Onsdag den 28 mars 2012: ”Det är inte idealt att berätta så här, men vi har hittat en stor tumör i
Isaacs mage. Den fyller hela buken från sida till sida och ni kommer nu att bli inskrivna på Barn 3
(avdelning för tumörsjukdomar på Norrlands Universitetssjukhus i Umeå). Vi måste gå dit
omedelbart.” ”Är det cancer?” ”Ja”.
Så började vår resa i barncancervärlden med vår då fyra åriga son Isaac. Från en dag till en annan gick
vi från att vara en vanlig familj med två barn, till att ha ett barn med en dödlig sjukdom. Tiden
omedelbart efter cancerbeskedet var kaotiskt och krisartad. Det tog över 4 veckor innan vi fick lämna
sjukhuset för första gången. Tumören i magen visade sig vara en Wilms tumör, njurcancer, men en
väldigt ovanlig och extremt elakartad form av denna sjukdom.
Isaacs historia är lång och dramatisk men i korthet hände följande: efter två månaders behandling
med cytostatika och efter en stor operation för att ta bort det som fanns kvar av tumören i buken så
var Isaac cancerfri. Han hade haft mycket bra effekt av medicinerna och den hade tagit bort alla
synliga spår av cancern. Eftersom tumören var av en så aggressiv sort fick Isaac gå igenom en mycket
tuff och intensiv behandling med starka cellgifter och strålning under en lång period. I november
2012 gjordes nya scannar och Isaac var fortfarande cancerfri. Vi tog ett djup andetag av lättnad och
våra läkare lät meddela att de var mycket nöjda och att de trodde att det skulle gå bra för Isaac.
Den 30 april 2013 var Isaac klar med sin behandling och livet som stått stilla under behandlingstiden
skulle åter börja. Tyvärr blev det inte så och endast tre veckor senare fick vi skräckbeskedet att Isaac
hade fått återfall. En ny behandling påbörjades och allt gjordes för att försöka få bukt med cancern.
Tyvärr var cancern för stark och endast 5 veckor efter beskedet om återfall fick vi det sista och värsta
beskedet. Cancern hade spritt sig och det fanns inte längre något mer man kunde göra för att rädda
hans liv.
Det är svårt att förklara hur det känns när man vet att hoppet är borta. Att ens älskade barns liv nu
endast kan mätas i dagar, kanske veckor och eventuellt månader. I 2,5 månad höll Isaac ut. Han
kämpade mot sin sjukdom med allt han hade och han gav aldrig upp. Men tisdagen den 10
september 2013 tog kampen slut och Isaac dog, 6 år, 1 månad och 24 dagar gammal med mamma
och pappa på var sin sida om sig.
För oss kommer livet aldrig att bli detsamma. Vi kommer för alltid att sakna ett barn, en son, en
lillebror, ett barnbarn, en kusin, en kompis. Sorgen och saknaden är oändlig.
Varje år drabbas ca 300 barn av cancer. Av dessa blir ca 80 % friska. Det betyder att cirka var 5 dag,
året om, hela tiden, så dör ett barn i cancer. Trots stenhård kamp om livet. För om man inte kan bli
frisk från sin cancer så dör man. Cancergåtan är inte löst. Inte på långa vägar. Men det finns hopp.
Forskningen går framåt med stora steg. Nya sätt att behandla, nya rön och mer kunskap gör att det
ser ljusare ut. Men MER pengar behövs så att ALLA barn kan bli friska.
Isaac fick inte bli frisk. Det var det enda han önskade. För oss är det försent. Men DU har en chans
IDAG att hjälpa andra barn bli friska. Stötta Barncancerfondens Swim for Hope och simma för livet du
också. Varje krona gör skillnad!
/Camilla Johansson-Sponseller, som representerade Sverige i simning i OS i Sydney år 2000 och
mamma till Isaac
