Anders Andrén är folkhälsostrateg med betoning på folkhälsorapportering. Arbetar på enheten
för Folkhälsa och samhällsmedicin, Landstinget i Värmland.
Marina Kalander Blomqvist är sociolog och arbetar som folkhälsostrateg med ansvar för den
epidemiologiska bevakningen. Arbetar vid enheten för folkhälsa och samhällsmedicin, Landstinget i Värmland.
[ Lat. handling ]
Nästan 4 av 10
– En studie om unga kvinnors psykiska hälsa i Värmland
Under de senaste åren har situationen för unga personers psykiska hälsa förändrats.
I flera rapporter från till exempel massmedia kan man läsa att den psykiska ohälsan
ökar, att det är allt fler unga som söker hjälp för psykiska och psykosomatiska
symtom.
När man ser denna utveckling ställer man sig givetvis frågan vad detta beror på?
Vad är det som orsakat denna utveckling? För att få svar på dessa frågor startade
ett arbete inom Utvecklingsstaben och dess enhet Folkhälsa och samhällsmedicin
inom Landstinget i Värmland. Förhoppningsvis kan kan denna rapport ge en viss
inblick i de teorier som finns kring förekomsten av psykisk ohälsa hos unga. Vidare
presenteras tankar om hur landstinget kan utveckla vårdutbudet till unga personer
som söker för psykisk ohälsa.
Nästan 4 av 10
– En studie om unga kvinnors psykiska hälsa i Värmland
Anders Andrén & Marina Kalander Blomqvist
Rapport 1/2010
Folkhälsa och samhällsmedicin
Landstinget i Värmland
NÄSTAN 4 AV 10
– En studie om unga kvinnors
psykiska hälsa i Värmland
Anders Andrén & Marina Kalander Blomqvist
Karlstad 2010
Rapporten kan beställas från
Folkhälsa och samhällsmedicin
Utvecklingsstaben
Landstingshuset
651 85 Karlstad
054-61 70 75
[email protected]
Tryck
Tryckeri AB Knappen, Karlstad 2010
ISSN 1652-0785
Innehåll
SAMMANFATTNING..................................................................................... 8
INLEDNING.................................................................................................. 10
DEFINITION AV PSYKISK OHÄLSA.......................................................... 11
Begrepp som används....................................................................................... 12
BAKGRUND.................................................................................................. 14
FÖRKLARINGSMODELLER........................................................................ 16
Psykisk ohälsa – naturligt förlopp..................................................................... 16
Fysisk sjukdom eller skada................................................................................ 16
Ålder, genus, och kroppsideal........................................................................... 16
Uppväxt........................................................................................................... 18
Social position.................................................................................................. 19
Socialt stöd....................................................................................................... 19
Arbete.............................................................................................................. 20
Skam................................................................................................................ 22
Omorientering................................................................................................. 23
Differentiering................................................................................................. 23
Individualisering.............................................................................................. 23
Integration....................................................................................................... 24
Implementering................................................................................................ 24
Dissociation – trauma, våld.............................................................................. 25
Stress................................................................................................................ 25
PSYKISK OHÄLSA UR ETT FOLKHÄLSOPERSPEKTIV.......................... 26
ÖKAR DEN PSYKISKA OHÄLSAN?............................................................ 28
RESULTAT FRÅN INTERNATIONELLA OCH SVENSKA STUDIER...... 29
SYFTE............................................................................................................. 31
SPECIFIKA FRÅGESTÄLLNINGAR............................................................ 32
METOD.......................................................................................................... 33
Kvantitativa data.............................................................................................. 33
Urvalet........................................................................................................ 33
Kvalitativa data – intervjuer.............................................................................. 34
RESULTAT...................................................................................................... 36
Psykisk ohälsa – kvantitativa data från Liv och hälsa 2000, 2004 och 2008...... 36
Kön och ålder.............................................................................................. 36
Uppväxt...................................................................................................... 37
Social position.............................................................................................. 38
Arbetslöshet.................................................................................................. 39
Socialt stöd.................................................................................................. 39
Skam........................................................................................................... 40
Kroppslig sjukdom........................................................................................ 41
Psykisk sjukdom........................................................................................... 42
Kroppsuppfattning....................................................................................... 42
5
Omorientering............................................................................................. 43
Integration................................................................................................... 43
Logistisk regression........................................................................................ 43
RESULTAT – INTERVJUER.......................................................................... 45
”Jag är inte säker på att den psykiska ohälsan har ökat…”................................ 45
Orsakerna är många och komplexa............................................................... 46
Mycket handlar om skolan............................................................................ 46
Uppväxt – man ska vara lycklig.................................................................... 47
Social position.............................................................................................. 48
Sjukskrivning.............................................................................................. 49
Arbete......................................................................................................... 49
Omorientering............................................................................................. 49
Individualisering.......................................................................................... 50
Differentiering............................................................................................. 51
Implementering............................................................................................ 51
Integration................................................................................................... 52
Attitydförändring......................................................................................... 52
Dissociation – trauma, våld.......................................................................... 53
Hur yttrar sig den psykiska ohälsan hos unga kvinnor idag?............................. 54
De intervjuades tankar om vad som bör göras.................................................. 55
Förslag till fortsatt forskning............................................................................ 56
Vad tar vi med oss?........................................................................................... 57
Resultat som vi inte väntat oss.......................................................................... 57
DISKUSSION................................................................................................. 59
Har vi gjort rätt?............................................................................................... 66
Reliabilitet och validitet................................................................................ 66
REFERENSER................................................................................................ 68
BILAGA 1........................................................................................................ 72
Förord
Under de senaste åren har unga personers psykiska hälsa förändrats. I
rapporter kan man läsa att den psykiska ohälsan ökar, att det är allt fler
unga som söker hjälp för psykiska och psykosomatiska symtom.
När man ser denna utveckling ställer man sig givetvis frågan om detta
stämmer och vad detta isåfall beror på? För att få svar på dessa frågor
startade ett arbete inom Utvecklingsstaben och dess enhet Folkhälsa och
samhällsmedicin inom Landstinget i Värmland.
Kvantitativa data från befolkningsundersökningen Liv och hälsa samt
kvalitativa data från intervjuer har ställts samman och resulterat i denna
rapport.
Förhoppningsvis ska rapporten ge en viss inblick i några av de
teorier som finns kring förekomsten av psykisk ohälsa hos unga. Vidare
presenteras tankar om hur landstinget kan utveckla vårdutbudet till unga
personer som söker för psykisk ohälsa.
Avslutningsvis vill vi framföra ett varmt tack till dem som ställt upp
på intervju och gett sin syn på psykisk ohälsa bland unga. För värdefull
handledning tackas professorerna Staffan Janson och Bengt Starrin vid
Karlstads universitet och fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper med
ämnena folkhälsovetenskap respektive socialt arbete. Sist men inte minst
ska också ett tack riktas till Biblioteket vid Centralsjukhuset Karlstad för
värdefull hjälp med att hitta referenslitteratur till denna rapport.
Marina Kalander Blomqvist
Folkhälsostrateg
Folkhälsa och samhällsmedicin
Landstinget i Värmland
Anders Andrén
Folkhälsostrateg
Folkhälsa och samhällsmedicin
Landstinget i Värmland
7
Sammanfattning
Syftet med undersökningen var att ta reda på om psykiska ohälsa ökar
och vilka faktorer som påverkar den psykiska hälsan bland kvinnor i
åldersgruppen 18–24 år.
Psykisk ohälsa i form av nedstämdhet, sömnsvårigheter, ängslan,
oro eller ett allmänt nedsatt psykiskt välbefinnande är vanligt bland unga
och yngre vuxna. Symtomen är vanligare bland kvinnor än bland män.
Vanligast är de bland unga kvinnor. Symtomen avtar med stigande ålder.
Data för denna studie har samlats in på två sätt. En kvantitativ del där
resultaten är hämtade ur enkätstudien Liv och hälsa som genomförts åren
2000, 2004 och 2008. Till rapporten har specifika resultat från enkäterna
hämtats för kvinnor 18–24 år. De kvantitativa resultaten har kompletterats
med en kvalitativ del i form av nio intervjuer. De intervjuade hade lång
yrkeserfarenhet av arbete med ungdomar som drabbats av olika grader av
psykiska besvär.
Psykisk ohälsa bland unga kvinnor är inte högre i Värmland än övriga
riket. Resultaten från Liv och hälsa 2000, 2004 och 2008 och analyser
av intervjuerna visar heller ingen entydig bild av att psykisk ohälsa ökar.
En ökning av nedsatt psykiskt välbefinnande har skett men den kraftiga
utveckling som allmänt nämns gällande psykisk ohälsa hos unga kvinnor,
har våra kvantitativa eller kvalitativa resultat inte kunnat bekräfta. Det
är en ökning men en marginell sådan. Andelen kvinnor 18–24 år med
nedsatt psykiskt välbefinnande har legat relativt stabilt runt 35 procent.
Andelen med diagnos ”Psykisk sjukdom” har inte ökat.
Sett till sysselsättning hade gruppen ”studerande” högst andel
med nedsatt psykiskt välbefinnande. Vanligast var nedsatt psykiskt
välbefinnande hos kvinnor som både hade ekonomiska problem och som
ansåg sig nedlåtande behandlade.
Resultat från kvalitativa delen visar att det var en genomgående
uppfattning hos de professionella som intervjuats att psykiska problem
hos unga ökat något under senaste tid. Enligt de intervjuade yttrade
sig den psykiska ohälsan hos de unga kvinnorna i form av ängslan, oro,
ångest, nedstämdhet, trötthet, låg självkänsla, stress och nedsatt psykiskt
välbefinnande. Även kroppsliga symtom som huvudvärk, ont i magen och
värk i kroppen förekommer.
Det går inte att hitta några specifika orsaker till unga kvinnors
psykiska ohälsa just i Värmland utan får snarare sökas i det ”moderna
samhället”. Psykisk ohälsa är ett komplext problem och orsakerna varierar
8
från individ till individ. Dagens samhälle utgörs av mångfald, möjligheter
och valsituationer som både kan uppfattas som tillgång eller påfrestning.
Av avgörande betydelse är sannolikt hur man är ”rustad” att möta dessa.
Nyckelord: Psykisk ohälsa, unga kvinnor, differentiering, individualisering,
ekonomiska problem, skam och nedlåtande behandling.
9
Inledning
Under de senaste 20 åren har inåtvända problem i form av ängslan, oro,
ångest, nedstämdhet, sömnsvårigheter eller ett allmänt nedsatt psykiskt
välbefinnande, blivit vanligare bland ungdomar och unga vuxna både i
Sverige och i andra höginkomstländer. Symtomen är vanligare bland
kvinnor än bland män. Ökningstakten är dock liknande för båda könen.
Det är främst bland yngre som den psykiska ohälsan ökat medan den
förefaller oförändrad eller snarare förbättrad bland äldre (1).
Nedsatt psykiskt välbefinnandet har i Liv- och hälsa-studierna mätts
med GHQ12 (General Health Questionnaire) (2, 3). Det visar sig då
att i Värmland har närmare fyra av tio unga kvinnor ett nedsatt psykiskt
välbefinnande. Detta är dock inte något unikt fenomen för Värmland
utan gäller generellt för unga kvinnor i hela riket. Den psykiska ohälsan
påverkar kvinnornas vardag på olika sätt i form av att man till exempel
inte mår bra, får ont i huvudet, har värk, tappar lusten till olika saker,
sjukskriver sig, känner sig ”nere” eller har svårigheter att sköta skolarbetet.
10
Definition av psykisk ohälsa
Denna framställning bygger på ett folkhälsoperspektiv (4). De tillstånd
som inkluderas i begreppet ”psykisk ohälsa” ska:
1. ha psykisk karaktär
2. vara relativt vanliga
3. öka risken för allvarlig sjuklighet, exempelvis klinisk depression (5).
Preliminärt förefaller inåtvända psykiska problem som oro, ångest,
nedsatt psykiskt välbefinnande, depressiva symtom, sömnsvårigheter och
huvudvärk samt utagerande beteendeproblem bland barn och unga att
uppfylla ovannämnda villkor (5).
För att kunna definiera psykisk ohälsa krävs att inledningsvis definiera
vad psykisk hälsa är. Två centrala begrepp i definitionen är ”hälsorelaterad
funktionsförmåga” och ”välbefinnande.”
En forskargrupp (Tengland & Brülde) vid Linköpings universitet har
försökt klargöra innebörden i begreppet psykisk hälsa. De har funnit att
innebörden ligger nära god mental förmåga samt välbefinnande. God
mental förmåga skyddar mot psykisk ohälsa. Förmågor kan alltså beskrivas
som faktorer som motverkar förekomst av psykisk ohälsa (6).
Psykisk ohälsa
Då den fysiska hälsan hänger samman med den psykiska och mot bakgrund
av ovanstående resonemang blir Tenglands & Brüldes definition av psykisk
ohälsa följande (6):
I) Att sakna den psykiska förmågan som krävs för att uppnå viktiga mål
eller
II) Att inte ha tillägnat sig eller kunna använda de basala psykiska förmågor
och dispositioner som människor normalt har relaterat till ålder och kön.
och
III) Att uppleva ett psykiskt hälsorelaterat lidande, det vill säga vara i ett
negativt stämningsläge.
11
Exempel på psykisk ohälsa
I) Att inte ha den psykiska förmågan som är nödvändig för att arbeta, ha
sociala relationer, ta hand om sig och bilda familj.
II) Att inte ha typiska basala psykiska förmågor och dispositioner som
verklighetsuppfattning, rationalitet, minne, autonomi och självförtroende.
III) Att inte ha motivation, ”drive”, energi.
IV) Att inte uppleva psykiskt hälsorelaterat välbefinnande, till exempel
generell glädje, lugn, harmoni, god självkänsla.
En konsekvens av långvarigt nedsatt psykiskt välbefinnande är att det kan
övergå till att individen insjuknar i en depression eller annan psykisk
sjukdom.
Att insjukna i en depression innebär en övergång från psykisk ohälsa till
psykisk sjukdom (7). Psykisk sjukdom är inget vi avser att diskutera i
denna rapport.
Den psykiska ohälsa som avhandlas i denna rapport kännetecknas av
ängslan, oro, nedstämdhet, sömnsvårigheter, nedsatt psykiskt välbefinnande
och stress. Samtliga besvär, förutom nedsatt psykiskt välbefinnande, är
självrapporterade. Nedsatt psykiskt välbefinnande beräknas med hjälp av
GHQ 12 (2, 3). Ansatsen i föreliggande rapport är att betrakta psykisk
ohälsa ur ett epidemiologiskt, sociologiskt och ett folkhälsoperspektiv.
Begrepp som används
Ängslan/oro, trött/orkeslös, sömnproblem, nedstämd och stress
Begreppen ängslan/oro, trött/orkeslös, sömnproblem, nedstämd samt
stressad är så kallade psykosomatiska symtom. Frågan ”Har Du under
de senaste 3 månaderna upplevt något eller några av följande besvär eller
symtom” har dikotomiserats så att svarsalternativen ”Har ej besvärats,
Någon enstaka gång” fått värde 0 = inga besvär och svarsalternativen ”Vid
ett flertal tillfällen, I stort sett hela tiden” fått värde 1 = har besvär/symtom
(2)
Smärtor/besvär
Frågan om smärtor/besvär ingår i mätinstrumentet EQ-5D (Euroqol
Quality of life scale) (3). Där har svarsalternativen dikotomiserats enligt
följande; ”Jag har varken smärtor eller besvär” värde 0 = inga smärtor och
besvär och ”Jag har måttliga smärtor och besvär/Jag har svåra smärtor och
besvär” värde 1 = har smärtor och besvär.
12
Nedsatt psykiskt välbefinnande
När nedsatt psykiskt välbefinnande nämns i texten avses det mått som mäts
med hjälp av mätinstrumentet GHQ12, General Health Questionnaire,
som består av 12 frågor. Mätinstrumentet har validerats och beskrivs bland
annat i boken Measuring Health (3).
Frågorna avser att indikera psykiskt välbefinnande och mäter psykiska
reaktioner på påfrestningar snarare än psykisk ohälsa. Instrumentet är
fokuserat på avbrott i den ”normala” funktionen snarare än livslånga
karakteristika. GHQ är utformat för att mäta två huvudsakliga problem:
oförmåga att klara av sina ”normala” funktioner och uppkomsten av nya
fenomen av ”distressing”- karaktär.
För att få fram ett mått på välbefinnande beräknas ett summaindex
utifrån de tolv frågorna. De första två svarsalternativen på varje fråga ger
värdet 0 och det tredje och fjärde alternativet ger värdet 1. Därefter skapas
en summavariabel där bortfall på den ena frågan inte betyder att det blir
bortfall för summavariabeln. Summavariabeln kan ha värden 0–12 poäng.
Därefter skapas en dikotom variabel: Om summan <3 ges värdet 0 = Ej
nedsatt psykiskt välbefinnande och om summan ≥3 ges värdet = Nedsatt
psykiskt välbefinnande.
13
Bakgrund
Sedan 1990-talet har ungdomsgenerationen haft en sämre hälsoutveckling
än övriga åldersgrupper, framför allt när det gäller den psykiska hälsan (1).
Vårdgivare och skolhälsovård kan vittna om att allt fler ungdomar
söker hjälp för depressioner och självmordtankar (13). Flera svenska studier
visar att det är de unga kvinnorna som mår sämst psykiskt. ULF-studien
2004, Folkhälsoinstitutets senaste nationella befolkningsstudie 2008 och
PART-studien från år 2003 är några av de senaste studierna (8, 9).
Liv och hälsa 2000, 2004 och 2008 som genomförts i landstingen i
Värmland, Örebro, Västmanland, Uppsala och Södermanland redovisar
också en hög andel unga kvinnor 18–24 år med nedsatt psykiskt
välbefinnande, cirka 35 procent. Ungdomsårens oro och ångest har
visserligen alltid existerat men den ökning som nu sker har sannolikt
flera förklaringar. Forskare menar att man tidigt grundlägger riskerna
för att drabbas av ohälsa och psykisk ohälsa och att det rör sig om flera
samverkande faktorer (10).
Psykisk ohälsa förekommer i olika former. Ofta yttrar sig den psykiska
ohälsan i kroppsliga besvär. Bland 15-åriga flickor anger 24 procent att
de mer än en gång i veckan har huvudvärk. Förutom huvudvärk handlar
det också om ont i magen, yrsel, med mera. Inåtvända psykiska problem
i form av oro, ångest, depressiva symtom är också vanliga. Även dessa
”lättare” varianter, som står för en stor del av ökningen, kan leda till
allvarliga psykiska problem (11).
Den psykiska ohälsan innebär inte bara ett lidande för individen
utan medför även stora kostnader för samhället. Psykisk ohälsa är en
starkt bidragande faktor till sjukskrivning. Nästan 30 procent av antalet
pågående sjukfall i länet under september 2008 var sjukskrivna för psykisk
ohälsa. Av dessa var nästan 70 procent kvinnor (12). Bland gruppen 18–25
år redovisar Försäkringskassan siffror som tyder på att sammantaget är just
psykiska sjukdomar den enskilt största sjukskrivningsorsaken bland de
unga, se figur 1.
14
50
40
%
30
20
32
34
28
14
13
12
10
0
Psykiska sjukd Rörelseorg.sjukd Graviditetsbesvär
Kvinnor
Män
Skador,
förgiftning
Figur 1. Vanligaste enskilda sjukskrivningsorsaker bland 18–25-åriga kvinnor och män i Värmland,
september 2008. Källa: Försäkringskassan 2008.
Som framgår av figuren är det fler kvinnor än män i åldern 18–25 år
som är sjukskrivna för ”Psykiska sjukdomar”, 32 respektive 28 procent
i länet. För riket gäller förhållandet 33 procent kvinnor och 22 procent
för män. Sedan några år tillbaka är psykiska sjukdomar den vanligaste
sjukskrivningsorsaken bland kvinnor. Tidigare var det ”Rörelseorganens
sjukdomar” som var den dominerande orsaken. Påpekas bör dock att
samtliga psykiska besvär och sjukdomar ryms inom ”Psykiska sjukdomar”.
Både lättare besvär och svårare psykiska sjukdomar som schizofreni ingår.
Kostnader för psykiska sjukdomar och rörelseorganens sjukdomar
är de sjukdomsgrupper som orsakar de högsta samhällskostnaderna, 10,1
miljarder. Psykiska sjukdomar dominerar och står för 27 procent, följt av
rörelseorganens sjukdomar, 23 procent (13).
I rapporten ”Tänk långsiktigt” presenteras en hälsoekonomisk modell
där kostnaderna för olika generella insatser ställs mot insatsernas effekter
på barns och ungdomars psykiska hälsa och de samhällsekonomiska vinster
som dessa i sin tur ger upphov till. Om en person utvecklar psykosociala
arbetshinder kan samhällskostnaderna uppgå till omkring två miljoner
kronor under en trettioårsperiod (14).
15
Förklaringsmodeller
Förklaringsmodeller om vad som orsakar psykisk ohälsa är många och
speglar därmed också problemets komplexitet.
Psykisk ohälsa – naturligt förlopp
Människor föds med olika förmågor att anpassa sig till psykiska problem
som kan uppstå under livets gång. För de flesta innebär detta inga
problem då de psykiska besvären efterhand tenderar att rätta till sig tack
vare individens förmåga att anpassa sig. Det är först när många problem
förekommer samtidigt som en avvikelse i form av psykiska besvär riskerar
att bli bestående. Detta gäller både fysiska och psykiska svårigheter (5).
Upprepade undersökningar av samma barn i så kallade högriskgrupper
ger en uppfattning om hur manifesta de psykiska problemen är. Dessa
undersökningar visar genomgående att en stor andel av de barn och unga
som varit avvikande vid det första mättillfället normaliserats. Denna
utveckling är ännu mer uttalad för depression, ångest och oro. I sin
förlängning innebär detta att insatser som enbart riktas till högriskgrupper
inte är tillräckliga för att förebygga psykisk ohälsa i befolkningen i stort
(5).
Fysisk sjukdom eller skada
Psykisk ohälsa är vanlig i samband med fysisk sjukdom eller skada. Inget
säger emellertid att fysisk sjukdom eller skada ökar. Därmed är det inte
sannolikt att detta skulle vara en förklarande faktor till ökad psykisk ohälsa
bland unga kvinnor (15).
Ålder, genus, och kroppsideal
Yngre personer (16–29 år) rapporterar i allmänhet mer besvär i form av
depressioner, ångest och oro än äldre (65–84 år). Förekomsten av psykisk
ohälsa har ökat mer hos unga jämfört med äldre (1).
Kvinnor rapporterar vanligen mer psykiska besvär än män. De senaste
årens ökning har framförallt observerats hos unga kvinnor (1, 15).
Skillnaden i utveckling av självkänslan mellan pojkar och flickor,
framförallt i puberteten, kan vara en förklaring till den högre andelen
unga kvinnor med nedsatt psykiskt välbefinnande. Under denna period
utvecklas pojkarnas självkänsla positivt till skillnad mot flickornas.
16
Man kopplar detta till bland annat hur individen ser på sin kroppsliga
utveckling. Tonårsflickor har oftare en mer negativ självbild än vad
tonårspojkar har (16). En av flera förklaringar kan vara det rådande
slankhetsidealet som dagligen framställs i media. Det är även
genetiska faktorer som påverkar flickors och pojkars kroppar olika (5).
Kroppsuppfattning, det vill säga att vara nöjd eller missnöjd med sin
kropp, inverkar på den psykiska hälsan. Att vara missnöjd med sin kropp
har sitt ursprung i ett flertal faktorer.
Dessa faktorer kan vara:
• biologiska utvecklingsfaser (pubertet)
• psykosociala (självkänsla)
• sociala
• interpersonella (föräldrars inflytande)
• utvecklingstrender (viktökning efter stigande ålder)
• specifikt sammanhang (kulturell standard för att betraktas som attraktiv) (10).
Vidare menar vissa sociologer att kvinnor oftare känner sig mindre värda,
upplever att de har mindre kontroll över sina liv och prioriterar andras
behov framför sina egna (17).
Ytterligare en förklaring har att göra med den sociala konstruktionen
av kön. Idealet om jämlikhet mellan könen blir starkare och starkare i
västvärlden. Detta har inneburit förändrade könsroller både för kvinnor
och för män. Framförallt har det sociala trycket på kvinnor att bli mera lik
män blivit starkare än trycket på att männen ska bli mera lika kvinnorna
(16). I länder där skillnaderna mellan kvinnors och mäns roller är stor
är också skillnaderna i förekomst av symtom stora. Detta talar för att
det finns en skillnad i socialisering och levnadsvillkor som bidrar till den
ökade förekomsten av psykisk ohälsa bland flickor och unga kvinnor (5).
Flickor och pojkar tycks även utveckla olika sätt att hantera
svårigheter. Pojkar och unga män engagerar sig i fysiska aktiviteter som
distraherar dem när det uppstår problem eller svårigheter. Flickor och
unga kvinnor är mindre aktiva och funderar istället på vad orsakerna är
till att de upplever sig må psykiskt dåligt. Ett sådant beteende kan påverka
problemlösningsförmågan negativt. Därmed ökar också känslan av att vara
hjälplös eller att misslyckas. Även här är könsskillnaderna mellan hur man
hanterar svårigheter dåligt utredda och därmed heller inte förklarade (18).
I en persons liv inträffar ständigt händelser som kan leda till att man
drabbas av psykisk ohälsa. Dessa händelser kan påverka den psykiska
hälsan negativt och har visat sig drabba kvinnor och män i ungefär lika
17
stor omfattning. Kvinnor reagerar däremot med fler depressiva symtom
på jämförbara händelser, en fyrdubbling av symtom inom en sexmånaders
period efter den utlösande händelsen (19). Hur negativa händelser påverkar
den psykiska hälsan beskrivs mer ingående under avsnitten ”Integration,
Implementering och Dissociation”.
Det förekommer även skillnader mellan könen beträffande hur man
utsätts för olika negativa inslag under uppväxten. Ett exempel är sexuella
trakasserier som är mer vanligt förekommande mot flickor än mot pojkar.
En svensk studie bland elever i årskurs nio visar att sexuella trakasserier i
hög grad bidrar till psykiska besvär bland flickor (20).
Uppväxt
En uppväxt som kännetecknas av kärlekslöshet, otrygghet, våld eller sexuella
övergrepp ökar sårbarheten för depression och självmordsbenägenhet
senare i livet (15). Man har funnit att unga kvinnor som lever i någon
form av riskmiljö exempelvis där det förekommer missbruk, långvariga
ekonomiska problem, olika former av övergrepp under sin uppväxt, har
svårare att komma in i vuxenvärlden. En orsak till detta kan vara att
riskmiljön i sig leder till att skolarbete och utbildning missgynnas. Effekten
av att vara socioekonomiskt missgynnad är kumulativ (10).
Familjens ekonomi under uppväxten är viktig. Barn som växer upp
i familjer med sämre ekonomi rapporterar oftare psykisk ohälsa. Även
ekonomiska nedskärningar inom det så kallade formella nätverket såsom
förskola och skola har sannolikt haft en negativ betydelse för de barn som
inte haft en trygg relation inom familjen (15).
Skolan är en central arena för barn och unga. Utbildning har en stor
betydelse för framtida yrke och därmed vilken plats man får i vuxenvärlden.
Att lyckas i skolan bäddar för en framtida god psykisk hälsa på samma sätt
som ett misslyckande i skolan kan bidra till psykisk ohälsa (5).
En aspekt på skolarbetet är att stimulera elevers förmåga till planering.
Denna förmåga har samband med aktiv problemlösning som visat sig leda
till bättre psykisk hälsa (5).
Vi lever i en ständigt föränderlig värld som kräver förmåga att hantera
och anpassa sig till dessa förändringar. I en artikelserie om psykisk ohälsa
hos unga publicerad i Svenska Dagbladet aktualiserades ungdomars
förmåga att hantera dessa förändringar (21). Några av dessa artiklar
diskuterar begreppen ”kvartslivet” och ”kvartalskrisen”. Man menar att
”kvartalslivskrisen” är en övergångsfas mellan ungdom och vuxen, att
förbereda sig för en värld i ständig förändring. Ett naturligt utvecklingssteg
blir istället en psykologisk utvecklingskris som går ut på att förändra den
egna självbilden för att anpassa sig till för dagens rådande ideal (21).
18
Social position
Ur ett socioekonomiskt perspektiv är en befolkning mer eller mindre
skiktad med olika förutsättningar i livet. Positionen i den sociala hierarkin
har ett starkt samband med livslängden och risken att bli sjuk. Faktorer
som utbildningsnivå, inkomst, sysselsättning och arbetsmiljö och därav
följande sociala position är i hög grad bestämmande för variabler som
hälsa, dödlighet och livslängd. Hälsan är sämst och medellivslängden
kortast bland dem med lägst social position.
Som markör för social position kan en enskild persons utbildningsnivå
tjäna som exempel. Studier visar att lågutbildade uppger mer besvär än
personer med lång utbildning. Bland lågutbildade finns också en överrisk
för klinisk depression. Inom sfären avseende social position gäller att
överrisken för psykisk ohälsa är tydligare för män än för kvinnor (5).
Omvänt leder högre social position till bättre hälsa och längre liv. Ju
högre upp på samhällsstegen en person befinner sig, desto mer möjlighet
till socialt deltagande och kontroll över sitt liv har hon. I sin tur påverkar
detta hälsan positivt. En position längre ner på samhällsstegen minskar
däremot möjligheterna till socialt deltagande och kontrollen över livet.
Något som i sin tur leder till försämrad hälsa.
Till social position kan också hänföras var någonstans en person bor.
Undersökningar visar att personer som bor i storstäder oftare uppvisar
psykiska besvär jämfört med personer som bor i glesbygd. Några uppenbara
förklaringar till denna överrisk har inte kunnat hittas (5). Kvinnor som bor
i glesbygd har mindre besvär än kvinnor i stortstäder. Beträffande män är
förhållandet det motsatta; män i glesbygd har mer besvär (1).
Socialt stöd
En annan aspekt på psykisk ohälsa är tillgång till socialt kapital. Med
detta menas att tillgång till socialt stöd i kombination med delaktighet i
samhället, är kopplad till psykisk hälsa oavsett ålder och befolkningsgrupp.
Att inte ha socialt kapital ser ut att genomgående vara kopplat till ett
nedsatt psykiskt välbefinnande. Kvinnor i åldern 16 – 20 år utan socialt
kapital löpte 2,4 gånger större risk för psykisk ohälsa jämfört generellt med
kvinnor över 64 år (22).
Sociala relationer uppstår när två eller flera individer socialt samspelar
med varandra. Dessa sociala relationer är viktiga faktorer som påverkar
hälsan (10). Ur sociala relationer och dess koppling till hälsa utvecklas det
som kallas socialt stöd. Upplevs dessa relationer som stödjande och trygga
spelar de också en viktig roll som skydd mot psykisk ohälsa. Den positiva
inverkan som dessa relationer har för en individs självkänsla är i sin tur
gynnsam för den psykiska hälsan. En individ som får stöd i sin omgivning
19
kan i högre grad känna sig förvissad om att få hjälp när så skulle behövas
vilket gör att en känsla av trygghet utvecklas (23).
Nära kopplat till sociala relationer är vänskapsförbindelser som är den
komponent som förklarar mest av människors upplevelse av socialt stöd
(10).
Arbete
Sett under de senaste 20 åren har ungdomars levnadsvillkor varit goda
eller till och med förbättrats. Ett betydelsefullt undantag finns dock.
Ungdomars möjlighet att få ett arbete har dramatiskt förändrats. I
samband med 1990-talskrisen försvann ett stort antal arbetstillfällen vilket
nästan enbart drabbade ungdomar. Stora grupper av ungdomar har därför
blivit hänvisade till att studera vidare fastän man kanske hellre arbetat (1).
Att arbetslöshet påverkar individens psykiska hälsa negativt, råder
inga tvivel. Ett flertal studier så tidigt som från 1930-talet påvisar ett klart
samband (24). Dessa studier har senare verifierats genom väl grundade
studier under 1980-talet och även under senare år med upprepade
undersökningar och metaanalyser (25).
Några av de bästa studierna kring arbetets betydelse för den psykiska
ohälsan har gjorts bland unga. I dessa studier mättes den psykiska hälsan
under skoltiden och följdes sedan upp när det blev dags att söka arbete.
Här mättes skillnaderna bland de ungdomar som fick arbete och dem
som blev arbetslösa. Man genomförde dessa studier både longitudinellt
och som tvärsnittstudier. I studie efter studie framkom samma entydiga
resultat. Unga arbetslösa hade i högre grad nedsatt psykiskt välbefinnande
än vad ungdomar med arbete hade. Studierna visade även att den psykiska
ohälsan var en konsekvens av arbetslösheten snarare än orsaken till att man
var arbetslös. Med andra ord visar dessa studier klart att psykisk ohälsa
inte är orsaken till arbetslöshet bland unga vuxna. Sammanfattningsvis
kan man uttrycka det som att forskningen, såsom den är beskriven här,
övertygande visar att arbetslöshet har negativa, omfattande och ibland
allvarliga konsekvenser för den psykiska hälsan (26).
Förändrade arbetsvillkor är ytterligare en faktor som kan bidra till
försämrad psykisk hälsa och då framförallt osäkra anställningsformer.
Alltfler personer har en osäker anställningsform samtidigt som de upplever
att kraven i arbetet ökar. Detta kan i sin förlängning bidra till en försämrad
psykisk hälsa. Osäkra anställningsformer är vanligast bland yngre (15).
Arbete och arbetet har sedan urminnes tider påverkat och strukturerat
våra liv. Ett arbete har stor betydelse för sociala relationer, möjligheter till
materiella tillgångar samt vår status och självkänsla. Lönearbetaren får inte
bara lön för utfört arbete utan bestämmer även den identitet och status
20
man får i samhället (27). Arbetet har också en avgörande betydelse för
hela vår existens och våra möjligheter att utforma relationer till andra
människor (28).
Unga som ställs utanför arbetsmarknaden drabbas inte enbart av att
bli exkluderad från arbetsmarknaden utan riskerar även att exkluderas
på andra sätt. Hög arbetslöshet bland unga håller på att bli ett socialt
permanent tillstånd med den konsekvensen att fler och fler individer inte
kommer att kunna leva ett liv som krävs för att få ett materiellt och socialt
gott liv. Gapet mellan en ökad marginalisering och den enskildes vilja
till integration i samhället ökar och skapar därmed ett tillstånd som kan
uttryckas i termer av social exklusion (29).
Visserligen anses arbetslöshet vara en avgörande indikator för social
exklusion men fler dimensioner måste beaktas för att fullt ut förstå
komplexiteten kring social exklusion.
Den första dimensionen, ”Exklusion från arbetslivet”, avser det
faktum att ställas inför svårigheten att komma tillbaka till arbetslivet eller
att överhuvudtaget ta sig in. Detta kan i sin tur leda till att vederbörande
drar sig tillbaka eller resignerar inför möjligheten att få ett nytt arbete.
Med ”Ekonomisk exklusion” avses fattigdom, vilket här innebär
att vara ekonomiskt beroende av offentliga instanser såsom socialtjänst
eller annan inkomst som av omgivningen uppfattas som mindre socialt
accepterad. Till detta kommer också förlusten av att inte kunna vara
ekonomiskt oberoende eller att inte kunna bidra med ekonomisk
försörjning till familjen.
Den tredje dimensionen kallas för ”Institutionell exklusion”. Detta
betyder att den arbetslöse utesluts från såväl offentliga som privata
serviceinrättningar i form av exempelvis banker, försäkringsbolag etc.
Jämsides med bristande stöd med anledning av arbetslösheten, tillkommer
också känslan av att vara beroende av offentliga samhällstjänster som i sin
tur kan framkalla skamkänslor och passivitet.
Fjärde dimensionen ”Kulturell exklusion” hänför sig till svårigheter
att inte kunna leva ett liv som följer socialt accepterade normer och
värderingar.
Exklusion via ”Social isolering” är den femte dimensionen som
avser en arbetslös person som drar sig tillbaka från sina vardagliga sociala
nätverk och in i en allmän isolering. I sin förlängning kan detta leda till att
vederbörande bara blir hänförd till en specifik grupp som i detta fall blir
de arbetslösa.
Slutligen kan nämnas en sjätte dimension som kallas ”Spatial (rumslig)
exklusion”. Denna dimension tar sin utgångspunkt i den kunskap som
säger att personer med begränsade ekonomiska resurser och med likartad
21
social och kulturell bakgrund tenderar att hamna i särskilda stadsdelar eller
geografiska områden. Kännetecknande för dessa ”rumsliga” områden är
bristande infrastruktur i form allmänna kommunikationsmedel, affärer
och kulturella evenemang som leder till ytterligare isolering (29).
En viktig del av etableringen i vuxenlivet är att kunna skaffa egen bostad
vilket har en stark koppling till inkomst. Generellt är bostadsmarknaden
kärv och utbudet av små billiga lägenheter är ytterst begränsad (15).
Skam
Skam skulle kunna beskrivas som mindervärdighetens eller
underlägsenhetens känsla. Denna känsla väcks när man blir avvisad och
medveten om en tillskriven svaghet hos det egna jaget. Det kan vara ett
mål man inte nått eller en förväntan man inte klarat av att nå upp till. Det
är upplevelser av andras negativa omdömen som skapar skammen. Ingen
annan känsla verkar vara så central för utvecklingen av ens identitet och
självbild som just skammen, därför är den så plågsam (30). Skam påverkar
självkänslan. Unga kvinnor med psykisk ohälsa har ofta låg självkänsla.
Vid varje tillfälle man känner skam äventyras självkänslan (31). Skam
innefattar många dimensioner, från vardagliga små pinsamheter och
förlägenhet till starka upplevelser som förödmjukelse, förnedring, att bli
nedlåtande behandlad och vanärad (32).
Enligt Norbert Elias handlar skam om en rädsla för andras överlägsna
attityder. Hos en person som i en given situation känner sig hotad på
grund av sin underlägsenhet och inte på något sätt kan avvärja detta hot
uppstår en form av obehag eller rädsla. Försvarslösheten inför andras
överlägsenhet, att vara fullständigt utlämnad, beror inte på ett hot från
en fysiskt överlägsen person utan har mer att göra med ett beroende av
personen och som därigenom har tillgång till ett visst mått av makt och
överlägsenhet över honom. Enligt Elias är känslan av skam en konflikt
inom det egna själslivet. Man är rädd för att gå miste om aktning eller
kärlek från den vars aktning eller kärlek man är beroende av. Individen
erkänner sin underlägsenhet. Det är detta som gör personen så försvarslös
inför ett överlägset uppträdande hos andra och som utlöser känslan av
skam (33).
Ytterligare en aspekt på skam redovisas av Richard Sennett som menar
att i västerländska samhällen används skambeläggande som ett straff istället
för att använda fysiskt våld. Den skam som exempelvis en arbetsledare
kan väcka hos en underordnad kan sägas vara en form av kontroll.
Arbetsledaren får den underordnade att känna skam enbart genom sitt
likgiltiga uppträdande, att inte tala med eller se (uppmärksamma) den
underordnade. Nedtryckandet av den anställdes egenvärde uppstår genom
22
att arbetsledaren inte talar med dem eller på annat sätt uppmärksammar
dem. Det är inte ”hårda ord” utan genom det som inte sägs öppet och
tydligt som blir styrande. Sennett säger vidare att rädslan för att misslyckas
är ett av samhällets stora tabun. Att öppet tala om att man misslyckas är
tabu. Som en följd av detta ökar skamkänslorna hos individen (34).
Omorientering
Det går att se en evolutionär grund på psykisk ohälsa och vår tendens
att bli nedstämd. Detta stämningsläge menar man är en väsentlig del i
den omorientering som krävs när vi står inför förändringar eller när en
ung individs förhoppningar prövas mot verkliga livet. Nedstämdheten har
därför ett värde i sig då den driver fram en omorientering. En rimlig följd
är att människor oftare måste omorientera sig. Därför är det kanske inte
helt oväntat att människor oftare blir nedstämda idag eftersom vi lever i en
tid av snabba förändringar. En del perioder med depressiva tendenser kan
därför vara ändamålsenliga. Givetvis finns det också depressiva tillstånd
som är så djupa att de inte kan förklaras på detta sätt (11).
Differentiering
I ett samhälle med ökad differentiering skapas nya möjligheter som gör
att tillvaron blir mer öppen men samtidigt också mindre förutsägbar.
Traditionella roller löses upp och gränserna i samhället blir alltmer otydliga.
Sociologen Zygmunt Bauman för fram tanken att dagens samhälle alltmer
kännetecknas av normlöshet, gränslöshet och den så kallade ”flytande
moderniteten” där inga gränser längre är klara. Övergången mellan ung
och vuxen blir alltmer otydlig. Även relationerna blir mer instabila. I denna
typ av samhälle värderas enskilda individers självständiga och rationella
tänkande mer än traditionell auktoritet (35).
I dagens samhälle ökar också unga människors förväntningar
snabbare än vad deras faktiska livsmöjligheter gör. Samtidigt som det
skett en markant förbättring av människors levnadsvillkor har människors
förväntningar utvecklats ännu snabbare. Nettoresultatet av detta blir
därför motsägelsefullt eftersom upplevelsen av att alla behov inte blir
tillgodosedda trots att de faktiska levnadsvillkoren har förbättrats (11).
Individualisering
Gapet mellan förväntningar och vad som faktiskt går att realisera har att
göra med individualisering. Ett samhälle med hög grad av individualisering
innehåller en stor mängd möjligheter samtidigt som levnadsvillkoren
varierar mer än tidigare. Normer som säger vad som är rimligt eller
23
mindre rimligt finns inte. Därför finns en risk att gapet ökar mellan
förväntningarna och det som realistiskt går att infria. Den grå vardagen
kommer ikapp. Förenklat kan sägas att individualisering är ett uttryck för
ökad välfärd (1).
Individualiseringen medför att människor ifrågasätter det som tidigare
uppfattades som givet. Strukturer som familj, skola, nation och religion
uppfattas inte längre som naturligt givna. Individuella problem som psykisk
ohälsa accepteras inte utan blir föremål för åtgärder. När ett fenomen som
tidigare uppfattades som naturligt ifrågasätts kan upplevelsen av problem
öka trots att fenomenen i sig inte ökat i förekomst. Detta kan vara en av
flera förklaringar till den ökade psykiska ohälsan. Det som tidigare sågs
som en del av livet uppfattas nu som ”fel” som kräver åtgärder (11).
Integration
Samband mellan upprepade negativa händelser och risken för psykisk
ohälsa påvisas i ett stort antal studier. Enstaka negativa händelser har
vanligen begränsad effekt. Om negativa händelser och påfrestningar
däremot upprepas ökar risken för psykiska problem. Därför är den samlade
bördan av påfrestningar betydelsefull och den enskilde individens förmåga
till integration avgörande (11).
Van der Hart med flera aktualiserar ytterligare aspekter som kan leda
till psykisk ohälsa. I detta fall hämtas tankegångar från traumaforskningen
och begreppet integration. Bland våra biologiska förutsättningar finns en
strävan till integration, att hålla ihop och att införliva olika skeenden och
händelser. Förmågan att kunna tolka, bearbeta och införliva både vardagliga
och traumatiska händelser är en förutsättning för en god psykisk hälsa.
Nu handlar den psykiska ohälsan kanske inte i någon större utsträckning
om att man utsatts för traumatiska händelser men diskussionen handlar
också om integrering i bemärkelsen att man ska ha förmågan att integrera
händelser i sitt liv så att de anpassas till ens vardagliga och normala liv (36).
Integration innebär en fortlöpande förmåga att anpassa erfarenheter
och händelser under livets gång till sin egen verklighet. Detta innebär att
man ska kunna hantera både goda och dåliga erfarenheter. Här krävs en
kapacitet att vara öppen och flexibel, att förändras när så krävs på samma
sätt som förmåga att inte låta sig påverkas, det vill säga att kunna göra rätt
avvägningar (35).
Implementering
Van der Hart lyfter också fram implementering som en annan viktig
funktion för att förstå utveckling av psykisk ohälsa. Detta innebär
förmågan att sammanställa och utveckla kunskap och se verkligheten som
24
den är, acceptera den samt att reflekterande och meningsfullt anpassa sig
till denna verklighet (36). I dagens samhälle med allt vad det innebär av
information, valmöjligheter, tillgänglighet och förändrade könsroller, ställs
det stora krav för att klara av nödvändig integrering och implementering
av nya händelser och erfarenheter (36).
Dissociation – trauma, våld
Ett annat begrepp som i sammanhanget också förtjänar att nämnas
är dissociation. Dissociation är en strategi för att hålla isär delar av en
upplevelse som på något sätt upplevts som outhärdlig exempelvis att
ha blivit utsatt för våldtäkt, bevittnat krigshandlingar eller liknande.
Dissociativa symtom kan till exempel vara påträngande tankar och bilder,
oförmåga att minnas delar av en händelse eller att det sker en psykisk
avtrubbning (36, 37, 38). I flera retrospektiva studier av vuxna patienter
har man noterat samband mellan psykiska, fysiska eller sexuella övergrepp
och, senare i livet, dissociation i form av förvirrings-, frånvaroupplevelser
och självskadebeteende (39).
Stress
Stress kan ses som en obalans mellan de krav en individ upplever och
förmågan att hantera dem. Stressen framkallas framför allt när vi uppfattar
en situation som hotfull. Selye menar att i samspelet mellan en individs
strävan att svara upp mot yttre krav och förväntningar uppstår stress. Selye
kallar detta för ”det allmänna anpassningssyndromet”. Långvariga krav på
anpassning leder till kronisk stress och störningar i fysiologiska funktioner
som i sin tur leder till en sjukdomsprocess (40).
I tankemodeller om stress är coping och socialt stöd centrala begrepp.
De används bland annat för att förklara varför inte alla personer som
utsätts för påfrestningar eller så kallade stressorer blir sjuka. Tanken är att
exponeringen leder till sjukdom om inte stressorernas nedbrytande krafter
motverkas av skyddande omständigheter, till exempel individens förmåga
att hantera eller bemästra stress. Men det kan också handla om socialt stöd
från omgivningen (41).
Stress och emotioner hör ihop menar Richard Lazarus. Han hävdar att
stress, emotioner och coping bildar en sammanhållen enhet där emotioner
är det överordnade begreppet eftersom de inbegriper stress och coping
(42).
25
Psykisk ohälsa ur ett
folkhälsoperspektiv
Begreppet folkhälsa avser en befolknings hälsotillstånd med avseende både
på den samlade hälsans nivå och hur den fördelas i befolkningens olika
grupper. En befolkning med god folkhälsa ska ha så bra och så jämlikt
fördelad hälsa som möjligt. Medan ansvaret för individens hälsa är ett
samspel mellan individ och samhälle, är folkhälsan i högre grad ett ansvar
för samhället i stort (4).
Folkhälsa har ett teoretiskt kunskapsområde benämnt folkhälsovetenskap och ett praktiskt arbetsområde kallat folkhälsoarbete.
Folkhälsovetenskap har en befolkningsinriktning, det vill säga avser
grupper av människor, inte enskilda individer.
Folkhälsovetenskap innehåller följande komponenter:
• Folkhälsovetenskap utgår från ett allmänt intresse
• Fokus ligger på hälsans bestämningsfaktorer
• Utgångspunkten är att förbättra hälsan i den allmännabefolkningen (4)
Betraktat ur ett folkhälsoperspektiv har föreliggande rapport inriktningen
på gruppen unga kvinnor.
Flera källor styrker uppfattningen att psykisk ohälsa är att betrakta
som ett folkhälsoproblem. Enligt WHO:s beräkningar är psykisk ohälsa
det näst största hälsoproblemet i länder som Sverige. Störst problem är
hjärt- kärlsjukdom (11). De senaste beräkningarna tyder på att psykisk
ohälsa inom några år kommer att vara folkhälsoproblem nummer ett (11).
I EU:s rapport ”Förbättring av befolkningens psykiska hälsa”, beskrivs
en strategi för psykisk hälsa i Europeiska unionen. Psykisk hälsa är för den
enskilde individen en tillgång som gör att vederbörande kan förverkliga
sina intellektuella och känslomässiga förutsättningar, att hitta sin roll i
det sociala livet, skola och arbete. God psykisk hälsa hos befolkningen
innebär bättre välstånd, solidaritet och social rättvisa i samhället menar
rapporten vidare. Psykisk ohälsa däremot medför stora kostnader, förluster
och påfrestningar för både den enskilde och samhället (43).
I rapporten ”Tänk långsiktigt” ges flera exempel på att ett betydande
mänskligt lidande och stora samhällskostnader uppstår på längre sikt om
inte psykisk ohälsa förebyggs bland barn och unga. Samhällets kostnader
kan bli relativt höga redan på förhållandevis kort sikt om inte psykisk
ohälsa motverkas i ett tidigt skede. Det behövs ett långsiktigt perspektiv
vid prioriteringar (14).
26
En ökad samverkan har också börjat ske mellan folkhälsa och
folkhälsopsykologi. Att psykisk ohälsa alltmer kommit att betraktas som
ett folkhälsoproblem har visat sig i framväxten av folkhälsopsykologi.
Folkhälsopsykologin ser individens hälsa främst som ett resultat av
sociala, kulturella, ekonomiska och politiska bestämningsfaktorer.
Folkhälsopsykologin riktar fokus på vad psykologi och folkhälsa har
gemensamt. Vidareutveckling av hälsovårdssystemet och utformning av
hälsopolitiken är några områden som kan hänföras till folkhälsopsykologin
(4).
27
Ökar den psykiska ohälsan?
Psykiska besvär som att känna ängslan, oro eller ångest ökade under
1990-talet. Mellan åren 2000 – 2001 och 2005 – 2006 har utvecklingen av
den psykiska ohälsan visat vissa förbättringar i de flesta åldersgrupper men
en fortsatt försämring bland unga kvinnor 16 – 24 år. På tio år (1996 –
2006) har förekomsten nästan fördubblats, från 17 till 29 procent (1, 37).
Det finns flera svenska studier där jämförbara grupper av ungdomar
15 – 24 år tillfrågats vid upprepade tillfällen på samma sätt om olika
former av psykiska besvär. Samtliga studier visar på ökade besvär i form av
oro och nedstämdhet, sömnbesvär och trötthet samt anspänning och värk.
Visserligen har dessa besvär även ökat i befolkningen i stort men ökningen
är mest uttalad i åldern 16 – 24 år. Ökningen saknas helt för de äldsta. Det
bör nämnas att psykiska besvär har ökat i ungdomsgruppen även i andra
höginkomstländer. Ökningen förefaller vara en fortsättning på en trend
som börjar redan vid andra världskrigets slut (11).
En av utgångspunkterna i regeringens folkhälsoproposition 2007/08 tas
också i konstaterandet att psykisk ohälsa hos unga kvinnor (16–24 år)
fortsätter öka. Propositionen nämner att andelen unga kvinnor som i
intervjuer uppger såväl lätta som svåra besvär av ängslan, oro eller ångest
har ökat sedan mitten av 1990-talet (44).
En minskning av andelen med psykisk ohälsa skulle innebära vinster
både för individ och för samhälle. För att detta ska vara möjligt behövs
kunskaper om den psykiska ohälsan ökar, hur den yttrar sig och vad den
beror på.
28
Resultat från internationella
och svenska studier
Regelbundet görs undersökningar i befolkningen som belyser problemet
psykisk ohälsa hos unga kvinnor. Detta görs på både regional, nationell
och internationell nivå.
Inledningsvis kan nämnas att internationella studier inte redovisar
helt entydiga resultat beträffande ökning av psykisk ohälsa bland unga.
En studie från Storbritannien visar att mellan åren 1974–1999 har
utagerande beteendeproblem fördubblats bland ungdomar. Förekomsten
av känslomässiga problem hade ökat med cirka 30 procent. Ökningen
inträffar dock först efter år 1986. Förändringarna gäller båda könen. Såväl
internationella som svenska studier visar även att 10–25 procent av alla
barn har betydande psykiska besvär (45). Andra studier från bland annat
Holland och USA visar inte på samma trender beträffande psykisk ohälsa (5).
I studien ”Skolbarns hälsovanor” finns jämförbara uppgifter om
psykiska symtom från elva europeiska länder. Studien visar att den ökade
förekomsten av symtom under perioden 1985/1986 och 2001/2002 har
varit mest uttalad i Sverige (46).
Enligt Folkhälsoinstitutets enkätundersökningar har det skett en viss
minskning mellan åren 2006 och 2007 av andelen kvinnor i åldern 16 –
29 år med nedsatt psykiskt välbefinnande. Trots detta visar den senaste
undersökningen från våren 2007, att det fortfarande är unga kvinnor som
i större utsträckning känner sig mer stressade, i högre grad lider av nedsatt
psykiskt välbefinnande, har mer besvär av ängslan, oro och ångest samt
upplever fler dagar med psykisk ohälsa jämfört med både jämnåriga män
och äldre kvinnor (8).
Statistiska Centralbyråns undersökningar om levnadsförhållanden
visar att andelen ungdomar i åldern 16 – 24 år som rapporterar
sömnsvårigheter tredubblats under 1990-talet (47).
En lägesbeskrivning från Socialstyrelsen (2008) säger att unga kvinnor
i ålder 15 – 24 år nu är den enda grupp i samhället där den allvarligare
psykiska ohälsan fortsätter att öka. Uppgifterna avser vårdutnyttjande i
psykiatrisk slutenvård och specialiserad psykiatrisk öppenvård. Det bör
påpekas att kvaliteten på data från vissa landsting, däribland Värmland, är
bristfällig (48).
Vidare rapporterar Socialstyrelsen (2008) att så kallad ”Avsiktlig
självdestruktiv handling” är en diagnos som ökat från år 1998 och framåt.
Unga kvinnor, i åldern 15 – 24 år, är den största gruppen och även den
som ökat mest. De senaste åren har sjukhusen i Sverige även vårdat ett ökat
29
antal män i samma åldrar. Fortfarande är det dock nästan tre gånger fler
unga kvinnor än män som begår de självdestruktiva handlingarna (49).
Ungdomsstyrelsen visar i en rapport från år 2007 att 40 procent
av de tillfrågade i åldern 16 – 25 år har ont i magen, huvudvärk eller
sömnproblem flera gånger i veckan. En av de faktorer som rapporterats
påverka ungas hälsa mest är om man blivit kränkt i form av mobbning,
hot, misshandel eller sexuellt våld och utnyttjande (50).
Örebro läns landsting genomför regelbundet enkätundersökningar
till elever i årskurserna 7, 9 och årskurs 2 i gymnasiet. Av de tillfrågade
flickorna i gymnasiets årskurs 2 svarade mellan 26 – 28 procent att de under
de senaste tre månaderna ofta eller alltid känt sig antingen nedstämda,
nervösa, ängsliga, oroliga eller irriterade (51).
I en enkätstudie i Östergötland diskuteras orsaker till psykiska
besvär hos unga vuxna. Resultatet visar att de vanligaste orsakerna är
specifika händelser, krav eller stort ansvar samt problem på arbetet. Dåligt
självförtroende är särskilt vanlig som självupplevd orsak bland unga
kvinnor. I jämförelse med män och andra åldersgrupper uppger unga
kvinnor oftare än andra, höga krav som orsak till psykiska besvär (52).
30
Syfte
Mot bakgrund till det problemområde som beskrivits är det övergripande
syftet att undersöka om det skett en ökning av den psykiska ohälsan
samt beskriva den psykiska ohälsans komplexitet, bland unga kvinnor i
åldersgruppen 18–24 år i Värmland under perioden 2000 – 2008.
31
Specifika frågeställningar
• Har den psykiska ohälsan bland unga kvinnor i Värmland ökat?
• Varför uppvisar närmare 4 av 10 unga värmländska kvinnor psykisk
ohälsa?
• På vilket sätt yttrar sig den psykiska ohälsan hos unga kvinnor?
• Vilka faktorer är det som starkast påverkar den psykiska hälsan negativt
bland unga kvinnor 18–24 år?
32
Metod
Data för denna studie har samlats in på två sätt. En kvantitativ del där
resultaten är hämtade ur enkätstudien Liv och hälsa som genomförts vid
tre mättillfällen åren 2000, 2004 och 2008. Flera av frågorna har varit
likalydande vid de tre tillfällena varför jämförelser över tid är möjlig. Till
föreliggande rapport har specifika resultat från enkäterna hämtats för
gruppen kvinnor 18–24 år (2).
För att komplettera de kvantitativa resultaten genomfördes under
år 2007 en kvalitativ del i form av nio intervjuer inom yrkesgrupperna
skolsköterska, kurator, psykolog, psykiater och sjuksköterska verksam
inom psykiatrisk mottagning. De intervjuade hade lång yrkeserfarenhet
av arbete med ungdomar som drabbats av olika grader av psykiska besvär.
Skälet till detta, förutom att belysa förändringar över tid, var även att se
om man hade uppfattningen av att den psykiska ohälsan ökat och hur
utvecklingen av psykisk ohälsa kan förklaras samt hur den yttrar sig?
Kvantitativa data
Undersökningen Liv och hälsa har vid tre mättillfällen genomförts i de
fem landstingen Värmland, Örebro, Västmanland, Södermanland och
Uppsala (2). Den vänder sig till ett urval av befolkningen 18–84 år.
Undersökningens huvudsakliga syfte är att få information om befolkningens
hälsa, levnadsvanor och livsvillkor. Undersökningen genomfördes som
en postenkät. Urvalet i Värmland har vid samtliga tillfällen omfattat
11 900 personer som slumpvis dras från Statistiska Centralbyråns (SCB)
Register över Totalbefolkningen (RTB) (53). Från RTB och andra SCBregister hämtades uppgifter om kön, ålder, födelseår, folkbokföringsort,
utbildningsnivå, SAMS-kod (Small Area Market Statistics), postnummer,
nyckelkod samt invandringsår.
Urvalet
Vid varje mättillfälle har 5 950 kvinnor respektive 5 950 män ingått i
urvalet. I varje Värmlandskommun har 700 personer (350 män och 350
kvinnor) tagits ut med undantag för Karlstads kommun där urvalet var
1 400.
33
Åldersfördelning var följande:
18–34 år
35–64 år
65–84 år
Totalt
3 400 (varav kvinnor 1 700)
5 100 (varav kvinnor 2 050)
3 400 (varav kvinnor 1 700)
11 900 (varav kvinnor 5 450)
Bland kvinnor 18–34 år var svarsfrekvensen 52 procent (n=884) och bland
männen 35 procent (n=595). Kvinnorna 18–24 år som besvarat enkäten
uppgick till 335 och männen till 233 (54).
Statistiska bearbetningar och analyser av resultaten har gjorts med
hjälp av dataprogrammet SPSS. Tabeller och figurer har i huvudsak
framställts i programmet Excel.
För att se vilka variabler som har störst betydelse för det psykiska
välbefinnandet gjordes flera modeller som prövades med hjälp av logistisk
regression.
Då gruppen unga kvinnor 18–24 år består av 335 individer blir
antalet som besvarat vissa svarsalternativ få. Därför har möjligheten att
slå samman data från år 2000, 2004 och 2008 utnyttjats då frågor ställts
på samma sätt vid respektive mätår. För att kompensera för potentiellt
snedvridande effekter av bortfallet har även tekniken med kalibrerade
vikter använts. Denna metod är en vedertagen metod och används
i många undersökningar, bland annat av SCB inom ramen för den
officiella statistiken. Tekniken går i korthet ut på att justera för skevheter
i bortfallet över olika bakgrundsvariabler. Liv och hälsa 2008 har justerats
för skevheter i bortfallet avseende kön, ålder, geografiska indikatorer,
utbildningsnivå, sysselsättningsstatus, födelseland, invandringsår och
SSYK-kod. Principen för justeringen är att de svarande ”vägs” på ett sådant
sätt att deras fördelning avseende dessa bakgrundsvariabler blir samma
som populationens. Det är vår uppfattning att kalibreringen lyckas väl
med att reducera eventuell skevhet som bortfallet potentiellt bidrar med
(54).
Kvalitativa data – intervjuer
Avsikten med kvalitativa studier är inte att generalisera, utan att skapa en
fördjupad förståelse för en företeelse. Det gemensamma för olika kvalitativa
metoder är att det är helheter som studeras och inte enskilda variabler (55).
Med syfte att få fördjupade kunskaper om psykisk ohälsa har vi
valt att genomföra nio intervjuer med personer som i sitt dagliga arbete
kommer i kontakt med ungdomar. De intervjuade personerna har även en
lång yrkeserfarenhet och har därför också kunnat uttala sig om eventuella
34
förändringar över tid beträffande psykisk ohälsa. Följande yrkesgrupper
verksamma inom kommunal och landstingskommunal verksamhet
intervjuades; barnpsykiater, sjuksköterska, skolsköterska, psykolog och
kurator.
De intervjuade tjänstgjorde vid intervjutillfället inom öppen
vuxenpsykiatri, barn- och ungdomspsykiatri (BUP), ungdomsmottagning,
allmänmedicin samt som skolsköterska vid kommunal grundskola. I
bilaga 1 redovisas vilka frågor som ställts.
För vår första intervju valde vi en skolsköterska. Därefter grundar sig
intervjuerna på att respondenterna i slutet av intervjun fick ge förslag på
en person som kunde ge ytterligare kunskap i ämnet. Vidare skickades
ett brev (e-post) till landstingets division psykiatri med information om
förestående studie och med en begäran att komma i kontakt med lämpliga
personer att intervjua.
Vid samtliga intervjuer utom en, var båda författarna närvarande.
Intervjuerna gjordes företrädesvis på de intervjuades arbetsplats.
Intervjuernas längd varierade från 39 minuter till 1 timme och 23 minuter.
Samtliga intervjuer spelades in på band. En av intervjuerna har bitvis dålig
ljudupptagning. Efter att banden skrivits ut har de raderats. Utskrifterna
förvaras i låst skåp samt som filer i dator med lösenord på enheten folkhälsa
och samhällsmedicin, Landstingshuset, Karlstad.
Intervjuerna har skrivits av utifrån bandupptagningarna. Denna
nedskrivna sammanställning har sedan legat till grund för den analys som
redovisas här.
Som analysmetod har vi valt en form av tematisk analys. Det vill säga
att vi strukturerat data utifrån teman, i detta fall olika teorier som kan
förklara psykisk ohälsa. Huvudtemana har således varit förutbestämda, det
vill säga deduktiva. Exempel på teman har varit kön, uppväxt, socialt stöd
etc (56).
Analyserna har även grundats på förkunskaper från den kvantitativa
delen. Vidare har intervjuerna i sig genererat nya frågeställningar som
legat till grund för att nå fördjupad förståelse av problemområdet och kan
således till viss del sägas vara induktiv (57).
35
Resultat
Inledningsvis i resultatkapitlet kommer vi att redovisa de teorier som är
möjliga att verifiera med hjälp av befolkningsundersökningen Liv och
hälsa 2000, 2004 och 2008, men även resultat som visar skillnader mellan
individer utan, respektive med, psykisk ohälsa.
Psykisk ohälsa – kvantitativa data från Liv och hälsa
2000, 2004 och 2008
Kön och ålder
Som framgår av figur 2 är det betydligt vanligare bland unga kvinnor,
18–24 år, än bland unga män att rapportera olika psykosomatiska besvär
som trött, kraftlös, stress, ängslan, oro, nedstämdhet och sömnproblem.
Frågan ställdes om man under de senaste tre månaderna upplevt något av
besvären. Nedan redovisas de som svarat ”Vid ett flertal tillfällen/i stort
sett hela tiden”. Ängslan och oro är tre gånger vanligare bland kvinnor
än bland män. Något fler kvinnor, 20 procent, än män, 14 procent, har
sömnproblem. Kvinnor är också i högre grad nedstämda, 26 procent mot
männen 12 procent. Största skillnaderna mellan könen återfinns bland
dem som angett att de känner sig trötta och kraftlösa där 42 procent av
kvinnorna angett detta mot 13 procent av männen. Nedsatt psykiskt
välbefinnande är dubbelt så vanligt bland kvinnor, 36 procent än bland
män, 18 procent. Av kvinnorna har 38 procent angett att de känner sig
stressade mot 21 procent av männen.
50
42
38
40
%
30
36
21
20
13
30
27
26
18
10
10
9
20
12
14
Kvinnor
Hu
vu
dv
är
k
Ne
ds
tä
m
d
Sö
m
np
ro
bl
em
St
re
Ne
ss
ds
at
tP
s.
vä
lb
ef
Än
gs
la
n/
or
o
Tr
öt
t/k
ra
ftl
ös
0
Män
Figur 2. Andel kvinnor och män 18–24 år med olika psykosomatiska besvär. Svarsalternativen
”besvärats vid ett flertal tillfällen/i stort sett hela tiden” under de 3 senaste månaderna samt andel med
nedsatt psykiskt välbefinnande GHQ12. Källa: Liv och hälsa 2008. Viktade värden.
36
I jämförelse med tidigare mätningar, Liv och hälsa 2000 och 2004, kan
vi se att andelen unga kvinnor med nedsatt psykiskt välbefinnande legat
på en hög nivå men att det inte skett någon ökning (2). Vid mättillfället
2004 bedömdes 34 procent ha ett nedsatt psykiskt välbefinnande mot 35
procent år 2000. År 2008 var motsvarande andel 36 procent. Bland dem
som ej har nedsatt psykiskt välbefinnande uppger 28 procent att de känner
sig stressade jämfört med dem med nedsatt psykiskt välbefinnande där
andelen var 77 procent som uppgav stress.
I figur 3 kan man se en tydlig åldersgradient vad det gäller nedsatt
psykiskt välbefinnande bland kvinnor. I åldersgruppen 18–24 år återfinns
den högsta andelen av nedsatt psykiskt välbefinnande. För gruppen
18–24 år är det mer än tre gånger vanligare att man har nedsatt psykiskt
välbefinnande än bland åldersgruppen kvinnor, 65–74 år (2008 års
resultat). Som framgår av figur 3 har det skett en ökning av nedsatt psykiskt
välbefinnande i den yngsta och den äldsta åldersgruppen men ökningen är
marginell.
50
40
%
35 34 36
30
26
30
28
25 25 24
20
20
2221
16 15 15
10
9 1111
14 15
0
18-24 år 25-34 år 35-44 år 45-54 år 55-64 år 65-74 år 75-84 år
År 2000
År 2004
År 2008
Figur 3. Andel kvinnor med nedsatt psykiskt välbefinnande fördelat på ålder och tid. Källa: Liv och
hälsa 2008.
Uppväxt
Andelen som har ett nedsatt psykiskt välbefinnande är vanligare bland dem
som blivit nedlåtande behandlade eller haft ekonomiska problem under sin
uppväxt än bland dem som inte blivit nedlåtande behandlad eller haft en
god ekonomi. Bland dem som angett att de blivit nedlåtande behandlade
under sin uppväxt har 40 procent nedsatt psykiskt välbefinnande mot 23
procent bland dem som inte blivit det. Har familjen haft en dålig ekonomi
under uppväxtåren har 43 procent ett nedsatt psykiskt välbefinnande mot
27 procent bland dem som inte har det.
37
Social position
Utbildningsnivå är ett av måtten på social position i samhället. För den
aktuella åldersgruppen 18–24 år är det svårt att analysera sambandet
mellan utbildningsnivå och psykisk ohälsa då andelen färdigutbildade är
så pass få i denna grupp. För gruppen 20 – 24 åringar som haft en rimlig
chans att ha genomgått både gymnasial och eftergymnasial utbildning
visar resultaten genomgående att den psykiska hälsan är sämst bland de
med gymnasial utbildning följt av de med enbart förgymnasial utbildning,
se tabell 1.
Tabell 1. Andel i procent, 20–24 åriga kvinnor med olika psykosomatiska besvär och nedsatt psykiskt
välbefinnande i förhållande till deras utbildningsnivå. Källa: Liv och hälsa 2008
Ängslan/
oro
Trött
Sömnproblem
Nedstämdhet
Nedsatt psykiskt
välbefinnande
Förgymnasial
utbildning
37
36
37
42
33
Gymnasial
utbildning
38
49
42
41
39
Eftergymnasial
utbildning
25
15
21
18
27
Om man till social position skulle väga in om man bor i glesbygd eller
större stad eller ort visar resultaten inte på några tydliga samband. Däremot
om man gör kommunala jämförelser är skillnaderna stora vilket framgår
av figur 4. Den kommun som har lägst andel unga kvinnor med nedsatt
psykiskt välbefinnande är Munkfors kommun med 16 procent, följt av Eda
21 procent och Årjäng 22 procent. Högst andel unga kvinnor med nedsatt
psykiskt välbefinnande återfinns i Karlstad 42 procent, följt av Storfors 39
procent och därefter ett antal kommuner på 34 procent. Siffrorna är en
sammanslagning av resultaten för åren 2000, 2004 och 2008. Detta för
att andelen svarande 18–24 åriga kvinnor var lågt vilket innebär osäkra
resultat då de bryts ner på kommunnivå.
38
50
42
40
%
30
39
34 34 34 34 34
31 31 30
27
25 25
20
22 21
16
10
Ki
l
jä
ng
M Ed a
un
kf
or
s
År
Ka
rls
t
St ad
or
fo
H rs
ag
H
am fors
m
a
K- rö
ha
m
Su n
nn
e
Sä
ffl
e
Ar
vi
G ka
ru
m
To s
rs
b
Fi
lip y
Fo sta
rs d
ha
ga
0
Figur 4. Nedsatt psykiskt välbefinnande, rangordnat från högst till lägst i Värmlands 16 kommuner;
8-årsmedelvärden för kvinnor, 18–24 år. Källa: Liv och hälsa 2000, 2004, 2008.
Arbetslöshet
Det förekommer inga entydiga samband mellan arbetslöshet och
psykisk ohälsa i resultaten från Liv och hälsa 2008 bland kvinnor 18–
24 år. Resultaten visar att det är större andel bland de sysselsatta1 som
har ett nedsatt psykiskt välbefinnande än bland de arbetslösa. För andra
psykosomatiska besvär gäller förhållandet att man är mer ängslig, orolig,
nedstämd och kraftlös om man är sysselsatt än om man är arbetslös. När
det gäller sömnproblem förekommer inga större skillnader. Däremot är det
vanligare att arbetslösa har huvudvärk och känner sig trötta och kraftlösa.
Socialt stöd
Har man ett gott socialt stöd är risken mindre att drabbas av nedsatt
psykiskt välbefinnande.
Nästan alla, 98 procent, av dem som inte har ett nedsatt psykiskt
välbefinnande upplever ett gott socialt stöd att jämföras med 89 procent
bland de med ett nedsatt psykiskt välbefinnande. Det förefaller som att de
med nedsatt psykiskt välbefinnande upplever att det kan vara svårare att
få hjälp med praktiska saker som med att handla mat eller med att flytta.
Bland dem med gott psykiskt välbefinnande tror samtliga att de helt säkert
kan få hjälp med att flytta jämfört med 97 procent bland dem med nedsatt
psykiskt välbefinnande, skillnaderna är dock små att de ej är statistiskt
säkerställda.
1 Med sysselsatt avses här att man har arbete, är föräldraledig, tjänstledig, studerar eller på annat sätt
inte räknas som arbetslös.
39
Skam
Som framgår av figur 5 har andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande
oftare upplevt att någon kränkt deras heder, blivit gjorda till åtlöje
inför andra, blivit ignorerade samt varit med om att någon uttryckt sig
nedsättande om dem jämfört med dem som ej har ett nedsatt psyksikt
välbefinnande. Störst skillnad återfinns i upplevelsen att man blivit gjord
till åtlöje samt att någon kränkt ens heder.
100
80
%
44
40
20
59
58
60
43
34
34
13
19
0
Kränkt heder
Gjorts till åtlöje
Nedsatt psykiskt välbefinnande
Blivit ignorerad
Ngn uttryckt sig
nedsättande
Ej nedsatt psykiskt välbefinnande
Figur 5. Andel kvinnor 18–24 år med respektive utan nedsatt psykiskt välbefinnande i förhållande till
hur man upplevt att man blivit behandlad av andra. Källa: Liv och hälsa 2008.
Bland gruppen med nedsatt psykiskt välbefinnande är andelen som haft
känslor som pinsamhet, skam och kränkt eller förödmjukad också vanligare
än bland dem utan nedsatt psykiskt välbefinnande. Känslor av skam
är dubbelt så vanligt, 44 procent, bland gruppen med nedsatt psykiskt
välbefinnande än bland övriga, 22 procent. Störst skillnad förekommer
vid känslor som kränkning och förödmjukelse, 35 procent bland dem med
nedsatt psykiskt välbefinnande mot 11 procent bland dem utan nedsatt
psykiskt välbefinnande, se figur 6.
40
100
80
60
61
%
44
40
37
35
22
20
11
0
Pinsamhet
Skamsenhet
Nedsatt psykiskt välbefinnande
Kränkt/förödmjukad
Ej nedsatt psykiskt välbefinnande
Figur 6. Andel kvinnor 18–24 år som upplevt känslor som pinsamhet, skam och kränkt/förödmjukelse
minst en gång under de senaste sju dagarna i förhållande till nedsatt psykiskt välbefinnande. Källa: Liv
och hälsa 2008.
Kroppslig sjukdom
Det självrapporterade allmänna hälsotillståndet hos gruppen unga kvinnor
18–24 år, har inte förändrats nämnvärt över tid. Omkring 80 procent anser
sig må bra eller mycket bra. Så har siffran legat sedan första mätningen
gjordes år 2000.
Av resultaten från befolkningsstudierna Liv och hälsa 2000, 2004 samt
2008 framgår att det finns ett klart samband mellan kroppslig ohälsa och
psykisk ohälsa. Gruppen unga kvinnor med nedsatt psykiskt välbefinnande
rapporterar i högre grad smärtor eller besvär och långvariga sjukdomar och
besvär än vad de gör som ej har ett nedsatt psykiskt välbefinnande.
I figur 7 kan vi se att detta förhållande gäller för flera sjukdomar och
besvär. Resultaten för mätningarna åren 2000, 2004 och 2008 har slagits
samman för att större grupper ska kunna bildas. De vanligaste sjukdomarna
och besvären bland dem med nedsatt psykiskt välbefinnande är eksem följt
av hörselproblem (tinnitus och hörselnedsättning), astma och sjukdomar i
mage och tarm.
41
Inkontinens
Högt blodtryck
Fysiskt funkt.hinder
Hörselneds
Sjukd i mage/tarm
Astma
Tinnitus
Eksem
4
2
2
5
6
3
9
4
11
12
7
9
10
14
26
21
0
5
10
15
20
25
30
%
Ej nedsatt psykiskt välbef
Nedsatt psykiskt välbef
Figur 7. Andel kvinnor 18–24 år med långvariga sjukdomar eller besvär i förhållande till de som ej har
respektive har ett nedsatt psykiskt välbefinnande,. Källa: Liv och hälsa 2000, 2004, 2008
Psykisk sjukdom
Andelen unga kvinnor som uppgett att de lider av depression har
stigit från 3 procent år 2000 till 20 procent år 2008, en kraftig
ökning. För sjukdomsvariablerna utmattningssyndrom och psykisk
funktionsnedsättning har mätningar gjorts enbart år 2004 och 2008.
Resultaten för samtliga variabler visas i tabell 2.
Tabell 2. Andel kvinnor 18–24 år som uppgett att de lider av någon långvarig psykisk sjukdom eller
psykisk funktionsnedsättning, fördelat på mättillfällena år 2000, 2004 samt år 2008. Källa: Liv och
hälsa 2000, 2004, 2008. Viktade värden
År 2000
År 2004
År 2008
Depression
3
22
20
Utmattningssyndrom
-
14
13
Psykisk funktionsnedsättning
-
3
8
Kroppsuppfattning
Resultaten visar inget entydigt samband mellan nedsatt psykiskt
välbefinnande och BMI (Body Mass Index = kg/m²). Feta har den
högsta andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande, 39 procent, följt
av underviktiga 35 procent, överviktiga 33 procent och slutligen
normalviktiga, 32 procent. (Här har resultaten för år 2000, 2004 samt
2008 slagits samman då antalet i varje BMI–grupp annars skulle bli för
lågt (=osäkra resultat)).
42
Omorientering
På frågan om hur ofta man har en känsla av att befinna sig i en obekant
situation och inte vet vad man ska göra svarar 49 procent bland personer
med nedsatt psykiskt välbefinnande att detta händer ofta eller mycket ofta,
mot 17 procent bland dem som har ett gott psykiskt välbefinnande. Hur
man värderat en händelse, över- eller undervärderat den eller om man sett
saken i dess rätta proportion, var ytterligare en fråga som ställdes. Där
svarade 24 procent bland dem med nedsatt psykiskt välbefinnande att man
sett saken i dess rätta proportion mot 43 procent med ett gott psykiskt
välbefinnande.
Integration
Resultaten visar att kritiska händelser som anhörigs svåra sjukdom eller
olycka, separation från make eller maka eller sambo/partner, att man
blivit nedlåtande behandlad eller annan smärtsam eller kritisk händelse är
vanligare bland dem med nedsatt psykiskt välbefinnande än bland gruppen
med ej nedsatt psykiskt välbefinnande, se tabell 3.
Tabell 3. Andel kvinnor 18–24 år som drabbats av kritiska händelser i förhållande till psykiskt
välbefinnande. Liv och hälsa 2008. Viktade värden.
Nedsatt psykiskt
välbefinnande
Förlorat nära anhörig genom dödsfall
Egen/anhörigs allvarliga sjukdom/svåra olycka
Separerat från make, maka, partner, sambo
Blivit uppsagd/avskedad från arbetet
Annan smärtsam/kritisk händelse
Ja
26
Nej
41
Ja
44
Nej
33
Ja
61
Nej
31
Ja
56
Nej
35
Ja
52
Nej
29
Logistisk regression
I tabell 4 visar vi resultaten från en logistisk regression. Som framgår av
resultatet har ekonomiska problem2 i kombination med att man blivit
nedlåtande behandlad3 stor betydelse för det psykiska välbefinnandet.
2 Ekonomiska problem; Svårt att antingen betala löpande räkningar eller att skaffa fram s.k.
kontantmarginal inom 1 vecka (20 000 kronor) eller problem med både räkningar och kan ej skaffa
fram kontantmarginal
3 Nedlåtande behandlad; Blivit nedlåtande behandlad någon eller flera gånger under de senaste 3
månaderna
43
Unga kvinnor med både ekonomiska besvär och som blivit nedlåtande
behandlade löper mer än 5 gånger högre risk att drabbas av nedsatt psykiskt
välbefinnande.
Tabell 4. Ökad risk för nedsatt psykiskt välbefinnande med avseende på ekonomiska problem och
nedlåtande behandling bland unga kvinnor 18–24 år i Värmland (n=335)
Nedsatt psykiskt
välbefinnande
Ekonomiska problem –nedlåtande behandling
%
OR
Sign
Ekonomiska problem – nedlåtande behandlad
24,8
5,2
***
Inga ekonomiska problem - nedlåtande behandlad
18,3
2,7
**
Ekonomiska problem– ej nedlåtande behandlad
23,2
1,4
ns.
Inga ekonomiska problem – ej nedlåtande behandlad
33,6
1
Socialt stöd4 i form av att man tror eller vet att man kommer att kunna
få stöd i händelse av kriser i sitt liv eller om man blir sjuk, påverkar också
den psykiska hälsan.
Av tabell 5 framgår att oddsen för att drabbas av nedsatt psykiskt
välbefinnande är 13 gånger högre om man inte tror sig ha detta stöd.
Tabell 5. Ökad risk för nedsatt psykiskt välbefinnande med avseende på socialt stöd bland unga kvinnor
18–24 år i Värmland (n=335)
Socialt stöd
Nedsatt psykiskt välbefinnande
%
OR
Sign
Ej stöd vid kriser – ej stöd vid sjukdom
1,8
13
**
Ej stöd vid kriser – ja stöd vid sjukdom
4,6
5,2
***
Ja stöd vid kriser – ej stöd vid sjukdom
0,6
-
-
Ja stöd vid kriser – ja stöd vid sjukdom
93
1
En logistisk regression visar också att oddsen för att drabbas av nedsatt
psykiskt välbefinnande även ökar vid sjukdomar och besvär. Vid långvarig
sjukdom eller besvär är OR 2,3 (***sign.) och vid svåra smärtor och besvär
3,3 gånger större (***sign.).
4 Socialt stöd; Har troligen/helt säkert stöd av någon i händelse av personliga problem eller kriser samt
vid sjukdom
44
Resultat – intervjuer
I syftet ställdes frågan om psykisk ohälsa ökat och vilka faktorer som i så
fall bidrar till denna ökning. Resultaten från befolkningsstudien Liv och
hälsa besvarar den första frågan om den psykiska ohälsan ökat. Intervjuerna
i sin tur avser att belysa förändringar över tid, om de intervjuade hade
uppfattningen av att den psykiska ohälsan ökat och hur utvecklingen av
psykisk ohälsa kan förklaras samt hur den yttrar sig.
”Jag är inte säker på att den psykiska ohälsan
har ökat…”
De tillfrågades intryck var att den psykiska ohälsan ökat men samtidigt
ville man nyansera bilden. En kurator på en vårdcentral säger. ”Jag är inte
säker på att den psykiska ohälsan har ökat men att unga kvinnor söker
snabbare och är mer upplysta och tar för sig på ett annat sätt än vad man
gjorde tidigare. Dom vet att det finns möjlighet att få hjälp. Dom har inte
samma motstånd att söka hjälp som vad äldre har. En betydlig ökning av
män söker men gruppen kvinnor är större”.
Några av de intervjuade menar att uppmärksamheten kring psykisk
hälsa har gjort det enklare för kvinnor att söka hjälp vilket sedan avspeglar
sig i ökat antal besök inom vården.
En annan tanke som förs fram som orsak till att psykisk ohälsa ökar är
att själva vårdutbudet och kunskapen om psykisk ohälsa blivit större hos
de sökande. Idag är det mer accepterat att tala om psykisk ohälsa. Bland
de yngre har det skett en attitydförändring till psykisk ohälsa och även
psykiatrisk vård. Det har blivit vanligare att berätta att man får professionell
hjälp i form av samtalskontakt med en psykolog eller kurator. Det har
skett en ”ökad sensibilisering… en överkonsumtion på känslighet” som en
psykolog uttrycker det.
Några av de intervjuade menar också att de unga kvinnor de möter
söker kunskap och är pålästa om psykisk ohälsa, exempelvis ADHD, i
betydligt högre utsträckning än tidigare.
Andra hänvisar till bristen på tillförlitlig statistik från den öppna
psykiatriska vården och därför inte säkert kan uttala sig om det skett en
ökning eller inte. Ytterligare orsaker till att flera upplever tveksamhet
om den psykiska ohälsan ökat eller inte är att olika vårdinstanser säger
sig se ”olika delar” av psykisk ohälsa. Dessa är ungdomsmottagning,
barn- och ungdomspsykiatri (BUP), neuropsykiatri, ätstörningsenhet,
vuxenpsykiatri, barn- ungdomsmedicin och allmänmedicin.
45
Några av de intervjuade för fram tankar kring skillnad mellan storstad
och landsbygd när det gäller att söka alternativt avstå att söka vård för
psykisk ohälsa. Den ökade tillströmningen av patienter som idag sker till
BUP kommer främst från större tätorter. Beror det på geografisk närhet,
att ju närmre man bor en vårdinstans desto mer benägen är man att
söka? Funderingar förs också fram om det handlar om stabilare sociala
strukturer på landsbygden som kan förklara denna skillnad att inte i lika
stor utsträckning söka vård.
Idag är det ett stort fokus på psykisk ohälsa hos unga kvinnor men
flera påpekar att gruppen unga män med psykisk ohälsa också ökar.
”Det är ju samma med killarna tror jag. Kanske inte märks lika väl i den
gruppen men jag tror att dom sitter med samma frågor” säger en kurator
vid vuxenpsykiatrisk öppenvårdsmottagning.
Orsakerna är många och komplexa
Begreppet ”krav” har aktualiserats av praktiskt taget samtliga intervjuade
som en av flera orsaker till psykisk ohälsa bland flickor och yngre kvinnor.
I intervjuerna har olika faktorer förts fram som möjliga orsaker till varför
den psykiska ohälsan ökat. Faktorer som uppväxt, skola, förvärvsarbete
och ekonomi kan inverka på unga kvinnors psykiska hälsa.
Självbild, självkänsla, utseendemässiga egenskaper, familjerelationer,
föräldrar, kamrater och fritid är andra faktorer som nämns som orsaker till
psykisk ohälsa. Andra möjliga orsaker som lyfts fram är individens egna
förutsättningar, krav som ställs på en själv samt den enskildes förmåga att
bemästra tillvaro och förväntningar som möjliga orsaker.
Mycket handlar om skolan
I intervjuerna framkommer reflektioner kring dagens skola och om den
stärker barns och ungas psykiska hälsa eller inte. ”På lågstadiet vill man inte
se elevers svårigheter eller problem. Allt blir gulligt och fint i lärarnas ögon.
Lärarna säger inget, ser inget, barnet kommer, vänta, och sedan i högstadiet
märker man att barnet inte kan läsa. Det är inte fel på barnen när man
upptäcker att de inte kan läsa” berättar en skolsköterska vid en grundskola.
Det förs också ett resonemang att det skett en förskjutning i skolans
uppdrag där skolan inte bara ska ta hand om undervisning utan också har
fått en mer fostrande roll.
Man menar att skolans pedagogik kan vara en av flera bidragande
orsaker till psykisk ohälsa genom att ansvaret för skolarbetet i stora delar
lagts på eleven själv. Detta leder i sin tur till att eleven känner sig stressad.
46
Några av de intervjuade säger att barn och unga inte är mogna att ta det
stora ansvar det innebär att på egen hand sköta sina studier i kombination
med för lite vägledning från lärare. ”Det tycker även vi är svårt, som går på
högskolan” som en av de intervjuade uttrycker det.
Genomgående för alla som intervjuats är iakttagelsen att flickor ställer
mycket höga krav på sig själva exempelvis i form av att få höga betyg. I
sammanhanget framförs också en skepsis mot det stora utbud och valfrihet
att läsa olika ämnen som finns inom skolan.
I samtalen rörande skolan används uttrycket ”gråzonsbarn”. Med detta
menas de barn och ungdomar som nästan aldrig får en chans att lyckas i
den vanliga skolan – ”att inte få känna hur det känns att lyckas på ett
prov”. Bland de intervjuade finns också ett ifrågasättande kring formerna
för att det inte sker en kontinuerlig återkoppling till elevernas prestationer.
En av de intervjuade menar att en stor riskfaktor är då ett barn inte kan
läsa eller skriva från och med årskurs två – ”läraren säger; det rullar på, det
går bra, hon kommer, det ordnar sig – fast egentligen vet inte lärarna något
om detta”.
En sköterska inom barn- och ungdomspsykiatrin berättar att de barn
som kommer till den öppna psykiatrin ofta kommer från de skolor som
bedömer att de inte kan eller har resurser att sätta in några åtgärder. ”Man
upptäcker plötsligt att dom ’bråkiga’ pojkarna och dom ’tysta’ flickorna inte
kan läsa när de kommer upp på högstadiet. Då vill man ha en utredning då
man förstår att det är något som inte stämmer”.
Uppväxt – man ska vara lycklig
Några av de intervjuade använder sig av uttrycket ”de tre s:en ” som
betyder snygg – smal – sexig. Personens ”yttre” egenskaper blir ”reklam”
för ens ”inre” egenskaper. Allt eftersom intervjuerna fortskridit har
ytterligare två ”s” kunnat läggas till för egenskapen ”smart” att vara
begåvad samt för ”samhällsklass” som bland annat åsyftar goda ekonomiska
hemförhållanden.
De intervjuade vårdgivarna berättar om samtal där flickor och unga
kvinnor söker hjälp och vägledning i att hantera alla upplevda krav och
förväntningar. En kurator beskriver hur situationen kan gestalta sig för
unga kvinnor som söker psykiatrisk hjälp. ”Dom ska vara igång hela tiden,
ha roligt hela tiden och så har man inte det och då tror dom att det är
något fel. Det ska vara så bra allting. Man ska lyckas, man ska se bra ut.
Man ska träna och man ska helst inte äta. Man ska ha dom trevligaste
kamraterna i världen och helst ett förhållande också som fungerar. Och
fester. Det ska vara kul. Ja, man ska vara en lyckad person på många plan.
Och omtyckt. När inte detta fungerar får de ångest och sömnproblem.
47
Sover inte. Vissa veckor går det bra och vissa veckor rasar det för dom. Blir
förtvivlade och deprimerade. Och hemma, följer inte sina vanliga rutiner.
Dom går och skrotar och klär inte på sig riktigt och kommer inte igång och
då är det inget som fungerar, då blir dom oroliga för så här kan det ju inte
va´. Har svårt att hitta balansen – jämvikten. Antingen är det på eller av”.
Några av de intervjuade nämner också föräldrar som uttrycker
maktlöshet i att inte kunna hjälpa sina barn och ungdomar att sortera
den verklighet som bland annat presenteras i media. Man talar om starka
kommersiella krafter i samhället som riktar sig mot barn och unga som har
svårt att värja sig.
En stor del av de ungas samtal med de intervjuade vårdgivarna handlar
om relationer till föräldrar, kamrater och andra närstående personer.
Samtalen handlar också om utanförskap, konflikter och att ta hand om
sina kamrater. Tankar förs också fram om att ungdomar förväntas orka
mer än vad de gör. De sover inte. För att inte få en känsla av att hamna
utanför kamratkretsen är de tillgängliga dygnet runt, uppkopplad på nätet
och kan nås via mobiltelefon.
I några av intervjuerna har konsekvenser av skilsmässor aktualiserats.
Ett resonemang förs kring att vi vuxna lever på ett annat sätt än tidigare,
en ny livsstil. Familjen upplevs som splittrad och instabil. Föräldrarna
är upptagna av sin egen omorientering. Man menar att tonårskrisen
sammanfaller med vuxenkrisen på ett olyckligt sätt.
Det är inte ovanligt att föräldrar skiljer sig under barnens tonårstid.
När den unga personen ska bli självständig och göra avstamp ut i världen
på egen hand finns inte några föräldrar att separera ifrån då dessa redan är
separerade. Relationerna runt omkring raseras.
Förutom att den unga personen blir ensam får han eller hon ta hand
om syskonen när föräldrarna skiljer sig. Det blir istället den unga personen
själv som blir den fasta punkten för småsyskonen när föräldrarna skiljs.
Skilsmässan får således en speciell dignitet när det sker under tonårstiden.
Social position
I intervjuerna framkommer då och då att man inte bör särskilja hur
ungdomarna mår utan att de mer speglar hur det ser ut i övriga samhället.
Man anammar de symtom som samhället presenterar. Något som också
kommenteras är socialgruppstillhörighet och att man kan se ökade sociala
och ekonomiska klyftor mellan de som söker vård. Konsekvenserna av att
tillhöra en lägre socialgrupp börjar få förnyad aktualitet.
48
Sjukskrivning
Ett fenomen som flera av de intervjuade återkommer till är att det finns
en ökande andel unga kvinnor som sjukskrivs från såväl grundskola
som gymnasium. ”Av dom som går här (psykiatrisk mottagning) är det
inte ovanligt att dom är sjukskrivna”, förklarar en kurator. ”Kraven har
hårdnat betydligt dom sista åren. Går inte att gå till socialen och säga
att jag kanske orkar halvtid. Finns inget utrymme för att må lite dåligt.
Utan då måste man ha intyg. Kraven för att få försörjningsstöd har
hårdnat. Tidigare kunde man vara mer flexibel, då var det viktigt med
den individuella bedömningen och det fanns utrymme att ordna något
för den enskilde men det finns inte idag. Nu är det de här reglerna som
gäller. Det är väl på gott och ont men för den här gruppen kan det vara
svårt. Är kanske till hjälp för en del andra men….man utgår från att
folk är lata och bekväma men det är något annat det handlar om tycker
väl jag då”, berättar hon vidare. Man menar att dessa elever har dåliga
kunskaper från tidigare årskurser och därför inte klarar gymnasieskolan
eller det individuella programmet. Sjukskrivning kan då bli en följd. Även
långtidssjukskrivningar förekommer. Sjukskrivningarna sker i samarbete
med skolan. Enligt statistik från Försäkringskassan ökar gruppen.
Arbete
Under de senaste decennierna har ungdomars levnadsvillkor varit
oförändrade eller förbättrats. Det finns dock ett betydelsefullt undantag och
det är möjligheterna till att få ett förvärvsarbete som drastiskt försämrats.
Beskrivningar lämnas om unga kvinnors svårigheter att komma in
på arbetsmarknaden direkt efter gymnasieskolan. Berättelser ges om unga
kvinnor som går mellan olika praktikanställningar och arbetsträningar
utan att få några stabila arbetsförhållanden. Uppfattningen är att dessa
unga individer utnyttjas och att de till slut inte orkar gå in i fler kortsiktiga
och arbetsmarknadsmässigt ”osäkra” projekt.
Omorientering
Tidigare i rapporten under avsnittet Förklaringsmodeller beskrevs en
evolutionär tanke om psykisk ohälsa och vår tendens att bli nedstämd.
Detta stämningsläge är en väsentlig del i den omorientering som krävs när
en ung individs förhoppningar prövas mot verkliga livet. Nedstämdheten
har därför ett värde i sig då den driver fram en omorientering. Samtidigt
ser några av de intervjuade stundtals en bristande framtidstro hos de
unga kvinnorna. Det finns inte längre någon självklar väg in i framtiden.
”Kommer jag att få något jobb.”
49
Existentiella frågor gör sig påminda. En annan aspekt som förs fram är
förutsägbarhet och de ungas behov av att veta vad som kommer att hända
och vilka möjligheter som finns att påverka sin situation.
Valsituationerna för de unga är många. ”Det som jag också tror stressar
är att vi har så otroligt mycket valmöjligheter, vi behöver inte välja om vi
ska bo i Karlstad eller Karlskoga, vi kan välja hela världen, och vi kan välja
partners i hela världen och alla yrken och utbildningar är möjliga för oss
men så är det ju inte. Drömtillvaro som inte går i uppfyllelse, verkligheten
kommer ikapp. Detta är vanligt i 18-årsåldern när man tagit studenten.
Man tror att livet ligger framför en men det finns begränsningar”, berättar
en psykoterapeut.
Individualisering
En av de intervjuade nämner den påtagliga individualisering som skett
under de senaste 50 – 100 åren. Man menar att denna individualisering
bland annat inneburit att tankar, föreställningar och idéer presenteras
om vad framför allt unga kvinnor ska göra men som inte är biologiskt
förankrade hos dem – ”det finns en biologisk apparat som arbetar oavsett vad
tidningarna skriver... när dom väldigt enkla biologiska förutsättningarna
inte kan dockas ihop, då blir det lätt konflikter”.
Unga personer har svårt att klara tillvarons naturliga berg- och
dalbana där livskriser är en naturlig del av livet. Allt fler unga söker akut
psykiatrisk vård för livets vanliga svängningar. Det finns en övertro hos
unga att vården ska kunna lösa deras livskriser, att allt ska avlöpa smärtfritt.
Några vårdgivare menar att det ibland är svårt att se vad man kan tillföra.
Samtidigt menar man att man inte får utesluta att en händelse som kan
verka bagatellartad för omgivningen kan leda till självmordstankar hos den
drabbade.
En av de intervjuade psykologerna menar att unga kvinnor idag lever i
ett samhälle där de traditionella förväntningarna inte är lika tydliga som de
var en gång i tiden. Gamla förväntningar finns kvar men nya har tillkommit
såsom annan syn på självförverkligande och karriär. Detta faktum ska unga
människor förhålla sig till samtidigt som det får en väldig genomslagskraft
i deras liv. Unga människor idag blir tidigt objekt och som inom sig ska
integrera en mängd roller. Detta är i det närmaste en omänsklig uppgift
som i sin tur kan vara en bidragande orsak till ökad psykisk ohälsa.
En tveksamhet finns därför, säger psykologen, till hur mycket mer
välbefinnande uppfyllandet av dessa ”nya” förväntningar bidrar med.
Samtidigt menar de intervjuade att det stora flertalet ungdomar har en
realistisk bild av sin framtid med tankar om hur det kommer att gå för
dem och om de får en plats i samhället eller inte.
50
Differentiering
Det har tidigare konstaterats att dagens samhälle alltmer kännetecknas av
den så kallade ”flytande moderniteten” där inga gränser längre är klara.
Övergången mellan ung och vuxen blir alltmer otydlig. Även relationerna
blir mer instabila. Vi väljer våra relationer, men har ingen naturlig
tillhörighet längre.
I perspektivet av strävan efter självförverkligande, självständighet
och kanske förespeglingar om obegränsade valmöjligheter prövas även
föräldrarollen. Av intervjuerna framkommer att också föräldrar är
upptagna och stressade vilket med största sannolikhet också återspeglar
sig på barnen. Även den roll som familjen förväntas spela sätts på prov.
Familjen uppfattas som försvagad och splittrad via bland annat skilsmässor.
Samtidigt blir det fler människor i vardagen för den unga personen att
förhålla sig till med två kulturer och två familjer om man är skild som
förälder. Några av de intervjuade menar att tonåringen får bära mycket
av sina tankar själv när vederbörande lever i splittrade familjer där kanske
båda föräldrarna har nya partners.
I de genomförda intervjuerna framkommer en hel del tankar kring
föräldraauktoriteten som man menar blivit alltmer otydlig och försvagad.
Någon uttrycker sig i termer av att ”föräldrar tappat greppet om barnen”
och en annan anser att ”… ”föräldrar ska ge barnen tid – tid är det bästa
man kan ge ett barn – mycket tid”.
Flera av de tillfrågade anser också att föräldrar behöver stöd i att
vara förälder. Samtidigt kvarstår betydelsen för den unga personen att ha
vuxenkontakter och möjlighet att umgås över generationsgränser. Hur ser
de ungas nätverk ut, vilka påfrestningar klarar detta av?
Implementering
Under avsnittet Förklaringsmodeller nämndes att implementering bland
annat avsåg en persons förmåga att sammanställa och utveckla kunskap
för att se verkligheten som den är. I intervjuerna framkommer tankar kring
bland annat alla valmöjligheter som unga ställs inför och som kanske leder
till lite ”högtflygande” planer. De intervjuade menar dock att de unga inte
är så lättlurade. Uppfattningen är att de unga är realistiska, har en realistisk
bild av vad de kan uppnå i livet – ”hur långt dom kan gå”. Några av de
intervjuade säger att de unga istället uttrycker oro för om de kommer att
få en plats i samhället. De tillfrågade säger samtidigt att detta i sin tur
kan leda till bristande framtidstro och desillusioner. De unga känner att
det inte längre finns någon rak väg in i framtiden. ”Ungdomarna är mer
molokna, tappat tron på tillvaron. När dom inte känner att det blir någon
framgång så orkar dom ju till slut inte riktigt” berättar en kurator.
51
Uppfattningen bland de intervjuade är att de unga får symtom som
exempelvis panikångest för att de inte hanterar situationen. En uppfattning
bland de intervjuade är också att de ungas tidigare överlevnadsstrategier
inte längre fungerar vilket i sin förlängning skapar rädsla hos de unga. Det
är i denna situation de får sina symtom.
Integration
En av de intervjuade menar att strävan till integration är särskilt
framträdande hos kvinnor. Under sin uppväxt har unga människor idag
fått mindre stöd i att skapa en integrativ förmåga. Föräldrarna har börjat
arbeta i större utsträckning och därmed haft mindre tid att portionera ut
lämpliga uppgifter med anpassad svårighetsgrad som stimulerat barnets
utveckling.
Några av de intervjuade aktualiserar människans självläkningskapacitet. Denna kapacitet menar man ställs inför en ny typ av
”påfrestningar” där det inte enbart handlar om att ”läka” enstaka
traumatiska händelser. Idag rör det sig mer om att kontinuerligt kunna
bearbeta intryck från ständigt nya livssituationer. Den enskilde exponeras
för nya ideal, krav och förväntningar och som man menar att kvinnor är
mest sårbara för. De flesta kvinnor har ”good enough” men det är inte
tillräckligt utifrån de krav de ställs inför.
Inget säger att just kvinnor är mer exponerade för påfrestande
livssituationer men uppfattningen är att det är de som far mest illa menar
en av de intervjuade. De utvecklar stressyndrom i större utsträckning just
därför att deras grundläggande behov och ambitioner hotas i att exempelvis
hålla ihop familj och att ge barn en dräglig tillvaro.
Attitydförändring
Samtliga intervjuade instämmer i att det skett en attitydförändring till att
ge uttryck för att man mår psykiskt dåligt eller att man får professionell
hjälp för att man upplever psykisk ohälsa. En kurator beskriver som att ”det
är inte skämmigt längre att komma hit, jag tror att snart kan vi jämställa
psykisk ohälsa med fysisk ohälsa, så var det ju inte förr”.
De flesta av de intervjuade säger att det skett en ökad sensibilisering, en
”överkonsumtion på känslighet”. Med detta menas att unga kvinnor söker
snabbare och är mer upplysta och tar för sig på ett annat sätt än tidigare.
Det finns en ökad frimodighet hos de unga att söka hjälp. Uppfattningen
är att det inte är lika tabubelagt att tala om att man mår psykiskt dåligt, att
söka hjälp. En psykolog förklarar att ”…unga människor över lag pratar
mycket mer med varandra. Dom uppmuntrar ju varandra att ta kontakt.
Det är nog det vanliga. Du får söka för det där. Dom kan ju mycket,
52
dom går in på nätet och läser. Dom är kunniga och duktiga på att söka
kunskap”. Detta innebär att man söker mera hjälp och därmed sker det
ett mer synliggörande i samhället. Bland de intervjuade finns också en
kluvenhet till detta, ”det har blivit normaliserat att gå till psykolog”.
Dissociation – trauma, våld
En person som utsatts för trauma, våld eller andra svårtolererade problem
kan resultera i att vederbörande drabbas av minnesförlust eller att förmågan
till integration av en händelse som inträffat går förlorad. Dessa störningar
förmodas vara framkallade av psykologiska faktorer och är i tid nära
förbundna med exempelvis traumatiska händelser, störda relationer eller
andra problem som uppfattas som olösliga. Man vill inte komma i kontakt
med de känslor som exempelvis våld väcker hos en. En av de intervjuade
säger att människan har ett sätt att hålla ifrån sig livssituationer som man
varken fysiskt eller psykiskt har kapacitet att integrera. Psykiskt kan man
utveckla psykiska symtom som ångest, nedstämdhet, men motsatsen kan
också utvecklas på så sätt att man ”klipper av, man känner ingenting
… man mår bra, det är fint, det är prima liv” som en av de intervjuade
formulerar det. Detta kanske då inte ses som psykisk ohälsa jämfört med
om man gråter eller är väldigt nedstämd. Sett ur perspektivet livskvalitet
kan det dock vara förrädiskt då människor kan dölja och fördärva sina liv
genom att ”stänga av, dom har ingen kontakt med kroppen”. Man blir
okänslig för smärta vilket i sig är allvarligt då smärta är en viktig signal om
att något inte står rätt till säger den intervjuade vidare.
Så gott som samtliga intervjuade berättar att de möter personer som
varit utsatta för eller bevittnat traumatiska händelser i någon form. Det kan
vara våld, våldtäkter, sexuella övergrepp, misshandel och familjetrauma.
Orsakerna till att unga kvinnor i större utsträckning söker för traumatiska
händelser kan vara att det skett en reell ökning av just dessa händelser. Det
kan också bero på ökad kunskap bland personal att ställa specifika frågor
och härigenom upptäcka fler unga kvinnor som utsatts för en traumatisk
händelse. Sedan år 2003 ökar misshandel, bevittnat våld, övergrepp och
självskadebeteende som kontaktorsak till barn- och ungdomspsykiatrin
enligt egen förd statistik. Gällande självskadebeteende uttrycker flera
av de intervjuade sin oro över attitydförändringen som skett hos unga
beträffande alkoholbruk. Ett alkoholbruk som uppfattas öka i omfattning.
Man menar även att beteende med risktagande blivit vanligare.
Beträffande självskadebeteende säger några av de intervjuade att det gäller
att hjälpa de unga att hitta alternativa sätt att uttrycka en smärta som är så
stor att den inte kan uttryckas i ord.
53
Flera av de intervjuade lyfter fram problemet och allvaret med mobbning.
Man anser att mobbning är en underskattad orsak till psykisk ohälsa.
Varför det bedöms angeläget är för att erfarenheten och minnet av att ha
varit utsatt för mobbning ”stannar kvar” hos individen och leder bland
annat till dålig självkänsla. En av de intervjuade psykologerna uttrycker
en oro över skolornas insatser gällande mobbning. Oron grundar sig på
skolornas uttalande om att de har program för att bemöta mobbning
men att skolorna inte tycks använda sig av dessa program när en
mobbningssituation uppstår.
Representanter från barn- och ungdomspsykiatrin berättar också
att man ser en ökande grupp av kvinnor under 18 år som blir slagna av
sina pojkvänner. Till detta följer också att BUP även möter förövarna
själva om de är under 18 år. Att ha bevittnat våld förekommer också som
kontaktorsak. En iakttagelse som gjorts inom BUP är att de som utsatts för
våld mår sämre och att det inte är ovanligt att de är sjukskrivna.
Hur yttrar sig den psykiska ohälsan hos
unga kvinnor idag?
En av de intervjuade uttrycker tankar och säger att ”även problemen blir
kravfyllda på något sätt, man ska göra något åt allting och allt ska gå att
lösa”. Det som tidigare sågs som en del av livet uppfattas nu som ”fel” som
kräver åtgärder. Oro och att vara illa till mods uppfattas inte längre som en
del av livet utan ses istället som tillstånd som kräver terapeutiska insatser.
Gränsen mellan naturlig ledsenhet och depression har blivit allt oklarare.
”Allting ska ju gå att ordna till nu för tiden. Man har en förväntan på att
ett normalt liv inte ska innehålla dålig-mående och då är man lite snett
ute. Vi har kanske curlat våra barn för mycket, att inte stå ut med lite
motgångar och då står vi där” påpekar en psykolog.
Några av de intervjuade aktualiserar området psykosomatik och
värkproblematik som man anser behöver ges större uppmärksamhet.
Idag uttrycker vi oss ofta om psykisk ohälsa i termer av depression och
ångesttillstånd men man menar att vi också måste beakta psykosomatik för
att förstå värk utifrån ett psykologiskt perspektiv.
Ett avsnitt i intervjuerna ägnades åt att diskutera vilka symtom de
unga kvinnorna visar när de söker en vårdinstans och vilka diagnoser
som används. Enligt uppgifter från barn- och ungdomspsykiatriska
verksamheten är de främsta kontaktorsakerna oro, ängslan, nedstämdhet,
depressioner och att problematiken blivit tyngre.
Man möter fler unga människor idag som går i suicidtankar. Några
har gjort suicidförsök. Sexuella övergrepp är också något som nämns som
kontaktorsak. Även alkoholmissbruk har blivit en vanlig kontaktorsak.
54
Flera av de intervjuade menar att bruket av alkohol går allt längre ner
i åldrarna och att detta innebär en risksituation. En av de intervjuade
säger att ”...vi ser i en del orter att äldre killar förser tjejer 13 – 15 år
med sprit. Man kan köpa sig cigaretter eller öl för olika andra tjänster”.
En uppfattning bland några av de intervjuade är att även
självskadebeteende börjat förekomma oftare i form av hudskärning,
rispning eller bränning. Man skär sig för att dämpa ångest. ”Man är så
känslosam”, säger en psykolog, ”ibland får jag lust att säga lugna ner dig,
nu blir det en kultur i sig, man skär sig för att ens kompis skär sig ... ”.
Några av de intervjuade säger att risktagandet generellt har ökat – ”en del
tar så stora risker att dom dör”.
Ätstörning som också betraktas som en form av självskadebeteende
uppfattar man däremot inte ha ökat. Däremot berättar en att anorexi och
bulimi hos en och samma person har ökat och att det har blivit mer vanligt
med kraftigt överviktiga unga kvinnor.
Ytterligare några lyfter fram ”nya” begrepp som ”emo-ungdom”
(”emo-kids”) som betyder ”emotionell ungdom”. Begreppet vill förmedla
dramatik och utagerande av starka känslor hos unga men även känslighet
överhuvudtaget.
De intervjuades tankar om vad som bör göras
”Psykiatrisera inte psykisk ohälsa” var ett av de huvudbudskap vi fick när
de intervjuade fick möjlighet att fundera kring hur vi möter ungdomar
med psykisk ohälsa. De intervjuade uttrycker en oro för att ”vanliga”
livskriser och tillvarons svängningar mellan glädje och sorg håller på
att ”psykiatriseras”. Återigen aktualiseras begreppet integration som i
sammanhanget innebär att erbjuda någon form av möjlighet till reflektion
över hur livet kan gestalta sig. En lämplig form för detta kan vara så kallade
Självhjälpsgrupper.
De allra flesta av de intervjuade anser att insatser för unga måste
anpassas bättre efter de ungas behov. Flera efterlyser en bättre samverkan
mellan berörda instanser. I behandlingsarbetet berättar några av de
intervjuade att de tar initiativ till samarbete för att aktivera den enskildes
nätverk och engagera föräldrar. Detta arbetssätt pågår men man menar att
det kan utvecklas ytterligare.
Det är en samstämmigt positiv inställning till att det finns psykosocial
kompetens i form av kurator eller psykolog på länets vårdcentraler. En
utveckling som man gärna ser fortsätter. Ökad kompetens i psykosomatik
är ett annat område som efterfrågas.
55
Ungdomsmottagningar med sin ”låga tröskel” lyfts fram som en
annan värdefull funktion (58). Några av de intervjuade menar att
ungdomsmottagningar har potential för att utvecklas ytterligare.
”Mottagning för unga” i Södertälje och ”Ungdomshälsan” i Umeå är
exempel på detta. I Umeå finns följande verksamheter representerade:
arbetsförmedling, barn- och ungdomspsykiatri, försäkringskassa,
gymnasieförvaltning, primärvård, socialtjänst, ungdomsmottagning
och vuxenpsykiatri. På många håll i landet har man startat speciella
ungdomspsykiatriska mottagningar i samverkan mellan barn- och
ungdomspsykiatri och vuxenpsykiatri.
Föräldrastöd med ett brett utbud av insatser efterfrågas. De intervjuade
menar att det inte räcker med dagens föräldragrupper upp till 2–3 års ålder
utan stöd bör finnas tillgängligt även då barnen kommer upp i tonåren.
Föräldrastöd anses kunna vara värdefullt när en familj ”kört fast” i sin
utveckling som en av de intervjuade uttryckte sig.
Någon form av ”Livskunskapsutbildning” i skolan är ett annat förslag
som kommit fram i intervjuerna. ”Vi behöver ge de unga hopp, tro på att
de kan, duger och att livet kan bli skapligt” menar en av de tillfrågade.
Flera av de intervjuade uppger att det blivit mer vanligt att söka vård
med hänvisning till så kallade bokstavsdiagnoser. Personer med ADHD
till exempel önskar nu kognitiv terapi. Denna terapiform fokuserar på att
förändra tankar, vanor och beteenden. Tidigare efterfrågades bearbetande
psykodynamiskt inriktad terapi som inriktar sig på tidigare erfarenheters
betydelse för individens sätt att handla, reagera och förstå sin egen tillvaro.
De intervjuade säger att det ”går mode” i efterfrågan på olika terapiformer
men att det är samma individer som söker.
Det finns en utbredd önskan om systematisk registrering och
lättillgängliga vårddata från den öppna psykiatriska vården. Vidare
efterfrågas uppföljning som redovisar verksamhetens effekter på dem som
söker psykiatrisk vård. Former för systematisk återföring av erfarenheter
har också nämnts.
Förslag till fortsatt forskning
Efter genomgång av litteratur i sökandet efter en användbar definition för
vad vi idag kallar för psykisk ohälsa ser vi en utmaning i att skapa en
mer enhetlig och vedertagen definition. Själva begreppet psykisk ohälsa
är otydligt. Ett annat begrepp behöver utvecklas som på ett bättre sätt
beskriver och avskiljer problemområdet.
Gruppen unga män med psykisk ohälsa förefaller öka om än inte med
den omfattning som bland kvinnor. Därför är det viktigt att vi i framtida
arbete även studerar gruppen unga män för att följa deras utveckling.
56
En svaghet är avsaknaden av intervjuer med unga kvinnor. För att få en
ökad förståelse och inblick i de ungas livssituation och villkor, är det därför
av stort intresse att genomföra intervjuer både med unga kvinnor och med
män.
Vad tar vi med oss?
Det är angeläget att främja unga människors förmåga att hantera
livsproblem samt öka deras förmåga och tilltro till psykisk självläkning och
främja realistiska jagideal. Det behövs former för möjlighet till reflektion
över hur livet kan gestalta sig – att lämna tillbaka ansvaret till individen.
Det handlar också om att ge utrymme för folk att få ”möta livet” som en
av de intervjuade uttrycker det.
Det är viktigt att inte ”psykiatrisera psykisk ohälsa” menar en av
respondenterna. Unga bör prioriteras – rätt insatser i rätt tid kan innebära
en vändpunkt i deras liv.
Resultat som vi inte väntat oss
Det ställs inga direkta frågor i ”Liv och hälsa” om mobbning. Men
nedlåtande behandling, att bli kränkt ligger inom ”sfären” mobbning.
Flertalet av de intervjuade nämner just mobbning som en starkt bidragande
orsak till psykiska besvär eller psykisk ohälsa. Många poängterar också att
mobbningen inte behöver pågå, utan kan ha skett i unga år men ger sig
till känna först i vuxen ålder vilket också styrks av Marta Cullberg Weston
(59). Hon beskriver samma fenomen mot bakgrund av hur en individs
självbild skapas. Cullberg Weston säger bland annat att konsekvenser
av mobbning kan bli att offret senare i vuxenlivet får problem med att
kommunicera och träffa nya människor.
Unga kvinnor sjukskrivs på grund av psykisk ohälsa från studier både
på gymnasie- och högskolenivå. Någon möjlighet att studera på deltid kan
inte erbjudas idag vilket innebär att denna grupp tvingas hoppa av skolan
eller gå om.
Tidigare studier visar klara samband mellan arbetslöshet och psykiska
besvär eller ohälsa. Vår studie visar inte entydigt detta resultat. Har synen
på arbetslöshet förändrats bland unga vuxna?
Det förefaller vara så att de som studerar i högre grad besitter en
sämre psykisk hälsa än gruppen arbetslösa. Förklaringen kan vara att de
mest ambitiösa väljer studier framför arbetslöshet men ändå inte är nöjda
med denna situation. De arbetslösa däremot tycker att det är ganska okej
så länge ekonomin går ihop. Ungdomsarbetslösheten är hög idag vilket
innebär att man har flera vänner, bekanta som befinner sig i samma
situation. ”Gänget” anpassar sig till denna livssituation. Kronauers (29)
57
teori om att inte kunna leva upp till gängse levnadsmönster, den spatiala
exklusionen etc slår då inte lika hårt mot gruppen arbetslösa ungdomar
som tidigare. Sedan kan man diskutera om denna anpassning är av godo
eller ej?
58
Diskussion
Att beskriva den psykiska ohälsan är både komplext och svårfångat.
Fenomenet innehåller flera dimensioner såsom orsak, uttrycksform och
konsekvenser för den enskilde. Det kan förefalla som antalet förklaringar
och teorier är många men sanningen är den att de är otaliga. De
orsakssamband och förklaringar som lyfts fram i denna rapport är således
bara några av många faktorer som hör samman med psykisk ohälsa.
Som framgått av avsnittet Förklaringsmodeller och resultat från
framförallt intervjuerna finns det inget entydigt och enkelt svar på vad den
psykiska ohälsan bland unga kvinnor beror på.
Vi kan dock konstatera att det inte enbart är ett problem för Värmland
utan är ett nationellt och internationellt problem. Den psykiska ohälsan
bland unga kvinnor är inte högre i Värmland än övriga riket. Det går heller
inte att hitta några specifika orsaker till problemet just i Värmland utan
får snarare sökas i det moderna samhället och dess framväxt efter andra
världskriget. Det handlar bland annat om det som Zygmunt Bauman kallar
för ”liquid modernity” (flytande modernitet), det vill säga ett samhälle där
inga gränser längre är klara och tydliga (35).
Enklare är att svara på hur den psykiska ohälsan yttrar sig hos den unga
kvinnan. Vanliga symtom är ängslan, oro, ångest, nedstämdhet, trötthet,
låg självkänsla, stress och nedsatt psykiskt välbefinnande. Även kroppsliga
symtom som huvudvärk, ont i magen och värk i kroppen förekommer.
Efter genomgång av resultaten från Liv och hälsa 2000, 2004 och
2008 och analyser av de genomförda intervjuerna framträder ingen entydig
bild av att den psykiska ohälsan skulle öka. Visst har det skett en ökning
av självskattad psykisk ohälsa såsom ängslan, oro och ångest. Men den
kraftiga utveckling som allmänt nämns gällande psykisk ohälsa mätt med
GHQ12 (Nedsatt psykiskt välbefinnande) har våra kvantitativa resultat
inte kunnat bekräfta. Visserligen är det en ökning men en marginell sådan.
De intervjuer som genomfördes visar på en stor variation beträffande
uppfattningen om den psykiska ohälsan har ökat eller inte. Man skulle
kunnat förvänta sig att alla intervjuade svarade med ett entydigt ja, på
frågan om den psykiska ohälsan ökat. Visserligen svarade de tillfrågade att
deras intryck var att den ökat men man ville samtidigt nyansera bilden med
avseende på diagnostik, attityder till att söka hjälp, nya sätt att uttrycka
psykisk ohälsa etc. De ungas frimodighet som innebär en annan syn på
psykisk ohälsa och att det inte längre är ”tabubelagt” att gå till psykolog
fördes också fram.
59
Man kan fråga sig om det tidigare funnits ett mörkertal som nu visar sig i
tillströmningen till psykiatrin. Ökat utbud och ökad tillgänglighet nämns
samt att personal är öppnare, ställer andra frågor och därmed får andra svar.
Kanske är det så att ju mer uppmärksamhet som psykisk ohälsa ges desto
mer tillskriver man sig själv ha detta tillstånd. I en uppsats publicerad vid
Socialhögskolan, Lunds Universitet, med titeln ”Hur dåligt mår våra barn”,
sägs bland annat att det är massmedias rapporter om barn och ungdomars
hälsotillstånd som gör att fler föräldrar är mer observanta på sina barn,
vilket leder till att de söker vård tidigare. Författaren säger (fritt översatt)
”min slutsats är efter att ha läst en mängd artiklar, statistik och analys av
intervjuer, att dagstidningar överreagerar men att de samtidigt lyfter upp
barn och ungas problem till ytan och gör oss vuxna mer medvetna om
deras psykiska problem” (60).
Ju mer man frågar om psykisk ohälsa desto mer upptäcks. Teorier
finns som vill förklara att det är attitydförändringar som bidrar till en
ökad psykisk ohälsa. Det vill säga att man i högre grad är mer benägen
att rapportera symtom än tidigare. För att belägga denna teori kan man
utgå ifrån hur man skattar sitt allmänna hälsotillstånd. En ökning av
den psykiska ohälsan skulle då avspegla sig i en ökning av andelen som
bedömer sitt allmänna hälsotillstånd som dåligt eller mycket dåligt. Så är
inte fallet enligt våra befolkningsundersökningar Liv och hälsa. Snarare
tvärtom. Våra resultat styrker således inte denna teori.
Sammantaget får man konstatera att intervjuresultaten till övervägande del
talar för att den ökning av psykiska problem som både lekmän, vårdgivare
och ungdomar själva ger uttryck för faktiskt återfinns bland kvinnor i
åldern 18–24 år.
Oavsett om det skett en ökning eller ej framträder en komplex bild av
orsaker till psykisk ohälsa.
Det finns en tydlig åldersgradient i vårt kvantitativa material som
visar att det främst är unga kvinnor som uppvisar psykisk ohälsa. Med åren
förefaller dock den psykiska hälsan förbättras. Flera studier visar samma
samband. Barbara Maugham har gjort en genomgång av olika studier och
funnit ett klart samband mellan ålder och psykisk ohälsa. Hon visar att
det händer något 15–18 år då psykisk ohälsa ökar både bland flickor och
pojkar, men framför allt bland flickor. Efter 25 års ålder sjunker andelen
med psykisk ohälsa vilket också denna studie visar (10).
Trots att syftet med studien varit att belysa unga kvinnors psykiska
ohälsa finns det ändå en poäng i att påvisa skillnader mellan könen. Den
högre andelen psykisk ohälsa bland unga kvinnor har sitt ursprung just på
grund av könsskillnader. Depressioner, ångest och oro är vanligare bland
flickor och kvinnor än bland pojkar och män. Flickor och unga kvinnor
60
upplever fler påfrestningar än män, reagerar starkare på påfrestningar samt
uttrycker känslor starkare än män. Andra förklaringar är att könsskillnader
uppträder först i samband med puberteten, vilket ger stöd för att skillnader
mellan könen avseende psykisk ohälsa kan ha en biologisk grund.
Resultaten från den kvantitativa studien visar också att unga kvinnor
i betydligt högre grad angett psykosomatiska besvär som trötthet, ängslan,
oro och nedstämdhet. Resultaten indikerar en större osäkerhet och sämre
självbild bland dessa unga kvinnor än bland unga män. Unga kvinnor lär
sig att bli mer relationsorienterade och undertrycka egna önskningar. I
Socialstyrelsens Folkhälsorapport 2009 redovisas flera variabler såsom
ängslan, oro, ångest, som berör psykisk hälsa. För samtliga variabler har
unga kvinnor rapporterat mer besvär än unga män (1).
Gillander-Gådin och Hammarström beskriver i en artikel, skillnaderna
i kön beträffande hur man påverkas av sexuella trakasserier i skolan (åk 9).
Deras studie visar att flickors psykiska hälsa påverkas negativt i betydligt
större utsträckning än pojkars. Flickorna blir också i betydligt högre grad
utsatta för olika former av sexuella trakasserier (20). Här finns tydliga
könsskillnader i upplevelse och konsekvenser vilket vi också hittat i vår
egen studie.
Uppväxtförhållandena för ungdomar har förändrats dramatiskt
det sista decenniet. Vi har gått från ett industrisamhälle via ett
informationssamhälle till ett postmodernt samhälle. Med detta har följt
en övergång från ett produktionssamhälle till ett konsumtionssamhälle.
Vi har materiellt sett aldrig haft det så bra som nu men ändå mår många
unga dåligt. Är det så att materiella tillgångar inte uppfyller alla behov och
påverkas den psykiska hälsan av att ekonomin sätter gränser för orealistiska
drömmar och önskningar.
Stress, svagt socialt stöd, nedlåtande behandling och ekonomiska
problem, är de faktorer som förefaller ha högst förklaringsgrad till
nedsatt psykiskt välbefinnande. Stress kan ha bakomliggande orsaker
såsom lågt socialt stöd, ekonomiska problem, olika tillkortakommanden,
alla valmöjligheter etc. Snarare är stress en konsekvens av andra
förklaringsorsaker än en ensam förklaringsfaktor.
Stress kan med andra ord ha samband med de flesta av de bakomliggande
orsakerna till nedsatt psykiskt välbefinnande. I teoriavsnittet framgår att
stress hänger samman med vår förmåga till anpassning och hur vi hanterar
situationer som vi upplever som hotfulla. Det finns en obalans mellan krav
och förmågan att leva upp till kraven.
Det framgår även att socialt stöd är en viktig del i hur man hanterar
sin livssituation. Ett gott socialt stöd från omgivningen underlättar en
individs förmåga att hantera och bemästra stress. Intervjuerna lyfter fram
61
den mångfald, möjligheter och valsituationer som samhället erbjuder
och som i sig kan vara stressande. Möjligheterna kan både uppfattas
som en tillgång men också som en påfrestning. Individen blir ansvarig
för beslut som påverkar hennes liv. Det individuella välbefinnandet och
självförverkligandet och konsekvenserna av de egna besluten är näst intill
omöjliga att överblicka. Denna form av individualisering har nått extremt
långt i Sverige.
Även om unga kvinnor med nedsatt psykiskt välbefinnande upplever
ett relativt gott socialt stöd förekommer dock skillnader i jämförelse med
dem med gott psykiskt välbefinnande. De flesta unga har ett välfungerande
socialt nätverk både inom och utom familjen och även om det stora flertalet
har ett gott socialt stöd visar resultaten att bristen på ett gott socialt stöd
slår hårt på den psykiska hälsan. En viktig skyddsfaktor för att inte drabbas
av nedsatt psykiskt välbefinnande är därför goda sociala relationer, ett
gott socialt kapital. Marks and Ashleman poängterar att det inte enbart
handlar om många sociala relationer utan framför allt ”kvaliteten” på dessa
relationer (10).
Sociala relationer tycks vara beroende av om man bor i tätort eller
glesbygd. Denna rapports kvantitativa och kvalitativa data visar att det är
vanligare med psykiska besvär i större orter än på landsbygden vilket också
bekräftas i Folkhälsorapport 2009 (1).
Att ha blivit nedlåtande behandlad visade sig ha stor påverkan på
det psykiska välbefinnandet. Det är kanske så att rådande tuffa ”jargong”
med nedsättande kommentarer mellan unga personer har större betydelse
än vad man trott. Som vi tidigare nämnt visar också studier att kvinnor
upplever trakasserier och kränkningar mer negativt än män (20).
Känslan av att ha blivit nedlåtande behandlad är en emotion som ligger
inom samma sfär som skam. Resultaten visar att just känslor av skamsenhet,
pinsamhet eller upplevelser av nedlåtande behandling, har starka samband
med nedsatt psykiskt välbefinnande. Gränsen mellan pinsamhet och
skam är hårfin. Upplevelser av skamgörande är generellt större bland dem
som angett nedsatt psykiskt välbefinnande än bland dem med ej nedsatt
psykiskt välbefinnande. Av Liv och hälsa-undersökningarna framgår också
att det finns tydliga könsmässiga skillnader. Kvinnor med nedsatt psykiskt
välbefinnande har större erfarenhet av skamgörande än vad män med
nedsatt psykiskt välbefinnande har. Förutom skam har känslan av att ha
blivit nedlåtande behandlad ett starkt samband med psykisk ohälsa och
ingår också i den modell som har högst förklaringsgrad till nedsatt psykiskt
välbefinnande. Skamgörande, kränkning, nedlåtande behandling och
förödmjukelse är närbesläktade emotioner. Scheff poängterar att spektrat
av känslor förknippade med skam är stort (32). Våra resultat visar också på
62
att känslor inom denna sfär påverkar den psykiska hälsan negativt. Såväl
som att ha blivit kränkt, gjorts till åtlöje som att ha blivit ignorerad eller
att någon uttryckt sig nedsättande om ens person, genererar psykisk ohälsa
i form av nedsatt psykisk välbefinnande.
Ett arbete eller att vara sysselsatt har ett stort värde för individen.
Därför bör alla de förespeglingar om en ljus framtid och många
möjligheter som står till buds för de unga, betraktas med kritiska ögon.
När de unga går ur gymnasiet möts de istället av ett kompakt motstånd
från arbetsmarknaden. Det är svårt att få ett arbete eller att överhuvudtaget
komma in på arbetsmarknaden om det så bara handlar om en praktikplats.
Självklart är detta en grogrund för nedsatt psykiskt välbefinnande bland
unga personer. Man har misslyckats trots de ”löften” om framgång man
fått och felet blir ens eget. Våra resultat ger dock ingen entydig bild
av ett samband mellan psykisk ohälsa och arbetslöshet. Detta är något
överraskande då andra studier klart visat ett samband. Hur resultatet ska
tolkas blir därför något problematiskt. Finns en del av förklaringen i att
många väljer studier framför arbetslöshet? Man studerar mot sin vilja om
det inte är möjligt att få ett arbete. Det är inom gruppen studerande den
högsta andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande återfinns. Kan denna
grupp känna extra mycket besvikelse över att inte få ett arbete och är dom
något mer ambitiösa än gruppen arbetslösa? Resonemanget skulle kunna
vara en del av förklaringen till att resultaten ser ut som dom gör. Man ser
också att i den ekonomiska krisens spår har universiteten rekordmånga
ansökningar och andelen intagna har ökat. Till följd av den ekonomiska
krisen har ungdomsarbetslösheten mer än fördubblats i vissa kommuner
mellan åren 2008 och 2009. Skulle en ny undersökning göras idag skulle
resultaten med all sannolikhet se annorlunda ut (61).
Flera av de intervjuade har lyft fram ekonomins betydelse
under uppväxtåren. De menar att om man vuxit upp under knappa
förhållanden påverkas den psykiska hälsan negativt. Detta bekräftas
också av de kvantitativa resultaten. Skillnader mellan fattig och rik i ett
välfärdssamhälle är stor varför de med små ekonomiska resurser skiljer sig
mer idag än tidigare från de med god ekonomi. Till ekonomiska skillnader
kan också kopplas de intervjuades intryck av ungas känsla av utanförskap.
Kronauer menar att för unga betyder ekonomisk utsatthet i första hand
att man inte kan leva upp till gängse levnadsmönster vilket skapar känslor
av utanförskap hos individen som sin tur påverkar den psykiska hälsan
negativt. För äldre handlar det mer om att säkerställa sin ekonomiska
trygghet (62).
Det är naturligtvis inte bara under uppväxtåren som ekonomin
har betydelse för psykisk ohälsa. De ekonomiska klyftorna är stora
63
bland de unga kvinnor som har arbete och de som inte har. En dålig
ekonomi innebär både svårigheter att klara sin egen vardag men också
att man jämför sig med kamrater med god ekonomi som har möjlighet
till handlingsutrymme och valfrihet. Att ha ett arbete är därför av stor
betydelse även ur ett ekonomiskt perspektiv. De ungas ekonomi påverkas
genom att man får en lägre disponibel inkomst som studerande än om man
arbetar. Man saknar egen bostad, kanske tvingas man bo kvar hemma eller
bo i andra eller tredje hand. Ekonomin begränsar också ens möjligheter
att delta i aktiviteter som kostar. I den logistiska regressionsanalysen ser
man att oddsen för att drabbas av nedsatt psykiskt välbefinnande ökade
markant i en modell där ekonomiska problem och nedlåtande behandling
ingick.
Enligt Försäkringskassan har andelen unga kvinnor med psykisk
sjukdom blivit den vanligaste sjukskrivningsorsaken (12). Tidigare var
sjukdomar i kroppens rörelseapparat (muskuloskeletala) den vanligaste.
Beror detta på att den psykiska ohälsan har ökat i denna omfattning eller
har vi blivit bättre på att ställa frågor och uppmärksamma underliggande
orsaker? Det är ett känt faktum att psykisk ohälsa kan ge kroppsliga
symtom. Likväl kan fysiska problem såsom sjukdomar eller skador påverka
den psykiska hälsan.
Något överraskande berättade några av de intervjuade att man
redan under skolåren sjukskrev elever för psykiska besvär och att detta
ökar. Möjligheterna att studera på deltid finns inte och det ekonomiska
systemet stödjer inte möjligheten att tillfälligtvis studera på deltid. Istället
tvingas man att ”stå ut” eller sjukskrivas på heltid. Dessa alternativ är en
dålig lösning för de unga kvinnorna. Tidigare kunde individuella lösningar
ordnas. Nu saknas denna flexibilitet. Hur påverkas en 18-åring av att bli
sjukskriven från sina studier för psykisk sjukdom kan man undra?
Unga kvinnor kan känna sig misslyckade och skämmas över att inte
kunna leva upp till de ideal som framställs i media. Det är många krav på
perfektionism, både beträffande yttre och inre egenskaper. Att leva upp till
dessa krav är i det närmaste omöjligt. Och för dem som lyckas är priset
oftast högt. När unga kvinnor söker efter sin identitet upplever de en stor
press att värdera fysisk skönhet och femininitet före andra kvaliteter. Vad
som är ett kroppsideal varierar över tid. McLaren & Wardle påpekar att
det finns ett tydligt samband mellan rådande kroppsideal och missnöje
med sin egen kropp. Detta märks bland annat enligt författarna när det
gäller BMI (Body Mass Index) där idealet idag ligger under 18,5 vilket är
orealistiskt för de flesta kvinnor (10). Ett normalt BMI för en ung kvinna
ligger 19–24.
64
I psykisk ohälsa ingår också unga kvinnors riskbeteende i form av hög
alkoholkonsumtion, riskfyllda sexuella relationer etc vilket några av
de intervjuade också lyfter fram. Flera av de intervjuade nämner också
mobbning som orsak till psykisk ohälsa. Att mobbning skulle vara
en dominerande orsak till psykisk ohälsa är föga troligt men med all
sannolikhet är det en av många orsaker vilket bland annat också förs fram
av Weston Cullberg (59).
Med tanke på de olika förklaringsmodeller som förts fram och
bekräftats i denna studie kan man konstatera att flera orsaker samvarierar.
Den psykiska hälsan påverkas olika beroende på vad individen har med sig
”i bagaget”. En god självkänsla, känslan av att ha kontroll över sitt eget liv,
realistiska förväntningar, en trygg uppväxt och goda sociala relationer är
några av de viktiga komponenter som bidrar till en god psykisk hälsa.
Enligt vissa teorier krävs ständiga så kallade omorienteringar när vi
står inför förändringar eller när en ung individs förhoppningar prövas mot
verkliga livet. Obekanta situationer, hur man värderar saker som händer
eller upplever att man kan hantera dem, kan vara mått på en individs
förmåga till omorientering. Det är viktigt för de unga att kunna tackla
alla de förändringar och nya förutsättningar de ställs inför. Samtidigt är
det viktigt att ge dem modet samt möjligheten att kunna påkalla hjälp
med att hantera alla dessa oförutsägbara händelser. Den komplexitet som
framkommer rörande psykisk ohälsa kan bäst sammanfattas i de båda
begreppen individualisering och differentiering.
Om staten, landstingen och kommunerna avser att prioritera mellan
insatser som påverkar unga personers psykiska hälsa, är det viktigt att detta
görs sektorsövergripande och med ett långsiktigt perspektiv. Generella
insatser kompletteras med selektiva. Såväl förtroendevalda som tjänstemän
har en viktig roll både när det gäller att utvärdera de insatser som görs
och sedan omsätta kunskapen i det praktiska prioriteringsarbetet. För att
resurser ska bli effektivt utnyttjade är det angeläget att berörda huvudmän
samverkar när insatser planeras och genomförs (4).
Ett alternativ till traditionella styrformer avseende folkhälsa och
folkhälsoarbete, är den mindre hierarkiskt uppbyggda styrningen
via nätverk – även kallat ”governance”. Nätverkstyrning baseras på
samarbete i nätverk och partnerskap mellan offentlig verksamhet,
frivilligorganisationer och näringsliv. Då folkhälsofrågor nästan berör alla
politik- och verksamhetsområden är det mer lämpligt att använda sig av en
horisontell besluts- och verkställighetsorganisation varför nätverksstyrning
skulle kunna vara en lämplig form (4).
65
Har vi gjort rätt?
Reliabilitet och validitet
En svårighet som hela tiden funnits med i arbetet är hur begreppet psykisk
ohälsa och psykiska besvär lämpligast bör definieras. Litteraturen är rik
på resonemang kring vad psykisk ohälsa är för något. Definitionerna har
funnits inom spektrat från mer svepande förklaringar till försök av mer
preciserad art utarbetad inom den akademiska världen. Det är den senare
varianten som använts i föreliggande rapport. I samband med definitioner
tillkommer också valet av vilka ”markörer” som ska användas och som
bedöms relevanta för att återspegla förekomst av psykisk ohälsa. Det finns
också en stor subjektivitet i uppskattning av psykisk ohälsa.
De data som ligger till grund för den kvantitativa delen kommer
från befolkningsstudien Liv och hälsa 2008. Svarsfrekvensen var 55
procent i hela materialet. Gruppen unga kvinnor ligger dessutom något
lägre. Samtidigt är urvalet relativt stort och möjligheten till att ”vikta”5
till populationsnivå kompenserar bortfallet delvis. Vi har även slagit
samman resultaten från mättillfällena för åren 2000, 2004 och 2008 då
det varit möjligt för att på så sätt öka antalet svarande. I resultaten för
hela undersökningen i Sörmland, Uppsala, Värmland, Västmanland och
Örebro, som omfattar totalt närmare 2 000 unga kvinnor 18 –24 år ser
vi att dessa överensstämmer väl med enbart Värmlands svarsandel. Detta
stärker sannolikheten för att resultaten väl motsvarar verkligheten.
De frågor som ställs kan tolkas olika av olika personer vilket kan vara
en svaghet. Å andra sidan används väl beprövade mätinstrument som
exempelvis GHQ12. Frågornas utformning och att vanligt förekommande
mätinstrument och frågeställningar används gör det möjligt att jämföra
med andra studier. Undersökningen Liv och hälsa har genomförts vid tre
tillfällen varför det går att följa utvecklingen över tid.
5 Genom statistisk metodik ”lyfta upp” resultaten till populationsnivå (som om populationen haft
standardpopu-lationens åldersstruktur) från dem som besvarat frågan. Därmed får man ett resultat som
om hela befolkningen besvarat frågan.
66
Det är svårt att avgöra om rätt personer intervjuats. Men följande fakta
talar för att så skett:
1. De intervjuade hade en lång erfarenhet av arbete med ungdomar och
unga vuxna som på olika sätt drabbats av psykisk ohälsa.
2. De representerade också flera yrkesgrupper.
3. Både kvinnor och män har intervjuats och på så sätt kan eventuella
könsskillnader i uppfattningar som rör psykisk ohälsa belysas. Vi fann
inga skillnader i uppfattning i förhållande till kön.
4. Intervjuerna genomfördes under en kort tidsperiod vilket innebar att
vi kunde förhålla oss på i stort sett samma sätt i samtliga intervjuer.
5. Samtliga intervjuer har skrivits ner ordagrant.
6. Analyserna har genomförts av båda författarna tillsammans varför själva
analysprocessen genomsyrats av djupa diskussioner om innehållet i
intervjuerna. Slutligen har resultaten från den kvantitativa delen
analyserats i förhållande till intervjuerna vilket gett en kompletterande
förståelse.
67
Referenser
1. Socialstyrelsen (2009). Folkhälsorapport 2009.
2. Liv och hälsa. (Befolkningsenkäter i form av postenkät, genomförda
i Uppsala, Sörmlands, Värmlands, Västmanlands och Örebro län).
2000, 2004 och 2008.
3. McDowell, I & Newell, C (1996). Measuring health. A guide to
Rating Scales and Questionnaires. New York: Oxford University Press.
(GHQ12. General Health Questionnaire).
4. Andersson, I. & Ejlertsson, G (2009). Folkhälsa som tvärvetenskap.
Studentlitteratur
5. Statens folkhälsoinstitut (2009). Uppslagsverk barn & unga samt
psykisk hälsa, www.fhi.se.
6. Tengland, P-A & Brülde, B (2003). Hälsa och sjukdom.
Studentlitteratur
7. Batahla-Hallmén, L (2004) Kön, makt och neuroticism. D-uppsats,
Umeå universitet
8. Folkhälsoinstitutet (2007). Folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor
2007.
9. Folkhälsorapport (2003). Folkhälsan i Stockholms län. Stockholm:
Stockholms läns landsting, Samhällsmedicin, 2003.
10. Kuh, D & Hardy, R (2002). A life Course Approach to Women´s
Health, (eds.). Oxford: Oxford University Press.
11. SOU 2006:77 Ungdomar, stress och psykisk ohälsa. Analyser och
förslag till åtgärder.
12. Försäkringskassan (2008). www.forsakringskassan.se.
13. Schmidt, A & Andersson, A (2008). Östgötarnas samhällskostnader
för ohälsa fördelat på sjukdomsgrupper – 2006. Centrum för
utvärdering av medicinsk teknologi. CMT Rapport 2008:2
14. Skolverket, Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut (2004). Tänk
långsiktigt! En samhällsekonomisk modell för prioriteringar
som påverkar barns psykiska hälsa. Socialstyrelsens kundtjänst.
Artikelnummer: 2004-110-4. 2004.
15. Forsell, Y & Dahlman, C (2004). Psykisk ohälsa hos unga Rapport
2004:6. Epidemiologiska enheten, Centrum för folkhälsa, Stockholms
läns landsting, Stockholm.
16. Hällström, T., Östlin, P m fl (Ed.). (1996). Psykisk ohälsa –
könskillnader. Kön och ohälsa. Lund, Studentlitteratur.
17. Aneshensel C S & Phelan, Jo C (1999). Handbook of sociology of
68
mental health. Edited Springer press.
18. Nolen-Hoeksema, S (1987). Sexdifferences in unipolar depression.
Evidence and theory. Psychol Bull. 101: 259 – 282.
19. Cooke, D J & Cooper, I B (Ed.). (1987). The significance of
psychological and physical disorder. Psychiatric Epidemiology.
London: Groom & Helm.
20. Gillander-Gådin, K & Hammarström, A (2005). A possible
contributor to the higher degree of girls reporting psychological
symtoms compared with boys in grade nine. European Journal of
Public Health. Vol 15, No 4: 380 – 385.
21. Svenska Dagbladet, 2008 - - 01-28, -02-08, -03-03, - 03-04, -03-06,
-03-07, -04-21, -05-21.
22. Carlsson, P (2007). Socialt kapital och psykisk hälsa. Rapport nr A
2007:05. Statens Folkhälsoinstitut.
23. Kawachi, I & Berkman, L F (2001). Social Ties and Mental Health.
Journal of Urban Health, 78 (3), 458-467. I Kalander Blomqvist, M
& Janson, S (red). Värmlänningarnas liv och hälsa 2004. Karlstads
universitet och Landstinget i Värmland.
24. Bakke, E.W (1933). The unemployed man. London: Nisbet.
Eisenberg P & Lazarsfeld, P F (1938). The psychological effects of
unemployment. Psychological Bulletin, 35: 258 – 390. Jahoda, M
(1938/1987). Unemployed men at work. In Fryer, D & Ullah, P
(Eds.). Unemployed people: Social and psychological perspectives (pp.
1 – 73). Keynes, M, UK: Open University Press. Lazarsfeld-Jahoda, M
& Zeisel, H (1933). Die Arbeitslosen von Marienthal. Psychologische
Monographien, 5: 1933. Trust, P (1938). Men without work,
Cambridge, UK. Cambridge University Press.
25. Kirchler, E (1985). Job loss and mood. Journal of Economic
Psychology. 6: 9 – 25. Brenner, S O., Petterson, I L., Arnertz, B &
Levi, L (1989). Stress reactions to unemployment among Swedish
blue-collar workers. In B. Starrin, B., Svensson, P G & Wintersberger,
H (Eds.), Unemployment, poverty and quality of working life (pp.
101-114). Berlin, Germany: Sigma.
26. Hammarström, A (1994). Health consequences of youth
unemployment. Public Health 108, 401 – 412.
27. Angelöf, B & Johnsson, T (1990). Introduktion till socialpsykologi.
Studentlitteratur, Lund
28. Ort-Gomér, K & Perski, A (red). (1999). Preventiv medicin i teori och
praktik. En metodik för bättre folkhälsa. Studentlitteratur.
29. Kieselbach, T., van Heering, K., la Rosa, M., Lemkow, L., Sokou, K &
Starrin, B (eds.). (2001). Living on the edge. Leske+Budrich.
69
30. Kaufmann, G (1993). The Psychology of Shame – theory and
treatment of shame-based syndroms. London. Routledge & Kegan
Paul.
31. Lynd, H M (1958). Shame and search for identity. New York
32. Scheff, T J (1990). Microsociology, Violent emotions. Shame and
Rage in Marital Quarrels Chicago University Press.
33. Elias, N (1939/1991). Civilisationsteori del 2. Från svärdet till plikten.
Samhällets förvandlingar. Stockholm: Atlantis.
34. Sennett, R (1999). När karaktären krackelerar: personliga konsekvenser
av att arbeta i den nya kapitalismen. Stockholm: Atlas. I Dahlgren, L
& Starrin, B (2008) Emotioner, vardagsliv & samhälle. Malmö: Liber
35. Bauman, Z (2001). The individualized society. Cambridge: Polity
Press.
36. van der Hart, O, Nijenhuis, E & Steele, K (2006). The Haunted Self.
W.W. New York: Northon & Company.
37. Socialstyrelsen (2008). Folkhälsa och sociala förhållanden.
(Dokumenttyp; Lägesbeskrivning 2007).
38. Socialstyrelsen (2002). Barn i skuggan av våldet. Projektredovisning.
(2002-124-18)
39. Socialstyrelsen (2004). Vad vet vi om flickor som skär sig.
(Dokumenttyp; Underlag från experter).
40. Selye, H (1946). The General Adaption Syndrome and the Disease
of Adaption. Journal of Clinical Endocriniology, 6, 112 – 230.
I Dahlgren, L & Starrin, B (2008) Emotioner, vardagsliv & samhälle.
Malmö: Liber)
41. Östergren, P O (1999). Sociala relationer och social miljö i ett
preventivt perspektiv. I Orth-Gomér, K & Perski, A (red). Preventiv
medicin i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur.
42. Lazarus, R S (1999). Stress and Emotion – A new synthesis. I
Dahlgren, L & Starrin, B (2008) Emotioner, vardagsliv & samhälle.
Malmö: Liber
43. Europeiska gemenskapens kommission. (KOM (2005) 484 slutlig.
Grönbok. Förbättring av befolkningens psykiska hälsa. Mot
en strategi för psykisk hälsa i Europeiska unionen. Bryssel den
14.10.2005
44. Regeringens proposition 2007/08:110. En förnyad folkhälsopolitik.
45. Almqvist, K (2004). Landstingets i Värmlands insatser för att
främja en god psykisk hälsa och erbjuda god vård vid psykisk ohälsa
för värmlänningarna. Utvecklingsstaben, enheten Forskning och
folkhälsa, Landstinget i Värmland.
46. World Health Organization – Regional Office for Europe. Health
70
Behavior in School-aged Children. A World Health Organization
Collaborative Cross-national Study. Köpenhamn: WHO/Europe;
2006
47. Statistiska Centralbyrån (2005). Undersökning om levnadsförhållanden
(ULF). www.scb.se
48. Socialstyrelsen (2008). Beskrivning av vårdutnyttjande i psykiatrin
(Dokumenttyp; Lägesbeskrivning).
49. Socialstyrelsen (2008). Statistik – hälsa och sjukdomar (2008:2).
Skador och förgiftningar i sluten vård 2006. (Dokumenttyp; statistik).
50. Ungdomsstyrelsen (2007). Om ungas hälsa och utsatthet. Fokus
Rapport
51. Lindén-Boström, M & Persson, C (2007). Tonåringars psykiska hälsa.
Liv och hälsa ung i Örebro län 2005. Samhällsmedicinska enheten,
Örebro läns landsting.
52. Wenemark, M., Fornander, L & Borgstedt-Risberg, M (2006). Om
unga vuxnas psykiska ohälsa. Rapport 2006:4. Folkhälsovetenskapligt
Centrum. Landstinget i Östergötland.
53. Kvalitetsdeklaration för respektive datainsamlingsår 2000, 2004
och 2008, återfinns på enheten Folkhälsa och samhällsmedicin,
Landstinget i Värmland, 2008.
54. Kvalitetsdeklaration avseende CDUST (2009). Rapport 3. Liv oh
hälsa 2008 –en undersökning om hälsa, levnadsvanor och livsvillkor,
2009-01-13. Statisticon AB.
55. Levi, R., Rehnqvist, N., Rosén, M & Willman, A (2008). Evidens är
ett verktyg för vården – inte ett slutmål. Läkartidningen. 105:918919.
56. Hayes, N (2000). Doing Psychological Research. Buckingham, Open
University press.
57. Graneheim, U, Lundman, B (2004). Qualitative content analysis
in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve
trustworthiness. Nurse Education Today (2004) 24, 105 - 112
58. Tjerneng, H (2007). Utvecklingsplan för ungdomsmottagningar i
Värmland. Utvecklingsstaben, enheten Folkhälsa och samhällsmedicin
samt Division Allmänmedicin, Landstinget i Värmland.
59. Weston Cullberg, M (2005). Ditt inre centrum. Natur och kultur
60. Edstav, E (2001). Hur dåligt mår våra barn? Socialhögskolan, SOL
066. Lunds universitet.
61. www.arbetsformedlingen.se
62. Kronauer, M. (1998). Social exclusion and”underclass” – new concepts
for the analysis of poverty. In Andreß, H J (Ed.), Empirical Poverty
Research in a Comparative Perspective (pp51-75). Aldershot: Ashgate.
71
Bilaga 1
Intervjufrågor
1. Hur länge har du arbetat med unga personer?
2. Har det skett en ökning av psykisk ohälsa hos unga kvinnor sett i ett
20-årsperspektiv?
3. Om du anser att den har ökat, vad tror du då är de främsta orsakerna
till denna utveckling?
4. Har det skett förändringar gällande symtom? Nya uttrycksformer för
psykisk ohälsa?
5. Vad kännetecknar den psykiska ohälsan hos unga kvinnor idag?
6. Kommer traumatiska händelser mer fram i dagen exempelvis våld,
övergrepp, förluster?
7. Händelser i samhället, utanförskap, arbetslöshet, skolstress, – spelar
dessa in på psykisk hälsa?
8. Vad bör vården förbättra – utveckla för nämnda grupp?
9. Vilka behov av vidareutbildning finns gällande målgruppen?
10. Vilka råd vill du ge till kommun och landsting gällande målgruppen?
11. Vem tycker du vi ska intervjua härnäst…….namn……………?
72
Anders Andrén är folkhälsostrateg med betoning på folkhälsorapportering. Arbetar på enheten
för Folkhälsa och samhällsmedicin, Landstinget i Värmland.
Marina Kalander Blomqvist är sociolog och arbetar som folkhälsostrateg med ansvar för den
epidemiologiska bevakningen. Arbetar vid enheten för folkhälsa och samhällsmedicin, Landstinget i Värmland.
[ Lat. handling ]
Nästan 4 av 10
– En studie om unga kvinnors psykiska hälsa i Värmland
Under de senaste åren har situationen för unga personers psykiska hälsa förändrats.
I flera rapporter från till exempel massmedia kan man läsa att den psykiska ohälsan
ökar, att det är allt fler unga som söker hjälp för psykiska och psykosomatiska
symtom.
När man ser denna utveckling ställer man sig givetvis frågan vad detta beror på?
Vad är det som orsakat denna utveckling? För att få svar på dessa frågor startade
ett arbete inom Utvecklingsstaben och dess enhet Folkhälsa och samhällsmedicin
inom Landstinget i Värmland. Förhoppningsvis kan kan denna rapport ge en viss
inblick i de teorier som finns kring förekomsten av psykisk ohälsa hos unga. Vidare
presenteras tankar om hur landstinget kan utveckla vårdutbudet till unga personer
som söker för psykisk ohälsa.
Nästan 4 av 10
– En studie om unga kvinnors psykiska hälsa i Värmland
Anders Andrén & Marina Kalander Blomqvist
Rapport 1/2010
Folkhälsa och samhällsmedicin
Landstinget i Värmland
