Biologi
Längs hela Sveriges kust kan man se tånglake. Den
finns på västkusten såväl som i Östersjön och förekommer hela vägen upp i Bottenviken.
Tånglaken
Text och foto: Anders Salesjö/Sjöharen
Tånglaken är en nattaktiv, ålliknande fisk
som finns längs nästan hela Nordens kust.
Den lever på grunt vatten och är vanlig såväl
i Östersjön som på västkusten. Arten är
relativt stationär och föder levande ungar.
Normalt skall det födas lika många hanar
som honor, men utsläpp från pappermassaindustrin påverkar de gravida honorna så att
de föder fler hanar.
20
Sportdykaren nr 3
●
2005
Biologi
>
TÅNGLAKEN BLIR VANLIGTVIS 25-30 CENTIMETER LÅNG , men kan i sällsynta fall
bli över en halvmeter. Den är en
långsträckt ålliknande fisk med stora
bröstfenor, små bukfenor och tjocka läppar. Precis som ålen saknar den separat
stjärtfena. Ryggfenan och analfenan har
vuxit ihop och löper som en sammanhängande bård längs större delen av ryggen
och buksidan. Strax innan stjärtslutet
finns ett karaktäristiskt hack i ryggfenan
som särskiljer den från andra tånglakefiskar i nordiska vatten. Tånglaken finns i
östra Atlanten från Vita havet till Engelska
kanalen. Den är allmän längs nästan hela
Nordens kust, med undantag av Island och
Färöarna. I Sveriges förekommer den från
Bohuslän på västkusten till Norrbotten vid
Bottenviken. Då den tolererar låga salthalter tränger den långt in i fjordar och är
vanlig även vid sötvattensutflöden.
Tånglaken lever sommartid i strandzonen
ned till cirka tio meters djup och vistas
helst vid bottnar bevuxna med sjögräs och
alger. På dessa grunda bottnar ser man
dem ofta om natten då de är ute och söker
efter något ätbart. Tånglaken är en riktig
allätare. Födan utgörs av allehanda bottenlevande organismer såsom insektslarver,
blötdjur, kräftdjur, maskar, fiskrom och
diverse små fiskar.
>>
Parningen sker blixtsnabbt och
tar bara bråkdelen av en
sekund. Befruktningen av de
små gulefattiga äggen sker
inne i honans äggstock.
Föder levande ungar
Tånglakens vetenskapliga namn är Zoarces
viviparus, vilket antyder att den föder
levande ungar. Ordet vivipar betyder nämligen levandefödare. Hos broskfiskar som
hajar och rockor är det vanligt att föda
levande ungar, men hos benfiskar, som
utgörs av tånglaken och de flesta andra fiskar, är detta sällsynt. Det finns i runda tal
fyrahundra benfiskfamiljer på jorden och
det är endast inom tretton av dessa som det
förekommer levandefödare. Tånglaken har
inre befruktning och parar sig i augusti till
september. På svenska västkusten sker parning relativt synkroniserat under cirka en
veckas tid runt den femte september.
Hanen överför spermier till honans könsöppning med hjälp av en liten penisliknande utväxt som kallas genitalpapill.
Parningen sker blixtsnabbt och tar bara bråkdelen av en sekund. Befruktningen av de
små gulefattiga äggen sker inne i honans
äggstock. Till skillnad från många andra
fiskar har tånglakens hona bara en
äggstock, normalt har fiskar och de flesta
andra ryggradsdjur två. Tånglakens
äggstock fungerar i stora drag som en påse
i vilken ägg och ungar skvalpar runt.
kläcks
tre till fyra veckor efter parningen inne i
äggstocken. Här ligger de väl skyddade
från alla eventuella faror. Till att börja med
livnär de sig på näring från äggets gula som
ligger i en säck vid ynglens mage, den så
kallade gulesäcken. Då gulesäcken är förbrukad börjar de äta ett näringsrikt sekret
som utsöndras från äggstockens väggar.
Ynglens fortsatta utveckling sker inne i
honan under flera månader. Om man under
DE CIRKA 14 MILLIMETER LÅNGA YNGLEN
senhösten eller vintern ser en tånglake med
uppsvälld buk är det därför troligen en gravid hona. Tånglaken föder sina ungar ungefär fyra månader efter parningen, någon
gång under perioden december till februari.
Beroende på moderns storlek föder
honorna 20-400 ungar som nu hunnit bli
30-55 millimeter långa. Ungarna liknar föräldrarna, med undantag för att de är mer
genomskinliga. De blir könsmogna vid två
års ålder och har då uppnått en längd av 1618 cm. Följande år när de är tre år gamla
brukar de vara cirka 30 centimeter långa.
Hos oss överstiger tånglaken vanligtvis inte
denna längd, men ibland förekommer individer på upp till en halv meter. Maximal
livslängd är cirka tio år.
Populär föda
Tånglaken är nattaktiv och tillbringar
dagen dold in under stenar eller i bottenvegetationen. Den kan också gräva ned sig i
bottenslammet, vilket utgör ett bra skydd.
Det finns nämligen många djur i havet som
gärna äter tånglake. Försvar i form av vassa
taggar och utskott saknas och den är dessutom ganska lättfångad då den är relativt
långsam. Den är en viktig föda för såväl
fiskar som sjöfåglar och sälar. För människan har tånglaken dock ingen större ekonomisk betydelse och den används normalt
inte som matfisk. Detta trots att den är
ätlig. Köttet är vitt, fast och har en sötaktig
smak medan skelettbenen är gröna av ett
ofarligt mineralämne som kallas vivianit.
har
det i kustsamhällena knutits en del folktro
och myter till tånglaken. I Danmark har
oljan från tånglakens lever används som
SOM MED MÅNGA ANDRA VANLIGA FISKAR
fortsättning på sidan 22 >>
Till höger:
Under vintern beger sig tånglaken till
något djupare vatten, men den flyttar
inte långt. Tånglaken är nämligen en av
våra mest stationära fiskarter.
Nedan: Tånglaken lever på grunda algbevuxna stränder.
Den är nattaktiv och syns sällan till under dagen.
Sportdykaren nr 3
●
2005
21
Biologi
>
ögonmedicin. Man kunde också använda
den för att spå väder. Från Tjörn i
Bohuslän uppges att man vid fiske efter
tånglake under våren sprättade upp fisken;
var levern stor och fisken fet så blev det
ett gott kornår. Var det tvärt om var det
ingen idé att så korn.
Mycket stationär
När vintern kommer och vattnet kyls ner
längs de grunda stränderna söker sig tånglaken djupare, ibland ner mot 40 meter. Den
beger sig dock inte långt iväg. Tånglaken är
nämligen en av de mest stationära fiskarter
man känner till längs Nordens kuster. Då
ynglen saknar planktoniskt larvstadium och
föds färdigutvecklade förflyttar sig inte heller ungarna från föräldrarnas hemmiljö. Det
blir därför en begränsad mängd individer
inom ett och samma område som parar sig
med varandra. Uppblandningen av arvsanlag blir då liten, vilket ger upphov till
många lokala raser.
DÅ TÅNGLAKEN STANNAR I EN OCH SAMMA
MILJÖ hela sitt liv och dessutom finns
utbredd längs hela svenska kusten är den
tacksam att använda då man vill kolla upp
miljötillståndet i ett havsområde. Om halterna av ett miljögift i tånglakens kött är
ovanligt höga finns det troligen en lokal
föroreningskälla på platsen.
Fler hanar vid massaindustri
Normalt ska det födas lika många hanar
som honor av tånglake. Utanför pappersmassafabriken Mönsterås bruk inne i
Östersjön tycks det dock inte vara så.
Undersökningar utförda av en forskargrupp vid zoofysiologiska avdelningen vid
Göteborgs universitet visar att det föds
betydligt fler hanar än honor i närområdet
till denna massaindustri. Någonting i
avloppsvattnet från bruket tycks göra att
fiskarna får hormonella störningar så att
det bildas fler hanar än honor i de gravida
honornas äggstockar. Man vet ännu inte
Till höger:
Ungarna föds under december till februari och är då
30-55 millimeter långa. De liknar sina föräldrar, men
är ofta något ljusare i färgen.
Nedan:
Under vinterhalvåret blir gravida honorna väldigt runda
om magen. Graviditeten varar under fyra till fem månader
och en stor hona kan bära ända upp till 400 ungar.
22
Sportdykaren nr 3
●
2005
vad det är för ämne som orsakar denna
effekt, men man misstänker att det är
något i vedråvaran som under tillverkningsprocessen omvandlas till ämnen som
påminner om manliga könshormoner.
UNDER FLERA ÅRS TID har
man lyckats påvisa
att det bildas fler hanar än honor vid det
aktuella pappersbruket. Ju närmare
utsläppskällan man kommer ju fler hanar
verkar det bildas. Hösten 1999 stoppades
produktionen i pappersbruket under en
period på sjutton dagar. Stoppet sammanföll med perioden då testiklar och
äggstockar anläggs hos tånglakens
embryon, vilket sker strax efter att äggen
kläckts i månadsskiftet september-oktober.
Under detta år bildades lika många honor
som hanar i de gravida honornas
äggstockar. Detta tyder på att ämnet som
orsakar överskottet på hanar snabbt bryts
ner i naturen, men att fiskarna mer eller
mindre ständigt utsätts för det. Året efter,
Biologi
Tånglaken kan möjligen förväxlas med sin nära släkting ålbrosmen som lever på västkustens lerbottnar under 60 meters djup.
Man kan särskilja arterna på att ålbrosmen saknar tånglakens
karaktäristiska hack vid slutet av ryggfenan.
>>
Med akvarieförsök har man
lyckats påvisa att även den
vanliga akvariefisken guppy
påverkas av utsläppen från
pappersmassafabriken.
>
under år 2000 ökade pappersbruket sin
produktion och man fann då att det bildades fler hanar än någonsin tidigare; hela
61,3 procent hanar och bara 38,7 procent
honor. Det verkar således finnas en direkt
koppling mellan mängden utsläpp och
andelen hanar som bildas i honornas
äggstockar.
Kan få långsiktiga effekter
Undersökningarna som är gjorda i Sverige
har hittills bara skett vid Mönsterås bruk.
Ovan: Utsläpp från pappersmassaindustrin påverkar gravida honor av
tånglake så att de föder fler hanar än honor. Man vet ännu inte vad det är
för ämne som orsakar detta.
Därför vet man ännu inte om den förändrade könskvoten är en generell effekt av
pappersmassaindustrin eller om det endast
gäller det undersökta bruket. Man vet heller inte vad den skeva könskvoten får för
långsiktiga effekter. Det blir inte bara
färre honor utan det kan också finnas en
ny typ av hanar; hanar som genetiskt sett
var honor, men som genom påverkan från
utsläppen bytt kön till hanar. Vad detta får
för effekt i framtida generationer har man
ingen aning om. Man vet inte heller om
det är bara tånglake som påverkas. Det är
högst sannolikt att även andra fiskarters
kön påverkas. Med akvarieförsök har man
lyckats påvisa att även den vanliga akvariefisken guppy påverkas av utsläppen från
pappersmassafabriken. Hos guppyn sker
en
maskulinisering
av
honorna.
Undersökningar på andra arter från USA
och Kanada tyder på liknande effekter.
Det finns således många olösta frågor
kring massaindustrins påverkan på tånglaken och andra fiskars kön. Pappers- och
massaindustrin är själva angelägna om att
komma tillrätta med problemen och
samarbetar med forskargruppen för att
komma en lösning på spåren. ■
Sportdykaren nr 3
●
2005
23
