EUROPAPARLAMENTET
2009 - 2014
Plenarhandling
6.7.2011
B7-0447/2011/rev
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga
representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
om Syrien, Jemen och Bahrain mot bakgrund av situationen i arabvärlden
Hélène Flautre, Franziska Katharina Brantner, Barbara Lochbihler,
Ulrike Lunacek, Jean-Paul Besset, Rui Tavares, Raül Romeva i Rueda,
Judith Sargentini, Malika Benarab-Attou, Margrete Auken,
Nicole Kiil-Nielsen, Catherine Grèze, Reinhard Bütikofer,
Daniel Cohn Bendit
för Verts/ALE-gruppen
RE\872952SV.doc
SV
PE465.737v01-00
Förenade i mångfalden
SV
B7-0447/2011
Europaparlamentets resolution om Syrien, Jemen och Bahrain mot bakgrund av
situationen i arabvärlden
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt resolutionen av den 7 april 2011 om
situationen i Syrien, Bahrain och Jemen,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter från 1966, som Syrien och Jemen har anslutit sig till,
– med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning från 1975, som Syrien och Jemen har anslutit
sig till,
– med beaktande av EU:s riktlinjer från 2004 om människorättsförsvarare, uppdaterade
2008, och EU:s riktlinjer om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning, vilka antogs 2001 och sågs över 2008,
– med beaktande av sitt betänkande av den 24 mars 2011 om Europeiska unionens
förbindelser med Gulfstaternas samarbetsråd,
– med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2006 om
Europaparlamentets rekommendation till rådet beträffande ingående av ett Europa–
Medelhavsavtal om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och
dess medlemsstater, å ena sidan, och Arabrepubliken Syrien, å andra sidan,
– med beaktande av uttalandet av den 23 mars 2011 av Europaparlamentets talman
Jerzy Buzek om de dödliga attackerna mot oppositionella i Syrien,
– med beaktande av uttalandena av vice ordföranden/den höga representanten den
9 maj 2011 och 9 juni 2011 om restriktiva åtgärder mot Syrien och den 6 juni 2011 om det
pågående våldet och behovet av trovärdiga reformer i Syrien,
– med beaktande av uttalandena av vice ordföranden/den höga representanten den 10 och
17 mars 2011 om Jemen,
– med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011 från den höga
representanten och kommissionen om ny respons på ett grannskap i förändring, vilket
kompletterar det gemensamma meddelandet av den 8 mars 2011 om ett partnerskap för
demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet,
– med beaktande av sin resolution av den 7 april 2011 om översynen av den europeiska
grannskapspolitiken – den sydliga dimensionen,
PE465.737v01-00
SV
2/10
RE\872952SV.doc
– med beaktande av den höga representanten Catherine Ashtons beslut av den 7 juni 2011
om att inrätta en specialgrupp i södra Medelhavsområdet,
– med beaktande av det uttalande som FN:s säkerhetsråd gjorde den 24 juni 2011 inför
ett besök av företrädare från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, i vilket
säkerhetsrådet uttryckte djup oro över den förvärrade säkerhetssituationen och humanitära
situationen i Jemen och eftertryckligen uppmanade samtliga parter att visa största möjliga
återhållsamhet och att inleda en politisk dialog där alla parter får komma till tals,
– med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2011 om Syrien och Jemen, och den
höga representanten Catherine Ashtons kommentarer efter rådets (utrikes frågor) möte,
– med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 23−24 juni 2011,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011 om ny respons på ett grannskap
i förändring innebär en nystart som ersätter de grundläggande principerna för EU:s yttre
åtgärder, nämligen de universella värdena om mänskliga rättigheter, demokrati och
rättstaten, i centrum för grannskapspolitiken, samtidigt som det klargörs att EU måste
stödja revolutionerna i Nordafrika och Mellanöstern.
B. Det nya förhållningssättet gentemot länderna som omfattas av den europeiska
grannskapspolitiken måste dock åtföljas av tydligare riktmärkningsmetoder för mätning av
krav på mänskliga rättigheter och demokrati inom grannskapspolitikens handlingsplaner,
och det krävs en verkställighetsmekanism för de rättsligt bindande
människorättsklausulerna i internationella avtal.
C. En riktig grannskapspolitik som bygger på ett nytt partnerskap med samhällena måste
automatiskt garantera att det civila samhället direkt kopplas till processerna för ett gott
styre och deltar i utarbetandet och utvärderingen vid genomförandet av avtal, genom att
det inrättas en övervakningsmekanism inom det civila samhället.
D. Situationen i Tunisien ser ut att gå framåt. Förberedelserna för valet till en konstituerande
församling går i rätt riktning, och det har bland annat inrättats en oberoende
valkommission. När det gäller Egypten stöter den demokratiska övergången på hinder,
och det har uppstått en oroande utveckling med en betoning på militärdomstolar på
bekostnad av civila rättegångar, liksom godtyckliga gripanden. Trots att
undantagstillståndet hävts och konstitutionella reformer planeras i Algeriet måste
myndigheterna gå mot en verklig politisk dialog där alla parter får komma till tals, så att
avgörande demokratiska förändringar kan komma till stånd. Författningsreformen i
Marocko bör välkomnas som ett positivt första steg, som måste följas upp med
genomgripande demokratireformer.
Syrien
E. Sedan det våldsamma förtrycket inleddes i mars 2011 har våldet blivit allt värre, och
säkerhetsstyrkorna har svarat på de fortsatta protesterna med massgripanden och en
ökande brutalitet som saknar motstycke. Enbart i provinsen Dara har över 400 civila
RE\872952SV.doc
3/10
PE465.737v01-00
SV
dödats, och i hela Syrien över 850 personer.
F. Människorättsorganisationer har fått underrättelser om att de syriska säkerhetsstyrkorna
systematiskt har dödat demonstranter i framför allt Dara. De allra flesta var obeväpnade,
och alla som fängslats i samband med demonstrationerna har utsatts för systematisk tortyr
och omänsklig behandling. Över 800 fall av påtvingade försvinnanden och 11 000 fall av
godtyckliga gripanden har redan dokumenterats.
G. Efter belägringen av Dara inledde säkerhetsstyrkorna en storskalig militär operation och
en kampanj med godtyckliga gripanden i städerna i närheten. Uppskattningsvis
12 000 syrier från Jisr ash-Shagur och de kringliggande områdena har flytt från Syrien till
Turkiet av fruktan för säkerhetsstyrkornas vedergällningar, och enligt Röda halvmånen
väntar ytterligare 17 000 människor på att ta sig över gränsen. Turkiet har uttryckt stor oro
över att Syrien har satt in trupper och stridsvagnar nära gränsen.
H. Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har inte haft möjlighet att
skicka personal till Syrien för att på plats utreda de påstådda kränkningarna av
internationell människorättslagstiftning och skapa sig en bild av de faktiska förhållandena
rörande sådana kränkningar, för att på så sätt stävja straffrihet och säkra fullständig
ansvarsskyldighet i enlighet med vad FN:s råd för mänskliga rättigheter krävde i sin
resolution av den 29 april 2011.
I. FN:s generalsekreterare, Ban Ki-moon, har upprepat sin uppmaning till Syrien att landet
ska tillåta utredningar och humanitära uppdrag för att undersöka de omtvistade
händelserna som ska ha ägt rum under de månader som protesterna mot regeringen pågått.
Arabförbundet utfärdade den 14 juni 2011 ett fördömande av våldet i Syrien och
underströk att arabstaterna aktivt övervakar krisen i Syrien.
J. I sitt tredje tal till nationen den 20 juni 2011 tillkännagav president Bashar al-Asad att
Syriens framtid skulle utformas inom ramen för en nationell dialog. Trots upprepade
löften om politiska reformer och förändringar i Syrien har myndigheterna inte gjort något
för att infria dessa löften.
K. Den 23 juni 2011 tillkännagav Europeiska rådet att sanktionerna mot Syrien för
tredje gången skulle utökas som ett svar på de syriska myndigheternas upptrappning av
det våldsamma förtrycket. Efter detta har Syriens utrikesminister förklarat att Syrien
kommer att glömma att Europa existerar på kartan och begärt att Syrien ska dra sig ur
partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet.
Jemen
L. Sedan januari har miljontals medborgare demonstrerat, till övervägande del fredligt, i
Jemen med krav liknande dem som framfördes i upproren i Tunisien och Egypten.
Hundratals människor rapporteras ha dödats sedan dess, främst av säkerhetsstyrkorna som
använt skarp ammunition, och hundratals andra har sårats. Talrika militära befälhavare,
ambassadörer, ministrar och andra tjänstemän har uttryckt sitt stöd för demonstranterna.
M. På ett sätt som saknar motstycke i landets historia har kvinnorna gått ut i stort antal under
det folkliga upproret, i trots mot president Salehs fördömande av kvinnornas deltagande i
PE465.737v01-00
SV
4/10
RE\872952SV.doc
oppositionens massmöten i april 2011. Enligt presidenten har kvinnorna, genom att gå ut
på gatorna och beblanda sig med män som de inte är släkt med, handlat i strid med
traditionella jemenitiska kulturella normer.
N. Efter demonstrationerna den 18 mars utlyste president Saleh undantagstillstånd och
parlamentet antog en undantagslag den 23 mars som ger säkerhetsstyrkorna utökade
befogenheter att kvarhålla personer och som innebär stränga restriktioner för offentliga
sammankomster.
O. Gulfstaternas samarbetsråd har under saudisk ledning hittills gjort tre medlingsförsök med
oppositionspartierna i Jemen, där Saleh skulle träda tillbaka och slippa åtal för vanstyre,
däribland de blodiga repressalierna mot demonstranter.
P. Varje gång har Saleh backat ur i sista minuten, något som vid det senaste tillfället
orsakade två veckors strider med stamförbundet al-Hashed, som leds av Ahmar-släkten,
vilka kulminerade den 3 juni med attacken mot Salehs palats.
Q. I explosionen dödades ett flertal personer och president Saleh sårades, tillsammans med
premiärministern, de två vice premiärministrarna och talmännen för parlamentets båda
kamrar. President Saleh har lämnat landet för att få läkarvård i Saudiarabien.
R. Oppositionspartierna, som innefattar allt från socialister till islamister, såväl
sunnimuslimer som shiamuslimer inom Zaiddiyah-inriktningen, och som har godkänt
GCC:s uppgörelser, har nu förlorat sin trovärdighet för de ungdomar som inspirerats av
den ”arabiska våren”. Dessa har nu framträtt som en egen politisk kraft och krävt att det
inrättas ett presidentråd under en övergångsperiod och att Saleh och hans familj lämnar
landet samt åtalas för påstådd inblandning i korruption och i dödandet av demonstranter.
S. Presidentens söner, i synnerhet Ahmed Ali Saleh, som leder elitstyrkan det republikanska
gardet, har tillsammans med några av hans brorsöner som också innehar nyckelpositioner i
militären spelat en avgörande roll för att upprätthålla Salehs regim i hans frånvaro.
T. Den 24 juni 2011 dödade en självmordsbombare i Aden tre soldater och en civilperson
och sårade ett dussintal andra personer. Denna attack kom efter att jemenitiska
säkerhetsstyrkor öppnat eld mot demonstranter vid en begravning i staden.
U. Den 23 juni 2011 fritogs 62 fångar, däribland påstådda al-Qaidamedlemmar som dömts
för mord på turister och för inblandning i planer på att angripa USA:s ambassad i Sana, ur
ett fängelse efter en räd av beväpnade män. Denna välgenomförda rymning belyser
säkerhetsriskerna i ett land som blir allt instabilare.
V. Efter den påtvingade återföreningen på 1990-talet har nord- och sydjemeniter hamnat i
strid med varandra upprepade gånger, bland annat i ett kort inbördeskrig under 1994. Det
finns en allvarlig oro för att Jemen ska upplösas. Sedan februari råder en bräcklig
vapenvila med de shiitiska rebellerna i norra delen av landet, i södra delen finns en
separatiströrelse och många al-Qaida-anhängare rapporteras använda Jemen som
tillflyktsort.
RE\872952SV.doc
5/10
PE465.737v01-00
SV
W. Jemen är det fattigaste landet i arabvärlden, omkring hälften av barnen lider av
undernäring, det råder stor vattenbrist, stigande priser på basvaror har gjort det dagliga
livet mycket svårare, arbetslösheten ligger kring 35 procent, vilket är 10 procentenheter
mer än genomsnittet i regionen, och de flesta arbetslösa är ungdomar. Situationen kommer
att förvärras – Jemens befolkning förutspås fördubblas till 2025, samtidigt som
oljeförråden sinar och inkomsterna sjunker. Till detta kommer den ökade instabilitet som
orsakas av internt fördrivna jemeniter och flyktingar från Somalia.
X. Ytterligare tusentals internt fördrivna personer har strömmat in i Aden under de senaste
veckorna, i flykt från striderna mellan regeringstrupper och tungt beväpnade jihadister
som i slutet av maj erövrade Zinjibar, huvudstaden i provinsen Abyan i söder.
Y. Mot bakgrund av den långa historien av hemligt samarbete mellan al-Qaida och
Jemens säkerhetstjänst är det omöjligt att veta om Saleh eller hans mellanhänder aktivt
uppmuntrar jihadisterna som en skrämseltaktik, eller enbart tolererar dem.
Z. Fem män som dömts till döden för påstådda mord kan komma att avrättas under de
närmaste dagarna. Jemen tillhör de länder som fortfarande i stor utsträckning använder sig
av dödsstraffet, och hundratals fångar väntar på avrättning.
Bahrain
Za. Den 22 juni 2011 avkunnade Bahrains domstol för nationens säkerhet, en militärdomstol,
sin dom mot 21 bahrainska oppositionsaktivister. Sju av dessa fälldes i sin frånvaro, och
av de fjorton närvarande dömdes sju till livstids fängelse (Hassan Mshaima,
Abdelwahab Hussein, Abdulhadi al-Khawaja, Abdel-Jalil al-Singace,
Muhammad Habib al-Miqdad, Abdel-Jalil al-Miqdad och Said Mirza al-Nuri), medan de
övriga dömdes till mellan två och femton års fängelse (Muhammad Hassan Jawwad,
Muhammad Ali Ridha Ismail, Abdullah al-Mahroos,
Abdul-Hadi Abdullah Hassan al-Mukhodher, Ibrahim Sharif,
Salah Abdullah Hubail al-Khawaja och Al-Hur Yousef al-Somaikh). Många – kanske alla
– av de svarande kan vara samvetsfångar som hålls fångna enbart för att de fredligt har
utövat sin rätt till yttrande- och föreningsfrihet.
Zb. Den 22 maj 2011 bekräftade samma domstol dödsdomarna mot
Ali Abdullah Hassan al-Sankis och Abdulaziz Abdulridha Ibrahim Hussein, som löper
en överhängande risk att avrättas. De dömdes tillsammans med tre andra män för mordet
på två poliser under demonstrationerna mot regeringen i mars. De tre andra har dömts till
livstids fängelse.
Zc. Rättegångarna i militärdomstolarna genomfördes utan adekvat rättsligt försvar – de
åtalade hölls isolerade utan kontakt med sina familjer och påstås ha utsatts för tortyr – och
uppfyllde inte på långa vägar internationella normer för en rättvis rättegång.
Syrien
1. Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet och sitt starka stöd för det syriska folkets kamp
för frihet, demokratisk förändring och för att få ett slut på den auktoritära regimen.
PE465.737v01-00
SV
6/10
RE\872952SV.doc
2. Europaparlamentet fördömer skarpt den upptrappade användningen av brutalt våld mot
fredliga demonstranter, liksom de humanitära effekterna av belägringen av ett antal städer
som Dara och Jisr ash-Shagur. Parlamentet uttrycker sin djupaste oro över de allvarliga
människorättskränkningar som begåtts av de syriska myndigheterna, däribland
massgripanden, utomrättsliga avrättningar, godtyckliga frihetsberövanden, försvinnanden
och tortyr.
3. Europaparlamentet menar att dessa omfattande och systematiska kränkningar av
Syriens skyldigheter enligt de internationella människorättslagarna kan utgöra brott mot
mänskligheten. Parlamentet uttrycker här sitt starka stöd för allt arbete som kontoret för
FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter utför för att utreda samtliga påstådda
människorättskränkningar som ska ha begåtts av de syriska säkerhetsstyrkorna och för att
se till att de som bär ansvaret för våldet ställs till svars. De syriska myndigheterna
uppmanas att samarbeta fullt ut med kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga
rättigheter och andra FN-enheter och att ge dem obehindrat tillträde.
4. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och
EU:s medlemsstater att fortsätta att samarbeta med sina internationella partner för att få
till stånd ett fördömande från FN:s säkerhetsråds sida av det pågående förtrycket i Syrien
och för att se till att de syriska myndigheterna fullgör sitt ansvar att skydda det
syriska folket. Parlamentet anser att FN:s säkerhetsråd bör anmäla Syrien till
Internationella brottmålsdomstolen i syfte att skipa rättvisa åt det syriska folket och
förhindra fler offer. I detta sammanhang uppmanar parlamentet rådet att öka den
diplomatiska pressen på Ryssland och Kina, liksom på Brasilien, Sydafrika och Indien.
5. Europaparlamentet uppmanar FN:s generalsekreterare att omgående utse ett särskilt
sändebud för Syrien. Sändebudet ska med obehindrat tillträde i hela landet ha i uppdrag att
rapportera till FN:s säkerhetsråd och uppmana detta att vidta lämpliga åtgärder.
6. Europaparlamentet uppmanar med eftertryck de syriska myndigheterna att omgående
upphöra med alla former av våld mot demonstranter, och kräver ett omedelbart
frisläppande av samtliga fängslade demonstranter, journalister, människorättsförsvarare
och politiska fångar som fortfarande hålls fängslade, trots den amnesti som
president al-Asad nyligen utlyste. De syriska myndigheterna uppmanas att bevilja
omedelbart och obehindrat tillträde för oberoende och internationella medier.
7. Europaparlamentet beklagar djupt att de syriska myndigheterna inte har hörsammat
uppmaningarna om att omedelbart stoppa våldet, fullgöra sina åtaganden och inleda
meningsfulla reformer. Europaparlamentet kräver att Syriens president, Bashar al-Asad,
avgår. Det skulle bana vägen för och underlätta övergångsprocessen, som bör bygga på en
trovärdig dialog där alla demokratiska krafter och aktörer i det civila samhället får komma
till tals, i syfte att få till stånd djupgående demokratiska reformer, bland annat ett hävande
av undantagstillståndet, ett slut på Baathpartiets monopolställning i det syriska i samhället
och hållande av fria och rättvisa val.
8. Europaparlamentet uppmanar i detta avseende vice ordföranden/den höga representanten
och kommissionen att stödja krafterna inom oppositionen, däribland dem som ger uttryck
för demonstranternas förväntningar och krav, till exempel den nationella koalitionen till
RE\872952SV.doc
7/10
PE465.737v01-00
SV
stöd för revolutionen i Syrien. Parlamentet anser att inget associeringsavtal får slutas med
den syriska regimen.
9. Europaparlamentet anser att det pågående brutala förtrycket i Syrien utgör ett verkligt hot
mot både den interna och den regionala stabiliteten och att situationen påverkar
grannländerna.
10. Europaparlamentet tar med stor oro del av rapporter om militär aktivitet vid gränserna och
uppgifter om att tusentals människor flytt från Syrien till Turkiet och Libanon på grund av
våldet. Parlamentet uppmanar de syriska myndigheterna att bevilja omedelbart och
obehindrat tillträde för humanitära organisationer till alla drabbade områden.
11. Europaparlamentet välkomnar Turkiets beslut att hålla gränsen öppen för
syriska flyktingar, liksom den stöd- och mottagningsverksamhet som i all hast har
organiserats med uppbådande av Röda halvmånens resurser i regionen Hatay. Parlamentet
betonar att Turkiet, med bistånd från UNHCR och Röda halvmånen, måste tillgodose de
grundläggande behoven för de människor som flyr från Syrien utan diskriminering på
grund av etniskt ursprung, religion eller liknande.
12. Europaparlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att vidta alla nödvändiga
åtgärder, i nära samarbete med UNHCR, för att vidarebosätta de människor som flyr från
Syrien så att de slipper stanna i stängda läger. Turkiet bör inte lämnas ensamt att hantera
denna nödsituation, utan alla ansträngningar bör göras för att dela bördan. Parlamentet
uppmanar rådet och kommissionen att utan dröjsmål inleda förhandlingar om det
gemensamma vidarebosättningsprogrammet för EU och att slutföra
medbeslutandeförfarandet i syfte att effektivt vidarebosätta flyktingar inom EU.
13. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att omgående ge bistånd och stöd
åt de turkiska och libanesiska myndigheternas arbete för att hantera den humanitära krisen
vid deras respektive gränser mot Syrien, även genom att utforska möjligheten att inrätta en
humanitär korridor på FN-nivå.
14. Europaparlamentet uppmärksammar den medlarroll som de turkiska myndigheterna spelar
för att förmå den syriska ledningen att stoppa upptrappningen av våldet och inleda en
politisk dialog som leder till trovärdiga reformer. Rådet, kommissionen och Turkiet
uppmanas därför att samarbeta för att finna en diplomatisk och fredlig lösning på de
syriska kraftåtgärderna mot demonstranter.
15. Europaparlamentet stöder de smarta sanktioner som rådet antagit, och uppmanar rådet att
ta ett kraftfullt diplomatiskt initiativ för att få andra länder att anta samma sanktioner.
Rådet bör fortsätta att utöka de riktade sanktionerna mot alla personer och enheter med
koppling till regimen, med målet att försvaga och isolera dem och därmed bereda väg för
en övergång till demokrati.
Jemen
16. Europaparlamentet uttrycker solidaritet med folket i Jemen, välkomnar dess strävan efter
demokratiska förändringar i landet och stöder GCC:s arbete i den mån det är inriktat på att
hitta en förhandlingslösning inom ramen för ett mer inkluderande politiskt system som är
PE465.737v01-00
SV
8/10
RE\872952SV.doc
inställt på fattigdomsbekämpning och förbättrade levnadsförhållanden för majoriteten av
befolkningen.
17. Europaparlamentet uppmanar president Saleh och de av hans familjmedlemmar som
innehar maktpositioner att avgå och bana väg för demokratiska val.
18. Europaparlamentet fördömer de väpnade angreppen nyligen, i synnerhet det som ägde
rum den 3 juni 2011 mot presidentens bostad, och uppmanar alla parter att upphöra med
fientligheterna, respektera internationella normer för de mänskliga rättigheterna och hålla
en permanent vapenvila i hela landet.
19. Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för vicepresident Abd al-Rab Mansur al-Hadis
åtagande att respektera vapenvilan och att dra tillbaka armén från Jemens städer.
20. Enligt Europaparlamentet är våld ingen lösning på Jemens svårigheter. Parlamentet hyllar
de till stor del fredliga protesterna, upprepar sin uppmaning till säkerhetsstyrkorna att
avhålla sig från oproportionerligt våld och uppmanar myndigheterna att utreda dödsfallen
och skadorna bland demonstranter och politiska fångar, ställa förövarna av dessa brott
inför rätta och gottgöra offren och deras familjer.
21. Europaparlamentet välkomnar säkerhetsrådets enade ståndpunkt och uttalande, liksom det
undersökningsuppdrag från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter
som befinner sig på plats.
22. Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över USA:s utökade kampanj med obemannade
flygplan över Jemen, som också omfattar utomrättsliga avrättningar av misstänkta
terrorister, liksom den amerikanska befälscentralens planer på att förse jemenitiska styrkor
med utbildning och utrustning motsvarande 1,2 miljarder US-dollar under de kommande
sex åren, med tanke på att Jemen redan i dag är ett av de mest tungt beväpnade samhällena
i världen.
23. Jemen var ett land i kris långt innan revolterna i den ”arabiska våren” började.
Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över omfattningen av fattigdomen och
arbetslösheten och anser att endast ett regionalt och internationellt initiativ för ett massivt
och samordnat bistånd kan åstadkomma ökad statlig kontroll över kriminella element och
terrorister och få till stånd den välbehövliga ekonomiska och sociala utvecklingen,
inklusive ett stärkande av kvinnors rättigheter.
24. Europaparlamentet uppmanar EU och Gulfstaternas samarbetsråd att göra en särskild
insats i form av ekonomiskt och tekniskt stöd så snart som president Saleh är redo att
lämna plats åt en demokratiskt tillsatt regering. Parlamentet insisterar på att infriandet på
plats av löftena från givarkonferensen 2006 måste ske i snabbare takt. I detta sammanhang
välkomnar parlamentet de saudiska oljeleveranser till Jemen som nyligen skett och vill att
man överväger skuldavskrivningar eller omstrukturering av utländska lån efter påtagliga
demokratiska reformer.
25. Europaparlamentet vädjar till myndigheterna att inte avrätta Yassir Ismail, Bashir Ismail,
Arif Fari, Mubarak Ghalib och Murad Ghalib. Myndigheterna påminns om att de är
RE\872952SV.doc
9/10
PE465.737v01-00
SV
bundna av internationella krav på rättvisa rättegångar i mål som rör dödsstraff, däribland
rätten att ansöka om benådning eller omvandling av domen.
26. Europaparlamentet uppmanar den ställföreträdande presidenten,
Abd al-Rab Mansur al-Hadi, att införa ett moratorium för avrättningar med målet att helt
avskaffa dödsstraffet.
27. Europaparlamentet uppmanar EU att utan dröjsmål se över sin migrationspolitik gentemot
länderna i Mellanöstern och Nordafrika och inom EU, i syfte att bereda sig på ett mycket
större inflöde av migranter från dessa länder, som en del av EU:s bidrag till ekonomisk
utveckling i regionen.
Bahrain
28. Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över de stränga domarna mot bahrainare som
har gripits i samband med demonstrationer för demokrati och som dömdes i orättvisa
förfaranden vid militärdomstolar.
29. Europaparlamentet kräver ett omedelbart frisläppande av alla som hålls fångna enbart för
att de har utövat sin rätt till yttrandefrihet, och uppmanar de bahrainska myndigheterna att
genomföra en oberoende utredning av anklagelserna om tortyr.
30. Europaparlamentet uttrycker sitt motstånd mot dödsstraffet och uppmanar de bahrainska
myndigheterna att omvandla dödsdomarna mot Abdullah Hassan al-Sankis och
Abdulaziz Abdulridha Ibrahim Hussein.
31. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till
vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och
säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, medlemsländerna i
delegationen för förbindelser med Maghrebländerna och med Mashrekländerna och i
Gulfstaternas samarbetsråd samt FN:s råd för mänskliga rättigheter.
PE465.737v01-00
SV
10/10
RE\872952SV.doc
