björnspillning

BJÖRNSPILLNING
– insamling till DNA-analyser
Innehåll
Inventering av björn
s.
DNA – björnens fingeravtryck
3
s.
4
Insamling av björnspillning och hår s.
5
Spårtecken av björn
s.
6
Björnhår
s.
7
Säsongsvariation
av björnspillning
s.
8
Köttspillningar
s.
9
Grässpillningar
s. 10
Bärspillningar
s. 11
Hårspillningar
s. 12
Myrspillningar
s. 13
Förväxlingar – klövvilt och husdjur
s. 14
Förväxlingar – andra rovdjur
s. 15
Bilder:
De flesta bilderna är tagna av Steinar Wikan.
Andra bilder kommer från Thomas Rødstøl,
Hanne Persen, Morten Günther, Paul Aspholm,
Sven Brunberg, Johan Månsson, Bo Kristiansson
och Ingrid Jensvoll.
Inventering av björn
De stora rovdjurens utbredning och
antal i Sverige följs regelbundet upp
med hjälp av inventeringar. Sedan
2002 har samtliga landets läns­
styrelser ansvar för inventering av
björn, varg, järv, lodjur och kungsörn i
det egna länet. Inventeringsarbetet
genomförs enligt Naturvårdsverkets
föreskrifter och instruktioner om
inventering av rovdjursförekomst.
Viltskadecenter sammanställer
inventerings­resultaten för alla arterna.
Sedan 2001 i Sverige och 2006 i
Norge har insamling av ­genetiskt
­material (framförallt från ­spillning)
utgjort en allt större del av populations­
övervakningen och är i dag den huvud­
sakliga inventerings­metoden.
Syftet med populationsövervakningen
av björn är att ge förvaltningen
­tillräcklig information för att kunna
­förvalta björnstammen utifrån gällande
målsättningar. Målet med över­
vakningen är att uppskatta population­
ens ­storlek och geografiska utbredning
så bra som möjligt och att upptäcka
eventu­ella ändringar i storlek och
samman­sättning över tid.
Allmänhetens rapporter är en viktig
del av inventeringsarbetet
Kunskapsinsamlandet om var rov­djuren
finns och hur många de är grundar sig
förutom på strukturerade
­inventeringar, även på allmänhetens
iakttagelser under jakt, bärplockning
eller annan verksamhet i skog och
mark. Har man sett något av de fem
rovdjuren eller spår av dem bör man
rapportera det till länsstyrelsen. Varje
länsstyrelse har en rovdjursansvarig
tjänsteman. Man ska dock inte samla
in spillning om man inte har ett klart
uppdrag att göra det!
3
DNA – björnens fingeravtryck
I laboratoriet extraheras och rensas
DNA ur spillningsproven. Spillningar
från björn innehåller förhållandevis
få tarmceller. Laboratoriet klarar
­därför inte att utvinna DNA från alla
spillningsprov. För att de ska få bästa
förutsättningar att lyckas är det
­mycket viktigt att proven hanteras
enligt insamlingsinstruktionen.
DNA är unikt för varje individ. En
­individ har fått hälften av sitt DNA
från modern och hälften från fadern.
Genom att hämta ut DNA från tarm­
celler som följer med i spillning kan
man identifiera art, individ, kön och
släktskap. Resultaten från de individ­
bestämda proverna används sedan för
att beräkna antalet björnar i olika
områden. Med hjälp av ett större antal
spillningar kan man bygga upp en
användbar översikt över bestånds­
strukturen hos en djurart.
4
Insamling av björnspillning och hår
• Björnspillning ska samlas in enligt
särskild instruktion och med sär­
skild provtagningsutrustning (prov­
tagnings-kit). Information om hur
man får tag i sådana finns hos
länsstyrelserna, Viltskadecenter och
Jägareförbundet.
• Hårprover kan också samlas in.
Hårstråna måste ha rötterna med
för att DNA ska kunna hittas.
Stråna läggs i ett papperskuvert
och ska inte frysas!
• Spillning och hår ska bara samlas in
om det finns ett klart uppdrag att
göra det. I sådana fall får man även
del av en utförligare instruktion om
tillvägagångssättet.
• Om man hittar en björnspillning
och inte har tillgång till ett kit kan
man samla in en bit av spillningen i
en påse eller liknande. Därefter
skaffar man ett kit via närmaste
utlämnings­ställe eller samordnare
och hanterar spillningen enligt
instruktion­en.
• Naturvårdsverket har utarbetat
­särskilda instruktioner och fakta­
blad för personal som jobbar med
inventering av stora rovdjur.
De finns på Naturvardsverket.se.
• Det är mycket viktigt att prover inte
förorenas av biologiskt material
från andra individer. Man måste
därför vara mycket noga vid såväl
provtagning som förvaring av
prover. Man kan t ex inte ta prover
från olika spillningar med samma
provtagningsutrustning (pinne, kniv
eller liknande) och det får endast
vara en spillning i varje rör eller
påse.
• Prover ska märkas noga med datum
och namn på insamlingsplatsen.
Koordinaterna ska också anges för
att fastställa platsen så exakt som
möjligt.
5
Spårtecken av björn
Om man hittar spårtecken av björn
kan det finnas spillning i närheten.
Vänster bakfot
Viktiga spårtecken
• Tassavtryck som visar fem tår med
tydliga avtryck efter klor. Framfoten
och bakfoten ser olika ut. Spår efter
bakfoten avspeglar ofta hela fot­
sulan medan kloavtrycken är
­tydligare efter framfoten.
• Rivmärken på trädstammar efter
klor och tänder.
• Upprivna myrstackar och jord­
getingbon.
Höger framfot
(den lilla bakre
trampdynan syns dock
väldigt sällan i ett fotspår).
6
Björnhår
Björnhår har gett goda resultat vid
DNA-analyser. Hår fastnar lätt då
björnar gnider sig mot trädstammar
("kli-träd") eller passerar trädstubbar,
stockar och olika typer av staket eller
stängsel. Man hittar ofta hår även vid
andra slags lämningar efter björn,
såsom iden, viloplatser eller upprivna
träd.
Ullhår från björn är lätta att känna
igen. De är tunna och vågformiga.
Hårprover samlas i papperskuvert eller
liknande.
7
Säsongsvariation
av björnspillning
Björnspillningar varierar i form, färg
och konsistens beroende på vad
­björnen har ätit. På grund av björnens
dåliga matsmältning är rester efter
den senaste måltiden lätt synliga i
avföringen. Det är inte ovanligt att
hitta hela bär, myror, växtmaterial, hår
och benbitar i spillningarna.
Björnen har en allsidig kost. Vad den
äter beror på platsens förhållanden,
årstiden och tillgången på mat i
­området. Man kan grovt dela in dieten
i tre olika säsonger och vad björnen
har ätit avspeglas i avföringen:
Tidig vår: Myror, kadaver och fjolårs­
bär av lingon och kråkbär. Under
­speciella snöförhållanden kan björn
jaga älg, ren och andra hjortdjur.
Sommar: Tidigt på sommaren äter
björnen både hästmyror och stackmyror,
liksom en del älg- och renkalvar.
Senare äter den växter av olika slag,
som gräs, ormbunkar och fräken, men
även kadaver och insekter.
Sensommar/höst: I stor utsträck­
ning blåbär och kråkbär, men även
andra bär som lingon, hjortron och
hallon. Björnen äter också larver och
puppor från getingar och andra
­insekter. Rester av insekter kan därför
synas. Smågnagare och kadaverrester
är också viktiga.
8
Björn – köttspillningar
Köttspillningar kännetecknas av svart
eller grå färg och är väldigt illa­luktande.
De är ganska lösa i konsistensen och
kan vara helt tunnflytande eller mer
korvlika. Avföringen kan innehålla
rester av hår och ben från bytesdjur.
Om björnen har ätit kadaver kan flug­
larver finnas i spillningen.
9
Björn – grässpillningar
Björnar äter mycket växter (örter och
gräs), vilket medför att spillningarna
får ganska fast konsistens och ser ut
som små korvar som hänger ihop med
varandra. De kan vara grönaktiga i
färgen och det är ofta möjligt att
känna igen rester av olika sorters
­växter i dem.
10
Björn – bärspillningar
Under bärsäsongen lämnar björnen
många och stora högar med bärspill­
ningar efter sig. Kråkbär och blåbär är
det vanligaste innehållet.
Denna typ av spillning är även vanlig
tidigt på våren när fjolårsbär av
­kråkbär och lingon är en viktig del av
björnens kost.
Efter en tid får bärspillningar en
­violett färg. Efter ett år är det bara
blad och tomma bärskal kvar.
11
Björn – hårspillningar
När björnar äter större bytesdjur är
det inte ovanligt att de får i sig stora
mängder hår. Detta kan medföra att
spillningarna blir klumpaktiga och kan
se ut som högar med små hårbollar.
12
Björn – myrspillningar
Bilden visar spillning med stackmyror.
Spillningar från björnar som ätit häst­
myror kan innehålla träflisor.
De här spillningarna kännetecknas av
att de innehåller rester av myror som
inte har brutits ned. Ofta innehåller de
även rester av barr från myrstackar.
13
Förväxlingar – klövvilt och husdjur
Björnspillning kan förväxlas med spill­
ning från flera andra djur­arter. Det
enda säkra sättet man kan skilja dem
ifrån varandra på är att titta efter
björnhår. Björnspillning innehåller alltid
björnhår, som björnen fått i sig då den
slickat sin päls.
Klövvilt
Även hos klövvilt varierar spillningens
form, färg och konsi­stens med typen
av föda.
Om sommaren har klövvilt som älg, ren
och hjort stora och utflytande "mockor",
som kan förväxlas med björnspillning
(de två övre bilderna). Tittar man
­närmare är det dock lätt att skilja
dessa spillningar från björnens. Maten
är här kraftigt nedbruten, finfördelad
och likformig i motsats till hur det ser ut
i björn­spillningar, där maten är osmält
och utseendet därför oenhetligt.
Spillning från vildsvin (nedre bilden)
kan också förväxlas med björnspillning.
Vildsvin äter liksom björnen både vege­
tabilisk och animalisk föda. Detta med­
för att vildsvinsspillning kan påminna
om björnspillning både till lukt och
­utseende. Vildsvin lämnar ofta "bökspår"
efter sig i samband med spillningen.
Husdjur
s­ pillning ibland kan förväxlas med
björn­ens. Hästspillning har, liksom
björnens, ofta väl synliga fibrer och
grova ­strukturer.
I en del områden med frigående
­husdjur (kor, får, getter, hästar) bör
man vara uppmärksam på att deras
14
Förväxlingar – andra rovdjur
Grävling
Grävlingsspillningar kan
­förväxlas med björnspillning,
men grävlingen gräver ofta ner
sina spillningar i små gropar i
marken.
Räv
Rävspillning kan kanske
förväxlas med spillning från
björnungar, men björnspillning
förekommer i mycket större
mängder.
Varg/hund
Spillning från hunddjur kan,
­liksom rävspillning, skiljas från
björn genom att de oftast
­lämnar några få korvar, medan
björnen lämnar många.
Spillningar från alla arterna
ovan kan innehålla bär på
hösten.
15
Viltskadecenter
Grimsö Forskningsstation,
730 91 Riddarhyttan
Telefon: 0581-920 70
www.slu.se/viltskadecenter
Naturvårdsverket
106 48 Stockholm
Telefon: 08-698 10 00
www.naturvardsverket.se
Utgivare i Sverige: Viltskadecenter, Institutionen för ekologi, SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet
ISBN 978-91-86331-80-1
Viltskadecenter (VSC) är ett nationellt
kunskapscentrum rörande skador på
egendom orsakade av vilt och inventering av stora rovdjur. VSC fungerar som
ett servicecentrum för myndigheter,
organisationer, djurägare, markägare och
allmänheten. VSC arbetar på uppdrag av
Naturvårdsverket sedan 1996 och tillhör
institutionen för ekologi vid SLU, Sveriges
Lantbruksuniversitet.