Háskóli Íslands
Svenska lektoratet
Vårterminen
Grammatik II – SÆN206G
(5,0 hp) V [ects: 5]
Lärare: Maria Riska
[email protected]
Studiebrev 4
En pälsmössa
En mössa,
en pälsmössa,
en björnpälsmössa,
en isbjörnpälsmössa
en polarisbjörnpälsmössa
fodrad med flanell,
ylleflanell,
helylleflanell,
röd helylleflanell,
är bra att ha
en kväll,
en stormkväll,
en snöstormkväll,
en vintersnöstormkväll,
en midvintersnöstormkväll.
Britt. G. Hallqvist
Den här veckan ska vi arbeta vidare med ordbildningen. Den här veckan är det
dags att ta itu med sammansättningarna. Vi ska dessutom bekanta oss med
sär- och sammanskrivning av ord samt förkortningar.
Förra veckan arbetade vi med avledningar. Nu är det dags för:
Sammansättningar
Svenska är ett språk som har nästan obegränsad möjlighet att bilda
sammansättningar. Den vanligaste typen är substantiv + substantiv, men många
andra typer förekommer. Sammansättningar består av förled och efterled.
Endast efterleden kan få böjningssuffix, men även i förleden kan det ske vissa
förändringar:
1) Om förleden är ett verb från 1 konjugationen (slutar på -ade i preteritum)
faller -a bort i sammansättningar. Exempel: hämta – hämtpizza.
2) Om substantivet i förleden slutar på -a eller -e i grundformen faller denna
vokal bort i sammansättningar. Exempel: lampa – lampaffär, hare –
harstek.
3) Ibland sätts ett fogemorfem in. Detta fogemorfem är oftast ett -s, men
även andra fogemorfem kan förekomma (t.ex. –e, –o och –u). Om en
sammansättning innehåller fler än två morfem och förleden redan utgörs
av en sammansättning, krävs ofta fogemorfemet -s. Exempel:
leksaksaffär, gatukorsning, bindestreck (jfr godnattkyss som saknar
fogemorfem, eftersom ’god natt’ inte är någon sammansättning).
Reglerna för hur fogemorfem används är tyvärr inte helt enkla och
entydiga och ofta måste man lära in detta ord för ord.
I en sammansättning är det oftast efterleden som är den viktigaste delen, medan
förleden utgör en slags bestämning till efterleden. Om förleden bestämmer
efterleden kallas sammansättningen för en determinativ sammansättning.
Exempel: ånglok – ett lok (som drivs med ånga). Sammansättningar där inget
led bestämmer det andra, utan båda är lika viktiga kallas kopulativa
sammansättningar. Ett exempel på en sådan sammansättning är sötsur (i
betydelsen sötsur sås). I dessa sammansättningar kan man vanligtvis skjuta in
ett ”och” mellan de båda leden.
Observera att sammansättningar som består av partikel + verb, t.ex. avbryta har
en annan betydelse än verb + fristående partikel t.ex. bryta av. Läs mera om
detta i kap. 4.3.4 i Funktionell svensk grammatik s. 88-89.
Precis som när det gäller avledningar säger man att en sammansättning
lexikaliserats då man inte längre kan gissa sig till sammansättningens betydelse
utgående från de olika delarnas betydelse. Vissa ord är dock mera
genomskinliga än andra, även om de lexikaliserats, t.ex. glassbil, ett ord som de
flesta antagligen uppfattar som en bil som kör omkring och säljer glass, inte en
bil gjord av glass (även om den betydelsen kanske också kan tänkas
förekomma).
Sär- eller sammanskrivning av ord?
Ett otyg som tyvärr breder ut sig i det svenska språket är den ökande
särskrivningen av ord, där påverkan naturligtvis kommer från engelskan,
där man inte gärna skriver i hop ord. I svenska skriver man isär ord främst
då det är fråga om tillfälliga förbindelser, medan sammansatta etablerade
ord och uttryck skrivs ihop. Om förleden i en sammansättning består av
fler än två ord kan man också för tydlighetens skull använda bindestreck
mellan de olika delarna, t.ex. gör-det-själv-handböcker.
Däremot får man inte skriva isär ord som sjuksköterska – en sjuk sköterska är
något helt annat än en sjuksköterska. För att inte tala om en brun hårig sjuk
sköterska. Min absoluta favorit är dock denna: Skivad kalv lever med kul
potatis.
Uppgift 1
Läs kapitel 4.3 om sammansättningar i Funktionell svensk grammatik s. 84-91
och besvara frågorna nedan. Skicka in svaren på frågorna 1-6 till mig.
1) Vad är en sammansättning?
2) Nämn några olika typer av fogemorfem och ge exempel på ord där olika
fogemorfem förekommer.
3) Markera huvudfogen i följande ord:
Exempel: kyrko/herde, ruff/ig
a) gatuarbete
b) bufflig
c) uppskatta
d) förnöjsam
e) behövlig
f) musikalisk
g) ortopedi
h) rökelse
i) tidning
j) prinsessa
4) Vilka är de största betydelseskillnaderna då det gäller fast och löst
sammansatta verb?
5) Vad betyder analogibildning?
6) Finns det någon betydelseskillnad mellan orden barnfri och barnlös?
7) Gör övningarna i Svår grammatik och ordbildning på s. 65-69. Kontrollera
dina svar med facit då du är klar.
Uppgift 2
Läs mera om sär- och sammanskrivningar i Svenska skrivregler s. 127-137
och gör övningen på s. 92-93 i Svår grammatik och ordbildning. Kontrollera
själv dina svar med bokens facit.
Förkortningar
Jag utgår från att du känner till de vanligaste förkortningarna i svenskan, som
d.v.s. och p.g.a., jfr och i st. f. I exemplet ovan förkortas d.v.s. med punkter,
men man kan också, enligt Svenska språkrådet, skriva den förkorningen utan
punkter och ha mellanslag i stället: d v s. Många tycker dock att punkter är
tydligare än mellanslag vid förkortningar.
Det finns ett par grundregler som gäller vid förkortningar:
Ett ord kan förkortas genom avbrytning. Då behåller man den första bokstaven
och dessutom så många som tydligheten kräver. Man avbryter i regel framför en
vokal och efter avbrytning rekommenderar Svenska språkrådet punkt. Exempel:
adr. – adress, forts. – fortsättning. Vid avbrytning sätter man ut kolon före en
genitivändelse. Punkten kan, men måste inte, bibehållas: avd.:s eller avd:s
(avdelningens). Vid avbrytning sätter man vanligtvis inte ut ändelse för bestämd
form eller plural. Förkortningen bil. kan alltså stå för bilaga, bilagan, bilagor
eller bilagorna.
Ett ord kan också förkortas genom sammandragning. Vid sammandragning
behåller man alltid första och sista bokstaven i ordet, ibland också någon/några
mellanliggande bokstäver, framförallt konsonanter. Efter sammandragning
använder man inte punkt. Exempel: Gbg – Göteborg, tfn – telefon. Vid
sammandragning hänger man eventuella ändelsen direkt på förkortningen: Gbgs
(Göteborgs).
Vid initialförkortningar anges genitiv med kolon och s, t.ex. EU:s valutor,
SVT:s programutbud, vd:s beslut. En genitivändelse kan man också hänga
direkt på en initialförkortning utan kolon, om denna skrivs med stora
bokstäver: EUs valutor, SVTs programutbud. Vid förkortningar som bildar ett
utläsbart ord sätts inget kolon ut: Unicefs julfrimärken.
Vid initialförkortningar sätter man ut ändelse för bestämd form och plural.
Även sådana ändelser anger man helst med kolon: mc:n, tv:ns, cd:ar. Enligt
tidigare regler skulle kolon användas enbart före genitiv-s, medan bindestreck
skulle användas före alla andra ändelser. Den nya rekommendationen med
samma tecken (kolon) före alla typer av ändelser innebär alltså en förenkling,
men det är dock inte fel att följa de gamla reglerna.
Uppgift 3
Läs mera om förkortningar i Funktionell svensk grammatik s. 99 och i
Svenska skrivregler s. 138-154. Du behöver inte lära dig alla förkortningar i
Svenska skrivregler utantill. Huvudsaken är att du känner till de vanligaste.
Gör sedan övningen på s. 90-91 i Svår grammatik och ordbildning.
Kontrollera dina svar med facit då du är klar.
Uppgift 4
Repetera avsnittet om morfem och avledningar i kapitel 4 i Funktionell svensk
grammatik och gör sedan följande övningar till kapitel 4 i övningsboken
Funktionell svensk grammatik (s. 10-12): Övning 1, 4-9, 12-14, 17-19 och 23.
Du får naturligtvis göra alla övningarna om du vill, men övningarna 2-3, 1011, 15-16 och 20-22 är i så fall överkurs. Kontrollera själv dina svar med
facit. Om det är någon fråga du vill ha min feedback på får du naturligtvis
skicka in ditt svar till mig, så får du en kommentar.
Hoppas att du inte tyckt att detta varit alltför svårt. Och som vanligt: Hör av dig
om du har några frågor.
Det var allt för denna gång. Tack för den här veckan!
/Maria
© Lars-Göran Johansson 2014
