Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete, 15 hp Höstterminen 2009 Livskvalitet på ålderns höst - En kvalitativ studie om vad livskvalitet innebär för några friska äldre personer Quality of Life in Old Age - A qualitative study on the scoop of quality of life for some healthy elderly people Författare: Michelle Lindberg Amanou Michaela Wendle Handledare: Nina Gunnarsson 1 Sammanfattning Syftet med studien var att beskriva vad friska äldre personer anser inverkar på deras livskvalitet. Vidare var syftet att diskutera resultatet ur en arbetsterapeutisk synvinkel. Undersökningsgruppen bestod av tio friska personer efter urvalskriterierna över 65 år och utan stort omsorgsbehov, det vill säga vara kapabla att sköta sina personliga aktiviteter i det dagliga livet självständigt. Med tanke på studiens syfte valdes en kvalitativ design med halvstrukturerade intervjuer. Intervjuerna spelades in på bandspelare, transkriberades och analyserades. Databearbetningen resulterade i fyra övergripande teman med tillhörande underrubriker som belyser huvuddragen i intervjuerna: Goda sociala relationer är viktiga, Att ha en god hälsa är en grundförutsättning, Att fylla dagen med aktiviteter är ett måste samt Negativa samhälleliga attityder mot äldre. Resultatet visade att nära och goda sociala kontakter var den viktigaste beståndsdelen i de äldres livskvalitet. Att däremot vara osams eller komma i konflikt med sin närmsta omgivning var det som deltagarna upplevde som det som hade mest negativ inverkan. Efter goda sociala kontakter upplevdes den egna hälsan som viktigast för livskvaliteten med tillägget att smärta och/eller stelhet var något som hindrade god hälsa. Några av deltagarna tog även hälsan till ett själsligt plan där de framhöll betydelsen av att vara troende som en positiv inverkan på livskvaliteten. Samtliga deltagare ville ha aktiviteter inbokade under dagen för att trivas och känna livskvalitet. Dessa aktiviteter var ofta kopplade till deltagarnas intressen i form av till exempel kulturella eller kreativa aktiviteter, vilka även uppgavs inverka positivt på livskvaliteten. Att bo hemma var viktigt för att ha en god livskvalitet, men samtidigt var flera deltagare ändå positivt inställda till att i framtiden eventuellt flytta till ett äldreboende. Genom att få en uppfattning om vilka faktorer som inverkar på äldre människors livskvalitet kan vi lättare se inom vilka områden vi som arbetsterapeuter kan göra en insats och på så sätt främja våra klienters upplevelse av livskvalitet. Sökord: Quality of life, elderly, qualitative study 2 Abstract The aim of this study was to describe what quality of life is to healthy elderly people and what affects their quality of life. Further, the aim was to discuss our result from an occupational therapy perspective. The study group consisted of 10 persons who matched the selection criteria; being over 65 years old and without any larger need of care, i.e. being able to manage their personal activities of daily life independently. A qualitative design with semi-structured interviews was chosen to fit the aim of the study. The interviews were recorded, transcribed and analyzed. The data processing resulted in four themes and related sub-sections which illustrate the main features of the interviews: Meaningful social relationships are important, having a good health is a basic requirement, to fill the day with activities is a crucial and negative attitudes towards the elderly in society. The result of this study showed that frequent social contacts of a meaningful kind were the most important element in quality of life. On the other hand, disagreements or conflicts with one’s friends and family appeared to have the most destructive impact on quality of life. The participants’ perception of their own health was stated as the second most important part of their quality of life. The presence of pain and/or stiffness was something that counteracted good health. Some of the participants also talked about health in a psychological context, in which they pointed out the importance of their religious belief in relation to their quality of life. When describing a day when they experienced quality of life, all participants preferred to have a schedule containing activities. These activities were often linked to the participants’ interests, in terms of cultural or creative activities, which also were reported favourably to the quality of life. Living at home was important to experience good quality of life, but at the same time many participants were in favour of the possibility of having to move to a retirement home in the future. Getting an understanding of the factors which influence on the quality of life among elderly people helps us to spot the areas in which we can contribute as occupational therapists, and thereby promote the experience of quality of life among our clients. Keywords: Quality of life, elderly, qualitative study 3 Innehållsförteckning Sammanfattning ....................................................................................................................... 1 Abstract ..................................................................................................................................... 2 Innehållsförteckning ................................................................................................................ 3 INTRODUKTION .................................................................................................................... 4 BAKGRUND............................................................................................................................. 6 Den åldrande människan ........................................................................................................ 6 Synen på åldrande .............................................................................................................. 6 Hur reagerar vi på att bli äldre? .......................................................................................... 7 Betydelsen av dagliga aktiviteter i ålderdomen ................................................................. 8 Livskvalitet ............................................................................................................................. 9 Vad innebär livskvalitet? .................................................................................................... 9 Livskvalitet från en objektiv respektive subjektiv synvinkel ........................................... 11 Går det att mäta livskvalitet? ............................................................................................ 12 Äldres upplevelse av livskvalitet.......................................................................................... 13 Teoretisk referensram ........................................................................................................... 14 SYFTE ..................................................................................................................................... 15 METOD ................................................................................................................................... 15 Design................................................................................................................................... 15 Urval och genomförande ...................................................................................................... 15 Datainsamling....................................................................................................................... 16 Dataanalys ............................................................................................................................ 17 Etiska överväganden ............................................................................................................ 17 RESULTAT ............................................................................................................................ 18 Livskvalitet på ålderns höst .................................................................................................. 18 Goda sociala relationer är viktiga......................................................................................... 19 Osämja och konflikter i relation till livskvalitet............................................................... 20 Att ha god hälsa är en grundförutsättning ............................................................................ 20 Stelhet och smärta hotar god hälsa ................................................................................... 20 Att känna själslig ro.......................................................................................................... 21 Att fylla dagen med aktiviteter är ett måste ......................................................................... 21 Negativa samhälleliga attityder mot äldre ............................................................................ 22 Det är viktigt att bo kvar hemma så länge man orkar och kan ......................................... 23 Resultatsammanfattning ....................................................................................................... 23 DISKUSSION ......................................................................................................................... 23 Resultatdiskussion ................................................................................................................ 23 Metoddiskussion................................................................................................................... 29 KONKLUSION ...................................................................................................................... 32 REFERENSLISTA................................................................................................................. 33 Litteratur ............................................................................................................................... 33 Elektroniska källor ............................................................................................................... 36 Bilaga 1 .................................................................................................................................... 37 Bilaga 2 .................................................................................................................................... 38 Bilaga 3 .................................................................................................................................... 40 4 INTRODUKTION Under de senaste hundra åren har medellivslängden i Sverige ökat betydligt för både kvinnor och män. Enligt statistik från mars 2009 är Sverige ett av de länder som har högst medellivslängd i världen (Statistiska Centralbyrån [SCB], 2009). Mellan 1900-1930 var i genomsnitt 8,5 procent av Sveriges befolkning över 65 år och 1990 utgjorde gruppen 17,8 procent av befolkningen. Man beräknar att under perioden 2010-2030 kommer befolkningsgruppen personer över 65 år att i genomsnitt uppgå till 22,1 procent och fortsätta stiga (Statens offentliga utredningar [SOU], 2004). Med tanke på att en sådan stor del av vår befolkning består av äldre personer anser vi att det är viktigt att lyfta fram denna grupp i olika forskningsområden. Eftersom att vi båda vid sidan om våra studier arbetar inom äldreomsorgen så har vi dessutom ett redan grundat intresse för den äldre befolkningen. Medan man förr sett på hög ålder som en process där man deltar allt mindre i omvärlden i och med att den yrkesverksamma delen av livet har upphört (McCann Mortimer, Ward & Winefield, 2008), har vi genom vår yrkeserfarenhet inom äldreomsorgen tydligt sett att dagens äldre inte är en inaktiv grupp utan en befolkningsgrupp med stora inbördes skillnader gällande bland annat funktionsförmåga, socialt kontaktnät och livsinställning. Livskvalitet i vårdsammanhang är något som med jämna mellanrum tas upp i media, ofta som mål med interventioner. Vad livskvalitet innebär är olika för olika individer och enligt Ojala (1989) kan den därför inte observeras direkt. Ojala betonar att livskvalitet alltid syftar till något som är meningsfullt för den enskilde personen. Livskvalitet är alltså ett komplext begrepp och något som enligt oss som blivande arbetsterapeuter understryker vikten av ett klientcentrerat arbete. Att arbeta klientcentrerat inom arbetsterapi innefattar en filosofi av samarbete med och respekt för de klienter som är i behov av arbetsterapeutiska insatser (Law, Polatajko, Baptiste & Townsend, 2002). Enligt Fisher och Nyman (2007) innebär ett klientcentrerat arbete att man arbetar tillsammans med klienten för att nå dennes mål genom att ta tillvara på de erfarenheter och kunskaper som klienten besitter. De understryker vikten av ett klientcentrerat arbete som avser ett arbetssätt där den professionelle utgår från klientens perspektiv. För oss som blivande arbetsterapeuter kännetecknas detta av en god kontakt med klienten samt i samtal få en uppfattning om vad som är viktigt för honom eller henne att klara av eller ha möjlighet till i sitt dagliga liv, det vill säga vad som påverkar klientens livskvalitet. Därmed kan vi verka för att möjliggöra ett upprätthållande eller kanske till och med vara med att bidra till en ökning av känslan av livskvalitet hos äldre. 5 Vikten av att utforska och bedöma klienters livskvalitet är något som Rustøen (1993) framhåller. Hon menar att detta görs med avsikten att öka kunskaper som kan ge en bättre vård samt underlätta vid utredning av olika behandlingars effekt på klientens livskvalitet. Att kartlägga livskvaliteten ses också som en resurs för att kunna påträffa förändringar hos klienten. Detta genom att göra flera noteringar över tid hos en enskild klient, även i syfte att se om livskvaliteten påverkas av den vård som klienten får. I en studie av Berggren (1990) om livskvalitetsbegreppet sett ur de äldres och ur vårdpersonalens perspektiv, så kommer man fram till att livskvalitet inte har samma innebörd för vårdpersonal och äldre individer. Enligt Etisk kod för arbetsterapeuter är målet med arbetsterapi ”att främja patientens/kundens möjligheter att leva ett värdefullt liv i enlighet med sina egna önskemål och behov och i förhållande till omgivningens krav (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter [FSA], 2005, s. 9). Fokus inom arbetsterapi ligger på att möjliggöra deltagande i meningsfulla dagliga aktiviteter som ger individen tillfredsställelse och engagerar denne i det dagliga livet med andra (Law, 2002). För att möjliggöra deltagande formulerar vi mål tillsammans med våra klienter. Målet formuleras genom att man utforskar vad klienten strävar mot; vad är viktigt för just denna klient? Vad ger kvalitet i livet för den här personen? Äldreomsorgen är ett stort arbetsfält för arbetsterapeuter. Enligt A. Thor, förbundssekreterare på FSA (e-postkontakt, 19 oktober 2009), är den kommunala äldreomsorgen det största verksamhetsområdet för yrkesverksamma arbetsterapeuter i Sverige. Äldreomsorg innefattar arbete för att bibehålla eller förbättra livskvaliteten (Low & Molzahn, 2007). Vid arbete inom äldreomsorg är det viktigt att vara medveten om hur äldre människor lever sina dagliga liv och vilken uppfattning de har om vad som är viktigt (Tollén, Fredriksson & Kamwendo, 2008). I vårt arbete består undersökningsgruppen av äldre som ännu lever hemma och har ett aktivt och självständigt liv. Denna grupp kan ge värdefull kunskap om äldres upplevelser av livskvalitet i ett skede innan de behöver hjälp i form av äldreomsorg eller liknande. Vi önskar öka vår egen medvetenhet om vad äldre upplever inverkar på livskvaliteten och på så sätt öka vår förståelse om hur vi som arbetsterapeuter genom olika åtgärder skulle kunna underlätta våra äldre klienters dagliga liv och på det sättet försöka främja deras livskvalitet. 6 BAKGRUND Den åldrande människan Synen på åldrande Läran om åldrandet kallas gerontologi och kommer från det grekiska ordet geront som betyder gammal man (Dahlin & Rundgren, 2000). Dahlin och Rundgren påpekar att intresset för åldrandet är gammalt och förr handlade det framför allt om frågan hur man behåller evig ungdom medan det mer vetenskapliga intresset av åldrandet däremot är något yngre. Det var från 1950- talet och framåt som den gerontologiska forskningen starkt kom att utvecklas, detta i samband med en märkbar ökning av äldre i den industrialiserade världens. Dahlin och Rundgren (2000) frågar sig när man egentligen börjar åldras och ger ett förslag på definition där åldrandet kan ses som en förlust av funktioner av olika slag. Detta skulle enligt dem betyda att åldrandet startar när funktionerna börjar avta, vilket då skulle ske i åldern 30-35 år. Författarna påpekar att hur vi ser på äldre och åldrandet i sig har skiftat under historiens gång. Den franska författaren, filosofen och existentialisten Simone de Beauvoir ansåg att ”tidpunkten när ålderdomen börjar är otydligt definierad, den varierar med tid och plats” (Beauvoir, 1976, s. 8-9). Lars Tornstam är forskare inom det gerontologiska området där mycket av hans forskning resulterar i att åskådliggöra de negativa myter om äldre och åldrandet som uppkommer genom samhällets värdemönster (Tornstam, 1994). Han benämner sådan diskriminering och redan grundade tankar om människor med utgångspunkt i dennes ålder som ålderism (Tornstam, 2005) och tar upp två exempel som belyser dessa myter. Det första handlar om myten om pensioneringschocken där Tornstam (1994) refererar till en mängd gerontologer som har uttalat sig om de negativa effekter som följer pensioneringen. Det gäller både påföljder på hälsan såsom på det psykologiska välbefinnandet och framställs som ett trauma med rader av negativa konsekvenser. Den andra myten grundar sig i forskares antaganden i ett experiment som Tornstam var med och genomförde. Experimentet gick ut på att äldre människor erbjöds meningsfull verksamhet. Antaganden som framkom efter granskning av forskarnas mål med experimentet var bland annat att äldre har det dåligt ställt med sociala kontakter samt saknar meningsfulla aktiviteter (Tornstam, 1994). Tornstam menar att om forskaren antar att de äldre är ensamma och isolerade samt inte har något meningsfullt att göra så leder detta till att denne uppfinner ”speciella” aktiviteter, vilka i det aktuella experimentet inte upplevdes som 7 meningsfulla för deltagarna. Tornstam (1994) sammanfattar experimentet som misslyckat och lägger vikt på att antaganden som dessa om de äldre bör ifrågasättas. Hur reagerar vi på att bli äldre? Psykoanalytikern Erik Homburger Erikson delar upp människans utveckling i åtta olika faser, från födsel till ålderdom, där varje fas innebär en psykosocial konflikt (Cullberg, 2006). Tornstam (2005) framhåller att beroende av hur en person hanterar dessa konflikter så påverkar det den fortsatta personliga utvecklingen samt hur individen anpassar sig till tillvaron. I ålderdomen tar det åttonde stadiet vid där integriteten kontra förtvivlan står i fokus för människans jagutveckling (Erikson, 2000). Erikson menar att i ålderdomen så tänker människan tillbaka på sitt liv och känner en känsla av sammanhang och helhet. Om individen däremot inte känner denna meningsfullhet över sitt liv så väntar istället en känsla av förtvivlan (Erikson, 2000). Han tar upp att med integritetens framkomst genom denna kris så mognar även personlighetsstyrkan visdom, vilket dessutom har en motsats i form av avsmak. Enligt Nilsson (1997) kan det antas att en äldre person som har erhållit visdom i enlighet med Eriksons teori, även skulle uppleva god livskvalitet. Denna livskvalitet är följaktligen annorlunda från den som upplevs av dem som inte har kommit till rätta med de psykosociala kriserna på ett gynnsamt sätt i det åttonde stadiet (Nilsson, 1997). Den åldrande människans samspel med den sociala miljön har diskuterats och Tornstam tar upp två teorier kring detta. Ett synsätt på den åldrande människan, som senare fick namnet aktivitetsteorin, grundar sig på antagandet om att aktivitet är nyckelordet för ett gott åldrande (Tornstam, 2005). Tornstam berättar vidare att man i denna teori utgår från att den äldre människan fortsätter att ha samma behov och önskningar som hon haft i medelåldern. Detta skulle då betyda att det är viktigt att fortsätta vara socialt aktiv med andra människor men också att det är viktigt att ersätta den roll man förlorat som yrkesperson mot någon annan, exempelvis inom familjen eller en roll i en förening (Tornstam, 2005). I kontrast till detta synsätt så lades det år 1960 fram en teori som framhöll att den åldrande människan inte alls har samma behov och önskningar som tidigare i livet. Tornstam benämner denna teori som disengagemangsteorin och beskriver att denna antar att det finns en genetisk drift i människan vilken gör att hon vill frigöra sig från samhället när hon blir gammal. Successivt tappar den äldre personen kontakten med samhället vilket även går hand i hand med att samhället stöter ut den äldre. Denna process är naturlig men också oundviklig och önskvärd från individen själv såväl som från samhället (Tornstam, 2005). 8 Betydelsen av dagliga aktiviteter i ålderdomen Dahlin Ivanoff och Sonn (2001), legitimerade arbetsterapeuter, framhåller gerontologers syn på ett ”framgångsrikt åldrande” där upplevelsen av god hälsa och känslan av engagemang i och kontroll över det man utför är viktiga hållpunkter. De betonar att det därför är viktigt att identifiera hinder som kan förhindra eller göra det svårare i utförandet av meningsfulla och nödvändiga aktiviteter hos de äldre. En meningsfull aktivitet beskriver Dahlin Ivanoff och Sonn som en aktivitet där en person deltar frivilligt och aktivt i samt att det finns ett mål med aktiviteten som upplevs som meningsfullt. Brist på meningsfulla aktiviteter och hobbies är faktorer som kan påverkade upplevelsen av ensamhet hos äldre (Mellström, 1981). Dahlin Ivanoff och Sonn (2001) poängterar även att en persons välbefinnande i hög grad påverkas då kontrollen över vardagliga sysslor förloras och därmed kan utförandet av dagliga aktiviteter ses som betydelsefulla för äldres välmående. Vid en funktionsnedsättning av något slag, till följd av exempelvis en skada eller sjukdom, kan det hända att dagliga aktiviteter som att klä på sig, sköta sin hygien eller laga mat blir svårare att genomföra (Dahlin Ivanoff & Sonn, 2001). Dessa aktiviteter tas ofta för givna och kanske är det först när problem uppstår som en person inser vikten av självständighet i de dagliga aktiviteterna, samt hur meningsfulla de är. Många saker influerar en människas sätt att leva, däribland tidigare vanor och egna värderingar. Hur en aktivitet utförs samt vilka roller och vanor man intar kan bland annat påverkas av den kultur man lever i och det kön man tillhör (Dahlin Ivanoff & Sonn, 2001). De anser vidare att i arbetsterapeutiskt arbete med äldre är det därför en grundläggande utgångspunkt att utgå från vad personen själv anser är meningsfulla och betydande aktiviteter. I den offentliga debatten påstås ofta att det bästa är om de äldre i samhället bor kvar och får vård hemma (Rahm Hallberg, 2005). Detta påstående menar Rahm Hallberg är grundat på politik och ekonomi och kommer ofta från företrädare för den kommunala vård och omsorgen men saknar tydlig vetenskaplig förankring. Både Thorslund (2002), Hinck (2004) och Rustøen (1993) uppger dock att det är mycket vanligt att äldre önskar bo kvar i sina hem så länge som möjligt. Rustøen tar upp att en stor del av de äldre lever ensamma som en följd av att deras make eller maka gått bort. Speciellt drabbade är kvinnorna eftersom de i genomsnitt lever längre än männen. Detta gör att den sociala tillvaron kan förändras drastiskt och Rustøen (1993) påpekar på att ålderdomshem eller andra boendeformer då skulle kunna medverka till att förhindra isolering och därmed förbättra livet för många av de äldre. 9 Livskvalitet Världshälsoorganisation [WHO] (1997) definierar livskvalitet på följande sätt: Individual’s perception of their position in life in the context of the culture and value systems in which they live and in relation to their goals, expectations, standards and concerns. It is a broad ranging concept affected in a complex way by the person's physical health, psychological state, level of independence, social relationships, personal beliefs and their relationship to salient features of their environment. Vad innebär livskvalitet? Livskvalitet är ett övergripande begrepp med många dimensioner och flera innebörder. (Nordenfelt, 1988). Det började användas inom vetenskapen under 1970-talet. Sedan dess har intresset för livskvalitet inom medicin, omvårdnad och forskning ökat (Sarvimäki & Stenbock-Hult, 2000; Moons, Budts & De Geest, 2006). Livskvalitet har blivit en viktig parameter för att utvärdera kvaliteten och resultatet av vården (Sarvimäki & Stenbock-Hult, 2000). Göran Hermerén, professor i medicinsk etik vid Lunds universitet samt ordförande i Vetenskapsrådets etiska kommitté anser att livskvalitet är ett viktigt begrepp. Inom den medicinska etiken samt inom hälsoekonomin och hälsopolitiken är livskvalitet ett omtvistat begrepp som bland annat är aktuellt i behandlingen av social lagstiftning och bostadsplanering (Hermerén, 2009). Han framhåller att ohälsa inte automatiskt innebär försämrad livskvalitet, men att ohälsa förvisso kan vara en bidragande faktor till att en persons livskvalitet försämras. Sociologiprofessorn Erik Allardt (1977) använder begreppet livskvalitet för att beskriva de av individens behov där graden av tillfredsställelse inte fastställs av tillgången till materiella resurser. Den norska socialforskaren Siri Næss (1987) menar att forskning om livskvalitet befinner sig på gränsen mellan filosofi och vetenskap. Hon anser att denna forskning ska vara knuten till individens egen upplevelse samt att livskvalitet är en psykologisk indikator på välfärd i jämförelse med levnadsförhållanden som anses vara en socioekonomisk indikator. Næss (1987, 1994) definierar att en person upplever högre livskvalitet ju högre grad hon uppfyller fyra kriterier. Det första är att hon är aktiv, vilket betyder att hon har livslust, intresserar och engagerar sig i något utanför sig själv som upplevs som meningsfullt. Hon har dessutom friheten att välja och uppleva kontroll över sina handlingar (Næss, 1987, 1994). Det andra kriteriet är att hon har goda mellanmänskliga relationer, det vill säga att hon har ett nära, varmt och ömsesidigt förhållande till minst en annan människa och har en känsla av tillhörighet i en grupp, exempelvis med vänner eller arbetskamrater (Næss, 1987, 1994). Det tredje är att människan har självkänsla, vilket beskrivs som att känna sig tillfreds som 10 människa samt uppleva sig säker på sina förmågor och möjligheter (Næss, 1987, 1994) och det fjärde kriteriet för att känna livskvalitet är att man har en grundstämning av glädje vilket enligt Næss innefattar trygghet och harmoni samt frånvaro av oro, ångest, nedstämdhet, obehag och smärta. Næss (1994) tillägger även att hon anser att dessa fyra områden alla är lika viktiga, att det inte ska läggas mer vikt på ett område än på de andra. Kajandi (1981) menar att Næss definition förutsätter att personen har en socialt sett tryggad situation med arbete, ordnad ekonomi och bostad. Han betonar att man inte kan bortse ifrån att yttre levnadsvillkor är en viktig del i livskvalitetsdefinitionen och fastslår att ”livskvalitet är ett besvärligt begrepp att definiera för människor till och med inför sig själva” (Kajandi, 1981, s. 47). Även Sarvimäki (2000) anser att livskvalitet är ett problematiskt begrepp att definiera. Hon betonar att det är viktigt att man frågar sig vilka områden som finns inom livskvalitet, vad de innehåller och vilken relation de har till varandra. Vidare tar Sarvimäki upp det faktum att värderingskriterierna är ett problem. Hon framhåller att å ena sidan skulle man kunna säga att det bara är individen själv som kan bedöma den egna livskvaliteten å andra sidan innebär detta svårigheter när det gäller att ta livskvalitetsdiskussionen på ett samhälleligt plan. Trots att åldrandet ofta är förenat med sjukdomar och en avtagande funktionsförmåga måste känslan av välbefinnande och meningsfullhet inte nödvändigtvis följa denna sluttande kurva (Sarvimäki, 2000). Moons, Budts och De Geest (2006) anser att avsaknaden av en enhetlig definition gör livskvalitet till ett tvetydigt begrepp. De betonar att livskvalitet tycks omfatta flera olika koncept, såsom funktion, hälsotillstånd, tankesätt, levnadsförhållanden, beteende, glädje och livsstil. Hanestad (1992) framhåller att begreppet livskvalitet är nära besläktat med hälsa. Hon poängterar att definitioner av begreppet ofta inkluderar fysisk och mental hälsa så väl som individens upplevelse av sin egen hälsa, medan Berggren (1990) menar att frågan om vad livskvalitet innebär snarare hör hemma inom filosofin än inom medicinsk vetenskap, då det är en personlig fråga. Björk och Bonair (1986) påpekar att man inte kan utgå från att alla känner till vilka deras egna kvaliteter i livet är. De framhåller vidare att det kan vara svårt att hitta de rätta orden för att beskriva vilka dessa är samt att man måste ha en någorlunda god självkännedom för att kunna göra denna bedömning. Vi har under litteraturgenomgång funnit att en del forskare är inriktade på allmän livskvalitet medan en del forskning endast tar upp hälsorelaterad livskvalitet. Termen hälsorelaterad livskvalitet används ofta i medicinska 11 sammanhang där man till en början relaterade det till att mäta olika behandlingsformers effektivitet. På senare tid har man börjat blanda in psykosociala faktorer i begreppet för att se vilken effekt en behandling får på patientens liv som helhet (Brülde, 2003). Livskvalitet från en objektiv respektive subjektiv synvinkel Begreppet livskvalitet används för att beskriva de inre faktorerna hos en person samt de yttre, så som de sociala, ekonomiska och omgivningsfaktorer som inverkar på människans välmående (Lassey & Lassey, 2001). Många forskare menar att man bör mäta både en individs objektiva och subjektiva livsförhållanden för att få en korrekt bild av livskvaliteten. Bland de objektiva förhållandena hamnar individens somatiska hälsa samt situation när det gäller yrke, boende och familj. Upplevelserna av den yttre situationen samt sinnesstämningen i allmänhet hör till subjektiva förhållanden (Nordenfelt, 2004). Uppfattningarna om huruvida livskvalitet utgörs av yttre eller inre omständigheter, eller möjligen en blandning av dessa går isär (Nordenfelt, 1992). Lassey & Lassey (2001) påpekar att livskvalitet är en produkt av en persons egna upplevelser, vilket betyder att vad en person anser vara god livskvalitet, inte behöver betyda detsamma för en annan. Inte heller behöver det faktum att en människa har en hög levnadsnivå och goda sociala relationer enligt objektiva mått betyda att hon eller han är subjektivt nöjd med dessa omständigheter (Allardt, 1977). Vidare hävdar Allardt att en individs levnadsnivå och livskvalitet även kan studeras subjektivt genom observation av förnimmelser och upplevelser. Han anser dock att korrelationen mellan yttre förhållanden och subjektiva upplevelser är tämligen låg, något som styrks av Ojala (1989) som dock menar att livskvalitet inte kan observeras objektivt. Detta med anledning av definitionen att livskvalitet är den enskilde individens subjektiva upplevelse. Livskvalitet behöver dock inte betyda samma sak i alla kulturer (Lassey & Lassey, 2001). I vissa länder kan faktorn ekonomisk trygghet anses vara den viktigaste. Medan det i andra istället kan handla om psykiskt välmående, kognitiv funktion eller upplevd hälsa. Vad som anses vara viktigt kan även ändras med åldern. I den tidiga ålderdomen mellan 65 och 75 år kan ekonomisk trygghet och socialt välmående dominera, medan det i högre ålder kan anses vara viktigast att ha en stabil hälsa (Lassey & Lassey, 2001). Bengt Brülde, docent i praktisk filosofi påpekar att ha en hög livskvalitet och att leva ett moraliskt högt stående eller estetiskt tilltalande liv per automatik inte är detsamma (Brülde, 2003). Han menar att det som karaktäriserar livskvalitet är att individen har det bra, med innebörden att han eller hon lever ett liv som är bra för honom eller henne. Författaren poängterar att frågan om livskvalitet 12 handlar om vad som gör livet värt att leva och tydliggör att man ur en filosofisk synvinkel skiljer på instrumentellt värde och finalt värde. Instrumentellt värde är vad som är bra för individen som ett medel till något annat, exempelvis pengar. Finalt värde handlar om vad som är bra för individen som mål snarare än medel, exempelvis lycka. Sammanfattningsvis menas att det som gör livet värt att leva beror på närvaron av positiva finala värden och frånvaron av negativa finala värden. Utifrån detta tolkas en persons livskvalitet beroende på hur mycket positivt respektive negativt finalt värde som hans eller hennes liv innehåller (Brülde, 2003). Går det att mäta livskvalitet? Som tidigare nämnts är livskvalitet är svårdefinierat begrepp. Hur mäter man då något som inte är klart definierat? Björk och Bonair (1986) fastslår att en obefintlig eller bristfällig definition av livskvalitet kan leda till problem i samband med mätning av livskvalitet. Även Nordenfelt (2004) understryker vikten av en tydlig begreppsanalys vid mätning av livskvalitet. En person som tillfrågas om sin livskvalitet styrs av mätinstrumentet och definitionen som frågorna grundar sig på (Nordenfelt, 1992). Nilsson (2003) anser att alltför många metoder används för att mäta hälsorelaterad livskvalitet. Han betonar att alla nyanser i god hälsorelaterad livskvalitet inte går att fånga upp i ett frågebatteri och därmed att klinikern ”bör lita på sin allmänna kliniska bedömning av hälsorelaterad livskvalitet, och endast i rimlig omfattning låta sig imponeras av den systematiska och vetenskapliga överbyggnad som representeras av de frågebatterier som ligger till grund för bestämning av sådan livskvalitet” (s. 231). Hos livskvalitetsforskare verkar dock den allmänna uppfattningen vara att det bästa sättet att mäta livskvalitet är självrapporteringen. Detta trots att detta mätningssätt medför ett antal validitets- och reliabilitetsproblem (Ojala, 1989). Slevin, Plant, Lynch, Drinkwater och Gregory (1988) tar upp att flera studier påvisat en dålig korrelation mellan läkarens respektive patientens egen bedömning av mått på livskvalitet. Författarna drar slutsatsen att den enda som kan fastställa grad av livskvalitet är patienten själv. De flesta instrument som används för att mäta livskvalitet blandar de objektiva och subjektiva dimensionerna (Nordenfelt, 1992). Då livskvalitet ses som ett subjektivt fenomen menar Rustøen (1993) att en svårighet med att mäta livskvalitet kan vara att klienten inte alltid är uppriktig, då frågor om livskvalitet kan vara ett känsligt område. Ofta har klienterna en benägenhet att ange att de har det bättre än vad de egentligen har eller så kanske de inte uppfattar hur verkligheten ser ut. Den huvudsakliga bristen hos ett övervägande antal av de instrument som används för att mäta livskvalitet är att de innehåller ett flertal områden som 13 inte hör till personens livskvalitet (Brülde, 2003). Detta menar författaren utifrån sin definition där livskvalitet handlar om vad som har finalt värde för individen. Författaren påpekar att denna brist förmodligen beror på att man i instrumenten inte utgått ifrån en specifik och genomtänkt teori om vad en persons livskvalitet grundar sig i. Äldres upplevelse av livskvalitet Rustøen (1993) hävdar att åldern har stor betydelse för vilka följder en individs upplevelser får för livskvaliteten samt att de olika upplevelserna av att bli och vara gammal präglar denna. Samtidigt poängterar hon att man bör komma ihåg att gruppen äldre lika lite som gruppen tonåringar är en homogen grupp utan naturligtvis har stora inbördes olikheter. Även om det bland äldre finns många som är ensamma och har kronisk sjukdom så kan man inte dra slutsatsen att de har sämre livskvalitet än andra åldersgrupper menar Rustøen (1993). Även i en kunskapssammanställning från Statens folkhälsoinstitut (2005) framgår att en individ som innehar hög ålder och en höggradigt nedsatt funktionsförmåga ändå kan känna stort välbefinnande och uppleva sig ha hög livskvalitet. Nilsson, Ekman och Sarvimäki (1998) har studerat relationen mellan åldrande och den egna upplevelsen av livskvalitet. I en studie gjord på friska hemmaboende äldre i Stockholm, med syfte att beskriva den betydelse som äldre personer tillskriver deras upplevelser av livskvalitet i högre ålder kommer författarna fram till sex dimensioner som beskriver relationen. Dessa är relationer, aktiviteter, hälsa, livsfilosofi, det tidigare och nuvarande livet samt framtidsperspektiv. Rustøen (1993) framhäver att de flesta äldre personer förknippar livskvalitet med att vara frisk och rörlig, men även med nära sociala relationer. En individs sociala nätverk bidrar också till att stärka individens självbild, öka känslan av tillhörighet och kan rent konkret utgöra en hjälp att klara av vardagens bestyr enligt Everard (1999, refererad i Statens folkhälsoinstitut, 2005). En svensk studie om hälsorelaterad livskvalitet visade att de äldre som behövde hjälp med personliga aktiviteter i det dagliga livet (P-ADL) och instrumentella aktiviteter i det dagliga livet (I-ADL) hade signifikant lägre livskvalitet än de som inte behövde hjälp (Stenzelius, Westergren, Thorneman & Hallberg, 2004). Dock visade en kanadensisk studie att majoriteten av deltagarna värderade förmågan att klara sina sociala roller högre än förmågan att klara de dagliga aktiviteterna (Levasseur, St-Cyr Tribble & Desrosiers, 2008). I sociala roller kan känslan av att vara behövd spela in (Christiansson, 14 1994). Enligt författaren är det oerhört viktigt för den äldre människan att känna sig behövd av sin omgivning för att uppleva livskvalitet. Med denna studie vill vi nu komplettera och uppdatera den existerande kunskapen om livskvalitet hos friska äldre och finna kopplingar som kan användas i vårt kommande yrkesutövande som arbetsterapeuter. Olika livskvalitetsstudier har gett oss en bild av livskvalitet med tanke på ålder, hälsa, livserfarenheter, framtidssyn etcetera. Vår studie tar upp många olika faktorer som kan påverka livskvaliteten hos äldre, diskuterat från en arbetsterapeutisk synvinkel. Med studien vill vi framhålla vikten av klientcentrering och det synsätt som arbetsterapeuter arbetar utifrån. Teoretisk referensram När det gäller klientcentrering framhålls det i Model of Human Occupation (MOHO). MOHO är en arbetsterapeutisk modell som lägger vikt på mänsklig aktivitet samt de faktorer som inverkar på och formar människans aktivitetsmönster. Modellen strävar efter att förklara hur mänsklig aktivitet motiveras, organiseras, utförs samt påverkas av den omgivande miljön (Kielhofner, 2008). MOHO hjälper därmed till att begripa och förklara människan med utgångspunkt i ett aktivitetsperspektiv. Kielhofner menar att människan består av tre sammanhängande system: viljesystemet som innefattar personliga värderingar, intressen samt självkännedom, vilka bidrar till att förklara vad som motiverar aktivitetsutförande hos en individ. Vanesystemet består av vanor och roller som hjälper till att organisera en aktivitet i mönster eller rutiner. Utförandesystemet involverar de underliggande objektiva fysiska och mentala komponenterna samt den subjektiva upplevelsen av detta vilka medverkar till aktivitetsutförande. Kielhofner (2008) delar upp görandet i tre olika nivåer; delaktighet i aktivitet, utförande av aktivitet samt förmågor att utföra aktivitet. MOHO tar även upp hur miljön, både den fysiska och den sociala påverkar vårt görande i form av både möjligheter och hinder. Kielhofner använder sig av ett systemteoretiskt synsätt vilket betyder att alla delar av modellen är beroende av, och påverkar varandra. Den kan ses som ett kugghjulssystem där det är en ständig samverkan och förändring mellan de olika delarna beroende på situationen (Kielhofner, 2008). 15 SYFTE Syftet med studien är att beskriva vad äldre friska personer upplever inverkar på den egna livskvaliteten. Vidare är syftet att diskutera resultatet ur en arbetsterapeutisk synvinkel. METOD Design Studien är av deskriptivt slag vilket enligt Patel och Davidson (2003) likställs med en beskrivande undersökning. Den bygger på kvalitativa intervjuer då vi strävar efter att skildra deltagarnas egna upplevelser. Enligt Kvale (2009) är syftet med kvalitativ forskningsintervju att erhålla kvalitativa beskrivningar av den intervjuades livsvärld i avsikt att tolka deras mening. Urval och genomförande Eftersom att vi följt den etiska policy som utarbetats för arbetsterapeutprogrammet på Karolinska Institutet (Karolinska Institutet, 2009) så har vår urvalsgrupp begränsats av ett antal kriterier. Bland annat har vi exkluderat deltagare som kan befinna sig i en utsatt situation, till exempel på grund av demenssjukdom. Vi beslutade oss för att intervjupersonerna skulle vara friska äldre personer. Med detta menar vi att personerna är över 65 år, utan stort omsorgsbehov och vara kapabla att klara av att sköta sin P-ADL självständigt. De skulle vara införstådda med studiens syfte och vara medvetna om vad de medverkade i. För att få deltagare till vår studie kontaktade vi ett antal samorganisationer i Pensionärernas Riksorganisations (PRO) Stockholmsdistrikt. PRO är en organisation som inriktar sig på att bevaka pensionärers intressen i olika samhällsfrågor (PRO, 2009). De olika PRO-grupperna valdes ut utifrån sin geografiska tillgänglighet i Stockholmsområdet, ett så kallat bekvämlighetsurval för att spara tid och göra urvalet lätthanterligt (Patton, 2002; Trost, 2005). Då inte alla samorganisationer hade tillgänglig e-postadress begränsades vår urvalsgrupp ytterligare. Ett brev (Bilaga 1) skickades via e-post till 26 samorganisationer i Stockholms län, cirka fyra månader innan studiens intervjuer var planerade att genomföras. I brevet informerades de lokala styrelserna om syftet med studien och ombads att dela ut ett bifogat informationsbrev till sina medlemmar. Efter tre månader skickades en påminnelse ut 16 om att studien skulle påbörjas och ytterligare en förfrågan om deltagande bifogades. Deltagarna anmälde sitt intresse via telefon och e-post. De tio första personerna som kontaktade oss valdes ut. Övriga personer informerades om att det totala antalet deltagare var uppnått men att deras kontaktuppgifter antecknades i händelse av avhopp från studien. När intervjuerna påbörjades visade det sig att två av intervjupersonerna hade fått informationen om studien genom vänner som var medlemmar i PRO, en så kallad snöbollseffekt som kännetecknas av att en person för information vidare till en annan (Patton, 2002). De uppfyllde kriterierna och togs därför med. Den slutgiltiga undersökningsgruppen bestod av nio kvinnor och en man och åldersspannet låg mellan 66 och 74 år. Av dessa levde fem personer med en partner, fyra stycken var ensamstående/änka/änkling och en var särbo. Ingen av deltagarna hade någon hjälp i hemmet i form av hemtjänst eller dylikt. Datainsamling De tio respondenterna delades upp så att författarna genomförde fem intervjuer vardera. Att vara två intervjuare kan enligt Trost (2005) göra att den intervjuade kan känna sig i underläge. Intervjuerna skedde på platser som valdes av studiedeltagarna, åtta i deltagarnas hem och två på annan plats. Intervjuerna pågick mellan 20 och 100 minuter, den genomsnittliga tiden var ca 60 minuter. För att säkerställa att data inte reducerades på ett osystematiskt sätt användes vi oss av bandspelare vid samtliga intervjutillfällen (Lantz, 2007). På detta sätt säkrades validiteten i hanteringen av data så att den inte förvrängdes i bearbetningen. Genom att använda sig av bandspelare kan intervjuaren även koncentrera sig bättre på ämnet och dynamiken i samtalet (Kvale, 2009). Inför intervjuerna skrevs en halvstrukturerad (Kvale, 2009) intervjuguide (Bilaga 2) som innehöll områden som vi utifrån tidigare studier sett vara återkommande samt förslag till följdfrågor. Ordningsföljden av områden och frågor var inget som var bestämt innan intervjuerna genomfördes. Båda intervjuarna gjorde intervjuguiden till sin egen och anpassade frågeområdenas följd så att ordningen blev naturlig för intervjupersonen vilket Lantz (2007) rekommenderar. Intervjuerna inleddes neutralt med information om bakgrundsvariabler i enlighet med Patel och Davidsson (2003), bland dessa ingick bland annat ålder och civilstånd. Den första intervjufrågan var öppen och användes som övergripande fråga för att väcka tankar och skapa utgångspunkter för de följande frågorna. Genom att vi på ett öppet sätt bad intervjupersonen att beskriva vad livskvalitet var för dem så fick vi information om intervjupersonens tolkning 17 utifrån den egna definitionen (Lantz, 2007). Därefter fortgick intervjuerna genom följdfrågor på de ämnen som kom upp. Ett antal öppna frågor i intervjuguiden ställdes till samtliga studiedeltagare då vi ansåg dem vara viktiga. Exempel på dessa var vad som gav den mest positiva respektive negativa effekten på livskvalitet. Övriga frågor och punkter i intervjuguiden användes som stöd. Dataanalys Data från intervjuerna analyserades enligt Lantz (2007) metod för kvalitativ databearbetning. Efter varje avslutad intervju transkriberades den. För att datareduceringen skulle ske på ett systematiskt sätt så diskuterade och bestämde vi först vilken typ av data som skulle sparas respektive tas bort. Vi började med att reducera data som inte var relevant för studiens syfte, exempelvis då intervjupersonen totalt kom bort från ämnet livskvalitet, och sparade den rådata som skulle utgöra grunden för den kommande analysen. Därefter gick vi igenom data som återstod och bildade koder som avspeglade innehållet i intervjuerna genom att söka efter och stryka under svar som beskrev någonting inom samma område. Koderna var antingen rent beskrivande eller tolkningar från vår sida. Detta moment görs enligt Lantz (2007) för att koda rådata utan att dess betydelse försvinner. Vi började med att sortera koderna i 19 områden. För att få en överblick över frekvensen av liknande svar sorterade vi koderna under varje område genom att rangordna dessa efter högst till lägst antal svar. Exempel på områden kunde vara hälsa och svar under detta kunde vara upplever att sin smärta försämrar livskvalitet. Vi kunde se hur de olika områdena hängde ihop och gick in i varandra och därför kunde vissa av dem slås ihop och börja bilda teman. Efter diskussion kunde vi återigen se att ett par av temana fortfarande gick in i varandra och proceduren upprepades tills vi kunde urskilja tydligt avgränsade teman. Efter noggrann granskning av temanas innehåll uppstod den slutgiltiga tematiseringen som karaktäriserade resultatet under varje tema. Etiska överväganden Patel och Davidson (2003) tar upp några aspekter som är viktiga att beakta när man arbetar med intervjuer. Författarna poängterar att det är viktigt att vi som intervjuare klargör för våra deltagare på vilket sätt deras bidrag kommer att användas. Med detta i åtanke var vi noga med att informera både muntligt och skriftligt om att informationen som kom fram under intervjuerna var konfidentiell (Patel & Davidson, 2003). Studiedeltagarna upplystes om att 18 endast studiens författare skulle ha tillgång till de personuppgifter som framkom genom studien. Vi var redan innan datainsamlingen medvetna om att frågor om livskvalitet kan vara ett känsligt ämne och leda in på områden där intervjupersonen kan känna sig utlämnad. Eftersom intervjupersonerna var informerade om studiens syfte och innehåll har vi dock utgått från att endast personer som är villiga att tala om ämnet har anmält sitt intresse för att delta. Intervjupersonerna informerades även om möjligheten till att studien kan komma att användas i utbildningssammanhang. I likhet med vad Kvale (2009) beskriver som en viktig aspekt så informerades deltagarna i tal och skrift om vårt syfte med undersökningen samt hur undersökningen är upplagd. Det är viktigt att deltagarna i studien får sanningsenlig information (Forsman, 1997). Kvale (2009) poängterar även vikten av att informera om att deltagandet är frivilligt och att deltagarna har rätt att dra sig ur när som helst vilket vi också gjorde. Deltagarna fick även lämna ett skriftligt godkännande av sitt medverkande i studien (Bilaga 3). Deltagarna i studien fick själva välja tidpunkt och plats för intervjun. Detta för att de skulle känna sig så bekväma som möjligt med intervjusituationen. Vid användning av bandspelare kan intervjupersoner känna sig obekväma, men så kan även vara fallet om intervjuaren antecknar hela tiden. Eftersom det är viktigt för resultatets tillförlitlighet att intervjun blir korrekt dokumenterad (Forsman, 1997) gjorde vi bedömningen att bandspelare var det mest lämpliga valet för dokumentation. Ingen av intervjupersonerna hade några invändningar mot detta. RESULTAT Livskvalitet på ålderns höst Många av deltagarna beskrev att deras syn på livskvalitet hade förändrats i takt med ökad ålder. Ett flertal av intervjupersonerna uppgav att de i yngre ålder inte hade möjlighet att fundera över den egna livskvaliteten på grund av ett hektiskt liv, men att de nu på äldre dagar hade möjlighet att påverka sin egen livskvalitet i större utsträckning. ”När man var yngre då var det barn och skola och det var väldigt stressigt. Man levde mitt uppe i det där så man hade helt enkelt inte tid att tänka efter vad som är livskvalitet”. Ett fungerande socialt nätverk var det som deltagarna framhöll som viktigast för livskvaliteten. Ett stort antal av deltagarna ansåg också att faktorn att vara frisk gav livskvalitet. Vi kunde även urskilja andra teman under intervjuerna, dessa handlade om osämja och konflikter i relation till livskvalitet, 19 inverkan av stelhet och smärta, betydelsen av aktivitet samt negativa samhälleliga attityder mot äldre. Ja det är ju att få vara frisk alltså (…) är man inte frisk så är man ju väldigt låst. Det är just detta att kunna röra sig, att ha den lilla peng man vill ha för att resa, att kunna köpa en handväska och ett par skor när man har lust och... en kärleksfull miljö med mycket vänner, mycket kontakter. Men som sagt är man inte skapligt frisk så faller ju väldigt mycket. Samtliga deltagare i studien upplevde att de hade skaplig till mycket bra livskvalitet idag. ”Jag trivs jättebra, jag har aldrig haft det så bra i hela mitt liv som jag har det nu. Ärligt talat har jag inte det”. Goda sociala relationer är viktiga Nästan alla av deltagarna tog upp vikten av att ha sociala kontakter. Samtliga uppgav sig ha ett mer eller mindre stort socialt nätverk samt nära kontakt med sina barn, barnbarn och vänner. Flertalet berättade även att de hade sociala kontakter genom någon form av föreningsliv, exempelvis PRO och olika styrelseuppdrag. Alla menade att deras goda sociala relationer, i form av familj och nära vänner, var väldigt viktiga för upplevelsen av livskvalitet. En person utbrast ”Ja oh ja det är A och O det (…)” och en annan uttryckte som följer: Men det är ju min livskvalitet, det är ju det! Jag kan inte föreställa mig något annat. (…). Jag menar, vi har ju hela tiden haft kontakter utåt och är vana med människor, så att… det var det som att, när då arbetslivet tog slut från en dag till en annan, då, då tog jag… jag gick direkt in i nästa fas. Alla deltagare uppgav att de kände sig delaktiga i sin omgivning och nästan alla sa även att de upplevde sig vara behövda av sina anhöriga. Hälften av deltagarna levde ihop med en partner, ingen av dem uppgav att de kände sig ensamma. Nästan alla av dessa ansåg att deras civilstånd inverkade positivt på livskvaliteten. ”Ja det tror jag, åtminstone när det gäller mig. Jag skulle tycka det var fruktansvärt tråkigt att bli ensam (…) att inte dela meningar, både ilska och glädje och hela baletten… filmer, teater (…)”. Några som inte heller kände ensamhet var två av de ensamboende personerna varav en såg en positiv inverkan på livskvaliteten i förhållande till sitt civilstånd medan en kände att denna faktor inte hade någon betydelse. De återstående kunde alla känna sig ensamma ibland men endast en av de 20 ensamboende upplevde att det aktuella civilståndet hade en negativ inverkan på livskvaliteten på grund av att personen kände sig mindre trygg om något skulle hända denne. Osämja och konflikter i relation till livskvalitet Sociala kontakter hade dock inte bara en positiv effekt på upplevelsen av livskvalitet. Att bli missförstådd av andra människor samt att vara osams och komma i konflikt med människor i sin omgivning framkom som det som hade den mest negativa effekten på livskvaliteten. Hälften av deltagarna uppgav att detta var något som försämrade den egna upplevelsen av livskvalitet. ”Osämja naturligtvis, osämja. Och sån där enfald som man kan råka ut för någon gång. (…) Det har lite med det här att göra att inte bli förstådd, det har det faktiskt. Bli missförstådd”. Andra bidragande faktorer var oärlighet och när människor i ens närhet hade problem med till exempel hälsa eller arbetssituation. Att ha god hälsa är en grundförutsättning Samtliga deltagare upplevde sig ha en god hälsa i dagsläget. Att hälsan är en viktig del för att känna god livskvalitet tyckte fler än hälften och några menade även att god hälsa var en grundförutsättning för den upplevda livskvaliteten. En av dessa tillade att det inte behövde handla om den fysiska hälsan utan ansåg att det var själens hälsa som var viktigast. En annan betonade att sinnesfrid var något som inverkade på livskvaliteten. ”Mår du inte bra i själen om jag säger så, du kan ha brutna armar och ben men det betyder inget med livskvalitet. Mår du inte bra i själen, då mår… då är allting…” En person beskrev att god hälsa var något som möjliggjorde för aktivitet och några berättade om situationer där ohälsa av olika slag begränsade deras aktivitetsutförande. Det värsta är nästan att bädda, att lyfta madrassen och samtidigt försöka putta in lakanet det är jobbigt för fingrarna. Men jag har inte den kraft jag skulle vilja ha. Bara det här att ta tag ordentligt om tandborsten och sådär det kan vara knepigt. Och jag kan nästan inte skala en potatis för jag kan liksom inte hålla kniven med den här högra handen och skala (…). Stelhet och smärta hotar god hälsa Den vanligaste anledningen till att aktivitetsutförandet begränsades hos deltagarna var stelhet och/eller smärta i kroppen. Fler än hälften uppgav att detta var något som försämrar den egna upplevelsen av livskvalitet. En av dessa beskrev detta med orden: ”Ja alltså när det är så tänker man såhär att man skulle gå i ide för man har inte lust med någonting vissa dagar. 21 Humöret blir nedsatt helt enkelt”. Ett par av deltagarna menade däremot att smärta och stelhet var något som tillhörde det normala åldrandet och därför något man måste räkna med på ålderns höst. Ja det är de här vanliga krämporna som alla har, artros och så. Det blir ju sånt där. Sånt har alla, vadå, allt som blir gammalt blir ju… Man kan ju inte räkna med att man är som när man var 40 eller 50 när man blir äldre, så är det ju. Att känna själslig ro Nästan alla upplevde en trygghet i den nuvarande livssituationen. Många av deltagarna uppgav dock att de ofta kände någon form av stress, ångest eller oro för anhöriga, på grund av mycket att göra eller över den ekonomiska situationen. Jag är ju sån person. Det finns ju de som kan berätta saker och ting och det bara faller av som vatten på en gås och säga ”men det är väl ingenting”. Och jag kanske inte direkt förstorar men många gånger så kan det vara en viss sanning i min oro. (…) jag är orolig om det ska hända någonting bland mina närmaste eller mina vänner. Av dessa var det ett fåtal som ansåg att denna faktor var något som påverkade den egna upplevelsen av livskvalitet negativt. Ett litet antal angav att de inte upplevde någon stress, oro eller ångest varav en poängterade att dennes religiösa tro var anledningen till frånvaro av oro. Betydelsen av att vara troende togs även upp i andra delar av intervjuerna och där var det flera som uppgav att deras tro inverkade positivt på den upplevda livskvaliteten. ”Att man känner en trygghet i sin tro. Att man kan ta ett nederlag, ett motstånd kanske på ett annat sätt därför man tänker det var väl nån mening med detta”. Att fylla dagen med aktiviteter är ett måste Vi frågade vad som utmärkte en dag då deltagarna verkligen trivdes med sitt liv och kände god livskvalitet. Hälften inledde sina svar med att bland annat beskriva aktiviteter inom PADL, i form av sina morgonrutiner ”(…) jag går upp i god tid och duschar och klär mig och så (…).” Hälften ville även fylla sin dag med aktiviteter som var antingen kreativa eller kulturella som till exempel att måla, gå på konserter eller teater. Några deltagare önskade utföra någon form av fysisk aktivitet under dagen såsom att gå promenader. Lika många valde att umgås med nära och kära för att känna livskvalitet. 22 Det är att vakna, läsa tidningen till sin frukost. Att få ta en promenad i ur och skur. Laga lunch, umgås med andra människor. Att få gå och lyssna på vacker musik, som betyder väldigt mycket för mig. Och jag tycker om att dansa också! jag tycker om att se vackra saker. (…) vackra målningar eller tavlor eller vad det nu kan va. Det är en bra dag för mig. Och att jag har sällskap med någon, att få göra det tillsammans med någon. Ett par personer nämnde att för att trivas så var det viktigt att ha saker inbokade under dagen. ”Ibland när jag tittar i almanackan och har en blank dag då blir jag nästan, ja det tilltalar mig inte utan jag vill ha någonting eller ett par saker varje dag”. Under intervjuerna kom det även fram att många av deltagarna fann utförandet av sina intressen och hobbies som betydelsefulla för livskvaliteten. ”Alltså då tänker man ju inte så mycket på det här med sjukdomarna, man orkar mera då”. Framförallt var dessa intressen återigen kopplade till kreativa och kulturella aktiviteter, men även aktiviteter med fysiskt och socialt syfte nämndes såsom promenader och studiecirklar. Negativa samhälleliga attityder mot äldre Trots att alla deltagare kände sig delaktiga i den närmsta omgivningen menade nästan hälften att de inte kände sig delaktiga och medräknade i samhället. ”Nej! Helt plötsligt så gör jag inte det. Jag gjorde det för ett halvt år sedan när jag fortfarande jobbade. Men nu räknas jag inte”. ”Samhället totalt är ju ändå de som är yngre, de som jobbar... det är det ju. Vi finns någonstans bakom någon gräns”. Endast en av dem som inte kände sig delaktig upplevde även detta som negativt för sin livskvalitet idag men flera uppgav att det här var någonting som kunde komma att påverka den i framtiden. Ett par upplevde dessutom att äldre ansågs vara mindre värda i samhället vilket hade en negativ effekt på deras livskvalitet. En talade om att det ibland kunde kännas som om denne blev behandlad som ett barn av till exempel vårdpersonal. (…) eller man blir behandlad som om man vore ett barn och de börjar prata högre till en och frågar om man förstår; har du förstått det här och då känner jag… ja ibland kan man ju leka med då, då kan man ju låtsas till och med att de tar på en strumporna och allting hahaha… Mer än hälften upplevde att det fanns en nedlåtande attityd mot äldre i samhället men uppgav att det inte var något som de själva kände av. Flera medverkande upplevde sig vara delaktiga i samhället genom att de var engagerade i samhällsfrågor. ”(…) jag lägger min näsa i blöt. Min man säger att undra på att din haka är blå för du sticker ut den”. 23 Det är viktigt att bo kvar hemma så länge man orkar och kan Nästan alla uttryckte att det var viktigt för livskvaliteten att kunna bo kvar hemma så länge hälsan tillät. Efter vidare samtal uppkom det att hälften ändå hade en positiv inställning till att i framtiden eventuellt behöva bo på ett äldreboende eller dylikt. ”Det måste man ju, det kan man inte bortse från. (…) eftersom jag jobbat med gamla i hela mitt liv så ser jag ju att det är ditåt det går och det skrämmer mig inte”. För några var inställningen till framtida boendeformer däremot inte av positiv karaktär. En reaktion var att man skulle känna sig ofri och påpassad på ett boende. Det är materiellt, att det är fina rum och fina duschar och allting, men sen… vad man ska göra utav sitt liv när man hamnar i den situationen… för det kanske är så att jag fortfarande tycker om att äta en mycket god middag med ett glas vin, och det får jag inte göra tycker dem, och gå på operan. Och då måste jag ha ledsagare, och vem betalar det? Det är livskvalitet är att få uppleva sådana saker. Och det finns ju inte idag. Kommunen betalar ju ingen operabiljett för att jag ska få det tillfredsställt. Och då blir jag ju väldigt isolerad, då tappar jag livskvaliteten. Resultatsammanfattning I resultatet framträdde sociala kontakter som den viktigaste beståndsdelen i de äldres livskvalitet. Att ha tät kontakt med sin familj och sina vänner gav livskvalitet åt deltagarna i den här studien. Smärta och stelhet upplevdes som ett hinder för god hälsa och god hälsa i sig ansågs vara en grundförutsättning för livskvalitet. För att känna livskvalitet ville deltagarna ha aktiviteter inbokade under dagen. Dessa aktiviteter var oftast relaterade till deras intressen såsom kulturella eller skapande aktiviteter och socialt umgänge och påverkade därmed livskvaliteten positivt. Att bo hemma var viktigt för att ha en god livskvalitet, men samtidigt vara flera deltagare ändå positivt inställda till att i framtiden eventuellt flytta till ett äldreboende. DISKUSSION Resultatdiskussion Det framkom under intervjuerna att flera av deltagarna upplevde att frågan om livskvalitet blivit mer aktuell på äldre dagar än tidigare i livet. Enligt Kielhofner (2008) skaffar sig människor när de utvecklas åsikter om vad som är gott, rätt och viktigt att göra. För de flesta 24 äldre avtar vikten av arbete och prestationer, medan andra värden gällande familjen, samhället och fritiden/nöjen blir mer betydande (Kielhofner, 2008). I vår studie angavs ofta skälet att livet var så hektiskt förr och att man nu har mer tid för eftertanke. Detta bekräftas av Kielhofner (2008) som tar upp att pensioneringen är en händelse som i stor omfattning kan påverka en eftersom så mycket av livet är inriktad på arbete samt att det tar upp mycket tid och aktivitet. Därför är övergången från arbete till pension full av både möjligheter och fallgropar. Vi anser att det faktum att synen på livskvalitet förändrats kan bero på att man dels har en större frihet att påverka sin tid som pensionär men även att faktorer som ohälsa med minskad aktivitetsförmåga som följd, social isolering på grund av pensionering och förlust av partner eller vänner blir mer vanlig och därmed blir tankar på livets värden mer närvarande. Social isolering var inget som deltagarna i vår studie kände av, samtliga uppgav att de hade ett rikt socialt liv med både familj och vänner och att detta var viktig för deras livskvalitet. Även tidigare studier har visat att det finns ett samband mellan sociala relationer och den enskildes välbefinnande (Thorslund, 2002). Flera av deltagarna i studien var aktiva inom olika föreningar och organisationer och uppgav att det var en viktig del för deras livskvalitet, något som även Everard (1999, refererad i Statens folkhälsoinstitut, 2005) funnit tecken på. Han menar att deltagande i sociala aktiviteter har positiva effekter på välbefinnandet hos hemmaboende äldre. Vidare understryker Everard att en individs sociala nätverk ökar känslan av tillhörighet, något som man kan föreställa sig stämmer på personerna i även denna studie. Nästan samtliga deltagare i vår studie uppgav att de kände sig delaktiga i det sociala livet och behövda av sina anhöriga, vilket i en tidigare studie (Christiansson, 1994) visade sig vara en mycket viktig del i livskvalitet hos äldre personer. Inom ämnet att känna sig behövd gavs i vår studie ofta exempel som tydde på en nära och tät relation till speciellt barnbarn, samt exempel på situationer då intervjupersonernas kunskaper och livserfarenheter behövdes och efterfrågades. En tidigare studie av Mellström (1981) visade att äldre som upplevde att de hade för lite kontakt med sina barn och vänner var de som främst upplevde ensamhet. Med tanke på detta har vi funderat en del över ensamhet och hur detta påverkar livskvaliteten. Att bli äldre innebär att man kommer längre ifrån yrkeslivet och kanske går vänner och anhöriga bort. Negativa livshändelser såsom att förlora sin partner minskar äldres motivation att göra saker och att umgås med andra (Tollén, Fredriksson & Kamwendo, 2008) och kan leda till en rollförändring. Enligt MOHO (Kielhofner, 2008) är roller en viktig dimension i en människas 25 liv, och de rollförändringar som sker senare i livet kan vara ofrivilliga och obehagliga. Till exempel kan det innebära för äldre personer att på grund av dödsfall förlora rollen som partner eller vän. Äldre som inte kan ersätta förlorade eller förminskade roller kan uppleva tristess, ensamhet och depression (Kielhofner, 2008). Att ha en partner att dela sitt liv med var något som var viktigt för livskvaliteten för de deltagare i vår studie som hade make/maka/sambo, något som även i tidigare studier framkommit som viktigt för den upplevda livskvaliteten (Ojala, 1989). De som levde tillsammans med en partner i vår studie uppgav även att de aldrig kände sig ensamma, en känsla som stundtals fanns hos de som var änkor och hos en del av de ensamstående. En tidigare studie på äldre där ensamhet togs upp visade att ensamhet var vanligast bland änkor och änkemän, därefter hos frånskilda eller ensamstående (Mellström, 1981). I vår studie gick meningarna däremot isär bland de ensamboende, där exempelvis åsikten att det var skönt och positivt för livskvaliteten att leva ensam fanns. Detta kan ge en antydan om att man inte behöver känna sig ensam för att man lever ensam, åtminstone inte så länge man har ett tillgodosett socialt liv i övrigt. Det är svårt att dra några slutsatser i stort gällande relationen mellan civilstånd och livskvalitet något som även Ojala (1989) kommit fram till och sammanfattar med att sambandet mellan livstillfredsställelse och civilstånd är tvetydigt. Näst efter sociala relationer var en god hälsa det som flest deltagare tog upp när de funderade på vad livskvalitet var för dem. Detta var även något som visade sig genom Ojalas (1989) studie. Där fann man tecken på att den subjektiva livskvaliteten hos äldre var beroende av individens aktuella hälsotillstånd. I samband med hälsa kom flera deltagare i vår studie in på aktivitetsutförande och ohälsa som aktivitetshinder. Ett vanligt problem var smärta och stelhet, vilket försvårade eller förhindrade utförandet av vissa aktiviteter. Detta hade i vissa fall förändrat deltagarnas aktivitetsmönster och genom detta även påverkat livskvaliteten negativt för en del. Smärta och rörelsebegränsningar har tidigare visat sig ha negativ inverkan på livskvaliteten (Stenzelius, Westergren, Thorneman & Hallberg, 2004). En del av deltagarna i vår studie ansåg att dessa funktionsförsämringar var en del i det normala åldrandet. Detta kan tyda på att de antingen hade accepterat försämringen av funktion i högre grad än de övriga eller att de helt enkelt inte upplevde så stor påverkan på sina aktivitetsmönster. Kielhofner (2008) menar att hur människor bedömer sin egen kapacitet och effektivitet är av stor betydelse och konsekvens. Tankar och åsikter om den personliga kapaciteten och kontrollen medför starka känslor. Vi har genom den här studien samt tidigare 26 erfarenhet av arbete inom vården fått uppfattningen att nedsatt förmåga att utföra de aktiviteter man vill göra kan ha negativ effekt på en människas livssituation. Sarvimäki (2000) menar dock att bara för att människan åldras och får en reducerad funktionsförmåga kan hon ändå känna välbefinnande och meningsfullhet. En svensk studie har visat på ett antal anledningar till varför många människor senare i livet upphör att delta i olika aktiviteter. En orsak var att skador eller sjukdomar hade påverkat deltagarnas fysiska form (Tollén, Fredriksson & Kamwendo, 2008). Detta är vanligt då ålderdom vanligen åtföljs av förluster av kapacitet och brist på möjligheter att använda sina förmågor och därmed kan leda till att äldre personer upplever en minskad känsla av kompetens och effektivitet i aktivitetsutförandet (Kielhofner, 2008). I vår studie kom även aspekten själslig hälsa, att må bra på ett sätt som inte måste vara relaterat till det fysiska, fram som viktig. I relation till detta kom även ämnet tro och religion upp och några deltagare menade att detta var något som inverkade positivt på livskvaliteten genom att det var lättare att acceptera livets motgångar. Flera studier har visat att religion och/eller andlighet bidrar till eller till och med förbättrar livskvalitet och välbefinnande hos äldre människor (McCann Mortimer, Ward & Winefield, 2008). Andlighet kan hjälpa äldre att hitta mening i livet samt att utveckla mål som kan ge en känsla av prestation och resultat, trots förändrade rutiner och roller som följd av till exempel kronisk sjukdom (Low & Molzahn, 2007). Low och Molzahns studie pekar på att en känsla av mening och syfte höjer livskvaliteten hos äldre, vilket enligt oss ter sig troligt. För många äldre innebär ålderdomen en viss frihet från förpliktelser och ger därmed möjlighet att utöva olika intressen på större allvar eller i större utsträckning än tidigare (Kielhofner, 2008). Flera av deltagarna i vår studie uppgav att deras intressen och hobbies var betydelsefulla för deras livskvalitet, något som även Næss (1987; 1994) framhåller genom att hävda att människan upplever högre livskvalitet desto högre grad hon är aktiv. Kielhofner (2008) understryker att intressen är något som kan ingjuta mening och energi i livet. I vår studie var dessa intressen framförallt kopplade till kreativa och kulturella aktiviteter såsom att måla och gå på teater, men även fysiska aktiviteter som stavgång och sociala aktiviteter som att umgås med nära och kära togs upp. Enligt Christiansen och Baum (1997) tillfredsställer även deltagande i sådana fritidsaktiviteter viktiga psykologiska behov. Studier har visat att människan är kreativ av naturen och att uttryckandet av kreativitet är nödvändigt för hälsan och för att känna tillfredsställelse och välmående (Sadlo, 2004). Sadlo påpekar att dessa 27 studier indikerar att arbetsterapeutiska insatser inom kreativa aktiviteter skulle kunna bidra till ökat välmående hos våra klienter. Däremot visade Tornstams (1995) studie att vad forskarna uppfattade som meningsfulla aktiviteter inte stämde överrens med de äldres egen uppfattning om vad som var meningsfullt att göra. Detta tyder på att man bör vara försiktig med förutfattade meningar om äldre och framhäver även vikten av ett klientcentrerat arbete där den äldre själv får uttrycka vad som är meningsfullt. När deltagarna skulle beskriva en dag då de kände god livskvalitet förvånades vi över att så pass många tog upp och noggrant beskrev morgonrutiner. Sett ur en arbetsterapeutisk synvinkel kan detta tolkas som att förmågan att självständigt klara av de personliga aktiviteterna i det dagliga livet var viktigt för de äldre i den här studien. Friheten att kunna stiga upp ur sängen när man ville, kunna duscha och klä på sig självständigt tycks vara viktiga delmoment under en dag som utmärktes av livskvalitet. Detta resonemang kan kopplas till tidigare nämnda svenska studie som visade att de äldre som inte behövde hjälp med sin PADL hade signifikant högre livskvalitet än de som behövde hjälp (Stenzelius, Westergren, Thorneman & Hallberg, 2004). Vi anser att vi som arbetsterapeuter kan göra stora insatser inom detta område för att möjliggöra ett självständigt aktivitetsutförande för äldre genom förebyggande, förbättrande eller kompensatoriska åtgärder. Detta kan enligt Fisher (2007) göras genom en modell för kompensation genom till exempel hjälpmedel, modifiering av den fysiska eller sociala miljön eller genom aktivitetsträning för att återfå eller utveckla en aktivitetsförmåga. Fisher menar vidare att man kan använda sig av en modell för förbättring av personliga faktorer och kroppsfunktioner eller en pedagogisk modell för information och undervisning. Genom att träna till exempel påklädning eller förskriva en duschpall så kan arbetsterapeuten underlätta ett självständigt utförande av personliga aktiviteter i det dagliga livet och öka klientens förmåga till ett självständigt liv. Kielhofner (2008) menar att känslan av kapacitet är en aktiv medvetenhet om ens egna resurser för att leva det liv man vill leva. Vidare menar han att känslan av den egna kapaciteten kan förändras genom nya upplevelser genom livet. Genomförandet av morgonrutinerna var en god start på dagen som förberedde deltagarna för en dag fylld av aktiviteter; att ha saker inbokade var viktigt för de flesta. Kielhofner (2008) betonar att när funktionsförmågorna försämras blir vanorna allt viktigare för att upprätthålla ett funktionellt aktivitetsutförande och en god livskvalitet. FSA (2005) framhåller att vi människor av naturen är aktiva varelser. Detta märktes i den här studien genom att många av 28 deltagarna nämnde önskan att under en dag som utmärktes av livskvalitet ägna sig åt intressen, återigen i form av kreativa och kulturella aktiviteter, men även fysiska och sociala. Många deltagare nämnde engagemang i organisations- och föreningsliv som en viktig del, vilket tycks vara relaterat till bättre välbefinnande (Statens folkhälsoinstitut, 2005). Vi kunde se ett samband mellan ett aktivt deltagande i föreningar, engagemang i samhällsfrågor och att man inte kände sig negativt behandlad i samhället. Många deltagare upplevde dock att det allmänt i samhället fanns en nedlåtande attityd mot äldre. I tidigare litteratur och forskning kring livskvalitet hos äldre tas detta inte upp i någon större utsträckning. Omvärldens attityder och förväntningar påverkar dock individens syn på sig själv (Kielhofner, 2008; Ojala, 1989). Genom dessa erhåller de kunskap om vilken kapacitet de har för att klara av att göra de saker som är viktiga för dem (Kielhofner, 2008). Många av deltagarna i vår studie kände sig inte delaktiga och medräknade i samhället sedan de kommit upp i icke arbetsför ålder, varav en del till och med uppgav att de kände sig mindre värda och att detta påverkade deras livskvalitet negativt. Som tidigare nämnts var det alltså betydligt vanligare att deltagarna i den här studien kände sig delaktiga i den närmaste omgivningen bestående av vänner och familj, än att de upplevde delaktighet i samhället. Främst kände sig deltagarna orättvist behandlade eller förbisedda i politiska sammanhang. Man menade att man tillhörde en grupp som inte var attraktiv att satsa på utan upplevdes som en tärande generation. Att möjliggöra delaktighet är något som arbetsterapeuter arbetar för, Kielhofner (2008) understryker att delaktighet är en nödvändig beståndsdel i människans välmående. De flesta deltagarna i den här studien tyckte att det var viktigt att kunna bo kvar hemma så länge som hälsan tillät. Dock hade hälften en positiv inställning till äldreboende i framtiden. Detta är förenligt med den politiska inställningen att de äldre i vårt samhälle ska bo kvar hemma så länge som möjligt. För att göra det möjligt för äldre personer som vill bo kvar hemma kan arbetsterapeutiska åtgärder vara en insats som verkar för ett säkert och tillfredsställande aktivitetsutförande i hemmet. De som var negativt inställda till att flytta till ett boende angav att de skulle känna sig mindre fria som skäl, vilket framgår i en tidigare studie där Hinck (2004) framhåller att bo hemma inte enbart handlar om den fysiska upplevelsen utan även ett tillstånd av att vara självbestämmande och behålla sin integritet. Känslan av att ha kontroll över sitt eget liv har gynnsamma effekter (Levasseur, St-Cyr Tribble & Desrosiers 2008). 29 I de kvantitativa studier vi läst utgår man i regel från ett instrument eller tidigare bestämda domäner. De kvalitativa studierna är av en mer öppen form där man försöker undvika att styra deltagarnas svar åt någon bestämd riktning eller inom några specifika områden. Därmed öppnar den kvalitativa studien för ett bredare resultat medan den kvantitativa gör det lättare att jämföra och dra slutsatser. Levasseur, St-Cyr Tribble och Desrosiers (2008) menar att livskvalitet är svårt att uppskatta kvantitativt eftersom det har en djup innebörd likväl som en inneboende psykologisk dimension kopplad till livets mening och det personliga väsendet. Vidare understryker de att livskvalitet i högsta grad är subjektivt och kulturellt grundad. Under arbetet med studien fick vi bekräftat det som uttrycks i litteraturen; livskvalitet är ett brett och komplicerat område. Som vi tidigare tagit upp framkom det även i intervjuerna att många har svårt att definiera vad livskvalitet är just för dem personligen. Vår studie visar att de äldre gärna reflekterar över ämnet i stort hellre än att ta det till ett personligt plan och urskilja vad som påverkar den egna livskvaliteten. Många nämnde uttryckligen att de inte reflekterat så mycket över den personliga betydelsen av begreppet livskvalitet och de faktorer som påverkade just dem. Samtliga av deltagarna upplevde dock att de överlag hade god livskvalitet. Kanske är det en möjlig orsak till att deltagarna inte hade funderat så mycket på innebörden och den egna upplevelsen av livskvalitet före intervjutillfället. Det skulle kunna vara så att människor med god livskvalitet inte ser anledning till att reflektera över ämnet på samma sätt som om man upplevt en tydlig försämring i sin livskvalitet. Under studiens gång har ett antal nya frågor väcks hos oss. Områden som vore intressant att fördjupa sig i är bland annat skillnader i syn på livskvalitet mellan hemmaboende och boende på äldreboende. Vidare vore det även intressant att fokusera på förändringar i livskvalitet hos klienter som erhållit arbetsterapeutiska åtgärder. Metoddiskussion En stor del av litteraturen som vi använt oss av är av äldre karaktär. Detta är till viss del ett medvetet val då de mest inflytelserika livskvalitetsforskarna verkade under 80- och 90-talet. För att få tag i deltagare till vår studie vände vi oss till PRO. Detta kan ha inneburit att vi fått svar från dem som är som mest aktiva i lokala styrelser eller exempelvis inom studiecirklar som anordnas av PRO. Det är troligt att vår urvalsmetod resulterat i en urvalsgrupp som är mer aktiv än genomsnittet i det aktuella åldersspannet och genom att de är aktiva i sociala 30 sammanhang såsom PRO kan deras livskvalitet ha påverkats positivt. Det är även möjligt att de som fick information om studien men valde att inte delta var sådana vars hälsa, funktionsförmåga och livskvalitet inte var så god och därmed inte något man var intresserad av att tala om. Detta skulle kunna innebära att deltagarna i den här studien upplever sin livskvalitet som bättre än genomsnittet. Det faktum att ett par av deltagarna kom med i studien utan att tillhöra de PRO-organisationer vi kontaktat utan fått information om studien genom vänner innebar som tidigare nämnt att det uppstod en viss snöbollseffekt. Det är möjligt att nära vänner delar likartade värderingar, intressen, livsstil och så vidare. Det här är även något som kan få stort genomslag med ett så begränsat antal deltagare som deltagit i den här studien. Något som kan påverka resultatets validitet är huruvida den valda intervjumetoden är adekvat för undersökningens ämne och syfte (Kvale, 2009). När det gäller vår studie så kan vi i efterhand tycka att intervjuguiden kunde ha varit mer öppen för att verkligen spegla intervjupersonernas tankar utan att leda dem, genom att nämna de förbestämda områdena och tillhörande följdfrågor. Tanken med att ha dessa områden och frågor var att ha ett stöd ifall intervjupersonen hade svårt att uttrycka sig om vilka faktorer som var viktiga för livskvaliteten. Hur frekvent vi använde oss av våra stödområden under intervjuerna samt följdfrågor till dessa var beroende av deltagarnas förmåga att prata fritt respektive vara mer återhållsamma med sina svar. Det här kan ha medfört att olika antal av våra stödområden togs upp under intervjuerna. Detta kan i sin tur påverka huruvida studien ger en valid redogörelse för undersökningens huvudresultat (Kvale, 2009). Vi ställer oss därför frågande till i vilken grad jämförelser mellan våra tio intervjuer kan göras. Intervjuarnas förmåga att behärska intervjukonsten kan ha påverkat datainsamlingen (Kvale, 2009). Ingen av oss har tidigare erfarenhet av intervjumetodik och kan till exempel ha missat att följa upp deltagarnas svar med adekvata följdfrågor i datainsamlingen och kan därmed ha gått miste om vidare utveckling av ett svar. Kvale tar även upp att validiteten kan variera beroende på om intervjuaren har gjort en noggrann utfrågning om meningen av det som intervjupersonen uttrycker. Resultatet i vår studie har varit beroende av den datareduktion och de tolkningar vi gjort under bearbetningen av data. Detta kan enligt Gillham (2008) leda till kvalitetsförlust av originaldata i intervjuerna samt påverka validiteten av rapporten då resultatet kanske inte fullt ut speglar vad som hände i intervjuerna. Även deltagarens personliga egenskaper och förkunskaper i ämnet kan påverka resultatet. Enligt Kvale (2009) 31 varierar exempelvis graden av motivation och vältalighet hos olika intervjupersoner. Detta menar vi kan påverka resultatet då man riskerar att gå miste om saker för att intervjupersonen inte riktigt vet hur den ska uttrycka sig eller känner sig omotiverad till att tala djupare om det aktuella ämnet. Kvale tar vidare upp att validiteten kan påverkas av tillförlitligheten i deltagarnas svar. Vi tror att man dessutom bör vara öppen för att livskvalitet kan vara ett ämne som kan påverkas av intervjupersonens dagsläge, humör och händelser som är aktuella för personen vid tidpunkten som intervjun genomförs. För att undvika detta skulle man kunna göra två eller flera intervjuer med varje person och dessutom variera tid på dagen. På grund av den begränsade tiden var det dock inte möjligt att tillämpa den metoden i den här studien. Vad livskvalitet är och vad som påverkar denna kan vara abstrakt för en del personer. Björk och Bonair (1986) framhåller även att personen som tillfrågas bör ha god självkännedom för att kunna göra en adekvat bedömning av vad som är livskvalitet för en själv. Med hänvisning till detta kan man tänka sig att en del svar var av den karaktären som deltagarna ansåg vara ett allmängiltigt svar men som kanske inte var förenat med deras egna åsikter då de inte tänkt igenom det tillräckligt. Detta märkte vi av genom att vi ibland fick motsägelsefulla svar som antydde att intervjupersonen inte visste vad han/hon skulle svara eller ansåg. Med tanke på att innebörden av livskvalitet är högst individuell kan man tänka sig att om deltagarna hade fått ta del av en färdig definition av begreppet före intervjuerna hade man kunnat öka validiteten av denna studie. Vi har tidigare i arbetet framhållit vikten av ett klientcentrerat arbete, att bland annat utgå från klientens upplevelser och förutsättningar. Med utgångspunkt i detta synsätt kan vår intervjuguide och resultatpresentation i den här studien te sig en aning motsägelsefull. Med den här studien ville vi få uppslag på vad som kunde inverka på livskvaliteten hos några äldre personer och beslutade oss för att presentera resultatet på ett sätt där vi söker samband och skillnader i svaren. Detta gjordes för att ge en mer begriplig översikt över studiens resultat. I mötet med klienter anser vi dock att det är viktigt att inte generalisera eller ta för givet vad som inverkar på livskvaliteten hos äldre, utan i stället fokusera på värdet för varje enskild klient. 32 KONKLUSION Den här studien grundar sig på vad tio äldre personer upplever vara och inverka på livskvalitet. Personerna i den här studien är inte tillräckligt många eller tillräckligt representativa för den delen av befolkningen för att man ska kunna dra några generella slutsatser utifrån resultatet. Genom de resultat som framkommit i den här studien i kombination med resultat från tidigare studier kan vi dock se att sociala relationer och hälsofaktorer är mycket viktiga gällande livskvalitet. Något som framträdde i vår studie och accentuerar värdet av det arbetsterapeutiska tänket var behållningen av meningsfulla aktiviteter. Att meningsfulla aktiviteter kan påverka livskvaliteten positivt är något som personal inom vård och omsorg bör ha i åtanke. Detta visar på vikten av arbetsterapeutiskt arbetet då meningsfulla aktiviteter är ett ledord inom arbetsterapin. Genom att få en uppfattning om vilka faktorer som inverkar på äldre människors livskvalitet kan vi lättare se inom vilka områden vi som arbetsterapeuter kan göra en insats och på så sätt främja våra klienters upplevelse av livskvalitet. 33 REFERENSLISTA Litteratur Allardt, E. (1977). Att ha, att älska, att vara: Om välfärd i Norden. Lund: Argos. Beauvoir, S. de (1976). Ålderdomen (E. Alexanderson, övers.). Stockholm: Almkvist & Wiksell. (Originalarbete publicerat 1970). Berggren, H. (1990). Livskvalitetsbegreppet sett ur de äldres och ur vårdpersonalens perspektiv. Stockholm: Högskolan för lärarutbildning i Stockholm, Institutionen för vårdlärarutbildning. Björk, S. & Bonair, A. (1986). Att mäta livskvalitet (Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi, 1986:7). Linköping. Brülde, B. (2003). Teorier om livskvalitet. Lund: Studentlitteratur. Christiansen, C. & Baum, C. (1997). Occupational therapy: Enabling function and wellbeing. (2nd ed.). Thorafore, N. J: Slack Cop. Christiansson, T. (1994). Att behövas: Grundstenen för livskvalitet i ålderdomen. Aldring & Eldre, 11(2) 25-30. Cullberg, J. (2006). Kris och utveckling. Stockholm: Natur och Kultur. Dahlin, O. & Rundgren, R. (2000). Åldrandet: Olika begrepp och definitioner samt åldersutveckling. I A, Forsling (Red.), Gerontologi: Åldrandet i ett biologiskt, psykologiskt och socialt perspektiv (ss. 24-38). Falköping: Natur och kultur. Dahlin Ivanoff, S. & Sonn, U. (2001). Strategier för bevarande av ADL-förmåga. I A, Grimby & G, Grimby (Red.), Åldrandets villkor (ss. 103-113). Lund: Studentlitteratur. Erikson, H. E. (2000). Den fullbordade livscykeln (3:e uppl.) (M. Wentz-Edgardh, övers.). Stockholm: Natur och Kultur. (Originalarbete publicerat 1982). Fisher, A. G. & Nyman, A. (2007). OTIPM: En modell för ett professionellt resonemang som främjar bästa praxis i arbetsterapi. Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. Forsman, D. (1997). Forskningsetik: En introduktion. Lund: Studentlitteratur. FSA. (2005). Etisk kod för arbetsterapeuter. Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. Gillham, B. (2008). Forskningsintervjun: Tekniker och genomförande. Lund: Studentlitteratur. Hanestad, B. R. (1992). Quality of life and insulin-dependent diabetes mellitus. Doktorsavhandling, University of Bergen, Department of Public Health and Primary Health Care. 34 Hinck, S. (2004). The lived experience of oldest-old rural adults. Qualitative health research, 14(6), 779-91. Kajandi, M. (1981). Livskvalitet: En litteraturstudie av livskvalitet som beteendevetenskapligt begrepp samt ett förslag till definition. Uppsala: Ulleråkers sjukhus, Psykologiska enheten, Forskningskliniken. Kielhofner, G. (2008). A Model of human occupation: Theory and application (4th ed.). Baltimore, MD: Lippincott Williams & Wilkins. Kvale, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun (S.-E. Torhell, övers.). Lund: Studentlitteratur. Lantz, A. (2007). Intervjumetodik. Lund: Studentlitteratur. Lassey, W. R. & Lassey, M. L. (2001). Quality of life for older people: An international perspective. Upper Saddle River, NJ: Prentice Hall. Law, M. (2002). Participation in the occupations of everyday life. The American Journal of Occupational Therapy, 56(6), 640-9. Law, M., Polatajko, H., Baptiste, S. & Townsend, E. (2002). Core Concepts of Occupational Therapy. In E, Townsend (Ed.), Enabling Occupation: An Occupational Therapy Perspective (2nd ed.) (ss.29-56). Ottawa: Canadian Association of Occupational Therapists. Levasseur, M., St-Cyr Tribble, D. & Desrosiers, J. (2008). Meaning of quality of life for older adults: Importance of human functioning components. Archives of gerontology and geriatrics, 49(2), 91-100. Low, G. & Molzahn, A.E. (2007). Predictors of quality of life in old age: A cross validation study. Research in nursing and health, 30(2), 141-50. McCann Mortimer, P., Ward, L. & Winefield. (2008). Successful ageing by whose definition? Views of older, spiritually affiliated women. Australasian Journal on Ageing, 27(4), 200204. Mellström, D. (1981). Life style, ageing and health among the elderly: A longitudinal population study of 70-year-olds. Göteborg: Gotab. Moons, P., Budts, W. & De Geest, S. (2006). Critique on the conceptualization of quality of life: A review and evaluation of different conceptual approaches. International Journal of Nursing Studies, 43(7), 891–901. Næss, S. (1987). Quality of Life Researc: Concepts, Methods and Applications. Oslo: Institute of Applied Social Research. Næss, S. (1994). Yrkeskvinne- Husmor? Gifte kvinners livskvalitet. INAS rapport nr. 2. Oslo: Institutet för socialforskning. 35 Nilsson, M. (1997). Quality of life in old age: Essential features. Stockholm: Karolinska Institutet, Department of Clinical Neuroscience and Family Medicine, Division of Geriatric Medicine and the Center of Caring Science South. Nilsson, M., Ekman S.-L. & Sarvimäki, A. (1998). Ageing with joy or resigning to old age: Older people’s experiences of the quality of life in old age. Health Care in Later Life, 3(2), 94-110. Nilsson, G. (2003). Alltför många metoder används för att mäta hälsorelaterad livskvalitet. Läkartidningen, 100(4), 230-2. Nordenfelt, L. (1988). Livskvalitet: En studie av ett begrepp. Linköping: Linköpings universitet. Nordenfelt, L. (1992). Livskvalitet: Vad är det, går det att mäta? Socialmedicinsk tidskrift, 69(1), 3-7. Nordenfelt, L. (2004). Livskvalitet och hälsa: Teori och kritik (2. uppl.). Linköping: Linköpings Universitet, Institutionen för hälsa och samhälle. Ojala, T. (1989). Livskvaliteten i ålderdomen: En socialgerontologisk studie av sambanden mellan resurser, arenor, livsstil, livsrum och inre livskvalitet i ett homeostasteoretiskt perspektiv. Åbo: Folkpensionsanstaltens central för rehabiliteringsforskning. Patel, R. & Davidsson, B. (2003). Forskningsmetodikens grunder: Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur. Patton, M. Q. (2002). Qualitative Research & Evaluation Methods (3rd ed.). Thousand Oaks, CA: Sage. Rahm Hallberg, I. (2005). De äldstas livskvalitet, hälsoproblem, vård och omsorg: Nya strategier behövs? Nordisk geriatrik, 8(4), 4-12. Rustøen, T. (1993). Livskvalitet: En utmaning för sjuksköterskan (M. Wentz-Edgardh, övers.). Stockholm: Almqvist & Wiksell. (Originalarbete publicerat 1991). Sadlo, G. (2004). Creativity and occupation. In M. Molineux (Ed.), Occupation for occupational therapists (ss.90-100). Oxford, UK: Blackwell Publishing. Sarvimäki, A. (2000). Livskvalitet sent i livet. I K, Klockars & B, Österman (Red.), Begrepp om hälsa: Filosofiska och etiska perspektiv på livskvalitet, hälsa och vård (ss.156-167). Stockholm: Liber. Sarvimäki, A. & Stenbock-Hult, B. (2000). Quality of life in old age described as a sense of well-being, meaning and value. Journal of Advanced Nursing, 32(4), 1025-1033. Slevin, M. L., Plant, H., Lynch, D., Drinkwater, J. & Gregory, W.M. (1988). Who should measure quality of life, the doctor or the patient? British Journal of Cancer, 57(1), 109112. 36 SOU 2004:44. Kan vi räkna med de äldre? Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. Statens folkhälsoinstitut. (2005). Hälsoutveckling och hälsofrämjande insatser på äldre dar: En kunskapssammanställning. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut. Stenzelius, K., Westergren, A., Thorneman, G. & Hallberg, I.R. (2004). Patterns of health complaints among people 75+ in relation to quality of life and need of help. Archives of gerontology and geriatrics, 40(1), 85-102. Thorslund, M. (2002). Äldres behov: En kunskapsöversikt och diskussion om framtiden. Stockholm: Stockholms läns äldrecentrum. Tollén, A., Fredriksson, C. & Kamwendo, K. (2008). Elderly persons with disabilities in Sweden: Their expectations of everyday life. Occupational therapy international, 15(3), 133-49. Tornstam, L. (1994). Myter inom det gerontologiska forskningsparadigmet. I H, Hallberg (Red.), Äldres villkor: Myter och verklighet (ss, 83-97). Falun: Sahlanders Grafiska AB. Tornstam, L. (2005). Åldrandets socialpsykologi. Stockholm: Nordstedts Akademiska Förlag. Trost, J. (2005). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur. Elektroniska källor Hermerén, G. (2009). Livskvalitet. Hämtad 10 nov 2009, från http://www.ne.se/lang/ livskvalitet Karolinska Institutet. (2009). Policy för hantering av etiska frågor i samband med genomförandet av examensarbeten, kandidatnivå, 15 hp, inom Arbetsterapeutprogrammet vid Karolinska Institutet. Hämtad 10 nov 2009, från Karolinska Institutet, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, https://courses.ki.se/etik_policy_examensarbeten_041102_rev_mars_05.doc?node=175643 Statistiska Centralbyrån. (2009). Svenskarna blir allt äldre - spädbarnsdödligheten mycket låg. Hämtad 19 oktober 2009, från http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____231100.aspx Pensionärernas Riksorganisation. (2009). Snabbfakta om PRO. Hämtad 10 nov 2009, från http://pro.se/Darfor-PRO/ Världshälsoorganisationen. (1997). WHOQOL: Measuring quality of life. Hämtad från http://www.who.int/mental_health/media/68.pdf 37 Bilaga 1 Vad är livskvalitet för Dig? Vad innebär livskvalitet för Dig? Vad i Ditt liv är viktigt för att du ska känna livskvalitet? Vi är två studenter som läser sista terminen på Karolinska Institutets (KI) arbetsterapeutprogram. Under hösten kommer vi att skriva vårt examensarbete. Vi har valt att titta närmare på livskvalitet hos personer över 65 år. Nu vill vi komma i kontakt med män och kvinnor över 65 år som vill delta i en intervjustudie och berätta lite om livets värden! Som blivande arbetsterapeuter är personer över 65 år en viktig målgrupp och Era åsikter är av stor betydelse för vårt framtida yrkesutövande. För att vår studie ska följa de etiska regler som KI utformat får vi inte ta med personer som lider av allvarliga sjukdomar eller har ett stort vård-/omsorgsbehov. Deltagandet är frivilligt och kan avbrytas även om man tackat ja till att delta. Deltagarna kommer att avidentifieras i studien. För deltagande i studien kontakta oss! Michelle Lindberg Amanou Tel. XXXXX [email protected] Michaela Wendle Tel. XXXXX [email protected] 38 Bilaga 2 INTERVJUGUIDE Basuppgifter Ålder: Civilstånd: Utbildning: Yrke innan pension: Någon hjälp i hemmet: Hur viktigt är detta: Kan du berätta om vad som ger kvalitet i ditt liv? (Vad gör ditt liv meningsfullt? Vad är viktigt för dig för att ha ett bra liv? Vad påverkar ditt välbefinnande?) EKONOMI OCH BOENDE Ekonomisk situation? Inverkan på livskvalitet? Boendesituation? (inställning till ev. framtida boenden) Inverkan på livskvalitet? SOCIALT OCH SAMHÄLLE Socialt nätverk? Delaktig i omgivning? Behövd av omgivning? Sociala relationers betydelse för livskvalitet? Ensamhet? Civilståndets betydelse för livskvaliteten? Beskriv en social drömsituation! Upplevelse av delaktighet i samhället. Inverkan på livskvalitet? Upplevelse av samhälleliga attityder mot äldre? Inverkan på livskvalitet? HÄLSA Upplevelse av hälsa? Varför? Nedsatt hörsel/syn? Om ja, inverkan på livskvalitet? 39 Kontakt med arbetsterapeut? Varför? Om ja, inverkan på livskvalitet? Daglig smärta? Om ja, inverkan på livskvalitet? Känslor av oro, stress eller ångest? Inverkan på livskvalitet? Trygghet i nuvarande livssituation? Varför/varför inte? Inverkan på livskvalitet? På vilket sätt är din hälsa relaterad till din livskvalitet, att ha ett bra liv? Vilka hälsofaktorer skulle du vilja förändra för att känna ökad livskvalitet? INTRESSEN OCH LIVETS VÄRDEN Intressen/hobbies? Hur inverkar dessa på livskvalitet? Beskriv en dag då du verkligen trivs med ditt liv! Religiös/troende? Om ja, inverkan på livskvalitet? Om nej, något du saknar? Vad i ditt liv ger den mest positiva effekten på din livskvalitet? Kan du berätta om några exempel på situationer i ditt liv som förbättrar din livskvalitet? Vad i ditt liv har den mest negativa effekten på din livskvalitet? Kan du berätta om några exempel på situationer som försämrar din livskvalitet? Hur upplever du själv att din livskvalitet är? Vad i ditt liv skulle du vilja förändra för att uppnå högre livskvalitet? Tror du att din syn på livskvalitet har förändrats i takt med att du blivit äldre? Varför/varför inte? Är det något du vill tillägga? Har du några funderingar? 40 Bilaga 3 Studiedeltagarens godkännande Resultatet av intervjun kommer att användas i ett examensarbete på Arbetsterapeutprogrammet, Karolinska Institutet. Det färdiga arbetet kommer att läsas av handledare, examinator och eventuellt kurskamrater. Studiens resultat kan komma att användas i framtida utbildningssammanhang på Karolinska Institutet. Namn eller andra personuppgifter kommer att vara konfidentiella och därmed inte vara tillgängliga för någon annan än studiens två författare. I det färdiga arbetet kommer samtliga deltagare att vara avidentifierade. Deltagandet är frivilligt och kan avbrytas även om man tackat ja till att delta. Intervjun kommer att spelas in på band. Bandet kommer efter studien att förstöras. Jag har tagit del av ovanstående information och godkänner deltagandet i denna studie. Ort och datum: ……………………………………………… Studiedeltagarens underskrift: ………………………………………………………………. Namnförtydligade: ………………………………………………………………. Ett ex till intervjupersonen och ett ex till studiens författare.