen var att tiden efter hemkomsten var mycket svår.
Kvinnorna kände sig övergivna, sårbara och osäkra. De saknade också
professionell kontakt. Vakuum, tomhet och att vara hjälplös beskrevs av alla
kvinnorna (Holtzmann och Timm, 2005).
” It has something to do with the fact that you come from this much
protected hospital environment, where they check you every half hour
and all of a sudden you’re by yourself ” (a a, s. 314).
Även en av männen i Frances et al (2000) studie nämnde att han tyckte han fått
bristande postoperativt stöd och information. Han fick armödem med svaghet,
något som kom oförberett och påverkades hans livskvalitet eftersom hans hobbies
inskränktes som följd. Han trodde att ifall han informerats tidigare så skulle han
inte oroat sig lika mycket och kunnat hantera situationen bättre.
Kvinnorna uppskattade då de fick ha samma vårdpersonal omkring sig i så stor
utsträckning som möjligt (Holtzmann och Timm, 2005). Flera av kvinnorna i
Landmarks et al (2001) undersökning uttryckte besvikelse över att inte få träffa
samma läkare under uppföljningen.
”When I came for my check-up I had a loads of questions, but then
another doctor turned up. It was such a disappointment, it was so
hurtful” (Holtzmann och Timm, 2005, s. 221).
DISKUSSION
Diskussionen kommer att redovisas i två delar, metoddiskussion och
resultatdiskussion. I metoddiskussionen diskuteras vårt tillvägagångssätt och
litteraturstudiens styrkor och svagheter. I resultatdiskussionen diskuteras de
resultat som framkommit från artiklarna.
Metoddiskussion
För att undersöka vad som tidigare skrivits om hur det är att leva med bröstcancer,
hos både män och kvinnor, gjordes en litteraturstudie. Metoden som valdes var till
fördel så till vida att mycket relevant material fanns att tillgå om kvinnors
upplevelser. Det var troligtvis även det bästa sättet att hitta information om
upplevelser hos män med bröstcancer eftersom det är ett så pass ovanligt tillstånd.
Nackdelen med metoden kan ha varit en eventuell begränsning vad gäller djupet
av inblicken i de bröstcancerdrabbades upplevelser som kanske hade framkommit
under en empirisk studie.
Fördelen med att göra en litteraturstudie är att forskarna har tillgång till mycket
material och tydligt kan se mönster i sin forskning. Det komplexa innehållet som
är skapat utifrån en mängd olika källor kan ge en helhetsbild. Däremot kan en av
bristerna med att göra en litteraturstudie vara att forskarna lägger in sina egna
tolkningar och värderingar i det de analyserar, vilket kan leda till ett missvisande
21
resultat. Dessutom kan man inte heller vara säker på att författaren har inkluderat
all relevant litteratur eller summerat kunskapen på rätt sätt (Polit et al, 2001).
Sökmotorerna som tillämpades var Blackwell Synergy, Elin, Medline och
Pubmed, eftersom dessa visades innehålla relevanta artiklar om upplevelser hos
bröstcancerdrabbade. Många sökord prövades men de slutgiltiga som användes
var följande: breast cancer, experience, experiences, coping, nurse*, care, nursing
care, living with, male och male breast cancer. Dessa ord ledde till de mest
relevanta artiklarna om ämnet. Samtliga artiklar hittades i databaser och laddades
ner i fulltext. Sökningen pågick tills mättnad uppnåddes och inget nytt framkom.
Inga artiklar beställdes, på grund av tidsbristen. Detta kan ha lett till
begränsningar i urvalet av artiklarna. Sökningarna sträckte sig från år 1995 till år
2005, på grund av att författarna ville hitta de senaste studierna inom området.
Detta kan dock ha lett till att tidigare relevanta studier missats.
Många av artiklarna som hittades var irrelevanta och valdes bort eftersom de inte
svarade på syftet eller inte följde Polits et al (2001) kriterier. Kvantitativa artiklar
exkluderades eftersom de kvalitativa var av större vikt för att undersöka hur
bröstcancerdrabbade upplever och hanterar sin sjukdom. Detta ledde till ett snävt
urval av deltagare eftersom kvalitativa studier ofta görs med färre deltagare än i
kvantitativa studier. Trots detta kändes de elva valda artiklarna fullt tillräckliga för
att få svar på syftet.
Det fanns svårigheter med att hitta studier om män drabbade av bröstcancer, trots
noggranna sökningar i olika sökmotorer. Det hittades dock två lämpliga artiklar.
Detta kan ha lett till ett missvisande resultat eftersom så få mäns upplevelser
studerats.
Artiklarna som valdes skildrar studier som är utförda i olika delar av världen,
varav fem tog plats i Norden, en i Skottland, två på Irland, två i USA och en i
Kanada, vilket ger en god bredd i resultatet.
Resultatdiskussion
Deltagarna i artiklarna som har studerats genomgick på olika sätt de
krisreaktionsfaser som nämnts i den teoretiska referensramen; Chockfas,
Reaktionsfas, Bearbetningsfas och Nyorienteringsfas. Resultatdiskussionen
kommer att utgå ifrån dessa fyra faser med anknytning till Cullberg (1992).
Chockfas
Att få en bröstcancerdiagnos medför en känslomässig obalans eller till och med
chock hos de flesta. Detta framkom i många av de studerade artiklarna. Alltför
ofta ges viktig information till patienten i anslutning till att hon fått sin diagnos.
Eftersom det är svårt att ta till sig och minnas information under denna fas så är
det viktigt att de som ger den medicinska informationen känner till detta
(Cullberg, 1992). Sjuksköterskan bör vara med när patienten får beskedet om
bröstcancer för att veta vad som sagts och kunna återberätta det som patienten inte
tagit till sig, vilket även betonas av Reitan och Schölberg, (2003). Genom sin
närvaro visar sjuksköterskan även att hon är tillgänglig för patienten. Det är alltså
av stor vikt att patienten får rätt information vid rätt tillfälle och i lagom mängd
för att patienten ska kunna gå igenom de kritiska faserna och nå accepterande.
22
Reaktionsfas
Kvinnorna reagerade ofta med att försöka förstå vad diagnosen innebar för dem.
Många drabbade sökte efter meningen med varför de drabbats (Arman et al, 2002;
Rager, 2004; Richer och Ezer, 2002). Därefter började de tänka på hur de skulle
kunna klara sig genom sjukdomen med livet i behåll (Saares och Suominen, 2005;
Landmark och Wahl, 2002). Männen däremot började tänka i mer praktiska banor
kring sin sjukdom och kunde därför sägas återfå känslomässig kontroll snabbare
(France et al, 2000; Williams et al, 2003). Det är intressant att fundera över ifall
männen reagerar mer praktiskt och hjälteaktigt just för att de är män och förväntas
reagera så. De kanske vill leva upp till förväntningarna som omgivningen har på
dem, att de är starka och manliga.
Isolering av känslor är ett av de vanligaste försvaren vid smärtsamma känslor.
Känsloisoleringen kan vara ett tillfälligt skydd eller en förvrängning av de
aktuella känslorna som kan få negativa följder (Cullberg, 1992).
I studien av Williams et al (2003) kom det fram att sjukvårdspersonalen visade ett
annat förhållningssätt gentemot män till skillnad från hur de uppträdde mot
kvinnor som drabbats av bröstcancer eftersom kvinnorna reagerade med starkare
känslor. Detta tror vi försummar männens behov av att prata ut om tankar och
känslor kring sin sjukdom. Det är därför viktigt att sjuksköterskan bemöter män
med bröstcancer med samma attityd som de bemöter kvinnorna trots att männen
verkar hantera situationen bättre.
Lidande framkom som en vanlig upplevelse hos bröstcancerdrabbade (Arman et
al, 2002). Lidandet ökade om kvinnorna undertryckte känslorna för sig själva eller
för andra. De ville inte visa att de mådde dåligt eftersom de ville skydda
människor i sin närhet, ibland till och med sjukvårdspersonal, från att oroas.
Cullberg (1992) skriver att undantryckande ofta görs i ett försök att socialt
anpassa sig till omgivningens förväntningar och krav. Man vill ta sig samman,
tänka på något annat eller vara duktig. I en undersökning av Cullberg (a a), där
han studerade kvinnor som genomgått en traumatisk kris, var det omkring 20
procent av kvinnorna som av olika anledningar hade försökt behärska eller
undertrycka sin sorg och oro omedelbart efter händelsen. Jämfört med denna
grupp som reagerade öppet så visade dessa kvinnor en klart längre tidsperiod
innan de återhämtade sig och kunde återvända till sina normala aktiviteter. Detta
visar vikten av att känslorna får utlopp i den akuta krisen.
I vissa fall i de studerade artiklarna hindrade sjukvårdspersonal kvinnorna att
släppa fram sina känslor genom att inte låta dem prata om dem (Arman et al,
2001). Många av deltagarna i studierna upplevde att deras fysiska
omvårdnadsbehov tillgodosågs (Arman et al, 2002; Saares och Suominen, 2005),
men att det känslomässiga stödet inte uppfylldes eftersom sjukvårdspersonalen
verkade betrakta patienternas kroppar och själar som två separata faktorer och
fokuserade främst på den fysiska omvårdnaden (Arman et al, 2002; Landmark och
Wahl, 2002; Landmark et al, 2001; Holtzmann och Timm, 2005). Trots detta
uppgav många av deltagarna att de var nöjda med omvårdnaden (Holtzmann och
Timm, 2005; Richer och Ezer, 2002; Saares och Suominen, 2005).
Vi anser att sjukvårdspersonalen brister i sin omvårdnad då de tenderar att
fokusera främst på den fysiska omvårdnaden, medan patienterna önskar att få sitt
emotionella behov tillgodosett i första hand. Sjukvårdspersonalen måste ge
23
patienterna utrymme att berätta hur de mår och känner. Det är viktigt att de
drabbade får veta att deras känslor är normala och att det är viktigt att släppa fram
sina innersta tankar och känslor för att kunna bearbeta sin situation. I detta spelar
sjuksköterskan en viktig roll, vilket även poängteras av Almås och Sørensen
(2002).
I Ödlings et al (2002) studie beskrev sjuksköterskorna vikten av att de
bröstcancerdrabbade fick prata om sina känslor, men menade att de själva inte
hade möjlighet att tillgodose detta behov. Bristen på tid nämndes ofta som hinder,
men även en rädsla bland sjuksköterskorna fanns över att de inte visste vad de
skulle säga om kvinnan ville ha en djup konversation. Studien visar att det råder
för hög arbetsbelastning för sjuksköterskorna eftersom de inte hinner ägna sig åt
den emotionella omvårdnaden, det vill säga att det är en resursfråga. Vi tror även
att okunskap om det känslomässiga stödets vikt spelar in. Det är därför viktigt att
kunskap om detta sprids så att en god omvårdnad till dessa patienter kan ges.
Det viktigaste man kan göra för en människa i kris är att vara närvarande. Man
ska inte känna att man alltid måste komma med lösningar eller ge goda råd eller
tröst. Redan genom att lyssna, deltar sjuksköterskan i samtalet eftersom den
krisdrabbade får möjlighet att ge uttryck för tankar och känslor och på så vis
bearbeta den kris hon befinner sig i (Reitan och Schölberg, 2003).
Det är också viktigt att den drabbade slipper fungera som ett stöd för vänner och
familj då det är hon själv som mest behöver stödet (Saares och Suominen, 2005).
Även här bör sjuksköterskan vara lyhörd och hjälpa till. Hon måste ge mer
uppmärksamhet till familjemedlemmar och även stödja dem i svåra situationer.
Stresskänslor var en väldigt vanlig reaktion på bröstcancerdiagnosen, vilket
tydligt framkom av artiklarna. Detta kan ha bidragit till att de drabbade inte bara
psykiskt led av själva bröstcancerdiagnosen utan även av de psykosomatiska
följderna som stress kan ge. Det är därför viktigt som sjuksköterska att prata kring
den drabbades stresskänslor om till exempel vad som ska hända i framtiden samt
lindra de psyksomatiska obehag som stressen orsakar. Dessa obehag kan bland
annat vara huvudvärk, sömnstörningar och magproblem (Cullberg, 1992).
Bearbetningsfas
Deltagarna i studierna hade olika sätt att hantera och finna stöd under sin
bearbetning av sjukdomen.
Både i Landmarks och Wahls (2002) och i Saares och Suominens (2005) studier
betonades vikten av dagliga aktiviteter och återgång till arbetet som en tillgång i
bearbetningen. Även Lugton (1997) nämner betydelsen av att återgå till arbetet.
Detta visar att de drabbade kvinnorna önskade behålla sin vardagliga struktur.
Den bröstcancerdrabbade kan behöva hjälp med att lägga om fokus på sjukdomen
till dagliga aktiviteter, i den mån det är möjligt. Detta kan vara svårt att komma
igång med, men kan ha stor betydelse för livskvaliteten för den drabbade. På
jobbet får individen annat att tänka på och kan dessutom lättare hålla igång sitt
sociala nätverk.
Tidigare erfarenheter av traumatiska händelser kunde även ha betydelse för hur de
drabbade handskades med sin sjukdom (Richer och Ezer, 2002). Här kan
sjuksköterskan försöka inge hopp om att det finns en väg ut ur mörkret, genom att
24
uppmuntra patienten att tänka tillbaka på hur han eller hon överkommit svåra
situationer tidigare. Reitan och Schölberg (2003) menar att sjukvårdspersonalen
måste försöka återuppväcka patientens livsmod och få henne att tro på att hon
kommer att kunna hantera sin situation. Enligt Landmark och Wahl (2002) kan
sjuksköterskan stödja den drabbade genom att fokusera på hennes tillgångar att
hantera sin sjukdom istället för att sjuksköterskan fokuserar på de begränsningar
sjukdomen ger.
Ett annat sätt att hantera och bearbeta sin situation var att ta reda på information
om sin sjukdom. Kvinnorna som hade mer kunskap om bröstcancer upplevde en
större kontroll över situationen jämfört med andra (Saares och Suominen, 2005).
Männen som drabbats hade däremot mycket svårt att skaffa information och
kunskap som var specifik för dem. I Williams et al (2003) studie uttrycktes
önskemål om information som rör manlig bröstcancer. I samma studie sa männen
att de skulle ha velat prata med andra bröstcancerdrabbade män, men detta blev
inte av. Intressant dock att männen i Frances et al (2000) studie inte hade något
intresse av att göra detsamma. Eftersom båda studierna är från Wales borde denna
olikhet inte bero på kulturella skillnader. Däremot kan den kanske bero på antalet
deltagare i de olika studierna. I Frances et al (2000) studie var deltagarna färre och
här kan man fundera över ifall grupptrycket spelat in, eller ifall det faktiskt är så
enkelt att vissa av männen inte hade behov av att prata med andra män i samma
situation.
Vi föreslår att sjukvården ordnar broschyrer som är relevanta även för män som
har drabbats av bröstcancer. Det verkar olämpligt att män ska behöva gissa sig till
vilken information de ska ta till sig när de läser om kvinnlig bröstcancer. Männen
ska även få information om att det finns stödgrupper att vända sig till. En annan
anmärkningsvärd sak som framkom var okunskapen om manlig bröstcancer. I
Frances et al (2000) undersökning var det inte bara männen utan även personal
som inte var bekanta med fenomenet. Sjukvårdspersonal bör vara pålästa om
fenomenet manlig bröstcancer trots att det är ett ovanligt tillstånd så att de kan ge
männen ett adekvat stöd.
En del kvinnor nämnde humor som ett sätt att göra bröstcancerdiagnosen mindre
hotande (Lugton, 1997). Därmed kan det vara bra ifall sjuksköterskan har i åtanke
att trots att patienten lider av en allvarlig sjukdom så kan humor vara en
användbar strategi i patientens hantering av sjukdomen. Humorn kan ibland vara
en kommunikationsväg och allt behöver inte betraktas genom mörker.
Vi vill poängtera hur viktigt det framstod vara för de bröstcancerdrabbade att ha
socialt stöd från familj, vänner och sjukvårdspersonal i hanteringen av sjukdomen.
Eftersom så många också uppgav att de fick hopp och stöd av att vara i kontakt
med andra som drabbats (Saares och Suominen, 2005; Frances et al, 2000;
Williams et al, 2003) så bör sjuksköterskan informera och motivera patienten till
att delta i stödgrupp. Hon kan även hjälpa till med praktiska saker som att ta reda
på var den närmsta gruppen finns och vilka tider de brukar träffas.
Brist på socialt stöd påverkade däremot de drabbade negativt i sin upplevelse och
hantering av bröstcancern (Landmark et al, 2001; Rager 2004). I dagens samhälle
finns det så effektiva mediciner och behandlingar att många sjukdomar botas eller
åtminstone blir mindre synliga. Det ses idag nästan som onormalt att vara sjuk och
något som folk inte verkar vilja acceptera. När någon i familjen eller en vän
25
drabbas av en livshotande sjukdom tränger sig verkligheten på och förändrar den
trygga tillvaron. Det är svårt för många att behöva acceptera att det är möjligt att
drabbas av en livshotande sjukdom. Det är också svårt att behöva inse att man
själv kan drabbas. Säkert är det en försvarsmekanism när anhöriga drar sig undan
eftersom de inte vill ta till sig att en sjukdom har gjort intrång på deras trygga
tillvaro.
Vi tycker att det är anmärkningsvärt att ingen av de bröstcancerdrabbade
kvinnorna och männen i studierna hade inställningen att vilja ge upp och inte orka
kämpa. Detta kan kanske ha varit en urvalsmekanism där forskarna endast
inkluderat drabbade som varit av inställningen att kämpa emot sin sjukdom redan
från början. De som hade inställningen av att ge upp kanske valde att inte delta i
studierna.
Nyorienteringsfas
Kvinnan förlorar efter operationen en del av sin kropp som är länkad till
kvinnlighet (Landmark och Wahl, 2002; Lugton, 1997) vilket kan leda till en
känsla av att vara vanställd (Arman et al, 2002). Förlust av ett kroppsligt organ
ger ofta starka psykiska följder. Den psykiska upplevelsen vid organförlust beror
på vilken betydelse och mening organet fått i individens egen identitet. Kvinnor
som på grund av bröstcancer får ett eller båda brösten borttagna kan reagera med
depression efter operationen. Det hänger ihop med upplevelsen av att vara
stympad och att ha förlorat sin attraktivitet. Bröstet är visserligen inget nödvändigt
organ men har för många en viktig psykisk funktion för självkänslan (Cullberg,
1992).
Även männen upplevde obehag med sin förändrade kroppsbild (Williams et al,
2003). Sjuksköterskan bör vara uppmärksam på att också män kan utveckla
negativa tankar om sin kroppsuppfattning till följd av ingreppet. Det är viktigt att
hon är medveten om dessa känslor så att hon kan hjälpa de drabbade med att
anpassa sig till den förändrade kroppen och lära sig leva med den.
Efter beskedet om bröstcancerdiagnosen fick de drabbade en ny syn på livet
(Arman et al, 2002; Nelson, 1996; Richer och Ezer, 2002). För de flesta
deltagarna blev materiell rikedom mindre viktig än vad den var innan
bröstcancerdiagnosen, istället var det relationer med andra människor som
prioriterades. Detta visar på att upplevelserna av bröstcancer inte bara behöver
vara något negativt, utan kan även bidra till att man tar vara på livet, lever ut sina
drömmar och omger sig med människor som får en att må bra. Här finns alltså en
paradox eftersom sjukdomens motgångar kan vändas till något positivt.
Undersökningar om cancer och existens visar att cancersjuka ofta får en ny syn på
tillvaron. Inte sällan resulterar sjukdomen i en större innerlighet och närhet till
livet (Reitan och Schölberg, 2003).
Kvinnorna i Armans et al (2002) undersökning kände att de växte och utvecklades
i denna anpassning till den nya livssituationen och i Nelsons (1996) studie
upplevde kvinnorna att de nu kunde uttrycka sig själva mer öppet och ärligt.
Förmodligen upplevde kvinnorna i studien att det inte fanns någon poäng med
återhållna åsikter, de kanske ville ta vara på tillfällen att säga sitt hjärtas mening
när de insett att de inte längre kunde ta tiden för givet.
26
En kris är ett stycke av livet och är inte något som ska glömmas. Många upplever
också efteråt att händelsen får nya betydelser under kommande perioder av livet
(Cullberg, 1992).
SLUTSATS
I resultatet visade det sig att sjukvårdspersonalen kan vara ett av de viktigaste
stöden för bröstcancerdrabbade. Dessvärre verkade sjuksköterskorna i studierna
mest fokuserade på den fysiska omvårdnaden och såg inte patienten i ett
helhetsperspektiv. Det är viktigt att sjuksköterskan förstår hur värdefullt
emotionell omvårdnad är för de bröstcancerdrabbade så att inte patientens behov
försummas. Är sjuksköterskan medveten om bröstcancerpatientens upplevelser
och hanteringsstrategier så kan hon ge dessa patienter individuellt och anpassat
stöd. Det måste därför ske en utveckling i omvårdnaden inom detta område.
Under arbetets gång har vi lagt märke till att det inte forskats så mycket om
manlig bröstcancer och upplevelser kring detta. Trots att manlig bröstcancer är så
pass ovanlig så borde det finnas specifik information till män om ämnet.
Sjukvårdspersonal bör också skaffa kunskap om manlig bröstcancer. Vi ser det
därför som nödvändigt med mer forskning kring manlig bröstcancer och deras
upplevelser kring sjukdomen.
27
REFERENSER
Almås, H och Sørensen, E M (2002) Klinisk omvårdnad del 1, Stockholm: Liber
AB
Andersson, R, Jeppsson, B, Lindholm, C, Rydholm, A, Ulander, K, (2004)
Kirurgiska sjukdomar Patofysiologi, behandling, specifik omvårdnad,
Danmark: Narayana Press
Arman, M, Rehnsfeldt, A, Lindholm, L, Hamrin E, (2002) The face of suffering
among women with breast cancer – being in a field of forces, Cancer
Nursing, Vol.25, No.2, Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins, Inc.
Bristol-Myers Squibb BMS Bristol Läkemedel Läkemedelsföretag Fråga doktorn
Hiv Aids Schizofreni,
http://www.bmsnorway.com/default.aspx?SelSidID=10807, 2005-11-18
Bröstcancer,
http://www.cancerfonden.se/templates/Information____34.aspx?fulltext=1,
2005-11-18
Bröstcancer,
http://www.vardguiden.se/Article.asp?ArticleID=3025, 2005-11-25
Cederblom, S, (2002) Mammografi 2000 – Debatten, Rollsbo tryck och reklam
AB
Cullberg, J, (1992) Kris och utveckling, Stockholm: Bonniers
France, L, Michie, S, Barret – Lee, P, Brain, K, Harper, P, Gray, J, (2000) Male
cancer: a qualitative study of male breast cancer, The Breast No. 9, s 343348, Harcourt Publishers Ltd
Holtzmann, J och Timm, H (2005) The experiences of and the nursing care for
breast cancer patients undergoing immediate breast reconstruction,
European Journal of Cancer Care, No. 14, s 310-318, Blackwell Publishing
Ltd
Imaginis – Breast cancer in Men,
http://www.imaginis.com/breasthealth/bcmen.asp#symptoms, 2005-11-23.
Järhult, J och Offenbartl, K (2002) Kirurgiboken Liber AB
Jönsson, P-E (2004) Bröstcancer, Astra Zeneca AB
Landmark, B, Strandmark, M, Wahl, A (2001) Breast cancer and experiences of
social support, Journal of Advanced Nursing Vol. 40 No. 1, s 112-121,
Blackwell Science Ltd
Landmark, B och Wah,l A, (2002) Living with newly diagnosed breast cancer: a
qualitative study of 10 women with newly diagnosed breast cancer, Scand J
28
Caring Sci., No. 16, s 216-223, Nordic College of Caring Sciences
Lugton, J, (1997) The nature of social support as experienced by women treated
for breast cancer, Journal of Advanced Nursing No. 25, s 1184-1191,
Blackwell Science Ltd
Nelson, J, (1996) Struggling to gain meaning: living with the uncertainty of breast
cancer, Advances in Nursing Science, Vol. 18, No. 3, s 59-76, Philadelphia:
Lippincott Williams & Wilkins, Inc.
Nystrand, A, (2002) Om bröstcancer, folder från Cancerfonden, Stockholm:
Temo tryck AB
Polit, D F, Beck, C T, Hungler, B P (2001) Essentials of nursing research,
methods, appraisal and utilisation. (5th edition) Philadelphia: Lippincott.
Rager, K B, (2004) A thematic analysis of the self-directed learning experiences
of 13 breast cancer patients, International Journal of Lifelong Education,
Vol. 25, No.1, s 95-109, Taylor & Francia Ltd
Reitan, A-M och Schölberg, T Kr, (2003) Onkologisk omvårdnad Patient –
problem
– åtgärd, Falköping: Elanders Gummessons
Richer, MC och Ezer, H, (2002) Living in it, living with it and moving on:
dimensions of meaning during chemotherapy, Oncology Nursing Forum,
Vol. 29, No.9, s 113-119, Ebsco
Saares, P och Suominen, T, (2005) Experiences and resources of breast cancer in
short-stay surgery, European Journal of Cancer Care, No. 14, s 43-52,
Blackwell Publishing Ltd
Sjukdomar – Bröstcancer,
http://www.infomedica.se/artikel.asp?CategoryID=20411, 2005-11-20.
Socialstyrelsen SOSFS 1995:5 Kompetensbeskrivning för sjuksköterskor och
barnmorskor
Svanström, L, (2003) Sjukdomslära, Danmark: Narayana press
Williams, BG, Iredale, R, Brain, K, France, E, Barret – Lee, P, Gray J, (2003)
Experiences of men with breast cancer: an exploratory focus group study,
British Journal of Cancer, No. 89, s 1834-1836, UK: Cancer Research
Ödling, G, Norberg, A, Danielson, E, (2002), Care of women with breast cancer
on a surgical ward: nurses’ opinions of the need for support for women,
relatives and themselves, Journal of Advanced Nursing, Vol. 39, No. 1, s 7786, Blackwell Science Ltd
29
BILAGOR
Bilaga 1: Matris över valda databaser och utfall i antal valda artiklar.
Bilaga 2: Presentation av de elva valda artiklarna.
30
Bilaga 1. Matris över valda databaser och utfall i antal valda artiklar.
Databas
Sökord
Träffar
Lästa
abstract
Lästa
artiklar
Använda
artiklar
173
16
3
1
Breast cancer
+ experience
+ coping
22
15
4
2
Breast cancer
+ nurse*
+ care
112
11
5
1
Breast cancer
+ living with
42
3
3
1
Male breast
cancer
123
5
3
2
Breast cancer
+ living
+ experiences
24
3
2
2
Breast cancer
+ experience
+ coping
123
14
6
1
Breast cancer
+ experience
+ living with
24
5
2
1
BLACKWELL Breast cancer
Limits: European
+ experiences
Journal of Cancer
+ nursing care
Care
ELIN
Limits: all fields,
1995 – 2005, only
documents
available in full
text.
MEDLINE
Limits: Published
after 1997, records
with an abstract.
PUBMED
Limits: all adult,
19+ years, 1995 –
2005, only items
with abstract,
English, humans,
cancer.
Summa
11
31
Bilaga 2. Presentation av de elva valda artiklarna.
Titel: The
face of
suffering
among women
with breast
cancer – being
in a field of
forces (2002)
Syfte: Att studera de
upplevelser av lidande
bland kvinnor med
bröstcancer i olika
omvårdnadskulturer så
som det beskrivs av
kvinnorna och deras
anhöriga.
Urval: 17 stycken bröstcancerdrabbade
svenska och finska kvinnor, 35 – 69 år,
från olika omvårdnadskulturer, som
befann sig i olika stadier i sin sjukdom.
Även 16 stycken närstående deltog.
Syfte: Att beskriva det
psykologiska och
sociala konsekvenserna
för män av att få en
bröstcancerdiagnos.
Urval: Sju bröstcancerdrabbade män
på en onkologisk klinik i Wales som
hade genomgått strålbehandling
och/eller cellgiftbehandling.
Författare:
Arman M,
Rehnsfeldt A,
Lindholm L &
Hamrin E
Titel: Male
cancer: a
qualitative
study of male
breast cancer
(2000)
Metod: Männen intervjuades i
hemmet. Intervjuerna var
ostrukturerade men fokuserade på
fysiska och psykiska upplevelser av
bröstcancer. Analysmetod:
fenomenologi.
Författare:
France L,
Michie S,
Barret - Lee P,
Brain K,
Harper P &
Gray J
Titel: The
experiences of
and the
nursing care
for breast
cancer patients
undergoing
immediate
breast
reconstruction
(2005)
Författare:
Holtzmann J
& Timm H
Metod: Kvinnorna intervjuades två
gånger med kvalitativa intervjuer,
under en till två timmar. Det var ett
intervall på två till fyra veckor mellan
första och andra intervjun. De
närstående intervjuades vid ett tillfälle.
Analysmetod: fenomenologi.
Syfte: Att undersöka
upplevelser och
omvårdnad hos kvinnor
som har bröstcancer
och som gått igenom
omedelbar bröstrekonstruktion.
Sjuksköterskornas
uppfattningar om
patienternas behov av
omvårdnad under
sjukhusvistelsen
undersöktes också.
Urval: Nio danskspråkiga kvinnor med
operabel bröstcancer, 36 – 59 år, som
väntar på operation med omedelbar
rekonstruktion.
Metod: Triangulering i form av
semistrukturerade intervjuer,
frågeformulär och medicinska
journaler.
Analysmetod: fenomenologi.
32
Resultat: Lidandet sågs metaforiskt
som ett kraftfält vilket påverkade
allt i kvinnornas liv och alla som de
kom i kontakt med. Lidandet
upplevdes bland annat i den
existentiella kampen mot cancern
som ett hot mot livet samt sökande
efter mening.
Resultat: Det framkom att de
viktigaste områdena rörde sig om
chock, kroppsuppfattning, försening
av diagnos, få en stämpel som
”sjuk” i en kvinnosjukdom, orsaksfaktorer, tillhandahållande av
information och känslomässigt stöd.
Det är mannens psykologiska och
sociala förhållanden som är
avgörande för hur han blir bemött i
omvårdnaden.
Resultat: Det framkom att
omedelbar bröstrekonstruktion är
relaterat till känslor av hopp,
normalitet och helhet. Ett annat
resultat var att inte alla patientens
behov tillgodoses och möts. Detta
eftersom omvårdnaden
huvudsakligen är fokuserad på det
fysiska och när patienten har
skrivits ut så är hon lämnad i en
situation som är karaktäriserad av
sårbarhet och en känsla av tomhet.
Titel: Breast
cancer and
experiences of
social support
(2001)
Författare:
Landmark B,
Strandmark M
& Wahl A
Titel: Living
with newly
diagnosed
breast cancer:
a qualitative
study of 10
women with
newly
diagnosed
breast cancer
(2002)
Syfte: Att undersöka
upplevelser av socialt
stöd så som det
utvecklas i bröstcancerdrabbade
kvinnors relationer
med andra människor.
Urval: 10 norska kvinnor, 39 – 69 år,
som valdes ut från en grupp patienter
nyligen diagnostiserade med bröstcancer som inte metastaserat. Samtliga
hade fått ena bröstet bortopererat samt
fått cellgiftsbehanding.
Metod: Öppen intervju som varade
mellan 90 minuter till tre timmar.
Analysmetod: grounded theory.
Syfte: Beskriva
upplevelserna av att
leva med bröstcancer
Urval: 10 norska kvinnor, 39 - 69 år,
som valdes ut från en grupp patienter
nyligen diagnostiserade med
bröstcancer som inte metastaserat.
Samtliga hade fått ena bröstet
bortopererat samt fått
cellgiftsbehanding.
Metod: Öppen intervju som varade
mellan 90 minuter till tre timmar.
Analysmetod: grounded theory.
Författare:
Landmark B
& Wahl A
Titel: The
nature of
social support
as experienced
by women
treated for
breast cancer
(1997)
Syfte: Att ta reda på
betydelsen av socialt
stöd hos bröstcancerdrabbade patienter.
Urval: 35 bröstcancerdrabbade
kvinnor i Skottland.
Metod: Varje deltagare intervjuades
två gånger i hemmet med ett intervall
på två till tre månader. Analysmetod:
Grounded theory.
Författare:
Lugton J
33
Resultat: Socialt stöd består av
känslomässiga, praktiska och
informativa dimensioner. Stödet
kvinnorna har i relationer med
närstående, andra människor som
kvinnorna känner samt
organisations- och
institutionspersonal hjälper dem att
handskas med sin bröstcancer.
Bristen på socialt stöd verkar
däremot ha motsatt effekt.
Vårdpersonal kan hjälpa kvinnorna
och deras familjer i denna
livshotande situation om
personalens medvetenhet om
betydelsen av det sociala stödet
ökar.
Resultat: Existentiella frågor
uppkom som en viktig aspekt av att
leva med nydiagnostiserad
bröstcancer. Viljan att leva
framkom också som ett centralt
tema. All energi fokuserades till en
intensiv kamp att överleva. Vidare
avslöjade resultatet andra aspekter
av kvinnans medvetenhet av att leva
med bröstcancer, såsom deras
upplevelser i relation till
emotionella reaktioner, kroppsliga
förändringar, deras kvinnliga
identitet, meningsfulla aktiviteter
och deras sociala nätverk.
Resultat: Socialt stöd minskar
stressen som bröstcancerdiagnosen
medför genom att hotet verkar
mindre överväldigande och genom
att det hjälper de drabbade att
bibehålla sina identiteter när de
anpassar sig till sin nya
livssituation.
Titel:
Struggling to
gain meaning:
living with the
uncertainty of
breast cancer
(1996)
Syfte: Att ge insikt i
den osäkerhet som
bröst-cancern innebär
för de drabbade
kvinnorna.
Urval: Nio bröstcancerdrabbade och
behandlade kvinnor, 38 – 69 år, i USA.
Syfte: Att ta reda på
vilken betydelse det har
för bröstcancerpatienter
att själva söka
information om
sjukdom.
Urval: 13 kvinnliga, engelskspråkiga
bröstcancerpatienter i Kansas, USA,
som diagnostiserats under de senaste
tre åren. De ska ha tillbringat minst sju
timmar åt egenhändig sökning av
information om sin sjukdom.
Författare:
Nelson J
Titel: A
thematic
analysis of the
self-directed
learning
experiences of
13 breast
cancer patients
(2004)
Metod: Individuella semistrukturerade
intervjuer, som varade i snitt en timme
och 45 minuter. Analysmetod:
Konstant komparativ metod.
Författare:
Rager K B
Titel: Living
in it, living
with it and
moving on:
dimensions of
meaning
during
chemotherapy
(2002)
Författare:
Richer MC &
Ezer H
Metod: Tolkningar av fotografier samt
ostrukturerade intervjuer. Kvinnorna
intervjuades vid två olika tillfällen där
den första intervjun varade i en och en
halv till tre timmar och den andra
varade mellan 30 och 60 minuter.
Analysmetod: hermeneutisk
fenomenologi och fotografisk
hermeneutik.
Syfte: Att undersöka
vad det känslomässigt
innebär för patienten
att genomgå
cellgiftsbehandling.
Urval: Tio bröstcancerdrabbade
kvinnor i Kanada, som gått igenom
cellgiftsbehandling för första gången.
Kvinnorna som var mellan 44 – 69 år
valdes ut från olika kulturer och
socioekonomiska bakgrunder för att få
med olika perspektiv.
Metod: Semistrukturerade intervjuer
som varade i genomsnitt en timme.
Varje deltagare intervjuades cirka fem
gånger till dess att de fått sin sista
cellgiftsbehandling. Analysmetod:
grounded theory.
34
Resultat: Fem olika teman om
osäkerheten kring sjukdomen
framkom: växlingar av känslor,
förlitandet på stöd i relationer,
övergångar i att lära sig nya sätt att
förhålla sig till omgivningen,
reflektera över sin existens, uppnå
förståelse för och lära sig leva med
osäkerheten.
Resultat: Fyra huvudteman
framkom under intervjuerna.
Kvinnorna kände sig starkare och
att de hade mer kontroll över sin
sjukdom efter att ha inhämtat
kunskap. De utvecklade ett behov
av att vilja kommunicera med andra
människor, framför allt med andra
som överlevt bröstcancer. Det kom
också fram att selektiv inlärning
underlättade hanteringen av deras
situation. Slutligen betonades
sökandet av mening. Kvinnorna
sökte inte bara information om
sjukdomen, utan ville även ha svar
på varför just de drabbats och vad
upplevelsen av situationen skulle ha
för betydelse i framtiden.
Resultat: Kvinnorna beskriver tre
olika dimensioner av sina
upplevelser av att ha bröstcancer
och att genomgå cellgiftsbehandling. Leva i det, leva med
det och att gå vidare. Existentiella
frågor och betydelsen av
livssituationen var av stor vikt för
upplevelsen. Den existentiella
meningen varierade under
behandlingens olika faser. Att hitta
meningen med sin situation var
viktigast i början av
behandlingsfasen och blev allt
mindre viktig när behandlingen
fortskred.
Titel:
Experiences
and resources
of breast
cancer in
short-stay
surgery (2005)
Författare:
Saares P &
Suominen T
Titel:
Experiences of
men with
breast cancer:
an exploratory
focus group
study (2003)
Författare:
Williams BG,
Iredale R,
Brain K,
France E,
Barret - Lee P
& Gray J
Syfte: Öka förståelsen
och förbättra kvaliteten
av sjuksköterskeomvårdnaden för
bröstcancerpatienter på
en kortvårdskirurgisk
avdelning genom att
beskriva patienternas
upplevelser och inre
och yttre resurser i
hanterandet av sin
sjukdom.
Urval: 8 kvinnliga bröstpatienter, 30 –
64 år, diagnostiserade för första gången
och opererade på kortvårdskirurgisk
avdelning i Finland.
Syfte: Att utforska
upplevelserna hos
bröstcancerdrabbade
män och att jämföra
dessa med kvinnor som
fått samma diagnos
samt att utforska
åsikterna hos
sjukvårdspersonalen
som vårdar båda
patientgrupperna.
Urval: 27 stycken personer från South
Wales deltog i studien, deltagarna var
sjukvårdspersonal och bröstcancerdrabbade män och kvinnor.
Metod: Semistrukturerade intervjuer i
hemmet, 45 – 90 minuter, som ägde
rum inom två månader efter
operationen. Analysmetod:
Innehållsanalys.
Metod: Fokusgrupper med
semistrukturerade ämnesdiskussioner,
där gruppen delades in i två grupper
med män, en grupp med kvinnor och
en med sjukvårdspersonal.
Analysmetod: tematisk analys.
35
Resultat: I stort sett upplevde
patienterna vården på avdelningen
som positiv. De var nöjda med
informationen samt det praktiska
och emotionella stödet i sin
sjukdomsfas, men informationsbehovet tillfredsställdes inte i
omvårdnads- och tillfrisknandefasen. Familj och vänner fungerade
efteråt som viktiga yttre resurser,
och patientens egna inre resurser
var essentiella genom hela
sjukdomsförloppet.
Resultat: Omhändertagandet och
vården av bröstcancerdrabbade män
baseras på det som är utvecklat för
kvinnor. Män har andra behov som
rör deras bröstcancerupplevelse,
vad gäller upptäckten, diagnosen,
stödet och könsspecifik
information. Detta talar för ett
behov av utveckling av
omhändertagandet av bröstcancerdrabbade män.