Stenvikshöjden
-----------------
INVENTERING OCH NATURVÄRDESBEDÖMNING
Linnea – Natur och Ekologi
Oktober 2016
1
2
Innehåll
Uppdraget
5
Förutsättningar
5
Karta över området
5
Läge och avgränsning
5
Översiktlig beskrivning
6
Klimat
6
Geologi
6
Hydrologi
6
Skogshistorik
7
Naturförhållanden
7
Friluftsliv
11
Karta över delområden
12
Beskrivningar
12
Områdets primära värdekärnor
14
Slutlig bedömning
14
Konsekvensanalys
14
Referenser
15
Fotobilaga
16
3
4
Uppdraget
Företaget Linnea – Natur och Ekologi har av arkitektfirman Carlstedts Arkitekter AB tilldelats uppdraget
att utföra en inventering och naturvärdesbedömning av Stenvikshöjden på fastlandet mellan Jogersö
och Femöre. Inventeringen har utförts av Hans Rydberg, vilken också författat denna rapport.
Naturvärderingen med konsekvensanalys grundar sig på resultatet av en inventering utförd i mitten av
oktober 2016. Samtliga foton är tagna av rapportförfattaren.
Förutsättningar
Ett program inför detaljplanering av Stenvikshöjden finns framtaget av Miljö- och
samhällsbyggnadskontoret (Dnr C2007/7) och syftar till att undersöka möjligheterna att bygga fler
bostäder i området. Området är också utpekat i kommunens naturvårdsplan för fastlandet, område C8,
som ett område med vissa värden. Där framhålls att området dels har betydelse som grönstråk för de
boende i Stenviksområdet, dels äger vissa naturvetenskapliga värden med förekomst av gamla tallar
med tallticka. Inventeringens syfte är att bedöma naturvärdena utifrån fynd av arter, strukturer och
biotoper och om planen, om den genomförs, kan medföra betydande miljöpåverkan på biologisk
mångfald eller andra naturvärden som geologi, landskapsbild och friluftsliv.
KARTA ÖVER DET UNDERSÖKTA OMRÅDET
Läge och avgränsning
Det inventerade området är beläget cirka 1,5 km VSV om Oxelösunds centrum på fastlandet mellan
Jogersö och Femöre. Avståndet till havet är 200 – 300 meter. Som framgår av kartan omfattar det
undersökta området skogspartierna mellan tre befintliga villaområden samt en större gräsyta mellan
5
Jogersövägen och Stenviksvägen samt tidigare anläggningar som en tennisbana och en
båtuppläggningsplats. Områdets areal är cirka 8,2 hektar (karta sid 5).
Översiktlig beskrivning
Planområdet är relativt kuperat med tallbevuxna bergshöjder i söder och ett småkulligt landskap i
övrigt. Huvuddelen av arealen är bevuxen med tallskog, i regel ganska ung och lågvuxen tall, men på
några ställen finns tallar av 100 – 150 års ålder. Till följd av näringsfattiga jordar är området relativt
artfattigt, både vad gäller kärlväxter, mossor och svampar.
Klimat
Området befinner sig nära Östersjön och är påverkat av havsvattnets temperaturer, särskilt under vår
och höst. Hösten varar något längre, de tidiga frostnätterna uteblir ofta och under våren utvecklas
vegetationen någon vecka senare på grund av att havsvattnet värms upp långsammare än fastlandet.
Lokalklimatet är präglat av exponering och skogarnas karaktär. Lokalklimatet, dvs det som påverkar
växt- och djurlivet lokalt, t.ex. inne i en skog, visar inte på några avvikande drag utan uppvisar en för
trakten normal variation.
Geologi
Terrängformer
Området har en växlande topografi. De högst belägna delarna finns i söder där terrängen reser sig
cirka 10 meter ovanför omgivande terräng och bildar hällmarker. Dessa består av en åsliknande
höjdrygg med berg i dagen som löper i nordväst – sydostlig riktning i östra delen av stråket mellan
villaområdena i sydost. Terrängen sluttar sedan trappstegsformigt åt sydost. Mellan de olika stegen
finns lager av tunn morän. Från småbåtshamnen och öster går ett mindre dalstråk.
Berg och jord
Berggrunden inom Nyköpings - Oxelösundsområdet ingår i den svekokarelska bergskedjebildningen.
Området har blivit utsatt för kraftig påverkan och bergarterna har omvandlats under högt tryck och hög
temperatur. Berggrunden vid Stenvikshöjden består till 100% av sedimentära gnejser med ett stort
inslag av fältspat och kvarts. Denna bergart är rik på svårvittrade silikater, vilka är kalkfattiga och
mycket svårvittrade. Detta ger en negativ effekt på floran i området. Jordarterna består till
övervägande del av en silikatrik, svårvittrad morän, vilken fyller svackor mellan bergshöjder och i
sluttningar. Moränen är i regel småblockig med ytliga, låga block vilka i regel är överväxta med
mossor. Större moränblock saknas i princip. Ingen torvbildning har skett i området. Förutom morän
finns ett stråk med glaciallera i svackorna mellan bergen. Detta stråk var för drygt tusen år sedan
havsbotten.
Jordmånstypen är en näringsfattig råhumus, som genom urlakning blivit skiktad. En näringsfattig mull
som bildats genom långsam nedbrytning av löv från ek, asp och björk finns i övergången mellan skog
och öppen mark. Substratmarker finns söder om dalgången med grusiga marker som underlag för den
tidigare verksamheten. Sannolikt är det grus som tillförts anläggningen och inget som ingår i områdets
geologi.
Hydrologi
De hydrologiska förhållandena i området är normala för en lätt kuperad skogsmark med flöden som
följer berggrundens former ned mot lägsta nivåer. Ett mindre dikessystem finns i dalgången mellan
bergspartierna och leder ned i havet.
6
Skogens historik
Barrskogen i området är genomgående ung, vilket visar att det tidigare varit kalhugget. En ny
skogsgeneration har förmodligen uppstått genom självföryngring. Ett antal tallar i nordvästsluttningen
öster om småbåtshamnen härrör från en tidigare tallgeneration. Stubbar av olika dimensioner
uppträder i hela området, vilket visar att området gallrats eller röjts.
Naturförhållanden
TRÄD- OCH BUSKSKIKT
Skogen domineras av tall. Särskilt gäller detta bergryggen öster om Stenviksvägen, där de flesta
träden är unga och uppkomna genom självsådd efter en tidigare hyggesfas. I norra delen av
bergplatån finns äldre tallar av en ålder över 100 – 150 år. Tall växer också norr om Jogersövägen där
också mycket vårtbjörk ingår i trädskiktet. Brynen är mer varierande och här hittar man medelgrova
ekar, sälgar och aspar. Eken uppvisar god föryngring i hela området och eksly hittar man främst i
delområde A. Ädla lövträd uppträder mycket sparsamt, förutom enstaka ekar hittar vi bara lönn och
tysklönn i en smal bård mellan den forna båtuppläggningsplatsen och Björntorpsvägen. Unga tallar och
björkar hittar vi på de gamla grusplanerna i sydöst, där de bildar en igenväxningsfas.
FÄLTSKIKT
Till fältskiktet räknas örter, stråväxter och kärlkryptogamer (ormbunksväxter, lummer- och
fräkenväxter). De bildar ett skikt under träd- och buskvegetationen och vissnar i regel ned varje år.
Undantag är bärrisen som lingon och blåbär samt vintergröna växter som ljung och pyrola. I området
är bärris och smalbladiga gräs, främst kruståtel, de avgjort vanligaste. Blåbär finns i stora bestånd,
liksom lingon och på hällmarker blir ljungen allmän. Markerna är generellt örtfattiga även om en stor
del av örtrikedomen kan ha vissnat ned under säsongen. Men avsaknaden eller de ovanligt små
förekomsterna av normalt vintergröna växter som blåsippa, skogsviol och fibblor antyder att även
andra arter kan vara sparsamma i sin förekomst. Sammantaget är floran av ordinär typ och tycks sakna
naturvårdsarter. I störda biotoper, som på den gamla båtuppläggningsplatsen samt på de nu
igenväxande tennisbanorna finns en del torrmarksväxter som bildar pionjärer på torra öppna jordar
utan egentligt mullskikt. Hit hör t.ex. äkta johannesört, gul fetknopp, harklöver, ljust kungsljus,
berggröe, ullört, styvhårig kvastfibbla, gråfibbla, knytling, bergsyra och renfana. Dessa arter gynnas av
mänsklig verksamhet och vanliga så fort man bryter mark och belägger dessa med sand eller grus.
Av visst intresse är den expansion av odlade växter som genom ett varmare klimat hittat ut i de
tätortsnära skogarna. På längre sikt räknat kan dessa arter sprida sig allt längre ifrån tätorterna och bli
naturliga inslag på normal skogsmark och i igenväxande kulturmarker. Två arter som på
Stenvikshöjden spritt sig ut i skogarna är spärroxbär och rödek. Den senare är relativt nyligen införd i
Sverige och ökar markant i odling, som alléträd eller i parker och trädgårdar. I den magra skogen i
områdets sydöstra del återfanns minst ett 70-tal plantor av rödek, ett oönskat inslag i vår svenska flora
då den på sikt kan konkurrera ut inhemska trädslag, men är utan tvekan en färgklick i höstens skogar.
BOTTENSKIKT
Bottenskiktet är skogens golv! Hit räknas mossor, vilka hör till växterna, samt lavar, vilka räknas till
svamparnas rike. Mossor och lavar täcker mark, stenar och berghällar i hela området, men finns också
på trädstammar, grenar och kvistar. Svamparna växer i princip överallt utom på sten. Lavar och
mossar är synliga och kan studeras året om, medan svamparna är säsongsbundna och därför svåra att
inventera.
7
LAVAR
Lavfloran på sten och berghällar är i området väl utvecklad. Det gäller främst skorplavar som bekläder i
övrigt nakna bergytor i området samt arter av släktet Cladonia (ren- och bägarlavar). På träden växer
nästan bara allmänna arter, främst blåslav. Hänglavar förekommer nästan inte alls. De växer främst i
humida områden med gamla träd och ren luft. De intressantaste lavarna påträffades på grusmarken
på den gamla båtuppläggningsplatsen:
Styv filtlav, Peltigera neckeri.
Styv filtlav växer i ett bestånd i kanten på den gamla grusmarken vid X6505990 – Y1573822 som
tidigare var en båtuppläggningsplats. Laven, som är en bladliknande lav, känns igen på långa rhiziner
(rottrådar), tjock bål och ett mörkt mycket tydligt ådernät på undersidan av bålflikarna. Arten är sällsynt
i dessa delar av Sverige och lokalen är den första rapporterade från Södermanlands län, i landskapet
sedan tidigare bara känd från Huddinge. Trots dess sällsynthet kan den inte sägas vara skyddsvärd, då
den ockuperar ytor som tidigare varit starkt kulturbetingade.
Svällav, Cladonia turgida.
Svällaven är en slags bägarlav utan bägare men med flikiga, rätt uppstående, vita, s.k. fyllokladier
(=bålflikar) utan reproduktiv funktion. Arten är tidigare noterad 11 gånger från Sörmland, varav två från
Nyköpingstrakten. Arten verkar inte indikera några speciella miljökrav och kan växa på ganska triviala
marker. På Stenvikshöjden växer den tillsammans med sandraggmossa på grusmarken som tidigare
var tennisplan vid X6505888 – Y1573828.
MOSSOR
Mossfloran är relativt artfattig. De vanliga skogsmossorna väggmossa, husmossa och kvastmossa
dominerar stort. På block och bergytor är det likaså artfattigt med cypressfläta, enbjörnmossa och
raggmossor som vanliga inslag. Detta beror på den näringsfattiga berggrunden och brist på lövträd
med basisk förna. Mossor på död ved är inte heller särskilt väl företrädda. Bristen på konstant
markfuktighet och bristande lågakontinuitet kan vara en förklaring till den relativa artfattigdomen på
dessa substrat. Av mossor värda att nämna är…
Blåmossa, Leucobryum glaucum.
Blåmossan är signalart för skog enligt nyckelbiotopsinventeringens lista. Detta gäller främst när den
växer med gran i sumpskog. Artens vanligaste biotop är annars trampade moränmarker i torra
tallskogar och på Stenviksberget är blåmossan en av de allra vanligaste mossorna och lätt att känna
igen på sina kompakta kuddar av ljust blågrön - vitgrön färg.
Fig. 1. Ljusgröna kuddar av blåmossa
kantar stigen i tallskogen.
8
Sandraggmossa, Racomitrium canescens
Denna art är troligen ganska vanlig men är sällan rapporterad, trots att den är lätt att känna igen på
sina lösa mattor, sin gulaktigt gröna färg och på bladens vita hårudd. I Artportalen är den endast
rapporterad från 10 lokaler i Sörmland. Här växer den på två ställen, båda på grusmarken längs den
gamla tennisbanan vid X6505915 – Y1573776 och X6505888 – Y1573828. Arten kan inte betecknas
som skyddsvärd, då den gärna växer på störda sand- och grusmarker efter mänsklig aktivitet.
SVAMPAR
Områdets viktigaste art är en svamp, tallticka, Phellinus pini. Den är rödlistad som NT (nära hotad)
enligt senaste rödlistan (ArtDatabanken 2015) och samtidigt signalart i skogsbruket inom
nyckelbiotopsinventeringen (Nitare 2000). Arten återfanns i området på sju tallar – se karta 2.
Fig. 2. Utbredningen av tallticka, Phellinus pini på Stenviksberget. Noggrannhet +/- 5 meter.
I kommunen är tallticka känd från ett 70-tal lokaler. Tio procent av förekomsterna finns på
Stenviksberget, vilken får betraktas som en värdefull plats för denna rödlistade art.
Tallticka observerades på följande platser (koordinatsystem RT90):
X6505971 – Y1573641
X6505966 – Y1573682
X6505980 – Y1573674
X6505973 – Y1573684
X6505985 – Y1573660
X6505992 – Y1573653
X6506006 – Y1573677
3 fruktkroppar
1 fruktkropp
1 fruktkropp
1 fruktkropp
1 fruktkropp
2 fruktkroppar
4 fruktkroppar
9
Mer om talltickan
Talltickan är en av de rödlistade arter som rapporterats mest i Sverige. Trots det är det ingen vanlig
art. Varför finns det då så många rapporter? Jo, den är lätt att känna igen, lätt att se, syns året runt,
finns i hela landet och eftersöks ofta vid naturvärdesinventeringar, inte minst i nyckelbiotopsinventeringen som utförts av Skogsstyrelsen.
Talltickan parasiterar på levande tallar och orsakar vitröta i kärnveden. Det tar lång tid för fruktkroppar
att utvecklas och syns nästan bara på tallar som är över 100 år. Vanligast är den på träd som är 150 –
200 år eller äldre. Svampen växer ofta högt över marken, gärna i ärr efter avvecklade grenar eller i
barkskador. Svampen infekterar aldrig döda träd. När tallen dör, så dör tickan. Arten växer främst i
urskogar eller gamla hällmarkstallskogar. I Sörmland är arten något kustbunden, men detta beror
sannolikt på att vi har fler gamla tallar i kustområdet på hällmarker och öar där skogsbruket varit
extensivt och där man ofta sparat gamla tallar.
Talltickan är en art som indikerar skyddsvärda tallbestånd som är eller kommer att bli livsrum för
många andra arter knutna till gamla tallar eller grov, död ved som torrakor eller lågor. Den tycks vara
något vanligare i östra Sverige, men i västra Sverige och i Norrland är den mycket sällsynt. Man kan
med fog hävda att för Oxelösund och andra skärgårdskommuner i östra Sverige är talltickan en
ansvarsart. Svampen har under 1900-talet blivit allt mer ovanlig som en följd av kortare omloppstider
inom skogsbruket och i takt med att gamla tallskogar avverkas.
Tallbeståndet på Stenviksberget är genom att talltickan förekommer på minst 7 tallar skyddsvärt och
det är av yttersta vikt att detta område med en skyddszon av minst 50 meter sparas vid en eventuell
exploatering, och att även arbetsområdet som följer av en byggnation ligger utanför denna skyddszon.
Av övriga svampar finns inte mycket att nämna. Svampsäsongen 2016 i Sörmland var kanske den
sämsta på över 30 år och markerna vid Stenvikshöjden var i det närmaste helt tomma på svamp. En
bedömning är att markerna inte äger en funga (”svampflora”) över genomsnittet för dessa delar av
Sörmland. Möjligen skulle någon mer rödlistad art, t.ex. motaggsvamp, kunna förväntas på
tallhällmarkerna i norra delen av Stenviksberget.
RYGGRADSLÖSA DJUR
Någon inventering eller bedömning av den lägre faunan var svår att göra med hänsyn till årstiden. Låg
artdiversitet av växter och generellt blomfattiga marker talar dock inte för en insektsfauna över
genomsnittet. De lövrika brynen är dock generellt viktiga biotoper för såväl insekter som fåglar. En
annan mark som möjligen kan bära en insektsfauna över genomsnittet är den gamla
båtuppläggningsplatsen, som är en varm grusmark där många arter kan finnas, t.ex. bland steklar och
skinnbaggar. En sådan misstanke kan dock bara verifieras genom entomologiska inventeringar.
ÖVRIGA FAUNANOTERINGAR
Noterade arter i området vid besöket var fälthare, en förbipasserande ormvråk på låg höjd genom
skogen, samt talgoxe, tofsmes och talltita. I de äldre träden, främst tallarna, finns hål uthackade av
troligen större hackspett. Väder och årstid var ogynnsamma för artobservationer.
10
Friluftsliv
Planområdet ingick i det urval av områden som inventerades med hänsyn till friluftslivet i rapporten
om kommunens närströvområden (Rydberg 2007) och i kommunens naturvårdsplan för fastlandet
(Rydberg 2011). Där konstaterades att området har stor betydelse som närströvskog och som grön kil i
tätortsbebyggelsen norr om Femöre och ett viktigt grönstråk för de närboende. Spår av utnyttjande
kan ses i form av flera stigar, av kojbygge och fläckar av nött mark som tyder på att barn använt platser
för lek. Dessa spår är helt koncentrerade till berglimpan sydost om båtuppläggningsplatsen öster om
Stenviksvägen. På den gamla tennisbanan har man byggt upp små gupp och detta området utnyttjas
för mountainbike- och/eller mopedkörning.
Fig. 3. Genom tallskogen på höjden går en väl frekventerad promenadstig, vilken sträcker sig nästan
en kilometer längs ett stråk mellan villaområdena.
Området utgör en viktig grön kil som tangerar flera villakvarter och som möjliggör längre promenader
utan att behöva korsa vägar, tomter eller områden med svårframkomlig vegetation. Huvudstigen är
cirka 1 km lång. Den löper uppför bergknallar, nedför sänkor och slutar i nordväst på en plan öppen
gräsmatta (Oxelösunds kommun 2008). Norr om Jogersövägen går också en väl utnyttjad, asfalterad
och belyst cykelbana som leder från centrum och närliggande bostadsområden ned mot Jogersö och
bebyggelsen norr om Jogersösundet.
Skogsområdet utnyttjas av barn och personal på Ramdalens förskola men också barn från de
närbelägna villakvarteren vistas här. Spår av barnens lek finns här och var i form av kojbyggen och
hasmärken på träd lämpliga för klättring.
11
Karta över beskrivna delområden
Beskrivningar
A. Skogsparti norr om Jogersövägen
På en svag moränsluttning åt söder finns ett område bevuxet med en medelålders, cirka 50årig tallskog. Centralt finns ett bestånd av björk. Skogen har tidigare gallrats och är relativt
gles. Upp mot bebyggelsen i norr finns några ekar med en omkrets av cirka 1 meter. På
marken finns ett litet inslag av död ved samt några högstubbar av björk. Under trädskiktet finns
ett bitvis tätt buskskikt av sly och buskar, bland annat ek, rönn, olvon, asp, knäckepil och
spärroxbär. Kärlväxtfloran är artfattig och präglad av oligotrofa förhållanden och består främst
av blåbär, lingon, kruståtel och ängskovall. I den östra delen finns en cykelväg belagd med
asfalt och med belysning. Frånsett cykelvägen har området ett begränsat värde för friluftsliv.
B. Lövskogsbryn norr om Jogersövägen
Mot cykelvägen i söder finns ett bryn bevuxet med lövträd, främst ek, björk och asp. Brynet
bidrar positivt till landskapsbilden. Vid X6506087 – Y1573724 finns en ek med en omkrets av
cirka 1,5 meter. Lövbryn i söderläge är viktiga för insektslivet.
C. Gräsmark vid Jogersövägen
Längs Jogersövägen finns en stor grönyta som klipps regelbundet. Här växer rikligt med gräs
men även maskrosor, klöver, stormåra, höstfibbla och röllika. Denna gräsmark är av ringa
betydelse för såväl för naturvård som friluftsliv.
D. Lövskogsbryn söder om Jogersövägen
I ett bryn mot gräsmarken vid Jogersövägen växer lövskog med asp, björk, sälg samt ung ek.
Markfloran är trivial med i huvudsak blåbär och smalbladiga gräs. Vid X6506015 – Y1573759
finns en medelålders ek med omkretsen 1,5 meter. Ett värdefullt aspbestånd på väg att
12
utveckla naturvärden finns vid X6506019 – Y1573726, där det står 5 aspar med en omkrets av
cirka 1,2 – 1,4 meter. Mot den nya båtuppläggningsplatsen finns ett bryn med sälgar. Två av
dem är grova, uppemot 50 cm i brösthöjdsdiameter. De står vid X6505999 – Y1573629. Sälgar
i skogsbryn har stor betydelse för insektslivet, främst som födokälla för tidiga pollinatörer men
också som föda åt larver av olika insektsarter.
E. Gammal tallskog på Stenviksberget
I norra delen av Stenviksberget finns ett höglänt parti med gamla tallar i åldrar över 150 år.
Tallarna är inte särskilt grova men barkstrukturen vittnar om att de växt långsamt och har hög
ålder. På sju av tallarna växer tallticka som understryker värdet av de gamla tallarna och av
biotopen. Flera av tallarna är hackade av större hackspett. På marken växer rikligt med
blåmossa. Vid X6505964 – Y1573660 finns en mindre brandfläck, som uppstått genom
oförsiktig eldning. Tallbeståndet är på grund av trädens ålder och den rikliga förekomsten av
tallticka skyddsvärt ur ett naturvårdsperspektiv.
F. Grusmark vid gamla båtuppläggningsplatsen
På en gammal uppläggningsplats för båtar ligger nu marken öde men gruslagret är kvar och
utgör nu växtplats för olika pionjärer bland växter, mossor och lavar. Av stort intresse är
förekomsten av styv filtlav, Peltigera neckeri – en art som i Sörmland tidigare bara rapporterats
en gång från Huddingetrakten. Arten är också ny för Södermanlands län.
G. Gamla tennisbanan med anslutande skogsparti
Området består egentligen av två tennisbanor, en del närmast skogsstigen och som är belagd
med ett rödbrunt material, vars kemi verkat ha en hämmande effekt på vegetationen, och en
del närmare bebyggelsen i öster och som är täckt med en annan beläggning. Här finns en del
pionjärer bland växter och lavar, bland annat sandraggmossa, Racomitrium canescens, svälllav, Cladonia turgida – båda ovanliga och sällan rapporterade från Sörmland, samt
grusbjörnmossa, Pogonatum urnigerum, gul och vit fetknopp, harklöver, sparvnäva, ljust
kungsljus och kanadabinka. I norra delen mot delområde F finns en mindre skogsdunge med
ung tallskog.
H. Stenviksberget
Området består av en tidigare gallrad, cirka 50-årig tallskog med några äldre träd på
hällmarken. Skogen är relativt gles och lågvuxen och att betrakta som kulturskog, sannolikt
uppvuxen ur en självföryngring på ett tidigare hygge. Buskskiktet är svagt utvecklat.
Anmärkningsvärt är dock den rikliga föryngringen av rödek – en numera allmänt odlad art, som
tidigare inte visat tecken på att förvilda sig i barrskogar med inhemsk vegetation. I fältskiktet
dominerar lingon och blåbär, enstaka strån av kruståtel och i de bergiga avsnitten växer en del
ljung. Det finns i området mycket sparsamt med död ved, vilket understryker karaktären av
skött skog. I den östra delen går ett svagt höjdparti av 10 – 20 meters bredd, vilket sträcker sig
i nordväst – sydostlig riktning och där berg går i dagen. Berghällarna är rikt bevuxna med
skorplavar. Marken sluttar sedan åt sydväst i trappstegsliknande avsatser. Mellan dessa finns
lager med tunn morän, som delvis är svallad då den tidigare låg mot havet.
Genom området går en strövstig som har stor betydelse för friluftslivet. Från denna grenar sig
några mindre stigar till de olika villakvarteren som ligger i skogens utkanter.
13
Områdets primära värdekärnor (ej listade efter prioritering)
1.
2.
3.
Tallbeståndet med tallticka.
Lövskogsbrynen med asp, björk, ek och sälg
Stenviksbergets grönstråk av betydelse för friluftslivet och som korridor för växt- och djurarter
för spridning mellan biotoper.
Slutlig bedömning
Området har vissa värden för den biologiska mångfalden, främst det skyddsvärda tallbeståndet med
tallar över 100 – 150 år och med en rik förekomst av tallticka men också de lövrika brynen mot de
öppna markerna i dalgången vid Jogersövägen. Av visst intresse är också några lavar och mossor på
grusmarkerna i östra delen av området. Dessa värden kan klaras med nödvändiga hänsyn om
detaljplanen för området tar hänsyn till befintliga värden och att en skyddzon på cirka 50 meter lämnas
runt tallbeståndet.
I kommunens inventering av närströvområden (Rydberg 2007) fick området 4 poäng av 5 möjliga i en
värdering av områden viktiga för friluftsliv på fastlandet. Kriterierna för 4 poäng var följande: Området
är intensivt utnyttjat av friluftslivet, ofta även med anläggningar och funktioner. Markerna är i regel
lämpliga för skogspromenader. Bär - och svamptillgången är i regel god. Alternativt kan området ha en
mycket stor betydelse om utflyktsmål, lekområde eller plats för naturstudier för ett flertal skolor och
förskolor.
Utefter denna bedömning är det inte orimligt att alternativa områden för bebyggelse utreds. Om det
inte är möjligt att finna andra alternativ bör kommunen överväga att vidta kompensatoriska åtgärder
om en exploatering ändå kommer till stånd. Dessa kan vara att förstärka närliggande områden med
avseende på friluftsliv och naturvård och/eller att begränsa bebyggelsen på ett sätt att huvudstigen
över Stenviksbergen bevaras i väsentliga delar och inte fragmenteras på ett sätt att stråket förlorar sin
betydelse för friluftslivet. Tallbeståndet med tallticka bör skyddas och inte skadas genom bebyggelse
eller i den verksamhet som sker under nybyggnation med dragning av vägar, grävning, schaktning,
deponering av material etc och att ett skyddsavstånd av minst 50 meter lämnas mot de gamla tallarna.
Konsekvensanalys
Om en detaljplan upprättas enligt den idéskiss som presenteras i ett program inför detaljplanering av
Stenvikshöjden (Oxelösunds kommun 2008) och en exploatering sker enligt förslaget medför detta
följande konsekvenser för naturvård och friluftsliv.
1.
2.
3.
4.
5.
Rekreationsområdet för kringliggande bebyggelse och lekområdet för Ramdalens förskola
fragmenteras och förlorar sin funktion.
Den gröna kil som idag är så viktig för närnaturen i området blir smalare och inte lika attraktiv
för promenader och annan rekreation.
Det gamla tallbeståndet i norra delen av höjdryggen påverkas negativt genom att tallar
avverkas och att rotsystem skadas vid transporter och byggnation.
En spridningskorridor för växt- och djurarter blir smalare och barriäreffekter riskerar uppstå.
Den föreslagna bebyggelsen norr om Jogersövägen skadar inte nämnvärt några kända naturoch friluftsvärden.
14
Några direkt positiva effekter för naturvård och friluftsliv efter en exploatering är svåra att föreställa sig.
Möjligen skapas efemära (tillfälliga) biotoper som har betydelse för en del arter kortsiktigt. Vid
exploatering finns också förutsättning att skapa biotoper av betydelse för biologisk mångfald, t.ex. att i
dalgången vid Jogersövägen skapa blomsterängar av betydelse för landskapsbilden och insektslivet
eller genom gallring skapa lövrika bryn mot den öppna marken. Sådana åtgärder är möjliga även i
nollalternativet (ingen bebyggelse) och bör därför snarare ses som kompensationsåtgärder ifall
bebyggelse kommer till stånd.
Referenser
Artportalen - www.artportalen.se
ArtDatabanken 2015: Rödlistade arter i Sverige 2015. ArtDatabanken SLU, Uppsala.
Nitare, J. 2000: Signalarter. Indikatorer på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. Skogsstyrelsen.
Jönköping.
Oxelösunds kommun 2008: Program inför detaljplanering av Stenvikshöjden. Dnr C 2007/7. Miljö- och
samhällsbyggnadskontoret, Oxelösunds kommun.
Rydberg, H. 2007: Närströvområden i Oxelösunds kommun. Miljö- och samhällsbyggnadskontoret,
Oxelösunds kommun.
Rydberg, H. 2011: Naturvårdsplan för fastlandet i Oxelösunds kommun. Miljö- och
samhällsbyggnadskontoret, Oxelösunds kommun.
15
Fotobilaga
Fig. 4. Blandskog med tall och björk, delområde A
Fig. 5. Bryn med lövträd norr om Jogersövägen, delområde B
16
Fig. 6. Lövbryn söder om Jogersövägen, delområde D
Fig. 7. Tallskogen med rik förekomst av tallticka, delområde E
17
Fig. 8. Tallticka på gammal tall, delområde E
Fig. 9. Grusmarken på den gamla båtuppläggningsplatsen, delområde F
18
Fig. 10. Den övergivna tennisbanan med pionjärvegetation, delområde G
Fig. 11. Den ganska unga tallskogen på Stenviksberget, i förgrunden rödek, delområde H
19
20
