Mambor
Det finns 2 arter mambor som tillhör släktet Dendroaspis vilket betyder trädorm:
svart mamba och grön mamba.
De är släkt med kobror och är båda snabba, och mycket giftiga, samt aggressiva,
det har hänt att de dödat både lejon och giraffer.
Deras aggressivitet är väldigt överdriven, och som andra ormar försker de hellre
dra sig undan människan, även om de går till angrepp ifall de känner sig trängda.
Mambor jagar små däggdjur, fåglar, ödlor och grodor.
Svart Mamba
Svart mamba (Dendroaspis polylepis) är den största giftsnoken i Afrika och den
näst största giftsnoken i världen efter kungskobra. Vuxna svarta mambor når en
genomsnittlig längd på 2,5 meter och en maximal längd på 4,5 meter.
Den svarta mamban har fått sitt namn efter den svarta färgen på insidan av
munnen och inte efter sitt skinn som skiftar mellan grå och olivfärgat. Den är
den snabbaste ormen i världen då den kan uppnå en hastighet på 20 kilometer
i timmen, men den använder snabbheten för att fly faror snarare än för att fånga
sina byten. I Sverige kan den svarta mamban ses på Kolmårdens Tropicarium.
Fortplantning
Fortplantningen äger rum sent på våren eller tidigt på sommaren. Efter parningen
återvänder hanen till sitt eget bo och honan lägger 10-25 ägg. Ungarna blir
oberoende av föräldrarna så snart de kan fånga ett byte av en råttas storlek.
Beteende
Den svarta mamban är en av de dödligaste ormarna i världen. Giftet i ett enda bett
kan räcka för att döda 20-40 människor och det dödar lätt om inte motgift tas fram i
tid. När ormen är i ett trängt läge är den mycket attackbenägen. Många ormexperter
anser att svart mamba är världens mest aggressiva orm eftersom den har visat
tendenser att attackera utan att ha varit provocerad. När den är i attackposition
breder den ut sin hals, väser högt samt visar sin svarta mun och sina dödliga tänder.
Den kan resa sig från marken med en tredjedel av sin längd vilket gör att den kan nå
1,2 meter. När den försvarar sig mot en fara hugger den flera gånger och med varje
hugg injicerar den sitt kraftfulla neuro- och kardiotoxiska gift, ofta mot kroppen eller
huvudet. Om ormen får vara ostörd lever den under långa perioder i sitt bo, vilket ofta
är ett övergivet insektsbo eller en hålighet i ett träd. Den lever i södra Afrika,
huvudsakligen på savanner, i klippor och öppna skogslandskap, ofta i buskar och
små träd. Födan består i huvudsak av små fåglar och gnagare och trots sitt rykte har
den stor betydelse för skadedjursbekämpningen. Svarta mambor är dygnet runt-djur
som jagar sina byten både dag och natt. När den jagar små djur ger ormen ifrån sig
ett enda bett och backar sedan tillbaka och väntar på att giftet ska förlama bytet. När
den dödar fåglar klamrar den sig dock fast vid bytet för att förhindra att det flyger sin
väg.
Gift
Svart mamba tillhör de tio giftigaste ormarna i världen. Den är 3 gånger så giftig som
kapkobra, 5 gånger så giftig som kungskobra och 40 gånger giftigare än
gabonhuggorm. Ormens gift innehåller kraftfulla, snabbverkande neurotoxiner och
kardiotoxiner, bland annat kalciseptin. Dess bett ger i genomsnitt omkring 100-120
milligram, men den kan producera så mycket som 400 milligram. 10-15 milligram är
dödligt för en vuxen människa. De inledande symtomen är lokal värk vid bettet, men
inte lika svår värk som vid bett från ormar med hemotoxiner. Offret upplever därefter
en pirrande känsla i extremiteterna, hängande ögonlock, tunnelseende, svettningar,
ökad salivutsöndring och minskad muskelkontroll (framför allt i munnen och tungan).
Om offret inte får medicinsk behandling övergår symtomen i illamående,
andningssvårigheter och förlamning. Till sist, oftast innan 15 minuter, får offret
kramper, andnöd, faller i koma och dör på grund av kvävning som ett resultat av
förlamning av de muskler som används för andningen. Utan behandling är dödstalet
100%, det högsta bland världens giftormar.
Giftsnokar
Giftsnokar (Elapidae) kallas den 200 arter stora familjen som är farligast av alla
ormar, detta eftersom nästan alla arter har nervgift. Giftsnokarna har två mycket
spetsiga tänder. I varje tand finns en kanal. Från ett par giftkörtlar kan de pressa ut
gift genom sina tänder. Till de mest kända giftsnokarna hör kobraarterna, mamborna,
korallormarna och taipanerna. Giftsnokar finner man i samtliga världsdelars varma
områden, dock med undantag för Europa. Det årliga antalet dödsfall orsakade av
giftsnoksbett är högst i utvecklingsländer, eftersom den medicinska behandlingen
inte är omfattande. Giftet är mycket skadligt för människor. När en giftsnok närmar
sig sitt byte öppnar den munnen på vid gavel. Så hugger den till och giftet sprutas in i
bytet. Kännetecknande för giftsnokar (dock med undantag för den så kallade
dödsormen) är att de är slanka, har smala plåtförsedda huvuden och ofta är
nattaktiva.
Snabbfakta
Art: Svart Mamba
Vetenskapligt namn: Dendroaspis polylepis
Släkte: Mambor
Familj: Giftsnokar
Genomsnittlig längd: 2,5 meter
Maximal längd: 4,5 meter
Hastighet: 20 kilometer i timmen
Gift i genomsnitt (per bett): 100-120 milligram
Maximalt gift (per bett): 400 milligram
Ägg: 10-25 ägg
Källförteckning
Internet:
http://www.tropicarium.se/index.php?id=66
http://sv.wikipedia.org/wiki/Svart_mamba
http://sv.wikipedia.org/wiki/Giftsnokar
Bok: Ormar
Författare: Bent Faurby
Förlag: Natur och Kultur
Bilder:
http://www.kostich.com/black_mamba.htm
http://photo.net/photodb/photo?photo_id=7221253
Svart Mamba
Av: Matilda Asperot
02-12-08
Innehållsförteckning
Sida 1: Innehållsförteckning
Sida 2: Mambor
Sida 3: Svart Mamba
Sida 4: Fortplantning
Sida 5: Beteende
Sida 6: Gift
Sida 7: Giftsnokar
Sida 8: Snabbfakta
Sida 9: Källförteckning
