Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Jemen 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Jemen är ett av världens fattigaste länder och situationen där avviker kraftigt
vad gäller ekonomisk utveckling från övriga länder på den Arabiska halvön.
Barnadödligheten är hög, skolgång och läskunnighet låg och tillgången på
hälsovård bristfällig. Jemen är ett patriarkaliskt samhälle och kvinnan
diskrimineras på många sätt. Man räknar med att 45 procent av de över 20
miljoner invånarna lever under fattigdomsgränsen.
Mänskliga rättigheter har fått ökad uppmärksamhet i Jemen. Ett särskilt
ministerium för mänskliga rättigheter verkar sedan några år tillbaka och en
kvinnlig minister leder detta ministerium. Flera stora regionala konferenser om
demokrati och mänskliga rättigheter har ordnats i landet de senaste åren.
Jemen har ratificerat samtliga centrala MR-konventioner och är det enda landet
i regionen som anslutit sig till FN: s flyktingkonvention. Enskilda
organisationer på MR-området är tillåtna. De tillåts verka relativt fritt och
dialog mellan dessa och regeringen förekommer. En kvinnlig domare har
utsetts till medlem av högsta domstolen och en annan kvinnlig domare har
utsetts till chefsdomare i en appellationsdomstol.
Trots ratifikation av FN:s konvention mot tortyr samt ett nationellt förbud
förekommer tortyr i landets fängelser och arrestlokaler. Sharia-lagstiftning
föreskriver dödsstraff och kroppsstraff för vissa grövre brott. Homosexualitet
är förbjuden enligt sharia-lagstiftningen och belagd med dödsstraff.
Jemen är fortfarande ett stamsamhälle. I många delar av landet verkar stammar
utanför centralmaktens kontroll. Fiendskap, våld och i vissa fall utomrättsliga
avrättningar, för vilka det sällan skipas rättvisa, förekommer. Stamdomstolar
2
tillåts döma i civilrättsliga mål, men har i praktiken kunnat utvidga sin
auktoritet även till brottmål. Rättssäkerhetsgarantier frångås utan åtgärder från
regeringen sida. Även rättssäkerheten i de statliga domstolarna, vilka präglas av
korruption, kan ifrågasättas. Presidenten har dock inlett ett reformprogram för
rättsväsendet.
Jemen är en republik där den konstitutionella makten delas mellan en
direktvald president och ett likaså folkvalt parlament. Både kvinnor och män är
röstberättigade. Jemen har utvecklats mot demokrati med allmänna val och
utrymme för oppositionspartier. 2003 hölls allmänna val till parlamentet.
Under 2006 hölls presidentval samt lokala och regionala val. I förhållande till
tidigare val förekom våld och oroligheter i mindre utsträckning, men även
denna gång förorsakades fem dödsfall av våldsamheter i samband med
valkampanjen. EU bevakade valen på plats.
Det har förekommit att tidningar stängts och chefredaktörer fängslats för
publicering av oönskade reportage. Regeringen har emellertid på senare tid
föreslagit ny presslagstiftning med syfte att förbättra journalisters rättigheter.
Sedan den 11 september 2001 har rättsäkerheten för terrormisstänkta
försämrats. Många har hållits arresterade och utsatts för isolering utan att åtal
väckts. Kritiken från internationella MR-organisationer är skarp, men Jemen
har argumenterat att säkerhetsfrågor måste prioriteras.
Islam är statsreligion och i stort sett alla medborgare är muslimer.
Konstitutionen föreskriver religionsfrihet, men konvertering från islam är
strikt förbjuden och är belagd med dödsstraff. Statliga skolor undervisar enbart
i den muslimska trosåskådningen.
Arbetsrättslagstiftningen ger arbetstagare rätt att ansluta sig till fackföreningar,
förhandla om kollektivavtal samt rätt att gå ut i strejk. I praktiken är dock
fackföreningarnas betydelse ytterst begränsad.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Jemen har ratificerat följande centrala konventioner vad gäller mänskliga
rättigheter:
-
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR). De
fakultativa protokollen om enskild klagorätt och avskaffande av
dödsstraffet har inte undertecknats eller ratificerats.
3
-
-
-
-
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
(ICECSR). De fakultativa protokollen om enskild klagorätt och
avskaffande av dödsstraffet har inte undertecknats eller ratificerats.
Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering
(CERD)
Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot
kvinnor (CEDAW). Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt
har inte undertecknats eller ratificerats.
Konventionen mot tortyr (CAT). Det fakultativa protokollet om
förebyggande av tortyr har inte undertecknats eller ratificerats.
Konventionen om barnets rättigheter (CRC). De fakultativa
protokollen om barn i väpnade konflikter respektive handel med barn,
barnprostitution och barnpornografi har ratificerats.
Jemen har ratificerat 1951 års flyktingkonvention samt tillhörande
protokoll från 1967.
Landet har den 24 mars 2007 ratificerat Romstadgan för den
internationella brottmålsdomstolen
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Jemenitisk lag straffbelägger tortyr och annan omänsklig eller förnedrande
behandling. Trots ratifikation av FN:s konvention mot tortyr samt ett
nationellt förbud är tortyr vanligt förekommande i landets fängelser samt i
samband med arrest och förhör av misstänkta brottslingar.
Regeringen har officiellt medgivit att tortyr förekommer och hävdar att man
försöker åtgärda problemet. Den fortsatta förekomsten förklaras från officiellt
håll bero på bristfällig utbildning av säkerhetspolis och fängelse- eller
häktespersonal, men också på låga löner i förening med korruption. I en del fall
har åtal väckts mot förövarna, trots att statliga tjänstemän som regel åtnjuter
immunitet för brott begångna i tjänsten. Särskilda tillstånd krävs därför för att
sådant åtal ska kunna väckas.
Förhållandena i landets fängelser motsvarar inte internationellt accepterad
standard och det rapporteras om överbefolkade celler, matbrist och bristfällig
hygien. Mutor förekommer. Det finns uppgifter om att fängelsepersonal har
krävt familjemedlemmar på betalning för att deras anhöriga ska släppas efter
avtjänat straff.
Sharia-lagstiftning föreskriver kroppslig bestraffning i form av piskning, stening
och amputering för vissa grövre brott. Trots att straffen fortfarande utdöms
verkställs de sällan i praktiken.
4
Inga politiska mord eller politiskt motiverade försvinnanden har rapporterats
under året. Regeringens förmåga att kontrollera de olika stammar som
dominerar vissa regioner är begränsad, och därmed upprätthållandet av
respekten för rätten till liv, kroppslig integritet och förbudet mot tortyr.
Hedersmord förekommer och nationell lag föreskriver milda eller inga straff
för denna typ av brott.
4. Dödsstraff
I enlighet med sharia-lagstiftning föreskrivs dödsstraff för bland annat mord,
våldtäkt, väpnat rån, och konvertering från islam. Sedan 1998 tillämpas straffet
även för kidnappning. För otrohet är straffet ofta stening till döds. Sedan 1994
tillämpas inte straffet om förövaren vid brottstillfället var under 18 år. Enligt
Amnesty International avrättades minst 30 personer under 2007. Mot slutet av
året benådade presidenten en dödsdömd person som vid brottstillfället var
minderårig. Fallet hade väckt internationell uppmärksamhet. Det finns ingen
nämnvärd debatt om dödsstraffet i landet.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Enligt jemenitisk lag kan en person sitta anhållen upp till 24 timmar. Därefter
måste den anhållne antingen ställas inför rätta eller frisläppas. I inget fall kan,
enligt lagen, en misstänkt brottsling kvarhållas längre än sju dagar utan
domstolsbeslut. Den misstänkte måste underrättas om orsaken till
frihetsberövandet, erbjudas tillgång till rättsligt biträde och har rätt att kontakta
sina familjemedlemmar. Trots att lagen stipulerar motsatsen sker godtyckliga
gripanden och personer hålls, i ovisshet, isolerade i fängelser. Det förekommer
även uppgifter om fall där familjemedlemmar arresterats som en form av
utpressning för att en misstänkt brottsling ska överlämna sig till
myndigheterna.
Frihetsberövanden i strid med nationell och internationell rätt har ökat
markant sedan terrorattackerna i USA den 11 september 2001.
Massarresteringar skedde t ex direkt efter dåden i september. Internationella
människorättsorganisationer har riktat hård kritik mot Jemen för åsidosättandet
av mänskliga rättigheter i samband med terrorismbekämpning.
Terroristattackerna mot USS Cole år 2000 samt mot det franska fartyget
Limburg 2002 föranledde likaså arresteringar på bred front. I båda dessa fall
har rättegångar genomförts och domar avkunnats. I Limburg-processen
dömdes en person till döden och i Cole-affären utmättes dödsstraff för två
personer.
5
Regeringen anför att den inte har något annat val än att sätta säkerheten främst
i kampen mot terrorismen. Man har från regeringens sida också hävdat att
syftet med frihetsberövanden i många fall är att 'omvända åsikter', inte att
väcka åtal. Så kallade "re-education programs" har initierats i vissa fängelser och
fångarna deltar i diskussioner med religiösa ledare som försöker omdefiniera
synen på jihad (religiöst motiverad kamp) och på människor med annan
trosåskådning.
Kvinnor måste efter avtjänat straff ha en manlig förmyndares tillstånd att
lämna fängelset. I många fall har kvinnor varit tvungna att stanna kvar i
fängelset då deras manliga släktingar känt alltför stor skam för att begära dem
frisläppta.
Jemens konstitution stadgar om rätt till respekt för privatlivet, men
säkerhetspolisen rapporteras rutinmässigt bryta sig in i hem och kontor,
avlyssna telefonlinjer och läsa regeringskritikers privatpost.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Jemens konstitution föreskriver ett självständigt rättsväsende med opartiska
domare. Uppgifter om påtryckningar och vitt utbredd korruption inger tvivel
om huruvida opartiskhet råder. Kontakter och mutor kan påverka domsluten.
Det förekommer att stammedlemmar hotar och trakasserar domare i syfte att
påverka rättegångar. Stammedlemmar har även rapporterats muta tjänstemän,
såsom fångvårdspersonal, för att 'fiender' ska fängslas.
Jemens rättsväsende inrymmer fem olika domstolar; en brottmålsdomstol, en
för civilrättsliga mål, en för kidnappning, terrorism och sabotage, en för
kommersiella tvister samt en militärdomstol. Därutöver tillåts så kallade
'stamdomstolar' döma i vissa civilrättsliga tvister. I praktiken dömer dessa
domstolar också i brottmål, ofta utan att iaktta de rättsliga formaliteter som
föreskrivs i lag.
Enligt konstitutionen måste regeringen bistå obemedlade misstänkta med
advokathjälp, något som inte alltid efterlevts i praktiken. Svaranden har rätt att
överklaga domslut från samtliga typer av domstolar.
Det har förekommit klagomål från utländska medborgare att domstolarna,
framförallt i kommersiella tvister, är partiska till de egna medborgarnas fördel.
En rad domslut där utländska företag har vunnit över lokala parter har
emellertid avkunnats och verkställts.
6
Ett program för att reformera rättsväsendet pågår sedan 1997, men tar tid
bland annat på grund av bristen på effektiv administrativ kontroll. President
Saleh har i flera fall avskedat domare i syfte att komma till rätta med
korruptionen.
7. Straffrihet
Det uppges att det i praktiken råder straffrihet för medlemmar av
säkerhetspolisen som gjort sig skyldiga till tortyr och andra former av brott
mot de mänskliga rättigheterna. Samtidigt hävdar regeringen att åtgärder
vidtagits.
Statliga tjänstemän är immuna mot åtal om inte ett särskilt tillstånd från
justitiekanslern inhämtas. Därutöver krävs det i regel att chefsdomaren vid
appellationsdomstolen lyfter immuniteten för att rättegångsprövning ska bli
möjlig. Trots detta har ett antal medlemmar av säkerhetstjänsten dömts för
otillbörlig behandling av medborgare i samband med arrest och förhör.
Straffskalan varierar från tjugo dagar upp till tio år.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Enligt den jemenitiska konstitutionen råder yttrandefrihet i skrift, tal och bild i
enlighet med vad som föreskrivs i lag. I realiteten är rätten ofta inskränkt.
Strafflagstiftningen stadgar upp till fem års fängelse för 'förödmjukande
uttalanden om regeringen', 'spridande av falsk information som hotar den
allmänna ordningen och nationens intressen' eller 'spridande av falsk
information ämnad att skada arabländer eller andra vänskapliga länder'.
Begreppen tolkas i vid bemärkelse.
Informationsministeriet påverkar i stor utsträckning medieutbudet då det
kontrollerar de flesta tidskrifter samt äger landets enda tv- och radiostation.
Journalister har ofta fängslats och trakasserats på grund av regeringskritiska
uttalanden. För att försöka stoppa övergrepp har journalisterna bildat en
kommitté med 15 medlemmar. Avsikten är att inleda rättsliga åtgärder mot
myndigheter som misstänks ligga bakom trakasserier mot journalister.
Tulltjänstemän uppges konfiskera utländska tidskrifter med vad som anses ha
pornografiskt, religiöst eller politiskt oacceptabelt innehåll. Regeringen
censurerar inte Internet.
För att publicera böcker krävs tillstånd från kulturministeriet. En särskild
kommitté granskar allt material.
7
Konstitutionen garanterar församlings- och föreningsfrihet, men rättigheten är
i praktiken beskuren. Demonstrationer är tillåtna, men regeringen har vid
upprepade tillfällen hindrat dem och hänvisar till risk för upplopp.
Politiska partier tillåts under förutsättning att de har minst 2500 medlemmar
och måste registreras enligt lag. Enskilda organisationer, även på MR-området,
är tillåtna. Amnesty International har lokalkontor i de större städerna.
Konstitutionen föreskriver religionsfrihet, men konvertering från islam är strikt
förbjuden och är föremål för dödsstraff. Statliga skolor undervisar enbart i den
muslimska trosåskådningen.
Islam är statsreligion och i stort sett alla medborgare är muslimer. De flesta
kristna är utländska medborgare, temporärt bosatta i landet. Anhängare av
andra trosåskådningar än islam tillåts fritt utöva sin religion i hemmet och i
privata skolor samt bära religiösa symboler.
Som ett led i kampen mot extremism har regeringen vidtagit åtgärder för att
förhindra politisering av moskéaktiviteter. Muslimska religiösa ceremonier och
sammankomster som förväntas innehålla politiska uttalanden som betraktas
som skadliga för den allmänna säkerheten övervakas av regeringen.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Jemen är en republik där den konstitutionella makten delas mellan en
direktvald president och ett likaså folkvalt parlament. Kvinnor och män över
18 år är röstberättigade. Presidenten utser dessutom en rådgivande församling.
Den lagstiftande makten ligger främst hos de 301 ledamöterna i
representanthuset, Majlis al-Nuwab, varav drygt 80 procent tillhör presidentens
parti Folkets Allmänna Kongress (GPC – General People´s Congress).
Den rådgivande församlingen, Majlis al-Shura, med 111 ledamöter, tillsatta av
presidenten, har rätt att rösta i vissa av presidenten fastställda
lagstiftningsfrågor.
Presidenten och en mindre elit kring honom har dock den reella makten i
landet. Det bör samtidigt uppmärksammas att centralmakten i praktiken inte
har kontroll över alla områden, då det finns många provinser som i praktiken
styrs av stammar.
De allmänna parlamentsvalen i april 2003 var ett viktigt steg på vägen mot
demokrati. Det officiella resultatet gav GPC 230 av de 301 platserna i
8
representanthuset. De övriga platserna delas mellan ytterligare fyra partier samt
ett fåtal så kallade oberoende representanter. Internationella valobservatörer
betraktade valen som generellt sett rättvisande men framförde samtidigt kritik
på en del punkter. Det rapporterades om manipulation i form av bland annat
röster från minderåriga, försvinnande av röstboxar och otillbörlig inblandning
av säkerhetspolisen. Nästa parlamentsval hålls 2009.
President Ali Abdullah Saleh har styrt landet sedan 1990, men valdes av folket i
allmänna val först år 1999. Under 2006 återvaldes han med 77 procent av
rösterna. Valdeltagandet var något lägre än väntat (65 procent). Fem kandidater
ställde upp. Huvudkonkurrenten Faisal bin Shamlan fick ca 22 procent av
rösterna. EU hade valobservatörer på plats. De drog slutsatsen att valet trots
vissa tveksamma inslag gått rätt till. Nästa presidentval hålls 2011.
I 2006 års lokalval fick GPC 63 procent av platserna. 19 000 kandidater, varav
125 var kvinnor, tävlade om de 6 900 platserna. Något färre kvinnor valdes
denna gång in i de lokala råden, jämfört med tidigare val. Fem kvinnor,
samtliga från GPC, valdes in på regional nivå. 28 kvinnor valdes in på lokal
nivå.
I Transparency Internationals korruptionsindex (CPI) 2007 hamnar Jemen på
131:a plats , med ett index på 2.5 där 10 betyder ingen korruption.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Jemen har ratificerat samtliga av den internationella arbetsorganisationen ILO:s
åtta centrala konventioner:
- Förbud mot tvångsarbete (konventionerna nr 29 och 105)
- Förbud mot barnarbete (konventionerna nr 138 och 182)
- Icke-diskriminering i arbetslivet (konventionerna nr 100 och 111)
- Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konventionerna nr 87 och 98)
Arbetsrättslagstiftningen tillförsäkrar arbetstagare rätten att ansluta sig till
fackföreningar, ingå kollektivavtal samt rätt att gå ut i strejk. I praktiken är
fackföreningarnas betydelse och handlingsfrihet begränsad och deras
verksamhet kraftigt kringskuren.
Fackföreningar måste tillhöra General Federation of Workers Trade Unions of
Yemen (GFWTUY), vilken är den enda fackliga paraplyorganisationen. Endast
denna federation kan upplösa fackföreningar. GFWTUY uppger att man inte
har någon koppling till regeringen.
9
För att strejk ska kunna bli aktuell krävs att speciella procedurer för
konfliktslösning följs. Tvister överlämnas först till obligatorisk medling, då en
eventuell strejk skjuts upp i 85 dagar. Ett förslag om strejk måste läggas fram
av 60 procent av löntagarna och röstas igenom av 25 procent av dem. Strejk
måste vidare varslas tre veckor i förväg. Strejken måste dessutom beröra mer
än två tredjedelar av arbetsgivarens anställda och godkännas av GFWTUY.
Brist på skydd för de anställda leder till diskriminering av fackligt aktiva, till
exempel genom tvångsomplaceringar, degraderingar och avskedanden.
Kollektiva förhandlingar är tillåtna, men arbetsmarknadsministeriet kan inlägga
veto mot kollektivavtal. ILO har begärt att lagen ändras så att ett kollektivavtal
endast kan vägras om det är bristfälligt ur procedursynpunkt eller inte
respekterar de miniminormer som uppställs i arbetsmarknadslagen.
Ett utkast till ny arbetsmarknadslag innehåller väsentliga förändringar. I de
viktigaste förslagen stadgas att utländska löntagare ska få gå med i
fackföreningar. De kommer dock inte kunna väljas till förtroendeuppdrag.
Enligt lagförslaget hindras vissa grupper, till exempel hushållsanställda och
domare att gå med i fackföreningar. Ungdomar mellan 16 år och 18 år får
endast gå med i en fackförening om deras vårdnadshavare tillåter det. Enligt
det nya arbetsmarknadslagen föreslås också att GFWTUY: s monopol
upphävs.
Tvångsarbete och barnarbete är förbjudet enligt lag. En särskild lag om barns
rättigheter, som uttryckligen förbjuder barnarbete, antogs 2002. Minimiåldern
för anställning är 18 år inom offentlig sektor och 15 år inom privat sektor. Med
hjälp av ett speciellt tillstånd kan dock barn mellan 12-15 år ges rätt att arbeta.
Barnarbete är i praktiken vanligt förekommande, framförallt på landsbygden
där många barn tvingas arbeta för att bidra till familjens uppehälle. Även inne i
städerna förekommer barnarbete i små affärer eller i form av tiggeri på gatorna.
Ett beslut togs i den rådgivande församlingen år 2000 om anslutning till ILO: s
strategi mot barnarbete. Ett speciellt råd har fått i uppdrag att övervaka dess
genomförande.
Arbetslösheten i Jemen ligger kring 45 procent. Ungefär en halv miljon
jemeniter arbetar legalt som gästarbetare i Saudiarabien och deras
löner/remissor är en viktig inkomstkälla för landet.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Cirka 5,5 procent av BNP avsätts till hälsovårdssektorn. Enbart 38 procent av
befolkningen har tillgång till sjukvård. Standarden i den offentliga sjukvården är
mycket låg och obemedlade patienter får ofta själv ordna materiel till
10
operationer och liknande. Den utbredda användningen av drogen qat
förorsakar hälsoproblem bland befolkningen. Medellivslängden är för män 60
år och för kvinnor 64 år.
12. Rätten till utbildning
Konstitutionen föreskriver obligatorisk och kostnadsfri skolgång upp till
gymnasienivå. Rättigheten kan inte alltid utnyttjas i praktiken, särskilt inte på
landsbygden där barn ofta hindras av långa avstånd till skolan eller barnarbete.
Många ungdomar börjar arbeta innan de fullföljt grundskolan. Ungefär 78
procent påbörjar grundskoleutbildningen, för flickor är andelen 55 procent och
för flickor på landsbygden så låg som 25 procent. Grundskolan är
könssegregerad.
Analfabetism är omfattande. Trots reformer under 1970-talet är 30,5 procent
av männen och 71,5 procent av kvinnorna analfabeter. Bland dem som är
födda under och efter 1970-talet är analfabetismen lägre.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Jemen är ett av de fattigaste länderna i arabvärlden med en BNP per capita på
ca USD 1300 (2007). Samhället karakteriseras av stora ekonomiska klyftor.
Någon medelklass existerar i princip inte.
75 procent av befolkningen bor på landsbygden, där man räknar med att
nästan hälften av barnen upp till fem års ålder är undernärda. Barnadödligheten
är den högsta i Mellanöstern. Mer än 40 procent av landets befolkning lever
under fattigdomsgränsen. Landets knappa vattenresurser gör att en stor del av
befolkningen har en vattentillgång som ligger under internationell
minimistandard.
Över 70 procent av Jemens intäkter härrör från oljesektorn (87 procent av
landets export). Ungefär hälften av befolkningen är sysselsatt inom jordbruket.
Den ekonomiska utvecklingen drabbades svårt av effekterna av Gulfkriget
1990-1991 då drygt en miljon jemenitiska gästarbetare tvingades lämna
Saudiarabien av politiska skäl.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Jemen domineras av en patriarkalisk samhällsordning och kvinnan
särbehandlas på många plan. Traditioner och kulturella sedvänjor tillsammans
11
med den nationella tolkningen av den religiösa lagstiftningen, sharia, bidrar till
bibehållandet av skillnader och uppdelning mellan män och kvinnor, trots
ratifikation av konventionen om eliminering av all slags diskriminering av
kvinnor, CEDAW.
Sharia-reglerna föreskriver att en hustru måste lyda sin make, bosätta sig med
honom på den plats som äktenskapskontraktet anger och inte skilja sig utan
hans samtycke. En kvinna har möjlighet att begära skilsmässa under vissa
föreskrivna villkor, bland annat på grund av mannens oförmåga att försörja
henne eller om mannen tar en ny hustru utan hennes samtycke. Skilsmässa
kräver en komplicerad procedur som framförallt kvinnor på landsbygden har
svårt att genomgå på egen hand. Hustrun måste vidare återbetala halva
hemgiften om det är hon som initierar skilsmässan. Dessutom krävs det att
hon anlitar en advokat och tar sig in till en stad för att lägga fram sitt fall i
domstol.
Kvinnor måste ha tillstånd av sin make eller far, eller någon annan manlig
släkting, för att få pass och för att resa utomlands.
En muslimsk kvinna får inte gifta sig med en icke-muslimsk man och för
giftermål med en muslimsk icke-jemenit krävs tillstånd av inrikesministeriet.
Dessutom är det i många fall socialt svårt att gifta sig utanför sin stam.
Hedersmord förekommer och nationell lag föreskriver milda eller inga straff
för detta brott. Mot bakgrund av det utbredda klansystemet tvingas unga
kvinnor ibland fly för sitt liv om de haft eller misstänks ha haft en
utomäktenskaplig förbindelse genom vilken familjens heder anses ha gått
förlorad. Enligt lag tillåts giftermål vid 15 års ålder, men det förekommer att
flickor blir bortgifta redan vid 12 års ålder. Landets ”Supreme Council for
Motherhood and Childhood (SCMC) har under 2007 har föreslagit att
giftorättsåldern höjs till 18 år, i första hand för att minska dödligheten i
samband med förlossningar i hemmen. Månggifte är tillåtet men praktiseras allt
mindre.
Lagen förbjuder hustrumisshandel, men misshandel uppges i praktiken vara
vanligt. Problemet anses vara en familjeangelägenhet och få fall rapporteras till
polisen.
Kvinnlig könsstympning (FGM) är förbjudet enligt lag och regeringen försöker
aktivt motarbeta förekomsten. Sedvänjan förekommer emellertid i begränsad
utsträckning, framförallt bland medborgare med afrikanskt (sub-Sahara)
ursprung.
12
Det höga antalet icke läskunniga kvinnor som tvingas sluta skolan i tidig ålder
är ett problem som förstärker de stora skillnaderna mellan män och kvinnor i
samhället. Enbart 22 procent av arbetskraften beräknas vara kvinnor.
Trots nomineringen av en del kvinnor till politiska poster råder fortfarande
bristande proportionalitet bland könen i det politiska livet. I valen 2006 var
kvinnor starkt underrepresenterade bland kandidaterna. I valen 2003 uppgick
den kvinnliga andelen av registrerade väljare till 42 procent.
En ministerpost i regeringen (för mänskliga rättigheter) innehas av en kvinna.
Ministeriet för mänskliga rättigheter arbetar aktivt med frågan om kvinnans
ställning i samhället Två kvinnor innehar platser i den rådgivande församlingen
och det finns en vald kvinnlig parlamentsledamot.
Regeringen har vidtagit åtgärder för att förbättra kvinnans situation i landet,
varav den främsta är etablerandet av en nationell kvinnokommitté. Kommittén
reviderar bland annat den nationella lagstiftningen i syfte att föreslå ändringar
av kvinnodiskriminerande bestämmelser. Vidare finns det en rad ickeregeringsanknutna kvinnoorganisationer i landet som tillåts verka och som
arbetar för utvecklingen av kvinnans roll i samhället.
15. Barnets rättigheter
Den nationella lagstiftningen tillförsäkrar barn grundläggande skydd och
rättigheter, men reglerna tillämpas inte fullt ut. Detta gäller framförallt
utbildning och hälsa. Undernäring är vanligt och barnadödligheten hög.
Barnarbete och även barnäktenskap förekommer, om än i begränsad
utsträckning.
Jemen har av övervakningskommittén för barnkonventionen uppmanats vidta
ytterligare åtgärder för att stoppa "trafficking". Framför allt gäller det en
omfattande handel med barn till Saudiarabien som där utnyttjas för tiggeri.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Det saknas bestämmelser i den nationella lagstiftningen som uttryckligen
förbjuder diskriminering på grund av ras, nationell eller etnisk tillhörighet.
Etnisk diskriminering förekommer i form av marginalisering av vissa specifika
grupper, framförallt minoritetsgruppen Akhdam, ättlingar till etiopiska
kolonisatörer. De har svårt att få tillgång till utbildning, hälsovård och tillträde
till arbetsmarknaden.
13
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är förbjuden enligt sharia-lagstiftningen och belagd med
dödsstraff. Det är svårt att erhålla tillförlitlig information om homosexuellas
situation i landet.
18. Flyktingars rättigheter
Jemen är det enda landet i Gulf-regionen som har ratificerat 1951 års
flyktingkonvention. Landet har enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR)
över 80 000 registrerade flyktingar och härbärgerar därmed regionens största
icke-palestinska flyktinggrupp, varav majoriteten kommer från Somalia och
Etiopien.
Jemen har ingen nationell asyllagstiftning utan låter UNHCR bedöma och
meddela flyktingstatus. På grund av det stränga säkerhetsklimatet i Jemen har
det förekommit att icke-registrerade flyktingar arresterats utan åtal och
fängslats tillsammans med kriminella.
19. Funktionshindrades rättigheter
Funktionshindrade har en konstitutionell rättighet till social trygghet och
adekvat hälsovård, garanterad av staten. Det finns många centra för
funktionshindrade i Jemen, men det är också mycket vanligt att familjen agerar
socialt skydd och behåller de funktionshindrade inom familjen. Resultatet blir i
vissa fall att de berövas rätten till hjälpmedel, specialutbildning etc.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Oberoende människorättsorganisationer tillåts arbeta förhållandevis fritt i
Jemen. I regel kan de utreda och även publicera sitt material utan restriktioner
från regeringens sida. Regeringen har varit samarbetsvillig vad gäller att svara
på frågor, men en del klagomål om uteblivna svar har förekommit. 2001
utfärdades en särskild lag om föreningar som reglerar grundandet och
aktiviteterna för enskilda organisationer.
Human Rights Information and Training Center, Sisters Arabic Forum for
Human Rights, Women's Affair Support Center och Forum for a Civic Society
14
kan nämnas som exempel på jemenitiska enskilda organisationer som har
mänskliga rättigheter på agendan.
Internationella MR-organisationer har som regel inga problem med att besöka
Jemen. MR-organisationer som Amnesty International, Human Rights Watch
och även representanter från Europaparlamentet har tillåtits inspektera
förhållandena i jemenitiska fängelser, situationen för flyktingar etc. Amnesty
International har lokalkontor i Jemen.
Ministeriet för mänskliga rättigheter har en särskild avdelning som nära
samarbetar med de många enskilda organisationerna i landet.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Jemen får ett omfattande bistånd genom EU-kommissionen, vissa EU-länder
och även från grannstaterna, där insatser för demokrati och mänskliga
rättigheter ingår. Sida ger stöd till utvecklingsansträngningarna i mycket
begränsad omfattning. Organisationen Svenska Rädda barnen är verksam i
Jemen.
