Promemoria
2012-04-22
2012 03 04
Riyadh
Landfakta Jemen
Officiellt namn:
Yta:
Huvudstad:
Folkmängd:
0-14 år:
Befolkningstillväxt:
Religion:
Språk:
Valuta:
Växelkurs:
Statsskick:
Statschef:
Regeringschef:
Utrikesminister:
BNP:
BNP tillväxt (real):
BNP per capita:
Inflation:
Arbetslöshet:
Nationell budget:
Oljereserver:
Naturgasreserver:
Oljeproduktion:
Export:
Import:
Exportvaror:
Importvaror:
Största exportpartners:
Största importpartners:
Jemen (Al Jumhuriyah al Yamaniyah)
536 869 km2
Sana’a
24,7 miljoner (2012)
43 %
2,5 %
Islam (70 % sunni och 30 % shia). Små
kristna, judiska- och hinduiska grupper
finns.
Arabiska
1 Jemenitisk Rial=100 Fils
100 SEK ≈ 3240 Jemenitiska rialer (2012)
Republik
President Abed Rabbo Mansour Hadi
Premiärminister Ali Muhammad Mujawwar
Abu-Bakr Abdullah Al-Qirbi
36,7 miljarder USD (2011)
- 2,5 % (2011)
2,500 USD (2011)
20 % (2011)
c:a 15 %
9 miljarder USD
3.16 miljarder fat (2010)
478.5 miljarder kubikmeter (2011)
258,800 fat/dag (2009)
7,12 miljarder USD (2011),
Sverige SEK 0 milj (2011)
9,18 miljarder USD (2010),
Sverige SEK 79 milj (2011)
Råolja, kaffe, saltad och torkad
fisk/skaldjur, flytande naturgas, khat
Mat, kemikalier och verkstadsindustri
Kina 34.4%, Indien 23%, Thailand 6.6
(2010)
Förenade Arabemiraten 13.5%, Kina
12.2%, Indien 8.9% (2010)
2(9)
Kort historik
Jemen har en lång och turbulent historia. Länge har landet gått under
benämningen Arabia Felix, det lyckliga Arabien, och detta trots att
historiens härjningar satt sina spår i detta strategiskt belägna land
mellan Afrika och Asien.
Jemens moderna historia är starkt präglad av inre stridigheter. Landet
var länge uppdelat i Nord- respektive Sydjemen. Norra Jemen har sedan
1500-talet periodvis tillhört det Ottomanska riket. När de ottomanska
styrkorna slutligen drog sig undan 1918 tog religiösa ledare makten i
området. 1962 genomfördes en statskupp av arabiska nationalister
stödda av Egyptens president Gamal Abdul Nasser och Yemen Arab
Republic (YAR) bildades. Saudiarabien och Jordanien gav sitt stöd till
den avsatte shiaimamen Badr som endast hunnit sitta på sin post som
kung och imam i en vecka. Statskuppen ledde till inbördeskrig. 1968 var
de kontrarevolutionära truppernas övertag stort och ett fredsavtal
kunde förhandlas fram i vilket Saudiarabien erkände YAR.
Södra Jemen utgjorde mellan 1839 och 1965 en del i det brittiska
imperiet och styrdes från Aden på sydkusten. I mitten av 60-talet
inleddes en väpnad motståndskamp mot britterna av nationalistiska
grupper och britterna lämnade landet. I slutet av 1967 utropades
People’s Republic of South Yemen (PRSY). Två år senare lyckades en
radikal marxistisk gren av nationaliströrelsen ta makten och landet bytte
namn till People's Democratic Republic of Yemen (PDRY). Samhället
och ekonomin dirigerades om i en socialistisk bana, och en enpartistat
växte fram.
Under 70-talet var relationerna mellan Nord- och Sydjemen ansträngda,
1979 understödde PDRY i söder ett uppror mot YAR i norr. 1986
blossade inre stridigheter upp i PDRY mellan två rivaliserande
presidentaspiranter. I slutet av 80-talet förbättrades förbindelsen mellan
Nord och Syd markant och den 22 maj 1990 gick YAR och PDRY
samman och den enade staten Republic of Yemen (ROY) bildades. De
forna motsättningarna gjorde sig dock snart påminda och 1994 bröt
regelrätt inbördeskrig ut mellan ledare från de forna grannrepublikerna.
Ett nytt Sydjemen utropades, men erkändes ej av det internationella
samfundet. Ett par månader senare föll utbrytarrepublikens huvudfäste,
3(9)
Aden. Missnöjet fortsatte emellertid gro i den södra regionen av landet
och man anklagade den norra delen av landet för att exploatera
Sydjemens naturresurser utan fördela rikedomarna bland de som bodde
där. Många militärer från den södra armén tvingades till pension med
undermåliga pensioner. Dessutom anklagade man ledningen från den
norra delen för korruption och valfusk. Missnöjet fortsatte växa och
2007 skapades en bred koalition vid namn ”Södra Rörelsen” (al-Hiraq)
som slogs för ett fritt Sydjemen.
Inrikespolitik
Jemen i dag präglas av tre interna konflikter. En i norr, sedan 2004 men
med militär upptrappning 2009, där shiitiska Houthirebeller strider mot
jemenitiska regeringsstyrkor. I augusti 2009 inledde den jemenitiska
regeringen en militär kampanj som kommit att bli en av de blodigaste i
landets historia. Striderna har skapat en intern flyktingvåg. Siffror pekar
på uppåt 350,000 internflyktingar i de norra delarna av landet. I dag är
det våldsdrabbade norra området dock relativt lugnt. Fokus har i mångt
riktats till andra delar av landet.
I det naturresursrikare södra Jemen pågår en andra konflikt. Fortsatta –
om än sporadiska – stridigheter utkämpas med den ”Södra Rörelsen”
som kämpar för självständighet och återvändandet till före 1994 års
gränser samt en återuppdelning av Nord- och Sydjemen. Omkring
90,000 personer uppskattas vara på flykt i landets södra delar.
Den tredje konflikten rör den senaste tidens upptrappade stridigheter
mot Al Qaida in the Arabian Peninsula (AQAP), som grenen kallar sig
sedan sammanslagning av dess jemenitiska och saudiska grenar i januari
2009, i framförallt södra och centrala Jemen. Det finns indikationer på
att AQAP växer sig starkare i det maktvakuum som finns i dagens
Jemen. USA har emellertid intensifierat sina drönarattacker mot
AQAP-mål i landet.
Ali Abdallah Saleh, president fram till i år, kom till makten i det som då
var Nordjemen (YAR) redan 1978. Salehs maktbas var den
paraplyliknande grupperingen General People’s Congress (GPC),
vilken efter återföreningen 1990 och demokratiseringen av Jemen i dag
utgör landets dominerande politiska parti. Partiet spänner över ett brett
fält av det jemenitiska samhället med stamhövdingar, militärer, civila
4(9)
organisationer, oberoende, modernister, nationalister, islamister och
även vänsterpolitiker som medlemmar och väljare.
Den arabiska våren 2011 nådde gatorna i Sanaa och blev de starkaste
protesterna på den arabiska halvön. Den jemenitiska revolutionen
leddes av den politiska oppositionen mot Saleh, det vill säga de
etablerade oppositionspartierna och dels av omfattande
ungdomsprotester, i synnerhet vid universiteten. Under maj månad
2011 utbröt häftiga strider mellan regeringstrupper och oppositionella i
huvudstaden Sana’a. I en attack på presidentpalatset skadades
presidenten allvarligt, och fördes till Saudiarabien och senare till USA
för läkarvård. Vice presidenten Hadi tog under Salehs frånvaro över
makten. I november 2011 lyckades GCC (Gulf Co-operation Council) i
samarbete med Saleh och med stöd av USA förhandla fram en lösning
där Saleh själv avgick från presidentposten med åtalsimmunitet och där
nyval utlovades inom kort.
Vice presidenten Hadi var den enda kandidaten i det val som hölls den
22 februari 2012. Valdeltagandet blev cirka 65 procent , något som kan
ses som relativt högt med tanke på de tumult landet befunnits sig i samt
att det bara fanns en kandidat. Hadi ses som en konsensuskandidat där
han bildar regering med en del av den gamla oppositionen. I denna
konsensusregering finns emellertid varken ungdomsrörelsen från
revolutionen eller de rebellgrupper i norr och söder som slagits mot
centralmakten under lång tid.
Under invigningsceremonin för president Hadi den 27 februari 2012,
medverkade inte Saleh även om han precis återvänt till landet. Frågan
kvarstår om Saleh helt lämnat det politiska toppskiktet i landet.
Månaderna efter valet har Hadi fört en, ibland öppen, kamp mot bland
annat Salehs son som har en hög post inom det militära.
I den folkvalda lagstiftande församlingen – Majlis an-Nuwab
(representanthuset) - dominerar GPC med 228 mandat av totalt 301.
Det senaste parlamentsvalet ägde rum i april 2003 för en period av åtta
år.
Det största oppositionspartiet är the Islamic Reform Party (Islah) med
47 mandat. Islahs medlemmar och anhängare utgörs framför allt av
stammar i norr och islamister. Partiet bildades av forna GPCmedlemmar och samregerade till en början (1993-97) med GPC. The
5(9)
Yemeni Socialist Party (YSP), med rötter i det socialistiska Sydjemen,
har också varit ett tongivande parti, men har förlorat i betydelse, bland
annat på grund av att man bojkottade parlamentsvalet 1997. I det
nuvarande representanthuset har partiet 8 mandat. Tillsammans med
några andra mindre partier samarbetar Islah och YSP i en
oppositionsallians mot GPC. Det planerade parlamentsvalet den 27 april
2011 blev uppskjutet för att hållas någon gång under året 2012.
I Jemen finns även en rådgivande församling – Majlis ash-Shura – med
111 medlemmar. Samtliga dessa utses av presidenten. Genom en
folkomröstning i februari 2001 utökades antalet medlemmar från 59 till
111. Majlis ash-Shura fick då dessutom rätt att rösta om vissa
lagstiftande frågor, vilket ökade regeringspartiets och presidentens
inflytande ytterligare.
Striderna, svag ekonomisk tillväxt, instabil valutakurs, ett växande
handelsunderskott, brist på bränsle, vatten liksom andra förnödenheter,
har resulterat i en drastiskt försämrad humanitär situation under de
senaste åren.
Utrikes- och säkerhetspolitik
Den viktigaste utrikespolitiska frågan för Jemen är relationen till den
store grannen i norr, Saudiarabien. Förhållandet har ofta varit ansträngt,
men förbättrades avsevärt av att länderna i maj 2000 lyckades komma
överens om hur man skulle lösa en sedan länge pågående gränstvist.
I samband med den accelererande konflikten i norra Jemen under 2009,
initierade Saudiarabien ett projekt med ett elektroniskt stängsel och en
buffertzon längs gränsen. Totalt 250 000 saudier uppges ha evakuerats
för att skapas denna skyddszon. Gränsen är trots detta fortfarande en
källa till oro för båda länderna. Terroristgrupper som rör sig i
gränsområdet samt smuggling av vapen och narkotika skapar fortsatta
gränsrelaterade konflikter.
Saudiarabien och de andra medlemmarna i GCC, med undantag av
Oman, har under den senaste tiden spelat en avgörande roll under
maktskiftet i landet. Jemen eftersträvar medlemskap i GCC och ligger i
förhandlingar men möter motstånd från de sex medlemsländerna. Ett
fullt medlemskap ligger fortfarande långt framåt i tiden. GCC-länderna,
som hittills bilateralt hanterat förbindelserna med Jemen, har dock
6(9)
under det senaste året – i ljuset av den eskalerande våldsutvecklingen i
landet – börjat anamma ett mer samlat angreppssätt.
Gränstvister har även funnits med Oman och Eritrea. Fisket runt
Hanish-öarna i Röda Havet, som i en dom från ICJ (International
Court of Justice) tilldelats Jemen, förorsakar tidvis problem.
En starkt bidragande orsak till att Jemen länge haft mycket ansträngda
förbindelser till grannländerna i regionen, samt till Västvärlden, är att
landet valde att ta ställning för Irak i samband med Gulfkriget 1990.
Förutom frysta humanitära bidrag från större delen av omvärlden
straffades Jemen även genom att Saudiarabien och flera andra
Gulfländer utvisade sammanlagt omkring en miljon jemenitiska
arbetare, något som innebar en kraftig påfrestning på Jemens redan
mycket sköra ekonomi.
Efter terrorhändelserna den 11 september 2001 kom strålkastarljuset att
riktas även mot Jemen, ett land med tillräckligt bräcklig
myndighetskontroll för att kunna utvecklas till en skyddad zon för
internationell terrorism. Säkerhetsläget har försämrats markant på
senare år. Attentat, som tidigare varit begränsade till vissa områden
belägna på behörigt avstånd från huvudorterna Sana’a och Aden,
drabbar nu även dessa städer. I kampen mot terrorism, har landet skapat
starkare bilaterala relationer med USA. Dessa relationer är nu emellertid
sköra då flera drönarattacker dödat civila.
Ekonomi och handel
Jemen är det minst utvecklade landet i Mellanöstern. Världsbanken
uppger att cirka 45 procent av befolkningen lever under
fattigdomsgränsen. Kontrasten mot de ekonomiskt starka
grannländerna på Arabiska halvön är slående och skapar hinder för
integration. BNP per capita uppgick till cirka 2,500 USD i Jemen i
jämförelse med Saudiarabiens 24,000 USD per capita.
Världsbanken uppskattar att Jemens befolkning kommer att fördubblas
under de kommande tjugo åren vilket utgör ett stort hinder för att höja
BNP per capita i landet. Analfabetismen är utbredd, särskilt bland
kvinnor vilket hindrar en bred utveckling för en redan väldigt utsatt
grupp.
7(9)
Arbetslösheten bland den arbetsföra delen av befolkningen är cirka 15
procent där majoriteten är under 24 år. Huvudparten av de arbetande
jemeniterna sysselsätter sig inom jordbruk eller med boskapsskötsel.
Övriga sektorer sysselsätter knappt en fjärdedel av arbetsstyrkan.
1990-talets goda ekonomiska utveckling, efter slutet på inbördeskriget,
har avtagit. 2000-talet innebar ett sänkt tempo för de ekonomiska
reformerna. President Saleh återupplivade reformprogrammet efter en
dålig utveckling under andra hälften av 2000-talet. Den internationella
finanskrisen har också drabbat Jemen. Såväl den årliga BNP-ökningen
som inflationen har avtagit. Det finns också tecken på att den informella
ekonomin – inte minst vad gäller det narkotiska preparatet khat – utgör
en stor del av sammantagna ekonomin.
Råolja utgör en viktig, men uttömlig, exportprodukt och högre
världsmarknadspriser har gynnat Jemen de senaste åren. I dag står
industrin för cirka 25 procent av BNP och 70 procent av statens
budget. Oljeproduktionen uppgår till omkring 260 000 fat per dag.
Jemens kända oljereserver uppgår till knappt 3 miljarder fat, vilket är
avsevärt mindre än de stora oljestaterna i regionen. Jemen är liksom
Oman inte medlem i OPEC. Oljeutvinning minskar för närvarande och
Jemens oljereserver beräknas ta slut under 2010-talet och på grund av
denna anledning har naturgasutvinning i dag prioritet. I oktober 2009
började byggnationen av den första anläggningen (Total) för utvinning
av denna resurs.
Eskalerande våldsanvändningen och den försämrade flyktingsituation
under 2011 har ytterligare försämrat Jemens ekonomiska utveckling.
Strider och direkta attentat mot oljeledningar har på senare tid hindrat
utvinningen ytterligare, vilket påverkat ekonomin dramatiskt. Assistans
i form av olja/bränsle och finansiellt bistånd, från internationella
grannar, är i dag nödvändigt för att hålla igång landets ekonomi. I
augusti 2010 godkände IMF ett lån för de tre kommande åren värt 370
miljoner USD för att förbättra en svag ekonomisk utveckling.
Viktiga inslag i Jemens ekonomi är internationellt bistånd och
transfereringar från jemeniter som arbetar i utlandet. Man anser sig i
förhållande till sin fattigdom inte erhålla tillräckligt bistånd, samtidigt
som stora internationella biståndsgivare som IMF och Världsbanken
kräver motprestationer i form av ytterligare reformer. Säkerhetsläget i
8(9)
de mest hjälpbehövande delarna av landet är därtill sådan att
projektimplementering och uppföljning inte sällan omöjliggörs. De
föreslagna ekonomiska reformerna syftar främst till att ytterligare
minska statens styrning av ekonomin samt att stimulera långsiktiga
investeringar inom exempelvis infrastruktur. För att minska
fattigdomen i landet satsar Världsbanken i gengäld bland annat på att
förbättra landets administrativa kapacitet, förbättra den grundläggande
sociala tryggheten, höja utbildningsnivån, utveckla vattenförsörjning
samt hålla nere befolkningsökningen. Den omfattande produktionen av
den av Sverige narkotikaklassade grödan khat, som kräver stora
mängder dyrbart vatten, utgör i detta sammanhang en nagel i ögat på
omvärlden.
Vattenbristen har under senare år blivit en av de största akilleshälarna
för landet. Vissa experter gör gällande att akut vattenbrist kommer
drabba huvudstaden Sana’a redan 2017. Förslag – om än kanske inte
realistiska – att flytta huvudstaden till vattenrikare trakter finns.
Samtidigt som man är helt beroende av grundvattnet för att möta
befolkningstillväxten på ca 3 procent per år, används uppskattningsvis
50 procent av Jemens vattentillgångar till produktionen av khat.
Viktiga biståndsgivare är olika arabfonder, Islamiska utvecklingsbanken,
UNFPA, UNICEF, EU och länder som USA, Nederländerna,
Tyskland, Japan och Storbritannien.
Sveriges förbindelser med Jemen
Sverige har ett honorärt generalkonsulat i Sana’a och upprätthåller
diplomatiska förbindelser med Jemen genom sin ambassadör i
Saudiarabien, Dag Juhlin-Dannfeldt. Ambassadören är sidoackrediterad
i Sana’a. Jemens ambassadör i Haag, Dr. Nageeb Ahmed Obeid, är
sidoackrediterad i Stockholm. Antalet svenskar som är bosatta i Jemen
uppgår till ett dussintal.
Ett stort antal flyktingar från Afrikas Horn, söker sig till Jemen och
många – med släktband i Sverige – söker sig därefter till Sverige.
Honorärkonsulatets verksamhet präglas i hög utsträckning av
migrationsärenden. Det officiella besöksutbytet med Jemen har på
senare år varit ytterst begränsat.
9(9)
Sverige bidrar med multilateralt bistånd till Jemen genom FN,
IBRD/IMF och EU. Det bilaterala biståndet utgörs i huvudsak av ett
fåtal enskilda organisationers engagemang i Jemen. Dessutom har landet
möjlighet att skicka deltagare till Sidas internationella kurser.
Några få svenska företag har representation på plats i Jemen, bland
annat Volvo och Tetra Pak. Representationen sker dock oftast genom
agenter.
Den svenska exporten till Jemen uppgick till drygt 300 miljoner svenska
kronor år 2009 men 2011 hade den siffran till fallit till 79 miljoner
svenska kronor. Importen från Jemen har varit mycket liten och
föregående år avstannade den helt.
