Kinaoron sänker global riskaptit
Sedan i våras har den ekonomiska rapporteringen dominerats av två teman: Det Grekiska Dramat
och Den Kinesiska Turbulensen. Medan rapporteringen kring Grekland har ebbat ut har Kinafrågan
fått förnyad aktualitet den senaste tiden i spåren av börsras och valutadevalveringar. Den kinesiska
börsen föll kraftigt under sommaren för att sedan stabiliseras. Ett skäl till stabiliseringen var
sannolikt att Kinas regering bestämde sig för omfattande stödköp av aktier för att förhindra en
fortsatt kollaps. Eftersom börsfallet togs som intäkt för att den råvaruslukande kinesiska ekonomin
fortsatte att bromsa in drogs även råvarupriserna med i fallet. Exempelvis började oljepriset återigen
att falla i somras efter en rejäl återhämtning under våren.
Oron kring Kina har tagit ny fart på sistone i samband med att myndigheterna beslutade sig för att
devalvera valutan en första gång den 10 augusti och sedan ytterligare ett par gånger de följande
dagarna
Devalveringarna har tagits till intäkt för att myndigheterna ser risker för en fortsatt kinesisk
ekonomisk försvagning vilket utlöst nya kinesiska börsfall och ras i oljepriserna som nått nivåer som
inte noterats sedan 2009.
Dessutom har andra börser, inklusive den hittills motståndskraftiga USA-börsen, dragits med i fallet
på sistone. Att USA-börsen drabbats av den senaste tidens oro speglar farhågor om att den
amerikanska ekonomin som fungerat som globalt draglok de senaste åren, ska tappa farten när
Kina bromsar kraftigt. Som en reaktion har marknaderna sänkt sannolikheten – nu betydligt lägre än
50 % - att Federal Reserve ska inleda sin länge emotsedda normalisering av styrräntan i
september. Detta har i sin tur lett till fallande marknadsräntor och en betydande försvagning av
USA-dollarn mot valutor i den industrialiserade världen. Bilden ovan till höger visar att medan
dollarn stärkts med c:a tre procent mot yuanen har den fallit med ungefär lika mycket mot euron och
ännu lite mer mot den svenska kronan. Bilden nedan visar att globala marknadsräntor med längre
löptider fallit med c:a 20 räntepunkter sedan den första kinesiska devalveringen.
1
Det är naturligtvis vanskligt att bedöma hur långvarig den finansiella oron blir, hur djupt börser och
räntor ska falla och hur kraftiga och bestående valutarörelserna blir, det är trots allt inte ovanligt att
marknaderna tar ut svängarna lite för mycket i det korta perspektivet. Visserligen är den globala
konjunkturen medioker och börsvärderingarna fortfarande relativt höga men det finns inga tydliga
tecken på en nära förestående kollaps som skulle kunna motivera en regelrätt börskrasch. Det finns
dock argument som talar för en fortsatt om- & nedvärdering av den kinesiska ekonomins styrka.
Kinas tillväxttrend viker
Tecknen på att Kinas ekonomiska lokomotiv håller på att förlora kraften har blivit allt tydligare de
senaste åren. Visserligen studsade BNP, liksom i många andra länder, tillfälligt upp kraftigt när den
globala finanskrisen släppte sitt strypgrepp men trenden är tydligt: Från att ha vuxit med nästan 15
procent i årstakt omedelbart före finanskrisen har ekonomin bromsat till sju procent tillväxt. Vissa
bedömare anser dessutom att den officiella statistiken ger en förskönad bild av utvecklingen och att
tillväxten de facto är betydligt lägre. Till stöd för denna uppfattning anger man t ex den kraftigt
fallande importen av råvaror som stål, petroleumprodukter, etc, liksom snabbt bromsande
energiförbrukning.
2
Kinas inbromsning är delvis en konsekvens av en medveten omläggning av den ekonomiska
strategin där landets politiska ledning strävar efter att vrida tillväxten från i första hand import- och
kapitalslukande infrastrukturinvesteringar till inhemsk konsumtion. Det mesta tyder därför på att
epoken med två-siffriga kinesiska tillväxttal för alltid är förbi.
Historien visar att det är oerhört svårt att finkalibrera en ekonomi med politiska åtgärder och
utmaningen att ”ratta” den gigantiska och komplexa kinesiska ekonomin är naturligtvis oerhörd.
Risken för politiska missgrepp och en mer betydande konjunkturnedgång måste därför anses vara
påtaglig. Den senaste tidens åtgärder visar också att man är orolig för att inbromsningen ska ske
alltför abrupt. Det finns således anledning att noga följa den kinesiska utvecklingen såväl för
ekonomiska beslutsfattare som andra ekonomiska aktörer.
3
