KUR-utbildning 2012
Utbildare Bräcke diakoni
Dagens tema
Psykiatri för icke psykiatriker
Curt Nyström
Överläkare, med dr
Psykiatrisk diagnostik DSM IV
Axel 1
Psykisk
sjukdom
Axel II
Axel III
Axel IV
Personlig- Somatisk Livshänhetsstör- sjukdom delser
ning
Stressymtom/autonom dysfunktion
Krisreaktion/anpassningsstörning
Axel V
Global
funktion/
förmåga
Borderline personlighetsstörning DSM-IV
Ett genomgripande drag av instabilitet i
relationer
Ett genomgripande drag av instabilitet i
självbild
Ett genomgripande drag av instabilitet i
sinnesstämning
En betydande impulsivitet sedan ungdomsåren
Det har en aktualitet i minst fem av följande
sammanhang.
1.
2.
3.
4.
5.
Frenetiska ansträngningar att undvika
separationer, verkliga såväl som subjektivt
uppfattade.
Ett mönster av instabila och intensiva
interpersonella relationer som
karaktäriseras av ett pendlande mellan
ytterligheter i form av överidealisering
eller nedvärdering.
Uttalad och bestående identitetsstörning
avseende självbild och självkänsla.
Impulsivitet i åtminstone två avseenden
som kan vara till skada för individen, t.ex.
ekonomi, sexualliv, drogmissbruk,
snatteri, vårdslöshet i trafik, hetsätning.
Upprepat hot om suicid, suicidala gester
eller handlingar eller självtillfogad
kroppsskada.
6.
7.
8.
9.
Affektlabilitet i form av intensiv
kortvarig nedstämdhet, irritabilitet eller
ångest som vanligtvis varar några
timmar och endast sällan mer än några
få dagar.
Ständig känsla av tomhet och
glädjelöshet.
Inadekvat, intensiv vrede eller bristande
kontroll över aggressiva impulser, t.ex.
täta vredesutbrott, argsinthet,
upprepade slagsmål.
Tillfälliga och övergående stressrelaterade symtom i form av paranoida
tankegångar eller dissociation.
Bemötande vid borderline personlighetsstörning
Personen har svårt att härbärgera och bearbeta motstridiga känslor till ett
integrerat stämningsläge med ett beteende som är avstämt mot aktuell situation.
Verbala och beteendemässiga uttryck för dess känslor blir präglade av allt/inget
och har en påtagligt ungdomlig eller omogen karaktär.
Det finns ofta en god motivation för behandling men den är instabil över tid. Från
behandlarens sida är det av betydelse att ge uttryck för empati, ett respektfullt och
gott lyssnande för att stabilisera behandlingskontakten. Personen har svårigheter
med att identifiera, härbärgera och verbalisera känslor och det kommer till uttryck
med ett utagerande i en påfrestande situation. En mindre konflikt kan väcka stark
vrede eller förtvivlan, som är svårt att förstå från omgivningens sida. Vid en olöst
konflikt förstärks personens upplevelse av skamkänslor och negativ självbild.
Risken för självskadande beteende minskar när personen får hjälp med att hantera
detta innan personen lämnar situationen. Det underlättar personlig utveckling när
personen får veta att han/hon är välkommen tillbaka även när det visade beteendet
under mötet varit oacceptabelt.
Psykiatrisk diagnostik DSM IV
Axel 1
Psykisk
sjukdom
Axel II
Axel III
Axel IV
Personlig- Somatisk Livshänhetsstör- sjukdom delser
ning
Stressymtom/autonom dysfunktion
Krisreaktion/anpassningsstörning
Axel V
Global
funktion/
förmåga
Nivåer för skattning av svårighetsgrad av psykosociala stressfaktorer för vuxna
(omarbetat av Curt Nyström med utgångspunkt från DSM)
Svårighetsgrad
Akuta händelser
Belastande period
0 (ingen)
Inga akuta händelser av betydelse
Inga uppgifter om belastande period
1 (lätt)
Separation från pojk- flickvän
Börja eller sluta skolan
Ungdom flyttar hemifrån
Familjegräl
Otillfredsställd med arbetet
Bosatt i problemområde
2 (måttlig)
Gifta sig, flytta isär från make/maka Problem i äktenskapet, problem med chefen
Missfall, förlust arbete, pensionering Ekonomiska bekymmer, ensamstående
förälder
3 (svår)
Skilsmässa, första barnet föds
Arbetslöshet, fattigdom
4 (mycket svår)
Make/maka/sambo dör, suiciderar
Allvarlig sjukdom diagnosticerad
Allvarlig kronisk sjukdom (egen/barn)
Upprepade sexuella övergrepp eller
misshandel
Fångad som gisslan
Upplevelser från koncentrationsläger
Utsatt för våldtäkt, ett barns död
Förödande naturkatastrof
Definition av kris
-En kris är resultatet av en situation som innebär ett hot mot fundamentala
former av behovstillfredsställelse eller väcker mycket starka begär och där
vanemässiga problemlösningsmetoder inte fungerar.
-Varje gång en person hamnar i denna situation sker en höjning av stressnivån,
vilket manar fram nya problemlösningsmetoder. Om dessa fungerar blir
problemet löst och stressnivån normaliseras.
-Om dessa problemlösningsmetoder misslyckas fortsätter stressnivån att höjas,
vilket leder till besvärande förnimmelser.
-Om det fortfarande inte finns någon lösning till hands kan stressnivån öka
till dess att det sker en sjukdomsutveckling.
-Det är individens subjektiva känsla av att stå inför ett allvarligt problem som
han eller hon inte kan handskas med som utgör krisen
(individens reaktion på…).
SYMTOMSKATTNING MED AVSEENDE PÅ AUTONOM DYSFUNKTION
(Stress and Crisis Inventory – 93. Copyright © 1995 by Orvar Nyström and Curt Nyström)
I MITT VARDAGSLIV STÖRS JAG AV
_______________________________________________________________________________________
1. Spänningar i käkarna.........................…….
2. Muskelsmärta......................................…….
3. Muskelstelhet.......................................…….
4. Muskeltrötthet.....................................…….
5. Allmän trötthetskänsla.......................…….
6. Att bli lättirriterad..............................…….
7. Stickningar i kroppen.........................…….
8. Domningar i armar/händer eller ben/fötter
9. Svidande känsla i huden.....................…….
10. Sömnsvårigheter..................................…….
11. Ögonirritation......................................…….
12. Torrhetskänsla i munnen....................…….
13. Överkänslighet för lukter, ljus, ljud..…….
14. Väderkänslighet...................................…….
15. Svullnadskänsla i händer/fötter.........…….
16. Fumlighet i händer/fingrar.................…….
17. Darrhänthet..........................................…….
18. Yrsel....................................................………
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27.
28.
29.
30.
31.
32.
33.
34.
35.
Avföring växlande trög/lös.................…
Oro/rastlöshet......................................…
Klåda av och till...................................…
Kalla händer/fötter.............................….
Omväxlande frysningar/svettningar.….
Ett behov att urinera ofta..................….
Nedsatt koncentration........................….
Sämre minne.......................................….
Smärta i huden vid beröring.............….
Kokande känsla i kroppen................….
Minskad aptit.....................................….
En feberkänsla utan feber.................….
Hjärtklappning...................................….
Tryck över bröstet/tungt att andas...….
Ofta förekommande huvudvärk.......….
Förändrad sexuell lust.......................….
Klumpkänsla i halsen........................….
Sjukdom och samtidig stressreaktion
Sjukdom
Ohälsa
Hälsa
Normal
stressreaktion
Förstärkt
stressreaktion
Långvarigt
förstärkt
stressreaktion
Krisens olika emotioner
1.
Stressymtom/separationsångest
2.
Längtan/saknad
3.
Protest/vrede
4.
Lättnad
5.
Normal depression
Kriterier för normal sorg enligt Frank
Sorgereaktionen börjar inom 14 dagar efter förlusten.
Kännetecknas av att personen får kontakt med de känslor,
som hör till temat.
Sorgereaktionen är föränderlig
Kännetecknas av att känslor, som hör till temat, förändras
i sin intensitet över tid förenligt med en normal krisutveckling.
Psykiatriska komplikationer utvecklas inte
i form av posttraumatiskt stressyndrom,depressivt syndrom,
manisk reaktion eller annan psykisk sjukdom.
Personen blir återställd.
Patologisk sorg
Selby C Jacobs, Beverly Raphael
Ett år efter förlust av nära anhörig
Psykisk sjukdom beskrivs i anhöriggruppen hos 4-39%.
Egentlig depression hos 4-31%.
Paniksyndrom hos 13%.
Generaliserat ångestsyndrom hos 39%.
Denna sammanställning baseras på flera studier varför
frekvenssiffrorna varierar.
Förekomst av patologisk sorg
varierar mellan 14-34% i samma studier.
Stressreaktion/krisreaktion förlopp
Stress- eller krisreaktioner kan uppvisa betydande variation avseende
orsak, allvarlighetsgrad, lämpliga behandlingsinsatser och lämplig vårdnivå.
Absoluta gränser mellan olika kategorier av tillstånd är svåra att ange och
bedömningar ställer stora krav på diagnostiken.
grad
Personer med lättare stress- eller krisreaktioner uppvisar begränsad
funktionsnedsättning.
Längre gångna tillstånd kan medföra stresskänslighet som i varierande
ger psykisk och fysisk uttröttbarhet och begränsad energi.
Personer med lättare stress- eller krisreaktioner har vanligen inte nedsatt
arbetsförmåga.
För personer med risk för allvarliga tillstånd, med påtagliga
sömnstörningar och viss kognitiv svikt, kan sjukskrivning, 2-6 veckor, gärna på
deltid, övervägas. Sjukskrivning skall ske med tät uppföljning och adekvat
behandling.
Utmattningssyndrom UMS, F438 A)
Tre centrala begrepp som för tankarna till
Utmattningssyndrom:
• Nedsatt energitillgång
• Nedsatt kognitiv funktion
• Nedsatt tolerans för stress
Diagnostik
För diagnosen utmattningssyndrom krävs att samtliga kriterier
som betecknats med stor bokstav måste vara uppfyllda:
A. Fysiska och psykiska symtom på utmattning under
minst två veckor. Symtomen har utvecklats till följd av en
eller flera identifierbara stressfaktorer vilka har
förelegat
under minst 6 månader.
B. Påtaglig brist på psykisk energi eller uthållighet dominerar
bilden.
C. Minst fyra av följande symptom har funnits i stort sett varje
dag i minst 2 veckor:
• Koncentrationssvårigheter, minnesstörning.
• Påtagligt nedsatt förmåga att hantera krav eller att göra saker
under tidspress.
• Känslomässig labilitet eller irritabilitet.
• Sömnstörning.
• Påtaglig kroppslig svaghet eller uttröttbarhet.
• Fysiska symptom såsom värk, bröstsmärtor, hjärtklapp-ning,
mag-/tarmbesvär, yrsel eller ljudkänslighet.
D. Symtomen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad
funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.
E. Beror ej på direkta fysiologiska effekter av någon substans
(t.ex. drogmissbruk, medicinering) eller någon somatisk
sjukdom/skada (t.ex. hypothyroidism, diabetes,
infektionssjukdom).
F. Om kriterierna för egentlig depression, dystymi eller
generaliserat ångestsyndrom samtidigt är uppfyllda anges
utmattningssyndrom som tilläggsspecifikation till den aktuella
diagnosen.
I Socialstyrelsens rapport om utmattningssyndrom från 2003
(UMS) föreslås diagnosen kunna användas för psykisk
utmattning för att kunna skilja ut personer som har en lindrigare
trötthet på grund av hög stressnivå från de som är utmattade och
sjuka till följd av långvarig stress.
Sjukdom och samtidig stressreaktion
Sjukdom
Ohälsa
Hälsa
Normal
stressreaktion
Förstärkt
stressreaktion
Långvarigt
förstärkt
stressreaktion
Utmattningssyndrom (UMS, F438 A)
Tre centrala begrepp som för tankarna till utmattningssyndrom.
• Nedsatt energitillgång
• Nedsatt kognitiv funktion
• Nedsatt tolerans för stress
Behov av:
Ökad fysisk förmåga
Att bearbeta, strukturera och öka förståelsen för sina
upplevelser
Förändringsarbete, bättre balans i livet
Strategier vid återfall och för framtiden
Kunskap
Sömn
Ökad kroppsmedvetenhet
Minskad spänningsnivå
Medveten närvaro
Utmattningssyndrom förlopp
För personer med ett uttalat och väldiagnosticerat
utmattningssyndrom kan arbetsförmågan vara nedsatt
under avsevärd tid.
Återhämtning med hjälp av aktiv specialiserad rehabilitering,
och successiv återgång i arbete, tar inte sällan mer än
6 månader och i vissa fall upp till ett år eller längre.
Egentlig depression
Vid en viss tidpunkt uppfyller 4-10% av den vuxna befolkningen
kriterierna för egentlig depression.
Livstidrisken för att insjukna i depression har beskrivits variera mellan
5-25% för kvinnor och 3-19% för män.
I en stor svensk befolkningsstudie framkom att 27% av männen och 45%
av kvinnorna utvecklade någon form av depression före 70 års ålder.
Depressionssjukdom är vanligt förekommande.
Depressionssjukdom tar stora sjukvårdsresurser i anspråk.
Förloppet av depression beskrivs så att en del av de som insjuknar i
depression riskerar att insjukna ytterligare någon gång.
Kriterier för att ställa diagnosen egentlig depression
Under minst två veckor har det funnits en förändring av
personens tillstånd kännetecknad av påtaglig nedstämdhet
och/eller brist på intresse och glädje.
Därutöver måste minst fem av följande nio kriterier vara uppfyllda:
1. Nedstämdhet mest hela dagen och i stort varje dag.
2. Påtagligt minskat intresse för eller glädje av så gott som alla aktiviteter
mest hela dagen och i stort varje dag.
3. Avsevärd viktnedgång, dålig aptit eller ökad aptit så gott som varje dag.
4. Sömnlöshet eller ökad sömn så gott som hela tiden.
5. Psykomotorisk agitation/aggressivitet/irritabilitet eller hämning så gott
som hela tiden.
6. Känsla av trötthet och minskad energi så gott som dagligen.
7. Känslor av värdelöshet eller överdriva inadekvata skuldkänslor, så gott
som hela tiden.
8. Minskad förmåga att tänka, koncentrera sig eller obeslutsamhet i stort
hela tiden.
9. Återkommande tankar på döden, livsleda, dödsönskningar,
suicidtankar eller planer.
Följande omständigheter måste beaktas
Kroppslig sjukdom kan inte påvisas, som förklarar sjukdomens debut och
fortsatta förlopp.
Depressionstillståndet utgör inte enbart en normal reaktion på en älskad
anhörigs död.
Symtomen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad förmåga i
arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.
Forskning har visat att följande faktorer bidrar till att
förklara insjuknandet i egentlig depression
Ärftliga faktorer
sårbarhet
Psykosociala faktorer
separation/förlust
störda relationer
sänkt självkänsla
negativa förväntningar
inlärd hjälplöshet
långvarig eller kraftig beslastning / frustration
Kroppsliga faktorer
infektioner
Samtalsbehandling
Behandling med psykoterapi har visat sig vara effektivt vid egentlig
depression. Olika former av behandling har utvärderats.
Uppmärksammad verksam faktor har beskrivits vara följande:
Att samtal fokuseras på beteende
Att samtal fokuseras på tankesätt
Att samtal fokuseras på relation
De som har svarat bra på samtalsbehandling förbättras först när de
återupptar tidigare aktiviteter, som varit lustfyllda.
Det belyser vikten av att motverka en utveckling av undvikandebeteende
Läkemedelsbehandling
67% av de patienter som behandlas med läkemedel vid egentlig
depression svarar bra på den behandlingen.
Det är vanligt att man får byta antidepressivt läkemedel eller kombinera
behandlingen med ett annat antidepressivt läkemedel. Idag är det svårt
att förutsäga effekten av den insatta behandlingen.
De personer som inte svarar på den först insatta behandlingen kan efter
läkemedelsbyte eller kombinationsbehandling svara på denna nya
behandling så att upp till 90% av de personer som får antidepressiv
behandling svarar bra på den behandlingen.
När en person slutar medicinera så fort symtomen försvinner medför det
en ökad risk för återinsjuknande i ny depressionsepisod hos upp till 50%
av dessa personer. Vid behandling under minst 6-12 månader efter
symtomfrihet minskar risken för återinsjuknande till 10%.
Bakgrund till funktionsnedsättningar vid egentlig depression.
Rester av signalsubstanserna serotonin, dopamin och noradrenalin kan
vara sänkta i ryggmärgsvätskan vid depression.
Koncentrationen av neuropeptiden vasopressin är sänkt vid depression
och förhöjd vid mani.
Anknytningshormonet oxytocin är däremot förhöjt vid depression och
sänkt vid mani.
Utsöndringen av kortisol från binjurarna är förhöjd vid depression och
normaliseras när depressionen går över.
Funktionsnedsättningar vid egentlig depression
Följande funktionsnedsättningar är förenligt med
egentlig depression
ICF benämning
Energi och driftsfunktioner
Sömnfunktioner
Uppmärksamhetsfunktioner
Minnesfunktioner
Psykomotoriska funktioner
Emotionella funktioner
Tankefunktioner
Högre kognitiva funktioner
Diagnoskriterier
minskad kraft, aptit
sömnsvårigheter
koncentrationssvårigheter
försämrat minne
mimikpåverkan, hämning
nedstämdhet, ångest
skuldkänslor, värdelöshetskänslor
organisera tankar, planering, insikt
Aktivitetsbegränsning på personnivå ICF
De grundläggande förutsättningarna för aktivitet sviktar på sätt som
beskrivits under rubriken funktionsnedsättningar. Det medför
konsekvenser för dagliga aktiviteter.
Att lära sig ny kunskap och tillämpa kunskap sviktar.
Personlig vård sviktar. Den deprimerade patienten orkar inte bry sig om
sitt utseende. Personen orkar inte sköta personlig hygien som tidigare.
Allmänna uppgifter och krav. Förmågan att genomföra daglig rutin
begränsas.
Beteendet präglas av passivitet och ibland irritabilitet.
Delaktighet ICF- konsekvens på social nivå
Personen isolerar sig, drar sig undan mötet med omgivningen.
Social rädsla är vanligt. Mellanmänskliga relationer påverkas negativt.
Den låga förmågan till aktivitet begränsar eller utesluter helt eller delvis
sysselsättning utanför hemmet.
Under pågående egentlig depression kan betydande aktivitetsbegränsning
föreligga under någon upp till flera månader.
Det medför en tidsbegränsad delaktighetsinskränkning som kraftigt
minskar förutsättningarna för utbildning eller arbetslivsinriktad
rehabilitering.
Delaktighet ICF- konsekvens på social nivå
Koncentrationsbesvären gör att personen har svårt att ta till sig
information vid konversation. När omgivningen inte är medveten om
detta finns det risk för att beteendet tolkas ”primitivt”. Personens
koncentrationsbesvär kan då felaktigt tolkas som ”dumhet”.
Oförmågan att engagera sig i omgivningen kan på samma primitiva sätt
tolkas som att personen är ”självupptagen”.
När personen inte orkar med dagliga aktiviteter på grund av
initiativhämning/bristande energi kan det tolkas som ”lathet”.
Ett klokt hanterande av detta kan stödja personen genom den depressiva
episoden utan att det utvecklas några pålagringar som inte hör till
depression utan till det förhållningssätt som omgivningen visar.
Depressiv episod (första insjuknandet) förlopp
Lindrig förstagångsdepression kräver ofta inte sjukskrivning.
Arbetsförmågan kan vara nedsatt 1-3 månader efter insatt behandling.
Sjukskrivning på deltid bör övervägas.
Svår förstagångsdepression medför att arbetsförmågan kan vara nedsatt
i upp till 6 månader efter insatt behandling.
Depressiva symtom kan kvarstå ytterligare 6 månader eller längre.
Stora individuella skillnader finns.
Paniksyndrom med agorafobi
Paniksyndrom med agorafobi kräver att kriterierna för paniksyndrom
och agorafobi båda är uppfyllda.
Panikattack kännetecknas av en avgränsad kort period med intensiv oro
eller obehag med inslag av minst fyra av följande 13 symtom, som når sin
maximala besvärstopp inom loppet av 10 minuter.
Hjärtklappning
Svettningar
Darrningar
Svårt att få luft
Illamående/magbesvär Svindel/matthetskänsla
Overklighetskänsla
Rädsla för att dö
Rädsla för att tappa kontrollen eller förlora förståndet
Domningar eller stickningar i kroppen
Känsla av att plötsligt bli alldeles varm eller kall.
Kriterierna för agorafobi är följande:
Rädsla för att vistas på platser eller att komma i situationer varifrån det
kan vara svårt eller genant att avlägsna sig. Exempel på platser/situationer
är, när personen ensam har lämnat hemmet, vistas ensam i en folkmassa
eller kö, vistas på en bro ensam, reser med buss, tåg eller bil ensam.
Personen undviker de beskrivna situationerna och om detta inte är möjligt
utvecklas strakt psykiskt obehag/oro.
Den beskrivna besvärsbilden kan inte förklaras med annan psykisk
sjukdom,
Kriterier för paniksyndrom med agorafobi
Personen får upprepade och oväntade panikattacker
Under minst en månads tid har personen dessutom något av
följande tre symptom.
1. Ständig oro inför att få en ny attack
2. Oro kring innebörden av dessa attacker. Rädsla för att
förlora kontrollen, drabbas av hjärtsjukdom eller rädsla för att mista
förståndet.
3. Personens beteende har på ett påtagligt sätt påverkats av de
aktuella
besvären.
Dessa symtom orsakas inte av någon somatisk sjukdom,
drogmissbruk eller läkemedelseffekt/biverkan och är inte heller förenligt med
någon annan psykisk sjukdom.
Sammanfattning av paniksyndrom med agorafobi
Upplevelsen av panikattacker, som innefattar stark oro, ångest, kraftiga
stressymtom, där dessa attacker har en kort varaktighet om någon timma
och där besvärstoppen kommer inom 10 minuter.
I den kliniska bilden finns en oro för att en ny ångestattack skall komma
inom kort och också oro för den egna hälsa i övrigt.
Detta tillstånd får som konsekvens ett undvikandebeteende inför
situationer, när personen är utlämnad åt att klara sig helt själv.
Det aktualiserar separationstemat eftersom det är vanligt att dessa
personer har varit med om separationer som är obearbetade.
Besvären får konsekvenser i personens beteende och sociala förmåga
vilket medför en aktivitetsbegränsning.
Bakgrund till funktionsnedsättningar vid
paniksyndrom med agorafobi
Barn till föräldrar med paniksyndrom har en risk på 25% att barnet
också utvecklar paniksyndrom i vuxen ålder. I en kontrollgrupp beskrivs
den risken som 2 %. Det har tolkats så att ärftliga faktorer kan ha
betydelse men det ger också ett stort utrymme för betydelsen av
miljöfaktorer.
Ångestsymtom och förväntningsoro har en möjlig koppling till
serotoninsystemet i centrala nervsystemet. Vid paniksyndrom med
agorafobi finns en ökad beredskap i det autonoma nervsystemet att
reagera med en alarmreaktion (kraftig stressreaktion) vid påfrestningar.
Den ofta goda effekten av behandling med SSRI läkemedel
(serotoninupptagshämmande läkemedel) talar för, att den kopplingen är
väsentlig.
Funktionsnedsättningar vid paniksyndrom med agorafobi
ICF benämningar
Emotionella funktioner
Hjärt- och kärlfunktioner
Matsmältningsfunktioner
Innerörats funktion
Personlighetsfunktioner
Beröringsfunktioner
Värmereglerande funktioner
Funktioner för erfarenhet av jaget
Högre kognitiva funktioner
Diagnoskriterier
Ångest
Hjärtklappning
Illamående/magbesvär
Svindel/matthet
Osäker, ängslig, oro i förväg
Domningar/stickningar
Svettningar, kokande känsla
Overklighetskänsla
Rädsla för att tappa förståndet
Bakgrund till aktivitetsbegränsning på personnivå
Den beskrivna funktionsnedsättningen med panikattacker
gör sig påmind attackvis.
Personen går och bär på en sårbarhet, änglighet inför
kommande nya attacker. Det finns en minskat tolerans för ny
stress. Personen är lättstressad.
Personen har svårt att vara aktiv på ett uthålligt sätt och det
kan felaktigt (primitivt) tolkas som uttryck för bristande
motivation.
I en trygg vardagssituation kan vardagliga aktiviteter vara
goda och ge ett missvisande intryck av att personen i alla
sammanhang har en hög förmåga till aktivitet.
Bakgrund till delaktighetsinskränkning
När personen lämnar den trygga zonen och konfronteras med situationer
utanför hemmet kan en mängd stressymtom utvecklas, även om ingen
panikattack utlöses.
Stressreaktionen medför koncentrationssvårigheter med konsekvens i
aktiviteter som lärande, konversation och diskussion.
Undvikandebeteende medför negativa konsekvenser för personens
förmåga att förflytta sig fritt i samhället men också för att delta i
aktiviteter ute i samhället eller på arbetet.
Bilden blir komplex då personen växlar mellan att ha en god förmåga och
att inte alls klara av vardagssituationer utanför hemmet.
Aktivitetsbegränsning och delaktighetsinskränkning vid
paniksyndrom med agorafobi
ICF benämningar
Att tillämpa kunskap
Att hantera stress och andra psykologiska krav
Att konversera
Att diskutera
Att röra sig utanför hemmet och andra byggnader
Att använda transportmedel
Mellanmänskliga interaktioner och relationer
Samhällsgemenskap, socialt och medborgerligt liv
Behandling av paniksyndrom med agorafobi
Information om hur kroppen fungerar vid paniksyndrom med agorafobi.
Information om att utveckling av undvikandebeteende är vanligt
både kroppslig och psykisk sjukdom.
vid
Läkemedel kan minska förväntningsoro och benägenhet för att utveckla
panikattacker. Det ger efterhand ett ökat självförtroende och större tillit
till egen förmåga.
Behandling kan innefatta en fokusering på separationstemat och i de fall
detta har en aktualitet kan personen ha nytta av att få arbeta igenom
detta tema.
Följden av dessa åtgärder blir minskande oro/stressymtom och en ökande
grad av nyfikenhet inför förändring och nya möjligheter i livet. Det
medför ökad resurs för att uthålligt klara av fler centrala livsroller.
Paniksyndrom med agorafobi förlopp
Paniksyndrom
Sjukskrivning bör som regel undvikas.
Arbetsförmågan kan tillfälligt vara nedsatt.
Sjukskrivning bör vara kort, 2-4 veckor.
Deltidssjukskrivning bör alltid övervägas.
Vid sjukskrivningstider längre än 3 månader
bör samarbete med psykiatrin etableras.
Paniksyndrom med agorafobi
Vid svåra fall av paniksyndrom med agorafobi kan det vara
nödvändigt att insatser sker i hemmet för att bryta undvikandet.
Suicidriskbedömning
Områden att beakta vid suicidriskbedömning
Psykisk sjukdom och dess svårighetsgrad
Missbruk/beroende
Hög ångestnivå
Psykotiskt tänkande oavsett grundsjukdom
Tidigare suicidförsök
Tidigare eller aktuell aggressivitet, impulsivitet
Reaktion på akuta livshändelser/kränkningar
”Triggers” för suicidförsök
Somatisk sjukdom
Ålder/kön
Finns självmordsredskap tillgängligt
Suicidstege: nedsatt livslust, livsleda, dödstankar, dödsönskan,
suicidtankar, suicidplaner, suicidhandling
Suicidriskbedömning fortsättning
Områden att beakta vid suicidriskbedömning
Personell resurs
Problemlösningsförmåga
Kvalitén i samtalskontakten
Nätverkets resurs, anhöriga och vänner
Upplevd ensamhet
Förslag till åtgärd
Hög personell resurs, fungerande nätverk,
måttlig svårighetsgrad av sjukdom och få
riskfaktorer i övrigt talar för god möjlighet
att följa upp behandlingen i öppen vård.
Mindre personell resurs, sviktande nätverk,
kraftig svårighetsgrad av sjukdom och flera
riskfaktorer i övrigt talar för behov av att
överväga behandling i sluten vård.
Samsjuklighet
En person kan ha fler än en sjukdom.
Beslutsstöd tar upp den situationen att en person har en sjukdom.
Livshändelser är ingen sjukdom.
Reaktion på livshändelser kan få valör av sjukdom.
Personligheten ofta avgörande för hur det går med återhämtning
från somatisk och psykisk sjukdom.
God och anpassad balans mellan stöd och krav kan säkerställa en
rehabilitering.
Psykiatrisk diagnostik DSM IV
Axel 1
Psykisk
sjukdom
Axel II
Axel III
Axel IV
Personlig- Somatisk Livshänhetsstör- sjukdom delser
ning
Stressymtom/autonom dysfunktion
Krisreaktion/anpassningsstörning
Axel V
Global
funktion/
förmåga
