K.H.RENLUNDs MUSEUM
Mellersta Österbottens landskapsmuseum
73 000 DAGAR
finska krigets specialnummer
Händelser i Mellersta Österbotten för 200 år sedan
Utrikes
I TILSIT DELADE NAPOLEON OCH ALEXANDER EUROPA – TAG FINLAND, DET
ÄR ERT
Tilsit. Tsar Alexander I
av Ryssland och Frankrikes Napoleon I slöt fred
och bildade en inbördes
allians i Tilsit, på en i
floden Njemen förankrad
flotte 9.7.1807. De strävade till att övertala Sverige
med i en handelsblockad
mot England. Detta gick
dock den svenska kungen Gustav IV Adolf inte
med på, vilket ledde till
krig mellan Sverige-Finland och Ryssland. Det sägs att Napoleon inför
Alexander skall ha sagt: ”Tag Finland, det är ert”.
Bild: Napoleon Bonaparte. Bild från lärotavla / K.H.Renlunds museum
Krigshändelser i landskapet
SPANINGSFÄRD SLUTADE I STRID VID
VALKIASUO – SPÅRE FRAMGÅNGSRIK
Kelviå. Fältväbel Spåre med manskap fick som
uppdrag att undersöka rysk verksamhet i Kelviå.
Med trettio man förflyttade sig Spåre från Himango till Kelviå, Hakunti, och därifrån vidare
till Riippa, i ryggen på ryssarna. Ryssarnas postering fanns intill sockenvägen, vid Valkiasuo åker.
Spåre själv anföll som förste man över ett stenröse
och gav högljutt order åt sina män, som avfyrade
sina vapen. Ryssarna, som i all sköns ro avnjöt en
måltid i lägret, blev fullständigt överraskade. De
svarade på eldgivningen, men så småningom uppkom slagsmål man mot man. Spåre började fäktas
med en rysk officer. Då officeren inte gick med
på att bli tillfångatagen slog Spåre av dennes arm
vid manschetten. Officeren
flydde och Spåre tog dennes häst och utrustning. Eftersom befälhavaren flydde
gjorde också de övriga ryska
soldaterna det. En del flydde
in i skogen, medan andra
försvann längs vägen mot
Gamlakarleby. Bönderna i
Kelviå bestämde sig för att
jaga dem och det förekom
häftiga sammandrabbningar
även i skogen. De stupade
ryssarna begravdes i hörnet av åkern. Striden
vid Valkiasuo slutade alltså i seger för bönderna
och Spåre. Som byte fick man åtta fångar, fyra
hästar samt ett lass med svärd, gevär och sadlar.
FIENDEN VAR ÖVERLÄGSEN – FÄNRIK
SCHÖNEMAN STUPADE I PERHO
Perho. De ryska och
svensk-finska styrkorna
möttes 11.7.1808 i striden vid Kokkoneva, i
Perho. De förstnämda
leddes av överste Jegor
Vlastov och de senare
av major Otto von Fieandt. Striden var häftig och förlusterna var
stora på bägge sidor.
Den ryska armén var
tre gånger så stor som
motståndarens, och Fieandt och hans trupper
tvingades strida mot en
överlägsen fiende. Ryssarna försökte blockera finnarna genom att
söka sig till deras ryggsida, norr om Kokkoneva. Fieandt insåg att Otto von Fieandt
situationen var hopplös och retirerade med trupperna mot Oksakoski. Fieandt förlorade 153 män,
av vilka 25 stupade. Bland andra fänrik Bror
Schöneman omkom i strid och begravdes på stället där han stupade. Förlusterna på den ryska sidan var dubbelt så stora, även om de vann striden.
STRIDERNA VID KAUKO
Karleby. Strider mellan de svensk-finska trupperna
och ryssarna pågick vid Kauko bro 10-30.9.1808.
Det berättas att bron brändes ner och byggdes upp på
nytt om vart annat. Överstelöjtnant Otto von Fieandt
beordrades bränna bron 10.9 för att hindra ryssarna
att komma över, men redan nästa dag ville man att
bron skulle byggas på nytt. Det var inte fråga om någon liten bro, dess längd torde ha uppgått till närmare
500 meter. 14.9 nådde ryssarna Karleby, i syfte att
täppa till Strandvägen för svenskarna. 15.9 hade Fieandt med trupper placerat sig i vakt på brons norra
sida, medan en fältpostering vaktade den södra sidan.
Ett ryskt förband, under överste Jakov Kulnevs befäl, anföll denna fältpostering. Samma dag inledde
Vlastov en kraftig artillerield mot norra sidan av ån.
Det uppstod en häftig artilleristrid och bägge parter
led nederlag. Som tur hann byafolket fly in i Korplax bys skogar i tid. Följande dag fick svenskarna
förstärkning och ryssarna retirerade till Nedervetil, i
rädsla för att bli omringade. Striderna vid Kauko bro
fortsatte dock i ett par veckor. Bron brändes igen.
De svensk-finska trupperna placerade sig på den
norra stranden och ryssarna på den södra. Skottlossning förekom på båda sidorna. Slutligen uppgjordes
vapenvila 29.9 och gränslinjen drogs vid Perho å.
SEGER I KRONOBY
Kronoby. Efter förlusten i Oravais 14.9. 1808 tvingades den svensk-finska armén retirera norrut. Ryssarna, å andra sidan, förflyttade sig söderut från Gamlakarleby. Trupperna möttes i Kronoby 15.9. och en
strid var oundviklig. Överste Gripenberg placerade
sina trupper på södra sidan av Kronoby å. Ryssarna
öppnade eld på andra sidan ån, och plötsligt var luften full av krutrök. Den svensk-finska armén fick ett
övertag tack vare sitt artilleri. Under ledning av löjtnant Stenfelt gick hundra man från Tavastlands bataljon över ån och till anfall. Ryssarna blev tvungna
att dra sig tillbaka mot Gamlakarleby. Efter en knapp
timme försökte ryssarna på nytt korsa ån, denna gång
kom man längs Terjärvvägen till Lybäck. På plats
fanns dock en fältpostering som avvärjde anfallet. En
mindre trupp gick över ån längre upp och hotade att
blockera ryssarna. Återigen tvingades ryssarna retirera
och deras försök att gå över Kronoby å misslyckades.
I det finska kriget blev också bönderna ofta tvungna
att försvara sig. Så också i Kronoby.
Kauko bro i slutet av 1700-talet.
Trettionde delen af Chartan öfwer
Gamlakarleby. Mathias Roering.
Finlands Nationalarkiv.
VARDANDE FRED I LOCHTEÅ
Lochteå. Lochteå fick utstå hårda prövningar under nådens år 1808. Styrkorna retirerade och anföll fram och tillbaka genom socknen, dessutom
var prästgården i Lochteå högkvarter för Finlands
överbefälhavare Wilhelm Mauritz Klingspor under en viss tid. Dock har man också arbetat för
fred i Lochteå. Vapenstillestånd slöts 29.9.1808 i
Lochteå prästgård. Det undertecknades av ovannämnda Klingspor samt de ryska generalerna
Nikolai Kamenski och Jan Peter van Suchtelen.
Krigsherrarna hade insett sina trupper vara i behov
av vila och underhåll. Vapenvilan välkomnades av
alla. Enligt avtalet skulle Sverige-Finlands armé dra
sig tillbaka, bakom Lestijoki, till Himango och ryssarna skulle stanna på den södra sidan av Lochteå
å. Vapenvilan förblev dock kortvarig eftersom ryssarna bröt den efter en knapp månad. Lochteåborna fick igen uppleva tvångsuttagningar och rån.
Avtalet om vapenstillestånd undertecknas i Lochteå prästgård 29.9. 1808.
BRO, KYRKA OCH HUS I BRAND I KALAJOKI
ÖVERSTE KULNEV DANSADE MED OCH
CHARMADE GAMLAKARLEBYDAMER
Kalajoki. Efter att vapenstilleståndet i Lochteå
brustit, blev Kalajoki ånyo en krigsskådeplats. Den
svensk-finska armén, ledd av general af Klercker,
blev tvungen att retirera undan de av Kulnev ledda
ryska trupperna, från Siipojoki till Kalajoki. Trupperna placerades söder om Kalajoki, på den norra
stranden mellan bron och prästgården samt i Tynkä
och Vasankari. En strid, i vilken den svensk-finska
armén led hårda nederlag, uppstod. Kommendör
Adolf Ludwig von Schwerin gav en desperat order
om att bränna bron och Etelänkylä. I Etelänkylä
brann kyrkan, bron samt åtta hus jämte gårdsbyggnader. I branden förstördes även klockstapeln, bårhuset och staketet som omgav kyrkogården. Striderna upphörde 9.11 efter att ryssarna gått över bron
med en styrka på 3000 man. Samma dag påbörjade
svenskarna sin reträtt mot Pyhäjoki. Förlusterna i
de egna trupperna under striden i Kalajoki uppgick
till 7 stupade, 9 svårt sårade och 2 lindrigt skadade.
Gamlakarleby. Under vapenstilleståndet ordnade
general, greve Kamenski en fröjdefull bal, i vilken
även en del utav stadens högt uppsatta borgare, hemmansägare och till och med präster deltog. För arrangemanget ansvarade Kamenskis adjutant kapten
Zakrevski. Kvällens värd var vänlig mot alla och bemötte särkilt väl de vackra kvinnorna i Gamlakarleby. Officerare
som passerat
sin bästa ålder
och upplevt
flera krig, var
i full fart och
uppmuntrade
unga män att
roa sig. I synnerhet överste
Jakov Petrovits Kulnev,
som var känd
för att vara en
skrämmande
och vild kämpe, trivdes på
festen. I vanliga fall var
Kulnev
anÖverste Jakov Kulnev
språkslös och
asketisk men nu levde han livet fullt ut. Han visste
hur man skulle charma kvinnor, van som han var med
det fria polska beteendet. Han dansade polonäs med
fruntimren och uppmuntrade unga män till dansgolvet. Tidningen 73000– dagar har inte erhållit information om översten även deltog i eftersläckningarna.
Kalajoki kyrka brändes upp.
DRAGOLEVSKI VILDSINT: ”HELLRE EN
KULA I PANNAN ÄN ATT GÅ MED I INFANTERIET
Gamlakarleby. Ryska soldater kom i och med vapenvilan 22.9.1808 till Gamlakarleby för att läka
sina sår. Enligt den ryska officeren Faddei Bulgarin
kändes det lilla Gamlakarleby som rena paradiset
efter månader av lägerliv och allehanda brister. Allt
var i sin ordning, det fanns varor i affärerna, stora
lager av vin och mat på restaurangen och folket hade
inte rymt från sina hem. Ryssarna trivdes på en viss
herr Perlbergs restaurang. Mat fanns i överflöd och
punsch tillverkades i spannar. Man samtalade och
skrattade och ibland stämde man upp i sång. Kvinnlig skönhet saknades inte heller på restaurangen.
Alla blev omedelbart förtjusta i värdens fagra dotter
Helena. Dessvärre förmådde inte en av officerarna,
Dragolevski, motstå flickans charm utan beslöt sig
för att med erövrarens rätt röva henne till sig själv.
Då flickan under natten avlägsnade sig från restaurangen, för att gå och lägga sig, fångade Dragolevski henne i sin famn. Flickan började skrika för full
hals och de andra officerarna rusade på plats för att
rädda den söta fången. Dragolevski höll hårt i flickan
och drog fram sin sabel med andra handen. Samtidigt röt han till med en skrämmande röst: ”Ur vägen,
fotfolk”. Snart anlände en patrull bestående av stadsbor. Patrullens uppgift var att övervaka ordningen i
staden. Dragolevski jagade dock bort den med hjälp
av några sving med sabeln. Samtidigt anlände en
rysk patrull, vars ledande officer hotade skjuta Dragolevski ifall han inte släppte flickan. Dragolevski
släppte flickan men sänkte inte sabeln. Han lät förstå
att han hellre skulle dö än avstå från sin sabel. Dragolevski avskydde infanteriet och hans motto var:
”Hellre en kula i pannan än att gå med i infanteriet”.
KOSACK FÖRSVANN I KARLEBY
- en dramatisk intervju med Faddei Bulgarin
Karleby. I Karleby inträffade under vapenvilan, i oktober 1808, något oförglömligt som man kommer att
prata om ännu en lång tid. Tidningen 73000– dagar
fick tillfälle att med ensamrätt intervjua händelsens
huvudperson, den ryska officeren Faddei Bulgarin:
”Detta ägde rum i Karleby under vapenvilan, i början
av oktober 1808. Jag firade min vän, kapten Collins
födelsedag i en viss restaurang i Gamlakarleby. Det
var redan sent på kvällen när jag gav mig iväg mot
Grodnon husarregementets förläggning, som fanns
på landsbygden, femton versten från staden. Jag red
längs vägen och kom in i skogen. Som alla vet, ser
omgivningen annorlunda ut i mörker än i ljus. När jag
kom till ett vägskäl visste jag inte om jag skulle svänga
till höger eller till vänster. Jag valde det senare.”
Hur kändes det att vara ensam i en mörk och främmande skog?
”Jag vill inte skryta med min djärvhet, men alla
vet att också de modigaste har sina svaga stunder.
För mig såg det ut som om ett odjurs ögon skulle
lysa i ett närbeläget buskage, och till och med hästen frustade nervöst. Varje susning fick kalla kårar
att gå längs ryggen på mig. Till råga på allt lade jag
märke till att det inte fanns en enda patron i min pistol och ammunitionsväskan var tom. Det började
störtregna. En kuslig situation, måste jag medge.”
Var Ni inte rädd för att träffa svenska soldater?
”Jag visste att de svenska soldaterna inte skulle ha rört
vid en rysk officer under vapenvilans tid, bönderna
kunde man inte vara säker på. Jag var rädd att möta illvilliga människor som skulle vilja döda mig. Men jag
hade inget annat alternativ än att fortsätta färden framåt.
Hur klarade Ni er under denna hemska natt?
”Jag red hela natten. Morgonen började äntligen
gry och min tänder skallrade av kylan. Men till
sist tog skogen slut och jag kom till en stor bondgård. Hundarna rusade skällande emot mig och
ut på trappan kom husbonden, några kvinnor och
drängar. De såg förundrande på mig, men då jag
hälsade dem på svenska blev situationen lugnare. Jag kände till några svenska ord och hade i tiderna till och med lärt mig några uttryck utantill.
UNG DAM HÄRJADE I KELVIÅ - RYSSARNA FLYDDE
Kelviå. Också kvinnorna bidrog med tappra hjältedåd under kriget. Vid Tikkanens gård inträffade en sällsynt sammandrabbning då en grupp
plundrande ryssar anföll huset. Husbonden ogillade av förståeliga skäl ryssarnas oförskämda handlande och klandrade dem. Arga över
detta började ryssarna misshandla husbonden.
Dottern hörde sin faders nödrop och skyndade
in i stugan. Hon ryckte till sig ett brinnande vedträ från ugnen och slog bråkmakarna om öronen med den. Ryssarna blev uppskrämda över
den vilda flickan och tog till flykten. Efter det
vågade inte fienden sig till Tikkanens längre.
Hur bemötte man Er?
”Bättre mottagande kunde man inte ha väntat sig.
Alla var mycket vänliga mot mig, även om jag var
fiendearméns officer. Jag fördes till övre våningen, där husbonden hjälpte mig att klä av mig mina
våta och smutsiga kläder. Han tog även mina stövlar och sabeln. Där befann jag mig, utan vapen,
och skulle lätt ha kunnat dödas. Men jag litade på
dessa rediga människor. Jag var mycket trött och
sov ända till klockan två på eftermiddagen. Husbonden förde till mig mina kläder och min utrustning. De var torkade och grundligt tvättade. Man
hade tillrätt mig en middag, som smakade utsökt.
Alla behandlade mig med respekt och husbondens
gamla mor strök mig hela tiden om kinden. Från
och med det har jag tyckt om gamla rara gummor.”
Den modiga flickan räddade sin far ur fiendes klor vid Tikkanens
KAPLAN FÖRHÖRDES I KELVIÅ
Den otursamme Faddei Bulgarin rider vilse i skogen
Hur kom Ni tillbaka till Ert läger?
”Husbonden lovade att själv följa mig till min skvadron, vilken låg endast några mil från bongården. Jag
frågade hur mycket jag var skyldig honom. Han gick
inte med på att ta emot pengar och sade att jag varit
gäst hos honom. Jag hade en släktklenod i min börs,
en ungersk dukat från Maria Teresias tid. Jag bad husbonden behålla den som ett minne. Till betjänterna
gav jag några rubel som dricks. Efter att jag sagt farväl
förde husbonden mig tillbaka till min förläggning.”
Hur har denna händelse påverkat Ert liv?
”Dendär natten, som vållade mig stora psykiska
och fysiska lidanden, påverkade inte min stenhårda
hälsa på något vis. Men jag blev en livslång vän
med Finland och inledde flitiga studier i svenska.”
Kelviå. Kristoffer Carlenius, kaplan i Kelviå, upplevde några fasansfulla ögonblick när en grupp ryska soldater under svordomar och vrål stormade in i
prästgården. Soldaterna började hårdfört förhöra kaplanen. Fienden ville veta huruvida bönderna, uppviglade av kaplanen, hade deltagit i strider mot ryssarna.
Kaplanen var medveten om att kelviåborna hade varit
inblandade i konflikterna, men han svarade nekande
på ryssarnas frågor. Ryssarna trodde inte på detta och
stackars Carlenius blev utsatt för en grundlig infiltrering och hot. Vem vet hur illa det skulle ha slutat om
inte kaplanens gästfria fru hade förstått att bjuda ryssarna på lite brännvin. Detta räddade kaplanen från
fiendens grepp.
”Som tur var de
män som tyckte
om brännvin”,
(”Onneksi olivat viinamäen
miehiä”) konstaterade den
lättade kaplanen
efter händelsen.
Kaplanen i Kelviå förhördes hårdhänt.
BAKUGNAR SMALL I KRONOBY
Kronoby. Uttrycket ”armén marscherar på sin
mage” stämmer bra. Under krig bör provianteringen
fungera, och maten tas där den lättast finns att få.
Härav fick man en bitter upplevelse i Kronoby. Såväl de svenska som de ryska trupperna förbrukade
bröd i stora mängder, och man var tvungen att baka
bröd på löpande band. Vanliga bakugnar var inte
anpassade för sådan massproduktion, vilket gjorde
att ugnarna i många hem brast sönder i Kronoby.
Som tur fick man ersättning för detta efter kriget.
TOFFERIS ARGSINTA GUBBE SNYLTADE
TOBAK
Halso. Det berättas att en viss argsint gubbe hade
lämnats ensam för att plöja trädan i Tofferi, i Halso.
En grupp ryssar passerade platsen och försökte tilltala
mannen, som dock bara gnällde och harklade sig. Då
ryssarna förundrade sig över klantskallens beteende,
utbrast mannen: ”Nå då ja int’ har nå’ tobak” (”no ko
ei oo tupakkia”). Enligt information som tidningen
73000– dagar erhållit, gav ryssarna en påse tobak
åt mannen på en bajonettspets och fortsatte färden.
DEGFYLLDA MUNNAR I KAUSTBY
Kaustby. Ryssarna gjorde vanligtvis inte barn
illa, även om de i övrigt åstadkom en hel del oreda. En gång kom fienden i Kaustby till ett hus
där barnen skrek med hög röst. Ryssarna fann
en lösning på detta oväsen. De klämde in deg i
munnen på barnen och fick dem således tysta.
KOIVUKOSKIS JUHO SPIONERADE PÅ
RYSSARNA
Perho. Det berättas att Otto von Fieandt uppmanade perhobon Koivukoskis Juho att spionera på
ryssarna. Juho tog ett drag med sig och gick iväg
mot Möttönen för att fiska. Han träffade på ryssarna, av vilka en del var upptagna med brobygge
och en del vilade i lägret på den andra stranden.
Gevären var placerade i grupper på fyra, och deras
totala antal uppgick till 730. Ryssarna misstänkte
inte att fiskaren var spion utan drog endast lite på
munnen och ropade något åt honom. Juho återvände
med informationen till Koivukoski. Som belöning
gav Fieandt honom ärter, rom och en silverbägare.
EGET TORP OCH UNIFORM - INFORMATION OM INDELNINGSVERKET
Indelningsverket bildades som bas för en bestående yrkesarmés avlöningssystem i det svenska riket
redan under 1680-talet och var i funktion under det
Finska kriget. Några gårdar bildade en rot. Varje rot
skulle underhålla en soldat. Rotesoldaterna tillhörde
jordbrukssamhället och de hade uniform och vapen i
sina torp. Soldaten lejdes av roten, som också bidrog
med årslön, torp och ibland kanske en ko och en tunna
råg. Under fredstid fick soldaten en vardagsuniform
vart tredje år och underhåll under övningarna. Kronan bidrog under krigstid med proviant och vapen.
Utöver detta gav bönderna som tillhörde roten hatt, kappa, byxor, sockor, skor
och stövlar som arbetsklädsel till sin soldat.
UR EN ROTESOLDATS LIV
”Man veit alder va som väntar”
Hur såg då en rotesoldats liv ut? Tidningen 73000dagar bestämde sig för att undersöka saken och intervjuade rotesoldaten Nils Flink, som bor i Karleby.
”Joo’o, jer gaare no bra ti bo, i torpe. No klarar vi
oss, fast he no imillanåt e tjyni tungt. Grannona
betalar lön åt me o hee ti som ha djivi dehe torpe.
Ja bruk odel joole o stjöit om boskape tå, tå ja int
bööver vara i kronans tjänst, så att säg, på övninga
elder i kriji. No respekterar foltschi oss soldata no.
O no ere ju fint ti ga i byi, i full utrustning, me uniform o allt. Fast int använder ja ti kleeda så tukelt, fö he mesta kler ja me som aade kara jer i byi.”
”No finns he ju en viss risk me deher anstalt. Man veit
alder når man måst fara iväg o va som väntar ein tii.
Han kan få kuulå i hövå, o tå slutar no krigase o allt
annat o. Som tur så ere int så tukelt som man hamnar
i strid. O i kriji gaar he mesta tiide åt ti marscher
o ti sta i vakt. Men dehee sista kriji (Finlands krig)
va no rokoan sak. Mang kar från Kokkola stupa. Ja
vaalt no ritti leid ti sist. Vi Kauko sko vi bränn åpp
broe o bygg åppe på nyytt, o så kom ryyssa tii ti sist,
o no vaaltte uslit, så ja for taan på eiji hand. Men no
vareju tungt no, ja va ritti döfeedi i fleir da baket he.”
Sin rustning fick soldaten av kronan. Indelningsverket hade den fördelen att den fördelade bördan jämnt
bland folket. Samtidigt befriades folket från den betungande inkvarteringen av militären, eftersom soldaterna fick ett eget torp och använde fritiden mellan
krig och övningar effektivt för jordbruket. Rotearmén
var litet till sitt omfång, det fanns brister i skolningen och den höga ålder hos soldaterna var ett problem. Indelningsverket upplöstes i praktiken år 1810.
DÖDA:
Wilhelm von Schwerin
Underlöjtnant Wilhelm von Schwerin, född 1792 i
Sverige, dog i Kalajoki 26.9.1808 som endast 16 år
gammal. Von Schwerin sårades i striden vid Oravais,
därifrån han fördes till Kalajoki via Karleby. Han dog
i Matturainen i Kalajoki, ett par veckor efter att han
blivit skadad. Von Schwerin begravdes i Kalajoki.
Bror Schöneman
Fänrik Bror Schöneman, född i Viitasaari 1781
och rustmästare i Rautalampi kompani, dog
11.7.1808 i Perho, i striden vid Kokkoneva.
Schöneman begravdes på platsen där han stupade.
VAD BLEV RESULTATET – FINLAND EN
DEL AV DET RYSKA RIKET
Då Sverige vägrade sluta sig till den engelsk-fientliga
fronten uppstod problem mellan Sverige å ena sidan,
och Frankrike och Ryssland å andra sidan. Ryssarna
anföll Finland i syfte att ta hela riket i besittning,
eftersom Finland var en del av Sverige. Den svenskfinska armén blev tvungen att retirera mot norr. Krig
fördes bland annat i Södra Finland, Savolax och i Österbotten. Allt möjligt skedde. Emellanåt njöt vi av
framgången, medan vi andra gånger led av nederlag.
Slutresultatet var dock det att Sverige förlorade kriget
och Finland blev en del utav Ryssland. Gränsen drogs
vid Torneå och Muonio älv och har kvarstått som
gräns mellan Finland och Sverige till dags dato. Den
svensk-finska armén kapitulerade i Mars 1809 och
den slutliga freden slöts i Fredrikshamn 17.9.1809.
KÄLLOR:
Alajoki, S. 2008, Suomen sota Kalajoella. Artikkeli Keskipohjanmaa –lehdessä 14.5.2008.
Bulgarin, F. Sotilaan sydän. Suomen sodasta Engelin Helsinkiin. SKS 1996. Helsinki.
Castrén, K.A. 1865, Muistelmia vuosien 1808-1809 sodasta. Helsinki.
Granholm, O. 2008, Tie Ruotsiin pysyi auki. Artikkeli Keskipohjanmaa –lehdessä 27.3.2008.
Granholm, O. 2008, Kaukon sillan taisteluista aselepoon.
Artikkeli Keskipohjanmaa –lehdessä 8.5.2008.
Hårdstedt, M. 2007, Suomen sota 1808-1809. Juva.
Huhtala, U. 1985, Juuret Kälviällä 1688-1809. Gummerus
Kirjapaino Oy. Jyväskylä.
Malviniemi, R. 2000, Miten Kälviän asukkaat kokivat
Suomen sodan 1808-1809. Gummerus Kirjapaino Oy.
Jyväskylä.
Pekola, A. 2008, Otto von Fieandt – taistelija Keski-Pohjanmaalla. Artikkeli Keskipohjanmaa –lehdessä 10.4.2008.
Söderström, E. 2008, Keskipohjalainen Suomen sodassa.
Artikkeli Keskipohjanmaa –lehdessä 17.4.2008.
Tunkkari, M. 2008, Täsä on oltu wenäläisen paosa. Artikkeli Keskipohjanmaa –lehdessä 25.4.2008.
Wikipedia.
Teckningar: Marko Teräntö
Text och layout: Lauri Skantsi, K.H.Renlunds museum - Mellersta Österbottens landskapsmuseum
Översättning: Erik Engberg
Tryck: Kirjapaino Antti Välikangas Oy. 2008.
FRÅGOR ATT BEGRUNDA
ORSAKER OCH FÖLJDER AV DET FINSKA
KRIGET
VILKEN BETYDELSE HADE DE LOKALA
STRIDERNA FÖR KRIGET i sin helhet?
HUR PÅVERKADE KRIGSHÄNDELSERNA
LIVET HOS DET VANLIGA FOLKET I MELLERSTA ÖSTERBOTTEN?
HUR FÖRHÖLL SIG FIENDEN TILL DEN
LOKALA BEFOLKNINGEN? OCH HUR
FÖRHÖLL SIG DEN LOKALA BEFOLKNINGEN TILL FIENDEN?
FÖRFLYTTA DIG 200 ÅR BAKÅT I TIDEN,
TILL DET FINSKA KRIGET. BERÄTTA OM
DITT LIV
A) SOM EN FINLÄNDSK ROTESOLDAT
B) SOM EN RYSK SOLDAT PÅ FRÄMMANDE MARK
C) SOM EN ÖSTERBOTTNISK BONDE
HUR VAR VÅRDEN AV SJUKA OCH
SÅRADE ORGANISERAD UNDER KRIGET?
Nils Flink i logarbete. I Bakgrunden hustrun och barnen.
