SV
SV
SV
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION
Bryssel den 26.6.2008
KOM(2008) 392 slutlig
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
OM LIVSMEDEL FÖR PERSONER MED STÖRD KOLHYDRATOMSÄTTNING
(DIABETES)
SV
SV
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1.
Rapportens syfte........................................................................................................... 3
2.
Diabetes mellitus.......................................................................................................... 3
2.1.
Ämnesomsättningsstörning .......................................................................................... 4
3.
Behandling av diabetes ................................................................................................ 5
4.
Kostråd ......................................................................................................................... 5
4.1.
Vetenskaplig grund för kostråd.................................................................................... 5
4.2.
Europeiska kostråd ....................................................................................................... 6
4.2.1.
Rekommendationer från arbetsgruppen för diabetes och kost vid den europeiska
sammanslutningen för diabetesforskning..................................................................... 6
4.2.2.
Rekommendationer från medlemsstaternas nationella diabetesorganisationer............ 6
4.3.
Sammanfattning av kostråden ...................................................................................... 6
5.
Information från medlemsstaterna och de berörda parterna om kost för diabetiker .... 7
5.1.
Rättsläget i några EU-stater ......................................................................................... 8
5.2.
Livsmedel som marknadsförs som lämpliga för diabetiker på EU:s marknad ............ 9
5.3.
De berörda parternas åsikter......................................................................................... 9
6.
Lagstiftning ................................................................................................................ 10
6.1.
Gällande rätt ............................................................................................................... 10
6.2.
Lagstiftningsmöjligheter ............................................................................................ 11
7.
Slutsatser .................................................................................................................... 11
HÄNVISNINGAR ................................................................................................................... 13
SV
2
SV
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
OM LIVSMEDEL FÖR PERSONER MED STÖRD KOLHYDRATOMSÄTTNING
(DIABETES)
1.
RAPPORTENS SYFTE
Enligt rådets direktiv 89/398/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om specialdestinerade livsmedel1 (även kallade dietiska livsmedel) ska
kommissionen rapportera om önskvärdheten av särskilda bestämmelser om livsmedel
för personer med störd kolhydratomsättning (diabetes). I denna rapport sammanfattas
kostrekommendationer för diabetiker och gällande lagstiftning i EU om livsmedel
avsedda för dem, så att önskvärdheten av särskilda bestämmelser om kost för
diabetiker kan bedömas.
2.
DIABETES MELLITUS
Diabetes mellitus är en grupp av ämnesomsättningsstörningar som kännetecknas av
kroniskt hög blodsockerhalt (hyperglukemi) och glukosintolerans på grund av brist
på insulin eller nedsatt verkningsförmåga för insulin eller bägge. Normalt reglerar
hormonet insulin, som avsöndras av bukspottkörteln, blodets glukoshalt genom
överföring av glukos från blodet ut i kroppens celler, där det används som
energikälla.
Världshälsoorganisationen har enats om en definition av två kategorier av Diabetes
mellitusi:
Typ 1-diabetes (tidigare kallad insulinberoende diabetes eller barn- och
ungdomsdiabetes) där bukspottkörteln inte avsöndrar det livsnödvändiga insulinet.
Denna form av diabetes debuterar oftast hos barn och ungdomar, men uppträder allt
oftare senare i livet. Den behandlas med insulininjektioner och särskild kosthållning.
Typ 2-diabetes (tidigare kallad icke-insulinberoende diabetes eller åldersdiabetes)
som beror på kroppens oförmåga att reagera korrekt på det insulin som
bukspottkörteln avsöndrar. Typ 2-diabetes utgör omkring 90 % av alla fall av
diabetes i världen. Den debuterar oftast hos vuxna, men ses allt oftare hos barn och
ungdomar. Denna form av diabetes behandlas vanligen med ändrade levnadsvanor,
bl.a. kost och motion ensamt eller i förening med perorala hypoglukemiska medel,
men i vissa fall kan insulininjektioner krävas.
1
SV
Rådets direktiv 89/398/EEG av den 3 maj 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om
specialdestinerade livsmedel, EGT L 186, 30.6.1989, s. 27.
3
SV
Det finns andra kategorier av diabetes som orsakas av genetiska defekter, sjukdomar
i bukspottkörteln eller drog- eller kemikalieorsakade sjukdomar. Dessutom finns
graviditetsdiabetes, som drabbar kvinnor under graviditeten och vanligtvis försvinner
efter nedkomsten. Kvinnor som har drabbats av graviditetsdiabetes löper en förhöjd
risk att drabbas av diabetes senare i livet.
2.1.
Ämnesomsättningsstörning
Inverkan på ämnesomsättningen av Diabetes mellitus är inte begränsad till störd
kolhydratomsättning, utan omfattar också störningar av omsättningen av protein och
fett på grund av bristande aktivitet av insulinet i målvävnaderna, som beror på
okänslighet för insulin eller avsaknad av insulin. Härigenom nedsätts kroppens
förmåga att omvandla glukos till energi.
Diabetes brukar uppträda i form av förhöjd blodsockerhalt (hyperglukemi), som
beror på att glukos tillförs blodomloppet snabbare än det kan avlägsnas. Blodsockerhalten vid fasta och efter måltider regleras av något olikartade mekanismer.
Blodsockerhalten efter måltid beror främst på måltidens sammansättning, medan
blodsockerhalten vid fasta främst avspeglar leverns glukosproduktion.
Olika kostfaktorer påverkar blodsockerhalten, bl.a. de intagna livsmedlens mängd,
typ och egenskaper. Det har konstaterats att vissa vanliga livsmedel som innehåller
samma typ och mängd av kolhydrater kan ha olika inverkan på blodsockerhalten
(glukemisk reaktion). De olika glukemiska reaktionerna på livsmedel med samma
kolhydrathalt beror främst på tunntarmens upptagningshastighet. Kolhydratens typ är
en viktig faktor som påverkar upptagningen. Andra faktorer som påverkar
upptagningen är livsmedlens tillagning och beredning.
Alkohol påverkar blodsockerhalten genom att den minskar leverns glukosproduktion
och därigenom sänker glukoshalten i blodplasmat. Om alkohol intas vanemässigt i
stora mängder minskar den emellertid insulinkänsligheten, vilket leder till höjd
glukoshalt i blodplasmat.
Otillräckligt behandlad diabetes ökar risken för kärlsjukdomar och neurologiska
sjukdomar, och minskar livslängden. Dessutom kan komplikationer uppträda, t.ex.
nedsatt syn, till följd av skador på blodkärl och nerver som orsakas av en permanent
förhöjd blodsockerhalt. Genom sträng kontroll av blodsockerhalten (och blodtrycket)
kan risken för komplikationer minskas.
SV
4
SV
3.
BEHANDLING AV DIABETES
Syftet med behandlingen av diabetiker är att hålla blodsockerhalten normal samt att
minimera de komplikationer som diabetes orsakar. Behandlingen måste skräddarsys
för varje individ, och individen måste lära sig att kombinera övervakning av
blodsockerhalten, kost och motion med eventuella perorala hypoglukemiska medel
eller insulininjektioner.
4.
KOSTRÅD
Förr fokuserade kostrekommendationerna för diabetiker på kolhydratintaget. Före
1980-talet ansåg man att blodsockerhalten inte kunde kontrolleras om man inte
begränsade kolhydraterna. Man rekommenderade att diabetikerna borde begränsa sitt
kolhydratintag, särskilt av rörsocker, och att kolhydraterna borde utgöra mindre än
40 % av energiintaget. Forskning sedan 1970-talet har visat att ett friare kolhydratintag inte är skadligt för blodsockerregleringen, utan att det (enligt den teori som
utvecklades i början av 1980-talet) var det totala energiintaget snarare än kolhydratintaget som påverkade blodsockerhalten. Dessutom bidrar en fettrik kost till
utvecklingen av diabeteskomplikationer, bl.a. kärlskador som leder till hjärtsjukdomar. Under 1980-talet ändrades kostråden till ökad andel kolhydrater i det
totala energiintaget och minskad andel energi från fett, särskilt mättat fett, och
protein. Man rekommenderade att kosten skulle vara fiberrikare och att andelen frukt
och grönsaker skulle öka. För närvarande utgår kostråd för diabetiker från samma råd
för sund kost som ges till den övriga allmänheten, men anpassad till diabetikernas
individuella behov.
4.1.
Vetenskaplig grund för kostråd
På uppdrag av arbetsgruppen för diabetes och kost (Diabetes and Nutrition Study
Group, DNSG) vid den europeiska sammanslutningen för diabetesforskning
(European Association for the Study of Diabetes, EASD) såg Mannii 2004 över det
vetenskapliga underlaget för kostråd för diabetiker och lade fram rekommendationer.
Översynen sammanfattas i bilaga I.
En grupp ledd av Franziii lade 2002 fram en översyn av det vetenskapliga underlaget
för kostprinciper och rekommendationer för behandling och förebyggande av
diabetes och dess följdsjukdomar, som låg till grund för den amerikanska diabetesföreningens ställningstagandeiv i frågan. De huvudsakliga slutsatserna i Franziii
översyn liknande dem i Mannsii.
SV
5
SV
4.2.
Europeiska kostråd
4.2.1.
Rekommendationer från arbetsgruppen för diabetes och kost vid den europeiska
sammanslutningen för diabetesforskning
I många EU-länder, bl.a. Danmark, Finland, Grekland, Tyskland, Sverige, Ungern
och Slovenien, bygger kostråd till diabetiker på rekommendationerna från
arbetsgruppen för diabetes och kost vid den europeiska sammanslutningen för
diabetesforskning.
I rekommendationerna från 2004 beaktas rön om olika omättade fettsyror, livsmedel
med lågt glukemiskt index, antioxidanter som skydd för hjärtat, för högt proteinintag
och motion. Gruppen betonar att kostrekommendationer för diabetiker i mycket
liknar dem som riktas till den övriga allmänheten för att främja en god hälsa.
Rekommendationerna och kostråden sammanfattas i bilaga II.
4.2.2.
Rekommendationer från medlemsstaternas nationella diabetesorganisationer
Vissa nationella diabetesorganisationer har egna riktlinjer för näringsprofilen i
diabetikers kost. Exempelvis lämnar Frankrike, Sverige och Storbritannien egna
kostråd till diabetiker. Rekommendationerna om makronäringsämnen är liknande,
dvs. kolhydrater bör stå för 45–60 % av det totala energiintaget, fett för mindre än
30–35 % av energiintaget och protein för 10–15 %. Fördelningen mellan olika typer
av fettsyror är också liknande: mättade fettsyror eller transfetter bör stå för mindre än
10 % av energin, fleromättade fettsyror för mindre än 10 % av energiintaget och
enkelomättade fettsyror för omkring 10–20 %. Rekommendationerna överensstämmer med dem från arbetsgruppen för diabetes och kost.
I bilaga II sammanfattas de särskilda kostråden för diabetiker från olika europeiska
organisationer.
4.3.
Sammanfattning av kostråden
Diabetes är en störning av omsättningen av makronäringsämnen. Det viktigaste målet
för behandlingen är att reglera blodsockerhalten och minska risken för
komplikationer som skador på blodkärl eller nerver. Det kan också vara nödvändigt
för diabetiker att sträva efter en optimal blodfettnivå. Dessa mål kan uppnås på olika
sätt, bl.a. genom en lämplig kost.
Två översyner av det vetenskapliga underlaget för diabetikers kosthåll, en på
uppdrag av arbetsgruppen för diabetes och kost vid den europeiska sammanslutningen för diabetesforskning och en på uppdrag av den amerikanska diabetesföreningen, ger vid handen att det huvudsakliga kostrådet till diabetiker är att de bör
hålla en sund kost och borde kunna göra det med normala livsmedel.
SV
6
SV
Kostråden till diabetiker i de olika medlemsstaterna är likartade. I allmänhet är
riktlinjerna för diabetikers kost desamma som riktlinjerna för en sund kost för den
övriga allmänheten. Man behöver inte utesluta vissa livsmedel eller näringsämnen
från kosten, men kostens balans är viktig. Diabetiker måste planera sina måltider så
att de minimerar ändringar av blodsockerhalten och måste välja en kost som passar
deras individuella behov, med hänsyn tagen till sammansättningen av makronäringsämnen i måltiderna och hur snabbt de upptas i tarmen. Generellt bör diabetiker sträva
efter och hålla en optimal kroppsvikt. Kolhydratrika livsmedel bör utgöra
huvuddelen av kosten. Livsmedel med mycket kostfibrer eller med ett lågt
glukemiskt index (t.ex. baljväxter, fullkornsspannmål och pasta) rekommenderas
särskilt. Kostens fetthalt bör vara mindre än 35 energiprocent, där enkelomättade
fettsyror (som finns i bl.a. oliv- och rapsolja) står för 10–20 % av energin. Både
mättade fettsyror (som finns i bl.a. animaliska produkter och hårda ätliga fetter) och
fleromättade fettsyror (som finns i bl.a. vegetabiliska oljor, mjuka ätliga fetter och
fisk) bör stå för mindre än 10 % vardera, medan proteinintaget bör uppfylla
individens behov.
Överlag rekommenderas följande:
•
Ät en varierad kost.
•
Basera måltider och mellanmål på stärkelserika livsmedel som fullkornsspannmål, bröd, potatis och andra stärkelserika rotfrukter och grönsaker.
•
Ät mycket frukt och grönsaker, minst fem portioner om dagen.
•
Ät måttligt med mejeriprodukter, kött och fisk, eller alternativ till dem
(sojaprodukter, nötter o.d.).
•
Begränsa intaget av fet eller sockerrik mat och alkohol.
I bilaga I sammanfattas kostråden mer utförligt.
5.
INFORMATION
FRÅN MEDLEMSSTATERNA OCH DE BERÖRDA PARTERNA OM KOST
FÖR DIABETIKER
Kommissionen samlade in uppgifter från medlemsstaterna om den rådande
situationen i fråga om kostråd, lagstiftning om livsmedel som marknadsförs som
lämpliga för diabetiker, användning av påståendet ”lämplig för diabetiker” och
produkter tillgängliga på marknaden. Arton medlemsstater lämnade uppgifter.
SV
7
SV
5.1.
Rättsläget i några EU-stater
Nedan sammanfattas medlemsstaternas uppgifter om deras nationella bestämmelser.
En mer utförlig sammanfattning återfinns i bilaga III.
Kostråd – I allmänhet överensstämmer kostråd för diabetiker med
rekommendationerna för en sund kost som ges till allmänheten i stort, men ibland
anpassas kostråden till individuella behov. I många länder bygger råden på
rekommendationerna från arbetsgruppen för diabetes och kost vid den europeiska
sammanslutningen för diabetesforskning.
Lagstiftning om livsmedel avsedda för diabetiker – Fem medlemsstater har krav på
sammansättningen. I Frankrike finns krav på sammansättningen av ”livsmedel med
låg kolhydrathalt"; i Ungern finns krav på livsmedel som ”kan konsumeras av
diabetiker” eller med märkningen ”(produktnamn) för diabetiker” eller ”för
diabetiker”; i Tyskland, Spanien och Slovakien finns vissa krav på sammansättningen av livsmedel för att de ska få påstås vara ”lämpliga för diabetiker”.
Enligt den franska lagstiftningen (dekret nr 91-827 i dess ändrade lydelse) får
livsmedel med låg kolhydrathalt ha en total massa av upptagbara kolhydrater som är
mindre än 50 % av massan i motsvarande normala livsmedel. Under vissa villkor får
andelen dock höjas till 70 % för stärkelseprodukter och livsmedel som innehåller
fruktsocker eller sorbitol. Livsmedlen måste säljas med beskrivningar som innehåller
frasen ”låg kolhydrathalt” eller ”minskad kolhydrathalt”. Dessutom ska halten
upptagbara kolhydrater anges åtföljd av anvisningen ”ska intas i daglig mängd enligt
läkares ordination”.
I lagstiftningen i Tyskland (12§ i Verordnung über diätetische Lebensmittel) om
livsmedel särskilt avsedda för diabetiker stadgas om vilka sockerarter som får
tillsättas och under vilka villkor. Vidare anges restriktioner på energiinnehållet i bröd
och kolhydrathalten i öl. Lagstiftningen håller på att ses över med ledning av råd från
forskare.
Den spanska lagstiftningen innehåller begränsningar av kolhydrathalten i livsmedel,
vilka sockerarter som får tillsättas samt fetthalten. Det finns särskilda krav på
märkning av produkter som innehåller sorbitol eller aspartam.
Den ungerska lagstiftningen innehåller begränsningar av kolhydrathalten i livsmedel
samt begränsningar av halten av mono- och disackarider, bl.a. fruktsocker.
Den slovakiska lagstiftningen innehåller begränsningar av kolhydrathalten i
livsmedel, energiinnehållet samt halten av fett, animaliskt protein, kolesterol och salt.
Bestämmelser om påståendet ”lämplig för diabetiker” – I Ungern, Slovakien,
Tyskland och Spanien måste produkter överensstämma med den nationella
lagstiftningens krav på sammansättning. I flertalet av de andra medlemsstater som
lämnat uppgifter bör påståendet överensstämma med reglerna för märkning av
specialdestinerade livsmedel. Vissa medlemsstater avråder från användningen av
sådana påståenden, eftersom arbetsgruppen för diabetes och kost vid den europeiska
sammanslutningen för diabetesforskning funnit att särskilda produkter för diabetiker
inte är vetenskapligt motiverade.
SV
8
SV
5.2.
Livsmedel som marknadsförs som lämpliga för diabetiker på EU:s marknad
De exempel som medlemsstaterna har gett på produkter som marknadsförs särskilt
till diabetiker var choklad, konfektyr, drycker, kex och sylt med fruktsocker, polyoler
eller artificiella sötningsmedel i stället för rörsocker. Som sagts måste ”livsmedel
med låg kolhydrathalt” i Frankrike överensstämma med den nationella
lagstiftningens krav på sammansättningen. Det är tillåtet att ange att en läkare kan
ordinera livsmedlen som en del av vissa diabetikers kost. Rent fruktsocker,
fruktsocker i vattenlösning och sorbitol räknas också enligt fransk lagstiftning som
produkter för kolhydratfattig kost om de är avsedda att användas som sötningsmedel.
I Tyskland innehåller de nationella reglerna om livsmedel för diabetiker särskilda
bestämmelser om bröd och öl. Produkter som märkningskraven gäller för är bl.a.
bagerivaror, sylt, choklad, sötsaker, efterrätter och mejeriprodukter som innehåller
fruktsocker eller sockeralkoholer i stället för rörsocker. I Portugal finns vissa
livsmedel för enteral nutrition som räknas som specialdestinerade livsmedel och är
lämpliga för diabetiker. Dessutom marknadsförs vissa normala livsmedel med
reducerat energiinnehåll och där rörsockret har ersatts med fruktsocker, polyoler eller
artificiella sötningsmedel som ”lämpliga för diabetiker”. Inga av dessa normala
livsmedel har dock genomgått det särskilda förfarandet för att få märkas som
specialdestinerade livsmedel.
5.3.
De berörda parternas åsikter
Av de uppgifter som medlemsstaterna och de berörda parterna har lämnat framgår
det att många organisationer för diabetesforskning och patientstöd inte förordar att
livsmedel ska märkas eller marknadsföras särskilt till diabetiker. De anser att
främjande av sådana livsmedel kan överskugga det generella kostrådet till diabetiker,
dvs. att en lämplig kost för diabetiker är densamma som en sund kost för den övriga
allmänheten. Vissa medlemsstater påpekar att vanliga livsmedel med nedsatt halt av
fett eller socker eller lägre energivärde kan underlätta för diabetiker att följa
kostråden.
Å andra sidan anser några patient- och producentorganisationer att nya
livsmedelsprodukter med bevisade fördelar kan utvecklas och ingå i en förbättrad
kost. Detta kan t.ex. gälla produkter som skiljer sig från vanliga produkter genom
mängd och typ av fett eller fibrer, eller som har lågt glukemiskt index.
Organisationerna ser industriellt beredda livsmedel och snabbmat som viktiga
utvecklingsområden. De tror att om sådana livsmedel utvecklas kan de vara lämpliga
för en bredare allmänhet eftersom de kan hjälpa människor att föra en livsstil som
minskar risken för diabetes.
SV
9
SV
6.
LAGSTIFTNING
6.1.
Gällande rätt
Enligt artikel 1.2 i ramdirektivet 89/398/EEG kännetecknas specialdestinerade livsmedel huvudsakligen av tre egenskaper:
•
De kan klart skiljas från livsmedel för normal konsumtion (särskild
sammansättning eller framställningsprocess).
•
De är avsedda för särskilda grupper och inte allmänheten i stort.
•
De uppfyller de särskilda näringsbehoven hos de personer de är avsedda för.
Detta bör underbyggas med vedertagna vetenskapliga data.
Vissa kategorier av specialdestinerade livsmedel som förtecknas i bilagan till
direktivet regleras i särdirektiv med bestämmelser om sammansättning eller
märkning för att säkerställa att livsmedlen används rätt och att de innehåller en
minsta eller största halt av vissa näringsämnen. Vissa av de här livsmedlen är
produkter som kan utgöra den enda näringskällan, t.ex. barnmat och vissa livsmedel
för särskilda medicinska ändamål. De produkterna måste innehålla alla näringsämnen
som individen behöver, eftersom det under vissa omständigheter kanske inte finns
någon alternativ näringskälla. Andra produkter, bl.a. spannmålsbaserade livsmedel,
spädbarnsmat och bantningsmedel kan betraktas som ”bekvämlighetslivsmedel”
eftersom det särskilda näringsbehovet hos de individer de är avsedda för också kan
täckas genom ett lämpligt urval av normala livsmedel.
Specialdestinerade livsmedel som inte förtecknas i direktivets bilaga får saluföras i
enlighet med artikel 9 i ramdirektivet, där det stadgas att tillverkare eller importörer
måste uppfylla två formkrav:
SV
•
De måste anmäla till den behöriga myndigheten i den aktuella medlemsstaten
att produkten släpps ut på marknaden och samtidigt lämna ett exemplar av den
etikett som används för produkten. Om samma produkt senare släpps ut på
marknaden i en annan medlemsstat ska en ny anmälan lämnas in.
•
De ska på uppmaning kunna förse de behöriga myndigheterna med
vetenskapligt material och uppgifter som visar att produkten överensstämmer
med definitionen av specialdestinerade livsmedel, dvs. att produkten uppfyller
de särskilda näringsbehoven hos den kategori personer som den är avsedd för.
10
SV
Produkter som överensstämmer med ramdirektivet och de tillämpliga särdirektiven
åtnjuter fri rörlighet i gemenskapen. De behöriga myndigheternas kontroller måste
överensstämma med gällande gemenskapsrätt och bör ske efter det att produkten har
släppts ut på marknaden. Medlemsstaterna ansvarar också för att se till att produkter
som saluförs enligt bestämmelserna i artikel 9 i ramdirektivet också faktiskt är
specialdestinerade livsmedel.
Märkning av specialdestinerade livsmedel ska som alla andra livsmedel
överensstämma med direktiv 2000/13/EG om märkning av livsmedel. Dessutom ska
enligt ramdirektivet märkningen innehålla
6.2.
•
produktens särskilda näringsegenskaper,
•
sammansättningens art och mängd med avseende på avsedd användning, samt
•
produktens energivärde och protein-, kolhydrat- och fetthalt.
Lagstiftningsmöjligheter
Kommissionen räknar med tre möjligheter till lagstiftning om avsedda för personer
med störd kolhydratomsättning (diabetes):
7.
A.
Anta ett kommissionsdirektiv med särskilda krav på sammansättningen av
sådana produkter.
B.
Ändra ramdirektivet 89/398/EEG så att produkterna stryks från bilaga I, vilket
innebär att de inte regleras i ett särdirektiv utan istället saluförs i enlighet med
artikel 9.
C.
Ändra ramdirektivet 89/398/EEG så att livsmedel avsedda för diabetiker
utesluts från direktivets räckvidd, vilket innebär att de inte kan saluföras som
specialdestinerade livsmedel.
SLUTSATSER
Två tekniska översynerii, iii om underlaget för kostråd till diabetiker har beaktats i
denna rapport. Bägge översynerna visar att diabetiker bör hålla en sund kost och
torde kunna göra det med hjälp av normala livsmedel. Enligt översynerna finns det
ingen anledning att ta fram särskilda krav på sammansättningen av livsmedel
avsedda för diabetiker.
SV
11
SV
Vetenskapliga livsmedelskommittén ombads kommentera de vetenskapliga
slutsatserna i denna rapport, särskilt med avseende på den vetenskapliga grunden för
att ta fram särskilda krav på sammansättningen av livsmedel avsedda för diabetiker.
Kommittén ställer sig bakom följande uttalande: Diabetikers kost kan påverka de
långsiktiga hälsorisker som är knutna till sjukdomen. Den önskvärda kostsammansättningen för diabetiker liknar den som rekommenderas för den övriga
allmänheten. Därför bör diabetiker kunna tillgodose sina kostbehov genom ett
lämpligt urval normala livsmedel. Det finns ingen vetenskaplig grund för att ställa
särskilda krav på sammansättningen av specialdestinerade livsmedel för diabetiker.
Diabetiker bör dock få information om kostbehov vid diabetes och om livsmedelssammansättning så att de kan välja en balanserad kost som uppfyller deras
individuella kravv.
Därför tänker kommissionen föreslå att direktiv 89/398/EEG ändras så att inget
särdirektiv krävs för livsmedel för diabetiker. Den lämpligaste, mest balanserade
lösningen för att hantera livsmedel avsedda för personer med störd kolhydratomsättning (diabetes) kommer att utarbetas och läggas fram i samband med en
översyn av direktivet. Då kommer de olika alternativen att granskas noga med
beaktande av eventuella nya vetenskapliga och tekniska framsteg och andra relevanta
faktorer såsom rättsläget i medlemsstaterna, inverkan på hälsan och de
samhällsekonomiska konsekvenserna.
SV
12
SV
HÄNVISNINGAR
SV
i.
Världshälsoorganisationen: Definition, diagnosis and classification of diabetes
mellitus and its complications. Report of a WHO Consultation. Part 1: Diagnosis and
classification of diabetes mellitus. WHO/NCD/99.2. 1999, Genève, Department of
Noncommunicable Disease Surveillance.
(http://whqlibdoc.who.int/hq/1999/WHO_NCD_NCS_99.2.pdf)
ii.
Mann, J.I. m.fl. Evidence-based nutritional approaches to the treatment and
prevention of diabetes mellitus. Nutrition, Metabolism, and Cardiovascular Diseases
(2004) 14: 373-394.
iii.
Franz M.J. m.fl. Evidence-based nutrition principles and recommendations for the
treatment and prevention of diabetes and related complications (Technical review).
Diabetes Care, 2002, 25: 148-198.
(http://care.diabetesjournals.org/cgi/content/full/25/1/148)
iv.
American Diabetes Association. Nutrition principles and recommendations in
diabetes (Position statement). Diabetes Care, 2004, 27, Suppl. 1: S36-S46.
(http://care.diabetesjournals.org/cgi/content/full/27/suppl_1/s36 )
v.
Protokoll från det 132 plenarsammanträdet i vetenskapliga livsmedelskommittén den
15–17 april 2002 i Bryssel, s. 5.
http://ec.europa.eu/food/fs/sc/scf/out132_en.pdf
13
SV
