Religionsfrihet och tolerans

Teologiska högskolan i Stockholm
Mänskliga Rättigheter
Kandidatuppsats, Vt 2013, 15 hp
Pia Kald
[email protected]
Religionsfrihet och tolerans
Vilka konsekvenser får lagen om hädelse i Egypten, i relation till religionsfrihet?
English title: Religious freedom and tolerance
Case Study: What impact will the blasphemy law in Egypt may have in relation to freedom of
religion?
Handledare: Susanne Wigorts Yngvesson
Sökord: Egypten, hädelselagen, religionsfrihet, Sharia, tolerans.
Abstract
This paper answers the question of what impact the blasphemy law in Egypt may have in
freedom of religion. The first part use a descriptive approach, to provide a background to religious freedom in Egypt. In order to do it, freedom of religion in Egypt is described from a variety of perspectives: the international and regional agreements that Egypt has undertaken to
comply with, the Egyptian legal system, in the Egyptian policy and the Constitution. Both regional agreements, the legal system and the Constitution, refer to Shariah principles. Therefore, their views on freedom of religion are described. The first part ends with a description of
the law against blasphemy in Egypt.
The second part corresponds to two analytical questions. The first is: How are the arguments about religion rendered in a variety of court cases, to be interpreted? To answer that
various legal cases, where blasphemy law has been used and their arguments in relation to
freedom of religion are presented and analyzed. The second question is: How do these arguments relate to tolerance? The arguments used in court cases to support the law against blasphemy are put in relation to tolerance Walzer's theories.
Antal tecken: 110 434
2
Innehållsförteckning
Abstract
2
1. Inledning
4
1.1 Uppsatsen syfte
4
1.2 Metod och material
4
2. Religionsfriheten i Egypten
7
2.1 Internationella och regionala överenskommelser
7
2.2 Rättssystemet
12
2.3 Politik och religion
14
2.4 Konstitutionen
16
2.5 Sharia och religionsfrihet
18
2.6 Hädelselagen
21
3. Rättsfall och deras argument i relation till religionsfrihet
3.1 Rättsfall: Ahmaditroende
25
25
3.1.1 Analys: Argumenten från rättsfallet i relation till religionsfrihet
3.2 Rättsfall: Alber Saber
25
26
3.2.1 Analys: Argumenten från rättsfallet i relation till religionsfrihet
3.3 Rättsfall: Makram Diab
28
29
3.3.1 Analys: Argumenten från rättsfallet i relation till religionsfrihet
3.4 Rättsfall: Mina Farag och Nabil Rizk
30
31
3.4.1 Analys: Argumenten från rättsfallet i relation till religionsfrihet
3.5 Rättsfall: Adel Imam
31
32
3.5.1 Analys: Argumenten från rättsfallet i relation till religionsfrihet
3.6 Rättsfall: Naguib Sawiris
33
34
3.6.1 Analys: Argumenten från rättsfallet i relation till religionsfrihet
34
4. Slutsatser från argumenten i relation till tolerans
36
5. Slutdiskussion
41
6. Sammanfattning
42
Litteraturförteckning
43
3
1. Inledning
För att olika grupper och individer ska kunna leva tillsammans i ett samhälle krävs tolerans.
Michael Walzer1 skriver, ”Toleransen gör olikheten möjlig, olikheten gör toleransen nödvändig.”2 Han har även utvecklat ett toleranssystem, där olika typer av tolerans beskrivs. Ett land
där flera olika grupper levt sida vid sida sedan 600-talet e. Kr. är i Egypten.3 I landet finns
flera olika religiösa grupper. De två största grupperna är muslimer, som är i majoritet, och
kristna kopter, som består av cirka tio procent av befolkningen. Men det finns även andra
stora religiösa grupper som Ahmanitroende och Bahaianhängare. För att alla dessa olika religiösa grupper ska kunna leva sida vid och för att skydda religionsfriheten i landet har Egypten
stiftat en lag mot hädelse av religion, hädelselagen. Den ska skydda religioner och dess anhängare mot angrepp från andra religioner och oliktänkande. Denna lag används ofta i det
Egyptiska rättsväsendet.
Därför har jag valt denna lag som utgångspunkt för denna uppsats. Genom att undersöka lagens användningsområde, och argumenten som används i tillämpningen av den, försöker jag spegla hur det egyptiska samhället ser på religionsfrihet och tolerans. Används lagen
till sitt syfte eller motverkar den istället religionsfrihet?
1.1 Uppsatsens syfte
Syftet med denna uppsats är att svara på forskningsfrågan: Vilka konsekvenser får lagen om
hädelse för religionsfriheten i Egypten? För att kunna svara på frågan har jag även utgått ifrån
två analysfrågor: Vilka argument använder den egyptiska rättens parter, i rättsfall där hädelselagen är en åtalspunkt? Hur relateras dessa argument till Walzers syn på tolerans?
1.2 Metoder och material
I denna uppsats används två metoder, de är båda kvalitativa. Den kvalitativa metoden kännetecknas av den oftast är mer inriktade på ord än siffror, har en induktiv forskningsstrategi, den
använder tolkningar. Metoden kan ha öppna forskningsfrågor som kan förändras/specificeras
under forskningsprocessen och den kan ha har flexibel design. Den har ofta ett växelspel mel-
1
School of Social Science, 2013: Michael Walzer, Professor Emeritus of Social Science. (130609)
http://www.sss.ias.edu/faculty/walzer
2
Walzer, Michael, 1998: Om tolerans. Stockholm: Atlas. S. 12.
3
Gunner, Göran, 2000: Mellanösterns religiösa minoriteter, En studie med tyngdpunkt på kristna minoriteter.
Stockholm: Utrikesdepartementet. S. 44.
4
lan teori och data och den tar hänsyn till kontexten.4
I den första delen av uppsatsen, har jag använt en deskriptiv metod på relevant material. Metoden valde jag för att öka förståelsen för de efterföljande delarna av uppsatsen. Materialet kommer ifrån litteratur om relevanta ämnen, och olika relevanta källor från internet, som
rapporter från mänskorättsorganisationer, Svenska regeringens hemsida, FN:s hemsida, och
övriga relevanta internetsidor. Jag har försökt att få material från det officiella Egypten, i den
mån det går, men landets officiella hemsidor är oftast bristfälliga på information. De är inte
heller opartiska. Övriga egyptiska källor har varit Egyptiska mänskorättsorganisationer och
oberoende Egyptiska tidningar. Jag har också försökt i möjligaste mån att använda tidsmässigt
uppdaterade uppgifter, men har ibland varit tvungen att använda äldre källor.
I kapitlet, internationella och regionala överenskommelser om religionsfrihet, har jag
valt att begränsa mig till att det material som rör Egypten och religionsfrihet. Det finns även
ämnen som gränsar till religionsfriheten, som yttrandefrihet, minoriteters rättighet och diskriminering, som jag inte behandlar i uppsatsen.
Hur rättssystemet och det politiska systemet fungerar i Egypten går jag bara igenom
kortfattat. Här har jag valt att inte göra någon fördjupat analys för det skulle kräva både
mycket tid och utrymme från uppsatsen, även om det skulle kunna ge en bredare bild av
Egypten. Jag har också begränsat beskrivningen av Sharia, till att bara ta med det som är relevant för religionsfriheten. I texten om hädelselagen, har jag begränsat mig till lagen som den
ser ut i Egypten. Jag har inte jämfört den med andra länders hädelselagar, som finns i till exempel Pakistan och Irland.
I andra delen av uppsatsen presenteras och analyseras olika rättfall där hädelselagen
använts. Rättsfallen urval har varit målstyrt,5 utifrån forskningsfrågan: Vilka argument använder den egyptiska rättens parter, i rättsfall där hädelselagen är en åtalspunkt? De fall som har
valts ut har alla det gemensamt, att personen/personerna i fallen, har blivit anklagade för att
ha brutit mot hädelselagen. Eftersom det finns begränsad information om många av dessa fall,
har tillgången till källorna, mänskorättsorganisationer och oberoende media, varit viktiga för
urvalet. Därför kan urvalet inte ses som representativt, för alla rättsfall med hädelselagen som
åtalspunkt. Många fall återfinns bara som notiser i rapporter eller i tidningar, och därför inte
kunnats undersökas. Jag har försökt att genom Egyptens officiella hemsidor får information
om olika rättsfall, men det publiceras inte information om enskilda fall. För att analysera fallen använder jag en analysfråga. Det är sex olika fall, för visa hur hädelselagen används i ett
4
5
Bryman, Alan, 2011: Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber. S. 340.
Bryman, 2011. S. 350.
5
brett perspektiv. Jag har begränsat mig till dessa fall, för de visa upp vilka på vilka olika områden lagen används. Lagen tillämpas både inom den privata sfären, som i hemmet, privata
konton på internet och i den offentliga sfären, som på arbetet, i politiken och på filmer. Även
barn kan bli åtalade för hädelse. Det är bara ett fall som är ifrån 2010 de övriga fallen är ifrån
2012, efter det politiska skiftet som skedde 2010, då presidenten avgick. För att kunna förstå
bakgrunden till det juridiska resonemanget, är det viktigt, tycker jag, att se hur detta resonemang förhåller sig till en etisk teori.
Därför ställer jag i avslutande delen av undersökningen, analysfrågan: Hur relateras
argumenten (i de egyptiska rättsfallen) till Walzers syn på tolerans?6 Hans syn på tolerans
passar bäst i det här sammanhanget, för att hans toleranssystem går att relatera till hädelselagen. Jag tyckte den passa bättre i detta sammanhang än både Habermas och Horton, som även
har intressanta teorier om tolerans och religion.
Uppsatsen avslutas med en diskussion. Den är begränsad till de resultat som framkommit i uppsatsen. Där diskuteras hädelselagen i relation till religionsfrihet och tolerans.
6
Walzer, 1998.
6
2. Religionsfriheten i Egypten
2.1 Internationella och regionala överenskommelser
Religionsfriheten räknas som en grundläggande rättighet inom de mänskliga rättigheterna.
Egypten har skrivit under både internationella och regionala dokument inom mänskliga rättigheter, där de förbinder sig att verka för religionsfrihet. Landet är en originalmedlem i Förenta nationerna (FN) och varit med sedan 1945.7 I FN-stadgan som skrevs samma år, står det i
artikel 1.3:
Förenta Nationernas ändamål är att åstadkomma internationell samverkan vid lösande av internationella problem av ekonomisk, social, kulturell eller humanitär art samt vid befordrande och främjande av aktningen för
mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla utan åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion.
8
I artikeln slås det fast att religionen är en av de fyra olikheter, som kan göra skillnad mellan
människor, men att detta inte ska hindra människor i deras frihet eller i deras rättigheter. En
persons religion, inte religionen i sig, ska främjas och aktas. Den är i detta sammanhang en
individuell rättighet, inte en grupprättighet. I denna artikel är religionsfrihet en självklar del
av en människa. Detta gör att religionsfriheten, i artikeln, är väldigt generös, men samtidigt är
den allmänt beskriven och därmed svårtolkad.
I FN:s allmänna förklaring från 1948, i artikel 18, fastlås att religionsfrihet är en explicit rättighet. Det står att,
var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.
9
Denna artikel utvecklar och följer intentionerna med stadgan.
Egypten skrev under den Internationell konvention om medborgerliga och politiska
7
United Nations, 2006: United Nations Member States. Publicerad: 2006-07-03 (130424)
http://www.un.org/News/Press/docs/2006/org1469.doc.htm
8
Svenska FN-förbundet: Förenta Nationernas stadga och Stadga för den Internationella domstolen. (130424)
http://www.fn.se/PageFiles/1158/FN-stadgan.pdf
9
Regeringskansliet, 2006: FN:s konventioner om Mänskliga rättigheter.
(130424) http://www.manskligarattigheter.se/dm3/file_archive/060621/9649d2011fd4f5bb858acf1419189c67/ko
nventionstexter_pdfversion.pdf
7
rättigheter (ICCPR) 1967, men ratificerade den inte förrän 1982.10 När FN skulle formulera
den 1966, var artikel 18, föremål för kritik ifrån många länder.11 I artikeln står det att, ”var
och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att
bekänna sig till eller anta en religion eller en trosuppfattning och att ingen får utsättas för
tvång som kan inskränka hans eller hennes frihet att bekänna sig till eller anta en religion eller
en trosuppfattning och att friheten (…) får endast underkastas de inskränkningar som är angivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna säkerheten, ordningen, folkhälsan eller sedligheten eller andras grundläggande rättigheter och friheter.” När konventionen förhandlades fram var flera stater starkt kritiska till att den skulle ha samma formuleringar
som FN:s allmänna förklaring från 1948, i artikel 18. I den står det att det ska finnas ”frihet att
byta religion.” Egypten, Irak, Kuwait och Saudiarabien, ansåg att det istället skulle stå ”att ha
en religion”. Ett skäl var att Koranen förbjuder en muslim att byta religion. Ett annat var att
uttrycket ”att ha en religion” infattade ”att byta religion”, och inte därför behövdes skivas ut.
Till slut blev det en kompromiss ”att anta en religion” som accepterades.12
En regional stadga som Egypten skrivit på är den Afrikanska stadgan för mänskliga
och gruppers rättigheter. Den antogs av den Afrikanska enhetsorganisationen (OAU) 1981,
och trädde i kraft 1986.13 Stadgan ha ratificerats av alla medlemsstater i Afrikanska unionen
(AU).14
I artikel 8 i stadgan, som handlar om religionsfrihet, står det att: samvetsfriheten, dess
verksamhet och fria utövning av religion ska garanteras. Ingen får, med förbehåll för lag och
ordning, tillåta sådana åtgärder som begränsar utövandet av dessa friheter.15 I jämförelse med
FN:s artikel 18 i ICCPR, fattas ”att anta” en religion och ha ersatts med ”fri utövning” av religion. Det betyder man kan utöva en religion men inte byta religion. Detta begränsar religionsfriheten.
I den afrikanska stadgan finns heller inte några villkor för att för att skydda religionsfriheten från begränsningar av lagar och ordning istället är alla rättigheter i stadgan är underställda en möjlighet för medlemsstaterna att villkora dem genom inhemsk lagstiftning, till ex-
10
United Nations Treaty Collection, 2013: Chapter IV, Human Rights, 4, International Covenant on Civil and
Political Rights, Participant. (130609)
http://treaties.un.org/pages/ViewDetails.aspx?src=TREATY&mtdsg_no=IV-4&chapter=4&lang=en#EndDec
11
Regeringskansliet, 2006: FN:s konventioner om Mänskliga rättigheter.
12
Taylor, Paul M, 2005: Freedom of Religion. United Kingdom: Cambridge University Press. S. 35-36.
13
Killander, Magnus, 2010: Det afrikanska mänskorättssystemet. I: Lundberg, Anna (utg.), Mänskliga rättigheter – juridiska perspektiv. Malmö: Liber. S. 237.
14
Killander, 2010. S. 237.
15
Fonden för mänskliga rättigheter, 2013: African Charter on Human and Peoples Rights. (130609)
http://www.humanrights.se/wp-content/uploads/2012/01/African-Charter-on-Human-and-Peoples-Rights.pdf
8
empel i artikel 9, där det slås fast att alla har rätt till yttrandefrihet, men det måste vara inom
landets lagar.16 I FN:s Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter
artikel 18 finns det flera villkor för begränsningar av religionsfrihet genom lag och ordning,
de ska ”skydda den allmänna säkerheten, ordningen, folkhälsan eller sedligheten eller andras
grundläggande rättigheter och friheter.” Det betyder att artikel 9 i Afrikanska stadgan inte har
samma villkor för begränsningar av religionsfriheten som artikel 18 i FN:s Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och bryter mot konventionen.
Egypten har även skrivit på Kairodeklarationen 1990. Det är The Organisation of
Islamic Cooperation (OIC), som har initierat den. Den ska verka för mänskliga rättigheter
inom islamska stater. I förordet till den står det att, det är ett dokument om mänskliga rättigheter i islam som kommer att fungera som en vägledning för medlemsstaterna i alla aspekter
av livet. I de flesta artiklar är det hänvisningar till religion, som i artikel 1, att ”all human beings are God's subjects, and the most loved by Him are those who are most useful to the rest
of His subjects, and no one has superiority over another except on the basis of piety and good
deeds.”17 När det gäller andra religioner relation till islam, så nämns de oftast något negativt,
som i artikel 10, där det står att, ”Islam is the religion of unspoiled nature. It is prohibited to
exercise any form of compulsion on man or to exploit his poverty or ignorance in order to
convert him to another religion or to atheism.”18 Även i artikel 22, som handlar om yttrandefrihet, har islam en särställning gentemot andra religioner. Det står det att,
(a) Everyone shall have the right to express his opinion freely in such manner as would not be contrary to the
principles of the Shari'ah.
(b) Everyone shall have the right to advocate what is right, and propagate what is good, and warn against
what is wrong and evil according to the norms of Islamic Shari'ah
(c) Information is a vital necessity to society. It may not be exploited or misused in such a way as may violate sanctities and the dignity of Prophets, undermine moral and ethical values or disintegrate, corrupt or
harm society or weaken its faith.
(d) It is not permitted to arouse nationalistic or doctrinal hatred or to do
anything that may be an incitement to any form or racial discrimination.”.
19
Den säger att det finns yttrandefrihet, bara den inte på något sätt hotar Sharialagen. I båda artiklarna, 24 och 25 poängteras hur viktigt det är Shariaprinciperna. Det står att, alla rättigheter
16
Larrea, Nina, 2008: Om de regionala systemen för mänskliga rättigheter. I: Hedlund Thulin, Kristina, Om
mänskliga rättigheter. Stockholm: Nordstedts Juridik AB. S. 154.
17
The Organisation of Islamic Cooperation, 2013: The Cairo Declaration On Human Rights In Islam. (130609)
http://www.oic-oci.org/english/article/human.htm
18
The Organisation of Islamic Cooperation, 2013: The Cairo Declaration On Human Rights In Islam. (130609)
http://www.oic-oci.org/english/article/human.htm
19
The Organisation of Islamic Cooperation, 2013: The Cairo Declaration On Human Rights In Islam.
9
och friheter som föreskrivs i Kairodeklarationen, omfattas av islamiskt Sharia, och den islamiskt Sharia är den enda källan, till förklaringar eller förtydligande av någon av artiklarna i
denna deklaration.20 Islam har en särställning gentemot övriga religioner i Kairodeklarationen.
Det överensstämmer inte med artikel 18 i ICCPR, där alla religioner och trosinriktningar har
samma rättigheter.
I FN finns flera kontrollorgan för att kontrollera efterlevanden av de mänskliga rättigheterna. Egypten har ratificerat många centrala konventioner på mänskliga rättighetsområdet
och har lämnat flera rapporter till olika FN-organ.21 Bland annat genomförde FN:s råd för
mänskliga rättigheter, en universell granskning 2010, Universal Periodic Review (UPR), av
Egypten, rörande respekten för mänskliga rättigheter. Chefen för Egyptens delegation uppgav
att religion och religionsutövande garanteras i grundlagen och är inte är begränsad av lagar.
Den egyptiska delegationen ansåg också att relationerna mellan muslimer och de kristna kopterna var hälsosamma och positiva, och de problem som kunde uppstå, var att extremister
skapade sekteristiska spänningar, de hävdade att när våldsamma incidenter inträffade, måste
samhället tillämpa begränsande lagar.
De rekommendationer, som den egyptiska delegationen fick av FN:s råd för mänskliga rättigheter vid UPR, stödde Egypten de, som uppmanat regeringen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera religionsfrihet, förhindra diskriminering som kunde drabba
denna frihet, och att de skulle främja interreligiös dialog och tolerans. Delegationen avvisade
rekommendationer som uppmanade den egyptiska regeringen att de skulle ta bort den kategorisering av religion som finns på regeringens officiella dokument och att de skulle undanröja
de juridiska och byråkratiska restriktioner, som finns och försvårar den enskildes rätt att välja
sin religion. Trots att de stödde ett antal rekommendationer från FN:s råd för mänskliga rättigheter, gjorde egyptiska regeringen få framsteg i genomförandet av dem i praktiken. 22
En statsrapport lämnades in av den egyptiska regeringen 2001, till Kommittén för
mänskliga rättigheter, för redovisa efterlevnaden av gentemot Internationell konvention om
medborgerliga och politiska rättigheter. Det var en kombinerad periodisk rapport, från tredje
och fjärde rapportperioden. I rapporten beskriver de sitt arbete med artikel 18. De skriver att,
den egyptiska konstitutionen är sinnebilden för principen om trosfrihet och frihet för religionsutövning och att detta innebär att alla har rätt att anta en religion eller en trosuppfattning
20
The Organisation of Islamic Cooperation, 2013: The Cairo Declaration On Human Rights In Islam.
Regeringskansliet, Utrikesdepartementet, 2007: Mänskliga rättigheter i Egypten 2007. (130426)
http://www.manskligarattigheter.se/dm3/file_archive/080326/24f69276de60ad18ee762a15a4ca3fb2/Egypten.pdf
22
United States Commission on International Religious Freedom, 2012: Annual Report 2012. S. 61. (130426)
http://www.uscirf.gov/images/Annual%20Report%20of%20USCIRF%202012(2).pdf
21
10
efter eget val som utifrån sitt samvete som ger honom tröst. De anser också att det inte är tillåtet för en myndighet att döma honom för det valet han gör utifrån sina djupaste känslor och
denna princip, som står i artikel 46, gör att staten garanterar trosfrihet och frihet att utöva sin
religion. Det finns dock artiklar som inskränker denna frihet, som artikel 160, i konstitutionen. Där står det att, de handlingar, som inkräktar på denna frihet (religionsfriheten), är kriminella handlingar, som att använda våld eller hot för att störa eller avbryta religiösa ceremonier
eller religiösa möten; att förstöra, skada eller att vanhelga gudstjänstlokaler, eller av symboler, eller som används av en religiös grupp; att skända gravar eller kyrkogårdar.23
Artikel 161 i konstitutionen, anger att även följande brott är straffbara; att trycka eller
publicera en text, som medvetet förvränger och ändrar innebörden av texten i heliga skrifter,
som medlemmarna i en religiös gemenskap tror på, och vars riter är allmänt utbredda; att förlöjliga eller smäda en religiös fest offentligt. Dessa brott bestraffas med frihetsberövande
och/eller böter, straffet blir strängare om brottet har begåtts i samband med terrorism.24
Staten anser att landet har religionsfrihet, men med vissa regleringar. Dessa regler
som beskrivs, kan tolkas som att de innefattar begränsningar av yttrandefrihet. De är luddigt
skrivna, vem är det, som till exempel, bestämmer om en text hädar en religiös skrift? Är det
skriften i sig som åsyftas eller är det, innehållet i skriften (religionen), som kan bli utsatt för
hädelse? Eftersom islam har en särställning som majoritetens religion kan man tolka det som
att det är religionen, i detta fall islam, som måste skyddas mot hädelse som kan finnas i nedsättande texter. Alla lagar tolkas ska dessutom tolkas utifrån Shariaprinciperna vilket gör att
det i princip är rättsväsendet som gör bedömningar om texter är straffbara.
De skriver även i rapporten att, det finns en överensstämmelse finns mellan principen
om religionsfrihet som garanteras i konstitutionen och den islamiska Shariaprincipen, i frågor
som gäller den privata sfären (som till exempel giftermål, arv, tro). De regleras genom särskilda förordningar, som gäller för alla icke-muslimer i enlighet med deras respektive religiösa seder, och offentliggörs i enlighet med egyptisk lag. Det muslimska samfundet styrs av
bestämmelserna i de islamiska Shariaprinciperna.25 Här skriver de att det finns olika lagar, för
olika religioner, men att dessa lagar inte inskränker på religionsfriheten. Det kan verka motsägelsefull, att olika grupper av religiösa har olika lagar, men att detta ändå inte inskränker på
23
United Nations, International covenant on civil and political rights, 2002: Consideration of reports submitted
by States parties under article 40 of the covenant, addendum, Egypt. S. 86-88. (130426)
http://www.unhchr.ch/tbs/doc.nsf/898586b1dc7b4043c1256a450044f331/b96eb6aba1ab1b4fc1256be4004fdb48/
$FILE/G0241346.pdf
24
United Nations, International covenant on civil and political rights, 2002: Consideration of reports submitted
by States parties under article 40 of the covenant, addendum, Egypt. S. 86-88.
25
United Nations, International covenant on civil and political rights, 2002. S. 86-88.
11
deras frihet. De anser att dessa lagar har samma intentioner och mål, men att de bara använder
olika uttrycksätt och då inte behöver inskränka på religionsfriheten.
I rapporten står det att, bestämmelserna i konstitutionen och strafflagen visar den respekt och skydd som ges till religioner och deras heliga skrifter i Egypten och att frihet garanteras enligt lag, till olika religioner och deras anhängare. Det finns restriktioner som rör frågor
som gäller allmän säkerhet, ordning, hälsa och moral, dessa restriktioner måste följas av alla, i
deras utövande av religionsfriheten och trosfrihet. Det står vidare att, en dom i Egyptens
Högsta domstolen 1975, slog fast, att friheten att ha eller att anta någon av de erkända heliga
religionerna, begränsas av villkoret, att den allmänna ordningen och moralen i landet inte får
äventyras.26 Bestämmelserna i konstitutionen och i strafflagen garanterar religionsfrihet, men
restriktionerna är formulerade på ett sätt att när man utövar sin religion även måste ta hänsyn
till ordning och moral i samhället. Domstolens beslut preciserar lagen genom att slå fast att
begräsningarna endast gäller de heliga religionerna, islam, kristendom och judendom. Det står
i rapporten, att de som tillhör någon av dessa tre religioner, tillåts att ha en religion eller konvertera med vissa restriktioner (som till exempel, att den allmänna ordningen och moralen i
landet inte får äventyras). De som tillhör någon annan religion, har inte samma rättigheter.
Det är alltså tillåten inom lagen att konvertera ifrån islam, men inte förenligt den muslimska
tron. De avslutar sin rapport om artikel 18, med att konstatera att, den muslimska religionen
betraktas som den officiella religionen i staten enligt konstitutionen och muslimer utgör majoriteten av landet. Religionen utgör inte skäl för diskriminering eller en grund för kränkning av
principen om likhet inför lagen erkända i artikel 40 i konstitutionen.27
Lagarna i Egypten tolkas utifrån Sharia, som är den muslimska majoritets tro, vilket
gör att personer som tillhör andra religiösa grupper, har inte samma rättighet att påverka rättssystemet i landet. Speciellt de grupper eller individer som inte tillhör de tre, godkända religionerna, kan missgynnas i rättssystem. Detta kan leda till diskriminering när lagarna tillämpas.
2.2 Rättsystemet
Det civila rättssystemet har tre instansordningar motsvarande tingsrätt, Primary Court, hovrätt, Appeals Court, och högsta domstolen, Court of Cassation.28 Rättssystemet kännetecknas
av ett visst mått av självständighet i förhållande till den lagstiftande respektive verkställande
26
United Nations, International covenant on civil and political rights, 2002. S. 86-88.
United Nations, International covenant on civil and political rights, 2002. S. 86-88.
28
Regeringskansliet, Utrikesdepartementet, 2007: Mänskliga rättigheter i Egypten 2007.
27
12
makten, men dessa kan påverka rättsväsendet, genom att de bland annat kan utse och omplacera domare och åklagare.29 Det finns rätt till ett juridiskt ombud för åtalade, det bekostas av
domstolen. Rättsväsendet lider av knappa resurser och omfattande byråkrati, och processerna
är ofta långa och kostsamma.30 Rättssäkerhet och rättsstatsprinciperna har i stor utsträckning
undergrävts av de undantagslagar som i huvudsak gällt från 1981. De har gett omfattande
möjligheter för statsmakten att kringgå grundlagsskyddet för till exempel yttrande-, rörelseoch mötesfrihet. Myndigheterna har genom lagarna, rätt att hänvisa brottsmål till specialdomstolar som inte uppfyller internationella krav på en rättvis rättegång. Det finns två slags specialdomstolar, militärdomstolar och undantagslagsdomstolar/statssäkerhetsdomstolar, och i
dessa domstolar finns ingen överklaganderätt, ingen rätt till juridiskt ombud och självständiga
val av ombud är inskränkta. Militärrådet lovade att upphäva undantagslagarna 2010 men de
utökades istället under 2011.31 I maj 2012 upphävdes de, men med förbehållet att militären
skulle fortsätta ”skydda nationen”.32
För att komma tillrätta med de problem som kan uppstå i landet angående efterlevnaden av mänskliga rättigheterna har Egypten har bildat ett råd som ska se till att landet lever
upp till de internationella avtal och konventioner som rör mänskliga rättigheter, som de åtagit
sig. Det är det nationella rådet för mänskliga rättigheter, National Council for Human Rights
(NCHR). Det bildades 2004 för att förbättra och utveckla skyddet för de mänskliga rättigheterna i Egypten. De tar emot klagomål som de undersöker och sedan för vidare till myndigheterna. Det betraktas som något av en hybrid, av en oberoende mänskliga rättigheters organisation och en statlig myndighet, eftersom dess etablering föregicks av ett statligt beslut och dess
medlemmar röstas fram av parlamentet detta gör att kopplingen till regeringen är stark.33 Rådet har fortsatt sin verksamhet även efter valet 2012.34 NCHR:s förhållande till statsmakterna
är inte oberoende, men rådet har delvis intagit en kritisk och granskande roll mot myndigheterna.35
29
Regeringskansliet, Utrikesdepartementet, 2011: Mänskliga rättigheter i Egypten 2011. (130426)
http://www.manskligarattigheter.se/sv/manskliga-rattigheter-i-varlden/ud-s-rapporter-om-manskligarattigheter/mellanostern-och-nordafrika?c=Egypten
30
Regeringskansliet, Utrikesdepartementet, 2011: Mänskliga rättigheter i Egypten 2011.
31
Regeringskansliet, Utrikesdepartementet, 2011: Mänskliga rättigheter i Egypten 2011.
32
Dagens Nyheter, 2012: Undantagstillstånd hävt i Egypten. Publicerad: 2012-05-31. (130426)
http://www.dn.se/nyheter/varlden/undantagstillstand-havt-i-egypten
33
Regeringskansliet, Utrikesdepartementet, 2010: Mänskliga rättigheter i Egypten 2010. (130503)
lifos.migrationsverket.se/dokument?documentAttachmentId=35643
34
National Council for Human Rights, 2010: Vision & Goals. (130426)
http://www.nchregypt.org/en/index.php?option=com_content&view=category&layout=blog&id=3&Itemid=5
35
Regeringskansliet, Utrikesdepartementet, 2010: Mänskliga rättigheter i Egypten 2010.
13
En annan organisation är som arbetar för de mäskliga rättigheterna i Egypten är, den
icke-statliga organisationen, The Arab Center for the Independence of the Judiciary and the
Legal Profession (ACIJLP), de arbetar för att de arabiska områdena ska ha ett oberoende
rättsväsende och för att öka respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.36
I deras årsrapport från 2012, kritiserade de rättsväsendet i Egypten. De anser de starka banden
mellan rättsväsendet och den lagstiftande myndigheten, skulle kunna leda till negativa effekter, inte mot inte bara rättsväsendets oberoende, utan det strider även mot rättsstatens principer.37 Detta kan göra att rättsväsendet inte harmoniseras gentemot de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter som finns, och gör det svårare för en domare att göra sin
röst hörd för att stödja svaga personerna som kränks av mäktiga personer. Centret har rådgivande status i FN: s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC).38
Egyptian Initiative for Personal Rights (EIPR) är en oberoende organisation som arbetar för mänskliga rättigheter inom Egypten. De bildades 2002 och deras syfta är att arbeta med
att stärka och skydda grundläggande rättigheterna och friheterna i Egypten, genom forskning,
opinionsbildning och genom att sig an rättstvister inom medborgerliga rättigheter, ekonomisk
och social rättvisa, demokrati och politiska rättigheter, och straffrätt.39 De har försvarat eller
stöttat förvaret, när individer har blivit åtalade för hädelse.
2.3 Politik och religion
Religionen påverkar inte bara rättsystemet i Egypten utan även i det politiska livet är religionen stark. Majoritet av den egyptiska befolkningen är muslimer och många av stöder de muslimska partierna. Ett av de största muslimska partierna, Muslimska brödraskapet, grundades
redan 1929.40 Det skedde under kung Farouk regim, han ledde landet från Egyptens självständighet ifrån Storbritannien 1922 till 1952, då han avsattes i en militärkupp,41 som Gamel Abdel Nasser ledde. Han styrde sedan landet fram till sin död 1970.42 En medlem ur det mus-
36
The Arab Center for the Independence of the Judiciary and the Legal Profession, 2013: About Acijlp.
(130426) http://www.acijlp.org/main/en/topics.php?id=1
37
The Arab Center for the Independence of the Judiciary and the Legal Profession, 2012: Summary of the annual report of 2012. (130426) http://www.acijlp.org/main/en/art.php?id=9&art=130#.UW5gKxy-83U
38
The Arab Center for the Independence of the Judiciary and the Legal Profession, 2012: Summary of the annual report of 2012.
39
Egyptian Initiative for Personal Rights, 2013: Who we are. (130503) http://eipr.org/en/page/who-we-are
40
Hjärpe, Jan, 2010: Islamister, Politiska-religiösa rörelser i den muslimska världen. Malmö: Gleerups Utbildning AB. S. 62.
41
Uppsala universitet, Institutionen för freds- och konfliktforskning, 2011: Fördjupning, Egypten historia. Uppdaterad: 2012-09-04. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. (130426)
http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Egypten/Fordjupning-Egypten/
42
Freedom House, 2010: The Impact of Blasphemy Laws on Human Rights - Egypt. Refword, UNHCR.
14
limska brödraskapet genomförde ett misslyckat mordförsök på Nasser 1954, vilket ledde till
ett förtryck mot Egyptens muslimer. Det Muslimska brödraskapet förbjöds 1954 och deras ledare förföljdes. Ändå har organisationen som helhet inofficiellt tolererats av regeringen sedan
1970-talet, och suttit med i parlamentet som ”oberoende kandidater”.43 Egypten leddes av sedan av Statschef Anwar al-Sadat från 1970 till 1981och av president Hosni Mubarak från
1981 till 2011. Han tvingades då ifrån makten, efter tre veckors massprotester i landet. Protesterna riktade sig emot maktmissbruk, missförhållanden och övergrepp mot mänskliga rättigheter.44 Ett militärråd ledde tillfälligt landet, från 2011 tills det blev presidentval 2012. Det
Muslimska brödraskapet kandidat, Muhammad Mursi, vann.45
Under Mubarak regeringstid, var det Muslimska brödraskapet och andra islamistiska
grupper som förespråkade eller försökte skapa en islamisk stat i Egypten, utifrån sin tolkning
av islamisk lag, klassade som illegala organisationer enligt en lag som förbjuder politiska partier baserade på religion. Detta förbud kvarstod även efter ändringar av konstitutionen som
skedde i mars 2011. Muslimska brödraskapet och andra islamistiska grupper bildade då politiska partier på andra plattformar. Muslimska brödraskapet bildade i april 2011, partiet, en allians för frihet och rättvisa. Det muslimska brödraskapet och andra islamistiska grupper har
använt våld i det förflutna för att uppnå sina mål, de stod bakom mordet på president Anwar
al-Sadat 1981 och har attackerat utländska turister. De tog avstånd offentligt från våld på
1970-talet. Under Mubaraks regim, arresterades hundratals, om inte tusentals, misstänkta
islamister varje år, av den egyptiska säkerhetstjänsten.46 Rörelsen har funnits länge trots motgångar och har en religiös och idé baserad grund.
Muslimska brödraskapets grundare al-Bannas, har påverkat partiet som det ser ut idag
med sida idéer, rörelsen har förändras under tid och pläderar idag för ett politiskt deltagande i
den politiska processen. Hjärpe beskriver det Muslimska brödraskapet och dess ideologi. De
ha karaktären av ett kaderparti, i en mening att den kräver ett kvalificerat medlemskap. Hos
al-Bannas var det sociala ansvaret en central tanke, det skulle vara en religiös plikt att ge zakat ”allmosor”. Det skulle organiseras konkret som en substantiell skatt lagd på de rika, på
kapitalet, för att sedan fördelas till de fattiga. En annan viktig tes var att se ”jihad” strävan på
Guds väg, (i dess olika betydelser) som en individuell plikt. Ett tredje drag var tesen om alla
(130426) http://www.unhcr.org/refworld/docid/4d5a700b2d.html
43
Freedom House, 2010: The Impact of Blasphemy Laws on Human Rights - Egypt.
44
Regeringskansliet, Utrikesdepartementet, 2011: Mänskliga rättigheter i Egypten 2011.
45
Svenska Dagbladet, 2012: Mursi vann valet i Egypten. Publicerad: 2012-06-25. (130426)
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/mursi-vann-valet-i-egypten_7299425.svd
46
United States Commission on International Religious Freedom, 2012: USCIRF Annual Report 2012 - Countries of Particular Concern: Egypt. (130426) http://www.refworld.org/cgibin/texis/vtx/rwmain?docid=4f71a678c
15
muslimers samhörighet, i en och samma nation ”umma”. De religiösa plikterna, betraktades
inte enbart som moraliska principer för den enskilde, utan skulle institutionaliseras i statliga
institutioner.47 Hjärpe skriver, att al-Bannas stod för ett "sorts islamistisk-socialistisk modernistiskt synsätt” och för att det blev ”en förskjutning av religion som religiositet till religion
som statsordning”.48 Hasan al-Bannas mål var det praktiska arbetet, tillämpningen av det som
han såg som islamiska principer i samhället.49 I brödraskapets ideologi ses islam, som en
samhällsordning som avser att ordna alla företeelser och områden av det mänskliga livet, såväl det privata som det offentliga, skriver han, och det tillämpas också mycket konkret, de har
en social, ekonomisk och politisk verksamheten. Den kombinerar med en religiös praxis, i en
rörelse som har stor folklig förankring. Det är en organisation med kvalificerat medlemskap,
men med folklig bas genom verksamheten.50 En symbolfråga för Brödraskapet, har varit kravet på att Sharias tillämpning ska vara statens rättsysystem och ordning. Han skriver, ”men
man måste då notera att det inte är frågan om traditionell islams (fiqh) jurisprudens. Brödraskapet omfattar inte en traditionalism som den som finns i till exempel talibanrörelsen i Pakistans Nordvästprovins eller hos den talibanregim som styrde Afghanistan till 2001.” Han anser att kravet på Sharia kombineras med kravet på nytolkning, ijthad och att "idealet är Sharia
så som den kan fungera i en modern och välfungerande välfärdsstat. Modernitet, är ramen för
en lagstiftning enligt Sharias principer.”51 Muslimska brödraskapet har en lång politisk historia och vill vara ett modernt politisk parti samtidigt som de vill ha en lagstiftning enligt Sharia, som härleds från Koranen som skrevs år 616 före Kristus. Detta kan göra att partiets ideologi kan krocka med internationella åtaganden inom FN-systemet. Hur partiet ser på religionsfrihet kommer fram i Konstitutionen från 2012.
2.4 Konstitutionen från 2012
Det Muslimska brödraskapet fick igenom en konstitution i Egypten, som godkändes slutet av
2012.52 Den har en tydlig koppling till religion, i Preamblen kan man läsa ”We the People of
Egypt, In the name of God, the Merciful, and with His assistance, state: (..)”.53 Konstitution
hänvisar inte till internationell rätt, och ger inte heller folkrätten företräde över egyptiska lag47
Hjärpe, 2010. S. 61-63.
Hjärpe, 2010. S. 61-63.
49
Hjärpe, 2010. S. 70-71.
50
Hjärpe, 2010. S. 70-71.
51
Hjärpe, 2010. S. 70-71.
52
Saleh, Nivien, 2012: The 2012 Constitution of Egypt, Translated by Nivien Saleh, with Index. (130610)
http://niviensaleh.info/constitution-egypt-2012-translation/#preamble-intro
53
Saleh, Nivien, 2012: The 2012 Constitution of Egypt, Translated by Nivien Saleh, with Index.
48
16
stiftningen, även om de skrivit under och ratificerat fördrag om mänskliga rättigheter som,
ICCPR och ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR), och konventionen om
avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor (CEDAW).54 Den första artikeln som berör religionen är artikel 2, som slår fast att islam är landets statsreligion, och arabiska det officiella språket och att islamisk Sharia, är den huvudsakliga källan till lagstiftningen.55 Att landet har islam som statsreligion eller att arabiska är det officiella språket, bryter inte mot religionsfriheten, men att alla medlemmar i staten, även icke-muslimer, ska ha Sharia som källa
för lagstiftningen, är diskriminerande mot dessa.
Artikel 3 berör också religion, men även religionsfrihet. Den ger principiell frihet för
egyptiska kristna och judar att laglig rätt till sin trostillhörighet, att vara registrerade i sin egen
religion, att bestämma i sina egna religiösa frågor och i val av sina egna andliga ledare. 56 De
kristna som syftas på i texten är den koptisk-ortodoxa kyrka som är Mellanösterns största
kristna samfund (den koptiska kyrkan).57 Kristendomen kom till landet redan under första århundradet efter Kristus. Judarna förföljdes efter kriget mellan Israel och Egypten 1967, och
många utvandrade då till Israel och det finns nu bara något hundratals judar kvar i Egypten.58
I artikel 43, som slår fast att trosfrihet är en okränkbar rättighet, och att staten skall garantera
friheten att utöva religiösa riter och etablera gudstjänstlokaler för de gudomliga religionerna,
som regleras i lag.59 De religioner som åsyftas här är islam, kristendom och judendom, andra
trosinriktningar har inget stöd i konstitutionen. Men det finns även många andra religiösa
grupper i Egypten bland annat, grekisk-ortodoxa, katolska, protestantiska, armeniskt kristna,60
ahmadier, qur'anists, shia- och sufimuslimer.61 Det finns även över tio tusen anhängarna av
Bahai, dessa ses som otrogna och avfällingar från islam.62 Dessa religiösa grupper missgynnas
av både artikel 3 och artikel 43 i sin rätt till religionsfrihet.
Hädelseförbudet återfinns i artikel 44, där det står att förolämpning eller missbruk av
alla religiösa upplysare och profeter skall förbjudas.63 Men samtidigt står det i artikel 45 att,
tankefrihet och åsiktsfrihet ska garanteras, och varje individ har rätt att uttrycka sin åsikt och
54
Amnesty International, 2012: Egypt’s new constitution limits fundamental freedoms and ignores the rights of
women. Publicerad: 2012-11-30 (130426) http://www.amnesty.org/en/news/egypt-s-new-constitution-limitsfundamental-freedoms-and-ignores-rights-women-2012-11-30
55
Saleh 2012: The 2012 Constitution of Egypt.
56
Saleh 2012: The 2012 Constitution of Egypt.
57
Utrikespolitiska Institutet, Landguiden, 2012: Egypten, Religion. Uppdaterad: 2012-03-15. (130426)
http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Egypten/Religion
58
Utrikespolitiska Institutet, Landguiden, 2012.
59
Saleh 2012: The 2012 Constitution of Egypt.
60
Utrikespolitiska Institutet, Landguiden, 2012.
61
United States Commission on International Religious Freedom, 2012: USCIRF Annual Report 2012. S. 53.
62
Gunner, 2000. S. 42.
63
Saleh 2012: The 2012 Constitution of Egypt.
17
att sprida den muntligt, skriftligt eller som en illustration, eller på något annat sätt.64 De båda
bestämmelserna, artikel 43 och 44, underminerar artikel 45. Genom att religionsfriheten som
begränsas i artikel 43, och rätten att uttrycka kritik mot religioner, i artikel 43, så begränsas
även yttrandefriheten och åsiktsfriheten. Yttrandefriheten blir kränkt, trots att Egypten har
skyldighet att upprätthålla den enligt artikel 19, i ICCPR.65 I den står det att ”yttrandefriheten
endast får begränsas om den är inskriven i lagen och för att för att respektera andra människors rättigheter eller anseende, och för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna
ordningen, folkhälsan eller sedligheten”. I dessa förbehåll ryms inte religionskritik eller begränsningar av religionsfriheten. Även i den tidigare konstitutionen, från september 1971,
finns det inskränkningar i religionsfriheten. I artikel 2 genomdrev president Sadat, ett preciserande av den islamiska rättslärans, Sharias, plats. Här anges att islam är statens religion, men
från att tidigare ha varit en rättskälla, blev nu Sharia huvudkälla för Egyptens lagstiftning. I
artikel 46 stod det att staten skall garantera religionsfrihet och frihet att praktisera religion
men det gäller bara de ”gudomligt uppenbarade religionerna”, enligt ett tillägg som Högsta
konstitutionsdomstolen, fastslog 1975.66 Det betyder att både konstitutionen från 1975 och
2012 har brister i religionsfrihet och båda hänvisar till Sharia lagarna som huvudkälla för
Egyptens lagstiftning.
I mars 2013, presenterade The Arab Center for the Independence of the Judiciary and
the Legal Profession (ACIJLP), en rapport om situationen i Egypten, inför FN:s råd för
mänskliga rättigheter. De ansåg i sin rapport att de hinder de såg för rättvisa och ett självständigt rättsväsende, var de systematiska och likriktade attacker som skedde på egyptiska rättsväsendet. ACIJLP ansåg att regimens hänvisningar till islam tenderade att minska rättsväsendets roll som en myndighet i rättsliga och konstitutionella frågor och ersätta den med en annan myndighet, där den religiösa rättspraxisen åberopas och vilken de religiösa lärda får
övertaget över allt annat.67 Islamska Sharia spelar en stor roll både i rättsväsendet, genom att
alla lagar ska tolkas genom Sharia, inom politiken genom att islamistiska politiska partier,
som det Muslimska brödraskapet, har stort inflytande och att konstitutionen hänvisar till Sharia. Eftersom Sharia har så stor betydelse för det Egyptiska samhället är det intressant att se
vad Shariaprinciperna står för och deras relation till religionsfrihet.
64
Saleh 2012: The 2012 Constitution of Egypt.
Amnesty International, 2012: Egypt’s new constitution limits fundamental freedoms and ignores the rights of
women.
66
Gunner, 2000. S. 46-47.
67
The Arab Center for Independence of the Judiciary and the Legal Profession, 2013: Acijlp gives its Presentation on Justice and Judiciary Independence in Egypt before UN Human Rights Council. (130426)
http://www.acijlp.org/main/en/art.php?id=2&art=138#.UW5n0xy-83U
65
18
2.5 Sharia och religionsfrihet
Vad Shariaprinciperna står för och hur de kan tolkas beskrivs av Hjärpe. Sharia betecknar
idén om en lag som har gudomlig sanktion, en ”väg” som på grund av en gudomlig uppenbarelse, kan leda fram till regler för hur man ska bete sig.68 Men trots det är den islamska rättstraditionen är ingen monolit, den inte är ensidig uppbyggd samhällsåskådning och det är en
stor spännvid mellan olika åsikter.69 Källan som har högst auktoritet i islamsk rättstraditionen
är Koranen, det är de samlade uppenbarelserna som islams profet, Muhammad ibn Abdallah,
mottog under ett antal år, med början av cirka år 610 efter Kristus.70 Koranen får och har ett
känslomässigt värde, upplevelsen av Koranen har betydelse för dess auktoritet som källa för
rätten, och för rättskänslan, för dess roll i islamsk rättstradition. Det gäller även i diskussionen
om reformer, nytolkningar, relationen mellan lagstiftning och jurisprudensen i såväl traditionell som modernistisk mening. Korantextens uttryck är inte klara och tydliga, utan genom erfarenhet visas att de uppfattas på mycket olika sätt.71
Det arabiska ordet Sharia kan användas i olika betydelser, liksom dess variantform
Shar’. Ibland står det nära ordet, Wahy, ”uppenbarelse" och det kan även användas synonymt
med, din ”religion”. Ordet kan också vara beteckning för den islamiska rättstraditionen, Shariarätten och ibland brukas den med samma innebörd som Fiqh, (jurisprudens), den muslimska traditionen av rättspraxis, som ger metoder för att tolka reglerna från rättskällorna.72
Sharia innehåller olika rättstraditioner beroende på vilken rättsskola man följer och det finns
huvudsakligen fyra sunnitiska rättsskolor och en shiitisk.73
Domsrätten är en rätt att döma och straffa, en rätt att bestämma över människors agerande, i praktiken kan utövas av andra instanser än allmänna domstolar som av familjeöverhuvudet, släktrådet, den religiöse ledaren eller en klanledare.74 Hjärpe anser att staten och
dess organ är anses vara sekulära i FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna, även om
det inte det inte sägs uttryckligen, men det framgår i formuleringen i artikeln 21:3: ”Folkets
vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet.” Det är enligt honom, en fråga
om mänsklig suveränitet, inte Guds suveränitet men i den islamiska doktrinen tillfaller suveräniteten Gud, men människan är Guds ställföreträdare på jorden, som kan tolka Guds vilja.
68
Hjärpe, Jan, 2005: Sharia, En gudomlig lag i en värld av förändring. Stockholm: Nordstedts Förlag. S. 31.
Hjärpe, 2005. S. 7.
70
Hjärpe, 2005. S. 47.
71
Hjärpe, 2005. S. 48.
72
Hjärpe, 2005. S. 30.
73
Hjärpe, 2005. S. 148.
74
Hjärpe, 2005. S.18.
69
19
Hjärpe ställer här en fråga: ”är det folkviljan eller är det specialisterna, de rättslärda, som ska
tolka Gudsvilja? I det första fallet skulle det bli förenligt med FN- deklarationens premisser
men inte i det andra”.75
I frågor som religionsfrihet finns det olika förhållningsregler inom Sharia. Som i frågan vem en muslim bör gifta sig med, skriver Hjärpe och fortsätter, äktenskap med icke muslimer som beskrivs i sura 2:221/220 f., har blivit en generell regel: ”Gift er inte med polyteistiska kvinnor (…) förrän de blivit troende. En troende slavinna (…) är förvisso bättre än en polyteist, även om hon väcker er beundran. Och låt inte polyteister gifta sig med (era kvinnor)
förrän de blir troende. En troende slav (…) är förvisso bättre än en polyteist även om han
väcker er beundran. Dessa inbjuder till elden (=helvetet) men gud inbjuder till lustgården."76
Han tolkar det som att muslimska män får bara gifta sig med troende kvinnor och att troende
kvinnor räknas även de som andra än de som tror på islam, bokens folk, det vill säga, de som
har en helig bok, kristna och judar. Detta framgår i texten 5:5/7 skriver Hjärpe: ”(Tillåtna är)
bara kvinnor bland de troende och ärbara kvinnor bland dem som fått boken före er, när ni
gett dem deras ’lön’, i det ni är ärbara, inte otuktiga och som inte tar mätresser.”77 Hjärpe
skriver att även i sura 9:29 beskrivs hur muslimer ska förhålla sig till andra religioner: ”Strid
mot dem som inte tror på Gud och inte på den yttersta dagen och som förbjuder vad Gud och
hans Sändebud har förbjudit, och inte utövar sanningens religion, av dem som givits Skriften,
intill dess de ger jizya, tribut, från en hand och de är förödmjukade/undergivna.” Han anser att
versens senare del har fungerat som legitimitet av att, dhimmas, medborgare som tillhör en
tillåten icke-muslims religion, fått lyda under vissa diskriminerande regler, som markerar deras lägre ställning.78
Frågan om konvertering från islam, avfall från islam, ska räknas som brott mot Guds
lagar eller ens vara straffbart är kontroversiell inom Sharia, anser Hjärpe. Han skriver att i
sura 2:217/214 står det att: ”(…) men den som skulle avfalla bland er från sin religion och han
skulle dö som otrogen, dessa, deras handlingar är förspillda i (denna) världen och den Andra,
och dessa är eldens kamrater (= helvetets invånare) och de kommer att förbli i den.” Hjärpe
anser att något jordiskt straff inte i nämns i texten men i sura 2:256/257 står det: ”inget tvång i
religionen” och ibland används den som argument mot att konvertering från islam är straffbart.79
75
Hjärpe, 2005. S. 28.
Hjärpe, 2005. S. 81.
Hjärpe, 2005. S. 81.
78
Hjärpe, 2005. S. 97-98.
79
Hjärpe, 2005. S. 120-121.
76
77
20
I Egypten kan man vända sig till religiösa specialister, stormufti, för att få ett utlåtande om Sharia, men det är parlamentet som avgör vad som ska vara i enlighet med Shariaprinciperna. Egyptens högsta domstol fungerar som konstitutionsdomstol och domaren kan
ogiltigförklara en lag, eller ett lagförslag om de finner att lagen påbjuder något som är förbjudet i islam eller förbjuder en religiös plikt i islam. Men eftersom de är jurister inte teologer,
innebär det i praktiken, att tolkningen av Shariaprinciperna, är mer reformvänlig än de traditionellt utbildade specialister, men man får ändå inte gå ifrån idén om en gudomlig lag, en genom uppenbarelserna given Sharia, anser Hjärpe.80 Shariaprinciperna måste tolkas av jurister
när de ska tillämpa lagen om hädelse.
2.6 Hädelselagen i Egypten
Hädelselagen finns i egyptiska strafflagen (EPC) i artikel 98 (f). Den förbjuder att man utnyttjar religionen för att främja extremistiska idéer, att provocera fram konflikter, att man hädar
en av de himmelska religionerna, eller att för att skada nationell enighet och social fred.81
Lagen är löst och vag formulerad. Den definierar inte vad ”utnyttjande av religion”
betyder. Betyder det att man inte får utnyttja sin religion, för ett olagligt beteende eller att religionen som man vill utnyttja olaglig? Vilka är de ”extremistiska idéer” som kan skada den
sociala freden? Är det majoritetssamhället religion eller ett oberoende rättsväsen som bestämmer det? En annan otydlig formulering är ”hädar en av de himmelska religionerna”. De
statligt godkända religioner som syftas på i lagen är islam, kristendom och judendom.82 Det är
då endast dessa tre religioner, som ska skyddas hot hädelse. De ser religion ses som en grupprättighet, som inte får sina rättigheter tillgodsedda, när ”extremistiska idéer” uttrycks. Här
skiljer sig den markant mot FN artikel 18, i ICCPR, genom att hänvisa till skydd av religion,
som en grupprättighet, istället för att se religion som en individuell rättighet. Begreppet hädelse, även kallad blasfemi, förtal av religion, har inte heller en tydlig avgränsning i lagen. De
som blir anklagade för hädelse, får en rättegång i Militärdomstolen, Security Emergency State
Courts, vilket gäller under dekret 1/1982.83 Dekretet antogs under undantagslagen.84 Det finns
även andra bestämmelser i EPC som gäller olika former av religiös förolämpning. Som artikel
160, där förstörelsen, skadegörelse eller vanhelgande av religiösa byggnader, platser, symbo80
Hjärpe, 2005. S. 35.
The Egyptian Initiative for Personal Rights, 2010: Freedom of Religion and Belief in Egypt, Background.
(130426) http://eipr.org/en/report/2010/02/25/570/578
82
Freedom House, 2010: The Impact of Blasphemy Laws on Human Rights - Egypt. S. 24.
83
The Egyptian Initiative for Personal Rights, 2010: Freedom of Religion and Belief in Egypt, Background.
84
The Egyptian Initiative for Personal Rights, 2010: Freedom of Religion and Belief in Egypt, Background.
81
21
ler, kyrkogårdar och gravar, samt hindrar religiösa ceremonier, leder till straff. Även den följande artikeln 161, handlar om religiös förolämpning. Den förbjuder ”tryckning och spridning
av avsiktligt förvrängd religiösa texter av de tre statligt godkända religioner, och den kriminaliserar ironiserande eller förlöjligande av religiösa ceremonier i som sker offentligt”. I artikel
176 och 178 står det att ”det är förbjudet att offentliga ingå i en religiös grupp som hatar eller
fördömer andra, och att innehav, distribution eller tillverkning av dokument i strid med den
allmänna moralen, kan ge fängelse.”85
Hisba används ofta i samband med hädelselagen. Hisba är en princip, där en enskild
individ, oftast en muslim, att kan väcka talan mot en annan individ, om han tror att personen
agerar på ett sätt som strider mot Shariaprinciperna.86 Egyptens högsta domstol beslutade
1966, att Hisba formellt är tillåten i domstol, eftersom det rättsliga systemets grund kommer
ifrån Sharialagarna. Begreppet är vagt, och praktiskt taget varje handling, som kan anses vara
ett brott mot islam, kan åtalas.87 Hädelselagen har ofta kritiserats av organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter.
United States Commission on International Religious Freedom (USCIRF), skriver om
hädelselagen i relation till konvertering i Egypten, i deras årsredovisning 2012. De skriver att,
även om varken konstitutionen eller strafflagen förbjuder proselytering eller omvändelse, har
den egyptiska regeringen använt artikel 98 (f) i strafflagen att åtala påstådda omvändelse av
icke-muslimer och i vissa fall har konvertiter, blivit trakasserade av staten, speciellt om de officiellt registrera sin förändring i religion från islam till kristendomen, det vill säga att de har
ändrat religion i sina id-kort och andra officiella dokument för att spegla sin nya religiösa tillhörighet. De skriver att, under årens lopp har personer gripits för förfalskning identitetshandlingar efter omvändelsen och andra konvertiter har flytt landet av rädsla för statliga och samhälleliga konsekvenser. Egyptiska domstolar, skriver de, har också vägrat att låta muslimer
som konverterar till kristendomen att ändra sina identitetshandlingar för att spegla deras omvandlingar.88
Människorättsorganisationen Human right first (HRF), skriver att, de som stöder begreppet "förtal av religioner", menar att sådana förbud som dessa är nödvändiga för att bekämpa anstiftan till diskriminering, fientlighet och våld, samt för att skydda religionsfrihet-
85
Freedom House, 2010: The Impact of Blasphemy Laws on Human Rights - Egypt. S. 24.
Freedom House, 2010: The Impact of Blasphemy Laws on Human Rights - Egypt. S. 26.
87
Freedom House, 2010: The Impact of Blasphemy Laws on Human Rights - Egypt. S. 26.
88
United States Commission on International Religious Freedom, 2012: USCIRF Annual Report 2012.
86
22
en.89 Men, fortsätter HRF, de anser att sådana lagar riskerar att främja en atmosfär av intolerans, genom att regeringarna kan begränsa yttrandefriheten, tankar och religioner, det kan resultera i förödande konsekvenser för dem som har religiösa åsikter som skiljer sig från majoritetens religion, liksom för anhängare minoritet religioner. De anser att, lagarnas oklara och
vaga språk ger ett övertag till majoritetens religion gentemot oliktänkande och staten gentemot mot individer, skriver organisationen. De anser också att, regeringar och enskilda ofta
missbrukar nationella hädelselagar, inte bara för att kväva oliktänkande och debatter, men
också för att trakassera rivaler, legitimera våld och lösa småaktiga tvister.90
Freedom House skriver i sin rapport om hädelselagen i Egypten, att den är oförenlig
med internationella normer för mänskliga rättigheter. De anser att, den ställer allvarliga och
oskäliga begränsningar av yttrandefriheten och religionsfriheten, och har en bred och negativ
inverkan på åtnjutandet av andra mänskliga rättigheter och att lagen strider mot landets skyldigheter enligt internationell rätt, på ett antal nivåer, inklusive deras tillämpning och de processer som används för att genomdriva dem.91
Egypten har också tillsammans med flera andra islamska stater, fått igenom två resolutioner i FN som liknar lagen om hädelse mot religion, genom OIC. Rådet för mänskliga rättigheter antog 2011, resolution 16/18, vars syfte är att kämpa emot intolerans, negativa stereotyper och stigmatisering och diskriminering, anstiftan till våld och våld mot, personer på
grund av religion eller övertygelse.92 I den står bland annat, att negativa stereotyper av personer på grundval av religion eller övertygelse, fördöms, och att religiöst hat mot individer är
diskriminering, de uppmanar medlemsstaterna att vidta effektiva åtgärder i överensstämmelse
med sina skyldigheter enligt internationella mänskliga rättigheter lag, att ta itu med och bekämpa sådana incidenter. Den fördömer varje utövande av religioner, som innebär ett förespråkande för religiöst hat, som kan leda till uppvigling eller till diskriminering, fientlighet eller våld, det gäller på alla sorters uttrycksätt, som användning av tryck, radio eller elektroniska medier.93 Sveriges representant i FN vände sig emot resolutionen. Representanten ansåg
att resolutionen inte skiljde på hatbrott och religionskritik. Därigenom hotade resolutionen ytt-
89
Human Right First, 2012: The Consequences of Criminalizing “Defamation of Religions”. S. 1. (130426)
http://www.humanrightsfirst.org/wp-content/uploads/Blasphemy_Cases.pdf
90
Human right first, 2012: The Consequences of Criminalizing “Defamation of Religions”. S. 1.
91
Freedom House, 2010: The Impact of Blasphemy Laws on Human Rights - Egypt. S. 26.
92
United Nations, General Assembly, Human Rights Council, 2011: Resolution adopted by the Human Rights
Council, 16/18. (130424) http://www.oic-oci.org/english/article/HRC-resolution-16-18-final-G1112727.pdf
93
United Nations, General Assembly, Human Rights Council, 2011: Resolution adopted by the Human Rights
Council, 16/18.
23
randefriheten.94 FN:s Generalförsamling, antog 2012, resolution 66/167, med liknade innehåll
som resolution 16/18.95 Resolution har mött stark kritik bland annat skriver Leo, Gaer och
Cassidy, i Harvard Journal of Law & Public Policy, att dessa resolutioner utger sig för att vara
ett skydd för religioner i allmänhet, men den enda religion och dess religiösa anhängare, som
särskilt nämns är islam och muslimer. De skriver vidare att, resolutionerna anger inte heller
vilka religioner förutom islam, som skulle förtjänar skydd. Det finns heller ingen definition av
religiöst nedsättande tal, eller förklaring om vem som har befogenhet att göra den bedömningen, skriver de och fortsätter att, i frågor om staters praxis, finns det ingen universell förståelse om vad förtal av religioner är. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter genomförde en undersökning 2008, och fann ingen gemensam förståelse av begreppet, bland de länder som hade lagar mot hädelse och rapporten fann att dessa länders lagar hade olika
definitioner av förtal mot religion, såsom förakt, hån, vrede och respektlöshet skriver Leo,
Gaer och Cassidy. De anser att nationella eller internationella lagar som utger sig för att förbjuda kritik eller förtal av religioner, inte löser de verkliga problemen som religiös förföljelse
och diskriminering av religiösa anhängare möter runt om i världen och anser att sådana förbud
göra mer skada än nytta och att alla FN-medlemmar bör motsätta dess båda resolution.96 Genom att Egypten medverkat till att dessa resolutioner lagts fram, visar de att de har starkt stöd
för hädelselagen inom landet. Trots att lagen fått kritik från olika mänskorättsorganisationer
används i många rättsfall. Vilka argument använder den egyptiska rättens parter, i rättsfall där
hädelselagen är en åtalspunkt?
94
Otterback, Jonas, 2011: Blasfemi som problem för mänskliga rättigheter. I: Andersson, Dan, Modée, Johan
(red.), Mänskliga rättigheter och religion. Malmö: Liber. S. 237.
95
United Nations, General Assembly, 2012: Resolution adopted by the General Assembly 66/167. (130424)
http://www.oic-oci.org/english/article/UNGA-66-167-N1146884.pdf
96
Cassidy, Elizabeth, & Leo, Leonard, & Gaer, Felice, 2011: Protecting religions from “defamation”: a threat to
universal human rights standards. I: Harvard Journal of Law & Public Policy. Volume 34, Number 2 – Spring
2011.
24
3 Beskrivning av rättsfall och analys av deras argument
3.1 Rättsfall: Ahmaditroende
I mars 2010, grep den statliga säkerhetstjänsten (SSI) nio medlemmar från ahmaditron, med
stöd från undantagslagen. De tog även deras böcker och datorer i beslag. Enligt en organisation för mänskliga rättigheter, The Egyptian Initiative for Personal Rights (EIPR), hölls medlemmarna fångna på SSI:s huvudkontor i upp till sex veckor, innan de åtalades för något brott.
I april inledde Högsta säkerhetsdomstolens åklagarmyndighet en förundersökning för att undersöka om de brutit mot hädelselagen. Fångarna placerades fängelse i väntan på rättegång.
EIPR uppmanade åklagaren att avsluta förundersökningen som inledds mot fångarna, de ansåg att de bara utövat sin rätt till trosfrihet och yttrandefrihet. EIPR ansåg att användningen av
undantagslagen för att hålla kvar medborgare på grund av sin religiösa tillhörighet, strider mot
vad regeringen hävdat, att undantagslagen enbart ska användas mot terroristbrott eller narkotikahandel. De ansåg att åklagarmyndigheten borde utfärda tydliga direktiv till alla åklagare
för att förbjuda användningen hädelselagen, att förhöra personer om deras religiösa övertygelse är en uppenbar kränkning av deras rätt till religionsfrihet och trosfrihet.97 Efter 80 dagar
i fängelse släpptes de ahmaditroende. EIPR ansåg att, hålla medborgare fängslade en så lång
period, bara för att de tror på en annan religion (än islam), utgör en form av godtyckliga frihetsberövanden. De uppmanade regeringen avskaffa hädelselagen, för att den används av polisen för att trakassera, fängsla och tortera religiösa minoriteter som ahmaditroende, bahaitroende, shiiter och andra religiösa grupper.98
3.1.1 Analys: Argumenten från rättsfallet i relation till religionsfrihet
Åklagarens argument var att de brutit mot hädelselagen. De anklagade kunde ha misstänkt
material hemma och en husrannsakan genomfördes. Även deras anhörigas religionstillhörighet utreddes. Åklagarens argument i förhållande till religionsfrihet och hädelse var, att bara
tillhöra en religion som inte tillhör någon av tre godkända religionerna är misstänkt i sig.
Åklagaren hittade inga bevis för hädelse, med de nio Ahmaditroende fick ändå sitta i förvar i
nästan tre månader.
97
The Egyptian Initiative for Personal Rights, 2010: Egyptian Government Urged to Immediately Release Detained Egyptian Ahmadis. (130427) http://eipr.org/en/pressrelease/2010/05/14/891
98
The Egyptian Initiative for Personal Rights, 2010: After 80 Days of Detention: State Security Prosecutor Releases All Ahmadi Detainees. (130427) http://eipr.org/en/pressrelease/2010/06/08/903
25
Förvarets argument var att utfrågningen om en de anhörigas tro, stred mot det konstitutionella skyddet för trosfrihet och personlig frihet. Även kvarhållandet av de nio ahmaditroende stred mot trosfriheten och yttrandefriheten. Det var även en form av godtyckliga
frihetsberövanden, av säkerhetspolisen ansåg EIPR, mot personer för deras tro skull. Förvarets argument i förhållande till religionsfrihet och hädelse var argument om trosfrihet, personlig frihet och yttrandefrihet. Alla dessa argument är viktiga delar av religionsfriheten.
De hade inte utövat sin religion på ett sätt, som kunde häda någon annan religion enligt artikel 18 i ICCPR där inskränkningar kan ske för skydda den allmänna säkerheten, ordningen, folkhälsan eller sedligheten eller andras grundläggande rättigheter och friheter. Hädelsen i detta fall var att de inte tillhörde någon de godkända religionerna. Religionsfriheten
som en individuell rättighet är stark begränsad, om inte obefintlig, om man inte ens privat,
kan välja sin tro.
3.2 Rättsfall: Alber Saber
Alber Saber, en 27-årig student från Kairo, greps 2012. Han är föddes som kopt, men blev senare övertygad ateist. En folkmassa omringande hans hus och anklagade honom för att ha förstört Koranen och publicerat anti-islamiskt material på internet. För att skingra folksamlingen
ringde hans mamma polisen, istället för att gripa de som angrep hans hem, blev Saber gripen
av polisen. Han åtalades enligt artikel 98 (f) i den egyptiska strafflagen, hädelselagen.99 Det
kan max ge ett fängelsestraff på tre år. Men tillsammans med andra liknande brott kan straffsatsen höjas. Advokater från åtta olika människorättsorganisationer försvarade Saber. EIPR
anförde att han blivit misshandlad i fängelset. De ifrågasatte bevisningen, eftersom den gjordes under hot om misshandeln. Åklagaren ansåg att detta ändå inte kunde påverka resultatet,
eftersom en viktig del av artikel 98 (f) är att de ”extremistiska idéerna” i detta fall, har blivit
tydliga, antingen muntligen eller skriftligen.100
Saber hade medverkat i filmer som hade publicerats på internet där han diskuterade
islam. Åklagare, frågade ut Sabers om hans religiösa tillhörighet och hans syn på religion i
allmänhet. Åtalspunkterna mot honom var att han hade förolämpat Gud och ifrågasatt de heliga böckerna från de abrahamitiska religionerna och att han hade förnekat Guds existens och
hans skapande av mänskligheten. I sitt utlåtande till domstolen under den första sessionen av
rättegången, uppgav åklagaren att det finns en skillnad mellan yttrandefrihet och trosfrihet,
99
Carr, Sarah, 2012: Trial of 'atheist' Alber Saber resumes. Egypt Independent. Publicerad: 2012-10-17 (130426)
http://www.egyptindependent.com/news/trial-atheist-alber-saber-resumes
100
Carr, 2012.
26
eftersom den senare begränsas av förpliktelsen att inte smutskasta Skaparen, hans heliga
skapelser eller ritualer.101 En advokat som vittnade mot Saber i domstolen och krävde skadestånd för emotionell skada, som orsakats av Saber. Han ansåg heller inte att, anklagelserna
mot Saber utgjorde ett angrepp på yttrandefriheten, den gällde bara enligt amerikansk lag som
en del religionsfriheten, den fungerar inte i det islamiska samhället. Han tillade att han trodde
Saber hade skickat anti-islamisk material på internet, med syftet att han skulle åtalas, och att
därför kunna söka asyl i USA.102
Saber dömdes till 3 års fängelse och böter av domstolen, för förtal av religion. De civilrättsliga ersättningskrav som hade riktats mot honom, av ett antal medborgare, avslogs.
Han dömdes för att förmedlat material på internet som brutit mot artiklarna, 98, 102, 160 och
161, i strafflagen. Artiklarna gäller brott som förtal av religioner och uppvigling. Organisationerna som stöttade Saber ansåg att, domstolens beslut var i linje med den ändlösa raden av
kränkningar av åsikts- och yttrandefriheten, som finns i allmänhet och trosfrihet i synnerlighet. De ansåg att domen var en varning från en stat, som visar en fientlig inställning till minoriteters rättigheter, den vill begränsa trosfrihet till att gälla bara de tre största religionerna, och
de vill stänga dörren till objektiv kritik. Om staten betraktar alla yttranden som avser religion,
skriver de, är hädelse eller uppvigling, kommer det att leda till en ökning av anklagelser mot
personer vars åsikter skiljer sig från majoritetens.103 Organisationerna trodde att domstolen
ville statuera ett avskräckande exempel, till de som är motståndare till den religiösa diktaturen
i Egypten, att varje tanke som strider mot den officiella linjen, är ett brott mot legitimitet och
ett brott som förtjänar straff och fängelse. De ansåg också, att en sådan hård dom mot en koptisk medborgare, på grund av hans åsikter på privata sociala medier, är ett grovt brott mot
rättvisan och maktmissbruk mot religiösa minoriteter. Yttrandefriheten är en grundläggande
mänsklig rättighet, skriver organisationerna, enligt alla internationella konventioner och överenskommelser, och att uttrycka sina åsikter som är emot den allmänna opinionen, ska inte
leda till fängelse. De ansåg även att, bristande respekt för denna rätt skulle innebära början på
ett tillstånd av förtryck och diktatur, och detta borde ersättas av en rättsstat, frihet och jämlikhet.104
Sabers försvarsadvokat som även arbetar som juridisk chef på Association for Freedom of Thought and Expression (AFTE), var bekymrad över attityden hos en religiös domare
101
Carr, 2012.
Carr, 2012.
103
Association for Freedom of Thought and Expression, m. fl., 2012: The prison sentence against Alber Saber:
another nail in the coffin of democracy. Association for Freedom of Thought and Expression. (130426)
http://www.en.afteegypt.org/index.php?newsid=108
104
Association for Freedom of Thought and Expression, m. fl., 2012.
102
27
som inte kan skilja sina personliga åsikter, från de rättsliga garantier som den åklagade har
rätt till. Amnesty International ansåg att fallet bröt mot yttrandefriheten och att Saber var en
samvetsfånge, för att han blev fängslad enbart för att fredligt ha utövat sin rätt till yttrandefrihet. Kritik av religioner och andra trosuppfattningar och idéer är en viktig del av rätten till yttrandefrihet, skriver Amnesty och att myndigheterna måste avskaffa hädelselagarna som finns
i Egypten, för att de kan användas för att undertrycka legitim yttrandefrihet.105 Efter fyra månader i fängelse, i januari 2013, släpptes Saber mot borgen, i väntan på processen för överklagande skulle börja. Han att valde då att lämna Egypten.
I en intervju i tidningen Daily News Egypt gav han syn på domen och på sin rättegång. Han ansåg att han inte var en vinnare, trots att han lyckades fly ifrån landet, tvärtom, de
som ska gratuleras är de som har makten. Han uttalade sig vidare, att den egyptiska regeringen nu går säker från kritik, den kritik som gjorde att de tvingades att släppa honom ifrån fängelset och att de nu är säkra från möjligheten att ge honom och många andra sina rättigheter.
Han gratulerade de härskande Egypten, för att de nu kunde fortsätta använda sina outvecklade
lagar, lagar som bryter mot de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Saber hävdade att
advokaterna som hade försvarade honom, argumenterade för att Saber inte sagt det han anklagades för istället för att hävda att man hade rätt att yttra sina åsikter, oavsett vem som blir förolämpad. Enligt Saber ansåg hans advokater att detta fall var svårt, att samhället inte skulle
kunna acceptera Sabers åsikter, så de bad honom att inte yttra sig i domstolen. Han ville inte
förnekade sin ateism, men han ansåg att det var bäst att följa advokaternas råd.106
3.2.1 Analys: Argumenten från rättsfallet i relation till religionsfrihet
Åklagarens argument för att åtal Saber för hädelse, var att han ansågs ha förolämpat Gud. och
ifrågasatt de heliga böckerna från de abrahamitiska religionerna, förnekat Guds existens och
hans skapande av mänskligheten. Han kallade Sabers trosinriktning, ateism, en extremistisk
idé. Sabers religiösa tillhörighet och hans syn på religion togs upp i rättegången. Åklagaren
ansåg det finns en skillnad mellan yttrandefrihet och trosfrihet, eftersom den senare begränsas
av förpliktelsen att inte smutskasta Skaparen, hans heliga skapelser eller ritualer. Åklagarens
vittne, ville ha skadestånd för, emotionell skada, för att Saber förolämpat Gud. Han hänvisar
105
Amnesty International, 2012: Egypt must release man on trial for criticizing religion. Publicerad: 2012-10-16.
(130427) http://www.amnesty.org/en/news/egypt-must-release-man-trial-criticizing-religion-2012-10-16
106
Enein, Ahmed Abaul, 2013: Alber Saber; Brotherhood will drive the people to secularism. Publicerad: 201301-27. Daily News Egypt. (130427) http://www.dailynewsegypt.com/2013/01/27/alber-saber-brotherhood-willdrive-the-people-to-secularism/
28
till att amerikansk lagar om religionsfrihet, inte fungerande i det islamiska samhället. Åklagaren argument i förhållande till religionsfrihet och hädelse var framför allt religiösa skäl. Åklagaren ansåg att Gud, (i de tre godkända religionerna) ska skyddas ifrån hädelse. Att som i Sabers fall inte ha en religion alls, kallades en extrem idé. Han ansåg att det är en plikt att tro på
Gud, den begränsar trosfriheten, men inte yttrandefriheten. Andra argument är att han kan
skadat personer genom sitt agerande. Huvudargumentet är att religionsfriheten, som grupprättighet måste skyddas från individuella ”extrema” åsikter.
Försvaret argument var att det var en kränkning av åsikts- och yttrandefriheten som
finns i allmänhet och trosfrihet i synnerlighet. Ett annat argument var att staten var fientligt
inställd till minoriteters rättigheter, på grund av det är bara de tre heliga religioner som är
godkända. De ansåg att staten inte vill ha objektiv kritik. De påpekade också att om alla yttranden som avser religion, som hädelse eller uppvigling, är olagliga, kommer det att leda till
en ökning av anklagelser mot personer vars åsikter skiljer sig från majoritetens. Försvaret ansåg att det kommer bli en religiös diktatur i Egypten, att varje tanke som strider mot den officiella linjen, är ett brott mot legitimitet, och ett brott som förtjänar straff och fängelse. Men i
rättegången fick inte Saber uttala sig för försvarsadvokaterna, hans åsikter skulle inte accepteras. Förvarets argument i förhållande till religionsfrihet och hädelse var att yttrandefriheten
blir kränkt, om man inte får ha avvikande åsikter inom religionsfrågor. Trots detta försvar för
yttrandefrihet, vågade de inte låta Saber vittna. För att kunna få det bästa försvaret, var de
tvungna att ge avkall på yttrandefrihet. De använde även argument om minoriteters rättigheter
och deras rätt att yttra sig.
I detta fall är det tydligt att det finns två olika synsätt på religionsfrihet. Det ena är att
religionen är en grupprättighet, och att religionen i sig har rättigheter, och dess går före individens rättigheter till trosfrihet. Istället för att följa sina åtagande gentemot FN ser de dessa
som ett hot mot religionen i landet. Det andra synsättet är att FN:s stadgar och deklarationer
ska gälla. Staten ska ta hänsyn till de individuella rättigheter, som religionsfrihet och yttrandefrihet.
3.3 Rättsfall: Makram Diab
En kopt, Makram Diab, arbetade på en skola, som skolsekreterare. I februari 2012 hamnade
han i en privat diskussion, ett gräl, med en lärare. Två veckor senare blev han polisanmäld av
tolv andra lärare på skolan, för att ha förolämpat islams profet, Mohammed. Han blev åtalad
för att ha brutit mot artikel 98 (f), hädelselagen. Åklagaren menade att Diab hade påstått, att
Mohammad hade sexuellt trakasserade sina lärjungar. Diabs försvarsadvokat ansåg att, detta
29
var en normal gräl, mellan Diab och den muslimska lärare, detta skulle kunna hända vem som
helst. Diabs syster försvarade sin bror, och hävdade att han bara frågat den muslimska läraren,
om det var sant att Muhammed gift sig 40 fruar? Läraren hade svarat, att Diab skulle be, och
då skulle han få veta svaret, enligt systern. När rättegången skulle genomföras och förvarsadvokaten skulle in till domstolen, hindrades han av, över 80 islamistiska advokater från att
komma in i domstolen och utanför domstolen stod tusentals muslimer och krävde dödsstraff
för den åtalade. Diab dömdes till 6 års fängelse för hädelse. Hädelselagen högsta straff är
fängelse upp till tre år. Men i detta rättsfall fördubblades straffet. Försvarsadvokat ansåg att
domaren var tvungen att döma ett felaktigt beslut, för att gå de muslimska juristerna och de
som demonstrerade utanför domstolen, till mötes. Advokaten försökte lösa konflikten i godo,
innan målet gick till domstol, men de muslimska lärarna vägrade träffa advokaten.107
3.3.1 Analys av argumenten från rättsfallets parter
Åklagarens argument var att Diab hade påstått att Mohammad hade sexuellt trakasserade sina
lärjungar. Diab hade hädat profeten Muhammed och indirekt islam. Åklagarens argument i
förhållande till religionsfrihet och hädelse var religiösa argument i förhållande till religionsfrihet. Att uttrycka en annan åsikt eller tro än den som majoritet företräder är att hädelse. I en
privat diskussion, mellan två personer, om religion, kan man inte uttrycka sin egen tro, om
den inte stämmer överens med den andres tro. Religionsfrihet gäller bara en viss religion,
andra religioner ska inte ha samma rättigheter.
Förvarets argument var att det var ett normalt gräl och detta skulle kunna hända vem
som helst. Han ansåg att genom påtryckningar av jurister och demonstranter, blev Diabs felaktigt åtalad och dömd. Förvarets argument i förhållande till religionsfrihet och hädelse var
till rätten till privatliv och rätten till en rättvis rättegång, inte till religionsfrihet och hädelse.
Det kan finnas flera orsaker till det. En kan vara att försvaret anser att det var hädelse, dock
inom den privata sfären. En annan orsak kan vara att de helt enkelt visste att dessa argument,
inte skulle kunna användas till fördel i rättegången.
Detta fall visar att, hädelselagen kan användas som ett medel i privata konflikter. En
religiös åsikt, som inte överensstämmer med majoritetens åsikter om religion, kan inte utöva
sin religionsfrihet som den är skriven i artikel 18 i ICCPR.
107
Abdelmassih, Mary, 2012: Egyptian Christian Sentened to 6 Years in Prison for 'Insulting the Prophet'. Publicerad: 2013-05-03. Assyrian Internationell News Agency. (130427)
http://www.aina.org/news/20120304191519.htm
30
3.4 Rättsfall: Mina Farag och Nabil Rizk
Två koptiska barn, Mina Farag tio år, och Nabil Rizk nio år, anklagades 2012 av en muslims
man för att ha rivit ut två sidor från Koranen och förstört dem. Mannen tog med sig barnen till
prästen för den koptiska kyrkan i området. Där anklagade han barnen för händelse. Barnen
förnekade händelsen och hävdade att de hittat sidorna från Koranen på gatan. Ett av barnen
kunde inte läsa vas som stod på sidorna. Prästen försäkrade mannen att alla kristna (och dessa
barn) i området, hade respekt islam och Koranen. Mannen nöjde sig med det svaret och rapporterade det som skett till polisen. Barnen greps senare och fördes till en polisstation där de
förhördes. Där anklagades de för hädelse av religion, och transporterades till ett ungdomsfängelse.108 De frigavs två dagar senare, men åtalet mot barnen stod kvar. Efter ett par dagar
lades även åtalet ned, efter en överenskommelse som gjordes mellan byns muslimer, kristna
och säkerhetstjänsten.109 Human Rights First ansåg att, detta fall visar att svepande lagar om
hädelse missbrukas och det är en absurditet att barn fängslas en påstådd brottslighet, som de
var helt omedvetna om.110
3.2.1 Analys: Argumenten från rättsfallet i relation till religionsfrihet
Åklagarens argument var att barnen hade hädat emot islam, genom att förstöra koranen. Deras
religionstillhörighet spelade även en roll i åtalet, genom att den koptiska prästen fick stå till
svars för händelsen. Åklagarens argument i förhållande till religionsfrihet och hädelse var att
personernas handlingar tillsammans med deras religion hindrade religionsfriheten. Åklagaren
tog inte någon hänsyn till varken deras ålder eller läskunnighet. För att skydda islam mot hädelse finns det inte sådana gränser. Hade barnen inte varit kopter hade kanske händelsen inte
blivit lika allvarligt.
Till deras försvar, hävdade den koptiska prästen, att barnen respekterade islam. Mänskorättsförsvarare ansåg att det var absurt att fängslas barn, för brottslighet som de var helt
omedvetna om. Förvarets argument i förhållande till religionsfrihet och hädelse var att barnen
inte på något sätt hädade eller bröt mot religionsfriheten.
108
Enein, Ahmed Aboul, 2012: Contempt of religion charges disproportionately target. Publicerad: 2012-10-03.
Daily News Egypt. (130428) http://www.dailynewsegypt.com/2012/10/03/children-latest-target-of-contempt-ofreligion-charges/
109
El-Dabh, Basil, 2012: Charges dropped against Coptic boys. Publicerad 212-10-10. Daily News Egypt.
(130428) http://www.dailynewsegypt.com/2012/10/10/charges-dropped-against-coptic-boys/
110
Human Rights First, 2012: Growing Numbers of Abuses Demostrate Need to Reform Egypt’s Blasphemy
Laws. Publicerad: 2012-10-04. (130428) http://www.humanrightsfirst.org/2012/10/04/growing-numbers-ofabuses-demonstrate-need-to-reform-egypt’s-blasphemy-laws/
31
I detta fall är bara misstanken om att personer har hädat ett skäl för att sättas i förvar.
Barnens religionstillhörighet kan ha spelat roll för åtalet. I detta fall har religion som grupprättighet större rättigheter än den individuella trosfriheten. Detta fall visar också att hädelselagen inte tar hänsyn till kontexten, där den påstådda hädelsen sker.
3.5 Rättsfall: Adel Imam
Adel Imam, en känd muslimsk skådespelare, dömdes i första instansen till tre månaders fängelse för hädelse 2012, för de roller han spelat på scen och i filmer. Han blev stämd av en
islamistisk advokat, i ett så kallat hisbafall. Advokaten som tagit upp fallet mot Imam, hävdade att Imam hädade mot islam för att han förlöjligat islamistiska traditioner i sina filmer,
förtalat egyptiska kvinnor på sina teaterföreställningar,111 och skymfat de islamska symbolerna som skägg och Jilbab (ett löst sittande plagg som bärs av vissa muslimer) i sina filmer.
Imams advokater motsatte sig stämningen och uppgav i sitt svaromål att eftersom Imams filmer redan var godkända av den statliga censuren, som övervakade konstnärligt material,
kunde de inte fällas.112 Imam angav till sitt försvar, att vissa människor försökte stämma honom för att de ansåg att hans verk var kränkande för islam, men det var inte sant. Alla verk
som han hade medverkat i, hade gått igenom censuren och hade de befunnits vara kränkande,
skulle censuren har förbjudit dem, hävdade han.113 Pressen var inte tillåtet att fotografera eller
spela in målet när domstolen höll förhandlingar med försvaret och åklagaren. Medlemmar ur
en organisation för Artisters rättigheter, demonstrerade vid domstolsförhandlingen, med slagord som, nej till begränsningar av den konstnärliga friheten.114
Imams advokat uttalade sig om fallet, att på ett personligt plan, hade han svårt att bli
överraskad, det Egyptiska samhälle har alltid haft en stor mängd konservativa som under rådande omständigheter, såg sin chans att åtala Imam och tog den, men ur ett rent juridiskt perspektiv var han chockad att frågan hade kommit så långt som till ett åtal. Speciellt eftersom
åtalet inte har någon rättslig grund alls och dessa filmer är minst tio år gamla, hävdade han
och varför har det tagit så lång tid att klaga på dem? Han fortsatte sitt uttalande med att hävda
111
Daily News Egypt, 2012: Actor Adel Imam sentenced for ‘defaming Islam’. Publicerad: 2012-02-02.
(130512) http://www.dailynewsegypt.com/2012/02/02/actor-adel-imam-sentenced-for-defaming-islam/
112
Al-Youm, Al-Masry, 2012: Court upholds sentence against comedian for offending Islam. Publicerad: 201204-24. Egypt Independent. (130512) http://www.egyptindependent.com/news/court-upholds-sentence-against%E2%80%8Ecomedian-offending-islam
113
Daily News Egypt, 2012: Actor Adel Imam sentenced for ‘defaming Islam’.
114
Al-Youm, Al-Masry, 2012: Adel Imam's appeal against blasphemy charges postponed to September. Publicerad: 2012-07-04. Egypt Independent. (130502) http://www.egyptindependent.com/news/adel-imam-s-appealagainst-blasphemy-charges-postponed-september
32
att lagen erkänner att filmverk inte kan behandlas på detta sätt, och det inte på något sätt juridiskt tillåtet att åtala en person på grund av uttalanden som denna ha gjort i en fiktion, som en
film är. Han ansåg att det verkliga problemet, med detta fall, är de konsekvenser det kan få,
som ett prejudikat för liknande fall och många film- och tv-produktioner har tvingats avsluta
sitt arbete, på grund av att de bryter mot Sharia.115 Imam frikändes för hädelse i september
2012 av hovrätten, efter att ha överklagat domen.116
3.2.1 Analys: Argumenten från rättsfallet i relation till religionsfrihet
Åklagarens argument var att Imam genom att spela olika roller på film och teater hädat mot
de islamiska traditionerna, symbolerna och förtalat de egyptiska kvinnor och därmed brutit
mot hädelselagen. Åklagarens argument i förhållande till religionsfrihet och hädelse var att de
islamska traditionerna och symbolerna inte bara är religiösa uttryck, utan har samma värde
som religionen i sig. Han anser att dessa inte får beskrivas på ett sätt som kan uppfattas som
hädelse emot religionen. Religionen ska inte bara skyddas mot hädelse, utan även ha tolkningsföreträde, när det gäller konstnärlig verksamhet. Religionsfriheten ges i detta fall en väldigt stor frihet till majoritetsreligionen, där hädelselagen kan vara ett effektivt verktyg att begränsa den konstnärliga friheten.
Förvarets argument var att den statliga censuren redan godkänt Imams verk och därför
inte kunde dömas. De som stöttade honom ansåg att en dom mot Imam, kunde begränsa den
konstnärliga friheten. Advokaten ansåg det var konservativa krafter som låg bakom åtalet och
det inte har någon rättsliggrund för att filmerna var inspelade för över tio år sedan och att man
kan inte åtala en person för något de sagt i en film. Förvarets argument i förhållande till religionsfrihet och hädelse, var att fallet varken hade med hädelser eller religionsfrihet att göra,
utan att hädelselagen användes för att begränsa den konstnärliga friheten.
Detta fall visar hädelselagen kan tolkas på ett väldigt brett område. Här vill man använda lagen för att begränsa den konstnärliga friheten, trots att den redan är begränsad genom
statlig censur. Vilket gör att lagen inte bara kan användas på religöst oliktänkande, utan på de
som uppfattas som oliktänkande i allmänhet.
115
Abdel Mohsen, Ali, 2012: Dark comedy: Is Adel Imam’s prison sentence the start of a worrying trend? Publicerad: 2012-03-25. Egypt Independent. (130502) http://www.egyptindependent.com/news/dark-comedy-adelimam’s-prison-sentence-start-worrying-trend
116
Al-Youm, Al-Masry, 2012: Court acquits prominent comedian of blasphemy charges. Publicerad: 2012-0912. Egypt Independent. (130502) http://www.egyptindependent.com/news/court-acquits-prominent-comedianblasphemy-charges
33
3.6 Rättsfall: Naguib Sawiris
Naguib Sawiris en koptisk affärsman och politisk aktiv, åtalades i januari 2012, för hädelse
mot islam, enligt artikel 98 (f) i strafflagen. Sawiris la upp bilder på sitt twitterkonto som föreställde en skäggig Musse Pigg och beslöjad Mimmi, i juni 2011. Islamistiska grupper ansåg
att bilderna förlöjligade islam och startade en kampanj emot Sawiris. Han bad offentligt ursäkt och hävdade att bilder var tänka som ett skämt. Ledaren för ett konkurrerande politiskt
parti, det ultrakonservativa muslimska Salafipartiet, Ismail, väckte åtal mot honom genom
hisbaprincipen. Han vidtog rättsliga åtgärder mot Sawiris, eftersom han ansåg att lagen skall
respekteras av alla, även av, en känd affärsman och politiker. Han hävdade att revolutionen
(avsättandet av Mubarak) skedde för rättsstatsprinciperna ska gälla alla, utan undantag.
Sawiris advokat svarade att, hädelselagen fanns innan Mubarak kom till makten. Den har använts både mot forskare och mot aktivister som haft åsikter om islam, som har retat de konservativa. Han varnade för att lagen kan bli ett verktyg i händerna på åklagare för att straffa
motståndare och för att blidka myndigheterna, genom att i lagen är vag så vagt skriven. Hädelse av religion är en mycket vag term, och åtalet grundar sig på en radikal tolkning, hävdade
han, och det väcker frågor om huruvida detta är en juridisk eller en politisk fråga. Åtalet lades
senare ned på grund av, att det inte var rättsligt hållbart, enligt åklagaren.117 Sawiris valde att
lämna Egypten i mars 2013. Han förklarade sitt beslut med att, han ansåg att han blev avsiktligt attackerad av den politiska ledningen i Egypten, och därför inte hade något annat val än
att lämna landet.118
3.2.1 Analys: Argumenten från rättsfallet i relation till religionsfrihet
Åklagarens argument var att bilderna bröt mot hädelselagen, genom att de förlöjligade islam.
Det var även viktigt för rättsamhället att åtala honom, ansåg hans politiska motståndare.
Åklagarens argument i förhållande till religionsfrihet och hädelse var att muslimer kände sig
hotades genom dessa bilder och att de hädar islam.
Förvarets argument var att hädelselagen har används mot personer som har haft åsikter om islam, som kan uppröra de konservativa personerna i samhället. Lagen kan användas,
som i detta fall för att straffa politiska motståndare, hävdade han. Förvarets hade inga argu117
El Deeb, Sarah, 2012: Naguib Sawiris, Egyptian Media Mogul, Faces Trial For Insulting Islam. Publicerad:
2012-09-01. Huffingtonpost. (130501) http://www.huffingtonpost.com/2012/01/09/naguib-sawiris-insultingislam_n_1194305.html
118
Ahram Online 2013: 'My family is targeted by Brotherhood': Egypt business tycoon Naguib Sawiris. Publicerad: 2013-03-06. (130501) http://english.ahram.org.eg/NewsContent/3/12/66259/Business/Economy/My-familyis-targeted-by-Brotherhood-Egypt-busines.aspx
34
ment i förhållande till religionsfrihet utan de ansåg att lagen användes i politiska syften, snarare än i religiösa frågor.
I detta fall blev det ingen rättegång, men åtalet fick ändå konsekvenser, för att den åtalade lämnade landet. Om lagen användes för politiska syften, som försvaret hävdade, uppnådde hans politiska motståndare sitt mål.
För att kunna få ett perspektiv på argumenten om religionsfrihet har jag ställt en analysfråga, Hur relateras dessa argument till Walzers syn på tolerans?
35
4. Slutsatserna från argumenten i relation till tolerans
De argument som använts i rättsfall, där individer eller grupper har anklagats för hädelse, har
varit av skilda slag. Argumenten mot hädelselagen har genomsyrats av FN:s syn på religionsfrihet och individuella rättigheter. Argumenten för hädelselagen har varit att individerna har
hädat mot islam eller emot alla de tre godkända religionerna. Dessa argument har används
mot konstnärlig frihet, i privata konflikter, mot att tro på ”icke godkända” religioner, i politiska syften, mot barn, mot yttrandefrihet och emot personlig frihet.
Hur förhåller sig då dessa argument som stöttar hädelselagen till tolerans? För att
kunna svar på den frågan, relateras argumenten som används i rättsfallen, till Walzers teorier
om tolerans.119 Han har en teori om fem olika toleranssystem, det mångnationella imperiet,
det internationella samfundet, konsociationer, nationalstater och invandrarsamhället.
De äldsta toleranssystemen fanns i Persien, i det ptolemaiska Egypten och i Rom. I det
mångnationella imperiets toleranssystem samsades olika grupper som autonoma eller halvautonoma gemenskaper, de var politiska eller rättsliga och kulturella eller religiösa till sin karaktär, och till stor del självstyrande. Dessa måste existera sida vid sida för att de hade inte har
något annat val, eftersom de styrdes av imperiets ämbetsmän eller landshövdingar. Dessas
följde lagar för rättvisa, så som den uppfattades i imperiets härskande centrum. Imperiets ämbetsmän blandade sig inte i dessa gruppers inte liv, bara de betalade skatt och att freden bevarades. Ett exempel på ett sådant imperium är romerska riket, där prokonsuler styrde land som
Egypten. Walzer konstaterar: ”Därmed kan de sägas tolerera olika livsformer och imperieregimen kan kallas ett toleranssystem, oavsett om de olika gemenskapernas medlemmar är toleranta mot varandra eller ej.”120 En välutvecklad och varaktig version av det imperiella toleranssystemet var det osmanska milletsystemet. Där var gemenskaperna religiösa till sin karaktär och osmanerna var själva muslimer och långt ifrån neutrala till religioner, skriver han och
fortsätter, den styrande religion var islam men de tillät tre andra religiösa gemenskaper bilda
självständiga organisationer, grekiskt ortodoxa, armenisk-ortodoxa och judar. Walzer anser att
imperiet var försonligt mot grupper men inte mot individer, men inte om grupperna valde att
arbeta för frihet mot imperiet.121 Efter att imperierena fallit omvandlades en del mycket
snabbt till ett slags statsapparat som underblåstes av nationalistisk ideologi och eftersträvade
119
Walzer, 1998. S. 12.
Walzer, 1998. S. 29.
121
Walzer, 1998. S. 33-34.
120
36
suverän makt, detta bekämpades av lokala minoriteter, som haft nytta av det imperiesystemet
och som försvarade det.122
Det andra toleranssystemet som Walzer beskriver är det internationella samfundet
som han anser är en anomali eftersom det inte är ett inhemskt system. Han skriver att det är
ett mycket svagt system, ”men som sådant är det tolerant trots intoleransen hos vissa ingående
stater.”123 Staternas samfund tolererar alla grupper som uppnått statlig status och tolerans är
ett grundelement i suveräniteten.124
Det tredje systemet Walzer beskriver är konsociationer. I detta system tolereras inte de
olika grupperna av en ensam, upphöjd makt utan de måste tolerera varandra och inbördes arbeta fram villkoren för sin samexistens. Han anser att idén är attraktiv, en fri överenskommelse och ett oförmedlat samgående av två eller tre gemenskaper (i praktiken av deras ledare
och eliter), men det är fruktan för rubbningar som spränger konsociationer. Plötsligt framstår
en av parterna som farlig för de andra och förstör samarbetet, ”för att ömsesidig tolerans förutsätter förtroende, inte så mycket den goda viljan som de institutionella arrangemang som
skyddar mot effekterna av ond vilja.”125
I det fjärde systemet, nationalstater, skriver Walzer, att de flesta stater som bildar det
internationella samfundet är nationalstater och att kalla dem så innebär inte att de är en homogen befolkning varken nationellt, etnisk eller religiöst. Att homogenitet är sällsynt, för att inte
säga obefintlig i dagens värld. Att det är en nationalstat betyder, enligt honom bara att ”en
enda dominerande grupp organiserar det gemensamma livet på ett sätt som avspeglar dess
egen historia och kultur och som, om utvecklingen går i avsedd riktning, för historien vidare
och vidmakthåller kulturen.”126 Toleransen brukar inte fokuserar inte på grupper i nationalstater utan på dess enskilda medlemmar vilka oftast uppfattas främst som medborgare och därefter som medlemmar av en eller annan minoritet och som medborgare har de samma rättigheter
och skyldigheter som andra och förväntas engagera sig positivt i majoritetens politiska kultur.
Religioner, kulturer och historia som tillhör minoriteter är angelägenheter för det privata kollektivet, mot vilket det offentliga kollektivet, nationalstaten alltid hyser misstankar och det
skapar oro hos majoriteten när minoritets kultur visa upp offentligt. Det råder inget tvång mot
individer i princip, ”med påtryckningar att assimileras i den dominerande nationen, åt-
122
Walzer, 1998. S. 34.
Walzer, 1998. S. 35.
124
Walzer, 1998. S. 35.
125
Walzer, 1998. S. 38-40.
126
Walzer, 1998. S. 41-42.
123
37
minstone vad det gäller offentligt beteende, har varit rätt vanliga och till nyligen rätt framgångsrika”, skriver han.127
Den femte modellen av samexistens och möjlig tolerans är immigrantsamhället, medlemmar ur olika grupper har lämnat sin territoriella bas, sitt hemland, och anlänt individuellt
eller i familjevis, till ett nytt land.128 I detta samhälle har staten juridisk ensamrätt och betraktande alla medborgare som individer snarare än som gruppmedlemmar. Toleransens föremål
är därför, i strikt bemärkelse, individuella val och beteenden: anslutningshandlingar, medverkan i medlemskaps och religionsriter, uppvisning av kulturella olikheter med mera.129 Etniska
och religiösa grupper måste vara rent frivilliga organisationer för att kunna överleva, detta innebär att de hotas mer av sina medlemmars likgitighet än av andras intolerans.130 Det är en
radikalt decentraliserad form toleransen antar i detta system: var och en måste tolerera alla
andra.131
Av dessa fem olika system kan många av argumenten i rättsfallen, härledas till ett av
det mångnationella imperiella toleranssystemet, det osmanska milletsystemet. De hänvisar till
religion som en grupprättighet snarare än en individuell rättighet och hädelselagen upprätthåller även ett skydd mot liberala strömningar. Egypten har även ett system. för att de olika,
godkända religionerna, har stor självständig i vissa familjerättsliga frågor.
Milletsystemet under den osmanska tiden, skriver Gunner, var ett sätt att lösa relationen mellan staten och olika religioner, genom att ge de olika religiösa gemenskaperna en viss
självständighet. Intentionen bakom systemet präglades av en anda av tolerans, religiös mångfald och hänsynstagande till religiösa minoriteter, skriver han, men i praktiken kom både politiskt och socialt en rad lagar att göra islam till den dominerande maktfaktorn och individer
som inte var muslimer, hade skyldighet att underordna sig den muslimska regimen. Gunner
anser att det handlade om tolerans, men inom tydligt definierade gränser och konsekvenserna
blev en viss laglig diskriminering och en tydlig känsla av att utgöra andra klassens medborgare (för icke-muslimer).132
Detta stämmer väl in på Egyptens användning av hädelselagen. Islam är den dominerande religionen och har stark påverkan på lagar som definierade gränserna för de övriga religionerna och dess anhängare. I en nationalstats toleranssystem är religion, en fråga för individen, men i det mångnationella imperiet är religion en fråga för gruppen. Det stämmer också
127
Walzer, 1998. S. 42-43.
Walzer, 1998. S. 48.
129
Walzer, 1998. S. 49-50.
130
Walzer, 1998. S. 49.
131
Walzer, 1998. S. 50.
132
Gunner, 2000. S. 13-14.
128
38
in på hädelselagen. Egypten är dock inte ett mångnationellt imperium, trots dessa likheter
med dess toleranssystem, landet styrs inte av byråkrater från ett imperium, utan är genom sitt
medlemskap i FN en nationalstat. De ha skrivit under ett antal deklarationer och konventioner
där de åtagit sig att respektera de individuella rättigheterna, som till exempel religionsfriheten.
Walzer skriver att, ”de flesta människor i Förenta staterna, och i västvärden i allmänhet, tycker att religiös tolerans är en enkel sak.”133 Men den individuella toleransen inom religion, utvecklades först i 1600-talets England och sedan fördes sedan över Atlanten och den
dominerande modellen idag,134 därför kan den ha vissa komplikationer. Dessa kan vara att det
i utkanten av den moderna nationalstaten och i immigrantsamhällen, lever det kvar religiösa
grupper, som kräver erkännande av själva gruppen och inte av dess enskilda medlemmar, för
det andra, det finns kvardröjande krav på ”religiös” tolerans och intolerans, som går utöver
församlingen och gudsdyrkan till en hel mängd andra sociala beteenden.135
Detta stämmer väl in på hädelselagens användning och dess argument i rättsfall. Det
är inte bara ”religiös” hädelse som åtalas, utan även andra icke-acceptabla sociala beteenden
som åtalas. Det stämmer även på hädelselagen, som Walzer skriver att, religiösa minoritets
utrymme regleras av i vilken grad av motvilja som de uppväcker hos majoriteten.136 Till exempel i Sabers fall, där inte bara åklagaren utan även försvaret anser att ateismen skulle hans
ateism skulle väcka motvilja i samhället.
Walzer anser att, den religiösa majoritetens extrema medlemmar vill ha kontroll över
beteendet hos alla, i namn av en gemensam tradition av ”familjevärden” eller av sin egen uppfattning om rätt och fel och detta är ett dock ett exempel på religiös intolerans, men det är
emellertid ett exempel på toleranssystemets framgång, att motviljan inte riktas mot specifika
minoritetsreligioner utan mot de frihetsströmningar, som hela systemet frambringar.137
Det stämmer på hädelselagen när den används i så kallade Hisbafall (när en enskild
individ kan väcka åtal mot en annan individ), då kan de extrema medlemmarna använda lagen
för sina syften. Hädelselagen används inte mot specifika minoritetsreligioner utan mot frihetsströmningar i allmänhet. På så sätt fyller den en funktion inom toleranssystemet.
Enligt Walzer är censur av böcker och tidningar, och omfattande inskränkningar i den
personliga friheten, även om de är produkter av religiös intolerans, fullt förenliga med religiös
tolerans, i den mening att det existerar olika kyrkor och samfund, vars medlemmar fritt utövar
133
Walzer, 1998. S. 93
Walzer, 1998. S. 94.
135
Walzer, 1998. S. 94.
136
Walzer, 1998. S. 97.
137
Walzer, 1998. S. 98.
134
39
sin religion.138 Motsättningarna inte står mellan ”tolerans och restriktioner, utan är djupt inbyggd i den religiösa toleransens idé, eftersom praktiskt taget alla religioner syftar till att begränsa den individuella friheten, som åtminstone för liberaler är grunden för idén. De flesta
religioner organiseras för att kontrollera beteende.”139 Visst finns det fria religiösa gemenskaper, men alla och kanske inte ens de flesta troende, är inte nöjda med dessa och därför
uppstår det ”sekteristiskt och kultiskt religiositet eller fundamentalistiska teologier som utmanar det förhärskande toleranssystemet.”140
Detta stämmer väl in på Egypten, i deras användning av hädelselagen. Den används för
att begränsa den individuella friheten, som finns i till i exempel, yttrandefrihet och därmed
den personliga friheten. Fundamentalisterna i detta fall vill begränsa friheten ytterligare och
utmanar det rådande toleranssystemet, genom att åtala individer för hädelse.
Uppfattad som attityd eller sinnestillstånd betecknar tolerans ett antal olika möjligheter,
skriver Walzer. Den religiösa toleransens uppkomst på 1500- och 1600-talet, är en resignerad
acceptans av olikheter i fredens intresse, människor tröttnar på att döda varandra, och kallar
det tolerans. Men det kan finnas en skala av mer gripbara toleranser, en attityd kan vara är
passiv, avspänd, välvillig likgiltighet inför olikheten, med mottot att, det behövs alla sorter
här i värden. Den tredje attityden kan vara en som följer av en slags moralisk stoicism, där de
”andra” har rättigheter, även om de utövar dem på motbjudande sätt, så har de ett principiellt
erkännande och en fjärde attityd kan utrycka en öppenhet mot andra, nyfikenhet, kanske rent
av respekt, vilja att lyssna och lära, och längst ut på skalan kan det finnas, den entusiastiska
olikheten, estetisk om den ses som ett kulturellt uttryck för Guds skapelse, eller för naturens
värld, funktionellt om den ses som en nödvändig förutsättning för människornas fulla utveckling, en som ger individer valmöjligheter, som gör deras autonomi meningsfull.141 Av dessa
fem troliga attityder till religiösa tolerans överensstämmer argumenten i hädelselagen bäst
med den tredje attityden, där de ”andra” har rättigheter, trots att de utövar dem på ett sätt som
majoriteten upplever som negativt. Det finns tolerans men inom vissa ramar. Dessa gränser
bevakas och styrs genom hädelselagen.
138
Walzer, 1998. S. 98.
Walzer, 1998. S. 99.
140
Walzer, 1998. S. 99.
141
Walzer, 1998. S. 24-25.
139
40
5. Slutdiskussion
Vilka konsekvenser lagen om hädelse i Egypten, i relation till religionsfrihet får, beror på vilken variant av religionsfrihet man väljer att utgå ifrån.
Religionsfriheten finns i denna uppsats i två varianter. Det finns den klassiskt liberala
FN-synen. Där religionsfriheten är en del av den individuella frihet och en självklar rättighet.
Att diskriminera någon på grund av deras religion är att likställas med diskriminering
av någon på grund av deras ras, kön eller språk enligt FN-stadgan. Religionsfriheten är en
universell och en mänsklig rättighet.
Den andra varianten av religionsfrihet är synen som den muslimska synen, enligt OIC,
som de tolkar de islamska Shariaprinciperna. I den varianten ses religionsfriheten som en
grupprättighet. Där religionen, islam har rättigheter och inte får diskrimineras.
Om man utgår från den klassiskt liberala FN-synen, på religionsfrihet är hädelselagen en begränsande lag. Den begränsar inte bara religionsfriheten utan även yttrandefriheten och minoriteters rättigheter. Men om man istället utgår från den muslimska synen, enligt OIC, på religionsfrihet passar lagen bra inom det toleranssystem som finns i landet. De har enligt Walzer
modell för toleranssystem ett nationalstatssystem. Den islamska majoritetens mer extrema
medlemmar vill ha kontroll över beteendet hos alla, speciellt på de tecken på frihet som kan
uppstå landet. Hädelselagen fyller här en viktig funktion, med kan dessa medlemmar ha kontroll över de frihetsströmningar som kan uppstå. Den officiella muslimska synen på religionsfrihet i Egypten, är att den är en grupprättighet, och den synen har företräde för individens rättigheter. I denna syn på religionsfrihet, ger hädelselagen kanske inte direkt positiva konsekvenser, men fyller väl sitt ändamål. Därför kan det ta tid att få en förändring av den. Det är
inte lagen i sig som är det största hotet mot religionsfriheten utan hur den tolkas inom rättsväsendet. Eftersom lagen ska tolkas mot Shariaprinciperna, som kan tolkas på olika sätt, finns
det ett stort tolkningsutrymme. För att toleranssystemet ska utvecklas i Egypten, behöver det
ske en attitydförändring, enligt Walzers modell. Från en attityd, som ger de "andra" vissa rättigheter, och principiellt erkännande till en attityd kan utrycka en öppenhet mot andra, respekt
och vilja att lyssna och lära, och kanske i framtiden ha entusiastisk attityd mot olikheten.
Framtida forskningsområde inom detta ämne skulle kunna vara att, om ett par år, undersöka om hädelselagen och dess argument, har förändras i relation till tolerans i jämförelse
med de argument som denna uppsats beskriver.
41
6. Sammanfattning
Denna uppsats svarar på frågan om vilka konsekvenser lagen om hädelse i Egypten får i relation religionsfrihet. I den första delen används en deskriptiv metod, för att ge en bakgrund till
religionsfriheten i Egypten. För att kunna göra det beskrivs religionsfriheten i Egypten utifrån
ett antal olika perspektiv som, de internationella och regionala överenskommelser som Egypten åtagit sig att efterleva, det egyptiska rättssystemet, i den egyptiska politiken och den konstitutionen. Både regionala överenskommelser, rättssystemet och konstitutionen, hänvisar till
Shariaprinciperna. Därför är deras syn på religionsfrihet intressant och beskrivs. Den första
delen avslutas av en beskrivning av lagen mot hädelse i Egypten. Den andra delen svarar på
två analysfrågor. Den ena är: Vilka är argumenten om religionsfrihet, som framförs i ett urval
av rättsfall, där hädelselagen tolkas? För att svara på den presenteras och analyseras olika rättfall, där hädelselagen har använts, och deras argument i relation till religionsfrihet. Det är sex
olika rättfall, som både täcker in lagens användning i den privata sfären och i den offentliga
sfären. Den andra analysfrågan är: Hur relateras dessa argument till tolerans? De argument
som användes i rättfallen för att stötta lagen mot hädelse, används i denna del för att för att se
vilka konsekvenser de får i relation till tolerans enligt Walzers teorier. Han en teori om fem
olika toleranssystem i samhället, och hur dessa system har olika strategier för att handskas
med de olikheter som finns eller uppstår i ett samhälle. Två andra teorier är, om den religiösa
toleransen och om olika toleransattityder. Uppsatsen avslutas med en diskussion, om hur lagen om hädelse, relateras till religionsfrihet utifrån de resultat som de båda delarna av uppsatsen gett. Där diskuteras de två varianter av religionsfrihet som finns i denna uppsats. Dels den
klassiskt liberala FN-synen där religionsfriheten ses en individuell rättighet och den officiella
muslimska synen där religionsfriheten ses som en grupprättighet. I den klassiskt liberala FNsynen är hädelselagen i Egypten en begränsande lag men enligt den officiella muslimska synen är den ett nödvändigt redskap för att kontrollera frihetsströmningar. Den stämmer överens
med det toleranssystem som finns i landet enligt Walzers teorier. För att toleranssystemet ska
utvecklas i Egypten, behöver det ske en attitydförändring, enligt Walzers modell, från en attityd, som ger de ”andra” vissa rättigheter, och principiellt erkännande, till en attityd kan utrycka en öppenhet mot andra, respekt och vilja att lyssna och lära, och kanske i framtiden ha
entusiastisk attityd mot olikheten.
42
Källförteckning
Abdelmassih, Mary, 2012: Egyptian Christian Sentened to 6 Years in Prison for 'Insulting the
Prophet'. Publicerad: 2013-05-03. Assyrian Internationell News Agency.
(130427) http://www.aina.org/news/20120304191519.htm
Abdel Mohsen, Ali, 2012: Dark comedy: Is Adel Imam’s prison sentence the start of a worrying
trend? Publicerad: 2012-03-25. Egypt Independent.
(130502) http://www.egyptindependent.com/news/dark-comedy-adel-imam’s-prison-sentence-startworrying-trend
Ahram Online 2013: 'My family is targeted by Brotherhood': Egypt business tycoon Naguib Sawiris.
Publicerad: 2013-03-06.
(130501) http://english.ahram.org.eg/NewsContent/3/12/66259/Business/Economy/My-family-istargeted-by-Brotherhood-Egypt-busines.aspx
Al-Youm, Al-Masry, 2012: Court acquits prominent comedian of blasphemy charges. Publicerad:
2012-09-12. Egypt Independent.
(130502) http://www.egyptindependent.com/news/court-acquits-prominent-comedian-blasphemycharges
Al-Youm, Al-Masry, 2012: Adel Imam's appeal against blasphemy charges postponed to September.
Publicerad: 2012-07-04. Egypt Independent.
(130502) http://www.egyptindependent.com/news/adel-imam-s-appeal-against-blasphemy-chargespostponed-september
Al-Youm, Al-Masry, 2012: Court upholds sentence against comedian for offending Islam. Publicerad:
2012-04-24. Egypt Independent.
(130512) http://www.egyptindependent.com/news/court-upholds-sentence-against%E2%80%8Ecomedian-offending-islam
Amnesty International, 2012: Egypt must release man on trial for criticizing religion. Publicerad:
2012-10-16.
(130427) http://www.amnesty.org/en/news/egypt-must-release-man-trial-criticizing-religion-2012-1016
Amnesty International, 2012: Egypt’s new constitution limits fundamental freedoms and ignores the
rights of women. Publicerad: 2012-11-30
(130426) http://www.amnesty.org/en/news/egypt-s-new-constitution-limits-fundamental-freedomsand-ignores-rights-women-2012-11-30
Association for Freedom of Thought and Expression, m. fl., 2012: The prison sentence against Alber
Saber: another nail in the coffin of democracy. Association for Freedom of Thought and Expression.
(130426) http://www.en.afteegypt.org/index.php?newsid=108
Bryman, Alan, 2011: Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber.
Carr, Sarah, 2012: Trial of 'atheist' Alber Saber resumes. Egypt Independent. Publicerad: 2012-10-17
(130426) http://www.egyptindependent.com/news/trial-atheist-alber-saber-resumes
Cassidy, Elizabeth, & Leo, Leonard, & Gaer, Felice, 2011: Protecting religions from “defamation”: a
threat to universal human rights standards. I: Harvard Journal of Law & Public Policy. Volume 34,
Number 2 – Spring 2011.
43
Dagens Nyheter, 2012: Undantagstillstånd hävt i Egypten. Publicerad: 2012-05-31.
(130426) http://www.dn.se/nyheter/varlden/undantagstillstand-havt-i-egypten
Daily News Egypt, 2012: Actor Adel Imam sentenced for ‘defaming Islam’. Publicerad: 2012-02-02.
(130512) http://www.dailynewsegypt.com/2012/02/02/actor-adel-imam-sentenced-for-defaming-islam
Enein, Ahmed Aboul, 2012: Contempt of religion charges disproportionately target. Publicerad: 201210-03. Daily News Egypt.
(130428) http://www.dailynewsegypt.com/2012/10/03/children-latest-target-of-contempt-of-religioncharges/
Enein, Ahmed Abaul, 2013: Alber Saber; Brotherhood will drive the people to secularism. Publicerad:
2013-01-27. Daily News Egypt.
(130427) http://www.dailynewsegypt.com/2013/01/27/alber-saber-brotherhood-will-drive-the-peopleto-secularism/
El-Dabh, Basil, 2012: Charges dropped against Coptic boys. Publicerad 212-10-10. Daily News
Egypt.
(130428) http://www.dailynewsegypt.com/2012/10/10/charges-dropped-against-coptic-boys/
El Deeb, Sarah, 2012: Naguib Sawiris, Egyptian Media Mogul, Faces Trial For Insulting Islam. Publicerad: 2012-09-01. Huffingtonpost.
(130501) http://www.huffingtonpost.com/2012/01/09/naguib-sawiris-insulting-islam_n_1194305.html
Egyptian Initiative for Personal Rights, 2013: Who we are.
(130503) http://eipr.org/en/page/who-we-are
Fonden för mänskliga rättigheter, 2013: African Charter on Human and Peoples Rights.
(130609) http://www.humanrights.se/wp-content/uploads/2012/01/African-Charter-on-Human-andPeoples-Rights.pdf
Freedom House, 2010: The Impact of Blasphemy Laws on Human Rights - Egypt. Refword, UNHCR.
(130426) http://www.unhcr.org/refworld/docid/4d5a700b2d.html
Gunner, Göran, 2000: Mellanösterns religiösa minoriteter, En studie med tyngdpunkt på kristna minoriteter. Stockholm: Utrikesdepartementet.
Hjärpe, Jan, 2010: Islamister, Politiska-religiösa rörelser i den muslimska världen. Malmö: Gleerups
Utbildning AB.
Hjärpe, Jan, 2005: Sharia, En gudomlig lag i en värld av förändring. Stockholm: Nordstedts Förlag.
Human Rights First, 2012: Growing Numbers of Abuses Demostrate Need to Reform Egypt’s Blasphemy Laws. Publicerad: 2012-10-04.
(130428) http://www.humanrightsfirst.org/2012/10/04/growing-numbers-of-abuses-demonstrate-needto-reform-egypt’s-blasphemy-laws/
Human Right First, 2012: The Consequences of Criminalizing “Defamation of Religions”.
(130426) http://www.humanrightsfirst.org/wp-content/uploads/Blasphemy_Cases.pdf
Killander, Magnus, 2010: Det afrikanska mänskorättssystemet. I: Lundberg, Anna (utg.), Mänskliga
rättigheter – juridiska perspektiv. Malmö: Liber.
Larrea, Nina, 2008: Om de regionala systemen för mänskliga rättigheter. I: Hedlund Thulin, Kristina,
Om mänskliga rättigheter. Stockholm: Nordstedts Juridik AB.
44
National Council for Human Rights, 2010: Vision & Goals.
(130426) http://www.nchregypt.org/en/index.php?option=com_content&view=category&layout=
blog&id=3&Itemid=5
Otterback, Jonas, 2011: Blasfemi som problem för mänskliga rättigheter. I: Andersson, Dan,
Modée, Johan (red.), Mänskliga rättigheter och religion. Malmö: Liber. S. 237.
Saleh, Nivien, 2012: The 2012 Constitution of Egypt, Translated by Nivien Saleh, with Index.
(130610) http://niviensaleh.info/constitution-egypt-2012-translation/#preamble-intro
The Arab Center for the Independence of the Judiciary and the Legal Profession, 2012: Summary of
the annual report of 2012.
(130426) http://www.acijlp.org/main/en/art.php?id=9&art=130#.UW5gKxy-83U
The Arab Center for the Independence of the Judiciary and the Legal Profession, 2013: About Acijlp.
(130426) http://www.acijlp.org/main/en/topics.php?id=1
The Arab Center for Independence of the Judiciary and the Legal Profession, 2013: Acijlp gives its
Presentation on Justice and Judiciary Independence in Egypt before UN Human Rights Council.
(130426) http://www.acijlp.org/main/en/art.php?id=2&art=138#.UW5n0xy-83U
The Egyptian Initiative for Personal Rights, 2010: After 80 Days of Detention: State Security Prosecutor Releases All Ahmadi Detainees.
(130427) http://eipr.org/en/pressrelease/2010/06/08/903
The Egyptian Initiative for Personal Rights, 2010: Egyptian Government Urged to Immediately Release Detained Egyptian Ahmadis.
(130427) http://eipr.org/en/pressrelease/2010/05/14/891
The Egyptian Initiative for Personal Rights, 2010: Freedom of Religion and Belief in Egypt, Background.
(130426) http://eipr.org/en/report/2010/02/25/570/578
The Organisation of Islamic Cooperation, 2013: The Cairo Declaration On Human Rights In Islam.
(130609) http://www.oic-oci.org/english/article/human.htm
Regeringskansliet, 2006: FN:s konventioner om Mänskliga rättigheter.
(130424) http://www.manskligarattigheter.se/dm3/file_archive/060621/9649d2011fd4f5bb858acf1419
189c67/konventionstexter_pdfversion.pdf
Regeringskansliet, Utrikesdepartementet, 2007: Mänskliga rättigheter i Egypten 2007.
(130426) http://www.manskligarattigheter.se/dm3/file_archive/080326/24f69276de60ad18ee762a15a4
ca3fb2/Egypten.pdf
Regeringskansliet, Utrikesdepartementet, 2010: Mänskliga rättigheter i Egypten 2010.
(130503) lifos.migrationsverket.se/dokument?documentAttachmentId=35643
Regeringskansliet, Utrikesdepartementet, 2011: Mänskliga rättigheter i Egypten 2011.
(130426) http://www.manskligarattigheter.se/sv/manskliga-rattigheter-i-varlden/ud-s-rapporter-ommanskliga-rattigheter/mellanostern-och-nordafrika?c=Egypten
School of Social Science, 2013: Michael Walzer, Professor Emeritus of Social Science.
(130609) http://www.sss.ias.edu/faculty/walzer
45
Svenska Dagbladet, 2012: Mursi vann valet i Egypten. Publicerad: 2012-06-25.
(130426) http://www.svd.se/nyheter/utrikes/mursi-vann-valet-i-egypten_7299425.svd
Svenska FN-förbundet: Förenta Nationernas stadga och Stadga för den Internationella domstolen.
(130424) http://www.fn.se/PageFiles/1158/FN-stadgan.pdf
Taylor, Paul M, 2005: Freedom of Religion. United Kingdom: Cambridge University Press.
United Nations, 2006: United Nations Member States. Publicerad: 2006-07-03
(130424) http://www.un.org/News/Press/docs/2006/org1469.doc.htm
United Nations, General Assembly, Human Rights Council, 2011: Resolution adopted by the Human
Rights Council, 16/18.
(130424) http://www.oic-oci.org/english/article/HRC-resolution-16-18-final-G1112727.pdf
United Nations, General Assembly, 2012: Resolution adopted by the General Assembly 66/167.
(130424) http://www.oic-oci.org/english/article/UNGA-66-167-N1146884.pdf
United Nations, International covenant on civil and political rights, 2002: Consideration of reports
submitted by States parties under article 40 of the covenant, addendum, Egypt. S. 86-88.
(130426) http://www.unhchr.ch/tbs/doc.nsf/898586b1dc7b4043c1256a450044f331/b96eb6aba1ab1b4f
c1256be4004fdb48/$FILE/G0241346.pdf
United Nations Treaty Collection, 2013: Chapter IV, Human Rights, 4, International Covenant on Civil and Political Rights, Participant.
(130609) http://treaties.un.org/pages/ViewDetails.aspx?src=TREATY&mtdsg_no=IV4&chapter=4&lang=en#EndDec
United States Commission on International Religious Freedom, 2012: Annual Report 2012.
(130426) http://www.uscirf.gov/images/Annual%20Report%20of%20USCIRF%202012(2).pdf
United States Commission on International Religious Freedom, 2012: USCIRF Annual Report 2012 Countries of Particular Concern: Egypt.
(130426) http://www.refworld.org/cgi-bin/texis/vtx/rwmain?docid=4f71a678c
Uppsala Universitet, Institutionen för freds- och konfliktforskning, 2011: Fördjupning, Egypten historia. Uppdaterad: 2012-09-04. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
(130426) http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Egypten/Fordjupning-Egypten/
Utrikespolitiska Institutet, Landguiden, 2012: Egypten, Religion. Uppdaterad: 2012-03-15.
(130426) http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Egypten/Religion
Walzer, Michael, 1998: Om tolerans. Stockholm: Atlas.
46