Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
Utrikesdepartementet
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Mänskliga rättigheter i Jemen 2011
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och
trendanalys
Jemen är Mellanösterns fattigaste land och situationen för de mänskliga
rättigheterna är kritisk. Under året genomfördes omfattande demonstrationer
mot regeringsmakten i de stora städerna. Tusentals människor miste livet i
samband med dagliga massdemonstrationer.
Det ökade trycket på samhällsstrukturen från internflyktingar (IDP), den
minskade regeringskontrollen till följd av konflikter i norra och södra Jemen,
demonstrationer och protester i de södra delarna av landet samt aktiviteter av
terroristorganisationer som al-Qaida har haft negativa återverkningar i hela
landet.
I november 2011 accepterade president Saleh att avgå, i enlighet med den
övergångsplan som förhandlats av Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) och som
fått stöd av FN:s säkerhetsråd. Trots detta fortsatte protesterna och
våldsamheterna också under återstoden av 2011. Enligt övergångsplanen skulle
presidentval hållas inom 90 dagar, i syfte att välja en president för en tvåårig
övergångsperiod. I val som hölls den 21 februari 2012 valdes vice presidenten
Abd Rabo Mansour Hadi till president under övergångsperioden.Planen
garanterar även Saleh och hans närmaste åtalsimmunitet.
Jemens ekonomiska utveckling skiljer sig markant från övriga stater på den
Arabiska halvön då det i landet inte finns naturresurser i samma utsträckning
som hos dess oljerika grannar. Enligt FN:s utvecklingsprogram, UNDP, lever
uppskattningsvis 45 procent av landets över 24 miljoner invånare under
fattigdomsgränsen. Drygt 40 procent av befolkningen uppskattas vara
undernärd. Nya siffror tyder på att så mycket som 17 procent av befolkningen
lever på mindre än en US-dollar om dagen. Barnadödligheten är hög,
2
utbildningsnivån och läskunnigheten låg och tillgången till hälsovård bristfällig.
Enligt FN:s flyktingskommissariat, UNHCR, har konflikterna i kombination
med fattigdomen, torkan, de ökade matpriserna och kollapsen av
samhällsservicen medfört att livet för miljontals jemeniter blivit en daglig kamp
för överlevnad. Biståndsorganisationer har med hänsyn till säkerheten inte
kunnat nå fram till alla delar av landet.
Likaså är Jemen ett patriarkaliskt samhälle. Traditioner och kulturella sedvänjor
tillsammans med den nationella tolkningen av den islamiska religiösa
lagstiftningen, sharia, bidrar till bibehållandet av diskriminering och uppdelning
mellan män och kvinnor. Kvinnor står under förmyndarskap och över hälften
av alla kvinnor över 15 år uppges vara analfabeter. Hedersrelaterade brott
förekommer och nationell lag föreskriver milda eller inga straff för dessa brott.
Kvinnlig könsstympning är ett utbrett problem.
Mer än hälften av alla barn under fem år beräknas vara undernärda.
Barnäktenskap förekommer och flickor har rapporterats bli bortgifta redan vid
12-13 års ålder. Uppskattningsvis gifts nära 50 procent av landets flickor bort
innan de fyllt 18 år. Även människohandeln med barn uppskattas ha ökat.
Barnsoldater uppges fortfarande användas i konflikter i landet, trots att det är
förbjudet enligt lag.
Jemen är en republik där den konstitutionella makten delas mellan en
direktvald president och ett folkvalt parlament. Både kvinnor och män är
röstberättigade och det senaste parlamentsvalet hölls 2003. Efter att ha skjutits
upp sedan år 2009 var ett val planerat till april 2011, men sköts upp ännu en
gång. I enlighet med den av Gulfstaternas samarbetsråd (GCC)
framförhandlade övergångsplanen ska val till parlamentet hållas mot slutet av
den tvååriga övergångsperioden.
Trots att landet officiellt är en republik är Jemen ett stamsamhälle och i många
delar av landet verkar stammar utanför centralmaktens kontroll. Fiendskap och
våld mellan stammar förekommer, och i vissa fall utomrättsliga avrättningar.
Rättvisa skipas sällan för dessa brott. Stamdomstolar tillåts döma i civilrättsliga
mål men har i praktiken kunnat utvidga sin auktoritet även till brottmål.
Rättssäkerhetsgarantier frångås utan åtgärder från regeringens sida. Även
rättssäkerheten i de statliga domstolarna kritiseras och rättsväsendet sägs
präglas av korruption. Ett reformprogram av rättsväsendet har initierats men
uppgifter om hur reformerna utvecklats saknas. I princip saknar centralmakten
förutsättningar att utöva myndighet utanför de större städerna, i vissa fall inte
ens inom större städer som till exempel Aden.
Sammantaget sågs en negativ trend på en rad områden, inte minst vad gäller
åtnjutandet av ekonomiska och sociala rättigheter. Under årets
3
demonstrationer och oroligheter gjordes försök att begränsa de politiska
rättigheterna, framför allt yttrande- och mötesfriheten. Några tydliga
förbättringar vad gäller rättssäkerheten kan inte skönjas. Situationen för
kvinnor och barn förblir svår.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Jemen har ratificerat följande centrala konventioner, med förbehållet att landet
reserverar sig mot artiklar som anses strida mot islamsk sharia eller inhemsk
lagstiftning:
-
-
-
-
-
-
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR). De fakultativa (det vill säga
frivilliga) protokollen om enskild klagorätt och avskaffande av
dödsstraffet har inte undertecknats eller ratificerats.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICECSR).
Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har inte undertecknats
eller ratificerats.
Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW). Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har
inte undertecknats eller ratificerats.
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr har inte undertecknats eller
ratificerats.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC). De fakultativa protokollen om barn i väpnade konflikter
respektive handel med barn, barnprostitution och barnpornografi har
ratificerats.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights for Persons with Disabilities (CPD). Det fakultativa
protokollet om enskild klagorätt har ratificerats.
Jemen har även ratificerat 1951 års flyktingkonvention samt tillhörande
protokoll från 1967 och undertecknat men inte ratificerat Romstadgan för den
internationella brottmålsdomstolen. Jemen har inte ratificerat konventionen
mot påtvingade försvinnanden (ICCPED).
4
Landet för en löpande dialog med FN:s konventionskommittéer. Jemen skulle
ha lämnat in sin första rapport till kommittén för rättigheter för personer med
funktionsnedsättning (CRPD) i slutet av april 2011 men ingen rapport tycks
ännu ha inkommit.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Jemen har ratificerat FN:s konvention mot tortyr (CAT), och tortyr är
förbjudet enligt jemenitisk lag. Trots förbudet uppges tortyr vara vanligt
förkommande, både i landets fängelser och i samband med häktningar och
förhör av misstänkta.
Enligt jemenitisk tolkning av sharia-rätten tillämpas amputation som
bestraffning för vissa brott. Spöstraff förekommer som bestraffning för
alkoholrelaterade brott samt sexualbrott. Summariska avrättningar uppges
förekomma på landsbygden där av myndigheterna kontrollerade domstolar
saknar inflytande och där informella stamdomstolar verkar.
4. Dödsstraff
I enlighet med sharia-rätten föreskrivs dödstraff för bland annat mord, våldtäkt,
kidnappning, väpnat rån och konvertering från islam. Tillvägagångssättet för
dödstraff i Jemen är arkebusering, stening utdöms som straff för otrohet men
verkställs sällan. Enligt Amnesty International avrättades minst 53 personer
under 2011 och minst 27 personer dömdes till dödstraff. Antalet personer som
sitter frihetsberövade i väntan på dödstraff uppges uppgå till flera hundra.
Enligt Jemens tolkning av sharia-rätten har brottsoffrets familj rätt att begära
dödstraff för en förövare om det anses bemyndigat av sharia. Brottsoffrets
familj har även rätt att benåda den anklagade i utbyte mot ersättning, s.k.
blodspengar.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Enligt jemenitisk lag kan en gripen person hållas frihetsberövad upp till 24
timmar. Därefter måste häktningsförhandling hållas eller den frihetsberövade
släppas fri. I inget fall kan, enligt lagen, en misstänkt brottsling kvarhållas
längre än sju dagar utan domstolsbeslut. Alla personer som frihetsberövats
5
måste underrättas om orsaken till frihetsberövandet, erbjudas tillgång till
rättsligt biträde och har rätt att kontakta sina familjemedlemmar. Trots detta
förekommer godtyckliga frihetsberövanden i Jemen, liksom kränkningar av de
övriga lagstadgade rättigheterna.
Frihetsberövade kvinnor måste erhålla en manlig förmyndares godkännande
innan de kan frisläppas. Enligt rådande traditioner och seder anses ofta en
familjs heder djupt förorättad av en kvinnas fängelsevistelse, vilket leder till att
många kvinnor inte blir frisläppta. I fall där kvinnor föder barn i fängelset finns
det, på grund av yttre sociala påtryckningar och hot, ofta ingen annan lösning
än att barnet också tvingas leva i fängelset.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Jemens grundlag föreskriver ett självständigt rättsväsende med opartiska
domare. I praktiken påverkar påtryckningar och vitt utbredd korruption
rättstillämpningen. Det förekommer att stammedlemmar hotar och trakasserar
domare i syfte att påverka rättegångar. Stammedlemmar har även rapporterats
muta tjänstemän för att få ”fiender” fängslade. Utbredd laglöshet råder i
Jemen, vilket kraftigt begränsar rättsäkerheten och rättsväsendets effektivitet.
Rättsväsendet innefattar tre rättsinstanser där den lägsta hanterar tvistemål,
brottmål, kommersiella tvister samt civilrättsliga mål. Överklagande instanser
med Högsta domstolen som högsta rättsinstans finns och uppges fungera
relativt väl givet omständigheterna. Sedan år 1999 finns det även en
specialdomstol som dömer i mål som rör allmän säkerhet, såsom sabotage,
terrorism och kidnappning. Specialdomstolen har fått kritik av icke-statliga
organisationer för att bryta mot landets grundlagar och inskränka den åtalades
rättigheter. I maj 2009 etablerades även en pressdomstol som endast behandlar
fall som rör press- och yttrandefriheten.
Utöver det formella rättsystemet tillåts också stamdomstolar döma i
civilrättsliga mål. I praktiken dömer de även i mål utöver sin befogenhet. Den
rätt som tillämpas i stamdomstolar är inte standardiserad eller nedskriven, utan
bygger i stället på en traditionsenlig rätt till hämnd och utbetalande av
blodspengar. I praktiken är stamdomstolarna snarast en form av informella
möten mellan stamledare och shejker.
7. Straffrihet
Straffriheten anses utbredd när det gäller säkerhetspolisen och statliga
tjänstemän. Misstankar om tortyr eller annan grym, omänsklig och förnedrande
6
behandling av säkerhetspolisen utreds sällan. Regeringen förnekar att problem
existerar.
Statliga tjänstemän är enligt rådande praxis immuna mot åtal om inte ett
särskilt tillstånd från justitiekanslern inhämtas. Utöver detta krävs det i regel att
chefsdomaren vid appellationsdomstolen, det vill säga den domstol som
hanterar överklaganden, lyfter immuniteten för att rättegångsprövning ska bli
möjlig. Trots detta har ett antal av säkerhetstjänstens medlemmar dömts för
kränkande behandling av medborgare i samband med gripande och förhör.
Straffskalan varierar från fängelse i tjugo dagar upp till tio år.
8. Yttrande- och pressfrihet, inklusive på internet
Yttrande- och pressfrihet garanteras i Jemens grundlag men undergrävs av att
nationell lagstiftning förbjuder kritik mot statschefen, publicering av material
som anses underminera moralen i samhället eller som hotar förvränga bilden
av Jemen. Myndigheterna förnekar att massmedier censureras, men trovärdiga
uppgifter tyder på att censur av tidningar, radio och tv ändå förekommer.
Staten förefaller i stor utsträckning kunna styra vilka ämnen som ska täckas i
landets medier.
Den icke-statliga organisationen Women Journalists Without Chains uppger att
det finns ett tiotal statligt kontrollerade tidningar i Jemen och omkring 160
självständiga eller partibundna publikationer. Regeringen kontrollerar landets
två tv-kanaler och samtliga sex radiokanaler, två nationella och fyra regionala.
I den franska icke-statliga organisationen Reportrar utan Gränsers årliga
pressfrihetsindex placeras Jemen på plats 170 av 179 år 2011. Detta innebär att
landet endast sjönk en placering trots det våld som säkerhetsstyrkor riktat mot
demonstranter och journalister som rapporterat om demonstrationerna. Att
Jemen bara sjunkit en placering förklaras av att mediefriheten sedan tidigare
varit mycket oroande och att landet tappade sexton placeringar redan år 2008
när försämringen av medieläget eskalerade. Från början av 2011 och fram till
den 1 september 2011 rapporterade Reportrar utan gränser att tre journalister
dödats och att en fängslats.
Informationsministeriet censurerar internet. Sidor som anses väcka anstöt och
vara omoraliska blockeras. Tillgången till internet är låg. Enligt siffror från
Internet World Stats hade mindre än tio procent av befolkningen tillgång till
internet under 2011. Den absoluta majoriteten av internetanvändare är män då
datorer främst är tillgängliga på internetkaféer där kvinnor av kulturella skäl har
svårt att vistas.
9. Mötes- och föreningsfrihet
7
Grundlagen garanterar församlings- och föreningsfrihet, men rättigheten är i
praktiken begränsad. Under 2011 besköt jemenitiska säkerhetsstyrkor vid flera
tillfällen demonstranter och flera personer skadades och dödades. Utöver detta
greps många demonstranter utan att brottsmisstanke meddelades. Det har
förekommit rapporter om att de gripna ska ha utsatts för tortyr.
Det är tillåtet att bilda fackföreningar men aktiva medlemmar har utsatts för
diskriminering (se vidare kapitel 12).
Omfattande byråkrati och det stora inflytande som förvaltningen har över
bildandet av organisationer medför att processen att registrera en enskild
organisation kan ta tid. Det har förekommit uppgifter om att tillståndsgivning
medvetet förhalats för regimkritiska grupper.
10. Religions och övertygelsefrihet
Islam är statsreligion och i stort sett alla medborgare är muslimer. Grundlagen
föreskriver religionsfrihet men konvertering från islam är enligt jemenitisk
tolkning av sharia-rätten förbjuden och leder till dödsstraff. Statliga skolor
undervisar enbart i den muslimska trosåskådningen. De flesta kristna är
utländska medborgare, temporärt bosatta i landet. Anhängare av andra
trosåskådningar än islam tillåts fritt utöva sin religion i hemmet och i privata
skolor samt bära religiösa symboler. Den mindre judiska församling som lever i
landet uppges vara utsatt för trakasserier och sakna lämpligt skydd från
myndigheterna.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Jemen är en republik. Efter omfattande protester och massdemonstrationer
under hela 2011 accepterade president Saleh att avgå i november 2011, i
enlighet med den övergångsplan för landet som förhandlats av Gulfstaternas
samarbetsråd (GCC) och som fått stöd av FN:s säkerhetsråd. Under den
tvååriga övergångsperiod som stadgas i GCCs övergångsplan kommer vice
presidenten Abd Rabo Mansour Hadi att agera president, vilket bekräftades vid
val hållna den 21 februari 2012.
Presidentval sker normalt vart sjunde år och det senaste regelrätta valet ägde
rum år 2006 då den nu avgångne president Saleh vann 77 procent av rösterna.
EU:s utsända valövervakare bedömde valen som ett steg i riktning mot ett
demokratiskt politiskt system, men påpekade att mycket arbete fortfarande
återstod. Tillförlitligheten av valresultatet kritiserades, liksom det faktum att
kvinnliga kandidater hade motarbetats under valprocessen.
8
Politiska partier tillåts under förutsättning att de har minst 2 500 medlemmar
samt är registrerade.
Kvinnor och män över 18 år har rösträtt samt rätt att kandidera inför val. Trots
detta är färre än en procent av parlamentets ledamöter kvinnor. I
presidentvalet år 2006 utgjorde kvinnor 42 procent av valmanskåren.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Jemen har ratificerat samtliga av den internationella arbetsorganisationen ILO:s
åtta centrala konventioner:
- Förbud mot tvångsarbete, nr 29 och 105
- Förbud mot barnarbete, nr 138 och 182
- Icke-diskriminering i arbetslivet, nr 100 och 111
- Föreningsfrihet och förhandlingsrätt, nr 87 och 98.
Arbetsrättslagstiftningen tillförsäkrar arbetstagare rätten att ansluta sig till
fackföreningar och ingå kollektivavtal. I praktiken är dock fackföreningarnas
betydelse och handlingsfrihet begränsad och deras verksamhet kraftigt
inskränkt. Det förekommer att fackligt aktiva diskrimineras, till exempel genom
tvångsomplaceringar och avskedanden.
Fackföreningar måste också tillhöra General Federation of Workers Trade
Unions of Yemen (GFWTUY), den enda fackliga paraplyorganisationen och
det enda förbund som kan upplösa fackföreningar. GFWTUY uppger att de
inte har någon koppling till regeringen.
Strejkrätten är inskränkt och försvåras genom ett komplicerat regelverk. För att
strejk ska kunna utlysas krävs att speciella procedurer för konfliktlösning, som
obligatorisk medling, först uttömts. Strejk måste vidare varslas tre veckor i
förväg och beröra mer än två tredjedelar av arbetsgivarens anställda samt
godkännas av GFWTUY.
Tvångsarbete och barnarbete är förbjudet enligt lag. En särskild lag om barns
rättigheter, som uttryckligen förbjuder barnarbete, antogs 2002. Minimiåldern
för anställning är 18 år inom offentlig sektor och 15 år inom privat sektor. Med
hjälp av ett speciellt tillstånd kan dock barn mellan 12–15 år ges rätt att arbeta.
Barnarbete är dock i praktiken vanligt förekommande, framför allt på
9
landsbygden där många barn tvingas arbeta för att bidra till familjens
uppehälle. Även inne i städerna förekommer barnarbete i små affärer eller i
form av tiggeri på gatorna. Ett beslut togs i den rådgivande församlingen år
2000 om anslutning till ILO:s strategi mot barnarbete. Ett speciellt råd har fått
i uppdrag att övervaka dess genomförande. Regeringsfinansierade kampanjer
arbetar aktivt för att motverka barnarbete.
Arbetslösheten i Jemen är svår att uppskatta. Ungefär en halv miljon jemeniter
arbetar legalt som gästarbetare i Saudiarabien och de pengar de sänder hem är
en viktig inkomstkälla för landet.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Standarden i den offentliga sjukvården är mycket låg och patienter får ofta
själva ordna materiel till operationer och liknande. Flera organisationer har
benämnt detta om en kollaps av samhällsservicen.
14. Rätten till utbildning
Omkring 5,2 procent av BNP spenderades på utbildningssektorn år 2008 och
grundlagen föreskriver obligatorisk och kostnadsfri skolgång upp till
gymnasienivå. Rättigheten kan däremot inte alltid utnyttjas i praktiken, särskilt
inte på landsbygden där barn ofta hindras av långa avstånd till skolan eller
barnarbete. Många ungdomar börjar arbeta innan de fullföljt grundskolan.
Analfabetismen är omfattande och trots reformer under 1970-talet uppskattas
20,1 procent av männen och 55,3 procent av kvinnorna över 15 år vara
analfabeter, detta enligt siffror från FN:s utvecklingsprogram (UNDP 2011).
Bland dem som är födda under och efter 1970-talet är analfabetismen lägre.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Enligt FN:s utvecklingsprograms (UNDP) välfärdsindex (HDI) placerar sig
Jemen på plats 154 av 187 år 2011 och hamnar därmed i kategorin av länder
med låg utvecklingsnivå.
Landet är det fattigaste i arabvärlden med en BNP per capita på 2 600 USdollar (2010) och samhället karakteriseras av stora ekonomiska klyftor. Mer än
45 procent av landets befolkning levde under fattigdomsgränsen, två US-dollar
per dag, enligt siffror från UNDP 2010. FN uppskattar att drygt 40 procent av
befolkningen lider av undernäring.
10
Barndödligheten för barn upp till fem år är bland de högsta i Mellanöstern med
omkring tio procent. Likaså är mödradödligheten den högsta i Mellanöstern
och beräknas till 210 dödsfall per 100 000 födslar.
Förväntad medellivslängd vid födsel är 65,5 år och officiella uppgifter indikerar
att 74,2 procent av befolkningen är under 20 år gamla.
Ett annat stort problem landet brottas med är knappa vattenresurser, vilket
innebär att vattentillgången för en stor del av befolkningen ligger under
internationell minimistandard. Vattenbristen är ett av landets största hinder för
förbättrad levnadsstandard och ger anledning till särskild oro då landet sett en
befolkningsökning på 3,1 procent under år 2011. Jemen beräknas fördubbla sin
befolkning – till cirka 40 miljoner invånare – inom 20 år. Experter bedömer
att vattenresurserna i huvudstaden Sana’a kommer ta slut inom fem till tio år.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Jemen hamnade för sjätte året i rad på sista plats i World Economic
Forums ”Global Gender Gap Report 2011” som undersöker jämställdhet
mellan män och kvinnor i världens länder.
Landet domineras av en patriarkalisk samhällsordning där kvinnan
särbehandlas på många plan. Traditioner och kulturella sedvänjor tillsammans
med den nationella tolkningen av den islamiska religiösa lagstiftningen, sharia,
bidrar till bibehållandet av skillnader och uppdelning mellan män och kvinnor,
trots ratifikation av konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering
av kvinnor, CEDAW. Kvinnor måste exempelvis ha tillstånd av sin make eller
far, eller någon annan manlig släkting, för att erhålla resehandlingar och för att
resa utomlands.
Sharia-regler föreskriver att en hustru måste lyda sin make, bosätta sig med
honom på den plats som äktenskapskontraktet anger och inte skilja sig utan
hans samtycke. En kvinna har möjlighet att begära skilsmässa under vissa
föreskrivna villkor, bland annat på grund av mannens oförmåga att försörja
henne eller om mannen tar en ny hustru utan hennes samtycke. Skilsmässa
innebär däremot en komplicerad procedur som framför allt kvinnor på
landsbygden har svårt att genomgå på egen hand. Hustrun måste vidare
återbetala halva hemgiften om det är hon som initierar skilsmässan. Dessutom
krävs det att hon anlitar en advokat och tar sig in till en stad för att lägga fram
sitt fall i domstol.
11
En muslimsk kvinna får inte gifta sig med en icke-muslimsk man och för
giftermål med en muslimsk icke-jemenit krävs tillstånd av inrikesministeriet. I
många fall är det dessutom, på grund av sociala påtryckningar, svårt att gifta sig
utanför sin stam.
Hedersrelaterade brott förekommer och nationell lag föreskriver milda eller
inga straff för dessa brott. Mot bakgrund av det utbredda klansystemet tvingas
unga kvinnor ibland fly för sina liv om de haft eller misstänks ha haft en
utomäktenskaplig förbindelse genom vilken familjens heder anses ha tagit
skada. Våldtäkt är förbjudet enligt lag, dock inte om den sker inom
äktenskapet.
Lagen förbjuder hustrumisshandel, men misshandel i hemmet är troligen
vanligt förekommande. Brott av detta slag betraktas ofta som en
familjeangelägenhet som ska skötas inom släkten för att inte skada familjens
heder. Få fall rapporteras därför till polisen. Ministeriet för mänskliga
rättigheter initierade under 2008 en jourtelefon för våld mot kvinnor i hemmet.
Sexuella trakasserier uppges vara vanligt förekommande och är inte förbjudet i
lag.
Kvinnlig könsstympning är förbjudet enligt lag och regeringen försöker aktivt
motarbeta det. Sedvänjan förekommer trots det i stor utsträckning. Enligt
officiell jemenitisk statistik från 2003 uppgav 33,1 procent av flickor och
kvinnor mellan 15 år och 49 år som bodde i urbana områden att de hade
könsstympats. På landsbygden var motsvarande siffra ännu högre, 40,7
procent. Ingreppet sker oftast endast några månader efter födseln.
Det höga antalet icke läskunniga kvinnor, som tvingats sluta skolan i tidig ålder,
är ett problem som förstärker de stora skillnaderna mellan män och kvinnor i
samhället. Enbart 20 procent av arbetskraften beräknas vara kvinnor enligt
siffror från Världsbanken 2009.
Trots nomineringen av en del kvinnor till politiska poster råder fortfarande
bristande proportionalitet bland könen i det politiska livet och i valet 2006 var
kvinnor starkt underrepresenterade bland kandidaterna.
17. Barnets rättigheter
Barns rättigheter skyddas av såväl nationell lagstiftning som ratificering av
konventionen om barnets rättigheter (CRC) samt dess tilläggsprotokoll. Trots
detta förekommer omfattande brister i respekten för barnets rättigheter.
12
Konflikterna har gjort att FN och andra biståndsorganisationer har svårt att nå
fram med bistånd i samma utsträckning som tidigare i norra delen av landet,
vilket fått allvarliga konsekvenser, inte minst för barn. I byn Dammaj nio
kilometer sydöst om staden Sa’ada har minst fyra barn under fem år dött som
direkt konsekvens av att rebellerna blockerat vägen in till byn. Hundratals
andra barn riskerar att drabbas av samma öde. Den rutinmässiga vaccineringen
av barn har minskat med 40 procent i vissa delar av landet. Polio- och
mässlingutbrott förekommer vilket är ett tecken på ett sammanbrott av
samhällsservicen. Jemen har efter Afghanistan den högsta andelen kroniskt
undernärda barn i världen. Mer än hälften av alla barn under fem år beräknas
vara undernärda. I vissa delar av landet är siffrorna ännu högre och ett av tre
barn beräknas vara undernärt.
Barnarbete i Jemen har på senare år ökat trots regeringens försök att stävja det.
Jemenitiska myndigheter uppgav i november 2010 att antalet barnarbetare tros
överstiga en miljon. En studie av CHF International visar att siffran i
verkligheten kan ligga på omkring fem miljoner. UNHCR rapporterar att den
politiska situationen kommer att öka antalet barn i arbete. Orsaken är att
ökande fattigdom kan tvinga föräldrar att skicka sina barn att arbeta för att
kunna försörja familjen.
Människohandel utgör ett ökande problem i Jemen och vissa uppgifter pekar
på att uppåt 200 barn i veckan förs över gränsen till Saudiarabien eller tvingas
arbeta med att smuggla varor över gränsen. Offren för människohandel är i
många fall barn från Somalia och Etiopien som tvingas till prostitution eller
tiggeri i Jemen eller angränsande länder.
Barnäktenskap utgör också ett stort problem i Jemen och har väckt
internationell uppmärksamhet de senaste åren. Dilemmat lyftes fram bland
annat i en rapport från människorättsorganisationen Human Rights Watch
publicerad i december 2011. Fenomenet förekommer på såväl landsbygden
som i städer, och flickor kan giftas bort så tidigt som vid 12- eller 13-årsåldern.
I områden som Hadhramawt och Hudadida förekommer det till och med
uppgifter om flickor som endast varit åtta år gamla vid giftermålet.
Trots lagstiftning uppges att barnsoldater används i flera av konflikterna i
landet och situationen är svår att överblicka. I Sa’ada-provinsen i norra Jemen
ska barn ha använts av både regeringsstyrkor och Houthirebeller. Av vissa
stammar anses också gifta pojkar i åldrarna 12–15 vara män och därmed ha
skyldighet att strida för stammen.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
13
Trots ratificeringen av konventionen om avskaffande av alla former av
rasdiskriminering (CERD) saknas bestämmelser i den nationella lagstiftningen
som uttryckligen förbjuder diskriminering på grund av ras eller nationell eller
etnisk tillhörighet.
Etnisk diskriminering förekommer i form av marginalisering av personer som
tillhör vissa specifika grupper, framför allt minoritetsgruppen Akhdam, ättlingar
till etiopiska kolonisatörer. Personer som tillhör denna grupp har svårt att få
tillgång till utbildning, hälsovård och tillträde till arbetsmarknaden.
Det finns uppgifter om att shiitiska Zaydi-muslimer i de norra delarna av
Jemen diskrimineras av den sunnidominerade regeringen.
Av den jemenitisk-judiska befolkningen, med djupa rötter i landet, finns endast
ett hundratal hushåll kvar.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexuella handlingar är förbjudna enligt sharia-rätten och kan leda till
dödsstraff. En utbredd intolerans råder, ämnet är närmast tabubelagt och det är
svårt att erhålla tillförlitlig information om homo-, bi-, och transpersoners
situation i landet.
20. Flyktingars rättigheter
Jemen är det enda landet i Mellanöstern som har ratificerat 1951 års
flyktingkonvention. Landet hade enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR)
cirka 237 000 registrerade flyktingar i december, varav majoriteten kommer
från Somalia. Under 2011 anlände över 103 000 flyktingar från framför allt
Somalia och Etiopien till Jemen, den högsta siffran sedan 2006 då UNHCR
började mäta antalet anländande flyktingar. Jemen har ingen nationell
asyllagstiftning utan låter UNHCR bedöma och meddela flyktingstatus. På
grund av det stränga säkerhetsklimatet i Jemen har det förekommit att ickeregistrerade flyktingar frihetsberövats utan åtal och fängslats tillsammans med
kriminella.
Utöver flyktingar från Afrikas horn fanns det enligt UNHCR uppemot en halv
miljon internflyktingar i landet år 2011, varav de flesta i Sa’ada-provinsen eller
de angränsande provinserna i nordvästra Jemen. De flesta internflyktingarna är
resultatet av den pågående konflikten mellan Houthirebeller (i norr, främst i
Sa’ada-provinsen) och regeringsstyrkor. UNHCR uppger att det råder stora
14
svårigheter att nå internflyktingarna då centrala transportvägar är kontrollerade
av rebeller. Till följd av detta rapporteras att 31,5 procent av internflyktingarna
i den norra provinsen Hajjah, hem för majoriteten av landets internflyktingar,
lider av akut undernäring.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Jemen har ratificerat konventionen om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning. Jemens grundlag ger också personer med
funktionsnedsättning rätt till social trygghet och lämplig hälsovård. Trots att
det finns speciellt etablerade institutioner samt icke-statliga organisationer som
arbetar med rättigheter för personer med funktionsnedsättning utgör familjen
det främsta sociala skyddet. Resultatet blir i vissa fall att personer med
funktionsnedsättning berövas rätten till exempelvis hjälpmedel och
specialutbildning. Många personer med funktionsnedsättning utsätts för social
diskriminering och hålls undangömda i hemmen. Nationell lagstiftning om
tillgänglighetsanpassning av offentliga byggnader saknas.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Situationen för människorättsorganisationer speglar den generella
säkerhetsbilden i landet. Tre franska hjälparbetare kidnappades 2011 av
jemenitiska klanmedlemmar och frigavs först efter fem månader efter hjälp
från Oman. Uppgifter förekommer om att en lösensumma betalades. I
november 2011 kidnappades tre Röda Kors-medarbetare, en fransman och två
jemeniter.
Oberoende människorättsorganisationer har tidigare kunnat arbeta
förhållandevis fritt i Jemen. I regel har de kunnat övervaka situationen för de
mänskliga rättigheterna och även publicera sig utan restriktioner från
regeringens sida. Sedan oktober 2010 förbereds en förordning av ministeriet
för planering och samarbete som, om den genomförs, markant kommer att
försvåra för utländska icke-statliga organisationer att bedriva verksamhet i
landet. Förslaget föreskriver en lägsta gräns för organisationernas årliga
budgetar till 250 000 US-dollar samt föreskriver att organisationen måste ingå
avtal med ministeriet om att inte publicera något material utan ministeriets
godkännande. Vidare måste alla undersökningar och statistikinhämtningar ske i
samordning med ministeriet. Lagförslaget har ännu inte antagits.
Human Rights Information and Training Center, Sisters Arabic Forum for
Human Rights, Women's Affair Support Center och Forum for a Civic Society
15
kan nämnas som exempel på jemenitiska enskilda organisationer som arbetar
för att främja mänskliga rättigheter.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Jemen får ett omfattande bistånd genom EU-kommissionen, bland annat
lämnades tio miljoner euro i bistånd med anledning av den interna
flyktingvågen i juli 2010 samt 15 miljoner euro i januari 2011. Flera av EU:s
medlemsstater liksom FN-organ såsom FN:s utvecklingsprogram, UNDP, och
organisationer såsom amerikanska National Democratic Institute erbjuder
aktivt demokratistöd till Jemen. Även Sida ger stöd till
utvecklingsansträngningarna såväl till svenska organisationer som svenska
Rädda Barnen och svenska Röda Korset som till andra icke-statliga
organisationer och FN. Totalt uppgick det svenska biståndet till cirka 56
miljoner svenska kronor för 2011. FN begärde i mitten av december uppemot
450 miljoner US-dollar i humanitärt bistånd för 2012, nästan en fördubbling av
föregående års budget. Samtidigt varnade de för att en utebliven hjälpinsats
kunde omvandla landet till ett nytt Somalia.
