SVENSK IDROTTSFORSKNING NR 3-2002
Psykisk (o-)hälsa hos skolbarn
Medan den fysiska hälsan aldrig har varit bättre bland barn och ungdomar i Stockholms län så har den psykiska hälsan snarast försämrats och de psykiska hälsofrågorna har därmed blivit allt viktigare.
Görel Bråkenhielm
Skolöverläkare i
Stockholm
Det finns olika metoder för att mäta
barns psykiska hälsa eller ohälsa. Beroende på vilken metod man väljer får
man delvis olika bilder av verkligheten.
Ett vanligt sätt är att ställa frågor till
föräldrar eller lärare angående olika
symptom. Fördelen med lärarskattningar är att läaren kan jämföra barnet
med andra i samma ålder medan
föräldraskattningarna kan ge en bild av
hur barnet fungerar i olika miljöer. Ett
annat sätt är att fråga barnet själv. När
barn själva får skatta sina problem är
de vanligare än när föräldrar och lärare
bedömer barnet!
Det är också vanligt att fokusera på
barnets upplevelse av psykosomatiska
besvär som magont, huvudvärk och
sömnsvårigheter….de får tjäna som
indikatorer på lindrigare former av
psykiska besvär.
Studier av psykisk ohälsa är vanligare än studier av psykisk hälsa. Det
beror till stor del på att psykisk ohälsa
är lättare att definiera och mäta. Det är
en brist att vi saknar tillfredställande
beskrivningar av och mått på den mer
positiva sidan av psykisk hälsa.
I Välfärdsbokslut försöker man ge
en bild av det psykiska välbefinnandet
bland barn i åldern 10 – 18 år, utgående från barnets egen upplevelse. Med
psykiskt välbefinnande avses en självskattad inre och subjektiv känsla av
välmående. Det handlar om att känna
trivsel, tillfredsställelse och glädje eller,
å andra sidan, vantrivsel, missnöje och
nedstämdhet.
Man konstaterar att:
• Välbefinnandet är lägst i den äldsta
åldersgruppen, 16 – 18 år
• Lägre för flickor än för pojkar, skill-
68
naden ökar med ålder
• Föräldrarnas sociala klasstillhörighet
eller etniska ursprung verkar inte ha
någon större betydelse
• Föräldrarnas uppfattning skiljer
sig delvis från barnets – det lägre
välbefinnande som äldre barn uppger
tycks inte uppfattas av föräldrarna.
Föräldrar och barn rapporterar också
olika typer av hälsoproblem.
Indikatorer på psykiskt välbefinnande
bland barn 10-18 år, i procent.
( N=1304)
• Ofta ledsen och nere 15 – 21 %
• Ofta spänd och nervös 26 – 20 %
• Ofta sur och irriterad 14 – 17 %
Psykosomatiska besvär och upplevelse
av stress bland barn 10-18 år.(N=1304)
minst en gång per vecka
• Huvudvärk
21 – 29 %
• Ont i mage
18 – 19 %
• Svårt att somna31 – 40 %
• Stressad
31 – 55 %
Stress och huvudvärk är vanligare
bland äldre barn. Flickor har oftare
psykosomatiska besvär än pojkar,
undantaget sömnsvårigheter. De barn
som säger sig känna stress i högre grad
än andra har också oftare psykosomatiska besvär och lägre psykiskt
välbefinnande. Liksom för psykiskt
välbefinnande är skillnader efter social
klass, etniskt ursprung och familjetyp
små och osystematiska. Kanske för att
andra inflytanden från kamratgrupp,
ungdomskultur (och skola?) tar överhanden?
Dessa siffror överensstämmer med
WHO’s undersökning (Danielson
och Marklund 2000) och även med
SVENSK IDROTTSFORSKNING NR 3-2002
Viktigt för att skolan skall kunna bidraga till psykisk folkhälsa är att barnen trivs i skolmiljön. Foto Leif Carlson
Skolverkets undersökning om stress.
Där kände sig 35% ofta eller alltid
stressade, vanligare bland gymnasieelever än bland högstadieeleverna och
vanligare bland flickor.
Psykiska problem
Frekvensen psykiska problem varierar
beroende på vilka metoder man använder, elevernas ålder och vilka informationskällor som används.
Flertalet studier visar dock att
5-20% av barnen lider av så svåra
problem att det är besvärligt för eleven
själv och/eller föräldrar och lärare.
De vanligaste psykiska problemen
(Sverige åk7) är inåtvändhet, utagerande, social osäkerhet, asociala
beteenden samt oro/depression som
vart och ett förekommer hos 10 – 14%
av eleverna.
Psykiska problem hos elever 12 – 16 år
i Stockholms län (1996):
• 8 % trivs inte med livet.
• 4 –7 % hade ätit medicin senaste
månaden mot nedstämdhet, nervositet och/eller sömnsvårigheter.
• 10 % av pojkarna rapporterade
värk………23 % av flickorna
• 23 % av pojkarna kände sig deprime-
rade minst en gång per vecka….35 %
av flickorna!
Studierna visar också att pojkar har
mer psykiska problem före puberteten.
Flickorna får bekymmer i samband
med och efter puberteten. Pojkars problem rapporteras vara mer utåtriktade
medan flickors psykiska problem är
inåtvända, främst i form av depression/
nedstämdhet och kroppsliga besvär.
Det är dock viktigt att framhålla att
det finns en väsentlig skillnad mellan
kroppsliga sjukdomar och huvuddelen
av uppväxtårens psykiska problemgrupper. Kroppsliga sjukdomar har
ofta en påtaglig stabilitet. De psykiska
besvären under uppväxten, däremot,
växlar ofta. När ett barn utvecklas
förändras livsvillkoren. Man anpassar
sig successivt till exempelvis skolans
krav och problemen försvinner. Många
av uppväxtårens psykiska svårigheter
har denna övergående karaktär. Trots
att problemen inte är långsiktiga utgör
de en belastning för eleven och påverkar livskvaliteten. Vilka problem som
kan förväntas bli långvariga går dock
sällan att förutsäga. Däremot går det
att särskilja mönster där prognosen är
ogynnsam. Sådana mönster känneteck-
nas av att den samlade problemtyngden
är stor och av att avvikelserna inte
bara gäller barnet utan även den miljö
barnet lever i.
Skolans roll och ansvar
Barnpsykiatriutredningen skriver:
”Barn tillbringar en stor del av sin
vakna tid i skolan. Det innebär att
skolan är, eller åtminstone borde vara,
den viktigaste arenan för samhällets
strävan att bevara och främja barns
psykiska hälsa. Den basala förutsättningen för att skolan skall bidra till
psykisk folkhälsa är att barnen trivs i
skolan, kan växa i självkänsla i skolmiljön och att de inte behöver uppleva
sig som misslyckade, utstötta eller
mobbade.
Inlärningssvårigheter, skolmisslyckanden och dåliga relationer till kamrater och lärare är tunga riskfaktorer för
senare psykiska och sociala problem.
Skolans samarbetsklimat och professionella kompetens spelar en roll för
hur det kommer att gå för barn och
ungdomar på sikt.
Barn med nedsatt psykisk hälsa
fungerar ofta dåligt i skolan, i många
fall så uttryckligt att utbildningsinsatserna mer eller mindre är bortkastade.
69
SVENSK IDROTTSFORSKNING NR 3-2002
Under de 15000 timmar som en ung människa tillbringar i skolan finns en enorm potential för att utveckla både fysisk, psykisk och social kompetens. Foto Leif Carlson
Det pedagogiska uppdraget kan därför
inte skiljas från uppdraget att uppmärksamma och vaka över skolbarnens
välbefinnande, sociala anpassning,
kamratrelationer etc. sannolikt går
det inte att nämnvärt förbättra den
psykiska hälsan hos svenska barn utan
att skolan fungerar som en trygg och
stimulerande arbetsplats för den överväldigande majoriteten av alla barn
I Barnrapporten återfinns:
”Barn tillbringar mer än 15000 timmar
i skolan. Uppenbart är skolan därigenom är en institution som har stora
möjligheter till att främja barns psykiska utveckling. Men samtidigt medverkar skolan i den differentiering som
sker under uppväxtåren. Skolan bidrar
till en skiktning av psykisk hälsa. Socialt missgynnade barn vantrivs betydligt
oftare i skolan och upplever den inte
heller som meningsfull. Skolans främsta möjlighet ligger därför i att erbjuda
en miljö där alla barn oavsett social
bakgrund har möjlighet att lära och
utvecklas:
• Klart uttalade pedagogiska mål.
Kunskap betonas och prioriteras.
Krav och förväntningar på vad eleven
ska prestera. Tydliga regler och klart
uttalade sanktioner för de elever som
bryter mot dessa.
70
• Skolans och klassens storlek. Ej fler
än 20 elever i klassen.”
ojämlikhet i hälsa som finns bland
vuxna.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att
Ovanstående summariska sammanfattning baseras på de tre rapporter
som anges i litteraturlistan. Fortsättningsvis följer en beskrivning av
skolhälsovårdens erfarenheter.
• Upplevelsen av psykosomatiska
besvär och olika indikatorer på lågt
psykiskt välbefinnande, som att
känna sig ledsen eller nere, är tämligen vanliga bland barn och ungdomar. Det är också vanligt att känna
sig stressad.
• Barns psykiska hälsa varierar med
ålder och kön. Variationen mellan
barn i olika sociala klasser och efter
föräldrars födelseland är dock liten.
• Goda kamrat- och föräldrarelationer
är hälsofrämjande.
• Klasskillnader, liksom skillnader i
familjetyp och föräldrars födelseland
verkar vara bestämningsfaktorer för
mat-, motions- och rökvanor.
• Den mest genomgripande inflytandet
på hälsa verkar dock sammanshänga med kön. Flickor har ett lägre
psykiskt välbefinnande, oftare psykosomatiska besvär, äter mer oregelbundet, tränar mindre och röker mer
än pojkar. Pojkar dricker dock oftare
alkohol. Dessa vanor är av betydelse
för hälsan inte bara under uppväxtåren utan kan förväntas bidra till den
Vad ser vi inom skolhälsovården?
Först några ord allmänt om skolhälsovård:
Skolhälsovårdens uppdrag hittar vi
i Skollagen: ”…skall följa elevernas
utveckling, bevara och förbättra deras
kroppsliga och själsliga hälsa och
verka för sunda levnadsvanor hos
dem.
…..skall främst vara förebyggande.”
Liksom skolan i övrigt har skolhälsovården därtill ett särskilt ansvar för
barn i behov av särskilt stöd.
Ett annat sätt att beskriva skolhälsovårdens uppdrag är att likna den vid
det som företagshälsovården har när
det gäller vuxna.
Utifrån denna övergripande
beskrivning kan skolhälsovården
skilja sig åtskilligt från kommun
till kommun. Det jag kommer att
beskriva är arbetsinriktningen och
erfarenheterna inom skolhälsovården i
Stockholm. Redan i många kranskom-
SVENSK IDROTTSFORSKNING NR 3-2002
muner kan det se helt annorlunda ut.
Skolhälsovårdens arbete kan uppdelas i
• Generella insatser rörande hela elevgruppen.
Hit räknas hälsoundersökningarna
och vaccinationer av alla elever men
också arbetsmiljöinriktat arbete. Det
kan gälla fysisk, psykosocial och
pedagogisk arbetsmiljö, schemaläggning av skollunch och idrottstimmar särskilt för elever med kroniska
sjukdomar etc.
• Insatser rörande enskilda elever, som
är i behov av skolhälsovårdens särskilda uppmärksamhet. Det kan gälla
elever med psykosomatiska besvär,
inlärningsproblem och skolsvårigheter, elever med risktagande beteende
och elever med kroniska eller långdragna sjukdomar.
Värdet med att undersöka alla barn
ligger inte primärt i att hitta sjukdom
utan därigenom ges skolhälsovården
möjlighet att dels bedöma barnets
hälsoutvecklingen, dels hitta/identifiera
medicinska - fysiska och psykiska
- besvär och problem, som kan vara av
betydelse för inlärning och skoltrivsel
och därmed skolframgång - dvs. är
ett sätt att arbeta förebyggande för psykiskt välbefinnande och hälsa.
Individperspektivet kompletteras med
ett miljöperspektiv med inriktning på
hälsorisker och olika bestämningsfaktorer för elevernas hälsa kopplade
till skolmiljön. Detta exemplifieras i
skolhälsovårdens arbete med sk. Hälsoprofiler.
I Stockholms skolor får alla elever
i årskurs 4, 8 och första året i gymnasieskolan fylla i en sk. hälsoprofil.
Deltagandet är givetvis helt frivilligt.
Man kan också avstå från att besvara
vissa frågor. Vår erfarenhet är att de
allra flesta eleverna gärna medverkar.
På individnivå, för eleven, fyller hälsoprofilen flera funktioner:
• Eleven själv får skatta sin hälsa och
välbefinnande.
• Runt varje fråga förs sedan ett samtal
med skolsköterskan, som ger henne
möjlighet att fånga upp de elever där
fortsatta insatser bör övervägas.
Dessutom ger hälsoprofilen, sammanräknad för alla elever i en klass, en
skola eller en stadsdel, ett värdefullt
underlag till en diskussion inom skolan
inte bara om hälsosituationen utan
också om arbetsmiljön, ”det pedagogiska klimatet”, såsom eleverna upplever det. Kanske kan detta bidra till
utvecklingen av en hälsosam skola?
Läsåret 2000/2001 fyllde 5089 elever i
årskurs 8 i en hälsoprofil, 92%.
Den innehöll bland annat frågor om
• elevens vardagsvanor – kost, moton
och sömn
• missbruk – tobak, alkohol och droger
• skoltrivsel / arbetsmiljö
• förekomst av psykosomatiska symptom, ängslan eller deppighet
utan betyg i alla ämnen och/eller som
hoppar av i gymnasiet. Allt detta borde
få oss att inse allvaret. Det behövs inte
fler studier utan verkställighet av alla
vackra ord i lagar och läroplaner. Låt
oss slippa politiska valmantra som
”vård, skola, omsorg” när sedan extra
miljoner äts upp av nödvändiga lönerevisioner och ökade hyreskostnader.
Svaren värderades i poäng 1-4
Det sammanräknade resultatet fördelade eleverna i fyra olika grupper.
90% av alla elever hamnade i de två
grupperna med högre poäng – med en
bra livsstil. 9,7% av eleverna lämnade
dock svar som pekade på en riskabel
livsstil. Vi har närmare granskat dessa
hälsoprofiler.
• Restaurera skolan! Det kräver ett
tvärfackligt arbetssätt där all relevant
kunskap tillvaratas.
• Mindre klasser! Ger en lugnare
arbetsmiljö. Ökad samhörighet.
• Acceptera att barns förutsättningar
ser olika ut.
• Anpassa skolans pedagogiska upplägg till barns kognitiva utveckling!
• Låt någon form av fysisk aktivitet
erbjudas i skolan varje dag!
• Ge utrymme för avspänning, stillhet,
tystnad och reflektion i skolan!
Det visar sig att dessa 500 elever
• Sällan eller aldrig äter frukost (52%)
eller lunch (51%)
• Sällan eller aldrig sportar på fritiden
(52%)……men 90% trivs med sin
fritid
• Sällan eller aldrig deltar på skolans
idrottstimmar (29%)
• 53% sover endast 7-8 timmar per
natt, 32% sover färre än 7 timmar
• 40% röker dagligen, 42% dricker
alkohol ofta eller ibland
men det är frågorna om skolsituationen
som framför allt drar ned poängsumman:
• 41% trivs dåligt/inget vidare i skolan
• 81% upplever sällan eller aldrig skolarbetet som intressant eller roligt
• 55% får sällan eller aldrig uppmuntran eller beröm av sina lärare
• 42% svarar att lärarna sällan eller
aldrig bryr sig om vad eleven tycker
dessutom…som indikatorer på bristande välbefinnande
• har 75 % huvudvärk eller ont i
magen mer än en gång per vecka
• 63 % känner sig deppiga eller ängsliga ofta eller ibland
Resultat som bör leda till en diskussion om skolans ansvar och roll som
hälsofrämjande institution.
Några reflexioner!
Vi har otaliga rapporter som borde få
oss att reagera. Psykiska besvär hos
upp till 20 % av våra barn och ungdomar, stigande förekomst av psykosomatiska besvär, könsrelaterade och sociala
skillnader i hälsa och snart sagt varje
vecka artiklar om ökad stress bland
barn och ungdomar.
Rapporter om det alltför stora
antalet elever som slutar grundskolan
Men det handlar inte bara om skolan!
Vilken vuxen skulle vilja ha en arbetsdag som barnen? För dem finns inte 40
timmars arbetsvecka. Alltför många
barn börjar dagen tidigt med ett morgonfritids………inte får man vakna
i sin egen takt och hinna larva runt i
pyjamas ett slag.
Sedan är det skolan -i många fall
i stora klasser. Tidig skollunch med
många timmar kvar till middagen. För
barn finns ingen valfrihet att äta när
man är hungrig. Inget förmiddagskaffe
som kan komplettera en klen frukost…
men mellanmål på fritids.
Till fritids där gruppen ibland är
så stor som 50 – 60 barn. Att ständigt
vistas i stora grupper med den ljudlighet som följer därav!
Äntligen hemma vid 18-tiden.
Handla, laga mat. Sedan ska trötta
barn och deras lika trötta föräldrar
orka umgås. TV, video – i stället för
godnattsaga. I säng sent, alltför sent!
Barnen känns ibland reducerade till ett
logistiskt problem.
Är det sedan konstigt att vi får
larmrapporter om stress och koncentrationssvårigheter.
Vi måste prioritera våra barn på ett
annat sätt än idag. Vi måste ge dem av
vår tid eller ska barnen få betala vår
frihet?
Aktuella utredningar och rapporter
• Barnrapporten Stockholms läns
landsting, 1998
• Barnpsykiatriutredningen,
SOU 1998:31
• Välfärdsbokslut, SOU 2001:55
71
