Livskvalitet på ålderns höst Quality of Life in Old Age

Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle
Sektionen för arbetsterapi
Examensarbete, 15 hp
Höstterminen 2009
Livskvalitet på ålderns höst
- En kvalitativ studie om vad livskvalitet innebär för
några friska äldre personer
Quality of Life in Old Age
-
A qualitative study on the scoop of quality of life for some
healthy elderly people
Författare: Michelle Lindberg Amanou
Michaela Wendle
Handledare: Nina Gunnarsson
1
Sammanfattning
Syftet med studien var att beskriva vad friska äldre personer anser inverkar på deras
livskvalitet. Vidare var syftet att diskutera resultatet ur en arbetsterapeutisk synvinkel.
Undersökningsgruppen bestod av tio friska personer efter urvalskriterierna över 65 år och
utan stort omsorgsbehov, det vill säga vara kapabla att sköta sina personliga aktiviteter i det
dagliga livet självständigt. Med tanke på studiens syfte valdes en kvalitativ design med
halvstrukturerade intervjuer. Intervjuerna spelades in på bandspelare, transkriberades och
analyserades. Databearbetningen resulterade i fyra övergripande teman med tillhörande
underrubriker som belyser huvuddragen i intervjuerna: Goda sociala relationer är viktiga, Att
ha en god hälsa är en grundförutsättning, Att fylla dagen med aktiviteter är ett måste samt
Negativa samhälleliga attityder mot äldre. Resultatet visade att nära och goda sociala
kontakter var den viktigaste beståndsdelen i de äldres livskvalitet. Att däremot vara osams
eller komma i konflikt med sin närmsta omgivning var det som deltagarna upplevde som det
som hade mest negativ inverkan. Efter goda sociala kontakter upplevdes den egna hälsan som
viktigast för livskvaliteten med tillägget att smärta och/eller stelhet var något som hindrade
god hälsa. Några av deltagarna tog även hälsan till ett själsligt plan där de framhöll betydelsen
av att vara troende som en positiv inverkan på livskvaliteten. Samtliga deltagare ville ha
aktiviteter inbokade under dagen för att trivas och känna livskvalitet. Dessa aktiviteter var
ofta kopplade till deltagarnas intressen i form av till exempel kulturella eller kreativa
aktiviteter, vilka även uppgavs inverka positivt på livskvaliteten. Att bo hemma var viktigt för
att ha en god livskvalitet, men samtidigt var flera deltagare ändå positivt inställda till att i
framtiden eventuellt flytta till ett äldreboende. Genom att få en uppfattning om vilka faktorer
som inverkar på äldre människors livskvalitet kan vi lättare se inom vilka områden vi som
arbetsterapeuter kan göra en insats och på så sätt främja våra klienters upplevelse av
livskvalitet.
Sökord: Quality of life, elderly, qualitative study
2
Abstract
The aim of this study was to describe what quality of life is to healthy elderly people and what
affects their quality of life. Further, the aim was to discuss our result from an occupational
therapy perspective. The study group consisted of 10 persons who matched the selection
criteria; being over 65 years old and without any larger need of care, i.e. being able to manage
their personal activities of daily life independently. A qualitative design with semi-structured
interviews was chosen to fit the aim of the study. The interviews were recorded, transcribed
and analyzed. The data processing resulted in four themes and related sub-sections which
illustrate the main features of the interviews: Meaningful social relationships are important,
having a good health is a basic requirement, to fill the day with activities is a crucial and
negative attitudes towards the elderly in society. The result of this study showed that frequent
social contacts of a meaningful kind were the most important element in quality of life. On
the other hand, disagreements or conflicts with one’s friends and family appeared to have the
most destructive impact on quality of life. The participants’ perception of their own health
was stated as the second most important part of their quality of life. The presence of pain
and/or stiffness was something that counteracted good health. Some of the participants also
talked about health in a psychological context, in which they pointed out the importance of
their religious belief in relation to their quality of life. When describing a day when they
experienced quality of life, all participants preferred to have a schedule containing activities.
These activities were often linked to the participants’ interests, in terms of cultural or creative
activities, which also were reported favourably to the quality of life. Living at home was
important to experience good quality of life, but at the same time many participants were in
favour of the possibility of having to move to a retirement home in the future. Getting an
understanding of the factors which influence on the quality of life among elderly people helps
us to spot the areas in which we can contribute as occupational therapists, and thereby
promote the experience of quality of life among our clients.
Keywords: Quality of life, elderly, qualitative study
3
Innehållsförteckning
Sammanfattning ....................................................................................................................... 1
Abstract ..................................................................................................................................... 2
Innehållsförteckning ................................................................................................................ 3
INTRODUKTION .................................................................................................................... 4
BAKGRUND............................................................................................................................. 6
Den åldrande människan ........................................................................................................ 6
Synen på åldrande .............................................................................................................. 6
Hur reagerar vi på att bli äldre? .......................................................................................... 7
Betydelsen av dagliga aktiviteter i ålderdomen ................................................................. 8
Livskvalitet ............................................................................................................................. 9
Vad innebär livskvalitet? .................................................................................................... 9
Livskvalitet från en objektiv respektive subjektiv synvinkel ........................................... 11
Går det att mäta livskvalitet? ............................................................................................ 12
Äldres upplevelse av livskvalitet.......................................................................................... 13
Teoretisk referensram ........................................................................................................... 14
SYFTE ..................................................................................................................................... 15
METOD ................................................................................................................................... 15
Design................................................................................................................................... 15
Urval och genomförande ...................................................................................................... 15
Datainsamling....................................................................................................................... 16
Dataanalys ............................................................................................................................ 17
Etiska överväganden ............................................................................................................ 17
RESULTAT ............................................................................................................................ 18
Livskvalitet på ålderns höst .................................................................................................. 18
Goda sociala relationer är viktiga......................................................................................... 19
Osämja och konflikter i relation till livskvalitet............................................................... 20
Att ha god hälsa är en grundförutsättning ............................................................................ 20
Stelhet och smärta hotar god hälsa ................................................................................... 20
Att känna själslig ro.......................................................................................................... 21
Att fylla dagen med aktiviteter är ett måste ......................................................................... 21
Negativa samhälleliga attityder mot äldre ............................................................................ 22
Det är viktigt att bo kvar hemma så länge man orkar och kan ......................................... 23
Resultatsammanfattning ....................................................................................................... 23
DISKUSSION ......................................................................................................................... 23
Resultatdiskussion ................................................................................................................ 23
Metoddiskussion................................................................................................................... 29
KONKLUSION ...................................................................................................................... 32
REFERENSLISTA................................................................................................................. 33
Litteratur ............................................................................................................................... 33
Elektroniska källor ............................................................................................................... 36
Bilaga 1 .................................................................................................................................... 37
Bilaga 2 .................................................................................................................................... 38
Bilaga 3 .................................................................................................................................... 40
4
INTRODUKTION
Under de senaste hundra åren har medellivslängden i Sverige ökat betydligt för både kvinnor
och män. Enligt statistik från mars 2009 är Sverige ett av de länder som har högst
medellivslängd i världen (Statistiska Centralbyrån [SCB], 2009). Mellan 1900-1930 var i
genomsnitt 8,5 procent av Sveriges befolkning över 65 år och 1990 utgjorde gruppen 17,8
procent av befolkningen. Man beräknar att under perioden 2010-2030 kommer
befolkningsgruppen personer över 65 år att i genomsnitt uppgå till 22,1 procent och fortsätta
stiga (Statens offentliga utredningar [SOU], 2004). Med tanke på att en sådan stor del av vår
befolkning består av äldre personer anser vi att det är viktigt att lyfta fram denna grupp i olika
forskningsområden. Eftersom att vi båda vid sidan om våra studier arbetar inom
äldreomsorgen så har vi dessutom ett redan grundat intresse för den äldre befolkningen.
Medan man förr sett på hög ålder som en process där man deltar allt mindre i omvärlden i och
med att den yrkesverksamma delen av livet har upphört (McCann Mortimer, Ward &
Winefield, 2008), har vi genom vår yrkeserfarenhet inom äldreomsorgen tydligt sett att
dagens äldre inte är en inaktiv grupp utan en befolkningsgrupp med stora inbördes skillnader
gällande bland annat funktionsförmåga, socialt kontaktnät och livsinställning.
Livskvalitet i vårdsammanhang är något som med jämna mellanrum tas upp i media, ofta som
mål med interventioner. Vad livskvalitet innebär är olika för olika individer och enligt Ojala
(1989) kan den därför inte observeras direkt. Ojala betonar att livskvalitet alltid syftar till
något som är meningsfullt för den enskilde personen. Livskvalitet är alltså ett komplext
begrepp och något som enligt oss som blivande arbetsterapeuter understryker vikten av ett
klientcentrerat arbete. Att arbeta klientcentrerat inom arbetsterapi innefattar en filosofi av
samarbete med och respekt för de klienter som är i behov av arbetsterapeutiska insatser (Law,
Polatajko, Baptiste & Townsend, 2002). Enligt Fisher och Nyman (2007) innebär ett
klientcentrerat arbete att man arbetar tillsammans med klienten för att nå dennes mål genom
att ta tillvara på de erfarenheter och kunskaper som klienten besitter. De understryker vikten
av ett klientcentrerat arbete som avser ett arbetssätt där den professionelle utgår från klientens
perspektiv. För oss som blivande arbetsterapeuter kännetecknas detta av en god kontakt med
klienten samt i samtal få en uppfattning om vad som är viktigt för honom eller henne att klara
av eller ha möjlighet till i sitt dagliga liv, det vill säga vad som påverkar klientens livskvalitet.
Därmed kan vi verka för att möjliggöra ett upprätthållande eller kanske till och med vara med
att bidra till en ökning av känslan av livskvalitet hos äldre.
5
Vikten av att utforska och bedöma klienters livskvalitet är något som Rustøen (1993)
framhåller. Hon menar att detta görs med avsikten att öka kunskaper som kan ge en bättre
vård samt underlätta vid utredning av olika behandlingars effekt på klientens livskvalitet. Att
kartlägga livskvaliteten ses också som en resurs för att kunna påträffa förändringar hos
klienten. Detta genom att göra flera noteringar över tid hos en enskild klient, även i syfte att
se om livskvaliteten påverkas av den vård som klienten får. I en studie av Berggren (1990) om
livskvalitetsbegreppet sett ur de äldres och ur vårdpersonalens perspektiv, så kommer man
fram till att livskvalitet inte har samma innebörd för vårdpersonal och äldre individer.
Enligt Etisk kod för arbetsterapeuter är målet med arbetsterapi ”att främja patientens/kundens
möjligheter att leva ett värdefullt liv i enlighet med sina egna önskemål och behov och i
förhållande till omgivningens krav (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter [FSA], 2005, s. 9).
Fokus inom arbetsterapi ligger på att möjliggöra deltagande i meningsfulla dagliga aktiviteter
som ger individen tillfredsställelse och engagerar denne i det dagliga livet med andra (Law,
2002). För att möjliggöra deltagande formulerar vi mål tillsammans med våra klienter. Målet
formuleras genom att man utforskar vad klienten strävar mot; vad är viktigt för just denna
klient? Vad ger kvalitet i livet för den här personen?
Äldreomsorgen är ett stort arbetsfält för arbetsterapeuter. Enligt A. Thor, förbundssekreterare
på FSA (e-postkontakt, 19 oktober 2009), är den kommunala äldreomsorgen det största
verksamhetsområdet för yrkesverksamma arbetsterapeuter i Sverige. Äldreomsorg innefattar
arbete för att bibehålla eller förbättra livskvaliteten (Low & Molzahn, 2007). Vid arbete inom
äldreomsorg är det viktigt att vara medveten om hur äldre människor lever sina dagliga liv
och vilken uppfattning de har om vad som är viktigt (Tollén, Fredriksson & Kamwendo,
2008). I vårt arbete består undersökningsgruppen av äldre som ännu lever hemma och har ett
aktivt och självständigt liv. Denna grupp kan ge värdefull kunskap om äldres upplevelser av
livskvalitet i ett skede innan de behöver hjälp i form av äldreomsorg eller liknande. Vi önskar
öka vår egen medvetenhet om vad äldre upplever inverkar på livskvaliteten och på så sätt öka
vår förståelse om hur vi som arbetsterapeuter genom olika åtgärder skulle kunna underlätta
våra äldre klienters dagliga liv och på det sättet försöka främja deras livskvalitet.
6
BAKGRUND
Den åldrande människan
Synen på åldrande
Läran om åldrandet kallas gerontologi och kommer från det grekiska ordet geront som
betyder gammal man (Dahlin & Rundgren, 2000). Dahlin och Rundgren påpekar att intresset
för åldrandet är gammalt och förr handlade det framför allt om frågan hur man behåller evig
ungdom medan det mer vetenskapliga intresset av åldrandet däremot är något yngre. Det var
från 1950- talet och framåt som den gerontologiska forskningen starkt kom att utvecklas, detta
i samband med en märkbar ökning av äldre i den industrialiserade världens. Dahlin och
Rundgren (2000) frågar sig när man egentligen börjar åldras och ger ett förslag på definition
där åldrandet kan ses som en förlust av funktioner av olika slag. Detta skulle enligt dem
betyda att åldrandet startar när funktionerna börjar avta, vilket då skulle ske i åldern 30-35 år.
Författarna påpekar att hur vi ser på äldre och åldrandet i sig har skiftat under historiens gång.
Den franska författaren, filosofen och existentialisten Simone de Beauvoir ansåg att
”tidpunkten när ålderdomen börjar är otydligt definierad, den varierar med tid och plats”
(Beauvoir, 1976, s. 8-9).
Lars Tornstam är forskare inom det gerontologiska området där mycket av hans forskning
resulterar i att åskådliggöra de negativa myter om äldre och åldrandet som uppkommer genom
samhällets värdemönster (Tornstam, 1994). Han benämner sådan diskriminering och redan
grundade tankar om människor med utgångspunkt i dennes ålder som ålderism (Tornstam,
2005) och tar upp två exempel som belyser dessa myter. Det första handlar om myten om
pensioneringschocken där Tornstam (1994) refererar till en mängd gerontologer som har
uttalat sig om de negativa effekter som följer pensioneringen. Det gäller både påföljder på
hälsan såsom på det psykologiska välbefinnandet och framställs som ett trauma med rader av
negativa konsekvenser. Den andra myten grundar sig i forskares antaganden i ett experiment
som Tornstam var med och genomförde. Experimentet gick ut på att äldre människor erbjöds
meningsfull verksamhet. Antaganden som framkom efter granskning av forskarnas mål med
experimentet var bland annat att äldre har det dåligt ställt med sociala kontakter samt saknar
meningsfulla aktiviteter (Tornstam, 1994). Tornstam menar att om forskaren antar att de äldre
är ensamma och isolerade samt inte har något meningsfullt att göra så leder detta till att denne
uppfinner ”speciella” aktiviteter, vilka i det aktuella experimentet inte upplevdes som
7
meningsfulla för deltagarna. Tornstam (1994) sammanfattar experimentet som misslyckat och
lägger vikt på att antaganden som dessa om de äldre bör ifrågasättas.
Hur reagerar vi på att bli äldre?
Psykoanalytikern Erik Homburger Erikson delar upp människans utveckling i åtta olika faser,
från födsel till ålderdom, där varje fas innebär en psykosocial konflikt (Cullberg, 2006).
Tornstam (2005) framhåller att beroende av hur en person hanterar dessa konflikter så
påverkar det den fortsatta personliga utvecklingen samt hur individen anpassar sig till
tillvaron. I ålderdomen tar det åttonde stadiet vid där integriteten kontra förtvivlan står i fokus
för människans jagutveckling (Erikson, 2000). Erikson menar att i ålderdomen så tänker
människan tillbaka på sitt liv och känner en känsla av sammanhang och helhet. Om individen
däremot inte känner denna meningsfullhet över sitt liv så väntar istället en känsla av
förtvivlan (Erikson, 2000). Han tar upp att med integritetens framkomst genom denna kris så
mognar även personlighetsstyrkan visdom, vilket dessutom har en motsats i form av avsmak.
Enligt Nilsson (1997) kan det antas att en äldre person som har erhållit visdom i enlighet med
Eriksons teori, även skulle uppleva god livskvalitet. Denna livskvalitet är följaktligen
annorlunda från den som upplevs av dem som inte har kommit till rätta med de psykosociala
kriserna på ett gynnsamt sätt i det åttonde stadiet (Nilsson, 1997).
Den åldrande människans samspel med den sociala miljön har diskuterats och Tornstam tar
upp två teorier kring detta. Ett synsätt på den åldrande människan, som senare fick namnet
aktivitetsteorin, grundar sig på antagandet om att aktivitet är nyckelordet för ett gott åldrande
(Tornstam, 2005). Tornstam berättar vidare att man i denna teori utgår från att den äldre
människan fortsätter att ha samma behov och önskningar som hon haft i medelåldern. Detta
skulle då betyda att det är viktigt att fortsätta vara socialt aktiv med andra människor men
också att det är viktigt att ersätta den roll man förlorat som yrkesperson mot någon annan,
exempelvis inom familjen eller en roll i en förening (Tornstam, 2005). I kontrast till detta
synsätt så lades det år 1960 fram en teori som framhöll att den åldrande människan inte alls
har samma behov och önskningar som tidigare i livet. Tornstam benämner denna teori som
disengagemangsteorin och beskriver att denna antar att det finns en genetisk drift i människan
vilken gör att hon vill frigöra sig från samhället när hon blir gammal. Successivt tappar den
äldre personen kontakten med samhället vilket även går hand i hand med att samhället stöter
ut den äldre. Denna process är naturlig men också oundviklig och önskvärd från individen
själv såväl som från samhället (Tornstam, 2005).
8
Betydelsen av dagliga aktiviteter i ålderdomen
Dahlin Ivanoff och Sonn (2001), legitimerade arbetsterapeuter, framhåller gerontologers syn
på ett ”framgångsrikt åldrande” där upplevelsen av god hälsa och känslan av engagemang i
och kontroll över det man utför är viktiga hållpunkter. De betonar att det därför är viktigt att
identifiera hinder som kan förhindra eller göra det svårare i utförandet av meningsfulla och
nödvändiga aktiviteter hos de äldre. En meningsfull aktivitet beskriver Dahlin Ivanoff och
Sonn som en aktivitet där en person deltar frivilligt och aktivt i samt att det finns ett mål med
aktiviteten som upplevs som meningsfullt. Brist på meningsfulla aktiviteter och hobbies är
faktorer som kan påverkade upplevelsen av ensamhet hos äldre (Mellström, 1981).
Dahlin Ivanoff och Sonn (2001) poängterar även att en persons välbefinnande i hög grad
påverkas då kontrollen över vardagliga sysslor förloras och därmed kan utförandet av dagliga
aktiviteter ses som betydelsefulla för äldres välmående. Vid en funktionsnedsättning av något
slag, till följd av exempelvis en skada eller sjukdom, kan det hända att dagliga aktiviteter som
att klä på sig, sköta sin hygien eller laga mat blir svårare att genomföra (Dahlin Ivanoff &
Sonn, 2001). Dessa aktiviteter tas ofta för givna och kanske är det först när problem uppstår
som en person inser vikten av självständighet i de dagliga aktiviteterna, samt hur meningsfulla
de är. Många saker influerar en människas sätt att leva, däribland tidigare vanor och egna
värderingar. Hur en aktivitet utförs samt vilka roller och vanor man intar kan bland annat
påverkas av den kultur man lever i och det kön man tillhör (Dahlin Ivanoff & Sonn, 2001). De
anser vidare att i arbetsterapeutiskt arbete med äldre är det därför en grundläggande
utgångspunkt att utgå från vad personen själv anser är meningsfulla och betydande aktiviteter.
I den offentliga debatten påstås ofta att det bästa är om de äldre i samhället bor kvar och får
vård hemma (Rahm Hallberg, 2005). Detta påstående menar Rahm Hallberg är grundat på
politik och ekonomi och kommer ofta från företrädare för den kommunala vård och omsorgen
men saknar tydlig vetenskaplig förankring. Både Thorslund (2002), Hinck (2004) och
Rustøen (1993) uppger dock att det är mycket vanligt att äldre önskar bo kvar i sina hem så
länge som möjligt. Rustøen tar upp att en stor del av de äldre lever ensamma som en följd av
att deras make eller maka gått bort. Speciellt drabbade är kvinnorna eftersom de i genomsnitt
lever längre än männen. Detta gör att den sociala tillvaron kan förändras drastiskt och
Rustøen (1993) påpekar på att ålderdomshem eller andra boendeformer då skulle kunna
medverka till att förhindra isolering och därmed förbättra livet för många av de äldre.
9
Livskvalitet
Världshälsoorganisation [WHO] (1997) definierar livskvalitet på följande sätt:
Individual’s perception of their position in life in the context of the
culture and value systems in which they live and in relation to their
goals, expectations, standards and concerns. It is a broad ranging concept
affected in a complex way by the person's physical health, psychological
state, level of independence, social relationships, personal beliefs and
their relationship to salient features of their environment.
Vad innebär livskvalitet?
Livskvalitet är ett övergripande begrepp med många dimensioner och flera innebörder.
(Nordenfelt, 1988). Det började användas inom vetenskapen under 1970-talet. Sedan dess har
intresset för livskvalitet inom medicin, omvårdnad och forskning ökat (Sarvimäki &
Stenbock-Hult, 2000; Moons, Budts & De Geest, 2006). Livskvalitet har blivit en viktig
parameter för att utvärdera kvaliteten och resultatet av vården (Sarvimäki & Stenbock-Hult,
2000). Göran Hermerén, professor i medicinsk etik vid Lunds universitet samt ordförande i
Vetenskapsrådets etiska kommitté anser att livskvalitet är ett viktigt begrepp. Inom den
medicinska etiken samt inom hälsoekonomin och hälsopolitiken är livskvalitet ett omtvistat
begrepp som bland annat är aktuellt i behandlingen av social lagstiftning och bostadsplanering
(Hermerén, 2009). Han framhåller att ohälsa inte automatiskt innebär försämrad livskvalitet,
men att ohälsa förvisso kan vara en bidragande faktor till att en persons livskvalitet försämras.
Sociologiprofessorn Erik Allardt (1977) använder begreppet livskvalitet för att beskriva de av
individens behov där graden av tillfredsställelse inte fastställs av tillgången till materiella
resurser. Den norska socialforskaren Siri Næss (1987) menar att forskning om livskvalitet
befinner sig på gränsen mellan filosofi och vetenskap. Hon anser att denna forskning ska vara
knuten till individens egen upplevelse samt att livskvalitet är en psykologisk indikator på
välfärd i jämförelse med levnadsförhållanden som anses vara en socioekonomisk indikator.
Næss (1987, 1994) definierar att en person upplever högre livskvalitet ju högre grad hon
uppfyller fyra kriterier. Det första är att hon är aktiv, vilket betyder att hon har livslust,
intresserar och engagerar sig i något utanför sig själv som upplevs som meningsfullt. Hon har
dessutom friheten att välja och uppleva kontroll över sina handlingar (Næss, 1987, 1994). Det
andra kriteriet är att hon har goda mellanmänskliga relationer, det vill säga att hon har ett
nära, varmt och ömsesidigt förhållande till minst en annan människa och har en känsla av
tillhörighet i en grupp, exempelvis med vänner eller arbetskamrater (Næss, 1987, 1994). Det
tredje är att människan har självkänsla, vilket beskrivs som att känna sig tillfreds som
10
människa samt uppleva sig säker på sina förmågor och möjligheter (Næss, 1987, 1994) och
det fjärde kriteriet för att känna livskvalitet är att man har en grundstämning av glädje vilket
enligt Næss innefattar trygghet och harmoni samt frånvaro av oro, ångest, nedstämdhet,
obehag och smärta. Næss (1994) tillägger även att hon anser att dessa fyra områden alla är
lika viktiga, att det inte ska läggas mer vikt på ett område än på de andra. Kajandi (1981)
menar att Næss definition förutsätter att personen har en socialt sett tryggad situation med
arbete, ordnad ekonomi och bostad. Han betonar att man inte kan bortse ifrån att yttre
levnadsvillkor är en viktig del i livskvalitetsdefinitionen och fastslår att ”livskvalitet är ett
besvärligt begrepp att definiera för människor till och med inför sig själva” (Kajandi, 1981, s.
47).
Även Sarvimäki (2000) anser att livskvalitet är ett problematiskt begrepp att definiera. Hon
betonar att det är viktigt att man frågar sig vilka områden som finns inom livskvalitet, vad de
innehåller och vilken relation de har till varandra. Vidare tar Sarvimäki upp det faktum att
värderingskriterierna är ett problem. Hon framhåller att å ena sidan skulle man kunna säga att
det bara är individen själv som kan bedöma den egna livskvaliteten å andra sidan innebär
detta svårigheter när det gäller att ta livskvalitetsdiskussionen på ett samhälleligt plan. Trots
att åldrandet ofta är förenat med sjukdomar och en avtagande funktionsförmåga måste känslan
av välbefinnande och meningsfullhet inte nödvändigtvis följa denna sluttande kurva
(Sarvimäki, 2000).
Moons, Budts och De Geest (2006) anser att avsaknaden av en enhetlig definition gör
livskvalitet till ett tvetydigt begrepp. De betonar att livskvalitet tycks omfatta flera olika
koncept, såsom funktion, hälsotillstånd, tankesätt, levnadsförhållanden, beteende, glädje och
livsstil. Hanestad (1992) framhåller att begreppet livskvalitet är nära besläktat med hälsa. Hon
poängterar att definitioner av begreppet ofta inkluderar fysisk och mental hälsa så väl som
individens upplevelse av sin egen hälsa, medan Berggren (1990) menar att frågan om vad
livskvalitet innebär snarare hör hemma inom filosofin än inom medicinsk vetenskap, då det är
en personlig fråga. Björk och Bonair (1986) påpekar att man inte kan utgå från att alla känner
till vilka deras egna kvaliteter i livet är. De framhåller vidare att det kan vara svårt att hitta de
rätta orden för att beskriva vilka dessa är samt att man måste ha en någorlunda god
självkännedom för att kunna göra denna bedömning. Vi har under litteraturgenomgång funnit
att en del forskare är inriktade på allmän livskvalitet medan en del forskning endast tar upp
hälsorelaterad livskvalitet. Termen hälsorelaterad livskvalitet används ofta i medicinska
11
sammanhang där man till en början relaterade det till att mäta olika behandlingsformers
effektivitet. På senare tid har man börjat blanda in psykosociala faktorer i begreppet för att se
vilken effekt en behandling får på patientens liv som helhet (Brülde, 2003).
Livskvalitet från en objektiv respektive subjektiv synvinkel
Begreppet livskvalitet används för att beskriva de inre faktorerna hos en person samt de yttre,
så som de sociala, ekonomiska och omgivningsfaktorer som inverkar på människans
välmående (Lassey & Lassey, 2001). Många forskare menar att man bör mäta både en
individs objektiva och subjektiva livsförhållanden för att få en korrekt bild av livskvaliteten.
Bland de objektiva förhållandena hamnar individens somatiska hälsa samt situation när det
gäller yrke, boende och familj. Upplevelserna av den yttre situationen samt sinnesstämningen
i allmänhet hör till subjektiva förhållanden (Nordenfelt, 2004). Uppfattningarna om huruvida
livskvalitet utgörs av yttre eller inre omständigheter, eller möjligen en blandning av dessa går
isär (Nordenfelt, 1992). Lassey & Lassey (2001) påpekar att livskvalitet är en produkt av en
persons egna upplevelser, vilket betyder att vad en person anser vara god livskvalitet, inte
behöver betyda detsamma för en annan. Inte heller behöver det faktum att en människa har en
hög levnadsnivå och goda sociala relationer enligt objektiva mått betyda att hon eller han är
subjektivt nöjd med dessa omständigheter (Allardt, 1977). Vidare hävdar Allardt att en
individs levnadsnivå och livskvalitet även kan studeras subjektivt genom observation av
förnimmelser och upplevelser. Han anser dock att korrelationen mellan yttre förhållanden och
subjektiva upplevelser är tämligen låg, något som styrks av Ojala (1989) som dock menar att
livskvalitet inte kan observeras objektivt. Detta med anledning av definitionen att livskvalitet
är den enskilde individens subjektiva upplevelse.
Livskvalitet behöver dock inte betyda samma sak i alla kulturer (Lassey & Lassey, 2001). I
vissa länder kan faktorn ekonomisk trygghet anses vara den viktigaste. Medan det i andra
istället kan handla om psykiskt välmående, kognitiv funktion eller upplevd hälsa. Vad som
anses vara viktigt kan även ändras med åldern. I den tidiga ålderdomen mellan 65 och 75 år
kan ekonomisk trygghet och socialt välmående dominera, medan det i högre ålder kan anses
vara viktigast att ha en stabil hälsa (Lassey & Lassey, 2001). Bengt Brülde, docent i praktisk
filosofi påpekar att ha en hög livskvalitet och att leva ett moraliskt högt stående eller estetiskt
tilltalande liv per automatik inte är detsamma (Brülde, 2003). Han menar att det som
karaktäriserar livskvalitet är att individen har det bra, med innebörden att han eller hon lever
ett liv som är bra för honom eller henne. Författaren poängterar att frågan om livskvalitet
12
handlar om vad som gör livet värt att leva och tydliggör att man ur en filosofisk synvinkel
skiljer på instrumentellt värde och finalt värde. Instrumentellt värde är vad som är bra för
individen som ett medel till något annat, exempelvis pengar. Finalt värde handlar om vad som
är bra för individen som mål snarare än medel, exempelvis lycka. Sammanfattningsvis menas
att det som gör livet värt att leva beror på närvaron av positiva finala värden och frånvaron av
negativa finala värden. Utifrån detta tolkas en persons livskvalitet beroende på hur mycket
positivt respektive negativt finalt värde som hans eller hennes liv innehåller (Brülde, 2003).
Går det att mäta livskvalitet?
Som tidigare nämnts är livskvalitet är svårdefinierat begrepp. Hur mäter man då något som
inte är klart definierat? Björk och Bonair (1986) fastslår att en obefintlig eller bristfällig
definition av livskvalitet kan leda till problem i samband med mätning av livskvalitet. Även
Nordenfelt (2004) understryker vikten av en tydlig begreppsanalys vid mätning av
livskvalitet. En person som tillfrågas om sin livskvalitet styrs av mätinstrumentet och
definitionen som frågorna grundar sig på (Nordenfelt, 1992). Nilsson (2003) anser att alltför
många metoder används för att mäta hälsorelaterad livskvalitet. Han betonar att alla nyanser i
god hälsorelaterad livskvalitet inte går att fånga upp i ett frågebatteri och därmed att klinikern
”bör lita på sin allmänna kliniska bedömning av hälsorelaterad livskvalitet, och endast i rimlig
omfattning låta sig imponeras av den systematiska och vetenskapliga överbyggnad som
representeras av de frågebatterier som ligger till grund för bestämning av sådan livskvalitet”
(s. 231). Hos livskvalitetsforskare verkar dock den allmänna uppfattningen vara att det bästa
sättet att mäta livskvalitet är självrapporteringen. Detta trots att detta mätningssätt medför ett
antal validitets- och reliabilitetsproblem (Ojala, 1989). Slevin, Plant, Lynch, Drinkwater och
Gregory (1988) tar upp att flera studier påvisat en dålig korrelation mellan läkarens respektive
patientens egen bedömning av mått på livskvalitet. Författarna drar slutsatsen att den enda
som kan fastställa grad av livskvalitet är patienten själv.
De flesta instrument som används för att mäta livskvalitet blandar de objektiva och subjektiva
dimensionerna (Nordenfelt, 1992). Då livskvalitet ses som ett subjektivt fenomen menar
Rustøen (1993) att en svårighet med att mäta livskvalitet kan vara att klienten inte alltid är
uppriktig, då frågor om livskvalitet kan vara ett känsligt område. Ofta har klienterna en
benägenhet att ange att de har det bättre än vad de egentligen har eller så kanske de inte
uppfattar hur verkligheten ser ut. Den huvudsakliga bristen hos ett övervägande antal av de
instrument som används för att mäta livskvalitet är att de innehåller ett flertal områden som
13
inte hör till personens livskvalitet (Brülde, 2003). Detta menar författaren utifrån sin
definition där livskvalitet handlar om vad som har finalt värde för individen. Författaren
påpekar att denna brist förmodligen beror på att man i instrumenten inte utgått ifrån en
specifik och genomtänkt teori om vad en persons livskvalitet grundar sig i.
Äldres upplevelse av livskvalitet
Rustøen (1993) hävdar att åldern har stor betydelse för vilka följder en individs upplevelser
får för livskvaliteten samt att de olika upplevelserna av att bli och vara gammal präglar denna.
Samtidigt poängterar hon att man bör komma ihåg att gruppen äldre lika lite som gruppen
tonåringar är en homogen grupp utan naturligtvis har stora inbördes olikheter. Även om det
bland äldre finns många som är ensamma och har kronisk sjukdom så kan man inte dra
slutsatsen att de har sämre livskvalitet än andra åldersgrupper menar Rustøen (1993). Även i
en kunskapssammanställning från Statens folkhälsoinstitut (2005) framgår att en individ som
innehar hög ålder och en höggradigt nedsatt funktionsförmåga ändå kan känna stort
välbefinnande och uppleva sig ha hög livskvalitet. Nilsson, Ekman och Sarvimäki (1998) har
studerat relationen mellan åldrande och den egna upplevelsen av livskvalitet. I en studie gjord
på friska hemmaboende äldre i Stockholm, med syfte att beskriva den betydelse som äldre
personer tillskriver deras upplevelser av livskvalitet i högre ålder kommer författarna fram till
sex dimensioner som beskriver relationen. Dessa är relationer, aktiviteter, hälsa, livsfilosofi,
det tidigare och nuvarande livet samt framtidsperspektiv.
Rustøen (1993) framhäver att de flesta äldre personer förknippar livskvalitet med att vara
frisk och rörlig, men även med nära sociala relationer. En individs sociala nätverk bidrar
också till att stärka individens självbild, öka känslan av tillhörighet och kan rent konkret
utgöra en hjälp att klara av vardagens bestyr enligt Everard (1999, refererad i Statens
folkhälsoinstitut, 2005). En svensk studie om hälsorelaterad livskvalitet visade att de äldre
som behövde hjälp med personliga aktiviteter i det dagliga livet (P-ADL) och instrumentella
aktiviteter i det dagliga livet (I-ADL) hade signifikant lägre livskvalitet än de som inte
behövde hjälp (Stenzelius, Westergren, Thorneman & Hallberg, 2004). Dock visade en
kanadensisk studie att majoriteten av deltagarna värderade förmågan att klara sina sociala
roller högre än förmågan att klara de dagliga aktiviteterna (Levasseur, St-Cyr Tribble &
Desrosiers, 2008). I sociala roller kan känslan av att vara behövd spela in (Christiansson,
14
1994). Enligt författaren är det oerhört viktigt för den äldre människan att känna sig behövd
av sin omgivning för att uppleva livskvalitet.
Med denna studie vill vi nu komplettera och uppdatera den existerande kunskapen om
livskvalitet hos friska äldre och finna kopplingar som kan användas i vårt kommande
yrkesutövande som arbetsterapeuter. Olika livskvalitetsstudier har gett oss en bild av
livskvalitet med tanke på ålder, hälsa, livserfarenheter, framtidssyn etcetera. Vår studie tar
upp många olika faktorer som kan påverka livskvaliteten hos äldre, diskuterat från en
arbetsterapeutisk synvinkel. Med studien vill vi framhålla vikten av klientcentrering och det
synsätt som arbetsterapeuter arbetar utifrån.
Teoretisk referensram
När det gäller klientcentrering framhålls det i Model of Human Occupation (MOHO). MOHO
är en arbetsterapeutisk modell som lägger vikt på mänsklig aktivitet samt de faktorer som
inverkar på och formar människans aktivitetsmönster. Modellen strävar efter att förklara hur
mänsklig aktivitet motiveras, organiseras, utförs samt påverkas av den omgivande miljön
(Kielhofner, 2008). MOHO hjälper därmed till att begripa och förklara människan med
utgångspunkt i ett aktivitetsperspektiv. Kielhofner menar att människan består av tre
sammanhängande system: viljesystemet som innefattar personliga värderingar, intressen samt
självkännedom, vilka bidrar till att förklara vad som motiverar aktivitetsutförande hos en
individ. Vanesystemet består av vanor och roller som hjälper till att organisera en aktivitet i
mönster eller rutiner. Utförandesystemet involverar de underliggande objektiva fysiska och
mentala komponenterna samt den subjektiva upplevelsen av detta vilka medverkar till
aktivitetsutförande. Kielhofner (2008) delar upp görandet i tre olika nivåer; delaktighet i
aktivitet, utförande av aktivitet samt förmågor att utföra aktivitet. MOHO tar även upp hur
miljön, både den fysiska och den sociala påverkar vårt görande i form av både möjligheter
och hinder. Kielhofner använder sig av ett systemteoretiskt synsätt vilket betyder att alla delar
av modellen är beroende av, och påverkar varandra. Den kan ses som ett kugghjulssystem där
det är en ständig samverkan och förändring mellan de olika delarna beroende på situationen
(Kielhofner, 2008).
15
SYFTE
Syftet med studien är att beskriva vad äldre friska personer upplever inverkar på den egna
livskvaliteten. Vidare är syftet att diskutera resultatet ur en arbetsterapeutisk synvinkel.
METOD
Design
Studien är av deskriptivt slag vilket enligt Patel och Davidson (2003) likställs med en
beskrivande undersökning. Den bygger på kvalitativa intervjuer då vi strävar efter att skildra
deltagarnas egna upplevelser. Enligt Kvale (2009) är syftet med kvalitativ forskningsintervju
att erhålla kvalitativa beskrivningar av den intervjuades livsvärld i avsikt att tolka deras
mening.
Urval och genomförande
Eftersom att vi följt den etiska policy som utarbetats för arbetsterapeutprogrammet på
Karolinska Institutet (Karolinska Institutet, 2009) så har vår urvalsgrupp begränsats av ett
antal kriterier. Bland annat har vi exkluderat deltagare som kan befinna sig i en utsatt
situation, till exempel på grund av demenssjukdom. Vi beslutade oss för att
intervjupersonerna skulle vara friska äldre personer. Med detta menar vi att personerna är
över 65 år, utan stort omsorgsbehov och vara kapabla att klara av att sköta sin P-ADL
självständigt. De skulle vara införstådda med studiens syfte och vara medvetna om vad de
medverkade i. För att få deltagare till vår studie kontaktade vi ett antal samorganisationer i
Pensionärernas Riksorganisations (PRO) Stockholmsdistrikt. PRO är en organisation som
inriktar sig på att bevaka pensionärers intressen i olika samhällsfrågor (PRO, 2009).
De olika PRO-grupperna valdes ut utifrån sin geografiska tillgänglighet i Stockholmsområdet,
ett så kallat bekvämlighetsurval för att spara tid och göra urvalet lätthanterligt (Patton, 2002;
Trost, 2005). Då inte alla samorganisationer hade tillgänglig e-postadress begränsades vår
urvalsgrupp ytterligare. Ett brev (Bilaga 1) skickades via e-post till 26 samorganisationer i
Stockholms län, cirka fyra månader innan studiens intervjuer var planerade att genomföras. I
brevet informerades de lokala styrelserna om syftet med studien och ombads att dela ut ett
bifogat informationsbrev till sina medlemmar. Efter tre månader skickades en påminnelse ut
16
om att studien skulle påbörjas och ytterligare en förfrågan om deltagande bifogades.
Deltagarna anmälde sitt intresse via telefon och e-post. De tio första personerna som
kontaktade oss valdes ut. Övriga personer informerades om att det totala antalet deltagare var
uppnått men att deras kontaktuppgifter antecknades i händelse av avhopp från studien. När
intervjuerna påbörjades visade det sig att två av intervjupersonerna hade fått informationen
om studien genom vänner som var medlemmar i PRO, en så kallad snöbollseffekt som
kännetecknas av att en person för information vidare till en annan (Patton, 2002). De
uppfyllde kriterierna och togs därför med. Den slutgiltiga undersökningsgruppen bestod av
nio kvinnor och en man och åldersspannet låg mellan 66 och 74 år. Av dessa levde fem
personer med en partner, fyra stycken var ensamstående/änka/änkling och en var särbo. Ingen
av deltagarna hade någon hjälp i hemmet i form av hemtjänst eller dylikt.
Datainsamling
De tio respondenterna delades upp så att författarna genomförde fem intervjuer vardera. Att
vara två intervjuare kan enligt Trost (2005) göra att den intervjuade kan känna sig i underläge.
Intervjuerna skedde på platser som valdes av studiedeltagarna, åtta i deltagarnas hem och två
på annan plats. Intervjuerna pågick mellan 20 och 100 minuter, den genomsnittliga tiden var
ca 60 minuter. För att säkerställa att data inte reducerades på ett osystematiskt sätt användes
vi oss av bandspelare vid samtliga intervjutillfällen (Lantz, 2007). På detta sätt säkrades
validiteten i hanteringen av data så att den inte förvrängdes i bearbetningen. Genom att
använda sig av bandspelare kan intervjuaren även koncentrera sig bättre på ämnet och
dynamiken i samtalet (Kvale, 2009). Inför intervjuerna skrevs en halvstrukturerad (Kvale,
2009) intervjuguide (Bilaga 2) som innehöll områden som vi utifrån tidigare studier sett vara
återkommande samt förslag till följdfrågor. Ordningsföljden av områden och frågor var inget
som var bestämt innan intervjuerna genomfördes. Båda intervjuarna gjorde intervjuguiden till
sin egen och anpassade frågeområdenas följd så att ordningen blev naturlig för
intervjupersonen vilket Lantz (2007) rekommenderar.
Intervjuerna inleddes neutralt med information om bakgrundsvariabler i enlighet med Patel
och Davidsson (2003), bland dessa ingick bland annat ålder och civilstånd. Den första
intervjufrågan var öppen och användes som övergripande fråga för att väcka tankar och skapa
utgångspunkter för de följande frågorna. Genom att vi på ett öppet sätt bad intervjupersonen
att beskriva vad livskvalitet var för dem så fick vi information om intervjupersonens tolkning
17
utifrån den egna definitionen (Lantz, 2007). Därefter fortgick intervjuerna genom följdfrågor
på de ämnen som kom upp. Ett antal öppna frågor i intervjuguiden ställdes till samtliga
studiedeltagare då vi ansåg dem vara viktiga. Exempel på dessa var vad som gav den mest
positiva respektive negativa effekten på livskvalitet. Övriga frågor och punkter i
intervjuguiden användes som stöd.
Dataanalys
Data från intervjuerna analyserades enligt Lantz (2007) metod för kvalitativ databearbetning.
Efter varje avslutad intervju transkriberades den. För att datareduceringen skulle ske på ett
systematiskt sätt så diskuterade och bestämde vi först vilken typ av data som skulle sparas
respektive tas bort. Vi började med att reducera data som inte var relevant för studiens syfte,
exempelvis då intervjupersonen totalt kom bort från ämnet livskvalitet, och sparade den
rådata som skulle utgöra grunden för den kommande analysen. Därefter gick vi igenom data
som återstod och bildade koder som avspeglade innehållet i intervjuerna genom att söka efter
och stryka under svar som beskrev någonting inom samma område. Koderna var antingen rent
beskrivande eller tolkningar från vår sida. Detta moment görs enligt Lantz (2007) för att koda
rådata utan att dess betydelse försvinner. Vi började med att sortera koderna i 19 områden.
För att få en överblick över frekvensen av liknande svar sorterade vi koderna under varje
område genom att rangordna dessa efter högst till lägst antal svar. Exempel på områden kunde
vara hälsa och svar under detta kunde vara upplever att sin smärta försämrar livskvalitet. Vi
kunde se hur de olika områdena hängde ihop och gick in i varandra och därför kunde vissa av
dem slås ihop och börja bilda teman. Efter diskussion kunde vi återigen se att ett par av
temana fortfarande gick in i varandra och proceduren upprepades tills vi kunde urskilja tydligt
avgränsade teman. Efter noggrann granskning av temanas innehåll uppstod den slutgiltiga
tematiseringen som karaktäriserade resultatet under varje tema.
Etiska överväganden
Patel och Davidson (2003) tar upp några aspekter som är viktiga att beakta när man arbetar
med intervjuer. Författarna poängterar att det är viktigt att vi som intervjuare klargör för våra
deltagare på vilket sätt deras bidrag kommer att användas. Med detta i åtanke var vi noga med
att informera både muntligt och skriftligt om att informationen som kom fram under
intervjuerna var konfidentiell (Patel & Davidson, 2003). Studiedeltagarna upplystes om att
18
endast studiens författare skulle ha tillgång till de personuppgifter som framkom genom
studien. Vi var redan innan datainsamlingen medvetna om att frågor om livskvalitet kan vara
ett känsligt ämne och leda in på områden där intervjupersonen kan känna sig utlämnad.
Eftersom intervjupersonerna var informerade om studiens syfte och innehåll har vi dock utgått
från att endast personer som är villiga att tala om ämnet har anmält sitt intresse för att delta.
Intervjupersonerna informerades även om möjligheten till att studien kan komma att användas
i utbildningssammanhang. I likhet med vad Kvale (2009) beskriver som en viktig aspekt så
informerades deltagarna i tal och skrift om vårt syfte med undersökningen samt hur
undersökningen är upplagd. Det är viktigt att deltagarna i studien får sanningsenlig
information (Forsman, 1997). Kvale (2009) poängterar även vikten av att informera om att
deltagandet är frivilligt och att deltagarna har rätt att dra sig ur när som helst vilket vi också
gjorde. Deltagarna fick även lämna ett skriftligt godkännande av sitt medverkande i studien
(Bilaga 3). Deltagarna i studien fick själva välja tidpunkt och plats för intervjun. Detta för att
de skulle känna sig så bekväma som möjligt med intervjusituationen. Vid användning av
bandspelare kan intervjupersoner känna sig obekväma, men så kan även vara fallet om
intervjuaren antecknar hela tiden. Eftersom det är viktigt för resultatets tillförlitlighet att
intervjun blir korrekt dokumenterad (Forsman, 1997) gjorde vi bedömningen att bandspelare
var det mest lämpliga valet för dokumentation. Ingen av intervjupersonerna hade några
invändningar mot detta.
RESULTAT
Livskvalitet på ålderns höst
Många av deltagarna beskrev att deras syn på livskvalitet hade förändrats i takt med ökad
ålder. Ett flertal av intervjupersonerna uppgav att de i yngre ålder inte hade möjlighet att
fundera över den egna livskvaliteten på grund av ett hektiskt liv, men att de nu på äldre dagar
hade möjlighet att påverka sin egen livskvalitet i större utsträckning. ”När man var yngre då
var det barn och skola och det var väldigt stressigt. Man levde mitt uppe i det där så man hade
helt enkelt inte tid att tänka efter vad som är livskvalitet”. Ett fungerande socialt nätverk var
det som deltagarna framhöll som viktigast för livskvaliteten. Ett stort antal av deltagarna
ansåg också att faktorn att vara frisk gav livskvalitet. Vi kunde även urskilja andra teman
under intervjuerna, dessa handlade om osämja och konflikter i relation till livskvalitet,
19
inverkan av stelhet och smärta, betydelsen av aktivitet samt negativa samhälleliga attityder
mot äldre.
Ja det är ju att få vara frisk alltså (…) är man inte frisk så är man ju
väldigt låst. Det är just detta att kunna röra sig, att ha den lilla peng man
vill ha för att resa, att kunna köpa en handväska och ett par skor när man
har lust och... en kärleksfull miljö med mycket vänner, mycket kontakter.
Men som sagt är man inte skapligt frisk så faller ju väldigt mycket.
Samtliga deltagare i studien upplevde att de hade skaplig till mycket bra livskvalitet idag.
”Jag trivs jättebra, jag har aldrig haft det så bra i hela mitt liv som jag har det nu. Ärligt talat
har jag inte det”.
Goda sociala relationer är viktiga
Nästan alla av deltagarna tog upp vikten av att ha sociala kontakter. Samtliga uppgav sig ha
ett mer eller mindre stort socialt nätverk samt nära kontakt med sina barn, barnbarn och
vänner. Flertalet berättade även att de hade sociala kontakter genom någon form av
föreningsliv, exempelvis PRO och olika styrelseuppdrag. Alla menade att deras goda sociala
relationer, i form av familj och nära vänner, var väldigt viktiga för upplevelsen av livskvalitet.
En person utbrast ”Ja oh ja det är A och O det (…)” och en annan uttryckte som följer:
Men det är ju min livskvalitet, det är ju det! Jag kan inte föreställa mig
något annat. (…). Jag menar, vi har ju hela tiden haft kontakter utåt och
är vana med människor, så att… det var det som att, när då arbetslivet
tog slut från en dag till en annan, då, då tog jag… jag gick direkt in i
nästa fas.
Alla deltagare uppgav att de kände sig delaktiga i sin omgivning och nästan alla sa även att de
upplevde sig vara behövda av sina anhöriga. Hälften av deltagarna levde ihop med en partner,
ingen av dem uppgav att de kände sig ensamma. Nästan alla av dessa ansåg att deras
civilstånd inverkade positivt på livskvaliteten. ”Ja det tror jag, åtminstone när det gäller mig.
Jag skulle tycka det var fruktansvärt tråkigt att bli ensam (…) att inte dela meningar, både
ilska och glädje och hela baletten… filmer, teater (…)”. Några som inte heller kände
ensamhet var två av de ensamboende personerna varav en såg en positiv inverkan på
livskvaliteten i förhållande till sitt civilstånd medan en kände att denna faktor inte hade någon
betydelse. De återstående kunde alla känna sig ensamma ibland men endast en av de
20
ensamboende upplevde att det aktuella civilståndet hade en negativ inverkan på livskvaliteten
på grund av att personen kände sig mindre trygg om något skulle hända denne.
Osämja och konflikter i relation till livskvalitet
Sociala kontakter hade dock inte bara en positiv effekt på upplevelsen av livskvalitet. Att bli
missförstådd av andra människor samt att vara osams och komma i konflikt med människor i
sin omgivning framkom som det som hade den mest negativa effekten på livskvaliteten.
Hälften av deltagarna uppgav att detta var något som försämrade den egna upplevelsen av
livskvalitet. ”Osämja naturligtvis, osämja. Och sån där enfald som man kan råka ut för någon
gång. (…) Det har lite med det här att göra att inte bli förstådd, det har det faktiskt. Bli
missförstådd”. Andra bidragande faktorer var oärlighet och när människor i ens närhet hade
problem med till exempel hälsa eller arbetssituation.
Att ha god hälsa är en grundförutsättning
Samtliga deltagare upplevde sig ha en god hälsa i dagsläget. Att hälsan är en viktig del för att
känna god livskvalitet tyckte fler än hälften och några menade även att god hälsa var en
grundförutsättning för den upplevda livskvaliteten. En av dessa tillade att det inte behövde
handla om den fysiska hälsan utan ansåg att det var själens hälsa som var viktigast. En annan
betonade att sinnesfrid var något som inverkade på livskvaliteten. ”Mår du inte bra i själen om
jag säger så, du kan ha brutna armar och ben men det betyder inget med livskvalitet. Mår du
inte bra i själen, då mår… då är allting…” En person beskrev att god hälsa var något som
möjliggjorde för aktivitet och några berättade om situationer där ohälsa av olika slag
begränsade deras aktivitetsutförande.
Det värsta är nästan att bädda, att lyfta madrassen och samtidigt försöka
putta in lakanet det är jobbigt för fingrarna. Men jag har inte den kraft
jag skulle vilja ha. Bara det här att ta tag ordentligt om tandborsten och
sådär det kan vara knepigt. Och jag kan nästan inte skala en potatis för
jag kan liksom inte hålla kniven med den här högra handen och skala
(…).
Stelhet och smärta hotar god hälsa
Den vanligaste anledningen till att aktivitetsutförandet begränsades hos deltagarna var stelhet
och/eller smärta i kroppen. Fler än hälften uppgav att detta var något som försämrar den egna
upplevelsen av livskvalitet. En av dessa beskrev detta med orden: ”Ja alltså när det är så
tänker man såhär att man skulle gå i ide för man har inte lust med någonting vissa dagar.
21
Humöret blir nedsatt helt enkelt”. Ett par av deltagarna menade däremot att smärta och stelhet
var något som tillhörde det normala åldrandet och därför något man måste räkna med på
ålderns höst.
Ja det är de här vanliga krämporna som alla har, artros och så. Det blir ju
sånt där. Sånt har alla, vadå, allt som blir gammalt blir ju… Man kan ju
inte räkna med att man är som när man var 40 eller 50 när man blir äldre,
så är det ju.
Att känna själslig ro
Nästan alla upplevde en trygghet i den nuvarande livssituationen. Många av deltagarna
uppgav dock att de ofta kände någon form av stress, ångest eller oro för anhöriga, på grund av
mycket att göra eller över den ekonomiska situationen.
Jag är ju sån person. Det finns ju de som kan berätta saker och ting och
det bara faller av som vatten på en gås och säga ”men det är väl
ingenting”. Och jag kanske inte direkt förstorar men många gånger så
kan det vara en viss sanning i min oro. (…) jag är orolig om det ska
hända någonting bland mina närmaste eller mina vänner.
Av dessa var det ett fåtal som ansåg att denna faktor var något som påverkade den egna
upplevelsen av livskvalitet negativt. Ett litet antal angav att de inte upplevde någon stress, oro
eller ångest varav en poängterade att dennes religiösa tro var anledningen till frånvaro av oro.
Betydelsen av att vara troende togs även upp i andra delar av intervjuerna och där var det flera
som uppgav att deras tro inverkade positivt på den upplevda livskvaliteten. ”Att man känner
en trygghet i sin tro. Att man kan ta ett nederlag, ett motstånd kanske på ett annat sätt därför
man tänker det var väl nån mening med detta”.
Att fylla dagen med aktiviteter är ett måste
Vi frågade vad som utmärkte en dag då deltagarna verkligen trivdes med sitt liv och kände
god livskvalitet. Hälften inledde sina svar med att bland annat beskriva aktiviteter inom PADL, i form av sina morgonrutiner ”(…) jag går upp i god tid och duschar och klär mig och
så (…).” Hälften ville även fylla sin dag med aktiviteter som var antingen kreativa eller
kulturella som till exempel att måla, gå på konserter eller teater. Några deltagare önskade
utföra någon form av fysisk aktivitet under dagen såsom att gå promenader. Lika många valde
att umgås med nära och kära för att känna livskvalitet.
22
Det är att vakna, läsa tidningen till sin frukost. Att få ta en promenad i ur
och skur. Laga lunch, umgås med andra människor. Att få gå och lyssna
på vacker musik, som betyder väldigt mycket för mig. Och jag tycker om
att dansa också! jag tycker om att se vackra saker. (…) vackra målningar
eller tavlor eller vad det nu kan va. Det är en bra dag för mig. Och att jag
har sällskap med någon, att få göra det tillsammans med någon.
Ett par personer nämnde att för att trivas så var det viktigt att ha saker inbokade under dagen.
”Ibland när jag tittar i almanackan och har en blank dag då blir jag nästan, ja det tilltalar mig
inte utan jag vill ha någonting eller ett par saker varje dag”. Under intervjuerna kom det även
fram att många av deltagarna fann utförandet av sina intressen och hobbies som betydelsefulla
för livskvaliteten. ”Alltså då tänker man ju inte så mycket på det här med sjukdomarna, man
orkar mera då”. Framförallt var dessa intressen återigen kopplade till kreativa och kulturella
aktiviteter, men även aktiviteter med fysiskt och socialt syfte nämndes såsom promenader och
studiecirklar.
Negativa samhälleliga attityder mot äldre
Trots att alla deltagare kände sig delaktiga i den närmsta omgivningen menade nästan hälften
att de inte kände sig delaktiga och medräknade i samhället. ”Nej! Helt plötsligt så gör jag inte
det. Jag gjorde det för ett halvt år sedan när jag fortfarande jobbade. Men nu räknas jag inte”.
”Samhället totalt är ju ändå de som är yngre, de som jobbar... det är det ju. Vi finns
någonstans bakom någon gräns”. Endast en av dem som inte kände sig delaktig upplevde
även detta som negativt för sin livskvalitet idag men flera uppgav att det här var någonting
som kunde komma att påverka den i framtiden. Ett par upplevde dessutom att äldre ansågs
vara mindre värda i samhället vilket hade en negativ effekt på deras livskvalitet. En talade om
att det ibland kunde kännas som om denne blev behandlad som ett barn av till exempel
vårdpersonal.
(…) eller man blir behandlad som om man vore ett barn och de börjar
prata högre till en och frågar om man förstår; har du förstått det här och
då känner jag… ja ibland kan man ju leka med då, då kan man ju låtsas
till och med att de tar på en strumporna och allting hahaha…
Mer än hälften upplevde att det fanns en nedlåtande attityd mot äldre i samhället men uppgav
att det inte var något som de själva kände av. Flera medverkande upplevde sig vara delaktiga i
samhället genom att de var engagerade i samhällsfrågor. ”(…) jag lägger min näsa i blöt. Min
man säger att undra på att din haka är blå för du sticker ut den”.
23
Det är viktigt att bo kvar hemma så länge man orkar och kan
Nästan alla uttryckte att det var viktigt för livskvaliteten att kunna bo kvar hemma så länge
hälsan tillät. Efter vidare samtal uppkom det att hälften ändå hade en positiv inställning till att
i framtiden eventuellt behöva bo på ett äldreboende eller dylikt. ”Det måste man ju, det kan
man inte bortse från. (…) eftersom jag jobbat med gamla i hela mitt liv så ser jag ju att det är
ditåt det går och det skrämmer mig inte”. För några var inställningen till framtida
boendeformer däremot inte av positiv karaktär. En reaktion var att man skulle känna sig ofri
och påpassad på ett boende.
Det är materiellt, att det är fina rum och fina duschar och allting, men
sen… vad man ska göra utav sitt liv när man hamnar i den situationen…
för det kanske är så att jag fortfarande tycker om att äta en mycket god
middag med ett glas vin, och det får jag inte göra tycker dem, och gå på
operan. Och då måste jag ha ledsagare, och vem betalar det? Det är
livskvalitet är att få uppleva sådana saker. Och det finns ju inte idag.
Kommunen betalar ju ingen operabiljett för att jag ska få det
tillfredsställt. Och då blir jag ju väldigt isolerad, då tappar jag
livskvaliteten.
Resultatsammanfattning
I resultatet framträdde sociala kontakter som den viktigaste beståndsdelen i de äldres
livskvalitet. Att ha tät kontakt med sin familj och sina vänner gav livskvalitet åt deltagarna i
den här studien. Smärta och stelhet upplevdes som ett hinder för god hälsa och god hälsa i sig
ansågs vara en grundförutsättning för livskvalitet. För att känna livskvalitet ville deltagarna
ha aktiviteter inbokade under dagen. Dessa aktiviteter var oftast relaterade till deras intressen
såsom kulturella eller skapande aktiviteter och socialt umgänge och påverkade därmed
livskvaliteten positivt. Att bo hemma var viktigt för att ha en god livskvalitet, men samtidigt
vara flera deltagare ändå positivt inställda till att i framtiden eventuellt flytta till ett
äldreboende.
DISKUSSION
Resultatdiskussion
Det framkom under intervjuerna att flera av deltagarna upplevde att frågan om livskvalitet
blivit mer aktuell på äldre dagar än tidigare i livet. Enligt Kielhofner (2008) skaffar sig
människor när de utvecklas åsikter om vad som är gott, rätt och viktigt att göra. För de flesta
24
äldre avtar vikten av arbete och prestationer, medan andra värden gällande familjen, samhället
och fritiden/nöjen blir mer betydande (Kielhofner, 2008). I vår studie angavs ofta skälet att
livet var så hektiskt förr och att man nu har mer tid för eftertanke. Detta bekräftas av
Kielhofner (2008) som tar upp att pensioneringen är en händelse som i stor omfattning kan
påverka en eftersom så mycket av livet är inriktad på arbete samt att det tar upp mycket tid
och aktivitet. Därför är övergången från arbete till pension full av både möjligheter och
fallgropar. Vi anser att det faktum att synen på livskvalitet förändrats kan bero på att man dels
har en större frihet att påverka sin tid som pensionär men även att faktorer som ohälsa med
minskad aktivitetsförmåga som följd, social isolering på grund av pensionering och förlust av
partner eller vänner blir mer vanlig och därmed blir tankar på livets värden mer närvarande.
Social isolering var inget som deltagarna i vår studie kände av, samtliga uppgav att de hade
ett rikt socialt liv med både familj och vänner och att detta var viktig för deras livskvalitet.
Även tidigare studier har visat att det finns ett samband mellan sociala relationer och den
enskildes välbefinnande (Thorslund, 2002).
Flera av deltagarna i studien var aktiva inom olika föreningar och organisationer och uppgav
att det var en viktig del för deras livskvalitet, något som även Everard (1999, refererad i
Statens folkhälsoinstitut, 2005) funnit tecken på. Han menar att deltagande i sociala aktiviteter
har positiva effekter på välbefinnandet hos hemmaboende äldre. Vidare understryker Everard
att en individs sociala nätverk ökar känslan av tillhörighet, något som man kan föreställa sig
stämmer på personerna i även denna studie. Nästan samtliga deltagare i vår studie uppgav att
de kände sig delaktiga i det sociala livet och behövda av sina anhöriga, vilket i en tidigare
studie (Christiansson, 1994) visade sig vara en mycket viktig del i livskvalitet hos äldre
personer. Inom ämnet att känna sig behövd gavs i vår studie ofta exempel som tydde på en
nära och tät relation till speciellt barnbarn, samt exempel på situationer då intervjupersonernas
kunskaper och livserfarenheter behövdes och efterfrågades.
En tidigare studie av Mellström (1981) visade att äldre som upplevde att de hade för lite
kontakt med sina barn och vänner var de som främst upplevde ensamhet. Med tanke på detta
har vi funderat en del över ensamhet och hur detta påverkar livskvaliteten. Att bli äldre
innebär att man kommer längre ifrån yrkeslivet och kanske går vänner och anhöriga bort.
Negativa livshändelser såsom att förlora sin partner minskar äldres motivation att göra saker
och att umgås med andra (Tollén, Fredriksson & Kamwendo, 2008) och kan leda till en
rollförändring. Enligt MOHO (Kielhofner, 2008) är roller en viktig dimension i en människas
25
liv, och de rollförändringar som sker senare i livet kan vara ofrivilliga och obehagliga. Till
exempel kan det innebära för äldre personer att på grund av dödsfall förlora rollen som
partner eller vän. Äldre som inte kan ersätta förlorade eller förminskade roller kan uppleva
tristess, ensamhet och depression (Kielhofner, 2008).
Att ha en partner att dela sitt liv med var något som var viktigt för livskvaliteten för de
deltagare i vår studie som hade make/maka/sambo, något som även i tidigare studier
framkommit som viktigt för den upplevda livskvaliteten (Ojala, 1989). De som levde
tillsammans med en partner i vår studie uppgav även att de aldrig kände sig ensamma, en
känsla som stundtals fanns hos de som var änkor och hos en del av de ensamstående. En
tidigare studie på äldre där ensamhet togs upp visade att ensamhet var vanligast bland änkor
och änkemän, därefter hos frånskilda eller ensamstående (Mellström, 1981). I vår studie gick
meningarna däremot isär bland de ensamboende, där exempelvis åsikten att det var skönt och
positivt för livskvaliteten att leva ensam fanns. Detta kan ge en antydan om att man inte
behöver känna sig ensam för att man lever ensam, åtminstone inte så länge man har ett
tillgodosett socialt liv i övrigt. Det är svårt att dra några slutsatser i stort gällande relationen
mellan civilstånd och livskvalitet något som även Ojala (1989) kommit fram till och
sammanfattar med att sambandet mellan livstillfredsställelse och civilstånd är tvetydigt.
Näst efter sociala relationer var en god hälsa det som flest deltagare tog upp när de funderade
på vad livskvalitet var för dem. Detta var även något som visade sig genom Ojalas (1989)
studie. Där fann man tecken på att den subjektiva livskvaliteten hos äldre var beroende av
individens aktuella hälsotillstånd. I samband med hälsa kom flera deltagare i vår studie in på
aktivitetsutförande och ohälsa som aktivitetshinder. Ett vanligt problem var smärta och
stelhet, vilket försvårade eller förhindrade utförandet av vissa aktiviteter. Detta hade i vissa
fall förändrat deltagarnas aktivitetsmönster och genom detta även påverkat livskvaliteten
negativt för en del. Smärta och rörelsebegränsningar har tidigare visat sig ha negativ inverkan
på livskvaliteten (Stenzelius, Westergren, Thorneman & Hallberg, 2004). En del av
deltagarna i vår studie ansåg att dessa funktionsförsämringar var en del i det normala
åldrandet. Detta kan tyda på att de antingen hade accepterat försämringen av funktion i högre
grad än de övriga eller att de helt enkelt inte upplevde så stor påverkan på sina
aktivitetsmönster. Kielhofner (2008) menar att hur människor bedömer sin egen kapacitet och
effektivitet är av stor betydelse och konsekvens. Tankar och åsikter om den personliga
kapaciteten och kontrollen medför starka känslor. Vi har genom den här studien samt tidigare
26
erfarenhet av arbete inom vården fått uppfattningen att nedsatt förmåga att utföra de
aktiviteter man vill göra kan ha negativ effekt på en människas livssituation. Sarvimäki
(2000) menar dock att bara för att människan åldras och får en reducerad funktionsförmåga
kan hon ändå känna välbefinnande och meningsfullhet. En svensk studie har visat på ett antal
anledningar till varför många människor senare i livet upphör att delta i olika aktiviteter. En
orsak var att skador eller sjukdomar hade påverkat deltagarnas fysiska form (Tollén,
Fredriksson & Kamwendo, 2008). Detta är vanligt då ålderdom vanligen åtföljs av förluster
av kapacitet och brist på möjligheter att använda sina förmågor och därmed kan leda till att
äldre personer upplever en minskad känsla av kompetens och effektivitet i aktivitetsutförandet
(Kielhofner, 2008).
I vår studie kom även aspekten själslig hälsa, att må bra på ett sätt som inte måste vara
relaterat till det fysiska, fram som viktig. I relation till detta kom även ämnet tro och religion
upp och några deltagare menade att detta var något som inverkade positivt på livskvaliteten
genom att det var lättare att acceptera livets motgångar. Flera studier har visat att religion
och/eller andlighet bidrar till eller till och med förbättrar livskvalitet och välbefinnande hos
äldre människor (McCann Mortimer, Ward & Winefield, 2008). Andlighet kan hjälpa äldre
att hitta mening i livet samt att utveckla mål som kan ge en känsla av prestation och resultat,
trots förändrade rutiner och roller som följd av till exempel kronisk sjukdom (Low &
Molzahn, 2007). Low och Molzahns studie pekar på att en känsla av mening och syfte höjer
livskvaliteten hos äldre, vilket enligt oss ter sig troligt.
För många äldre innebär ålderdomen en viss frihet från förpliktelser och ger därmed möjlighet
att utöva olika intressen på större allvar eller i större utsträckning än tidigare (Kielhofner,
2008). Flera av deltagarna i vår studie uppgav att deras intressen och hobbies var
betydelsefulla för deras livskvalitet, något som även Næss (1987; 1994) framhåller genom att
hävda att människan upplever högre livskvalitet desto högre grad hon är aktiv. Kielhofner
(2008) understryker att intressen är något som kan ingjuta mening och energi i livet. I vår
studie var dessa intressen framförallt kopplade till kreativa och kulturella aktiviteter såsom att
måla och gå på teater, men även fysiska aktiviteter som stavgång och sociala aktiviteter som
att umgås med nära och kära togs upp. Enligt Christiansen och Baum (1997) tillfredsställer
även deltagande i sådana fritidsaktiviteter viktiga psykologiska behov. Studier har visat att
människan är kreativ av naturen och att uttryckandet av kreativitet är nödvändigt för hälsan
och för att känna tillfredsställelse och välmående (Sadlo, 2004). Sadlo påpekar att dessa
27
studier indikerar att arbetsterapeutiska insatser inom kreativa aktiviteter skulle kunna bidra till
ökat välmående hos våra klienter. Däremot visade Tornstams (1995) studie att vad forskarna
uppfattade som meningsfulla aktiviteter inte stämde överrens med de äldres egen uppfattning
om vad som var meningsfullt att göra. Detta tyder på att man bör vara försiktig med
förutfattade meningar om äldre och framhäver även vikten av ett klientcentrerat arbete där den
äldre själv får uttrycka vad som är meningsfullt.
När deltagarna skulle beskriva en dag då de kände god livskvalitet förvånades vi över att så
pass många tog upp och noggrant beskrev morgonrutiner. Sett ur en arbetsterapeutisk
synvinkel kan detta tolkas som att förmågan att självständigt klara av de personliga
aktiviteterna i det dagliga livet var viktigt för de äldre i den här studien. Friheten att kunna
stiga upp ur sängen när man ville, kunna duscha och klä på sig självständigt tycks vara viktiga
delmoment under en dag som utmärktes av livskvalitet. Detta resonemang kan kopplas till
tidigare nämnda svenska studie som visade att de äldre som inte behövde hjälp med sin PADL hade signifikant högre livskvalitet än de som behövde hjälp (Stenzelius, Westergren,
Thorneman & Hallberg, 2004). Vi anser att vi som arbetsterapeuter kan göra stora insatser
inom detta område för att möjliggöra ett självständigt aktivitetsutförande för äldre genom
förebyggande, förbättrande eller kompensatoriska åtgärder. Detta kan enligt Fisher (2007)
göras genom en modell för kompensation genom till exempel hjälpmedel, modifiering av den
fysiska eller sociala miljön eller genom aktivitetsträning för att återfå eller utveckla en
aktivitetsförmåga. Fisher menar vidare att man kan använda sig av en modell för förbättring
av personliga faktorer och kroppsfunktioner eller en pedagogisk modell för information och
undervisning. Genom att träna till exempel påklädning eller förskriva en duschpall så kan
arbetsterapeuten underlätta ett självständigt utförande av personliga aktiviteter i det dagliga
livet och öka klientens förmåga till ett självständigt liv. Kielhofner (2008) menar att känslan
av kapacitet är en aktiv medvetenhet om ens egna resurser för att leva det liv man vill leva.
Vidare menar han att känslan av den egna kapaciteten kan förändras genom nya upplevelser
genom livet.
Genomförandet av morgonrutinerna var en god start på dagen som förberedde deltagarna för
en dag fylld av aktiviteter; att ha saker inbokade var viktigt för de flesta. Kielhofner (2008)
betonar att när funktionsförmågorna försämras blir vanorna allt viktigare för att upprätthålla
ett funktionellt aktivitetsutförande och en god livskvalitet. FSA (2005) framhåller att vi
människor av naturen är aktiva varelser. Detta märktes i den här studien genom att många av
28
deltagarna nämnde önskan att under en dag som utmärktes av livskvalitet ägna sig åt
intressen, återigen i form av kreativa och kulturella aktiviteter, men även fysiska och sociala.
Många deltagare nämnde engagemang i organisations- och föreningsliv som en viktig del,
vilket tycks vara relaterat till bättre välbefinnande (Statens folkhälsoinstitut, 2005).
Vi kunde se ett samband mellan ett aktivt deltagande i föreningar, engagemang i
samhällsfrågor och att man inte kände sig negativt behandlad i samhället. Många deltagare
upplevde dock att det allmänt i samhället fanns en nedlåtande attityd mot äldre. I tidigare
litteratur och forskning kring livskvalitet hos äldre tas detta inte upp i någon större
utsträckning. Omvärldens attityder och förväntningar påverkar dock individens syn på sig
själv (Kielhofner, 2008; Ojala, 1989). Genom dessa erhåller de kunskap om vilken kapacitet
de har för att klara av att göra de saker som är viktiga för dem (Kielhofner, 2008). Många av
deltagarna i vår studie kände sig inte delaktiga och medräknade i samhället sedan de kommit
upp i icke arbetsför ålder, varav en del till och med uppgav att de kände sig mindre värda och
att detta påverkade deras livskvalitet negativt. Som tidigare nämnts var det alltså betydligt
vanligare att deltagarna i den här studien kände sig delaktiga i den närmaste omgivningen
bestående av vänner och familj, än att de upplevde delaktighet i samhället. Främst kände sig
deltagarna orättvist behandlade eller förbisedda i politiska sammanhang. Man menade att man
tillhörde en grupp som inte var attraktiv att satsa på utan upplevdes som en tärande
generation. Att möjliggöra delaktighet är något som arbetsterapeuter arbetar för, Kielhofner
(2008) understryker att delaktighet är en nödvändig beståndsdel i människans välmående.
De flesta deltagarna i den här studien tyckte att det var viktigt att kunna bo kvar hemma så
länge som hälsan tillät. Dock hade hälften en positiv inställning till äldreboende i framtiden.
Detta är förenligt med den politiska inställningen att de äldre i vårt samhälle ska bo kvar
hemma så länge som möjligt. För att göra det möjligt för äldre personer som vill bo kvar
hemma kan arbetsterapeutiska åtgärder vara en insats som verkar för ett säkert och
tillfredsställande aktivitetsutförande i hemmet. De som var negativt inställda till att flytta till
ett boende angav att de skulle känna sig mindre fria som skäl, vilket framgår i en tidigare
studie där Hinck (2004) framhåller att bo hemma inte enbart handlar om den fysiska
upplevelsen utan även ett tillstånd av att vara självbestämmande och behålla sin integritet.
Känslan av att ha kontroll över sitt eget liv har gynnsamma effekter (Levasseur, St-Cyr
Tribble & Desrosiers 2008).
29
I de kvantitativa studier vi läst utgår man i regel från ett instrument eller tidigare bestämda
domäner. De kvalitativa studierna är av en mer öppen form där man försöker undvika att styra
deltagarnas svar åt någon bestämd riktning eller inom några specifika områden. Därmed
öppnar den kvalitativa studien för ett bredare resultat medan den kvantitativa gör det lättare
att jämföra och dra slutsatser. Levasseur, St-Cyr Tribble och Desrosiers (2008) menar att
livskvalitet är svårt att uppskatta kvantitativt eftersom det har en djup innebörd likväl som en
inneboende psykologisk dimension kopplad till livets mening och det personliga väsendet.
Vidare understryker de att livskvalitet i högsta grad är subjektivt och kulturellt grundad.
Under arbetet med studien fick vi bekräftat det som uttrycks i litteraturen; livskvalitet är ett
brett och komplicerat område. Som vi tidigare tagit upp framkom det även i intervjuerna att
många har svårt att definiera vad livskvalitet är just för dem personligen. Vår studie visar att
de äldre gärna reflekterar över ämnet i stort hellre än att ta det till ett personligt plan och
urskilja vad som påverkar den egna livskvaliteten. Många nämnde uttryckligen att de inte
reflekterat så mycket över den personliga betydelsen av begreppet livskvalitet och de faktorer
som påverkade just dem. Samtliga av deltagarna upplevde dock att de överlag hade god
livskvalitet. Kanske är det en möjlig orsak till att deltagarna inte hade funderat så mycket på
innebörden och den egna upplevelsen av livskvalitet före intervjutillfället. Det skulle kunna
vara så att människor med god livskvalitet inte ser anledning till att reflektera över ämnet på
samma sätt som om man upplevt en tydlig försämring i sin livskvalitet.
Under studiens gång har ett antal nya frågor väcks hos oss. Områden som vore intressant att
fördjupa sig i är bland annat skillnader i syn på livskvalitet mellan hemmaboende och boende
på äldreboende. Vidare vore det även intressant att fokusera på förändringar i livskvalitet hos
klienter som erhållit arbetsterapeutiska åtgärder.
Metoddiskussion
En stor del av litteraturen som vi använt oss av är av äldre karaktär. Detta är till viss del ett
medvetet val då de mest inflytelserika livskvalitetsforskarna verkade under 80- och 90-talet.
För att få tag i deltagare till vår studie vände vi oss till PRO. Detta kan ha inneburit att vi fått
svar från dem som är som mest aktiva i lokala styrelser eller exempelvis inom studiecirklar
som anordnas av PRO. Det är troligt att vår urvalsmetod resulterat i en urvalsgrupp som är
mer aktiv än genomsnittet i det aktuella åldersspannet och genom att de är aktiva i sociala
30
sammanhang såsom PRO kan deras livskvalitet ha påverkats positivt. Det är även möjligt att
de som fick information om studien men valde att inte delta var sådana vars hälsa,
funktionsförmåga och livskvalitet inte var så god och därmed inte något man var intresserad
av att tala om. Detta skulle kunna innebära att deltagarna i den här studien upplever sin
livskvalitet som bättre än genomsnittet. Det faktum att ett par av deltagarna kom med i
studien utan att tillhöra de PRO-organisationer vi kontaktat utan fått information om studien
genom vänner innebar som tidigare nämnt att det uppstod en viss snöbollseffekt. Det är
möjligt att nära vänner delar likartade värderingar, intressen, livsstil och så vidare. Det här är
även något som kan få stort genomslag med ett så begränsat antal deltagare som deltagit i den
här studien.
Något som kan påverka resultatets validitet är huruvida den valda intervjumetoden är adekvat
för undersökningens ämne och syfte (Kvale, 2009). När det gäller vår studie så kan vi i
efterhand tycka att intervjuguiden kunde ha varit mer öppen för att verkligen spegla
intervjupersonernas tankar utan att leda dem, genom att nämna de förbestämda områdena och
tillhörande följdfrågor. Tanken med att ha dessa områden och frågor var att ha ett stöd ifall
intervjupersonen hade svårt att uttrycka sig om vilka faktorer som var viktiga för
livskvaliteten. Hur frekvent vi använde oss av våra stödområden under intervjuerna samt
följdfrågor till dessa var beroende av deltagarnas förmåga att prata fritt respektive vara mer
återhållsamma med sina svar. Det här kan ha medfört att olika antal av våra stödområden togs
upp under intervjuerna. Detta kan i sin tur påverka huruvida studien ger en valid redogörelse
för undersökningens huvudresultat (Kvale, 2009). Vi ställer oss därför frågande till i vilken
grad jämförelser mellan våra tio intervjuer kan göras.
Intervjuarnas förmåga att behärska intervjukonsten kan ha påverkat datainsamlingen (Kvale,
2009). Ingen av oss har tidigare erfarenhet av intervjumetodik och kan till exempel ha missat
att följa upp deltagarnas svar med adekvata följdfrågor i datainsamlingen och kan därmed ha
gått miste om vidare utveckling av ett svar. Kvale tar även upp att validiteten kan variera
beroende på om intervjuaren har gjort en noggrann utfrågning om meningen av det som
intervjupersonen uttrycker. Resultatet i vår studie har varit beroende av den datareduktion och
de tolkningar vi gjort under bearbetningen av data. Detta kan enligt Gillham (2008) leda till
kvalitetsförlust av originaldata i intervjuerna samt påverka validiteten av rapporten då
resultatet kanske inte fullt ut speglar vad som hände i intervjuerna. Även deltagarens
personliga egenskaper och förkunskaper i ämnet kan påverka resultatet. Enligt Kvale (2009)
31
varierar exempelvis graden av motivation och vältalighet hos olika intervjupersoner. Detta
menar vi kan påverka resultatet då man riskerar att gå miste om saker för att intervjupersonen
inte riktigt vet hur den ska uttrycka sig eller känner sig omotiverad till att tala djupare om det
aktuella ämnet. Kvale tar vidare upp att validiteten kan påverkas av tillförlitligheten i
deltagarnas svar. Vi tror att man dessutom bör vara öppen för att livskvalitet kan vara ett
ämne som kan påverkas av intervjupersonens dagsläge, humör och händelser som är aktuella
för personen vid tidpunkten som intervjun genomförs. För att undvika detta skulle man kunna
göra två eller flera intervjuer med varje person och dessutom variera tid på dagen. På grund av
den begränsade tiden var det dock inte möjligt att tillämpa den metoden i den här studien.
Vad livskvalitet är och vad som påverkar denna kan vara abstrakt för en del personer. Björk
och Bonair (1986) framhåller även att personen som tillfrågas bör ha god självkännedom för
att kunna göra en adekvat bedömning av vad som är livskvalitet för en själv. Med hänvisning
till detta kan man tänka sig att en del svar var av den karaktären som deltagarna ansåg vara ett
allmängiltigt svar men som kanske inte var förenat med deras egna åsikter då de inte tänkt
igenom det tillräckligt. Detta märkte vi av genom att vi ibland fick motsägelsefulla svar som
antydde att intervjupersonen inte visste vad han/hon skulle svara eller ansåg. Med tanke på att
innebörden av livskvalitet är högst individuell kan man tänka sig att om deltagarna hade fått
ta del av en färdig definition av begreppet före intervjuerna hade man kunnat öka validiteten
av denna studie.
Vi har tidigare i arbetet framhållit vikten av ett klientcentrerat arbete, att bland annat utgå från
klientens upplevelser och förutsättningar. Med utgångspunkt i detta synsätt kan vår
intervjuguide och resultatpresentation i den här studien te sig en aning motsägelsefull. Med
den här studien ville vi få uppslag på vad som kunde inverka på livskvaliteten hos några äldre
personer och beslutade oss för att presentera resultatet på ett sätt där vi söker samband och
skillnader i svaren. Detta gjordes för att ge en mer begriplig översikt över studiens resultat. I
mötet med klienter anser vi dock att det är viktigt att inte generalisera eller ta för givet vad
som inverkar på livskvaliteten hos äldre, utan i stället fokusera på värdet för varje enskild
klient.
32
KONKLUSION
Den här studien grundar sig på vad tio äldre personer upplever vara och inverka på
livskvalitet. Personerna i den här studien är inte tillräckligt många eller tillräckligt
representativa för den delen av befolkningen för att man ska kunna dra några generella
slutsatser utifrån resultatet. Genom de resultat som framkommit i den här studien i
kombination med resultat från tidigare studier kan vi dock se att sociala relationer och
hälsofaktorer är mycket viktiga gällande livskvalitet. Något som framträdde i vår studie och
accentuerar värdet av det arbetsterapeutiska tänket var behållningen av meningsfulla
aktiviteter. Att meningsfulla aktiviteter kan påverka livskvaliteten positivt är något som
personal inom vård och omsorg bör ha i åtanke. Detta visar på vikten av arbetsterapeutiskt
arbetet då meningsfulla aktiviteter är ett ledord inom arbetsterapin. Genom att få en
uppfattning om vilka faktorer som inverkar på äldre människors livskvalitet kan vi lättare se
inom vilka områden vi som arbetsterapeuter kan göra en insats och på så sätt främja våra
klienters upplevelse av livskvalitet.
33
REFERENSLISTA
Litteratur
Allardt, E. (1977). Att ha, att älska, att vara: Om välfärd i Norden. Lund: Argos.
Beauvoir, S. de (1976). Ålderdomen (E. Alexanderson, övers.). Stockholm: Almkvist &
Wiksell. (Originalarbete publicerat 1970).
Berggren, H. (1990). Livskvalitetsbegreppet sett ur de äldres och ur vårdpersonalens
perspektiv. Stockholm: Högskolan för lärarutbildning i Stockholm, Institutionen för
vårdlärarutbildning.
Björk, S. & Bonair, A. (1986). Att mäta livskvalitet (Centrum för utvärdering av medicinsk
teknologi, 1986:7). Linköping.
Brülde, B. (2003). Teorier om livskvalitet. Lund: Studentlitteratur.
Christiansen, C. & Baum, C. (1997). Occupational therapy: Enabling function and wellbeing. (2nd ed.). Thorafore, N. J: Slack Cop.
Christiansson, T. (1994). Att behövas: Grundstenen för livskvalitet i ålderdomen. Aldring &
Eldre, 11(2) 25-30.
Cullberg, J. (2006). Kris och utveckling. Stockholm: Natur och Kultur.
Dahlin, O. & Rundgren, R. (2000). Åldrandet: Olika begrepp och definitioner samt
åldersutveckling. I A, Forsling (Red.), Gerontologi: Åldrandet i ett biologiskt, psykologiskt
och socialt perspektiv (ss. 24-38). Falköping: Natur och kultur.
Dahlin Ivanoff, S. & Sonn, U. (2001). Strategier för bevarande av ADL-förmåga. I A, Grimby
& G, Grimby (Red.), Åldrandets villkor (ss. 103-113). Lund: Studentlitteratur.
Erikson, H. E. (2000). Den fullbordade livscykeln (3:e uppl.) (M. Wentz-Edgardh, övers.).
Stockholm: Natur och Kultur. (Originalarbete publicerat 1982).
Fisher, A. G. & Nyman, A. (2007). OTIPM: En modell för ett professionellt resonemang som
främjar bästa praxis i arbetsterapi. Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter.
Forsman, D. (1997). Forskningsetik: En introduktion. Lund: Studentlitteratur.
FSA. (2005). Etisk kod för arbetsterapeuter. Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter.
Gillham, B. (2008). Forskningsintervjun: Tekniker och genomförande. Lund:
Studentlitteratur.
Hanestad, B. R. (1992). Quality of life and insulin-dependent diabetes mellitus.
Doktorsavhandling, University of Bergen, Department of Public Health and Primary
Health Care.
34
Hinck, S. (2004). The lived experience of oldest-old rural adults. Qualitative health research,
14(6), 779-91.
Kajandi, M. (1981). Livskvalitet: En litteraturstudie av livskvalitet som beteendevetenskapligt
begrepp samt ett förslag till definition. Uppsala: Ulleråkers sjukhus, Psykologiska enheten,
Forskningskliniken.
Kielhofner, G. (2008). A Model of human occupation: Theory and application (4th ed.).
Baltimore, MD: Lippincott Williams & Wilkins.
Kvale, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun (S.-E. Torhell, övers.). Lund:
Studentlitteratur.
Lantz, A. (2007). Intervjumetodik. Lund: Studentlitteratur.
Lassey, W. R. & Lassey, M. L. (2001). Quality of life for older people: An international
perspective. Upper Saddle River, NJ: Prentice Hall.
Law, M. (2002). Participation in the occupations of everyday life. The American Journal of
Occupational Therapy, 56(6), 640-9.
Law, M., Polatajko, H., Baptiste, S. & Townsend, E. (2002). Core Concepts of Occupational
Therapy. In E, Townsend (Ed.), Enabling Occupation: An Occupational Therapy
Perspective (2nd ed.) (ss.29-56). Ottawa: Canadian Association of Occupational
Therapists.
Levasseur, M., St-Cyr Tribble, D. & Desrosiers, J. (2008). Meaning of quality of life for older
adults: Importance of human functioning components. Archives of gerontology and
geriatrics, 49(2), 91-100.
Low, G. & Molzahn, A.E. (2007). Predictors of quality of life in old age: A cross validation
study. Research in nursing and health, 30(2), 141-50.
McCann Mortimer, P., Ward, L. & Winefield. (2008). Successful ageing by whose definition?
Views of older, spiritually affiliated women. Australasian Journal on Ageing, 27(4), 200204.
Mellström, D. (1981). Life style, ageing and health among the elderly: A longitudinal
population study of 70-year-olds. Göteborg: Gotab.
Moons, P., Budts, W. & De Geest, S. (2006). Critique on the conceptualization of quality of
life: A review and evaluation of different conceptual approaches. International Journal of
Nursing Studies, 43(7), 891–901.
Næss, S. (1987). Quality of Life Researc: Concepts, Methods and Applications. Oslo:
Institute of Applied Social Research.
Næss, S. (1994). Yrkeskvinne- Husmor? Gifte kvinners livskvalitet. INAS rapport nr. 2. Oslo:
Institutet för socialforskning.
35
Nilsson, M. (1997). Quality of life in old age: Essential features. Stockholm: Karolinska
Institutet, Department of Clinical Neuroscience and Family Medicine, Division of
Geriatric Medicine and the Center of Caring Science South.
Nilsson, M., Ekman S.-L. & Sarvimäki, A. (1998). Ageing with joy or resigning to old age:
Older people’s experiences of the quality of life in old age. Health Care in Later Life, 3(2),
94-110.
Nilsson, G. (2003). Alltför många metoder används för att mäta hälsorelaterad livskvalitet.
Läkartidningen, 100(4), 230-2.
Nordenfelt, L. (1988). Livskvalitet: En studie av ett begrepp. Linköping: Linköpings
universitet.
Nordenfelt, L. (1992). Livskvalitet: Vad är det, går det att mäta? Socialmedicinsk tidskrift,
69(1), 3-7.
Nordenfelt, L. (2004). Livskvalitet och hälsa: Teori och kritik (2. uppl.). Linköping:
Linköpings Universitet, Institutionen för hälsa och samhälle.
Ojala, T. (1989). Livskvaliteten i ålderdomen: En socialgerontologisk studie av sambanden
mellan resurser, arenor, livsstil, livsrum och inre livskvalitet i ett homeostasteoretiskt
perspektiv. Åbo: Folkpensionsanstaltens central för rehabiliteringsforskning.
Patel, R. & Davidsson, B. (2003). Forskningsmetodikens grunder: Att planera, genomföra
och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.
Patton, M. Q. (2002). Qualitative Research & Evaluation Methods (3rd ed.). Thousand Oaks,
CA: Sage.
Rahm Hallberg, I. (2005). De äldstas livskvalitet, hälsoproblem, vård och omsorg: Nya
strategier behövs? Nordisk geriatrik, 8(4), 4-12.
Rustøen, T. (1993). Livskvalitet: En utmaning för sjuksköterskan (M. Wentz-Edgardh,
övers.). Stockholm: Almqvist & Wiksell. (Originalarbete publicerat 1991).
Sadlo, G. (2004). Creativity and occupation. In M. Molineux (Ed.), Occupation for
occupational therapists (ss.90-100). Oxford, UK: Blackwell Publishing.
Sarvimäki, A. (2000). Livskvalitet sent i livet. I K, Klockars & B, Österman (Red.), Begrepp
om hälsa: Filosofiska och etiska perspektiv på livskvalitet, hälsa och vård (ss.156-167).
Stockholm: Liber.
Sarvimäki, A. & Stenbock-Hult, B. (2000). Quality of life in old age described as a sense of
well-being, meaning and value. Journal of Advanced Nursing, 32(4), 1025-1033.
Slevin, M. L., Plant, H., Lynch, D., Drinkwater, J. & Gregory, W.M. (1988). Who should
measure quality of life, the doctor or the patient? British Journal of Cancer, 57(1), 109112.
36
SOU 2004:44. Kan vi räkna med de äldre? Stockholm: Fritzes offentliga publikationer.
Statens folkhälsoinstitut. (2005). Hälsoutveckling och hälsofrämjande insatser på äldre dar:
En kunskapssammanställning. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Stenzelius, K., Westergren, A., Thorneman, G. & Hallberg, I.R. (2004). Patterns of health
complaints among people 75+ in relation to quality of life and need of help. Archives of
gerontology and geriatrics, 40(1), 85-102.
Thorslund, M. (2002). Äldres behov: En kunskapsöversikt och diskussion om framtiden.
Stockholm: Stockholms läns äldrecentrum.
Tollén, A., Fredriksson, C. & Kamwendo, K. (2008). Elderly persons with disabilities in
Sweden: Their expectations of everyday life. Occupational therapy international, 15(3),
133-49.
Tornstam, L. (1994). Myter inom det gerontologiska forskningsparadigmet. I H, Hallberg
(Red.), Äldres villkor: Myter och verklighet (ss, 83-97). Falun: Sahlanders Grafiska AB.
Tornstam, L. (2005). Åldrandets socialpsykologi. Stockholm: Nordstedts Akademiska Förlag.
Trost, J. (2005). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.
Elektroniska källor
Hermerén, G. (2009). Livskvalitet. Hämtad 10 nov 2009, från http://www.ne.se/lang/
livskvalitet
Karolinska Institutet. (2009). Policy för hantering av etiska frågor i samband med
genomförandet av examensarbeten, kandidatnivå, 15 hp, inom Arbetsterapeutprogrammet
vid Karolinska Institutet. Hämtad 10 nov 2009, från Karolinska Institutet, Institutionen för
neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle,
https://courses.ki.se/etik_policy_examensarbeten_041102_rev_mars_05.doc?node=175643
Statistiska Centralbyrån. (2009). Svenskarna blir allt äldre - spädbarnsdödligheten mycket låg.
Hämtad 19 oktober 2009, från http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____231100.aspx
Pensionärernas Riksorganisation. (2009). Snabbfakta om PRO. Hämtad 10 nov 2009, från
http://pro.se/Darfor-PRO/
Världshälsoorganisationen. (1997). WHOQOL: Measuring quality of life. Hämtad från
http://www.who.int/mental_health/media/68.pdf
37
Bilaga 1
Vad är livskvalitet för Dig?
Vad innebär livskvalitet för Dig? Vad i Ditt liv är viktigt för att du ska känna
livskvalitet?
Vi är två studenter som läser sista terminen på Karolinska Institutets (KI)
arbetsterapeutprogram. Under hösten kommer vi att skriva vårt examensarbete. Vi har valt att
titta närmare på livskvalitet hos personer över 65 år.
Nu vill vi komma i kontakt med män och kvinnor över 65 år som vill delta i en
intervjustudie och berätta lite om livets värden!
Som blivande arbetsterapeuter är personer över 65 år en viktig målgrupp och Era åsikter är av
stor betydelse för vårt framtida yrkesutövande.
För att vår studie ska följa de etiska regler som KI utformat får vi inte ta med personer som
lider av allvarliga sjukdomar eller har ett stort vård-/omsorgsbehov. Deltagandet är frivilligt
och kan avbrytas även om man tackat ja till att delta. Deltagarna kommer att avidentifieras i
studien.
För deltagande i studien kontakta oss!
Michelle Lindberg Amanou
Tel. XXXXX
[email protected]
Michaela Wendle
Tel. XXXXX
[email protected]
38
Bilaga 2
INTERVJUGUIDE
Basuppgifter
Ålder:
Civilstånd:
Utbildning:
Yrke innan pension:
Någon hjälp i hemmet:
Hur viktigt är detta:
Kan du berätta om vad som ger kvalitet i ditt liv?
(Vad gör ditt liv meningsfullt? Vad är viktigt för dig för att ha ett bra liv? Vad påverkar ditt
välbefinnande?)
EKONOMI OCH BOENDE
Ekonomisk situation? Inverkan på livskvalitet?
Boendesituation? (inställning till ev. framtida boenden) Inverkan på livskvalitet?
SOCIALT OCH SAMHÄLLE
Socialt nätverk?
Delaktig i omgivning?
Behövd av omgivning?
Sociala relationers betydelse för livskvalitet?
Ensamhet?
Civilståndets betydelse för livskvaliteten?
Beskriv en social drömsituation!
Upplevelse av delaktighet i samhället. Inverkan på livskvalitet?
Upplevelse av samhälleliga attityder mot äldre? Inverkan på livskvalitet?
HÄLSA
Upplevelse av hälsa? Varför?
Nedsatt hörsel/syn? Om ja, inverkan på livskvalitet?
39
Kontakt med arbetsterapeut? Varför? Om ja, inverkan på livskvalitet?
Daglig smärta? Om ja, inverkan på livskvalitet?
Känslor av oro, stress eller ångest? Inverkan på livskvalitet?
Trygghet i nuvarande livssituation? Varför/varför inte? Inverkan på livskvalitet?
På vilket sätt är din hälsa relaterad till din livskvalitet, att ha ett bra liv?
Vilka hälsofaktorer skulle du vilja förändra för att känna ökad livskvalitet?
INTRESSEN OCH LIVETS VÄRDEN
Intressen/hobbies? Hur inverkar dessa på livskvalitet?
Beskriv en dag då du verkligen trivs med ditt liv!
Religiös/troende? Om ja, inverkan på livskvalitet? Om nej, något du saknar?
Vad i ditt liv ger den mest positiva effekten på din livskvalitet? Kan du berätta om
några exempel på situationer i ditt liv som förbättrar din livskvalitet?
Vad i ditt liv har den mest negativa effekten på din livskvalitet? Kan du berätta om
några exempel på situationer som försämrar din livskvalitet?
Hur upplever du själv att din livskvalitet är?
Vad i ditt liv skulle du vilja förändra för att uppnå högre livskvalitet?
Tror du att din syn på livskvalitet har förändrats i takt med att du blivit äldre?
Varför/varför inte?
Är det något du vill tillägga?
Har du några funderingar?
40
Bilaga 3
Studiedeltagarens godkännande
Resultatet av intervjun kommer att användas i ett examensarbete på
Arbetsterapeutprogrammet, Karolinska Institutet. Det färdiga arbetet kommer att läsas av
handledare, examinator och eventuellt kurskamrater. Studiens resultat kan komma att
användas i framtida utbildningssammanhang på Karolinska Institutet.
Namn eller andra personuppgifter kommer att vara konfidentiella och därmed inte vara
tillgängliga för någon annan än studiens två författare. I det färdiga arbetet kommer samtliga
deltagare att vara avidentifierade.
Deltagandet är frivilligt och kan avbrytas även om man tackat ja till att delta.
Intervjun kommer att spelas in på band. Bandet kommer efter studien att förstöras.
Jag har tagit del av ovanstående information och godkänner deltagandet i denna studie.
Ort och datum: ………………………………………………
Studiedeltagarens underskrift:
……………………………………………………………….
Namnförtydligade:
……………………………………………………………….
Ett ex till intervjupersonen och ett ex till studiens författare.