Läkemedelsverket 2015-05-07
PRODUKTRESUMÉ
1.
LÄKEMEDLETS NAMN
Matrifen 12 mikrogram/timme depotplåster
Matrifen 25 mikrogram/timme depotplåster
Matrifen 50 mikrogram/timme depotplåster
Matrifen 75 mikrogram/timme depotplåster
Matrifen 100 mikrogram/timme depotplåster
2.
KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
Matrifen 12 mikrogram/timme: Varje depotplåster innehåller 1,38 mg fentanyl i ett plåster som är 4,2
cm2 och frisätter 12 mikrogram fentanyl/timme.
Matrifen 25 mikrogram/timme: Varje depotplåster innehåller 2,75 mg fentanyl i ett plåster som är 8,4
cm2 och frisätter 25 mikrogram fentanyl/timme.
Matrifen 50 mikrogram/timme: Varje depotplåster innehåller 5,50 mg fentanyl i ett plåster som är
16,8 cm2 och frisätter 50 mikrogram fentanyl/timme.
Matrifen 75 mikrogram/timme: Varje depotplåster innehåller 8,25 mg fentanyl i ett plåster som är
25,2 cm2 och frisätter 75 mikrogram fentanyl/timme.
Matrifen 100 mikrogram/timme: Varje depotplåster innehåller 11,0 mg fentanyl i ett plåster som är
33,6 cm2 och frisätter 100 mikrogram fentanyl/timme.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3.
LÄKEMEDELSFORM
Depotplåster
Rektangulärt och genomskinligt plåster med avtagbar skyddsfilm. Skyddsfilmen är större än plåstret.
Plåstren är märkta med namn och styrka i följande färger:
Matrifen 12 mikrogram/timme depotplåster: brun märkning
Matrifen 25 mikrogram/timme depotplåster: röd märkning
Matrifen 50 mikrogram/timme depotplåster: grön märkning
Matrifen 75 mikrogram/timme depotplåster: ljusblå märkning
Matrifen 100 mikrogram/timme depotplåster: grå märkning
4.
KLINISKA UPPGIFTER
4.1
Terapeutiska indikationer
Vuxna:
Svår kronisk smärta där endast opioider erbjuder tillräcklig analgetisk effekt.
Barn:
Långtidsbehandling av svår kronisk smärta hos barn från 2 års ålder som får opioidbehandling.
Läkemedelsverket 2015-05-07
4.2
Dosering och administreringssätt
Dosering
Matrifen depotplåster frisätter aktiv substans under 72 timmar. Frisättningshastigheten av fentanyl är
12, 25, 50, 75 och 100 mikrogram/timme och motsvarande aktiv yta är 4,2 cm2, 8,4 cm2, 16,8 cm2,
25,2 cm2 och 33,6 cm2.
Fentanyldosen är individuell och vid varje plåsterbyte ska dess effekt bedömas och vid behov justeras.
Val av initial dos
Doseringen av fentanyl baseras på tidigare användning av opioider. Eventuell toleransutveckling,
annan samtidig medicinering, patientens allmänna hälsotillstånd och sjukdomens svårighetsgrad ska
även beaktas.
Vuxna:
Opioidtoleranta patienter
För att ställa om opioidtoleranta patienter från orala eller parenterala opioider till Matrifen, se den
Ekvianalgetiska dosomvandlingen nedan. Dosen kan sedan vid behov titreras uppåt eller nedåt i steg
om 12 eller 25 mikrogram/timme för att uppnå den lägsta effektiva dosen av Matrifen beroende på
patientens kliniska svar och behov av kompletterande analgetika.
Opioidnaiva patienter
Den initiala dosen skall inte överstiga 12 mikrogram/timme om opioidkänsligheten för patientens
smärttillstånd är oklar.
Klinisk erfarenhet från användning av fentanyl depotplåster hos opioidnaiva patienter är begränsad.
Om det hos en opioidnaiv patient anses vara lämpligt med behandling med fentanyl depotplåster
rekommenderas att dessa patienter får starta med låga doser kortverkande opioider (t.ex. morfin,
hydromorfon, oxikodon, tramadol och kodein), för att finna den ekvianalgetiska dosen till fentanyl
depotplåster. Därefter kan patienterna övergå till fentanyl depotplåster. Dosen kan sedan vid behov
titreras uppåt eller nedåt i steg om 12 eller 25 mikrogram/timme för att nå den lägsta effektiva dosen
av fentanyl depotplåster beroende på patientens kliniska svar och behov av kompletterande analgetika
(se även avsnitt 4.4 Varningar och försiktighet: opioidnaiva och icke-opioidtoleranta tillstånd).
Ekvianalgetisk dosomvandling
1. Beräkna analgetikabehovet under de föregående 24 timmarna.
2. Konvertera denna mängd till ekvianalgetisk oral morfindos genom att använda tabell 1. Alla i.m
och orala doser i denna tabell anses ekvivalenta till den analgetiska effekten av 10 mg i.m morfin.
3. För att beräkna den dosering av Matrifen som motsvarar den beräknade ekvianalgetiska 24-timmars
morfindosen, använd dosomvandlingarna i tabell 2 eller tabell 3 som följer:
Tabell 2 är för vuxna patienter som har blivit stabiliserade på oralt morfin eller någon annan
kortverkande opioid under flera veckor och som är i behov av opioidbyte (konverteringsförhållandet
mellan oralt morfin och transdermalt fentanyl är ungefär 150:1).
Läkemedelsverket 2015-05-07
Tabell 3 används för höggradigt opioidtoleranta vuxna patienter, som har stått på en stabil och väl
tolererad opioidbehandling under en lång period och som är i behov av opioidbyte
(konverteringsförhållandet mellan oralt morfin och transdermalt fentanyl är ungefär 100:1).
Tabellerna 2 och 3 ska inte användas för att byta transdermalt fentanyl till någon annan
opioidbehandling.
Tabell 1. Ekvianalgetisk dosomvandling
Ekvianalgetiska doser (mg)
Läkemedel
morfin
- kronisk behandling**
- enstaka eller intermittenta doser
hydromorfon
metadon
oxikodon
levorfanol
oximorfon
diamorfin
petidin
kodein
buprenorfin
ketobemidon
im*
Oralt______________
10
10
1,5
10
10-15
2
1
5
75
0,4
10
30-40
60
7,5
20
20-30
4
10 (rektalt)
60
200
0,8 (sublingualt)
30
*Baserat på studier med enstaka doser i vilka den intramuskulära dosen av varje ovan nämnt
läkemedel jämfördes med morfin för att erhålla ekvivalent effekt. De orala doserna är den dosering
som rekommenderas vid övergång från parenteral till oral administrering.
**Ekvipotensförhållandet 3:1 för intramuskulärt/oralt tillfört morfin baseras på en studie av patienter
med kronisk smärta.
Tabell 2. Rekommenderad initial dos av Matrifen baserad på daglig oral morfindos (för vuxna
patienter som har blivit stabiliserade på oralt morfin eller någon annan kortverkande opioid under
flera veckor och som är i behov av opioidbyte (konverteringsförhållandet mellan oralt morfin och
transdermalt fentanyl är ungefär 150:1))
Oralt tillfört morfin
per 24 tim (mg/dag)
Dos Matrifen depotplåster
mikrogram/timme
_________
<44
45-134
135-224
225-314
315-404
405-494
495-584
585-674
675-764
765-854
855-944
945-1034
1035-1124
12
25
50
75
100
125
150
175
200
225
250
275
300
Läkemedelsverket 2015-05-07
Omvandlingstabeller baseras på kliniska prövningar. Tabeller baserade på andra studier har visat sig
effektiva i klinisk praxis och kan också användas.
Tabell 3. Rekommenderad initial dos av Matrifen baserad på daglig oral morfindos (för höggradigt
opioidtoleranta vuxna patienter, som har stått på en stabil och väl tolererad opioidbehandling under
en lång period och som är i behov av opioidbyte (konverteringsförhållandet mellan oralt morfin och
transdermalt fentanyl är ungefär 100:1))
Oralt tillfört morfin
per 24 tim (mg/dag)
Dos Matrifen depotplåster
mikrogram/timme
_________
<44
45-89
90-149
150-209
210-269
270-329
330-389
390-449
450-509
510-569
570-629
630-689
690-749
12
25
50
75
100
125
150
175
200
225
250
275
300
Tidigare behandling med analgetika ska fasas ut gradvis från tidpunkten när det första plåstret
appliceras till dess att analgetisk effekt av Matrifen erhålls. För både patienter som är naiva avseende
starka opioider respektive opioidtoleranta, ska den initiala utvärderingen av Matrifens analgetiska
effekt inte göras förrän plåstret har använts i 24 timmar beroende på den gradvisa ökningen av
fentanylkoncentrationen i serum upp till denna tidpunkt.
Dostitrering och underhållsbehandling
Depotplåstret ska bytas ut efter 72 timmar. Dosen ska titreras fram individuellt tills en balans mellan
analgetisk effekt och tolererbarhet erhålls. Patienten som upplever en markant minskad effekt 48-72
timmar efter att plåstret applicerats kan kräva byte av depotplåstret efter 48 timmar. Styrkan 12
mikrogram/timme är lämplig för titrering i det lägre dosområdet. Om otillräcklig smärtlindring erhålls
efter applikation av det första depotplåstret kan dosen ökas efter 3 dagar tills önskad effekt uppnås för
varje enskild patient. Ytterligare dostitrering kan normalt göras med dosökning om 12
mikrogram/timme eller 25 mikrogram/timme, dock med beaktande av patientens behov av
tilläggsmedicinering av analgetika och smärtans svårighetsgrad. Mer än ett depotplåster kan användas
vid titrering eller för doser över 100 mikrogram/timme. Vissa patienter kan periodvis behöva
komplettering med ett kortverkande analgetikum i händelse av genombrottssmärtor. För vissa
patienter kan kompletterande analgetiska metoder eller alternativa administreringsmetoder av
opioidpreparat krävas när Matrifen-dosen överstiger 300 mikrogram/timme.
Vid övergång till fentanyl depotplåster från långtidsbehandling med morfin har opioidabstinenssymtom (se avsnitt 4.8, Biverkningar) rapporterats trots adekvat smärtlindring. Om abstinens
inträffar rekommenderas behandling med kortverkande morfin i låg dos.
Utsättning av Matrifen
Vid utsättning av plåstret ska ersättningsbehandling med andra opioider sättas in gradvis med låg
initialdos som ökas långsamt. Detta beroende på att fentanyl-koncentrationen sjunker gradvis efter att
depotplåstret avlägsnas, det tar minst 17 timmar för fentanyl-koncentrationen i serum att minska med
Läkemedelsverket 2015-05-07
50% (se avsnitt 5.2). Analgetika av opioidtyp ska i allmänhet sättas ut gradvis för att undvika
abstinenssymtom (illamående, kräkningar, diarré, oro och darrningar).
Tabellerna 2 och 3 ska inte användas för att konvertera från Matrifen till andra terapier för att undvika
att överskatta den nya analgetikadosen och möjligen orsaka överdosering.
Behandling av äldre patienter
Äldre eller kakektiska patienter ska noga övervakas och vid behov erhålla lägre dos (se avsnitt 4.4).
Behandling av patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion
Patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion ska noga övervakas med avseende på
överdoseringssymtom och dosen skall eventuellt minskas (se avsnitt 4.4).
Behandling av patienter med feber
Dosjustering kan krävas vid feberepisoder (se avsnitt 4.4).
Pediatrisk population
Barn, 16 år och äldre: följ dosering för vuxna.
Barn, 2-16 års ålder:
Matrifen bör endast ges till opioidtoleranta pediatriska patienter (i åldern 2-16 år), som redan står
på motsvarande minst 30 mg oralt morfin per dag. För att ställa om pediatriska patienter från orala
eller parenterala opioider till Matrifen, se ”Ekvianalgetisk dosomvandling” (tabell 1) och
”Rekommenderad initial Matrifendos baserad på daglig oral morfindos” (tabell 4).
Tabell 4: Rekommenderad initial Matrifen-dos baserad på daglig oral morfindos1
Oral morfindos per dygn (mg/dygn)
Dos av Matrifen depotplåster (mikrogram/timme)
För pediatriska patienter2
30-44
45-134
För pediatriska patienter2
12
25
1
I kliniska prövningar användes dessa intervall för daglig oral morfindos som grund för omvandling
till Matrifen.
2
Omvandling till Matrifendoser högre än 25 mikrogram/timme är samma för vuxna och barn.
För barn som får mer än 90 mg oralt morfin per dygn finns det för närvarande endast mycket
begränsat med data från kliniska prövningar. I de pediatriska studierna beräknades dosen fentanyl
depotplåster försiktigt: 30 mg till 44 mg oralt morfin per dygn eller motsvarande opioiddos ersattes av
ett depotplåster i styrkan 12 mikrogram/timme. Man bör notera att denna omvandlingstabell för barn
endast gäller för byte från oralt morfin (eller motsvarande) till fentanylplåster. Omvandlingstabellen
kan inte användas för att byta från fentanyl till andra opioider, eftersom överdosering då kan inträffa.
Den analgetiska effekten av den första dosen av Matrifen plåster kommer inte att vara optimal under
de första 24 timmarna. Därför ska patienterna ges den tidigare dosen av analgetika under de första 12
timmarna efter bytet till Matrifen. Under de följande 12 timmarna ska detta analgetika ges baserat på
kliniskt behov.
Eftersom maximala fentanylnivåer nås efter 12-24 timmars behandling, rekommenderas det att
patienten övervakas med avseende på biverkningar, som kan inbegripa hypoventilation, under minst
Läkemedelsverket 2015-05-07
48 timmar efter start av Matrifenbehandlingen eller vid upptritering av dosen (se även avsnitt 4.4
Varningar och försiktighet).
Dostitrering och underhållsbehandling
Om den analgetiska effekten av Matrifen är otillräcklig, bör tillägg av morfin eller någon annan
kortverkande opioid ges. Beroende på behovet av ytterligare smärtlindring och barnets smärtstatus,
kan dosen ökas. Dosändringar ska göras i steg om 12 mikrogram/timme.
Administreringssätt
För transdermal användning.
Matrifen ska fästas på överkroppen eller överarmen på en obestrålad, slät hudyta utan tecken på
irritation. Hos små barn bör plåstret fästas på den övre delen av ryggen för att minimera risken att
barnet tar bort plåstret. Hårväxt på applikationsstället (en obehårad yta är lämpligast) ska klippas (inte
rakas) före appliceringen. Om applikationsstället måste rengöras före applicering ska detta göras med
rent vatten. Tvål, olja, lotion, alkohol eller andra medel som kan irritera huden eller förändra dess
egenskaper bör inte användas. Huden ska vara helt torr innan depotplåstret appliceras.
Plåstret ska kontrolleras innan det används. Det transdermala plåstret ska inte delas eller klippas (se
avsnitt 4.4). Plåster som har klippts, delats eller är skadade på något sätt ska inte användas.
Eftersom utsidan av plåstret är täckt av en vattentät skyddsfilm kan man ta en kort dusch med plåster
på.
Matrifen-plåstret ska tas fram ur skyddspåsen genom att först vika ned skåran (sitter nära pilspetsen på
påsens etikett) och sedan försiktigt riva upp påsen. Om en sax används för att öppna påsen ska detta
göras nära den förseglade kanten så att plåstret i påsen inte skadas.
Depotplåstret ska appliceras på huden omedelbart efter det att förpackningen öppnats. Undvik att
beröra plåstrets vidhäftande sida.
Efter avlägsnandet av skyddsfilmen ska depotplåstret fästas genom kraftigt tryck mot huden med
handflatan i cirka 30 sekunder. Hela depotplåstret, i synnerhet kanterna, måste ligga an ordentligt mot
huden. Ibland kan ytterligare fixering av depotplåstret vara nödvändig. Tvätta därefter händerna med
rent vatten.
Depotplåstret bör bäras i 72 timmar i taget och därefter bytas ut. Vid byte av depotplåster ska det nya
depotplåstret appliceras på en annan hudyta. Samma applikationsställe bör inte användas inom 7
dagar.
För anvisningar om destruktion se avsnitt 6.6.
4.3
Kontraindikationer
Matrifen är kontraindicerat till patienter med känd överkänslighet mot fentanyl eller mot något
hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Akut eller postoperativ smärta eftersom dostitrering ej är möjlig vid korttidsbehandling och eftersom
allvarlig eller livshotande hypoventilering kan uppstå.
Allvarlig andningsdepression.
4.4
Varningar och försiktighet
Läkemedelsverket 2015-05-07
Patienter som drabbats av allvarliga biverkningar bör övervakas upp till 24 timmar efter att
depotplåstret med fentanyl avlägsnats, eftersom fentanylnivåerna sjunker gradvis och har minskat med
ungefär 50% 17 (mellan 13-22) timmar senare.
Matrifenplåster ska förvaras utom syn- och räckhåll för barn både före och efter användning.
Dela inte på depotplåstren. Ett plåster som har delats, klippts itu eller på som på något vis är skadat
ska inte användas.
Andningsdepression
Liksom för andra opioider kan uttalad andningsdepression uppträda hos vissa patienter vid behandling
med fentanyl depotplåster, patienterna behöver därför övervakas med tanke på dessa biverkningar.
Andningsdepression kan uppträda även efter att depotplåstret avlägsnats. Risken för
andningsdepression ökar med ökad dos fentanyl (se avsnitt 4.9 Överdosering, angående
andningsdepression). CNS-påverkande läkemedel kan öka andningsdepressionen (se avsnitt 4.5,
Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner).
Serotonergt syndrom
Försiktighet rekommenderas när transdermala fentanylplåster ges samtidigt med läkemedel som
påverkar de serotonerga neurotransmittorsystemen.
Utvecklande av ett potentiellt livshotande serotonergt syndrom kan uppstå vid samtidig användning av
serotonerga läkemedel såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och serotoninnoradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), och med läkemedel som försämrar metabolismen av
serotonin (inklusive monoaminoxidashämmare [MAO-hämmare]). Detta kan uppstå inom den
rekommenderade dosen. Serotonergt syndrom kan inkludera psykiska förändringar (t.ex. agitation,
hallucinationer, koma), autonom instabilitet (t.ex. takykardi, instabilt blodtryck, hypertermi),
neuromuskulära avvikelser (t.ex. hyperreflexi, koordinationssvårigheter, stelhet), och/eller
gastrointestinala symtom (t.ex. illamående, kräkningar, diarré).
Om serotonergt syndrom misstänks ska behandling med transdermala fentanylplåster sättas ut.
Kronisk lungsjukdom
Fentanyl kan ge fler allvarliga biverkningar hos patienter med kronisk obstruktivitet eller andra
pulmonella sjukdomar. Hos sådana patienter kan opioider minska andningsdrive och öka
luftvägsmotståndet.
Beroende och missbrukspotential
Tolerans samt fysiskt och psykiskt beroende kan utvecklas vid upprepad tillförsel av opioider, såsom
fentanyl. Iatrogent beroende efter opioidadministrering är sällsynt. Patienter som tidigare har varit
drogberoende eller missbrukat alkohol har en större risk att utveckla beroende och missbruk av
opioidbehandling. Patienter som har en ökad risk för opioidmissbruk kan behandlas med
opioidläkemedel med modifierad frisättning, men sådana patienter behöver övervakas med avseende
på tecken på felaktig användning, missbruk eller beroende. Fentanyl kan missbrukas på samma sätt
som andra opioidagonister. Missbruk eller medveten felaktig användning kan leda till överdos
och/eller död.
Förhöjt intrakraniellt tryck
Matrifen bör användas med försiktighet hos patienter som är särskilt känsliga för intrakraniella
effekter av CO2-retention, som vid förhöjt intrakraniellt tryck, sänkt medvetandegrad eller koma.
Fentanyl ska användas med försiktighet till patienter med hjärntumörer.
Hjärtsjukdom
Läkemedelsverket 2015-05-07
Fentanyl kan orsaka bradykardi och ska därför administreras med försiktighet till patienter med
bradyarytmier.
Opioider kan orsaka hypotension, speciellt hos patienter som är akut hypovolemiska. Underliggande,
symtomatisk hypotension och/eller hypovolemi måste korrigeras innan behandling med fentanyl
transdermala plåster inleds.
Nedsatt leverfunktion
Eftersom fentanyl metaboliseras till inaktiva metaboliter i levern, kan nedsatt leverfunktion fördröja
eliminationen. Om patienter med nedsatt leverfunktion behandlas med transdermalt fentanyl, bör de
övervakas noga med avseende på fentanyltoxicitet och vid behov erhålla lägre dos fentanyl (se avsnitt
5.2 Farmakokinetiska egenskaper).
Nedsatt njurfunktion
Mindre än 10% av fentanyl utsöndras oförändrat via njurarna och i motsats till morfin elimineras inga
kända aktiva metaboliter via njurarna. Om patienter med nedsatt njurfunktion får Matrifen ska de
övervakas med avseende på fentanyltoxicitet och vid behov erhålla lägre dos (se avsnitt 5.2
Farmakokinetiska egenskaper).
Feber/yttre värme
En farmakokinetisk modell tyder på att serumkoncentrationen av fentanyl kan öka med ungefär en
tredjedel om hudtemperaturen ökar till 40°C. Därför ska patienter med feber observeras för
opioidbiverkningar och vid behov ska fentanyldosen justeras. Det finns potential för en
temperaturberoende ökning av frisättningen av fentanyl från systemet, vilket kan leda till möjlig
överdosering och död. En klinisk farmakologisk studie utförd på friska vuxna frivilliga har visat att
värmetillförsel på ett system med transdermalt fentanyl ökar de genomsnittliga fentanyl AUC-värdena
med 120% och genomsnittliga Cmax-värden med 61%.
Alla patienter ska informeras om att applikationsstället inte heller bör utsättas för värme från yttre
värmekälla, t ex värmedynor, elektriska filtar, uppvärmda vattensängar, värme- eller solarielampor,
intensiv solning, varmvattenflaskor, långa, varma bad, bastubad och bad i varm bubbelpool, medan
man använder plåstret, eftersom en temperaturberoende ökning av frisättningen av fentanyl från
plåstret är möjlig.
Interaktioner med andra läkemedel
Interaktioner med CYP3A4-hämmare: Samtidig användning av transdermalt fentanyl och cytokrom
P450 3A4(CYP3A4)-hämmare (t ex ritonavir, ketokonazol, itrakonazol, troleandomycin,
klaritromycin, erytromycin, nelfinavir, nefazodon, verapamil, diltiazem och amiodaron) kan orsaka en
ökning av fentanyls plasmakoncentration. Detta kan öka eller förlänga både den terapeutiska effekten
och biverkningarna, samt kan leda till allvarlig andningsdepression. I denna situation är det lämpligt
med speciell omvårdnad och övervakning av patienten. Därför kan samtidigt användande av
transdermalt fentanyl och CYP3A4-hämmare inte rekommenderas, såvida inte patienten kan
övervakas noggrant. Patienter, speciellt de som behandlas med transdermalt fentanyl och CYP3A4hämmare, bör övervakas med avseende på tecken på andningsdepression och dosjusteringar ska göras
om det är motiverat.
Äldre patienter
Kliniska studier, med intravenöst fentanyl, talar för att äldre patienter kan ha en minskad clearance,
förlängd halveringstid och att de kan vara känsligare för läkemedlet jämfört med yngre patienter. Om
äldre patienter behandlas med transdermalt fentanyl, ska de noga övervakas med avseende på tecken
på fentanyltoxicitet och vid behov erhålla lägre dos (se avsnitt 5.2 Farmakokinetiska egenskaper).
Mag-tarmkanalen
Läkemedelsverket 2015-05-07
Opioider ökar tonus och minskar de framdrivande kontraktionerna av glatt muskulatur i magtarmkanalen. Det resulterar i en förlångsammad passage genom mag-tarmkanalen vilket kan vara
orsak till den förstoppande effekten av fentanyl. Patienterna bör informeras om åtgärder för att
förhindra förstoppning och användning av profylaktiskt laxativ bör övervägas. Extra försiktighet bör
iakttas hos patienter med kronisk förstoppning. Om paralytisk ileus föreligger eller misstänks bör
behandling med fentanylplåster avbrytas.
Oavsiktlig exposition för fentanyl genom plåsteröverföring
Oavsiktlig överföring av ett fentanylplåster till huden hos en icke-plåsterbärare (särskilt barn) vid
sängdelning eller nära fysisk kontakt med en plåsterbärare, kan resultera i en opioidöverdos hos
icke-plåsterbäraren. Patienterna bör informeras om att om oavsiktlig plåsteröverföring sker måste det
överförda plåstret omedelbart tas bort från icke-plåsterbärarens hud (se avsnitt 4.9 Överdosering).
Pediatrisk användning
Matrifen ska inte ges till opioidnaiva pediatriska patienter (se avsnitt 4.2 Dosering och
administreringssätt). Det finns risk för allvarlig eller livshotande hypoventilation oberoende av dos av
Matrifen depotplåster.
Fentanyl depotplåster har inte studerats hos barn yngre än 2 år. Matrifen ska bara ges till
opioidtoleranta barn som är 2 år eller äldre (se avsnitt 4.2 Dosering och administreringssätt). Matrifen
bör inte ges till barn yngre än 2 år.
För att förhindra att barn av misstag stoppar plåstret i munnen, ska man välja applikationsstället för
plåstret med omsorg (se avsnitt 4.2 Dosering och administreringssätt) samt noga kontrollera att det
sitter fast.
Amning
Eftersom fentanyl utsöndras i bröstmjölk, ska amning avslutas under behandling med transdermalt
fentanyl (se även avsnitt 4.6).
Patienter med myastenia gravis
Icke-epileptiska (myo)kloniska reaktioner kan förekomma. Behandling av patienter med myastenia
gravis ska ske med försiktighet.
Samtidig användning av kombinerade agonister/antagonister
Samtidig användning av buprenorfin, nalbufin, eller pentazocin rekommenderas inte (se även avsnitt
4.5).
4.5
Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Samtidig behandling med andra medel som dämpar centrala nervsystemet, såsom opioider, sedativa,
sömnmedel, allmänanestetika, fentiaziner, lugnande medel, muskelavslappnande medel, sederande
antihistaminer och alkohol kan förstärka den andningsdepressiva effekten av fentanyl, vilket kan leda
till hypoventilering, hypotension och sänkt medvetandegrad, koma eller död. Detta gör att samtidig
behandling med något av dessa läkemedel och transdermalt fentanyl kräver speciell vård och
övervakning av patienten.
Fentanyl, ett hög-clearance läkemedel, metaboliseras snabbt och i stor omfattning främst av CYP 3A4.
Samtidig användning av transdermalt fentanyl med cytokrom P450 3A4(CYP3A4)-hämmare (som t ex
ritonavir, ketokonazol, itrakonazol, flukonazol, vorikonazol, troleandomycin, klaritromycin,
nelfinavir, nefazodon, verapamil, diltiazem och amiodaron) kan resultera i ökade plasmakoncentrationer av fentanyl. Detta skulle kunna öka eller förlänga både terapeutiska effekter och
biverkningar, vilket skulle kunna orsaka allvarlig andningsdepression. I dessa situationer är utökad
Läkemedelsverket 2015-05-07
grad av omhändertagande och övervakning av patienten lämplig. Samtidig användning av CYP 3A4hämmare och transdermalt tillfört fentanyl rekommenderas inte, om inte patienten noga övervakas (se
även Varningar och försiktighet, avsnitt 4.4).
Samtidig användning med CYP3A4-inducerare (t.ex. rifampicin, karbamazepin, fenobarbital,
fenytoin) kan resultera i en minskad plasmakoncentration av fentanyl och en minskad terapeutisk
effekt. Detta kan kräva dosjustering av transdermalt fentanyl. Efter utsättning av en CYP3A4inducerare försvinner inducerarens effekter gradvis och kan resultera i en ökning av
plasmakoncentrationen för fentanyl, vilket kan öka eller förlänga både den terapeutiska effekten och
biverkningarna, och orsaka allvarlig andningsdepression. I denna situation bör noggrann övervakning
ske och dosjustering göras om det är motiverat.
Monoaminoxidas(MAO)-hämmare
Transdermalt fentanyl rekommenderas inte till patienter som behöver samtidig behandling med en
MAO-hämmare. Allvarliga och oförutsägbara interaktioner med MAO-hämmare, inklusive
potentiering av opiateffekten och potentiering av den serotonerga effekten har rapporterats. Fentanyl
ska därför inte användas under 14 dagar efter behandlingen med MAO-hämmaren har avslutats.
Serotonerga läkemedel
Samtidig administrering av transdermalt fentanyl med serotonerga medel såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) eller serotonin-noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) eller
monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) kan öka risken för serotonergt syndrom, ett potentiellt
livshotande tillstånd.
Samtidig användning av kombinerade agonister/antagonister
Samtidig användning av buprenorfin, nalbufin eller pentazocin rekommenderas ej. De har hög affinitet
för opioidreceptorer med relativt låg inneboende aktivitet och därför motverkar de delvis fentanyls
analgetiska effekt och kan orsaka abstinenssymtom hos opioidberoende patienter (se även avsnitt 4.4).
4.6
Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet
Det finns inte tillräckligt med data på användningen av transdermalt fentanyl till gravida kvinnor.
Djurstudier har visat vissa reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3 Prekliniska
säkerhetsuppgifter). Risken för människa är okänd, även om fentanyl som ett IV-anestetikum har
visats passera placentan under tidig graviditet hos människa. Neonatalt utsättningssyndrom har
rapporterats hos nyfödda barn till mödrar med kronisk användning av transdermalt fentanyl under
graviditeten. Transdermalt fentanyl ska inte användas under graviditet såvida det inte är absolut
nödvändigt.
Användning av transdermalt fentanyl under förlossning rekommenderas ej, eftersom det inte bör
användas för behandling av akut eller postoperativ smärta (se avsnitt 4.4, Varningar och försiktighet).
Eftersom fentanyl passerar placentan kan användning av transdermalt fentanyl under förlossning
dessutom leda till andningsdepression hos det nyfödda barnet.
Amning
Fentanyl utsöndras i bröstmjölk och kan leda till sedering och andningsdepression hos det ammade
barnet. Amning bör därför avbrytas under behandling med transdermalt fentanyl och i minst 72
timmar efter borttagandet av plåstret.
4.7
Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Läkemedelsverket 2015-05-07
Transdermalt fentanyl kan hämma den mentala och/eller fysiska förmågan som behövs för att utföra
potentiellt farliga uppgifter såsom att köra bil eller använda maskiner.
4.8
Biverkningar
Säkerheten av transdermalt fentanyl har utvärderats hos 1854 patienter som deltog i 11 kliniska
prövningar (dubbelblint transdermalt fentanyl [placebo eller aktiv kontroll] och/eller öppet
transdermalt fentanyl [ingen kontroll eller aktiv kontroll]) använt som behandling av kronisk malign
eller icke-malign smärta. Dessa personer använde minst en dos av transdermalt fentanyl och
rapporterade säkerhetsdata. Baserat på sammanlagd säkerhetsdata från dessa kliniska prövningar, var
de vanligast rapporterade biverkningarna (incidens i %): illamående (35,7%), kräkning (23,2%),
förstoppning (23,1%), somnolens (15,0%), yrsel (13,1%) och huvudvärk (11,8%).
Biverkningarna som rapporterats för transdermalt fentanyl från dessa kliniska prövningar, inklusive de
ovan nämnda biverkningarna, samt från rapporter efter lansering på marknaden, listas nedan.
Frekvenskategorierna använder följande konvention:
mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1000, <1/100);
sällsynta (≥1/10 000, <1/1000); mycket sällsynta (<1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas
från tillgängliga data).
Tabell 5: Biverkningar hos vuxna och barn
Biverkningar
Organsystem
Immunsystemet
Frekvenskategori
Mycket
Vanliga
vanliga
Överkänslighet
Metabolism och
nutrition
Psykiska störningar
Centrala och perifera
nervsystemet
Ögon
Öron och
Mindre vanliga
Sällsynta
Anorexi
Somnolens,
yrsel,
huvudvärk
Insomni,
depression,
ångest,
förvirring,
hallucination
Tremor,
parestesier
Agitation,
desorientering,
eufori
Hypestesi,
kramper
(inklusive
kloniska
kramper och
grand mal),
amnesi,
sänkt
medvetandegrad,
medvetandeförlust
Mios
Vertigo
Ingen känd
frekvens
Anafylaktisk
chock,
anafylaktisk
reaktion,
anafylaktoid
reaktion
Läkemedelsverket 2015-05-07
Biverkningar
Organsystem
Frekvenskategori
Mycket
Vanliga
vanliga
balansorgan
Hjärtat
Palpitationer,
takykardi
Hypertension
Dyspné
Blodkärl
Andningsvägar,
bröstkorg och
mediastinum
Magtarmkanalen
Hud och subkutan
vävnad
Illamående,
kräkning,
förstoppning
Diarré,
muntorrhet,
buksmärta,
smärtor i övre
delen av buken,
dyspepsi
Hyperhidros,
pruritus,
hudutslag,
erytem
Muskuloskeletala
systemet och
bindväv
Njurar och urinvägar
Reproduktionsorgan
och bröstkörtel
Muskelkramper
Allmänna symtom
och/eller symtom vid
administreringsstället
Trötthet,
perifera ödem,
asteni,
sjukdomskänsla,
köldkänsla
Mindre vanliga
Sällsynta
Ingen känd
frekvens
Bradykardi,
cyanos
Hypotension
Andningsdepression,
andningssvårigheter
Ileus
Apné, hypoventilation
Bradypné
Subileus
Eksem,
allergisk
dermatit,
hudåkomma,
dermatit,
kontaktdermatit
Muskelsammandragningar
Urinretention
Erektil
dysfunktion,
sexuell
dysfunktion
Reaktion vid
administrerings
stället,
influensaliknande
sjukdom,
känsla av
ändring i
kroppstemperatur,
överkänslighet
vid
administrerings
stället,
utsättningssyndrom,
pyrexi
Dermatit vid
administrerings
stället, eksem
vid administreringsstället
Precis som för annan opioidanalgetika, kan tolerans, fysiskt och psykologiskt beroende utvecklas vid
upprepad administrering av fentanyl (se avsnitt 4.4 Varningar och försiktighet).
Läkemedelsverket 2015-05-07
Opioidabstinens (såsom illamående, kräkningar, diarré, ångest och muskelskakningar) kan förekomma
hos vissa patienter efter byte från tidigare ordinerat opioidanalgetikum till fentanyl depotplåster eller
om behandlingen avslutas plötsligt (se avsnitt 4.2 Dosering och administreringssätt). Det har
förekommit mycket sällsynta rapporter om neonatalt utsättningssyndrom hos nyfödda barn till mödrar
som fått kronisk behandling med transdermalt fentanyl under graviditeten (se avsnitt 4.6 Fertilitet,
graviditet och amning).
Pediatriska patienter
Biverkningsprofilen hos barn och ungdomar som behandlats med fentanyl depotplåster skiljde sig inte
från den hos vuxna. Inga risker identifierades i den pediatriska populationen förutom vad som kan
förväntas vid användning av opioider för smärtlindring i samband med allvarlig sjukdom. Det tycks
inte finnas någon specifik risk för barn från 2 års ålder i samband med fentanyl depotplåster om dessa
används enligt instruktionerna. Mycket vanliga biverkningar rapporterade i pediatriska kliniska
prövningar var feber, kräkningar och illamående.
Säkerheten hos transdermala fentanylplåster utvärderades hos 289 barn (<18 år) som deltog i 3
kliniska studier för att behandla kronisk eller kontinuerlig malign eller icke-malign smärta. Dessa
personer använde minst en dos transdermalt fentanylplåster och genererade säkerhetsdata. Trots att
inklusionskriterierna för pediatriska studier begränsades till att inkludera personer som var minst 2 år
gamla fick 2 personer i dessa studier sin första dos av transdermalt fentanylplåster vid 23 månaders
ålder.
Baserat på sammanslagna säkerhetsdata från de 3 kliniska studierna på barn var de vanligaste ( 10%
incidens) rapporterade biverkningarna (med incidens i %): kräkningar (33,9%), illamående (23,5%),
huvudvärk (16,3%), förstoppning (13,5%), diarré (12,8%) och klåda (12,8%). Tabell 6 visar
biverkningar som rapporterats hos barn i de ovan nämnda kliniska studierna.
Biverkningarna i den pediatriska populationen som presenteras i tabell 6 är uppställda på samma sätt
som frekvensindelningen i tabell 5.
Tabell 6: Biverkningar hos barn
Organsystem
Immunsystemet
Metabolism och
nutrition
Biverkningar
Frekvenskategori
Mycket
Vanliga
vanliga
Överkänslighet
Anorexi
Psykiska störningar
Centrala och perifera
nervsystemet
Ögon
Öron och balansorgan
Hjärtat
Andningsvägar,
bröstkorg och
mediastinum
Magtarmkanalen
Huvudvärk
Sömnlöshet, ångest,
depression,
hallucinationer
Sömnighet, yrsel,
tremor, hypoestesi
Mindre vanliga
Förvirring
Parestesier
Mios
Vertigo
Cyanos
Andningsdepression
Illamående,
Buksmärta, smärtor
kräkningar,
i övre abdomen,
förstoppning, muntorrhet
diarré
Läkemedelsverket 2015-05-07
Organsystem
Hud och subkutan
vävnad
Biverkningar
Frekvenskategori
Mycket
Vanliga
vanliga
Pruritus
Utslag, hyperhidros,
erytem
Muskuloskeletala
systemet och bindväv
Njurar och urinvägar
Allmänna symtom
och/eller symtom vid
administreringsstället
Mindre vanliga
Kontaktdermatit,
hudproblem,
allergisk dermatit,
eksem
Muskelspasmer
Urinretention
Perifert ödem,
utmattning, reaktion
vid administreringsstället, asteni
Abstinenssymtom,
influensaliknande
sjukdom
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt
att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas
att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).
Läkemedelsverket
Box 26, 751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se
4.9
Överdosering
Symtom på överdosering
Symtomen är förstärkning av de farmakologiska effekterna av fentanyl, och den allvarligaste effekten
är andningsdepression.
Behandling vid en överdos
Omedelbara motåtgärder vid behandling av andningsdepression innebär borttagande av fentanyl
depotplåster och fysisk eller verbal stimulering av patienten. Dessa åtgärder kan följas av
administrering av specifika opioidantagonister, exempelvis naloxon.
Andningsdepression efter överdosering kan kvarstå längre än effekten av opioidantagonisten.
Tidsintervallet mellan iv-doser av antagonisten ska bestämmas noggrant, med tanke på möjligheten av
att den narkotiska effekten återkommer efter det att plåstret tagit bort. Upprepad administrering eller
kontinuerlig infusion av naloxon kan krävas. Reversering av den narkotiska effekten kan ge akut
smärtdebut och frisättning av katekolaminer.
Om den kliniska situationen kräver det bör öppna luftvägar säkerställas, förslagsvis genom en
svalgtub eller endotrakealtub. Efter behov ska syrgas ges och andningen understödjas eller
kontrolleras. Adekvat kroppstemperatur och vätskeintag ska upprätthållas.
Om allvarlig eller bestående hypotoni inträffar bör möjligheten av hypovolemi övervägas och
situationen åtgärdas med tillförsel av lämplig parenteral vätsketerapi.
5.
FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1
Farmakodynamiska egenskaper
Läkemedelsverket 2015-05-07
Farmakoterapeutisk grupp: Analgetika, opioider
ATC kod: N02AB03
Matrifen är ett depotplåster avsett för kontinuerlig tillförsel av fentanyl. Fentanyl är ett
opioidanalgetikum som har affinitet framförallt till µ-receptorn. De huvudsakliga farmakologiska
effekterna är smärtlindring och sedation. Patienter som tidigare inte behandlats med opioider erhåller
smärtlindring vid en fentanylkoncentration mellan 0,3 och 1,5 ng/ml. Hos denna patientgrupp ökar
biverkningsfrekvensen vid serumkoncentrationer över 2 ng/ml. Både den lägsta effektiva
fentanylkoncentrationen och koncentrationen vid vilken toxiska biverkningar inträffar höjs med
ökande tolerans. Toleransutvecklingstakten varierar kraftigt mellan olika individer.
Pediatrisk population
Säkerheten av transdermalt fentanyl har utvärderats i tre öppna studier på 289 pediatriska patienter
med kroniska smärtor. Barnen var 2 till 18 år gamla och 66 stycken var mellan 2 och 6 år. I dessa
studier ersattes 30 till 45 mg oralt morfin per dygn med ett fentanyl depotplåster om
12 mikrogram/timme. En startdos på 25 mikrogram/timme eller högre användes av 181 patienter som
tidigare stått på dagliga opioiddoser på minst 45 mg oralt morfin.
5.2
Farmakokinetiska egenskaper
Fentanyl depotplåster ger systematisk tillförsel av fentanyl över den 72 timmar långa
administreringstiden.
Absorption
Efter den första appliceringen av depotplåstret ökar serumkoncentrationen av fentanyl gradvis,
generellt uppnås en platå efter 12–24 timmar. Koncentrationen förblir därefter relativt konstant under
återstoden av 72-timmarsperioden. Steadystate-koncentration uppnås efter den andra applikationen av
depotplåstret och upprätthålls vid regelbunden applikation av plåster av samma storlek. Absorptionen
av fentanyl kan skilja något mellan olika applikationsställen. Ett något lägre (ca 25%) fentanylupptag
har observerats i studier på friska frivilliga när plåstret applicerats på bröstkorgen jämfört med
överarm och rygg.
Distribution
Proteinbindningsgraden för fentanyl är 84%.
Biotransformation
Fentanyl uppvisar linjär kinetik och metaboliseras främst i levern via CYP3A4. Huvudmetaboliten,
norfentanyl, är inaktiv.
Elimination
När depotplåstret avlägsnas sjunker fentanylkoncentrationen gradvis till ungefär hälften på 13–22
timmar hos vuxna och 22-25 timmar hos barn. Fortsatt absorption av fentanyl via huden medför att
nivåerna sjunker långsammare än vid intravenöst tillfört fentanyl. Omkring 75% av tillfört fentanyl
utsöndras via urinen, huvudsakligen i form av metaboliter; mindre än 10% utsöndras i oförändrad
form. Cirka 9% av tillförd dos utsöndras via faeces, främst i form av metaboliter.
Farmakokinetik i särskilda patientgrupper
Nedsatt lever- eller njurfunktion kan ge förhöjda serumkoncentrationer. Äldre, kakektiska eller
allmänt nedsatta patienter kan ha en minskad fentanylclearance vilket kan leda till förlängd terminal
halveringstid för substansen (se avsnitt 4.2 och 4.4).
Pediatrisk population
Läkemedelsverket 2015-05-07
Efter korrektion för kroppsvikt tycks clearance (l/h/kg) hos pediatriska patienter vara 82% högre hos
barn 2 till 5 år och 25% högre hos barn 6 till 10 år jämfört med barn 11 till 16 år, som har samma
clearance som vuxna. Dessa fynd har tagits i beaktande när doseringsrekommendationerna för
pediatriska patienter har bestämts.
5.3
Prekliniska säkerhetsuppgifter
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, toxicitet vid upprepad dosering och genotoxicitet
visade inte några särskilda risker för människa. Djurstudier visar reducerad fertilitet och ökad
dödlighet hos råttfoster. Teratogena effekter har dock inte observerats.
Mutagenicitetsstudier i bakterier och råtta har gett negativa resultat. Liksom andra opioider uppvisar
fentanyl mutagena effekter på däggdjursceller in-vitro. Mutagen risk vid terapeutiska förhållanden
synes osannolik då effekterna endast iakttagits vid mycket höga koncentrationer.
Långtidsstudier av karcinogenicitet har inte utförts.
6.
FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1
Förteckning över hjälpämnen
Dipropylenglykol
Hydroxipropylcellulosa
Dimetikon
Silikonhäftmassa (aminresistent)
Frisättningsreglerande membran: etylenvinylacetat (EVA)
Yttre plastfilm: polyetylentereftalat film (PET)
Skyddsfilm: fluoropolymeriserad polyesterfilm
Tryckbläck
6.2
Inkompatibiliteter
För att undvika påverkan på Matrifens häftande förmåga, ska inga krämer, oljor, lotioner eller puder
användas på det hudområde där Matrifenplåstret ska fästas.
6.3
Hållbarhet
3 år
6.4
Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
6.5
Förpackningstyp och innehåll
Varje plåster är individuellt förpackat i en värmeförsluten förpackning bestående av papper,
aluminium och polyakrylonitril (PAN).
Förpackningsstorlekar:
1, 2, 3, 4, 5, 8, 10, 16 och 20 plåster.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
6.6
Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Läkemedelsverket 2015-05-07
Se avsnitt 4.2 för instruktioner för hur plåstret ska fästas. Det finns inga säkerhets- eller
farmakokinetiska data för andra applikationsställen.
Höga halter av fentanyl finns kvar i plåstren även efter användning. Använda depotplåster ska vikas
ihop med häftmassan inåt, så att det frisättningsreglerande membranet inte exponeras, och av
säkerhets- och miljöskäl lämnas till apotek. Ej använt läkemedel ska återlämnas till apotek.
Tvätta händerna efter att ha fäst eller tagit bort plåstret.
7.
INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Takeda Pharma AB
Box 3131
169 03 Solna
Tel. 08-731 28 00
8.
NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
12 mikrogram/timme: 22732
25 mikrogram/timme: 21287
50 mikrogram/timme: 21288
75 mikrogram/timme: 21289
100 mikrogram/timme: 21290
9.
DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
2005-09-16/2010-09-16
10.
DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2015-05-07
