Fråga för muntligt besvarande O-000052/2011
till kommissionen
Artikel 115 i arbetsordningen
Saïd El Khadraoui
för S&D-gruppen
Angående: Vulkanaskan och den åtföljande krisen
När stora delar av det europeiska luftrummet stängdes i april/maj i år på grund av vulkanutbrottet i
Island ledde det till allvarliga trafikstörningar och ekonomiska skador, och 10 miljoner passagerare
påverkades direkt. För att garantera att en liknande kris inte kan inträffa igen måste följande åtgärder
vidtas.
Eftersom de uppgifter som användes för beräkningen av askmolnens utveckling var ofullständiga på
grund av otillräcklig utrustningen på marken och i luften behövs det ytterligare investeringar i teknisk
utrustning på marken och i luften (laserradarutrustning, radarinstallationer, fullständigt utrustade
övervakningsflygplan samt satellitbildupptagning). Endast med hjälp av en utbyggd teknisk struktur
och hundraprocentigt korrekta uppgifter i realtid kan man göra pålitliga prognoser.
Det var oklart vilken roll de enskilda institutionerna skulle spela i krishanteringen, och det gjorde
situationen ännu värre. De berörda parterna (tillsynsmyndigheter, Volcanic Ash Advisory Centres samt
flygnavigeringstjänsterna) måste ha full beredskap. Därför måste man börja öva med simulerade
krissituationer (utbildning i krishanteringsrutiner).
Det är de driftsansvariga (operatörerna) som har huvudansvaret för flygsäkerheten och därför måste
de få korrekta uppgifter. Piloterna utbildas i att klara extrema flygförhållanden, de kommersiella
flygbolagens säkerhetshandböcker ses över, aktualiseras och godkänns av tillsynsmyndigheterna, och
flygbolagen har tillräcklig erfarenhet av flygning i vulkaniska områden, vilket framgår av deras
säkerhetsstatistik. Därför bör flygbolaget (piloten) ges ansvaret för att bedöma risken och genomföra
flygningen under säkra betingelser, till exempel genom valet av flygrutt eller genom att fatta beslut om
omdirigering om detta visar sig nödvändigt med hänsyn till all den information som finns att tillgå (ökat
utbud av information och bättre teknisk utrustning ombord på flygplanen).
Vi skulle vilja ställa följande frågor till kommissionen:
1. Hur ligger det till med de ovannämnda åtgärderna?
2. Borde inte samarbetet kring beslutsfattandet vara mer transparent, så att krissituationer kan
bemötas bättre och med ökad samordning?
3. Borde inte det gemensamma europeiska luftrummet förverkligas snabbare, i och med att
trafikvolymerna förväntas öka i framtiden?
4. Vad har gjorts för att Europeiska byrån för luftfartssäkerhet ska få ansvaret för den här frågan och
styra den förändring av driftsrutinerna som Europa behöver på detta område?
Ingiven: 2.3.2011
Vidarebefordrad: 4.3.2011
Sista svarsdag: 11.3.2011
859385.SV
PE 445.457
