Svensk krigsmaterielexport under perioder av krig och fred:

 Svensk krigsmaterielexport under perioder av krig och fred: Ett historiskt perspektiv Uppsala Universitet Ekonomisk Historia C HT12 Författare: Fredrik Wägander Handledare: Peter Hedberg Abstract Syftet med den här undersökningen är att ta reda på om Sveriges krigsmaterielexport har förändrats under perioder av krig. Handelsmönstren har kraftigt förändrats under krig där handelskanaler har brutits sönder vilket medfört att handeln tagit andra vägar, samt att stater utanför krigen kunnat dra nytta utav detta. Det som undersökningen har sin utgångspunkt i är Sveriges neutrala ställningstagande, förändrade handelsmönster samt antagandet om att efterfrågan på krigsmateriel tenderar att öka under väpnade konflikter. Dessa tre huvudteser talar för att Sverige borde ha kunnat expandera sin krigsmaterielexport under de krig som undersöks. De frågor som uppsatsen fokuserar på är krigsmaterielens värde samt andel av den totala exporten, krigsmaterielens geografiska spridning, krigsmaterielens sammansättning samt prisfluktuationer. De perioder som legat till grund för undersökningen är Krimkriget, åren 1881 – 1884 samt första världskriget. Nyckelord: Krigsmateriel, Krim, världskrig, handel, neutralitet Innehållsförteckning 1. Inledning .......................................................................................................................... 2 2. Disposition ...................................................................................................................... 3 3. Krigs effekter på ekonomin ....................................................................................... 4 3.1 Tidigare forskning om handel och handel med krigsmateriel under perioder av krig samt bakgrund ............................................................................................................... 7 Bakgrund till krigen samt dess effekter på handel ................................................. 10 4. Syfte ................................................................................................................................ 14 5. Frågeställningar ......................................................................................................... 15 6. Metod ............................................................................................................................. 15 Pris deflatorer ..................................................................................................................... 17 Länderkategorierna .......................................................................................................... 19 7. Källmaterial ................................................................................................................. 20 8. Avgränsningar ............................................................................................................. 22 11. Analys .......................................................................................................................... 24 11.1 Hur utvecklades Sveriges krigsmaterielexport i förhållande till den övriga exporten? ................................................................................................................................... 24 11.2 Hur förändrades handelsmönstren under Krimkriget, åren 1881-­‐1884 och första världskriget? ................................................................................................................ 29 11.3 Hur förändrades den svenska krigsmaterielexportens sammansättning under och mellan de undersökta perioderna? .............................................................. 34 11.4 Hur såg prisutveckling för krigsmaterielexporten ut för de undersökta perioderna? ............................................................................................................................... 36 12. Slutsatser .................................................................................................................... 41 13. Käll-­‐ och litteraturförteckning ........................................................................... 49 Otryckta källor ......................................................................................................................... 49 Tryckta källor ........................................................................................................................... 49 Litteraturlista: .......................................................................................................................... 49 1 1. Inledning Det är en väletablerad uppfattning att krig medför ekonomisk desintegration.1 Vid sidan av de direkta kostnaderna som kommer av förluster av människoliv och förstörelse av materiel och resurser så sker också stora förskjutningar i efterfråge-­‐, produktions-­‐ och handelsmönster till följd av övergången till en rustningsorienterad ekonomi, ställd på krigsfot. En annan orsak som fördjupar desintegrationen sammanhänger med ekonomisk krigföring, handelsblockader till sjöss och land, som syftar till att reducera fiendesidans tillgång till resurser och förmera sina egna.2 Det finns emellertid exempel i litteraturen som visar på att krig inte nödvändigtvis resulterar i ekonomisk desintegration: exempelvis Heckscher har visat att Sveriges handel expanderade under Napoleonkrigen3, Fridlizius har visat att Sveriges handel expanderade under Krimkriget4 och Schön har visat att Sveriges handel expanderade under en kort period under första världskriget.5 Gemensam faktor för de exemplen är att Sverige valt en neutral ställning i krigen. En tänkbar förklaring är alltså att handeln på neutral köl kunnat expandera då traditionella handelsnationer ställts på krigsfot och framför allt drabbats av sjökrigföring och blockader. Detta kan i så fall även ha inneburit att neutrala länders marknadsandelar har ökat medan traditionella handelsnationers marknadsandelar har minskat. Detta har också inneburit att neutrala länders position har stärkts parallellt med andelarna, analogt med en oligopolställning. Detta ger vid handen att krig inte nödvändigtvis medför desintegration, utan tvärtom kan förbättra förutsättningarna för vidgad handel och/eller ge bättre villkor (såsom prisvillkor) och därigenom ekonomisk integration. 1 Med desintegration menas att villkoren för handel försämras till följd av avbrutna handelskanaler, handelsavtal som inte följs samt högre tullar till följd av protektionism vilket leder till högre priser på en internationell marknad. Dessa faktorer bidrar alla i sin tur till en minskad handel länder emellan. 2 Findlay; O'Rourke, 2007, s. 366 3 Heckscher 1918, s. 164-­‐166 4 Fridlizius, 1960, s. 58 5 Schön, 2007, s. 272 2 Mot denna bakgrund är syftet med denna uppsats att analysera en central sektor av den svenska exportindustrin under två krig, nämligen krigsmateriel exporten under Krimkriget och första världskriget.6 2. Disposition Här följer en genomgång för vilka de olika delarna är samt vilken ordning de kommer i. Först läggs krigets effekter på ekonomin fram efter de fyra analysområden som undersökningen bygger på. I detta avsnitt läggs grunden för vad uppsatsen kommer att handla om och vilka eventuella resultat som kan förväntas under undersökningens gång. Under denna del följer också ett avsnitt om tidigare forskning kring vad som skrivits om handel med vapen. Nästa delavsnitt om krigens effekter på ekonomin behandlar handeln med krigsmateriel under krig mer specifikt där en bakgrund till de tre undersökta perioderna finns med. Detta avsnitt är tänkt att sätta in läsaren i vilka historiska skeenden och tidsperioder som undersöks och som uppsatsen rör sig inom. Efter det presenteras syftet med undersökningen och därefter följer de frågor som skall besvaras för att få fram ett resultat. Avsnitt om metod för undersökningen, en diskussion kring källmaterialet och vad det kan tänkas finnas för eventuella problem med detta följer sedan. Till detta diskuteras också hur pass väl materialet kan tänkas svara mot vad som är uppsatsens syfte. På detta görs en genomgång kring de avgränsningar som finns för uppsatsens genomförande vad avser de faktiska undersökningsobjekten, tidsperioder samt vilka ramar uppsatsen har att förhålla sig till. Efter denna del följer sedan analysen där denna del av undersökningen i ordning går igenom de fyra frågeställningar som tagits fram. Uppsatsen avslutas med en slutdiskussion och sammanfattning av resultaten. 6 Vapenmateriel och krigsmateriel kommer att användas liktydigt om inget annat anges. 3 3. Krigs effekter på ekonomin Forskare som behandlat handel under krig är Ronald Finlay och Kevin O’Rourke samt Charles Feinstein. I sina böcker Power and Plenty respektive The World Economy between the World Wars argumenterar de för att stora krig medför ekonomisk desintegration. Kostnaderna och de desintegrerande effekterna från krig är flera. Krig medför i förstone förstörelse av liv och materiella resurser i sig. Arbetskraft, humankapital och andra produktiva resurser medför allokeringsproblem stora kostnader. Samtidigt får omfördelningen av resurser inom de krigförande länderna från produktion av konsumtionsvaror till krigsrelaterade industrier effekten att balansen mellan utbud och efterfrågan kraftigt skiftar. Under första världskriget var exempelvis spannmål en bristvara i Europa samtidigt som det rådde en hög efterfrågan. Länder med ett överskott av detta som till exempel USA, Kanada och Argentina blev alla spannmålsexportörer under första världskriget till ett Europa som led brist på mat.7 Krigförande länder dirigerar även resurser till militära behov.8 Ett exempel på detta är Storbritanniens och Tysklands ökande militära utgifter under första världskriget. I Storbritannien steg de militära utgifterna från fyra procent av BNP 1913 till 38 procent mellan 1916 – 1917. I Tysklands fall steg de militära utgifterna från 14 procent 1914 till hela 53 procent av BNP år 1917.9 Det krävs alltså att ett samhälle på krigsfot reorganiseras för att administrera ekonomin för att kunna tillgodose de militära och de civila behoven. Detta finansieras i regel med skatteuttag och lån både på hemmamarknaden och i utlandet. Detta leder till att kapital koncentreras till verksamheter som inte är lika produktiva som under normala, fredstida, ”marknadsmässiga” förhållanden. 7 Feinstein, 2008, s. 25 8 Krause, 1992, s. 17 9 Feinstein, 2008, s. 22 4 Effekter på handel och handelskanaler Vad som är av vikt för denna uppsats är att ekonomin störs av att handelskanaler bryts sönder och förutsättningarna för ekonomisk tillväxt förstörs. Detta sker alltid medvetet av de krigförande länderna för att dels förmera det egna landets resurser och kapacitet att tillgodose de militära och civila behoven, samt för att undandra fienden samma kapacitet. Därför riktar länder in sig på att störa handelskanaler och försörjnings-­‐ liksom produktionsapparaten genom sjökrigföring och sjöblockader eftersom handelskanalerna historiskt sett har dragits över haven.10 Blockaderna kan ha förödande effekt på den internationella handeln och -­‐ekonomin. Exempelvis resulterade de kontinentalblockader som Frankrike och England genomförde under Napoleonkrigen i en nedgång i den internationella handeln samt att de kanaler handeln gick igenom förändrades.11 Handelsblockader användes även under Krimkriget och i synnerhet under första världskriget. Effekter på efterfrågan och priser Handel, eller distribution och allokering av varor och tjänster, bidrar till att jämna ut tillgången på olika resurser och nyttigheter såsom varor, i olika ekonomier. Då varutillgången förskjuts till följd av ekonomisk och annan krigföring, samt omprioriteringar i rustningsekonomierna, så förändras prisförhållandena. Industrivaror som används för militära syften samt livsmedel tenderar att bli bristvaror, vilket driver priser uppåt. En annan produkt är krigsmateriel, som är i fokus i denna uppsats. Krigsmateriel är intressanta eftersom de både hör till de produkter som röner ökande efterfrågan under krig och blir föremål för olika typer av sanktioner.12 Handelsmönstrens geografiska förändring under krig Sverige som var ett neutralt land under både Krimkriget och första världskriget har behandlats av Peter Hedberg. I sin forskning visar han att Sveriges handelsförbindelser var intakta under Napoleonkrigen fram till Kontinentalblockaden år 1806. En skillnad mot Krimkriget och första 10 Findlay & O'rourke, 2007, s 366 11 Davies, Engerman, 2006, s. 36 12 Krause, 1992, s. 12 5 världskriget var att Sverige tog ställning under Napoleonkrigen men det var först 1810 som Sverige tvingades till att gå med i kontinentalblockaden.13 Blockaden ledde till att handeln i allt högre grad styrdes om till Östersjön. Under några år kunde Sverige, utanför blockaden ta över en del av handeln i Västeuropa. En av effekterna var att den svenska ekonomin integrerades snabbare än mot framför allt den engelska.14 Under Krimkriget när Storbritannien och Frankrike genomförde en handelsblockad mot Ryssland försvann den största konkurrenten för Sverige på Östersjön. Detta ledde till att Sverige kunde expandera sin handel på bekostnad av Ryssland. En stor anledning till detta var att även under detta krig, precis som under Napoleonkrigen, så kunde Sverige med sina öppna hamnar ta över Östersjöhandeln i allt större utsträckning. Fallet var likartat under första världskriget i den meningen att Sverige proklamerade sig neutralt. Med neutraliteten hävdade man också rätten till att handla fritt med alla krigförande länder utan restriktioner vilket var Sveriges handelspolicy kriget igenom.15 För att summera så verkar krig ha kunnat påverka den svenska handeln i flera avseenden. Centralt i denna uppsats är, för det första, indikationer på att svensk handel har tenderat att expandera under perioder av stora krig, dvs. krig där flera nationer har deltagit på vardera sidan, och där handelsförhållandena har påverkats. För det andra så verkar blockader ha en klar effekt på de geografiska handelsmönstren på så vis att handeln har koncentrerats till länder som inte deltar i kriget, dvs. till neutrala länder. Vidare, för det tredje, så verkar de förskjutningar i relativ tillgång av varor ha förändrats, vilket i så fall torde ha avspeglats i prisutvecklingen, antingen genom att Sveriges roll som prissättare stärktes av den oligopolställning som neutraliteten medförde, eller genom nedjusterade priser då varutillgången kan ha ökat. 13 O’Rourke, 2006, s. 1 14 Hedberg, 2012 15 Sweden: Policy during World War I –Encyclopedia Britannica 6 3.1 Tidigare forskning om handel och handel med krigsmateriel under perioder av krig samt bakgrund Således är krigsmateriel en lämplig exportprodukt att undersöka. Om efterfrågan på krigsmateriel under krig ökar så borde Sverige utifrån detta ha kunnat utöka sin export av vapen under dessa perioder. Detta är ett resultat som kan förväntas i undersökningen om man utgår ifrån de tre faktorer som här lagts fram som alla kan tänkas ha haft en expanderande effekt på svensk vapenexport. Ytterligare en faktor som starkt talar för att Sverige expanderat sin vapenexport under Krimkriget och första världskriget är att Sveriges totala export kraftigt ökade under dessa perioder. Att fokusera på en enskild produktkategori som kan sägas ha omgärdats av en stor efterfrågan är ytterligare ett argument för att krigsmateriel är en intressant vara att undersöka. Krigsmateriel hör till de produkter som röner ökande efterfrågan under krig.16 Det som talar emot att Sverige under perioder av krig och konflikt expanderat sin krigsmaterielexport är krigsmaterielens karaktär som produkt. Även om vapen är en eftertraktad vara i krig så återkommer man till det faktum att det är en vara av speciell art. Krigsmateriel omgärdas av andra regler till skillnad från andra varor. Något som påvisar detta är att under första världskriget så blockerade ententemakterna handeln med centralmakterna Tyskland och Österrike-­‐Ungern vilket i synnerhet gällde krigsmateriel.17 Något som också skulle kunna ha hämmat svensk vapenexport under första världskriget har sin grund i Sveriges neutrala hållning under den konflikten. Med policyn att handla lika med alla krigförande länder så importerade Sverige från Tyskland vilket fick konsekvensen att de allierade stoppade en del av Sveriges handel. Detta fick den logiska effekten att den svenska exporten till Tyskland blev lidande.18 Det faktum att handeln med Tyskland, som var en stor handelspartner till Sverige hölls tillbaka är ytterligare en aspekt som skulle kunna kontrahera den svenska vapenexporten under första världskriget. 16 Krause, 1992, s. 12 17 Schön, 2007, s 274 18 Sweden: Policy during World War I –Encyclopedia Britannica 7 Tidigare forskning Krause har behandlat handeln med vapen med fokus på perioden efter andra världskriget där de modeller han använder sig av rör spridning och reproduktion av militär teknologi. Detta inkluderar kunskapen om produktion av vapen samt kunnandet kring att producera samt att använda dem. Hans forskning i boken Arms and the State tar sin utgångspunkt i att stater säljer vapen till andra länder och därmed bidrar till den internationella vapenhandeln därför att länder vill få ett utrikespolitiskt strategiskt inflytande. 19 Krause visar också i sin undersökning att efterfrågan på vapen ökar under perioder av krig vilket har varit fallet under hela efterkrigstiden. Robert Harkavys bok The Arms Trade and the International Systems diskuterar vilka variabler som bestämmer hur mönstren för handeln med vapen gestaltar sig. Den period han applicerar sin analys på är mellankrigstiden samt Kalla kriget. Fokus ligger inte i första hand på vilka effekter krig får för handeln med vapen utan syftar till att ge en redogörelse för vilka variabler som bestämmer hur handeln med krigsmateriel ser ut. Den struktur i politiskt och ekonomiskt hänseende som finns hos leverantörerna av vapen samt relationer mellan leverantör och mottagare är frågor han har som utgångspunkt i sin analys. Ytterligare faktorer som Harkavy väver in i sin analys är nationers plats i de internationella relationerna, vilka mönster som finns kring beroende mellan de olika parterna samt vilken ekonomisk nivå de olika länderna ligger på.20 Sverige berörs inte specifikt men en intressant aspekt som Harkavy slår fast är att Sverige, med sin neutralitet är en anomali. Många mindre vapenproducenter till vilka Sverige kan räknas, valde att exportera i allt högre utsträckning om hemmamarknaden var för liten. Detta var något som Sverige under efterkrigstiden avstod ifrån då man höll fast vid sin neutralitetspolitik21 vilket återkopplar till Sveriges hållning under de perioder som undersöks i den här uppsatsen. 19 Krause, 1992, s. 7 20 Harkavy, 1975, s. 3 21 Harkavy, 1975, s. 5 8 I fråga om vapen och krigsmateriel som en specifik vara så uppmärksammar Harkavy att det kan vara missvisande att tala om beroende och oberoende variabler då det är ett nät av ömsesidighet. Vapens natur i sig är en viktig karaktär i det system där vapen köps och säljs. Vapen som klassas som en speciell vara inkräktar på andra variabler så som distribution av makt mellan nationer, allianser och handelsmönster överlag.22 Krigsmateriel i sig är alltså en vara som påverkas av andra faktorer men som samtidigt påverkar systemet just på grund av sin specifika karaktär. Jari Eloranta är en annan forskare som undersökt hur den internationella vapenhandeln tagit sig uttryck och hur länder agerat vad gäller spridning och produktion kring krigsmateriel. I artikeln “Weak” Trade, European States in the International Arms 1920 – 1937 har Eloranta undersökt svaga stater23 i Europa. Hans fokus ligger på de svaga staternas import och export av vapen samt även hur dessa stater agerade under mellankrigstiden kring vapenhandeln. Eloranta menar att externa variabler så som marknadspriser eller upplevda yttre militära hot kan få större betydelse i att förklara det militära ”beteendet” hos dessa stater. Det som också lyfts fram är att dessa stater enbart reagerade mot fluktuationer i europeiska priser för vapen i sin import och inte i sin export.24 De övriga slutsatserna som Eloranta visar på är att länders strategiska samt geografiska läge inte spelade någon roll.25 Ett alldeles eget kapitel kring den svenska vapenproduktionen utgörs av Bofors Industrier. I boken Bofors: En kanonindustris historia har författaren Birger Steckzén beskrivit företagets utveckling från starten som järnbruk 1646 fram till slutet av andra världskriget. Relevant för denna undersökning är de fakta som presenteras kring första världskriget. Genomgången för denna period visar att 22 Harkavy, 1975, s.4 23 Med svaga stater menas länder som har en liten befolkning, litet till ytan, liten BNP i absoluta termer, hög grad av specialisering och liten inhemsk marknad, starkt beroende av utländskt militärt skydd och militär import samt besitter små möjligheter att påverka det internationella systemet. 24 Eloranta, 2002, s. 59 25 Eloranta, 2002, s. 61 9 Bofors upplevde ett kraftigt uppsving under första världskriget vad gäller efterfrågan på vapen samt ammunition vilket bidrog till en enorm optimism kring företaget till följd av krigshaussen. Detta skapade i längden problem när legitimiteten för att exportera krigsmateriel förändrades till följd av de kraftiga nedrustningssträvanden som Versaillesfreden innebar.26 Bakgrund till krigen samt dess effekter på handel Krigen skiljer sig i vissa avseenden från varandra och forskningen har visat att de har haft olika effekt på handeln. Nedan följer en kronologisk presentation av dem. Krimkriget ägde rum mellan 1853 – 1856. De krigförande länderna var Ryssland på ena sidan ställt mot en koalition bestående av Storbritannien, Frankrike och Osmanska riket, där till viss del kungadömet Sardinien ingick. Orsaken bakom konflikten låg i Rysslands strävanden att kontrollera Svarta havets utlopp för att underlätta sin spannmålsexport från sina jordbruksområden i söder. Både Frankrike och Storbritannien hade starka intressen i regionen vad gällde handel, sjöfart, ekonomiska samt politiska aspekter. De kunde inte utan vidare se mellan fingrarna när Ryssland intervenerade i det Osmanska riket. Osmanerna förklarade Ryssland krig den 4 oktober 1853 med påföljd att Storbritannien och Frankrike året efter gick in på Osmanernas sida i konflikten.27 Förutom kriget i sig så är den blockad av den ryska handeln som Storbritannien och Frankrike genomförde i Svarta Havet och Östersjön av vikt för den här undersökningen. Den ryska handelsflottan sköts i sank och därmed försvann den värsta konkurrenten för den svenska handeln. Detta resulterade i förändrade handelsmönster vilket samtidigt öppnade upp för Sveriges möjligheter att som neutral stat ta över andelar av handeln på Östersjön. Spelrummet för Sverige att agera på en internationell marknad förstärktes alltså via dessa händelser. 26 Steckzén, 1946, s. 325 27 Karlsson, 2012 10 Speciellt för perioden 1851 – 1858 är att Krimkriget sammanföll med världens dittills starkaste industriella högkonjunktur genom starka efterfrågeimpulser med inflation som följd vilket utlöste nya tillväxtkrafter.28 Detta gynnade Sverige som hade fördel av att kunna handla relativt fritt och expanderade sin handel ytterligare till följd av den starka högkonjunkturen. Från 1850-­‐talet och framåt genomfördes även många revolutionerande innovationer vad gäller handelns lösgörande från de sista resterna av merkantilismen. Denna ideologi hade fram till 1800-­‐talet varit det dominerande ekonomiska tankesättet. Under 1850-­‐talet togs flertalet tullar bort både i Sverige och i övriga världen vilket banade väg för frihandel i allt större utsträckning. Vid Sveriges riksdag 1856-­‐1858 hävdes även alla kvarvarande import-­‐ och exportförbud på alla varor som inte var jordbruksprodukter. Detta ledde alltså till en fri marknad till följd av tullfrihet. Även många andra konsumtionsvaror omfattades av tullsänkningar vilket ytterligare bidrog till att ge den svenska handeln ett uppsving. Det mest kännetecknande för perioden är Cobden-­‐
Chevalier-­‐avtalet år 1860 vilket var ett traktat av flera som stipulerade en klausul om mest gynnad-­‐nation.29 Denna omsvängning vad gäller synen på handel var en del i den marknadsintegration som skedde i Europa och världen under andra halvan av 1800-­‐talet (vilken Sverige var en del av). Transporter samt kommunikationer via post och telegraf bidrog även de till ett ökat handelsutbyte.30 Även om alla dessa omsvängningar i synen på handel ännu inte fått effekt fullt ut för svensk del under Krimkriget så fick de större betydelse längre fram i tiden för integrationen av den internationella handeln. Detta leder undersökningen in på nästa period. 28 Schön, 2007, s, 128 29 England men framför allt Frankrike var under Napoleons III regenttid drivande i att genomföra mest gynnad-­‐nation-­‐klausuler. Detta innebar att om någon av parterna slöt ett fördelaktigt avtal med en tredje nation så skulle det mest gynnsamma avtalet på varje varuområde gälla för alla parter. 30 Schön, 2007, s, 129; Eloranta, 2012 11 1881 – 1884 Perioden 1881 – 1884 symboliserar den fredsperiod som här kommer att undersökas. Den ligger mer eller mindre i mitten mellan de båda konflikterna, 23 år respektive 28 år mellan Krimkriget och första världskriget. Vad som är av större betydelse är att det råder relativt lugn i världen. Enligt Melvin Small och J. David Singer utspelade sig endast tre konflikter i världen under perioden vilka alla samtidigt var långt ifrån Sveriges gränser.31 Freden i den här undersökningens avseende är intressant då detta innebär att Sverige inte längre kan sägas ha haft ett försprång gentemot konkurrenter vad gäller handel. Efterfrågan på krigsmateriel får antas vara lägre samt att det som gav Sverige en särställning under krig, öppna hamnar samt fördel av förändrade handelsmönster inte längre gäller. Vad som också skiljer sig från Krimkriget är att dessa årtal ligger mitt i det tidsspann då Sverige genomgick början av sin industriella revolution. Med denna process revolutionerades även forskningen samt produktionen av vapen vilket främst skedde under perioden 1858-­‐1888 där flera revolutionära innovationer förändrade vapenindustrin.32 Första världskriget En betydande skillnad mot de två tidigare perioderna är att världshandeln sjönk under kriget för första gången på mycket länge. Kriget var alltså ett avslut på den tidigare långtgående integrationen som omgärdat världsekonomin med följande nedgång i världshandeln och tillväxttalen. Läget var dock ett annat för Sverige och den period av uppgång i ekonomin som tagit fart under andra halvan av 1800-­‐talet fortsatte under kriget. 33 Första världskriget karaktäriseras även av en kraftig inflationstakt. Inflationen hade sin grund i att mer resurser fick läggas på försörjningen av livsmedel, bränslen och andra nödvändighetsvaror på grund av ett trögare utbyte av varor på en fri marknad som många länder gjort sig beroende av. Följden blev ökade 31 The Pacific War, Fransk-­‐Indonesiska kriget och Mahdist-­‐kriget. Small & Singer, 1972, s. 61, s. 88, s. 97. 32 Krause, 1992, s. 56 33 Schön, 2007, s. 272 12 kostnader i produktionen som gav upphov till prisökningar. För att täcka dessa ökade kostnader lät statsmakterna i Europa trycka upp mer pengar via lån i sina egna centralbanker med kraftig inflation som följd.34 Samtidigt blev den svenska kronan starkare i förhållande till andra valutor och skälet till detta var att svensk ekonomi och framför allt svensk export hamnade i ett extremt gynnsamt läge i förhållande till andra länder. Efterfrågan och priset ökade våldsamt på vissa strategiska produkter så som järnmalm, stål och vissa verkstadsprodukter som t.ex. kullager. Effekten av detta blev en kraftig inflation vilken mellan 1910-­‐1918 ledde till en prisstegring på 300 %.35 Precis som under Krimkriget så genomfördes blockader för att störa ut fiendens handel. Det var framför allt Tyskland som led under en handelsblockad från de allierade makterna.36 En skillnad mot blockader tidigare i historien var att man hade försökt hindra fiendens export för att undvika att guld och silver flödade in i fiendens finanser. Det tillvägagångssättet hade sin grund i de merkantilistiska ekonomiska tankebanorna och en blockad av denna typ hade bland annat varit i bruk under Napoleonkrigen. Fram till första världskriget hade strategin svängt och det stora kriget blev en konflikt där vinnaren bestämdes av vem som kunde tillförskansa sig mest resurser via import. En blockad hade alltså till syfte att förhindra import och inte export. Detta fick den effekten att alla krigförande länders import sjönk då de vanliga handelsvägarna kapades vilket i sin tur öppnade upp för neutrala länder där Sverige ingick.37 Policyn från Sveriges sida var även att man i så stor utsträckning som möjligt skulle handla jämt med de krigförande länderna där inget land skulle inneha platsen som den viktigaste marknaden. Alla stater som var indragna i kriget skulle behandlas lika utifrån principen om neutralitet som Sverige åberopade. 34 Schön, 2007, s. 274 35 Schön, 2007, ibid 36 Heckscher, 1926, s. 23 37 Findlay & O’Rourke, 2007, s. 431-­‐434 13 Ytterligare effekter av kriget som bidrog till att marknaden för varor blev lidande var att den ekonomiska krigföringen trappades upp under krigets gång. Det skedde när de krigförande länderna insåg att det inte skulle bli ett kort krig. I februari 1915 förklarade Tyskland att Nordsjön och området runt de brittiska öarna var att betrakta som en krigszon och att alla skepp, även neutrala sådana skulle bli sänkta. Därmed gick man definitivt ifrån principen om frihandel vilket hade varit gällande praxis ända sedan Parisfördraget 1856. Dessa principer hade även stärkts i Londonfördraget 1909.38 Gränserna för vad som skulle klassas som kontraband suddades även de med tiden ut och allt mer kom att inkluderas i vad som var legalt att beslagta. I mars 1915 så slog Storbritannien fast att allt gods som hade en fientlig nation som destination eller fientlig ägare skulle beslagtas. Även gods som fraktades av nationer som var allierade med fienden skulle beslagtas.39 Sveriges policy att handla lika mycket med de krigförande länderna kunde alltså inte till fullo tillämpas utifrån vad de krigförande stormakterna dikterade för handelsvillkor. Ententemakterna med Storbritannien i spetsen blockerade handeln med centralmakterna Tyskland och Österrike-­‐Ungern vilket framförallt gällde krigsmateriel.40 Allt detta bidrog till att skapa en instabil marknad för varor vilket även påverkade Sveriges möjligheter att agera som handelspartner till de krigförande länderna. 4. Syfte Syftet med uppsatsen är att undersöka om den svenska krigsmaterielexporten har förändrats under perioder av krig och i så fall hur den har förändrats. Detta syfte har sin utgångspunkt i Sveriges eventuella fördelar som neutral nation, handelsmönstrens förändring samt antagandet om att efterfrågan på vapen tenderar att öka under krig. 38 Førland, 1993, s. 152 -­‐ 153 39 Førland, 1993, s. 159 40 Schön, 2007, s 274 14 5. Frågeställningar 1. Hur utvecklades Sveriges krigsmaterielexport i förhållande till den övriga exporten? 2. Hur förändrades handelsmönstren under Krimkriget, åren 1881-­‐1884 och första världskriget? 3. Hur förändrades den svenska krigsmaterielexportens sammansättning41 under Krimkriget, åren 1881-­‐1884 och första världskriget? 4. Hur såg prisutveckling för krigsmaterielexporten ut för de undersökta perioderna? 6. Metod Konflikterna Krimkriget samt första världskriget är två konflikter som ger ett bra underlag för den här undersökningen. Båda utkämpades i Sveriges absoluta närhet samt berörde Sveriges traditionella handelspartners. Två årtal både före och efter perioderna av krig är medräknade för att kunna visa på eventuella skillnader vad gäller den svenska krigsmaterielexporten före, under och efter kriget. Det utgår också från antagandet om att efterfrågan på vapen tenderar att stiga under krig vilket lättare då skall kunna urskiljas. Enligt exempelvis Krause förändras förutsättningarna för krig så snabbt och djupt att denna relativt korta tidsperiod bör räcka. Uppsatsens måttstockar De måttstockar som används i undersökningen följder de fyra frågorna. Dessa är kopplade till tesen om att Sverige skall ha lyckats expandera sin export av krigsmateriel under perioder av krig till följd av en ökad efterfrågan på krigsmateriel, Sveriges neutrala ställningstagande samt förändrade handelsmönster. 41 Med sammansättning menas här vilka varor som exporterades under vilka perioder. 15 De fyra måttstockar som ligger till grund för undersökningen tar sin utgångspunkt i frågeställningarna ovan. Måttstockarna presenteras mer ingående nedan: 1. Expanderande eller kontraherande handel. 2. Geografisk distribution av svensk krigsmateriel 3. Vapenexportens sammansättning 4. Vapenexportens prisutveckling Utvecklingen av Sveriges krigsmaterielexport i förhållande till den övriga exporten kan ge svar på om exporten av vapen följde den övriga exporten. Detta är satt att bringa klarhet i om Sverige även kunnat expandera sin vapenexport under krig så som skett med den övriga exporten. Teoretiskt sett borde detta vara fallet om man utgår ifrån antagandet att efterfrågan på vapen ökar under väpnade konflikter. Krigsmaterielens andel av den totala svenska exporten kan också påvisa hur stor inverkan denna gren av exporten hade på svensk ekonomi. Om krigsmaterielen utgör en allt större andel av svensk export under perioder av krig så kan man anta att det till viss del också låg i den svenska statens intresse att behålla en sådan exportinkomst. Den geografiska distributionen av Sveriges vapenexport kan visa på om de marknaderna till vilka Sverige sålde krigsmateriel till förändrades under krig. Om det visar sig att länder i krig, eller som mer eller mindre hade ett geografiskt läge direkt kopplat till kriget, i allt större utsträckning blev mottagare av svensk krigsmateriel skulle det vara ett intressant resultat i sig. Vapenexportens sammansättning kan påvisa vad det var för typ av produkter som Sverige exporterade inom grenen för krigsmateriel. Denna måttstock har också uppgiften att ta reda på om sammansättningen av den svenska krigsmaterielexporten förändrades under perioder av krig. Frågor som rör ifall Sverige exporterade mer av kategorin kanoner eller kringprodukter, så som ammunition under krig är satta att besvaras under denna del av undersökningen. 16 Måttstocken som rör enhetspriset har sin plats i den här undersökningen då enhetspriset kan visa på om det följde vapenexportens upp-­‐ och nedgångar. Om Sverige lyckats tillskansa sig en form av oligopol under de båda krigen så kan detta säkerligen ha varit något man använde sig av. Därmed borde också Sveriges roll som prissättare ha stärkts. Man kan anta att Sveriges roll stärktes under de båda krigen. Framför allt under första världskriget som var en större konflikt, i fråga om att ha kunnat leverera krigsmateriel till följd av en stigande efterfrågan och förändrade handelsmönster som Sverige kunde dra nytta av. Ett högre enhetspris kan alltså vara en effekt av att Sverige kunde ta bättre betalt för sina produkter. Det kan också visa på att det faktiskt var ett minskat utbud av krigsmateriel på en internationell marknad vilket lett till stigande enhetspriser. Detta kan alltså ha skett utan att Sverige självt behövt tvinga upp priserna på sina varor. Dessa fyra måttstockar skall samtidigt kontrasteras mot de potentiella effekter de olika ländernas blockader och ekonomiska krigföring kan ha haft på svensk export av krigsmateriel. Detta gäller framför allt första världskriget där i första hand Storbritannien och Tyskland genomförde handelsblockader samtidigt som hårda riktlinjer sattes upp för vad som ansågs vara krigsmateriel. Därmed skärptes alltså också synen på vad som var legalt att konfiskera. Pris deflatorer Alla priser som anges i undersökningen är justerade till 1914 års prisnivå efter KPI-­‐index. Detta har valts som metod eftersom det är en jämförelse över tid. Året 1914 har valts som basår då första världskriget innebar att Sverige, men också andra länder upplevde en kraftig inflation under hela kriget. Utan en justering av priserna hade denna inflation snedvridit resultatet och jämförelsen över tid hade blivit problematisk. För åren 1851 – 1858 presenterades exporten delvis i Riksdaler Banco men detta har räknats om till kronor. På samma sätt som för de två andra perioderna har dessa kronor justerats till 1914 års prisnivå för att kunna jämföra värdet på exporten, samt enhetspriser mellan perioderna på ett korrekt sätt. 17 Odeflaterade priser är inte medtagna i undersökning med grund i argumentet att det är en jämförelse över tid. Perioderna för Krimkriget och 1881 – 1884 karaktäriseras av en stabil inflationstakt där en jämförelse med ojusterade priser hade varit mer genomförbar. Det som gör en jämförelse med odeflaterade priser mer svårgenomförlig är det faktum att det var en kraftig inflation under första världskriget. Den kraftiga inflationen tar bort värdeökningen på svensk export under första världskriget vilket annars inte hade varit fallet med en normal inflationstakt. För att få fram ett realt enhetspris har rörliga vikter använts. Detta enhetspris är baserat på snittpriset av de olika varukategorier som finns medtagna i varukorgen för varje år. Enhetspriset är en sammanslagning av de fem olika varornas totala enhetspris. Dessa fem olika enhetspriser har sedan justerats efter hur stor andel varje kategori utgör av varukorgen för varje år. Detta val av metod har syftet att kompensera för om en vara är dominerande i varukorgen. Med rörliga vikter skalar man bort den effekt som en dominerande vara annars hade haft på det genomsnittliga enhetspriset. Ett glidande medelvärde har räknats fram för enhetspriset samt för värdet av Sveriges krigsmaterielexport under de tre undersökta perioderna. Det glidande medelvärdet representerar samtidigt medeltrender vilket i ett avseende inte är av det största intresset. Eventuella trendbrott i serierna är det mest intressanta för undersökningen men det glidande medelvärdet kan ändå ge indikationer för hur utvecklingen sett ut över tid. Det glidande medelvärdet i diagrammen för enhetspriset finns alltså med för att eventuellt kunna se trender på längre sikt för de undersökta perioderna. Tanken är att medelvärdet skall kunna ge en tydligare bild av hur enhetspriset utvecklat sig under krigen. Samtidigt kan det glidande medelvärdet för enhetspriset sättas i relation till det glidande medelvärdet för Sveriges totala krigsmaterielexport. Detta har gjorts för att tydligare kunna urskilja om det finns någon korrelation mellan dessa. 18 Länderkategorierna Uppdelningen som gjorts för de olika länderna och regionerna är en kombination av de konflikter som utspelade sig samt vilka länder som traditionellt varit Sveriges största exportmarknader. Under Krimkriget stod Ryssland på den ena sidan och i första hand Storbritannien samt Frankrike på den andra. Under första världskriget bestod motståndarsidorna av centralmakterna med Tyskland i spetsen. Den andra sidan innefattade Ententen med Storbritannien, Frankrike samt Ryssland i första ledet. De främsta exportmarknaderna för svensk export under alla de perioder som tagits med är Norden, Tyskland, Storbritannien och Frankrike vilket också är en anledning till att dessa är egna regioner i undersökningen. Uppdelningen har alltså grund i att de krigförande länderna får vara egna regioner samt även att vissa av dem under de tre perioderna var stora importörer av svenska varor. Den resterande uppdelningen är gjord utifrån ett geografiskt hänseende samt att denna uppdelning är lämplig då inget land eller övrig region var en viktig avsättningsmarknad för svensk export. De regioner som ligger till grund för undersökningen är Norden, Storbritannien, Tyskland, Ryssland, Frankrike, Medelhavsländer, Kontinentaleuropa samt Övriga världen. Storbritannien som region inkluderar även Irland. I kategorin Norden ingår Norge, Danmark samt Finland vilka tillsammans utgjorde en betydande avsättningsmarknad för svensk export. Dessa länder var inte heller direkt indragna i de krig som tagits med i undersökningen. I kategorin Kontinentaleuropa ingår bland annat Belgien, Holland samt även Österrike-­‐Ungern. Även om Österrike-­‐Ungern som land och imperium kan räknas som en stridande part i första världskriget så räknas landet in i Kontinentaleuropa. Detta på grund av sin extremt låga handel med Sverige i stort och krigsmateriel i synnerhet under alla de tre undersökta perioderna. 19 Belgien som också var en stridande part i första världskriget är placerat i kategorin Kontinentaleuropa av samma anledning som Österrike-­‐Ungern. Sverige exporterade ingen krigsmateriel till Belgien under någon av de tre perioderna förutom under åren 1919 – 1920 och det till ett ringa värde. Under perioden för Krimkriget står Tyskland som ett eget land trots att Tyskland vid den tidpunkten inte existerade som nation. Det som symboliserar Tyskland under Krimkriget är de tyska stadsstaterna Lübeck, Preussen samt Hamburg. Dessa områden var de destinationer som den svenska exporten skeppades till. Tyskland står som egen region på grund av att det var en stor avsättningsmarknad för svensk export samt att Tyskland senare var delaktigt i första världskriget. Ryssland som land och region är en kombination av hur exporten presenteras i statistiken där europeiska, östra samt övriga Ryssland är tre områden som slagits samman. Det är för att underlätta en jämförelse över tid till slutet av första världskriget då Ryssland var ett eget land. Medelhavsländer inkluderar Italien (förutom de Österrikiska besittningarna så som det presenteras i statistiken för åren 1851-­‐1858), övriga länder runt medelhavet på den europeiska sidan samt även de norra och nordvästra delarna av Afrika. I Övriga delar av världen ingår Nord-­‐ och Sydamerika, Asien, Oceanien, och Övriga Afrika. Att dessa regioner placerats i samma områdeskategori har även det sin grund i att alla dessa länder som ingår i Övriga delar av världen inte utgjorde någon betydande exportmarknad för Sverige. 7. Källmaterial Källmaterialet som ligger till grund för undersökningen är officiell exportstatistik för de valda tidsperioderna. Dessa statistiska serier utgörs av Kammarkollegiets Årsberättelser 1815-­‐1890 och Handelsberättelser för åren 1912-­‐1920 vilka ingår i Sveriges Officiella Statistik, SOS, av Kommerskollegium. Detta material innehåller uppgifter om Sveriges export i fråga om vad som exporterades, vart det exporterades, kvantitet och vilket värde exporten hade. Det är dessa uppgifter som ligger till grund för uppsatsen. 20 Materialet kommer kunna ge svar på de frågor som ställs i undersökningen och kan även anses ha hög tillförlitlighet i fråga om att ge en rättvisande bild över Sveriges handel med krigsmateriel. Ett potentiellt problem som är värt att lyfta upp är att inofficiell export som tar sig uttryck i till exempel smuggling aldrig går att få ett grepp kring. Historien har visat att vapen och annan direkt och indirekt krigsmateriel i vissa lägen är en åtråvärd vara. Det kan då finnas en risk att försäljning och export tar andra vägar än de rent formella och legitima. Jag anser inte detta vara ett problem för den här undersökningen men det är ändå något man skall vara medveten om. En svaghet med materialet är att det inte kan besvara vilken kvalité produkterna som Sverige exporterade hade. Sverige kunde eventuellt exportera mer eller mindre vapenmateriel till följd av att teknologin och kvalitén förbättrades eller försämrades på de svenska varorna. Det går samtidigt att tänka sig att svenska exportörer rationaliserat produktionen (som ett resultat av internationellt stigande faktorkostnader) med följden att kvalitén förändrats. Det är något som eventuellt kan ha varit fallet om Sverige lyckats överta en större andel på den internationella marknaden för krigsmateriel och på så sätt lyckats öka sin vapenexport. Det kan ha gett incitament till att producera varor med lägre kvalité för att öka sina exportintäkter. Detta kan innebära att det finns gömda variabler som påverkade hur mycket krigsmateriel Sverige exporterade. Det går alltså inte att via det använda källmaterialet svara på om det skett en ökning eller minskning av exporten till följd av bättre eller sämre produkter under alla de tidsperioder som här undersöks. En ytterligare aspekt som är av vikt att lyfta fram är att detta material inte inkluderar utländska priser för de varor som undersöks. Med utländska priser hade undersökningen kunnat visa på om de svenska priserna för krigsmateriel var integrerade eller desintegrerade med övriga länders priser på krigsmateriel. 21 8. Avgränsningar Utifrån antagandet att efterfrågan på krigsmateriel ökar under krig och att neutrala länder som har möjlighet att upprätthålla handel och sjöfart under perioder av krig, så borde i princip vilket neutralt land som har haft en aktiv handel under krig, som helst passa in i den här undersökningen. Att Krimkriget och första världskriget har inkluderats i analysen beror på att dessa perioder karaktäriseras av en stark ekonomisk tillväxt för svensk del. Även effekterna av en ökad efterfrågan på krigsmaterial till följd av krig borde därför kunna urskiljas tydligare till följd av att resten av den svenska exporten och ekonomin fick ett kraftigt uppsving under dessa två perioder. De produkter som undersökningen fokuserar på är medtagna på grund av flera anledningar. En första förklaring är vilken krigsmateriel Sverige de facto exporterade under de undersökta perioderna. För åren under och kring Krimkriget var kanoner den enda vara som kan klassas som krigsmateriel medtagen i statistiken. För åren 1881-­‐1884 var det framför allt kategorierna med kulsprutor och krut som gick på export. Åren för första världskriget är den mest fylliga perioden vad gäller de olika varorna som krigsmaterielexporten var sammansatt av samt vad gäller övrig detaljrikedomen i statistiken. Utifrån dessa kategorier som presenteras i statistiken samt vad som exporterades för de olika perioderna har följande uppdelning gjorts. Kategorier: 1. Skjutgevär, maskingevär och kulsprutor samt delar därtill 2. Kanoner, haubitsar, mörsare, bomber samt kulor42 3. Krut, dynamit och andra sprängämnen 4. Kulor och patroner 5. Annan materiel (lavetter m.m.)43 42 Med kulor i det här fallet menas ammunition till de andra vapnen i kategori 2. I kategori 4 räknas även kulor in men detta har tolkats som annan ammunition som inte kan appliceras till kategori 2. Kategoriseringen är gjord på det här sättet eftersom statistiken i källmaterialet inte tillåter någon annan uppdelning i kategori 2 mellan vapen och kulor. 43 Lavett -­‐(underlag för artilleripjäser, granatkastare samt tyngre robotar, raketer och kulsprutor m.m. vanligen uppdelat i underlavett, överlavett och vagga)-­‐ Nationalencyklopedins definition 22 Vad som inte har tagits med är sådan materiel som kan klassas som användbar i krig, så kallat kontraband. I statistiken för 1912-­‐1920 fanns även kategorin pansar medtaget under krigsmateriel. Pansar är användbart i konstruktionen av fordon vilket också gäller för fartygsplåtar. Båda dessa produkter var något Sverige exporterade. Detta har dock uteslutits som vara med bakgrund i att den här undersökningen i så stor utsträckning som möjligt försöker hålla sig så nära en definition av vapen som möjligt. Alla varor som inte direkt kan klassas som krigsmateriel utifrån den definition som ligger till grund för analysen har därför uteslutits. Lokomotiv, godsvagnar och fartyg är även sådant som kan ha en potentiell användning i krig. Även dessa produkter har exkluderats ur analysen för att kunna arbeta efter en så snäv definition av krigsmateriel som möjligt. Den här definitionen kan även hämta stöd i Nationernas Förbunds Statistical Yearbook on the Trade in Arms and Ammunition år 1926. Utan att förbise det faktum att fartyg och flygplan kan användas i krig så baseras även den statistiken på en likartad definition kring vad som räknas som direkt krigsmateriel. Denna kategorisering går hos Nationernas Förbund under beteckningen small and medium size armaments.44 Jari Eloranta använder sig även av den definitionen som ges av Nationernas Förbund vad gäller så kallade small and medium size armaments i sin analys av den internationella vapenhandeln för mellankrigstiden.45 44 Karbiner, pistoler, revolvrar, dynamit, krut, reservdelar till vapen, kulor, patroner, mörsare, haubitsar med reservdelar, projektiler, maskingevär, kulsprutor med reservdelar samt torpeder är alla delar som inkluderas i den statistik som Nationernas Förbund började samla in från år 1919 och framåt. 45 Eloranta, 2002, s. 45 23 11. Analys 11.1 Hur utvecklades Sveriges krigsmaterielexport i förhållande till den övriga exporten? Denna fråga har till syfte att ta reda på hur stor del av Sveriges totala exportinkomster som kan tillskrivas krigsmaterielen.46 I tabell ett, två och tre redovisas data kring hur Sverige krigsmaterielexport såg ut för de undersökta perioderna. Tabell 1. Sveriges totala export i kronor, värdet av krigsmaterielexporten i kronor, krigsmaterielens andel av den totala exporten i procent 1851 – 1858. Fasta priser, 1914 års prisnivå. År 1851 1852 1853 1854 1855 1856 1857 1858 Värdet av Sveriges totala export i kronor 59 338 040 kr 58 966 050 kr 68 083 251 kr 98 672 408 kr 115 827 064 kr 88 083 614 kr 72 996 421 kr 70 857 111 kr Värdet av den svenska krigs-­‐materielexporten i kronor 373 320 kr 124 443 kr 240 623 kr 244 532 kr 31 951 kr 103 946 kr 111 199 kr 672 539 kr Krigsmaterielens andel av den totala exporten i procent 0,63% 0,21% 0,35% 0,25% 0,03% 0,12% 0,15% 0,95% Källa: RA, Kammarkollegiets Årsberättelser, Utrikeshandeln, Serie 4, 1851 – 1858 Det år som uppvisade de allra högsta inkomsterna för krigsmaterielexporten är 1858 där dess andel av den totala svenska exporten nästan var en procent. Under detta år så hade krigsmaterielen en klart starkare inverkan på den svenska exporten än alla de övriga åren, med undantag för år 1851. Värdet för vilket Sverige exporterade under Krimkriget steg för de två inledande krigsåren men sjönk sedan kraftigt för de två sista. Statistiken visar att det uppsving som svensk export genomgick under kriget inte fick samma effekt på exporten av krigsmateriel. 46 Med exportinkomster menas det totala exportvärdet räknat i svenska kronor Sverige exporterade krigsmateriel för under ett givet år. 24 En annan intressant observation är att under år 1855, det år då den svenska exporten för perioden låg på sin absoluta topp, så uppvisade exporten av krigsmateriel sin allra lägsta nivå. Detta gäller både för det faktiska exportvärdet av krigsmateriel men även som andel i procent av den totala exporten med ett lågt andelsvärde på 0,03 procent. År 1853-­‐1854 påvisar att en ökning av krigsmaterielexporten skett men sett utifrån de andra åren under, före och efter kriget så fluktuerade vapenexporten under perioden utan någon tydlig trend av ökad efterfrågan på vapen. Att exportvärdet för krigsmateriel var så pass lågt för år 1855 mitt under Krimkriget skulle kunna tolkas som att det rådde en låg efterfrågan på svensk krigsmateriel. Den kraftigt stigande efterfrågan under Krimkriget kan tydligt urskiljas i Sveriges totala export men hade alltså ingen effekt på krigsmaterielexporten. Sett utifrån teorin om ökad handel samt exportmöjligheter för en neutral stat som Sverige så är dessa siffror något som visar att den teorin inte är applicerbar vad gäller exporten av krigsmateriel under Krimkriget. En alternativ förklaring skulle kunna vara att informationen på den här tiden inte färdades särskilt snabbt. Även om det funnits en efterfrågan från potentiella köpare av svensk krigsmateriel kan det ha varit en fördröjning i hur snabbt svensk industri hann reagera. Att exportvärdet var så pass lågt för 1855 samt att i princip all krigsmateriel gick till de nordiska länderna (vilket kommer diskuteras under fråga 2), som också var den största marknaden för den svenska vapenexporten sett över alla perioder är ytterligare ett tecken på att efterfrågan på svensk krigsmateriel för just år 1855 kan ha varit väldigt lågt. 25 Tabell 2. Sveriges totala exportvärde i kronor, värdet av krigsmaterielexporten i kronor, krigsmaterielens andel av den totala exporten i procent år 1881 – 1884.. Fasta priser, 1914 års prisnivå. Källa: Kammarkollegiets Årsberättelser, Serie 4, 1881-­‐1884 1881 1882 1883 1884 247 730 027 kr 290 918 878 kr 295 641 841 kr 285 679 129 kr Värdet av den svenska Krigsmaterielens andel av Värdet av Sveriges krigs-­‐materielexporten den totala exporten i År totala export i kronor i kronor procent 51 899 kr 236 863 kr 257 565 kr 214 776 kr 0,02% 0,08% 0,09% 0,08% För perioden 1881 – 1884 så låg värdet för den totala svenska exporten på en jämn nivå över hela perioden utan att uppvisa samma fluktuationer som för Krim-­‐ och första världskriget. Det skedde en ökning mellan åren 1881 – 1883 men gick sedan ner för det sista året. Intressantare för denna period är krigsmaterielens andel av den totala exporten som höll sig på mer eller mindre samma nivå för de fyra åren. Detta är en klar skillnad mot perioderna för Krimkriget och första världskriget. Ytterligare resonemang som går att tillföra siffrorna kring vapenexporten 1881-­‐
1884 vad gäller värdet på exporten skulle kunna gå att koppla till Sveriges industriella välmående. Sveriges industriella högkonjunktur hade vid den här tiden avstannat och priserna var lägre än tidigare. Det är möjligt att exporten av krigsmateriel hade uppvisat högre värden om så inte hade varit fallet. Parisfördraget från 1856 och Cobden-­‐Chevalierfördraget 1860 hade släppt lös ytterligare krafter vad gäller frihandel vilka kan ha haft en negativ effekt för svensk vapenexport till följd av en ökad konkurrens. Samtidigt så visar en jämförelse mellan Krimkriget och 1881 – 1884 att den totala svenska exporten fördubblats vilket skulle kunna vara ett tecken på att principen om frihandel hade gynnat Sverige under denna 20-­‐års period. 26 Tabell 3. Sveriges totala exportvärde i kronor, värdet av krigsmaterielexporten i kronor, krigsmaterielens andel av den totala exporten i procent 1912 – 1920. Fasta priser, 1914 års prisnivå. År 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 Värdet av Sveriges totala export i kronor 772 821 796 kr 828 101 566 kr 772 355 000 kr 1 145 809 012 kr 1 198 410 290 kr 823 719 848 kr 560 905 989 kr 592 959 661 kr 841 539 961 kr Värdet av den svenska krigs-­‐materielexporten i kronor 1 835 387 kr 1 609 782 kr 1 599 767 kr 1 246 329 kr 5 031 865 kr 3 301 593 kr 2 557 918 kr 2 625 405 kr 1 130 693 kr Krigsmaterielens andel av den totala exporten i procent 0,24% 0,19% 0,21% 0,11% 0,42% 0,40% 0,46% 0,44% 0,13% Källa: Sveriges Officiella Statistik, SOS, av Kommerskollegium, Handelsberättelser 1912 – 1920 Jämfört med Sveriges export av krigsmateriel under Krimkriget så skedde ett tydligt trendbrott mellan åren 1915 – 1916. Vapenexporten fick ett kraftigt uppsving 1916 jämfört med året innan. Krigsmaterielens andel av den totala svenska exporten låg runt en halv procent och stannade kvar där fram till 1920. Efter det avtog krigsmaterielexporten räknat efter dess andel i procent av den totala exporten. Den kraftiga ökning som gällde för Sveriges övriga export mellan åren 1914 – 1915 går igen ett år senare på krigsmaterielexporten. Den procentuella andelen av den totala exporten låg samtidigt på ungefär samma nivå från 1916 fram till år 1920. Det går alltså att via dessa data belägga att även den svenska krigsmaterielexporten fick ett uppsving under första världskriget för att sedan falla tillbaka under efterkrigsåren. En tolkning av att krigsmaterielexporten fick ett uppsving under det tredje krigsåret 1916 för att sedan ligga kvar på samma nivå (både vad gäller dess värde samt dess andel av den totala svenska exporten) kan tyda på att det fanns en jämn efterfrågan på svensk krigsmateriel under de resterande åren av kriget. Den kraftiga nedgången på hela 56 procent som skedde mellan 1919 – 1920 kan, förutom det uppenbara faktumet att kriget var slut också tolkas utifrån 27 Versaillesfredens negativa inverkan på länders möjligheter att exportera krigsmateriel. Direkt efter kriget ansågs vapenhandel som någonting fult eftersom man lade skulden på den kapprustning som många menade hade varit en bidragande orsak till krigsutbrottet.47 Att vapenexporten låg på en jämn nivå efter 1916 skulle också kunna förklaras med att det fanns en politisk vilja från svenskt håll att fortsätta exportera krigsmateriel när Sverige väl fick ökande marknadsandelar. Nivåerna var dock så pass låga och utgjorde i stora drag en försumbar inkomstkälla i förhållande till den övriga exporten att viljan till att exportera mera vapen eventuellt kan ha vägts upp mot det faktum att man ville framstå så neutralt som möjligt. Kvalité är återigen en faktor som inte går att komma åt med dessa siffror utan är en variabel som kan påverka varför Sverige exporterade mer vapen under ett krigsår till skillnad mot ett annat. Det kommer att visas längre fram i undersökningen att exporten i allt högre utsträckning under första världskriget kom att bestå av kulor och krut och inte gevär och kanoner. Att Sverige under första världskriget upplevde ett större uppsving för sin krigsmaterielexport skulle kunna kopplas till att allt fler varor så som krut och kulor tog större plats i krigsmaterielexporten, vilket kommer diskuteras under punkt 11.3. Dessa produkter upplevdes potentiellt inte som lika kontroversiella att exportera under krig till skillnad från rena vapen så som kulsprutor och kanoner. Bortsett från de olika kategoriernas andelar av den svenska vapenexporten så är det dock troligare att det under Krimkriget rådde en reell lägre efterfrågan på svensk krigsmateriel, till skillnad mot under första världskriget. Den politiska hållningen under första världskriget, i fråga om vilken typ av vapenexport som var möjlig att acceptera, hade eventuellt förändrats till skillnad från hur den allmänna politiska situationen såg ut under Krimkriget. Frihandel var en stark princip under 1850-­‐talet och man gick gärna inte in och ändrade på denna. Så 47 Grillot & Stohl, 2009, s. 16 28 var även fallet för krigsmateriel, även om det kanske kunde föreligga vissa politiska skäl att förhindra vapenexport till en viss mottagare. Men, om Sverige valde att ta ställning i fråga om att inte exportera krigsmateriel till en annan stat kunde detta utifrån den tidens starka princip om frihandel ses som en direkt fientlig handling.48 Det faktum att perioden 1881 – 1884 uppvisade lägre krigsmaterielexport i förhållande till den andel denna utgjorde mot den totala svenska exporten är med stor sannolikhet en effekt av att det råder fred under perioden. Freden i sig blir först intressant om man återgår till uppsatsens fokus som handlar om Sveriges särställning under krig till följd av sin neutralitet och öppna hamnar. Att den totala svenska exporten höll sig på en jämn nivå, samt krigsmaterielexportens låga siffror för åren 1881 – 1884 är ett intressant resultat i sig. Handelsförhållandena hade under den här perioden återgått till mer normala förhållanden och Sveriges totala export samt vapenexport under den perioden kan tas som ett tecken på detta. Den totala exporten och krigsmaterielexporten uppvisade, till skillnad från perioderna för de båda krigen, inga uppsving utan ligger på en relativt stabil nivå. En bidragande faktor till Sveriges expanderade krigsmaterielexport under första världskriget som är värd att lyfta upp till diskussion kan också vara det faktum att Sverige hade en mer avancerad och utvecklad produktion av vapen. Bofors hade börjat producera kanoner och andra mer avancerade produkter i början av 1880-­‐talet vilket skulle kunna ha fått den effekten att svenska vapen i högre utsträckning var eftertraktade under första världskriget.49 11.2 Hur förändrades handelsmönstren under Krimkriget, åren 1881-­‐1884 och första världskriget? Den geografiska fördelningen av Sveriges krigsmaterielexport visar på att de nordiska länderna var den främsta avsättningsmarknaden ända fram till 1856. Det var också fallet totalt sett för perioden. Året 1855 visar på att nästan all 48 Krause, 1992, s. 62 49 Steckzén, 1946, s. 291 29 export gick till Sveriges geografiska grannar i Norden. Samtidigt var värdet av krigsmaterielen för vilket Sverige exporterade också det lägsta år 1855. Tabell 4. Den geografiska distributionen av svensk vapenexport 1851 – 1858, rangordnade efter andel i procent. År 1851 1852 1853 1854 1855 1856 1857 1858 Norden 62 20 56 37 99 3 0 1 Medelhavsländer 38 1 42 62 0 27 91 13 Ryssland 0 52 0 0 0 50 5 63 Tyskland 0 26 2 0 0 17 0 21 Övriga världen 0 2 0 1 0 1 4 0 Storbritannien 0 0 0 0 0 0 0 2 Frankrike 0 0 0 0 1 1 0 0 Kontinentaleuropa 0 0 0 0 0 0 0 0 Källa: RA, Kammarkollegiets Årsberättelser, Utrikeshandeln, Serie 4, 1851 – 1858. Den blockad som Ryssland led under 1853 – 1856 visar sig även troligtvis ha fått en effekt på import av svensk krigsmateriel. Under ett av de två åren före Krimkriget, 1852, visar siffrorna på att hälften av krigsmaterielexporten gick till Ryssland för att sedan genomgående ligga på noll procent. Att krigsmaterielexporten återhämtade sig år 1856 skulle kunna ha varit en effekt av att kriget fick ett tidigt avslut i januari under detta år. Ryssland skulle då ha kunnat återuppta sin import av svensk krigsmateriel under resterande elva månader. Även om alltså Sverige hade en särställning till följd av neutralitet och öppna hamnar så visar dessa resultat att krigsmateriel inte var något som exporterades till Ryssland under Krimkriget. Även om principen om frihandel var starkt rådande under denna period så verkar blockaden från England och Frankrike haft en tydlig effekt på svensk vapenexport till Ryssland. Anledningen skulle eventuellt också gå att söka i en politisk ovilja från svenskt håll i att exportera krigsmateriel. Det första alternativet är dock troligtvis det mest bärkraftiga argumentet för detta resultat. 30 Tabell 5. Den geografiska distributionen av svensk vapenexport 1881 – 1884, rangordnade efter andel i procent. År 1881 1882 1883 Tyskland 2 57 87 Norden 90 17 13 Ryssland 1 2 0 Kontinentaleuropa 0 25 0 Storbritannien 8 0 0 Frankrike 0 0 0 Medelhavsländer 0 0 0 Övriga världen 0 0 0 100 100 100 1884 41 27 32 0 0 0 0 0 100 Källa: Kammarkollegiets Årsberättelser, Serie 4, 1881-­‐1884 Norden är under åren 1881 – 1884 inte längre största mottagare av svensk krigsmateriel. Tyskland har istället övertagit förstaplatsen följt av Norden som den näst viktigaste avsättningsmarknaden. Att ingen vapenexport gick till varken Storbritannien eller Frankrike, med undantag för år 1881, kan bero på att dessa stater var så pass stora och starka vad gällde att producera egen krigsmateriel att en import från Sverige inte var nödvändig. Att Tyskland för perioden är den största marknaden för svensk vapenexport kan bero på att det nybildade Tyskland, som tidigare bestått av mindre stadsstater var en så pass stark handelspartner till Sverige traditionellt sett. Om nu Sverige var utträngd från andra marknader i Europa på grund av mer normaliserade handelsförhållanden så verkar fortfarande Tyskland ha varit en viktig handelspartner för Sverige vad gäller krigsmateriel. Tabell 6. Den geografiska distributionen av svensk vapenexport 1912 – 1920, rangordnade efter andel i procent. År 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 Norden 26 70 71 64 26 54 46 32 21 Kontinentaleuropa 1 1 13 25 48 30 41 2 8 Övriga världen 57 8 2 1 0 3 6 7 45 Medelhavsländer 0 1 1 0 21 0 1 50 7 Storbritannien 1 1 7 6 3 4 5 4 11 Tyskland 6 15 4 0 0 1 1 0 0 Ryssland 5 3 2 5 2 6 0 0 0 Frankrike 4 0 0 0 0 1 1 5 8 31 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Källa: Sveriges Officiella Statistik, SOS, av Kommerskollegium, Handelsberättelser 1912 – 1920 Även om Norden för hela perioden 1912 – 1920 var den största mottagaren av svensk krigsmateriel så skiljer sig mönstren för krigsåren. Kontinentaleuropa blev från 1914 – 1918 en större marknad för svensk vapenexport för att sedan falla tillbaka till förkrigsnivå igen 1919 – 1920. Ytterligare en observation är att exporten till de direkt krigförande länderna genomgående var väldigt låg eller nästintill obefintlig. Av Storbritannien, Tyskland, Ryssland och Frankrike så är Storbritannien det land som importerade mest krigsmateriel från Sverige sammantaget under krigsåren. Ett intressant resultat är att svensk vapenexport till övriga världen var högst för åren 1912 och 1920. Exporten följer ett klart mönster där denna regions andel konsekvent sjönk fram till år 1916 för att med samma tydliga mönster återta andelar av den svenska vapenexporten fram mot år 1920. Att den svenska krigsmaterielexporten i allt mindre utsträckning under krigsåren gick till kategorin övriga världen är värt att notera. Dessa resultat skulle kunna visa på att svensk vapenexport under första världskriget styrdes om till att allt mer rikta sig mot Europa. En slutsats som kan dras av det är att det i Europa under krigsåren fanns en efterfrågan på krigsmateriel där Sverige kunde fylla ett tomrum till följd av de förändrade handelsmönster som uppkom. Att exporten av svensk krigsmateriel till övriga världen tenderar att öka efter kriget är något som styrker den slutsatsen. Utefter de fakta som tabell 6 erbjuder så går det också att lyfta fram att ju närmare en region låg konflikten geografiskt sett, desto mer av den svenska vapenexporten tenderade den regionen att dra till sig. Detta skulle alltså visa på att länder som inte direkt var indragna i kriget utgjorde en allt större exportmarknad för svensk vapenmateriel till följd av deras geografiska läge. Att Norden visar upp en konstant nivå runt eller klart över 50 procent förutom 1916, då mer export gick till Kontinentaleuropa, visar på att denna region i sig 32 inte omgärdades av några hinder för svensk export av krigsmateriel under kriget. Ett av de mest framstående resultaten av krigets inverkan på den svenska krigsmaterielexporten är att det är en tydlig ökning av export till Kontinentaleuropa under krigsåren med en topp år 1916. Bevisligen har handelsmönstren skiftat under åren av krig och Sverige har blivit ett av de länder dit stater som stod utanför kriget vände sig för att söka sin import av krigsmateriel när de vanliga handels-­‐ och importvägarna skurits av. Till detta skall det återigen tilläggas att Sverige fick en särställning som handelsnation vilken skapats via en proklamerad neutralitet och därmed öppna hamnar som lett till frihandel i större utsträckning. Detta sammantaget tycks ha fått den effekten att Sverige, precis som med sin övriga export även tycks ha kunnat expandera sin export av krigsmateriel under första världskriget. Det mönster som gäller för den svenska exporten till Ryssland under både Krimkriget och första världskriget är värt att uppmärksamma. Ryssland som låg under blockad från Storbritannien och Frankrike under Krimkriget uppvisar siffror på en obefintlig import under krigsåren förutom 1856. Under åren före och under första världskriget hade Ryssland en jämn import av svensk krigsmateriel ända fram till år 1918. Med det faktum att den Ryska revolutionen ägde rum i oktober 1917, vilket ledde till att Ryssland drog sig ur kriget, så verkar även den svenska exporten av krigsmateriel ha upphört till Ryssland. En förklaring till detta skulle kunna vara det kommunistiska maktövertagandet som inte rimmade väl vare sig med Sveriges eller de övriga europeiska stormakternas politik. Detta avspeglar sig här i så fall via en icke-­‐existerande svensk krigsmaterielexport under åren 1917 – 1920 till Ryssland. Från 1914 och framåt så exporterade Sverige litet mer till Storbritannien och näst intill ingenting till Tyskland. Detta bryter mönstret mot hur vapenexporten gestaltade sig före kriget då Tyskland tog emot en större del av den svenska vapenexporten. Exporten till Tyskland visar högre siffror för åren 1912 – 1913 än de resterande åren under perioden. Anledningen till att exporten upphörde 33 till Tyskland år 1914 – 1915 för att sedan ligga på noll till en procent av den svenska krigsmaterielexporten borde kunna ha en förklaring i den upptrappning av handelskriget som pågick med 1915 som en brytpunkt. Tyskland förklarade att Nordsjön och området runt de brittiska öarna var en krigszon samtidigt som Storbritannien proklamerade att all export som gick till fienden skulle beslagtas. Detta går hand i hand med den blockad som framförallt Storbritannien genomförde och den tycks ha fått effekt på den svenska krigsmaterielexporten till Tyskland utifrån de resultat som framkommer här. Förutom Norden, som var den största marknaden för svensk krigsmateriel under åren 1914 – 1918 så var det endast Ryssland och Storbritannien av de krigförande länderna som importerade krigsmateriel från Sverige, även om den procentuella andelen av den totala exporten höll sig på en låg nivå. 11.3 Hur förändrades den svenska krigsmaterielexportens sammansättning under och mellan de undersökta perioderna? Tabell 7. Kategoriernas andel av krigsmaterielexporten i procent 1851 – 1858. År 1851 1852 1853 1854 1855 1856 1857 1858 Skjutgevär, maskingevär och kulsprutor samt delar därtill 0 0 0 0 0 0 0 0 Kanoner, haubitsar, mörsare, bomber samt kulor 100 100 100 100 100 100 100 100 Krut, dynamit och andra sprängämnen 0 0 0 0 0 0 0 0 Kulor och patroner 0 0 0 0 0 0 0 0 Annan materiel, lavetter m.m. 0 0 0 0 0 0 0 0 Total 100 100 100 100 100 100 100 100 Källa: RA, Kammarkollegiets Årsberättelser, Utrikeshandeln, Serie 4, 1851 – 1858. Speciellt för perioden 1851 – 1858 är att den enda krigsmateriel Sverige exporterade bestod av kanoner. Anledningen till detta borde gå att söka i att utbudet av produkter var långt ifrån lika stort under denna period som under första världskriget eller ens i en jämförelse med perioden 1881 – 1884. Den svenska vapenindustrin hade helt enkelt inte kommit tillräckligt långt fram vad gäller utveckling och produktion av militära produkter. Att mer avancerade produkter som till exempel kulsprutan vid den här tidpunkten knappt ens var 34 uppfunnen är ett sådant exempel. Perioden 1881 – 1884 bryter mönstret av ensidig export av kanoner samt liknande produkter i den kategorin till att mer ha övergått till mer utvecklade produkter vad gäller kategorin med kulsprutor. Tabell 8. Kategoriernas andel av krigsmaterielexporten i procent 1881 – 1884. 1881 1882 1883 1884 År Skjutgevär, maskingevär och kulsprutor samt delar därtill 34 83 87 41 Kanoner, haubitsar, mörsare, bomber samt kulor 8 0 0 0 Krut, dynamit och andra sprängämnen 58 17 13 57 Kulor och patroner 0 0 0 2 Annan materiel, lavetter m.m. 0 0 0 0 Total 100 100 100 100 Källa: Kammarkollegiets Årsberättelser, Serie 4, 1881-­‐1884 Tabell 9. Kategoriernas andel av krigsmaterielexporten i procent 1912 – 1920. År Skjutgevär, maskingevär och kulsprutor samt delar därtill Kanoner, haubitsar, mörsare, bomber samt kulor Krut, dynamit och andra sprängämnen Kulor och patroner Annan materiel, lavetter m.m. Total 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 20 12 6 4 2 5 4 7 7 4 35 24 5 6 1 6 4 11 15 57 22 26 19 24 45 44 40 40 38 47 10 60 3 86 13 68 5 100 5 100 27 100 1 100 13 100 9 100 20 100 0 100 1 100 Källa: Sveriges Officiella Statistik, SOS, av Kommerskollegium, Handelsberättelser 1912 – 1920 Perioden för första världskriget karaktäriseras av ett bredare sortiment i fråga om vilken krigsmateriel som exporterades. Krut, dynamit och andra sprängämnen samt kulor och patroner är en kategori som tog en klart större plats till skillnad från de två tidigare perioderna. Att dessa kategorier utgjorde en så pass stor andel av exporten beror dels uppenbarligen på att det finns en efterfrågan på dessa varor. Det kunde också eventuellt ha ansetts att dessa produkter inte i samma utsträckning ansågs lika kontroversiella som till exempel gevär eller kanoner. Det är alltså tydligt att Sverige i högre grad exporterade ammunition och kringprodukter under första världskriget vilket inte varit fallet innan konflikten. 35 Att Sverige under första världskriget kunnat erbjuda fler produkter inom krigsmaterielens område kan vara en förklaring till att vapenexporten expanderade. En expansion hade dock inte varit möjlig utan den situation som skapades under kriget. Förändrade handelsmönster, Sveriges neutralitet som innefattade en frihandelsprincip samt att det rådde en efterfrågan på krigsmateriel var det som expanderade Sveriges krigsmateriel och inte enbart att Sverige kunnat erbjuda eftertraktade produkter. Det är snarare en kombination utav dessa faktorer tillsammans. 11.4 Hur såg prisutveckling för krigsmaterielexporten ut för de undersökta perioderna? Diagram 1, 2 och 3 visar på årlig förändring i procent för enhetspriser av krigsmaterielens exportvärde samt glidande medelvärden för enhetspriset. Diagram 1. Krigsmaterielexportens och enhetsprisets årliga förändringar i procent, samt glidande medelvärde, 1851 – 1858. 600% 505% 500% 400% 300% 225% 200% 151% 144% 93% 100% 2% 0% -­‐2% -­‐100% -­‐7% -­‐5% -­‐67% 7% -­‐3% -­‐87% -­‐69% -­‐200% 1851 1852 1853 1854 1855 1856 1857 Enhetspris Krigsmaterielexport 2 per. Mov. Avg. (Enhetspris) 2 per. Mov. Avg. (Krigsmaterielexport) Källa: RA, Kammarkollegiets Årsberättelser, Utrikeshandeln, Serie 4, 1851 – 1858. Före Krimkriget och åren 1851 – 1852 så sjönk krigsmaterielexporten med 67 procent för att sedan åter stiga när Krimkriget bryter ut. Enhetspriset följde 1858 36 däremot inte med vare sig de upp eller nedgångar som krigsmaterielexporten genomgick. Från år 1851 – 1856, alltså både före och under Krimkriget så uppvisar priset en negativ trend. Värt att notera är att det fram till år 1856 endast var ett svagt sjunkande enhetspris. År 1856 sjönk priset desto kraftigare med hela 69 procent. Detta visar att priset på svensk krigsmateriel, även om det var stadigt sjunkande före och under kriget, höll sig på en relativt jämn nivå. Detta är också en intressant observation när man sätter det i kontext till att vapenexporten upplevde relativt kraftiga upp och nedgångar. År 1856 är första gången som enhetspriset sjönk i samma takt som vapenexportens upp-­‐ och nedgångar från de tidigare åren. En tolkning av detta är att det verkar som att kriget inte haft någon inverkan när det kom till att lyfta priset på svensk krigsmateriel. När kriget väl var över 1856 så dök priserna ganska kraftigt i förhållande till de föregående åren. Detta kan tolkas som att kriget höll priset på svensk krigsmateriel på en ganska jämn nivå. För att återkoppla till vad som skedde under Krimkriget så var alltså Sverige neutralt med öppna hamnar. Sveriges största konkurrent Ryssland var det land som låg under blockad, en mycket effektiv sådan då landets flotta var skjuten i sank. Även om Sverige bevisligen kraftigt lyckats expandera sin övriga handel så var inte det fallet för svensk krigsmateriel, vilket tidigare lagts fram i undersökningen. Enhetspriset på svensk krigsmateriel kan inte heller sägas ha haft någon direkt relation till hur mycket krigsmateriel Sverige exporterade från år till år. Detta gällde både före, under och efter Krimkriget. Den koppling som skulle kunna göras är att kriget hade en stabiliserande inverkan på priset på svensk krigsmateriel. Enhetspriset sjönk visserligen fram till 1856 men i mycket långsam takt. Detta var också oberoende av om Sverige ökade eller minskade sin vapenexport. Denna slutsats kan stärkas med argumentet att det sker kraftiga svängningar i enhetspriset efter kriget med start år 1856 då Krimkriget i januari fick sitt slut. 37 Den största förändringen för enhetspriset sker alltså först efter kriget år 1857 – 1858. Enhetspriset steg kraftigt två år i rad. Det verkar alltså inte som att det funnits något samband mellan en ökad export och enhetspriset. De två åren efter kriget då enhetspriset samt vapenexporten steg två år i rad gör dessa till ett undantag. Svensk krigsmaterielexport upplevde alltså inget uppsving under Krimkriget och enhetspriset verkar inte ha haft någon inverkan på detta faktum. Diagram 2. Krigsmaterielexportens och enhetsprisets årliga förändringar i procent, samt glidande medelvärde, 1881 – 1884. 356% 400% 300% 200% 17% 100% 1% 0% 9% -­‐17% -­‐100% 1881 -­‐77% 1882 1883 1884 Enhetspris Krigsmaterielexport 2 per. Mov. Avg. (Enhetspris) 2 per. Mov. Avg. (Krigsmaterielexport) Källa: Kammarkollegiets Årsberättelser, Serie 4, 1881-­‐1884 För perioden 1881 – 1884 som diagram 2 visar så steg värdet av krigsmaterielexporten mellan 1882 -­‐ 1884. Dessa år uppvisade samma tendenser som Krimkriget i fråga om att det inte verkar ha funnits någon relation mellan ökad eller minskad vapenexport och enhetspriset. Kurvorna för de glidande medelvärdena över tid visar på ett svagt stigande enhetspris men en kraftigt sjunkande export från 1882 – 1884. År 1883 steg både vapenexporten och enhetspriset. Med tanke på att det skedde en 356 procentig ökning år 1882 så får år 1883-­‐ 1884 anses som goda år för svensk vapenexport då nivån från 1882 höll i sig relativt väl. En ytterligare observation är att medelvärdena går åt motsatta håll där enhetspriset steg över tid från 1882 medan vapenexporten sjönk. Det visar också på att priset på krigsmateriel under 1882 – 1884 sakta återhämtat sig lite från den kraftiga nedgången för enhetspriset 1881 – 1882. 38 Diagram 3. Krigsmaterielexportens och enhetsprisets årliga förändringar i procent, samt glidande medelvärde, 1912 – 1920. 350% 304% 300% 250% 200% 150% 100% 45% 50% 9% 6% 0% -­‐50% -­‐12% -­‐100% 1912 1913 -­‐1% -­‐54% 1914 -­‐22% 1915 -­‐4% -­‐34% 1916 3% 0% 1917 -­‐23% -­‐16% 1918 1919 1920 Enhetspris Krigsmaterielexport 2 per. Mov. Avg. (Enhetspris) 2 per. Mov. Avg. (Krigsmaterielexport) Källa: Sveriges Officiella Statistik, SOS, av Kommerskollegium, Handelsberättelser 1912 – 1920 För perioden under första världskriget så skedde det en kraftig ökning av vapenexporten mellan åren 1915 – 1916 men en nedgång i enhetspriset. Den absolut tydligaste skillnaden från de två föregående perioderna är att både krigsmaterielexporten samt enhetspriset visar sig stiga under kriget i fråga om det glidande medelvärdet. Krigsmaterielexporten stiger klart mycket mer men även priserna visar alltså en uppåtgående trend. Den extrema ökning på 304 procent som sker 1916 är intressant om man tittar på de två efterföljande åren. Visserligen sjönk vapenexporten 1917 men samtidigt steg enhetspriset. Detta kan tolkas som att svensk krigsmateriel var något som var eftertraktat på den internationella marknaden då nedgången för krigsmaterielexporten år 1917 bara låg på 34 procent. Exporten av krigsmateriel var alltså fortsatt hög från 1916 och framåt och enhetspriset höll i sig relativt väl fram till 1919 då det sjönk. Både Tyskland och Storbritannien hade år 1915 intensifierat sina handelskrig och utökat principen om vad som var legalt att konfiskera. Detta gällde i synnerhet krigsmateriel. Vad som också hade skett år 1916 var att ubåtskriget hade intensifierats och svenska fartyg sänktes. Detta skulle kunna vara en -­‐15% -­‐57% 39 förklaring till att enhetspriserna år 1917 steg till följd av dessa händelser. Riskerna med att sälja och exportera krigsmateriel hade ökat och priset på dessa varor blev därefter. 1918 låg också enhetspriset kvar på samma nivå för att 1919 sjunka. Den minskning av enhetspriset var dock långt ifrån lika kraftig som uppgången var för år 1916. Detta tyder på att Sverige från 1916 och framåt kunde få ut mer pengar för de varor man sålde. Kurvan för medelvärdet visar också på just detta. Utifrån diagram 3 verkar det ha funnits ett samband mellan storleken på vapenexporten och enhetspriset. Den kraftiga ökningen av vapenexporten 1915– 1916 följdes åt av en uppgång för enhetspriset. Enhetspriset förblir också oförändrat mellan 1917 – 1918 trots att krigsmaterielexporten sjönk med 23 procent. Detta skulle kunna vara ett resultat av att kriget höll uppe enhetspriset på svensk krigsmateriel. Detta blir tydligt när man tar i beaktande att även om vapenexporten sjönk så höll sig enhetspriset på en oförändrad nivå under 1918. Resultaten för enhetspriset under första världskriget kan ge belägg för att det har haft inverkan på hur mycket krigsmateriel Sverige exporterat. Om enhetspriset steg eller var oförändrat så sjönk vapenexporten. Detta gällde för alla år under första världskriget förutom 1914 och 1920. Fråga 1 i undersökningen visade på att det år med högst exportinkomster från krigsmaterielen var 1916. År 1917 sjönk förvisso vapenexporten med 34 procent men den minskningen skedde från en redan hög nivå från 1916 vad gäller värdet på den svenska krigsmaterielexporten. Enhetspriset steg dock med hela 45 procent 1917 vilket visar att även om vapenexporten sjönk så steg priset relativt kraftigt i jämförelse med de övriga åren. Detta gällde för hela perioden med undantag för 1914 och 1920. 40 12. Slutsatser Syftet med uppsatsen var att undersöka om svensk krigsmaterielexport förändrats under perioder av krig. Syftet var också att, om så skett, ta reda på hur den hade förändrats. Den teoretiska ram som undersökningen vilar på var att Sverige under perioder av krig kunnat expandera sin handel till följd av förändrade handelsmönster under krigen. Sverige proklamerade sig neutralt och kunde via förändrade handelsmönster expandera sin totala handel under både Krimkriget och första världskriget. Detta stämmer delvis även in på den svenska krigsmaterielexporten då Sverige under första världskriget fick ett kraftigt uppsving i sin vapenexport. Resultaten i den här undersökningen kan ge en del svar kring orsakerna till varför Sverige kunnat expandera sin krigsmaterielexport under första världskriget men inte Krimkriget. Krimkriget och första världskriget skiljde sig åt i både tid, rum och omfattning. Under Krimkriget var Storbritannien, Frankrike och Ryssland de krigförande makterna av betydelse. Under första världskriget var en stor del av länderna på den europeiska kontinenten, vilka också var Sveriges huvudsakliga exportmarknader, indragna i kriget. Första världskrigets omfattning kan troligtvis sägas ha haft den effekten att efterfrågan på svensk krigsmateriel ökade vilket inte var fallet för Krimkriget. Krimkriget visar till skillnad från första världskriget inte upp några klara indikationer på att kriget skulle ha haft en gynnsam effekt på svensk vapenexport. Resultaten för Krimkriget talar faktiskt delvis helt emot teorin om ökad export vad avser svensk krigsmateriel. Den högsta andelen för krigsmateriel av det totala exportvärdet för perioden var åren före respektive efter kriget. De andelar i procent som vapenexporten visar upp för perioden 1881 – 1884 är intressant i flera avseenden. Vapenexportens andel 1881 – 1884 ligger för de fyra åren i kronologisk ordning på 0,02, 0,08, 0,09 samt 0,09 procent av Sveriges 41 totala export. Dessa siffror är de lägsta för alla de undersökta åren i analysen, med undantag för 1855 då andelen endast var 0,03 procent. Att vapenexportens andel av den totala exporten för åren 1881 – 1884 var de lägsta kan tas som ett bevis för att efterfrågan på krigsmateriel är lägre under fredstid. Samtidigt så hade inte Sverige samma särställning vad gäller handel som under Krim-­‐ och-­‐ första världskriget. Låg efterfrågan på vapen som orsak för denna svaga vapenexport för svensk del kan lika gärna ha sin grund i att Sverige inte längre hade de fördelar som rådde under de båda krigen. Handelsmönstren på den internationella marknaden hade återgått till det normala samt att Sverige under denna period inte kunde dra nytta av att proklamera sig neutralt med öppna hamnar, vilket hade inneburit en konkurrensfördel. Att länder lät sina handelskanaler (där hamnar får sägas ingå) vara öppna får sägas vara ett normaltillstånd under den anda av frihandel som rådde under 1881 -­‐ 1884. De tullar som tagits bort i den svenska riksdagen under 1850-­‐talet, Cobden-­‐Chevalier-­‐avtalet samt den marknadsintegration som pågick under den här tiden i hela världen hade högst troligt en negativ inverkan på svensk krigsmaterielexport. Sverige var även under åren 1881 – 1884 mitt inne i en period av svag export och fallande priser inom industrisektorn vilket säkerligen bidrog till att hämma krigsmaterielexporten. Utifrån de resultat som visar på en relativt låg svensk vapenexport under 1881 – 1884 så kan det alltså vara en effekt av låg efterfrågan på krigsmateriel till följd av att det är en konfliktfri period. Samtidigt finns det också starka incitament till att Sveriges låga vapenexport genomgick en negativ trend till följd av en större internationell konkurrens vilket slog tillbaka på svensk vapenexport. Den geografiska distributionen av den svenska krigsmaterielen visade på att Sverige exporterade en betydande del krigsmateriel till Tyskland innan första världskriget. 1913 var Tyskland den näst största avsättningsmarknaden efter Norden. Från 1914 – 1915 sjönk vapenexporten till Tyskland till noll procent och stannar i princip på den nivån fram till 1920. Upptrappning av handelskriget och 42 blockaderna från de allierades sida kan utifrån den här analysen sägas ha fått ett genomslag på den svenska vapenexporten till Tyskland under det första världskriget. Exporten av krigsmateriel styrdes istället om till Sveriges nordiska grannar och till länder på kontinenten som inte var militärt indragna i kriget. Bland annat Nederländerna, som var en icke krigförande makt blev en stor importör av svensk krigsmateriel under krigsåren. Norden var genom hela första världskriget totalt sett den största marknaden för svensk krigsmateriel men Kontinentaleuropa blev från 1914 en viktigare marknad. 1916 var det år då Sverige exporterade som mest krigsmateriel och det var också då Kontinentaleuropa utgjorde den största marknaden. Detta var också det enda år som länderna i Norden inte var de största importörerna av svensk krigsmateriel under kriget. Att den svenska vapenexporten utifrån dessa fakta tycks ha hittat andra marknader stöds av att Sverige slutade exportera vapen till Tyskland under och efter kriget. Även om Sverige hade som policy att handla lika mycket med alla länder så verkar utökningen av handelskriget med tillhörande blockader från de allierades sida ha fått en effekt på svensk vapenexport till Tyskland. Att den svenska vapenexporten inte direkt från krigsåret 1914 genomgick en ökning kan ha flera förklaringar. En potentiell slutsats kan vara att den internationella handeln ännu inte rubbats tillräckligt för att Sverige skulle kunna dra nytta av situationen. Det var först år 1915 som Sverige på riktigt kunde expandera sin handel och utöka sin export. Dock så steg vapenexporten först 1916 trots att den övriga exporten fick ett kraftigt lyft ett år innan. Att det dröjde två år från krigets utbrott till att Sverige kraftigt expanderade sin krigsmaterielexport kan också bero på att den svenska vapenindustrin inte hann reagera och leverera i den takt som efterfrågan eventuellt stipulerade från första början. Efterfrågan på svensk krigsmateriel kan alltså ha funnits redan från år 1914 men möjligheterna från svensk sida att tillgodose denna efterfrågan kan ha varit begränsad. 43 Samtidigt så trodde ledarna på båda sidor hos de krigförande länderna att det skulle bli ett kort krig och riktade därför inte in samma resurser på kriget i början. Uteblivna orderingångar till följd av denna tro på ett snabbt avgörande skulle kunna vara en anledning till att svensk krigsmaterielexport inte genomgick ett lyft under de två första åren. Fråga 3, som berör vapenexportens sammansättning kan innehålla ledtrådar till varför svensk vapenexport genomgick ett lyft under första världskriget men inte under Krimkriget. Den vapenmateriel som Sverige exporterade under Krimkriget och perioden 1881 – 1884 skiljer sig ganska markant från första världskriget i fråga om krigsmaterielens mångfald. Som det verkar så hade Sverige från 1912 och framåt ett större utbud av krigsmateriel att exportera där fördelningen mellan de olika vapenkategorierna är mera jämt spridd. Ett större utbud av produkter som varit eftertraktade i krig kan vara något som lett till en ökning av Sveriges vapenexport. Detta hade samtidigt troligtvis inte varit fallet om inte första världskriget gett Sverige möjligheten att expandera sin handel till följd av den särställning som Sverige hade under kriget. Att Sverige exporterade mer krigsmateriel från 1916 och framåt kan också ha en bakgrund i att första världskriget i flera avseenden var en mycket större konflikt än Krimkriget. Många fler länder var inblandade vilket säkerligen hade en positiv effekt för efterfrågan på krigsmateriel. Att konflikten också var större i förhållande till Krimkriget borde ha gett den effekten att handelsutbytena också de rubbades i högre utsträckning på en internationell marknad till fördel för Sverige. Ytterligare förklaringar till att Sverige inte ökade sin export av krigsmateriel under Krimkriget kan eventuellt bero på krigets karaktär och vilka som var inblandade i konflikten. Ryssland var den region som drabbades hårdast under Krimkriget till följd av den handelsblockad som Storbritannien och Frankrike genomförde. Sverige expanderade sin totala export kraftigt under Krimkriget men förhållandet för krigsmateriel var det motsatta. Sverige borde ha kunnat expandera sin export av krigsmateriel till följd av att Ryssland, som var den 44 största konkurrenten vad gäller handel på Östersjön var satt ur spel. Den kraftiga expansion som Sveriges totala export genomgick visar på att Sverige i övrigt kunnat dra nytta av situationen som uppstått på grund av Krimkriget. Däremot så finns det inget som säger att just Ryssland skall ha varit en stor konkurrent till Sverige på vapenexportens område. Sveriges övriga konkurrenter på vapenexportens område kan fortfarande ha varit andra länder än Ryssland. Storbritannien och Frankrike var två länder som under denna tid var dominerande exportörer av vapen. Att konflikten varit så begränsad när det kommer till antal stridande inblandade parter, samt att det bara var ett land som drabbades av en handelsblockad kan vara en förklaring till varför Sveriges vapenexport inte genomgick en expansion under Krimkriget. Efterfrågan på vapen fanns eventuellt helt enkelt inte på grund av de få inblandade parterna. Den enda tydliga trenden vad gäller enhetspriset för Krimkriget går att urskilja först efter att kriget har avslutats tidigt under 1856. Både vapenexporten och priserna steg vilket inte var fallet under kriget. Vad gäller vapenexportens värde som sjönk under kriget så är det ett resultat som passar dåligt in i ramen för antagandet om att Sverige borde ha kunnat expandera sin krigsmaterielexport. Detta skulle ha skett till följd Sveriges av neutralitet vilket medförde öppna hamnar för handel, förändrade handelsmönster och en ökad efterfrågan på vapen under krig. Vad gäller enhetspriset för första världskriget så ökade detta med uppåt 50 procent år 1917. Året innan hade krigsmaterielexporten expanderat kraftigt men enhetspriset sjönk. Att enhetspriset steg relativt kraftigt året efter kan ha flera förklaringar. Efterfrågan på krigsmateriel som strategisk produkt är den första potentiella förklaringen som kan vara upphovet till prisstegringen. Det som talar emot detta är att det i så fall borde ha följt den kraftiga exportökningen redan 1916 om nu efterfrågan var på pass kraftig. Att priset steg kraftigt 1917 kan också vara en effekt av de restriktioner som i allt högre gjorde sig gällande från 45 de krigförande länderna. Det stigande enhetspriset kan i det avseendet vara en reflektion av kraftigt ökande risker som omgärdade exporten av krigsmateriel. Följden av den ekonomiska krigföringen samt rustningsekonomiernas intåg i många länder ledde till en obalans i varutillgången. Krigsmateriel som strategisk produkt kan ha varit en bristvara vilket drev upp enhetspriset för år 1917. Om Sverige fått mer av ett oligopol och stärkt sin roll som leverantör av krigsmateriel till ett flertal länder så kan möjligheterna till att sätta ett högre pris säkerligen också ha funnits. Hur pass stor del i prisökningen som inflationen kan ha haft är också värt att diskutera. Inflationen hade sin grund i att mer resurser fick läggas på nödvändighetsvaror under kriget till följd av ett trögare utbyte på den fria marknaden som många länder gjort sig beroende av. Detta ledde i sin tur till högre produktionskostnader vilket skulle kunna gömma sig bakom siffrorna för prisökningen år 1917. Att priset då inte stigit tidigare redan från 1915 eller 1916 är det som till viss del blir problematiskt i det avseendet. Kriget var inne på sitt fjärde år och dessa effekter borde ha kunnat urskiljas flera år tidigare om ökade produktionskostnader var det som drev upp enhetspriset på krigsmateriel. För att återgå till tidigare forskning så menar Harkavy att mindre vapenproducenter i regel valt att exportera sin produktion av vapen om hemmamarknaden varit för liten i förhållande till just dess vapenproduktion. Sverige var i det här fallet en anomali under efterkrigstiden som inte följde detta mönster. Sverige, som tog en aktiv neutral ställning under både Krim och-­‐ första världskriget exporterade dock vapen trots sin neutralitet. Detta har alltså enligt Harkavy inte varit fallet under Sveriges mer moderna historia från 1945 och framåt. Resultaten i den här undersökningen visar också på en förändring i hur Sveriges aktiva ställningstagande kring att exportera krigsmateriel skiftat under historien. De perioder som här undersökts och efterkrigstiden skiljer sig åt i fråga om i vilken värld Sverige hade att agera. Det är också en skillnad på 46 Sveriges neutralitetsförklaringar under konflikter där människor dör på slagfältet till att göra detsamma under efterkrigstiden och kalla kriget. Det kalla kriget kan mer betecknas som en ideologisk kamp men med reservation för vissa brännpunkter genom konfliktens historia. Krauses slutsatser, vilka handlar om att länder exporterar vapen och militär teknologi till följd av att stater vill skaffa sig ett utrikespolitiskt strategiskt inflytande passar in på Sverige under första världskriget. Även om Krause undersöker en annan tidsperiod vilken i många avseenden skiljer sig från de perioder som här analyserats så har hans resonemang ändå ett visst värde för den här undersökningen. Om nu Sverige fått möjlighet att sälja och exportera krigsmateriel under första världskriget så kan det säkerligen ha en bakgrund i vad Krause menar är en vilja att skaffa sig strategiskt inflytande i andra länder. Att exportera krigsmateriel blir då också en fråga om just detta och inte enbart om att söka exportinkomster. Den kraftiga exportökningen av krigsmateriel under första världskriget kan alltså ha en bakgrund i viljan från svensk sida att skaffa sig inflytande i andra länder och inte enbart vara en effekt av ökad efterfrågan. Samtidigt så faller uppsvinget av den svenska krigsmaterielexporten mycket tillbaka på att möjligheten för Sverige att utöka sin krigsmaterielexport kom till via de förändrade förutsättningarna. Utan det förändrade läget hade inte en ökning av krigsmaterielexporten varit möjlig, även om det från svenskt håll funnits en strategisk vilja att öka sin krigsmaterielexport. Att Sverige, både vad gäller krigsmaterielen och den totala exporten, lyckats öka dessa kraftigt under första världskriget är ett tecken på att Sverige fick en allt mer integrerad ekonomi under kriget. Detsamma gällde för Sveriges totala export under Krimkriget men krigsmaterielen genomgick dock inte samma expansion som den övriga exporten. 47 Frågan som ställdes i inledningen var om Sveriges krigsmaterielexport förändrats under perioder av krig och i så fall hur. De antaganden som gjordes var att Sverige skulle ha expanderat sin krigsmaterielexport under krig till följd av sin särställning via neutralitet, förändrade handelsmönster samt en ökad efterfrågan på vapen. Den här analysen stödjer alltså till viss del teorin om att Sverige kunde expandera sin handel och export av krigsmateriel under krig till följd av förändrade handelsmönster. Till detta kommer också allokering av resurser inom en ekonomi hos de krigförande länderna till att allt mer inrikta sig på att föra krig vilket leder till en ökad efterfrågan på krigsmateriel. Denna hypotes kan hämta mest stöd från utvecklingen under första världskriget medan den svenska vapenexporten för Krimkriget inte uppvisar samma resultat. Åren 1881 – 1884 är i jämförelse med de två perioderna för Krim och-­‐ första världskriget den kortaste perioden som undersöks. Ett exempel på ett alternativ vad gäller antal år i undersökningen hade varit att räkna med alla år fram till 1890. Detta hade inneburit att statistik efter den period som innebar svag export samt fallande priser för svensk del hade inkluderats samtidigt som det även under dessa år rådde fred. Detta hade eventuellt kunnat visa på ett annat resultat om svensk export kunnat återhämta sig från 1886 – 1887 och framåt. De produkter som tagits med i undersökningen hade alla bakgrund i att de passade in i den snäva definition av krigsmateriel som sattes upp som undersökningsobjekt i uppsatsen. Varor som eventuellt hade kunnat ha ett användningsområde i krig uteslöts i så hög grad som möjligt. Det är fullt möjligt att resultatet hade blivit ett helt annat för alla tre perioderna om fartygsplåtar, tåg och liknande produkter hade tagits med i analysen. 48 13. Käll-­‐ och litteraturförteckning Otryckta källor Riksarkivet (RA) Kammarkollegiets Årsberättelser, Serie 4, 1815-­‐1890 (Arninge) Tryckta källor Sveriges Officiella Statistik, Kommerskollegium, Handelsberättelser 1912-­‐1920 Litteraturlista: Davies, Lance E; Engerman, Stanley L, Naval blockades in peace and war: an economic history since 1750, Cambridge Department for Disarmament Affairs, United Nations. Arms Transparency Under The League of Nations, Statistical Yearbook on The Trade in Arms and Ammunition, 1926. Tillgänglig på: http://www.un.org/disarmament/convarms/Register/ Eloranta, Jari, 2002, “Weak” Trade, European States in the International Arms 1920–1937: The impact of external threats, market forces, and domestic constraints, Scandinavian Economic History Review, 50:1, 44-­‐67. Tillgänglig på http://dx.doi.org/10.1080/03585522.2002.10410801 Citerad: 18/2 2013 Eloranta, Jari, 2012, Military Spending Patterns in History. Tillgänglig på http://eh.net/encyclopedia/article/eloranta.military Citerad: 20/5 2013 Encyclopedia Britannica Sweden : Policy during World War I, Tillgänglig på http://global.britannica.com/EBchecked/topic/576478/Sweden/29887/Policy-­‐
during-­‐World-­‐War-­‐I Citerad: 6/6 2013 Feinstein, Charles H; Temin, Peter; Toniolo, Gianni: The World Economy between the World Wars, 2008, Oxford Findlay, Ronald; O'Rourke, Kevin H, 2007, Power and Plenty: Trade, War, and the World Economy in the Second Millennium, The Princeton Economic History of the Western World, Princeton University Press Fridlizius, Gunnar, 1960, ’The Crimean War and the Swedish Economy’ in Economy and History III, ed. by O Bjurling, Lund Førland, Tor Egil, 1993, The History of Economic Warfare: International Law, Effectiveness, Strategies, Journal of Peace Research, Vol. 30, No. 2 (May, 1993), pp. 151-­‐162. Tillgänglig på http://www.jstor.org/stable/425196 Citerad: 8/11/2012 49 Grillot, Suzette; Stohl, Rachel, 2009, The International Arms Trade, Cambridge Harkavy, Robert E, 1975, The Arms Trade and the International Systems, USA Karlsson, Klas-­‐Göran, 2012, “Krimkriget”, Nationalencyklopedin. Tillgänglig på http://www.ne.se/lang/krimkriget Citerad: 21/11 2012 Heckscher, Eli F, 1926, Bidrag till Sveriges ekonomiska och sociala historia under och efter första världskriget, Stockholm Heckscher, Eli F, 1918, Kontinentalsystemet, Stockholm Hedberg, Peter, 2012, Did the French Revolutionary and the Napoleonic Wars promote Swedish integration or disintegration of trade? Evidence from commodity markets and the geographical pattern of trade during the first half of the 19th century, Uppsala. Karlsson, Klas-­‐Göran, 2012, “Krimkriget”, Nationalencyklopedin. Tillgänglig på http://www.ne.se/lang/krimkriget Citerad: 2013-­‐05-­‐19 Krause, Keith, 1992, Arms and the State : Patterns of Military Production and Trade, Cambridge O’Rourke, Kevin, 2006, War and Welfare: Britain, France and the United States 1807-­‐14, Dublin Schön, Lennart, 2007, En modern svensk ekonomisk historia: tillväxt och omvandling under två sekel, Stockholm Singer, J. David; Small, Melvin, 1972, The Wages of War 1816-­‐1965: A Statistical Handbook, New York Steckzén, Birger, 1946, Bofors: En kanonindustris historia, Stockholm 50