Predikan Bönsöndagen 29 maj 2011
För en tid sedan ringde en kvinna och bad mig svara på frågor om TTELA.
Jag fick bläddra igenom en tidning och svara på vad som intresserade mig
och inte. Oftast bläddrar jag bara igenom tidningen och läser mest
familjesidan. Vilka delar av tidningen är viktiga för dig? Kan det vara
så att nästan alla tar del av tablåerna över radio och TV-program? Där
presenteras vad som sänds på olika kanaler. Mottagaren, du eller jag, väljer
från ett stort utbud det vi vill se. Från rubrikerna kan man ana en del av
innehållet, t.ex. nyheter, natur, sport, dokumentär, barn, mat, mm
Grundbultarna i alla kommunikation utgörs av sändare, mottagare och
innehåll.
Idag firar vi bönsöndagen. Bönen står i centrum. Kommunikationskanalen
mellan mig och Gud kallas bön. Utan bön finns ingen kontakt till Livets
ursprung. Med bönens hjälp kan jag hålla relationen till Gud levande.
Hur skall jag göra för att be? Evangeliet visar att bön bygger på samma
grundbultar som ett vanligt samtal. Det har sändare, mottagare och
innehåll.
Vem är då bönens sändare? Kristus säger: ”när du ber, gå då in i din
kammare och stäng dörren.” Sändaren är du i din kammare.
Kom med och träffa en speciell kvinna, sa en god vän i Indien till mig. På
kyrkans pensionärshem mötte vi Kamala. I det mörka lilla rummet låg hon
som en fågelunge ihopkrupen i sängen. Under uppväxten drabbades hon av
polio. På något sätt hade hon haft små jobb och klarat sig. Nu kunde hon
inte stå på benen längre och var hänvisad till antingen sängen eller ibland
en klumpig rullstol. Vad höll henne uppe? Kamala berättade med lysande
ögon att hon hade tagit på sig uppgiften att be. Det var det enda hon
klarade i sin handikappade begränsade tillvaro. Varje dag hittade hon
böneämnen i tidningen eller genom att någon kom med önskan om förbön
till henne. Två gånger fick jag brev som hon med stor ansträngning plitat
ner för egen hand med hälsning om att hon bad för mig. Kamala var en
bönesändare av stora mått från sin enkla kammare.
Bönens sändare kan också vara du och jag. Kammaren kan vara våra
knäppta händer under sängtäcket i mörkret. Kammaren kan lika väl vara i
bilen eller bussen, på toaletten eller vid diskbänken, i kyrkan eller naturen.
Kammaren är vi känner någon form av stillhet, ett avbrott från stressen, en
paus i vardagssysslorna. Det är den plats där själen får ro och fäste. Bönens
sändare är du och jag från vårt inre rum.
Vem är då bönens mottagare? ”Be till din fader i det fördolda,”
uppmanar Kristus. Mottagaren är fadern i det fördolda. Vem är det? Det
är en vi inte kan se med våra vanliga ögon, inte ens med de starkaste
glasögon. Ingen har sett Gud. Bibel berättar att Gud kan finns i den stilla
susningen, i den starka klippan, i det lysande molnet eller i den värmande
elden. Cynhthias mormor bodde långt bort. Ibland hälsade hon på. Då
kom hon i ett moln av lavendeldoftande parfym med kaneldroppar
undanstoppade i fickorna. Så fort hon installerat sig i gästrummet tog
Cynthia med sig mammans burk med knappar och gick in till sin mormor.
Cynthia älskade att sortera knapparna i högar och lägga dem i fina mönster
medan mormodern satt bredvid i sängen. Tålmodigt tittade hon på och
uppmuntrade. Cynthia kände sig jättelycklig över att ha en mormor som
också älskade knappar. Senare i livet insåg Cynthia att hennes mormor inte
älskade knapparna utan sitt barnbarn. Hon älskade först och främst
Cynthia. För Cynthia blev hennes mormor en bild av en kärleksfull Guds.
Fadern har även gett oss ett ansikte i sin son. Hela Kristi liv avspeglar vem
Gud är. Det fördolda uppenbaras i det medmänskliga, svaga, sårbara,
lidande, ömsinta, vardagliga, undanskuffade, ångestfyllda, sorgsna.
Bönens mottagare är den fördolda Fadern i allt mänskligt liv.
Vad är till sist bönens innehåll? ”Rabbla inte många tomma ord,” säger
Kristus. Innehållet är vad ditt hjärta är fullt av. Det behöver inte vara mer
än en tyst suck vid morgonkaffet eller en tanke för någon som är sjuk.
Ibland känns det bra att använda andras skrivna böner och inte behöva leta
efter egna ord. Längst bak i psalmboken finns en avdelning med böner för
skilda tillfällen, för morgonen och kvällen, vid sorg och saknad, vid ett
barns födelse, för högtidsdagar och världens nöd. Inga egna ord är fel.
Under studietiden hade vi skriftliga prov. Ofta var jag väldigt nervös och
knäppte händerna. Istället för att be: gode Gud hjälp mig med provet,
kunde jag säga: Gode Gud välsigna maten. I min snurrighet brukade jag
tänka: Gud förstår säkert mitt rop på hjälp även om orden blev tokiga.
Bönens innehåll är det som kommer ur vårt hjärtas djup.
Hur skall jag göra för att be? Varför inte pröva samtalets grundbultar: du
är sändaren, Fadern är mottagaren och innehållet kommer från hjärtat.
