För 50 år sedan:
NÄR RYSSARNA KOM TILL VÖRÅ
– och Vöråspelen blev internationella.
Sovjetunionen tillät inte utrikesresor för sina medborgare hur som helst efter kriget, men nu
skulle en trupp komma till Lahtisspelen. Det var den första utrikesresa, som ryska skidlöpare
tilläts åka på. Vörå IF var genast på hugget: Föreningen skulle försöka få ryssar som
dragplåster till de XIII:e nationella Vöråspelen den 2-3 mars!
Året var 1957 och Vörå IF:s ordförande var Johannes Ollus. Viceordförande var den inte helt
okände Hugo Skott. En ny och fin skidbacke höll på att byggas på Baggberget där
skyddskårens gamla backe stått från 1933 till slutet av 1940-talet och där den tredje backen
i ordningen nu står. En riktig skidstuga behövdes också för att skapa en modern skidstadion.
Pengar behövdes för att betala allt detta. Det var på den tiden när skidtävlingar verkligen
lockade folk och deltog dessutom kända åkare kom det ännu mera folk.
Hugo Skott fick uppdraget att tillsammans med styrelsemedlemmarna Erik Kaustinen, och
Vörå IF:s kassör Alfred Härtull bege sig till Lahtis. Där sammanträffade de med
FSS´ordförande Ensio Sevón och Finska Skidförbundets vice ordförande Hohenthal.
Handlande John Westin, som kunde ryska, kom också med som tolk.
De skulle ta in på hotell Salpaus, men det var förstås fullt. John Westin viftade med en
större sedel och saken var klar: Ett reservrum fanns plötsligt. Skott och Westin begärde och
fick till sin förvåning audiens hos ryska lagledaren Bogatjov i tidtagarrummet uppe i tornet.
Allt var mycket hemlighetsfullt och det stod soldater överallt, som bildade kedja.
Förvånansvärt nog kunde saken ordnas! Efter Lahtisspelen skulle ryssarna komma till Vörå.
Men det höll ändå på att gå galet när det kom fram att Vöråspelen var nationella – inte
internationella. Det blev visst ordväxling med nationella skidförbundet om den saken. Med
hjälp av Ensio Sevón fixade det sig. Vöråspelen blev internationella och det kom ett telegram
från Finska Skidförbundet att ryssarna, 5 herrar och 3 damer, fick komma trots allt.
I publikhavet i Lahtis stötte Hugo Skott på den kände skidlöparen Arto Tiainen och ”bjöd”
också honom på stående fot till Vöråspelen som värdig motståndare till ryssarna. Han tackade
ja.
Just före de XIII:e internationella Vöråspelen kom informationen om att endast fyra åkare
skulle komma. De övriga skulle delta i Öjbergsspelen, som ordnades av Vasa Skidklubb. Någon
från klubben hade ”snackat in sig” med Sevón. Det tyckte man från Vörå IF:s sida
var ”oschyst”. Det var ju Vöråbornas idé! Dessutom gick båda spelen samtidigt och
konkurrerade om delvis samma åskådare.
Den 27 februari mötte Johannes Ollus, Sigfrid Kulp, Junior Fors och Hugo Skott ryssarna vid
Vasatåget med tre Volkswagen bilar. Förutom skidlöparna följde en kvinnlig läkare och en rysk
överstelöjtnant med värja med. ”Politruken” följde naturligtvis med i en bil. Vid Kuni sund
tyckte Hugo Skott att chauffören Fors ”Juner” kunde köra längs den ännu inte helt
färdigbyggda nya vägbanken via Vassorfjärden. Den två första bilarna hade redan vikit av
längs gamla vägen till höger vid Kuni bron. När de kom fram till Vörå fick Hugo Skott sig en
uppsträckning av politruken. Sådana egensinnigheter var inte tillåtna! Det fanns en viss risk
för avhopp.
Ryssarna fick kost och logi hos Öhlings (Huset där Vörå-Maxmo skogsvårdsförening har sitt
kontor) norr om Kulturhuset. Själva skidspelen gick ännu den tiden av stapeln vid samskolan
och slöjdskolan (nuvarande gymnasiet och f.d. Blåklinten). Tolken John Westin fick inte tala
med någon av löparna enskilt utan att politruken var närvarande.
Det kom publik i massor! Det var ju unikt att få se livslevande ryssar! Efter prisutdelning med
dans satt en lycklig kassör bakom scenen i Koskeby UF med en massa skolådor fulla med
pengar och räknade för brinnkära livet. Omkring 3000 åskådare inbringade ca 640.000 gamla
mark i publikintäkter. Kassaboken visar att Vörå IF genast dagarna efter betalade av ca
70.000 mk på lånen och satte in 247.000 på banken. Vörå skulle få sin moderna skidstadion,
delvis tack vare ryssarna. Året efter när man kunde ha internationella skid- och backtävlingar
i Vörås nya skidcentrum, steg intäkterna till över 800.000 gamla mark.
Ur protokollen framgår att enda ryska damen Ertokia Arhipova vann sin klass. Herrklassens
15 km:s lopp på lördagen vanns av Mihail Galijeff. Tvåa blev Sergei Kondakov med Arto Tiainen
på tredje plats. Men på söndagens 3-mil tog Arto revansch och vann över Galijeff. Tredje
blev Aleksei Kusnetsov och fjärde Sergei Kondakov.
Vörå IF gav extra minnespris till alla ryssarna. Dessutom tog direktör Ragnar Bergström dem
på en guidad tur till klädesfirman Bröder Sirén Ab, där de alla fick varsitt plagg.
Veckoslutets tävlingar besöktes också av ett dussintal ”flygande poliser”. De bar sig ganska
bryskt åt mot publiken. Bl.a. minns jag att de flyttade publikrepena bakåt så att publiken
måste backa och en stackars funktionär, som skulle gena över startområdet, blev
handgripligen bortförd. Till råga på allt fick Vörå IF motta en räkning på 10.000 mk för
deras ”tjänster”
Det gjorde styrelsen så upprörd att länsman Arne Lumme kallades till ett styrelsemöte för
att förklara sig. Han hade själv inte bevistat tillställningarna, men berättade att ett rykte
nått polisens öron att några personer hade för avsikt att skada ryssarna - därav utryckningen.
Alla närvarande kunde dock intyga att ryssarna tagits mycket vänligt emot av publiken. Inga
som helst incidenter hade observerats.
En litet efterspel blev det senare i Vasa, där iblandade skidledare från Vasa Skidklubb och
Vörå IF träffades. Diskussionen gick het. Smockan hängde i luften. Relationerna mellan Vörå
IF och Vasa Skidklubb var ansträngda en lång tid efteråt. Men nu hade Vöråspelen fått
internationell tävlingsstatus och kunde hädanefter locka till sig större stjärnor också från
utlandet.
Margareta Ehrman
IN MEMORIAM
(Bild på Johannes Ollus)
Johannes Ollus (1908-2007) grundande medlem i Vörå IF 1937
