Församlingens verktygslåda del 1
Av: Johannes Djerf
Under de senaste söndagarna i vinter så har jag pratat om Anden. Vi har
talat om längtan efter Guds Helige Ande och att fortsätta bygga på vår
kristna tro genom den helige andes hjälp. Sist jag predikade så talade vi
om andens frukter. Egenskaper hos Jesus som mer och mer kan få prägla
våra liv när vi dagligen gör det till en vana att låta Guds ande vara med i
allt vi gör. Personligen så har detta varit väldigt spännande veckor, och
det bästa är att det inte är slut, och det hoppas jag att det aldrig blir för
någon utav oss, att tala om livet och att växa med den helige ande. Idag
och två söndagar framöver så tänkte jag fortsätta att tala om att Guds
ande vill ge dig och mig gåvor till att tjäna honom och till att bygga upp
vår församling. Gåvor som Paulus talar om vid flera tillfällen och då
framförallt i 1 kor.12… Jag kan inte riktigt hålla mig längre, så nu kör vi
igång. Håll i hatten!
Församlingen i den grekiska staden korint som får del av Paulus
beskrivning av Andens gåvor var en väldigt spännande församling. Paulus
hade en gång i tiden börjat där med enbart Guds ord i sin mun, och fylld
av Andens kraft. Vilket var tillräckligt. Han hade mött Akvila och Priscilla,
som undervisade honom och som började göra tält ihop med honom. Det
var tre personer. Men det var tre personer som inte kunde hålla tyst. De
gick ut på stan, hem till folk, och till synagogan och förkunnade att Kristus
är Messias, och människor kom till tro, i denna stad som var ett stort
handelscentrum och som var plats för många olika människor. Greker,
romare, syrier, asiater, egypter och judar trängdes på gatorna, vilket
gjorde att budskapet om Jesus skulle spridas till när och fjärran om nu en
församling skulle skulle bildas i staden. Vilket det också gjorde, och
kyrkohistorikerna säger att Korint församlingen fick runt 25.000
medlemmar. En gigantiskt stor församling som började med tre personer
som gick i andens kraft. Vilket tycker jag får påminna oss här idag att det
inte alltid behöver vara i de stora sammanhangen som Gud gör under. Det
behöver inte vara tonårsläger eller midsommarkonferens. Du och jag
behöver inte vara en del av de största församlingarna för att se Gud
verka. Om Gud kunde få 3 st. till att bli 25.000 så borde det finnas
oändliga möjligheter för Gud att verka i den här Gudstjänsten och även
för vår församling i Törestorp att växa lavinartat! Lyssna nu! Vi är absolut
inte för få och vi har absolut inte några som helst begränsade resurser!
Vi är en oerhört rik församling på människor som älskar Jesus, och som
har många, många nedlagda gåvor som kan förändra hela den här
församlingen och hela vårt område! Det får vi aldrig sluta att tro på! Ok!?
Jag är faktiskt övertygad om att Guds rike kan få bryta fram på ett
mäktigt sätt runt omkring dig och mig på ett helt nytt sätt, bara vi
fortsätter att vända våra hjärtan till honom. Bara vi fortsätter att tro på
oss själva som Guds verktyg och att Guds helige ande har lagt ned sin
kraft och sina gåvor i våra liv, så att vi kan gå och fortsätta tjäna honom.
Så här skriver Paulus om dessa gåvor i 1 Kor.12:4-11. När vi läser den
här texten så kanske flera utav oss känner direkt att detta är lite av en
överkurs. Detta med nådegåvorna är mer något för de som kommit lite
längre i sin tro och är lite mer andliga så. Men inget kan vara mer fel. För
detta är det första som vi behöver lära oss och utrustas med. Lärjungarna
kastades första dagen med Jesus in i andens verk då de fick se människor
både bli befriade och helade. Att tjäna i den helige andes verk är alltså
grundkursen i den kristna tron! Det är här som det kristna livet börjar!
Och Paulus är noga med att säga att det är gåvor som alla kristna får. ”Åt
var och en” kommer igen som en röd tråd genom hela kapitlet. Där det
inte finns något A och B lag. Jag är ganska så säker på att många utav
oss ibland tänkt att den som talar i tungor eller att den som kan undervisa
är lite mer andlig och är med i lag 1, och har det mer rätt ställt med Gud
än vad jag har. I församlingen i Korint så tänkte man så också. Man
tvistade om vilka gåvor som var "andligast" och vilka som visade att man
verkligen blivit döpt i helig ande. Så det är därför Paulus nu skriver om de
olika gåvorna och att de uppenbarar sig hos var och en så att det blir till
nytta. Alltså, varje kristen har fått gåvor genom den Helige ande. Du är
unik. Gåvorna som anden ger till dig är till och med unika eftersom de hör
ihop med din personlighet som ingen annan människa har, och Gud
använder dig och mig så som han vill, så det hjälper och lyfter andra
människor. Det är därför som dessa gåvor finns, för att bygga upp
församlingen. Och det är i gemenskapen som också gåvorna ges. Tänk
bara på när den helige ande utgöts över lärjungarna första gången. Det
står att ”När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. Då kom
plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och
det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem
och fördelade sig och satte sig på var och en av dem.”
Alltså löftet om anden gäller varje troende och anden fördelar sina gåvor
till var och en, men det sker i gemenskapen, när alla var samlade.
För Anden är det största beviset på att vi tillsammans är ett i Jesus, att vi
har fått del av en och samma ande. Ingen mer och ingen mindre. Det är
en ande men många olika gåvor som är verktyg för oss, när vi skall göra
Guds rikes gärningar. Sedan är det upp till var och en att söka, utforska
och upptäcka gåvorna som anden ger till oss. Det är verktyg för att du
och jag ska hitta vår plats i livet med Jesus.
Det är precis som det var när jag och Lisa köpte bil för några månader
sedan. Då vi behövde läsa i instruktionsböckerna om hur bilen fungerade
och inte bara det utan vi behövde verkligheten också testa så att alla
knappar som vi läst om faktiskt fungerade. Vi behövde även ta del av råd
och uppmuntran av både bilförsäljaren och vänner för att se bilens
funktioner ännu klarare så att vi skulle komma fram på bästa sätt på
vägen till den plats som vi ville komma till. Och på samma sätt är det med
gåvorna vi får av Anden. Vi behöver lära oss att använda dessa verktyg
genom undervisning och lära oss att även praktisera, se att det faktiskt
fungerar i verkligheten att t.ex. be för sjuka, profetera eller att dela ord
av vishet. Och vi behöver definitivt ta emot råd ifrån Guds ande som ger
oss gåvorna och vi behöver ta emot uppmuntran ifrån andra så att vi kan
se klarare och komma framåt på vägen och hitta vår plats. För många
gånger så ser vi inte våra gåvor själv. Det är inte så speciellt svenskt och
fint tycker vi att säga att jag har en gåva, Det är nästan tvärtom att vi
tycker det är finare att säga att vi inte har någon gåva och inte kan något,
vilket är oerhört tragiskt, så därför behöver vi ibland höra det ifrån någon
annan för att faktiskt förstå, att jag har fått något ifrån Gud. Gud har gett
mig något, som han vill använda mig i. Vilket får bli en utmaning för oss.
Att när vi nu idag och söndagarna framöver får lyssna till de olika gåvorna
så behöver vi komma ihåg att uppmuntra varandra och våga berätta för
varandra att ”du, jag tror att du har den här gåvan”. Det här fungerar du
i, eller kanske det här skulle du kunna fungera i, även om du inte gör det
nu, så tror jag att det här är din uppgift, det hör ihop med dig.” Paulus
skriver till Timoteus i 2 tim.1:6, ”Därför påminner jag dig om att låta den
Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig genom min
handpåläggning.” Alltså, vi behöver få våra nådegåvor att flamma upp
igen så att församlingen fungerar som den ska.
Paulus försöker förklara detta genom att peka på att vi som församling är
en kropp. Han skriver fortsättningsvis i 1 kor.12:14-27. Gud har fogat
samman vår kropp som är beroende av varje del och funktion för att
fungera så bra som möjligt. Och Paulus tar denna bild på församlingen
som jag tycker är helt fantastiskt.
Ingen av oss har liksom valt ut människor och valt bort andra och sagt att
”du får inte vara med, men du ser trevlig ut”. Utan Gud har valt att foga
samman oss till Törestorps Missionsförsamling, eftersom vi är hans barn
och tillhör honom. Där alla inte har samma gåvor utan där vi är olika. Vi
är alltså delar av en och samma kropp där alla behövs.
Och fungerar inte någon del i kroppen, alltså fungerar inte någon av våra
gåvor så är det inte som det ska. Visst, det är precis som i vår kropp när
t.ex. en arm är bruten, att kroppen lär sig så småningom hantera
situationen och fungera så gott det går, men det går inte komma ifrån att
kroppen skulle kunna fungera ännu bättre om allt var friskt. Är ni med? Vi
kan kanske lära oss att fungera som församling någorlunda, även om inte
alla gåvor fungerar som de ska, men vi är inte hela, vi saknar någon och
vi fungerar absolut inte som vi borde kunna fungera om inte alla är med
och använder sig av de gåvor som Gud lagt ner i var och en. Vi behöver
förstå att alla kristna har andliga gåvor. Punkt. Vi är var och en saknade
när inte vi är med och ger av oss själva i gemenskapen. När vi väljer att
inte vara med så blir följderna att några få får uträtta det mesta arbetet
och sliter ut sig, medans många gåvor förblir outnyttjade. Någon har
liknat församlingen vid en fotbollsmatch, där tusentals människor som är i
desperat behov av motion betraktar tjugotvå personer som är i desperat
behov av att få sätta sig och vila.
Så låt oss börja redan den här dagen med att söka och upptäcka
varandras gåvor så att vi som gemenskap inte sliter ut varandra utan
fungerar på bästa möjliga sätt. Jag vet inte om ni såg när Markus Hellner
och Johan Olsson tog var sin OS Medalj i dubbeljakten i längdåkning. En
sport som för många är väldigt individuell, men under hela loppet så
hjälpte samtliga svenskar varandra så att det gick så bra som möjligt för
alla. Per Elofsson, den gamla längdåkningskungen, stod efter loppet och
hade inga ord utan bara tårar, när han skulle försöka förklara det som
hade hänt. Det var så vackert, när han hade sett hur de hjälpt varandra
fram till medalj. Och på samma sätt så finns det inte något vackrare när vi
som kristen gemenskap hjälper varandra framåt till att hitta varandras
gåvor.
Och jag tänkte att vi skulle börja med att kort titta närmare på några av
dessa gåvor och sedan så fortsätter vi nästa vecka. Vi börjar med trons
gåva som Paulus skriver om.
Vi har alla fått en gåva av tro säger Bibeln, men vi får inte blanda ihop
nådegåvan av tro med denna tro som frälser, även om den påminner och
är grunden till mycket av denna gåva. Den tro som är frälsande är från
början ett steg ut i det okända. En risktagning som handlar om att
överlämna sig åt någonting, att lita på Gud även om man inte har koll på
allt, vilket är en attityd som uttrycker hela det kristna livet och inte minst
denna nådegåva som mer handlar om den här tron som kan förflytta berg.
Som har en övernaturlig tro på att saker och ting kan ske, även om man
inte har fullständig kontroll över allt.
Jag tror ni alla någon gång träffat på en sådan människa, som inte ser
några hinder utan bara möjligheter. När man själv börja tänka logiskt och
tycker att det här kommer aldrig att gå, så ser denna person bortom
logiken och säger istället att ”det kommer visst gå, för Gud är det
möjligt”. Den som har trons gåva ser liksom resultatet klart innan det
hänt. Vilket är väldigt förlösande för Guds rikes resurser, då man i ett
ögonblick helt och fullt förstår att Jesus kan och vill utföra ett under av
helande och befrielse. Jesus själv visar ständigt på denna gåva när han
går på vattnet, tystar stormen eller öppnar ögonen hos den blinde eller
ger kraft till den lames ben. Helt ologiskt för det naturliga tänkandet. Men
för en kristen och framförallt för den som har gåvan av tro så är det
övernaturliga det naturliga. Och vi behöver dessa människor som tror
utan hinder. Det styrker oss och det leder oss vidare. Trons gåva gör att
vi inte står still utan hela tiden ser lite mer av det som Gud också ser.
Därför så behöver vi ständigt be om denna gåva, denna modiga tro, för
vår tjänst och till församlingen. Det förhärligar Jesus och vilken makt han
faktiskt har att förändra situationer!
En annan gåva som verkligen bygger upp oss är gåvan av att meddela
kunskap, som många gånger också hör ihop med gåvan att undervisa. Det
handlar inte om att förstå allt vad Bibeln säger, men det handlar om att
kunna tillämpa Guds ord för sina åhörare så att de förstår det gamla
budskapet i en ny situation. Det kan även innebära en uppenbarelse ifrån
Gud som leder oss att agera på ett särskilt sätt, utifrån vad man läser i
Bibeln. Att meddela kunskap kan också innebära att dela med sig av ett
tillfälligt ord som den helige anden inspirerar dig och mig till. Som kan
vara till hjälp och uppmuntran i särskilda situationer, vilket också hör ihop
lite med det profetiska. Ibland är det ju så att vi i svåra frågor och
problem har svårt att se vad det är som faktiskt Gud säger i sitt ord som
kan hjälpa oss. Och då behöver vi människor som har gåvan av kunskap
att visa på vad Gud säger. Jag har varit med om det flera gånger.
Då jag varit instängd i mina egna oroligheter eller sorger men sedan fått
ett bibelord eller en tanke ifrån någon som säger det som jag exakt
behövde höra, vilket jag tror att många av er kan känna igen er i. Ord av
kunskap som visar vägen ut ur svårigheten och påminner oss om Guds
kärlek. Jag har också varit med om att ge kunskapens ord till någon
annan. Då en tanke dykt upp i mitt huvud, ett bibelord eller bara en bild
som jag känt att det här ska jag berätta för den personen, vilket då
passat in i den personens situation, och ibland så har det kanske inte det!
Och det är också viktigt att tänka på när det gäller detta och i alla
gåvorna att det faktiskt är tillåtet att göra fel.
Ibland så kanske det inte blir som man tänkt sig, men det är ändå väldigt
viktigt tror jag att pröva sig fram om man vill upptäcka något. Ett sätt om
du vill upptäcka denna gåva är att nästa gång du ber för någon, så våga
vara tyst en stund och fråga Gud, finns det något Gud som du vill säga
genom mig? Och våga sedan säga det du får upp i ditt huvud. Det kanske
inte stämmer alls, men om det är ifrån Gud, så är det värt alla gånger att
testa. Det är bättre att det blir fel än att du inte sagt något alls om det nu
faktiskt känns som att det är något uppmuntrande och kan vara till hjälp
för den andre personen.
Nådegåvan av kunskapens ord hjälper oss i församlingen att uppleva Gud,
som talar konkret genom sitt ord. Kunskapens ord ges inte, för att en
församlingsmedlem ska berömma sig över att äga hela sanningen och inte
behöva lyssna till andra. Utan vi får denna gåva för att vara till hjälp och
att lära sig att ödmjukt lyssna till andra människors behov och se Guds
kärlek i olika situationer. Vilket alla nådegåvor är till för, som vi sagt
innan, att bygga upp varandra.
Så därför så hoppas jag att du kommer ihåg min utmaning som jag gav
dig innan. Att känner du att han eller hon har gåvan av tro eller gåvan att
dela kunskapens ord med andra, glöm inte att säga det till den personen
efter Gudstjänsten idag. Lova mig detta! Han eller hon behöver det!!
För vi är alla en del av denna kropp, och vi får alla del av en och samma
ande som ger sina gåvor så som han vill, eftersom han vill använda oss i
denna kristna gemenskap. Så att vi som församling fungerar så bra som
möjligt och att Guds rike får bli större i Törestorp.
Så avslutar vi idag, Missa nu inte fortsättningen nästa söndag. Vi ber.