4 Söndagen efter Trettondagen
3 årg.
Matteus 14: 22-33
Stora sammanhanget: Matteus evangelium
Författaren:
Okänd. Judekristen med all sannolikhet. Upptagen av judeokristna funderingar om Jesus
förhållande till de judiska Skrifterna och sin egen krets förhållande till synagogan (även om
bytningen med den är oåterkallelig) och fr. a. till Israel. Författaren, förmodligen han, är väl
bekant med judisk tolkningstradition av de judiska Skrifterna
När var det skrivet:
Efter Markus och efter Jerusalems förstörelse förmodligen förre I Petrusbrev. Det skulle
placera evangeliet någonstans mellan sista kvartalen 70 talet och första kvarten av 80-talet (?)
Var skrevs det:
Med all sannolikhet i en stor Syrisk stad där det dominerande språk var grekiska (koiné).
Gissningsvis Antiokia?
Genre:
Historiserade förkunnelse (typ)
Målgrupp:
En judisk-kristen grupp i diasporan (förskingringen) med grekiska som huvudspråk
(helleniserade judar) och en stark judisk förankring.
Särdragen:
Relativ god grekiska. Förankrad i de hebreiska Skrifterna i dess grekiska översättning
Septuagintan och med en programmatisk användning av Skrifterna för tolkningen och
förkunnelsen av Jesus som Guds Son, en central titel för Matteus som används av de troende i
evangeliet (utom om det är en hädelse av en demon). Evangeliet uppmanar ofta till handling;
läsaren uppmanas till uthållighet, trohet och modig tro, till rättfärdighet. Detta ord och dess
motsvarighet ”rättfärdig” används oftare i detta evangelium än i de övriga tillsammans och det
är en Lagens rättfärdighet efter den tolkning av Lagen evangelisten tillskriver Jesus!
Evangeliet verkar ha som syfte att bekräfta kontinuiteten mellan den ”gamla Israel” och den
kristna kyrkan (ett ord som används endast i Matteus bland evangelierna) för en judeo-kristen
krets. Evangeliet undviker uttryck om ”en ny lag” (Joh.) eller en ny lära (Mk.). Tanken om
kontinuiteten förs fram genom att berätta det som ett slags kommentar av de judiska
Skrifterna/Lagen som fullbordade i Jesus. Betecknande är dess ständiga upprepning om att
”detta hände så att orden skulle fullbordas som det står skrivet…” För detta evangelium är den
kristna kyrkan inte något ”nytt” utan den står i en obruten följd med Israels särskilda karaktär.
Dock har brytningen med synagogan redan skett och det oåterkalleligt. Lärjungaskapet är
viktigt för Matteus på ett helt annat sätt än de andra evangelierna och den handlar om att vara
”rättfärdig” med en annan och högre rättfärdighet än man finner tidigare i Israel. Det gäller att
göra Guds vilja… som finns i Lagen tolkad av Jesus. I den meningen är Matteus evangeliet
mycket mer konservativ i sin inställning till Lagen än de övriga. Kyrkan är den sanna
arvtagaren av Moses… och den mosaiska Lagen. Jesus har ingen ”ny” lära men en ”sann”
tolkning av den gamla! Kyrkan, i detta evangelium, har bl.a. uppgiften att hålla disciplin
bland de troende. Petrus presenteras som prototypen för en kristen ledare. Man kanske kan
placera evangeliet i en petrinsk judisk kristen tradition till skillnad från en jakobinsk. . Det är i
detta evangelium vi finner ordet om att Jesus har kommit till Israel (och inte till
hedningarna!). När evangeliet bryter sina gränser gör det av ”egen kraft” och inte på grund av
Jesus avsikt före uppståndelsen. Detta universalistiska drag finns som en antydan i Jesus
släkttavla (Rut och Rahab, stjärntydarna från öster, den romerska centurion och en del
liknelser bl.a.). Om man skulle jämföra med Paulus man skulle kanske kunna säga att båda
har gemensamt att hedningarna är ”ympade” i det judiska trädet och skillnaden är attityden till
Lagen som sådant… Paulus mer avståndstagande och Matteus mycket mer bejakande. I den
här sista meningen skulle man kunna anta att kretsen kring Matteus evangeliet förmodligen
skulle vara Paulus motståndare i frågan om förhållandet till Lagen. En spännig som skapas när
både inkluderas i vårt Nya Testamente! Observera att i Matteus evangelium är huvudsakligen
”fariséerna” som är motståndarna inte ”judarna” som i Johannes evangelium (även om det
förekommer en och annan utsaga mot judarna). Fariséernas sätt att tolka Lagen erkänns som
korrekt men inte deras sätt att agera enligt Lagen. (Fariséerna var den ryktningen inom
judendomen som ”överlevde” Jerusalems förstörelse år 70.) Det verkar som om för Matteus
de kristna ska betraktas som överlägsna arvtagare till samma judendom som fariséerna gjorde
anspråk på att vara och som en del av den. Precis som hos profeternas samtida mottas inte
Guds uppenbarelse av huvuddelen av folket (och de ledande) i Israel utan av en ”rest”, en
rättfärdig rest, trogen Lagen i dess rätta tolkning. Församlingen betraktas som en trogen rest
och inte i en ny Israel. Till denna ”trogna resten” läggs andra som anammar Lagen och dess
rättfärdighet som är ett villkor för samhörigheten. Matteus evangeliet skall ses som en i
princip inomjudisk debatt inlägg, ej som ett antisemitiskt dokument! Det ligger i samma
tradition som profeternas kritik av deras samtida judendom. För evangeliet att vara kristen ÄR
att vara jude, sann jude och de judekristna har en särställning! Där med är det också sagt att
fariseisk judendom som beskrivet av detta evangelium ska betraktas som ett varnande
exempel. Även de kristna kan hamna i fariséernas miss!
Evangeliet visar också ett särskilt intresse för de ”sista tiderna”. Det tekniska ordet för
företeelsen ”parousia” eller ”återkomst” finns också endast i detta bland evangelierna.
Intresset är mindre centrerat i detaljerna eller förklaringar om ”händelsen” än det är centrerad
i att uppmuntra de troende och kyrkan till rätt handling inför ”företeelsen”.
Struktur:
Här följer en kiastisk struktur enligt en kombination av Bacons och D. H Allisons olika
hypoteser. Underliggande finns Markus evangeliet som ger en understruktur som är lite
annorlunda. Markus strukturen delas i två huvudsakliga avsnitt med en prolog och en epilog
som tillägg. Första avsnitt från 4:17 till 16:20 och andra från 16:20 till 28:15. Matteus
redigering av Markus stoftet finner man huvudsakligen i det första avsnittet.
Prolog
Bok I
Bok II
Bok III
A1 berättelse
B1 tal
C1 berättelse
D1 tal
E1 berättelse
1-2
3-4 Introduktion: Jesus som huvud person
5-7 Jesus krav på Israel
8-9 Jesus gärningar inom och för israel
10 tjänsten genom andras ord och gärningar
11-12 Israels avståndstagande
F tal
13 Himmelriket verkar bland oss
Bok IV (13:53 ?)
E2 berättelse
14-17 den nya Israel, kyrkan
D2 tal
18 instruktioner för kyrkan
C2 berättelse
19-23 Lidandets inledning, början på slutet
B2 tal
24-25 framtiden: domen och frälsningen
Avslutning A2 berättelse
26-28:15 Avslutning: lidandet, död och uppståndelse
A1 berättelse
28:16- 17 Den uppståndne visar sig
B1 tal
28:18-20 Uppdraget
Alla försök att finna gränserna mellan avsnitten har sina kritiker med bra argument. Ingen
hittills har lyckats få en övertygande struktur som man kan acceptera som evangeliets
författares avsikt.
Bok V
Avsnittets sammanhang i berättelsen: Matteus 14:1-16: 12
Struktur:
Introduktion: 14:1-2 Herodes uppfattning om Jesus (m. excursus om Johannes 14: 3-12)
Mat i ödetrakten: 14:13-21 Det nya Israel: ”tog…, tackade…, bröt… och gav …” två fiskar
och fem bröd lämnar tolv korgar* bröd kvar!
Från berget över vattnet: 14: 22-33 Jesus, Guds Son
Himmelriket och Lagen: 14: 34-15: 20 Lagen i människans hjärta!
Den nya Israel för alla: 15:21-28 Även hedniska ”hundar” äter…
Fullbordans måltid: 15: 29-39 ”tog …, tackade…, bröt… och gav …” Sju bröd lämnar kvar
sju* fulla korgar!
Avslutning: 16: 1-12 Jona-tecken och Fariséernas surdeg (avsnittet binds ihop med
kommentaren i vers 16: 9-10 som tydliggör betydelsen av bröd ”undren”).
* Det kan inte vara en tillfällighet med 12 korgar som upprepar nummer för det 12 stammar i
Israel och Jesus 12 apostlar (det nya Israel enligt författaren). På samma sätt kan det vara
meningsfullt med siffran 7 som skapelsedagar där den 7:de dagen är fullbordans dag,
Sabbaten!
Avsnitt: Matteus 14:22-33
Text:
22
Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön
medan han skickade hem folket. 23Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att
vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. 24Båten var då redan långt från
land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. 25Strax före gryningen kom han till
dem, gående på sjön. 26När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och
trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. 27Men genast talade Jesus till dem och
sade: "Lugn, det är jag. Var inte rädda." 28Petrus svarade: "Herre, om det är du, så säg åt mig
att komma till dig på vattnet." 29Han sade: "Kom!" och Petrus steg ur båten och gick på
vattnet fram till Jesus. 30Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och
ropade: "Herre, hjälp mig!" 31Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. "Du
trossvage", sade han. "Varför tvivlade du?" 32De steg i båten, och vinden lade sig. 33Och de
som var i båten föll ner för honom och sade: "Du måste vara Guds son."
22
Καὶ εὐθέως ἠνάγκασεν τοὺς μαθητὰς ἐμβῆναι εἰς τὸ πλοῖον καὶ προάγειν αὐτὸν εἰς τὸ
πέραν, ἕως οὗ ἀπολύσῃ τοὺς ὄχλους. 23καὶ ἀπολύσας τοὺς ὄχλους ἀνέβη εἰς τὸ ὄρος κατ'
ἰδίαν προσεύξασθαι. ὀψίας δὲ γενομένης μόνος ἦν ἐκεῖ. 24τὸ δὲ πλοῖον ἤδη σταδίους
πολλοὺς ἀπὸ τῆς γῆς ἀπεῖχεν, βασανιζόμενον ὑπὸ τῶν κυμάτων, ἦν γὰρ ἐναντίος ὁ ἄνεμος.
25
τετάρτῃ δὲ φυλακῇ τῆς νυκτὸς ἦλθεν πρὸς αὐτοὺς περιπατῶν ἐπὶ τὴν θάλασσαν. 26οἱ δὲ
μαθηταὶ ἰδόντες αὐτὸν ἐπὶ τῆς θαλάσσης περιπατοῦντα ἐταράχθησαν λέγοντες ὅτι
Φάντασμά ἐστιν, καὶ ἀπὸ τοῦ φόβου ἔκραξαν. 27εὐθὺς δὲ ἐλάλησεν [ὁ Ἰησοῦς] αὐτοῖς
λέγων, Θαρσεῖτε, ἐγώ εἰμι: μὴ φοβεῖσθε. 28ἀποκριθεὶς δὲ αὐτῷ ὁ Πέτρος εἶπεν, Κύριε, εἰ σὺ
εἶ, κέλευσόν με ἐλθεῖν πρὸς σὲ ἐπὶ τὰ ὕδατα: 29ὁ δὲ εἶπεν, Ἐλθέ. καὶ καταβὰς ἀπὸ τοῦ
πλοίου [ὁ] Πέτρος περιεπάτησεν ἐπὶ τὰ ὕδατα καὶ ἦλθεν πρὸς τὸν Ἰησοῦν. 30βλέπων δὲ τὸν
ἄνεμον [ἰσχυρὸν] ἐφοβήθη, καὶ ἀρξάμενος καταποντίζεσθαι ἔκραξεν λέγων, Κύριε, σῶσόν
με. 31εὐθέως δὲ ὁ Ἰησοῦς ἐκτείνας τὴν χεῖρα ἐπελάβετο αὐτοῦ καὶ λέγει αὐτῷ, Ὀλιγόπιστε,
εἰς τί ἐδίστασας; 32καὶ ἀναβάντων αὐτῶν εἰς τὸ πλοῖον ἐκόπασεν ὁ ἄνεμος. 33οἱ δὲ ἐν τῷ
πλοίῳ προσεκύνησαν αὐτῷ λέγοντες, Ἀληθῶς θεοῦ υἱὸς εἶ.
Struktur: Matteus 14:13-33 Jesus självuppenbarelse i en öde trakt
Introduktion: 14:13-14
Fem bröd och två fisk matar fem tusen: 14: 15-21
Introduktion 14: 15-16
Måltiden 14: 17-191
Avslutning 14: 20-21 (Tolv korgar är kvar, en för var apostel att bära till de apostoliska
församlingarna?) Ingen reaktion eller bekännelse uttrycks i det här stadiet av
berättelsen.
14: 22-33 Jesus går på vatten
Introduktion: 14: 22-23
Jesus och lärjungarna på sjön: 14: 24-31
Jesus och lärjungarna 14: 24-27 ”Var inte rädda”
Jesus och Petrus 14: 28-31 ”Du trossvage”
Avslutning: 14: 32 ”De steg i båten och vinden lade sig”
Avslutning: (Reaktion/bekännelse) 14: 33”Du måste vara Guds Son”
1. Måltiden består av två fiskar och fem bröd. Ordet fisk, på grekiska (ἰχθύς), är
ett akrostikon för det vill säga Jesus Kristus Guds
Son Frälsare och brödbrytelsen är ett sätt, med anor från nytestamentlig tid, att kalla
den kristna nattvardsfirande.
Centrala begrepp:
Gick han upp på berget/ ἀνέβη εἰς τὸ ὄρος Den judiska traditionen från Skrifterna bjuder på
ett flertal ställen som betraktar bergen som adekvata ställen för möten med Gud i
bön och tillbedjan och där Gud uppenbarar sig för olika profeter.
För att vara för sig själv och be/ κατ' ἰδίαν προσεύξασθαι Författaren låter Jesus dra sig
tillbaka ensam för att be.
kämpade mot vågorna/ βασανιζόμενον ὑπὸ τῶν κυμάτων: βασανίζω’s grundbetydelse är att
testa metaller genom att rista dem med en kiseldioxidhaltig sten och i överförd
mening att pröva/utfråga genom tortyr. Tanken är att vågorna ”torterar”
sjöfararna/båten.
Strax före gryningen/ τετάρτῃ δὲ φυλακῇ τῆς νυκτὸς: bokstavligen: ”på den fjärde
nattvakten” det vill säga någon gång mellan kl. 3 och 6 på natten eftersom det
handlar om romarnas fyra vaktpassen under natten. Natten räknades mellan c:a
kl 18 och c:a kl.6. Gryningen som process uttrycks med verbet ἐπιφώσκω: att bli
ljus, ljusna. Man substantiverar genom ett particip (jfr. m. 28:1 Ὀψὲ δὲ
σαββάτων, τῇ ἐπιφωσκούσῃ εἰς μίαν σαββάτων/ Efter sabbaten, i
gryningen den första veckodag…)
Blev de förskräckta/ ἐταράχθησαν adekvat reaktion inför Gud men också inför de onda
andarna/ kaosmakterna som ansågs ha sin hemvist i havet och i öknen.
Var en vålnad/ Φάντασμά ἐστιν förskräckelsen handlar om rädsla för den som lärjungarna
inte känner igen, Gud eller demon.
Det är jag/ ἐγώ εἰμι: Med denna fras identifierar Gud sig till Moses vid busken vid berget
Horeb (II Mos. 3:14 versio LXX ”14καὶ εἶπεν ὁ θεὸς πρὸς μωυσῆν ἐγώ εἰμι ὁ
ὤν καὶ εἶπεν οὕτως ἐρεῖς τοῖς υἱοῖς Iσραηλ ὁ ὢν ἀπέσταλκέν με πρὸς ὑμᾶς”).
Det finns ingen predikat i frasen; Jesus säger inte Jag är dittan eller dattan, utan
”Jag är”!
Var inte rädda/ μὴ φοβεῖσθε evangelisten använder denna hälsning vid ett flertal tillfällen i
sitt evangelium bl. a. vid visionen om Jesus med Elia och Moses på
”förklaringsberget” inför Johannes, Jakob och Petrus (17: 7) samt när Jesus visar
sig till kvinnorna efter uppståndelsen (28: 5; 10).
Herre hjälp mig/ Κύριε, σῶσόν με verbet σῴζω har med substantivet som vi
översätter till frälsare. Man kan läsa in både ”Herre fräls mig” och ”Herre,
rädda mig”.
Du trossvage/ Ὀλιγόπιστε I evangeliet har Petrus en framträdande och ledande position bland
lärjungarna och det är han som visar liten tro() i sammanhanget!
Föll ner för honom/ προσεκύνησαν αὐτῷ ett adekvat sätt att visa underordning i den bibliska
litteraturen. Man gör proskynés (falla på knä och röra golvet med pannan) inför
herrar, kungar och, självklart, Gud. Samma reaktion visar lärjungarna när Jesus
kommer till dem i slutet på evangeliet och ger dem uppdraget (28: 17)
Du måste vara Guds son/ Ἀληθῶς θεοῦ υἱὸς εἶ bokstavligt Sannerligen, är du Guds son I
sanning, är du Guds son eller Du är verkligen Guds son. Ἀληθῶς är ett adverb
vars substantiv är / sanning.
Genre:
Uppenbarelse berättelse
Vad sägs, vad görs, vad sägs inte vad görs inte?
Jfr. m. Ps. 77: 17, 20; Job 9:8 (särskild XXL
’)
och Vis. 24:5-6 för kopplingar till Skrifterna när det gäller Guds överhöghet över vattnen.
Matteus författare ökar materialet från Markus genom att lägga till episoden om Petrus. Petrus
kommer i fokus som både ett exempel genom sin tro som leder honom till delaktighet i Jesus
herravälde över havet men också ett exempel över hur flyktig mänsklig tro är och hans
beroende av Jesus räddning. Man bör hålla sig från spekulationer över vilka känslor eller
karaktärsdrag hos Petrus som författaren inte nämner föranleder honom till handling. Det är
ändå författarens budskap vi är ute efter i första hand. Författaren gör ett poäng av att Petrus
kvalificerar sin förfråga om delaktighet: "Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till
dig på vattnen (pl)."/ Κύριε, εἰ σὺ εἶ, κέλευσόν με ἐλθεῖν πρὸς σὲ ἐπὶ τὰ ὕδατα. Petrus
handlar efter Jesus ger sitt godkännande i tillit/tro på den Jesus han kallar för Herre/ Κύριε.
Intressant är anledningen vi får från författaren för Petrus misslyckande: Petrus skiftar
fokusering från det han gör till det som händer omkring honom, han blir rädd för vindarna.
Först då, när han förlorar kontakten med Jesus och med sin spontana handling i tillit på Jesu
ord ”kom”, börjar han sjunka. Inför utsikterna av att drunkna ropar Petrus, "Herre, hjälp
mig!" eller hellre ”Herre, frälsa mig” / Κύριε, σῶσόν με. Det är samme Petrus som kommer
att utropas som ”klippan” efter det att som språkrör för lärjungarna ha bekänt Jesus som Guds
Son (16: 17-18). Samma bekännelse avslutar detta avsnitt. Med tanke på hur detta verb,
σῴζω, med dess substantiv, , användes i religiösa sammanhang under författarens tid
är det inte fel att använda ordet frälsa/frälsning som dess översättning. Även i detta blir Petrus
ett exempel för tro.
Det här avsnittet har varit en av texterna som använts i undervisning om den kontemplativa
inställningen, då man bör vara fullständig närvarande i relationen med Gud och i sin praktik
och inte låta sig be-ridas av omgivningens ”vindar”. Jesu fråga till Petrus, "Varför tvivlade
du?"/ τί ἐδίστασας; använder sig av ett verb som bokstavligen betyder att vara splitrad i
sinnet, διστάζω, något som man tränar sig emot på vägen mot kontemplativ bön. En sådan
läsning motiveras av inledningen som kopplar episoden med att Jesus drar sig till berget för
att be.
En gång Jesus träder in i båten försvinner hotet från vindarna, de lägger sig. Till skillnaden
från 8: 23-27 hutar inte åt vindarna (v. 26b) för att lugna havet i detta avsnitt. Det räcker med
att Jesus träder in i båten. Om vid det tillfället folk frågar sig "Vem kan han vara? Till och
med vindarna och sjön lyder honom." (v. 27) blir slutsatsen som lärjungarna, de som var i
båten, drar den här gången en stegring till: "Du måste vara Guds son." eller hellre ”I sanning/
Sannerligen, du är Guds son.”/ Ἀληθῶς θεοῦ υἱὸς εἶ.
Var finns den ”träffande repliken”?
14: 13 ”Och de som var i båten föll ner för honom och sade: ’Du måste vara Guds son’.”
Aktörer/ Roller
Jesus
Lärjungarna (generellt)
Petrus
Setting:
Förre och under kvällen på berget i en öde trakt samt på natten i Gennesarets sjö.
Vilka tilltalas i berättelsen? (litterära publiken)
Lärjungarna
Petrus
Vem säger vad om vem?
Jesus kallar Petrus för trossvage. De som är i båten säger om Jesus att
han måste vara Guds Son.
Vilka är vinnarna/förlorare?
Alla lärjungar vinner i det att de erkänner Jesus som Guds Son.
Mot vilka är ”udden” riktade?
Avsnittet riktas åt den kyrka som gör anspråk att vara arvtagare till lärjungarna.
Vilka tilltalas indirekt? (implicerade publik)
Församlingen i ”Matteus” krets tilltalas.
Vilka tilltalas nu? (faktiska publik)
Alla som läser eller hör evangeliet idag.
Relation till dagens tema: Jesus är vårt hopp
Temat knyter än till den sjunkande Petrus som tvivlade i sin trossvaghet och lyfts igen av
Jesus som står fast.
