Stenålder Mesolitikum (jägarstenålder) 10.000‐4.000 f.Kr. Neolitikum (bondestenålder) 4.000‐1.700 f.Kr. Bronsålder 1700‐500 f.Kr. Bland stock och sten – arkeologiska utgrävningar av stenåldersbosättningar längs riksväg 56 Järnålder Förromersk järnålder 500 f.Kr.–år 0 Romersk järnålder år 0‐400 e.Kr. Folkvandringstid 400–550 e.Kr. Vendeltid 550–750 e.Kr. Vikingatid 750–1050 e.Kr. Medeltid 1050–1500 e Kr Under hösten 2014 (7/10-14/11) samt våren 2015 (datum ej fastställt) undersöker arkeologer från Stiftelsen Kulturmiljövård (KM) och Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) ett flertal stenåldersboplatser längs riksväg 56 mellan Heby och Tärnsjö i Heby kommun. De arkeologiska slutundersökningarna genomförs som ett samarbetsprojekt mellan KM och SAU, där KM är huvudansvariga för projektet. Arkeologi Arkeologiska undersökningar genomförs oftast i samband med en exploatering. Om det finns fornlämningar på platsen beslutar länsstyrelsen om antingen ett exploateringsförbud eller ett tillstånd. Om tillstånd ges, är det på villkor att exploatören bekostar en arkeologisk undersökning av fornlämningen. När arkeologerna är klara är det tillåtet att genomföra projektet (vägar, bebyggelse etc.). fyndhantering och rapportarbete på kontor återstår. Fynden som tillvaratas tillhör hela svenska folket och överlämnas främst till Historiska museet i Stockholm samt till länsmuseerna i varje enskilt län. Varför Gräver vi? – Riksväg 56 får ny sträckning Vägsträckningen mellan Heby och Tärnsjö längs med riksväg 56 har länge bedömts vara undermålig i förhållande till den rådande trafiksituationen. Trafikverket har beslutat att anlägga en ny vägsträckning längs med åsens östra sluttning. En liten tvärslipad yxa som påträffades vid boplatsen Huddunge 228. Bild: Andreas Forsgren Arkeologiskt arbete består av många moment. Här sker rensning av en av stenåldersboplatserna längs riksväg 56. Bild: Andreas Forsgren För arkeologernas del är dock inte arbetet slut där – månader av Vad gräver vi? – boplatser och aktivitetsytor från mesolitikum Mesolitikum är benämningen på den äldre stenåldern, ibland benämnts även som jägarstenåldern, tidsperioden inföll i Sverige mellan ca 10.000-4.000 f.Kr. Under denna tid var människan inte bofast utan levde ett kringvandrande liv, där jaktbytenas förflyttningar följdes i landskapet. Man jagade en stor variation av villebråd t.ex. vildsvin, rådjur, säl, älg och kronhjort. Även fiske och insamling av ätliga bär och nötter, som t.ex. hasselnötter, har utgjort viktiga beståndsdelar i födan. De platser som undersöks kring riksväg 56 bedöms utgöra temporära kustbosättningar som framförallt fungerat som fångstationer för jakt och fiske. Ett av de kvartsavslag som ofta indikerar mesolitiska boplatser. Bild: Andreas Forsgren När den stora inlandsisen försvann för ca 12 000 år sedan höjdes vattennivån till den grad att Sveriges lite mer låglänta områden kom att täckas av vattnen. Isen hade även tyngt ned landet, vilket innebar att när isen försvann så började landytan resa sig över havsytan och gör så även idag. På grund av detta hittas vanligtvis boplatser från jägarstenåldern i vad som idag är relativt höglänta områden. Ca 6000-5000 f.Kr. så var alltså de aktuella boplatserna kustbelägna och delar av en långsmal ö som i dagsläget utgörs av Dalkarlåsen. Denna långsmala ö med det spruckna skärgårdslandskapet omkring gjorde säkerligen boplatserna ypperliga som jakt- och fångstationer. Trots att tidsperioden benämns med begreppet stenålder så vet vi att det användes en stor variation av olika material i redskapen man brukade. Belägg finns för att man använt sig av redskap/verktyg tillverkade i till exempel trä, horn och ben men det arkeologerna vanligtvis hittar utgörs av olika stenredskap och rester efter redskapsproduktion. Variationen är stor gällande vilken typ av stenmaterial som användes, olika mineraler och bergarter användes till olika typer av redskap och verktyg. Detta skilde sig även lokalt inom det skandinaviska området. Flintan är en ”klassisk” stenart som ofta får karaktärisera tidsperioden, men på grund av att flinta inte förekommer naturligt i Uppland och Mälardalen kom kvartsen istället att ta dess plats. Av kvarts har man skapat en stor variation av olika föremål och allt från skrapor, knivar, pilspetsar till mikrospån har påträffats. Stiftelsen Kulturmiljövård (KM) Stiftelsen Kulturmiljövård (KM) har huvudkontor i Västerås samt ett kontor i Stockholm. KM utför kulturmiljövårdande verksamhet, främst uppdrag och projekt inom områdena kulturmiljövård, arkeologi och byggnadsvård. Stiftelsen bedriver för närvarande verksamhet från Östergötland i söder till Gävleborg/Dalarna i norr, samt från Värmland i väster till Stockholm i öster. Kontakta oss Om du vill veta mer om undersökningen, kontakta: Projektledare Tom Carlsson, 073-048 38 31 [email protected] Visningsansvarig Andreas Forsgren, 070-494 78 25 [email protected] Kontor Stiftelsen Kulturmiljövård E-post: [email protected] Telefon: 021-80 62 80 Hemsida: www.kmmd.se Hemsida På vår hemsida http://www.kmmd.se/Arkeologi/Pr ojekt-2014/Stenalder-langs-vag-56/ kan du följa utgrävningen under tiden den fortskrider. Löpande inlägg kommer att publiceras veckovis. Facebook Vi har också en Facebooksida på vilken vi dagligen publicerar uppdateringar om utgrävningen: https://www.facebook.com/riksvag 56 Kontakt SAU Societas Archaeologica Upsaliensis E-post: [email protected] Telefon: 018-10 79 30 Hemsida: www.sau.se Den nedre kartan visar det aktuella området med Dalkarsåsen i centrum av bilden ca år 6000 f.Kr. Karta från SGU/Lantmäteriet.