Beredskapsåtgärder på grund av de ekonomiska konjunkturerna Inledning I detta paket finns information, som är nödvändig med tanke på en snabb försämring av den ekonomiska situationen. Det är bra om man i alla företag känner till hur man borde fungera om ekonomiska svårigheter drabbar det egna företaget eller kunderna. Denna sammanfattning är inte uttömmande. Här finns dock olika utgångspunkter som åtminstone skall beaktas. Beredskapsåtgärder skall vidtas i tid – och lika viktigt är att inte överreagera då åtgärder vidtas. Anvisningarna kompletteras efter behov och på basis av erhållen respons. Denna anvisning behandlar följande: - Kredituppgifter – användningen av kredituppgifterna sett ur kreditgivarens och gäldenärens synvinkel - Möjligheter till specialfinansiering – utnyttjande av Finnvera och andra specialfinansieringskanaler samt ArPL-återlåning - Insolvensprocedurerna – sanering och konkurs sett ur gäldenärens samt fordringsägarens synvinkel - Aktiebolagsledningens ansvar – aktiebolagsledningens skadeersättningsansvar och brottsansvar - Bankernas kreditavtal – räntevillkor, säkerheter och uppsägning av kredit - Indrivning av fordringar – dröjsmålsränta, frivillig indrivning, tratta och rättslig indrivning - Arbertsgivarens skyldigheter – arbetsförhållandets villkor, visstids- och deltidsavtal, uppsägning och permittering - Beskattning – reglering av skatteskulder - Företagets utbildningsmöjligheter i krissituationer - Företagarens arbetslöshetsskydd – rätt till bastrygghet och förtjänstrelaterad trygghet Bilaga: Beredskapsåtgärder på grund av de ekonomiska konjunkturerna (24 sidors informationspaket i pdf-form) Kredituppgifter Det är viktigt för företaget att känna till användningen av kreditupplysningar, sett ur kreditgivarens och gäldenärens synvinkel. Genom att utreda kundens eller samarbetspartens kredituppgifter kan man minska riskerna, som berör företagsverksamheten. 1 Kredituppgifterna beskriver fysiska personers eller företags betalningsförmåga, betalningsvilja eller förmåga att på något annat sätt stå för sina åtaganden. Användningen av kredituppgifter aktualiseras vid kreditbeviljning och -uppföljning samt då man önskar få uppgifter om ett företags eller en persons betalningsbeteende, ekonomiska ställning och pålitlighet. Genom att utreda kundens eller samarbetspartens kredituppgifter kan företaget minska riskerna, som berör företagsverksamheten. Kredituppgifterna kan användas vid bedömning av företagets och dess ansvariga lednings förmåga att som avtalspart svara för sina förpliktelser samt val av ansvarig person för företaget. Uppgifterna får alltså användas vid kreditbeviljning och –uppföljning. Kreditgivning innebär inte enbart att penningkredit beviljas, det gäller även beviljande av annan betalningstid – t ex då försäljning av vara sker på kredit. Det är skäl att granska kredituppgifterna även då företaget avser att gå in för en samarbetspartner eller överväger att köpa ett företag. Anteckningarna om betalningsstörningar graderas enligt situation. Gradering sker beroende på om fordran har betalats och om nya betalningsstörningar registrerats. I registret kan antecknas uppgifter om bakgrundsfaktorerna till betalningsstörningen, som t ex att den fogats till borgensansvaret. I registret över kredituppgifter kan t ex antecknas uppgifter om betalningsstörningar, underlåtelser att sköta betalningar, vilka enligt dom som vunnit laga kraft eller tredskodom konstaterats, uppgifter om konkurser och företagssaneringar samt uppgifter om företagets betalningssätt. Registerföraren får sammanföra företagets ansvarspersoners personliga kredituppgifter till företagens kreditupplysningsregister. Registerföraren skall även anteckna från myndigheternas offentliga register avvikande uppgifter, i de fall detta register inte ger en riktig bild av den person i företaget, som utövar den faktiska makten. Företagets ansvarspersons kredituppgifter får användas vid värderingen av kreditvärdigheten då det gäller företag i etableringsskedet, då beslutsfattandet har överförts eller majoriteten av ansvarspersonerna utbytts. Vid värderingen av kreditvärdigheten får även användas kredituppgifter, som berör ansvarsperson i öppet bolag, kommanditbolag och sådant aktiebolag, som inte är skyldigt att välja revisor. Företagen har rätt att granska sina kredituppgifter och få felaktiga uppgifter korrigerade. Företaget, dess företrädare och ansvarsperson har rätt att få veta vilka uppgifter om företaget och dess ansvarspersoner som registrerats och varifrån dessa uppgifter härrör. Felaktiga, bristfälliga, föråldrade uppgifter skall på begäran korrigeras. I dessa fall skall på den registrerades anhållan korrigeringarna meddelas den instans, som gett de felaktiga uppgifterna. Företagarrapporter för att täcka behovet av företagsinformation: Suomen Asiakastieto Oy erbjuder Företagarna i Finlands medlemmar ett avtalskundförhållande och företagarrapporter till medlemsförmånspris. ”Yritystieto”rapporten innehåller bl a Riskimittari (fri övers: Riskmätare), basuppgifter och betalningsstörningar samt en mera omfattande ”Yritystieto Plus”-rapport, som utöver ovannämnda innehåller även en Maksumittari (fri övers: Betalningsmätare) och ansvarspersonerna. Asiakastietos tjänster når man genom att registrera sig via medlemssidorna. www.asiakastieto.fi och www.aarre.fi Möjligheterna till specialfinansiering 2 Utöver bankerna samt försäkrings- och finansbolagen kan företaget ansöka om lånefinansiering hos statens specialfinansieringsbolag Finnvera och arbetspensionsanstalterna. Teollisuussijoitus t ex gör kapitalplaceringar i företag. TEcentralerna beviljar understöd för företagens investerings- och utvecklingsprojekt. Tekes erbjuder nätverk och finansiering för utveckling av företagen. Statens specialfinansieringsbolag Finnvera Finnvera har färdiga låneprodukter avsedda för olika situationer och investeringar, tillväxt och utveckling. - - - Investerings- och rörelsekapitallånen är avsedda för både nya och fungerande sme-företags bygg-, maskin- och apparaturinvesteringar samt finansiering av olika ägararrangemang Internationaliseringslånet är avsett för finansiering av finländska sme-företags verksamhet utomlands Utvecklingslånet är avsett för finansiering av sme-företags finansiering av betydande utvecklingsprojekt Kvinnoföretagarlånet är avsett för företag, som ha kvinnlig delägardominans, sysselsätter max fem personer och en av de kvinnliga delägarna leder företaget som huvudsyssla. Minilånet är avsett för finansiering av verksamheten i företag i startskedet eller redan fungerande företag, som sysselsätter max fem personer Kapitallånet är avsett för finansiering av företagsköp och tillväxt som en del av Finnveras och projektets övriga finansiering Miljölånet är avsett för sme-företagets frivilliga miljöinvesteringar Företagarlånet är avsett för betalning eller höjning av aktiekapitalet, bolagsinsatsen i öppna bolag eller kommanditbolag samt köp av aktier eller andelar. Dessutom garanterar Finnvera lån. Även här har Finnvera ett flertal produkter beroende på företagets situation: etablering, investeringar, tillväxt och internationalisering. Sme-företaget kan använda Finnveras garantier som säkerheter för krediter, som banker, finansierings- och försäkringsbolag beviljar samt andra ansvarsförbindelser. Finska staten ansvarar för de garantier Finnvera beviljat. - - - - Finnvera-garantin är avsedd som säkerhet för olika slag av sme-företags inhemska finansieringsbehov, som investeringar och / eller rörelsekapital samt finansiering av affärsverksamhet eller företagsköp. Internationaliseringsgarantin är avsedd som en säkerhet för finansieringen av det finländska sme-företagets utlandsverksamhet. Syftet kan vara etablering av ett dotterbolag eller investeringar i dotter- eller delägarföretag eller verksamhetens driftsställe, utveckling eller tillväxt.. Minigarantin är avsedd för företag i etableringsskedet eller redan fungerande företag, som sysselsätter max 49 personer. Med hjälp av exportgarantin kan exportören få finansiering av rörelsekapital för tillverkningsskedet eller efter fullgjord leverans. Exportgarantin kan även användas som motsäkerhet hos banken då det gäller utländsk köpares leveransgarantier. Miljögarantin är en säkerhet för finansiering av investeringar i vatten- och luftskydd samt utnyttjande av avfall. Fartygsgarantin är den säkerhet för kredit, som företag inom rederi- och skeppsbyggnadsbranschen skall ge. 3 Finnvera erbjuder sina kunder – utöver lån och garantier – dessutom kapitalplaceringar och exportgarantier. Tilläggsuppgifter: www.finnvera.fi ArPL-återlåning Den som tecknar arbetspensionsförsäkring har rätt att låna en del av den fond, som de inbetalade arbetspensionspremierna bildat. Återlåningsrätten omfattar dock inte andelen som motsvarar arbetstagarens fonderade premier. Försäkringsgivaren har, för att trygga sin soliditet, rätt att begränsa försäkringstagarens återlåningsrätt så, att den tillbudsstående lånesumman under tolv månader är max 10 procent av försäkringstagarens icke-lyfta fondandels belopp vid respektive tillfälle. Återlåningens ränta bildas av referensräntan utökad med den garantienliga räntemarginalen. Referensräntan är enligt huvudregeln den i beräkningsgrunden definierade ArPL-referensräntan enligt lagen om pension för arbetstagare, men det är även möjligt att binda lånen vid sex eller tolv månaders euribor-räntorna. Lånetiden är minst ett och max tio år. Om låntagaren kräver att lånet återbetalas helt eller delvis före låneperiodens slut, har långivaren rätt att p g a den tidigarelagda återbetalningen debitera ersättning på basis av den återstående lånetiden och räntenivåns förändringar. Enligt villkoren bör ArPL-lånet ha helt säkra garantier. Risken kan t ex täckas med bankens eller Finnveras garanti eller med försäkringsbolaget Garantias garantiförsäkring. Då det gäller återlåning skall försäkringsgivaren behandla försäkringstagarna på lika villkor. Detaljerade lånevillkor definieras i villkoren och skuldebrevet för återlåningen. Tilläggsuppgifter: Det egna försäkringsbolaget Industriplacering Suomen Teollisuussijoitus Oy är statens kapitalplaceringsbolag, som placerar i kapitalplaceringsfonder och direkt i tillväxtföretag, i samråd med privata investerare. Målet är alla branscher. Kapitalplaceringar görs för finansiering av målföretags tillväxt, nya affärsverksamhetsprojekt, betydande industriella investeringar samt bransch- och företagsarrangemang. Bolaget deltar som medfinansiär med max hälften av kapitalet, som skall placeras, samt ägandet. Tilläggsuppgifter: www.teollisuussijoitus.fi TE-centralerna TE-centralerna beviljar understöd för investerings- och utvecklingsprojekt. 4 Arbetskrafts- och näringscentralen kan bevilja sme-företag beredningsfinansiering för utvecklingsprojekt, i vilka Tekes, efter verkställd utredning av beredningsfinansieringen, kan delta med sina egna finansieringsmodeller. TE-centralens beredningsfinansiering är ett understöd, som beviljas för max 70 procent av projektets godtagbara kostnader, dock max 15 000 euro. Understöd kan inte beviljas om det förekommer annan offentlig finansiering av projektets kostnader. Tilläggsuppgifter: www.te-keskus.fi Tekes Tekes erbjuder nätverk och finansiering för utvecklingen av företagen Unga innovativa företag Tekes erbjuder unga innovativa företag finansiering för heltäckande utveckling av affärsverksamheten. Målet för finansieringen är att i väsentlig grad försnabba de mest lovande företagens tillväxt och internationalisering. Finansiering kan ges för det första skedet, tillväxtförutsättningarna och ett skede av snabb tillväxt. Sme-företagens finansieringsalternativ Tekes finansierar förutom produkterna, tjänsterna och processerna för sme-företagen även utvecklingen av koncept inriktade på forsknings- och utvecklingsprojekt, som stöder affärsverksamhet, procedurer och varumärken. Finansieringsalternativen är understöd, lån eller en kombination av dessa. Tekes finansierar en del av projektkostnaderna. Finansieringsnivån och typen av projektfinansieringen påverkas av hur utmanande projektet är samt distansen till marknaden och företagets finansieringssituation i övrigt. Tekes program Tekes program erbjuder företaget en möjlighet att bekanta sig med forskningen och experterna inom olika branscher. Man kan gå och lyssna på och träffa experter i samband med Tekes programevenemang, delta i diskussionerna inom ämnesregiongrupperna eller starta ett eget forsknings- och utvecklingsprojekt. Tilläggsuppgifter: www.tekes.fi Proceduren vid betalningsoförmåga Procedurerna vid betalningsoförmåga är sanering och konkurs sett ur gäldenärens samt fordringsägarens synvinkel. Företagssanering Nedan har i huvuddrag redogjorts för företagssaneringsproceduren, såväl sett ur gäldenärens som fordringsägarens synvinkel. Beaktas bör att proceduren bildar en helhet, därför är det svårt att dra gränsen mellan dessa två. 5 Gäldenärens synvinkel Situationen för en företagare i ekonomiska svårigheter kan underlättas med hjälp av en saneringsprocedur. Avsikten med företagssaneringen är att åstadkomma en skuldsanering (t ex en nedsättning av skuldbeloppet) samt permanent stabilisera affärsverksamheten, som råkat i ekonomiska svårigheter, i de fall möjligheter till en lönsam verksamhet föreligger. Föremål för saneringsproceduren kan vara både bolaget och en s.k. firmanamnföretagare. Det lönar sig för företagaren att uppmärksamma möjligheten till företagssanering redan då företaget hotas av betalningsoförmåga – företaget behöver inte vara oförmögen att betala för att kunna bli delaktig av saneringsproceduren. För att saneringen skall lyckas är det viktigt att man söker hjälp i tid. Saneringsproceduren kan grovt taget indelas i att anhängig-göra företagssaneringen vid tingsrätten, inleda saneringsproceduren eller förkasta ansökan, att uppgöra ett förslag till saneringsprogram och bekräfta programmet. Ansökan om sanering kan göras av gäldenären eller fordringsägaren. Företagets saneringsbehörighet behöver inte särskilt utredas. Om företagets betydande fordringsägare förordar ansökan eller det gäller gäldenärens och de betydande fordringsägarnas gemensamma ansökan. I en förenklad procedur kan saneringsprogrammet fastställas, om det understöds av majoriteten av fordringsägarna. Tingsrätten kan då snabbt avgöra ärendet, Däremot, om företagets saneringsbehörighet är oklar, krävs företaget redan i ansökningsskedet på en utredning över de medel, som kan åstadkomma en lönsam verksamhet. Fordringsägarens synvinkel Som saneringsskulder räknas endast de skulder, som uppstått före saneringsansökan inlämnades till tingsrätten. Med andra ord kan endast skulder, som uppstått före ansökan inlämnats, beaktas i skuldsaneringen. Alla nya skulder, som uppstått efter att ansökan inlämnats, skall gäldenären betala efter hand som de förfaller. Inledningen av företagssaneringsproceduren påverkar enligt huvudregeln inte heller avtal och förbindelser, som gäldenären tidigare ingått. Den inledda saneringsproceduren utgör inte något hinder för fordringsägaren att indriva saneringsskulden av borgensmannen eller värdet av säkerhet, som ställts av tredje person. Då saneringsproceduren inletts får gäldenären enligt huvudregeln inte betala saneringsskulden eller ställa säkerhet för den. Åtgärder för indrivning eller skydd för betalning av sådan skuld kan inte heller vidtas gentemot gäldenären. Redan innan saneringsprocedurens början är det möjligt för gäldenären att ansöka om s.k. intermistiskt förbud, då tingsrätten kan fatta beslut om att indrivningsåtgärder inte heller får vidtas före saneringen inleds. Om gäldenären utöver ansökan om företagssanering även begärts i konkurs, avgörs saneringsansökan alltid före behandlingen av konkursansökningen. I de fall saneringsansökan godkänns och saneringen vidtar, kan gäldenären endast i undantagsfall försättas i konkurs under procedurens förlopp. Om ansökan om sanering avslås, kan företaget enligt huvudregeln försättas i konkurs, trots att ansökan om ändring av beslut inlämnats. Konkurs 6 Tingsrätten kan försätta gäldenären i konkurs, om han i övrigt och inte tillfälligt är kapabel att betala sina skulder då de förfaller. Gäldenären kan vara en fysisk person, ett företag eller annat samfund. Antingen gäldenären själv eller fordringsägaren kan ansöka om konkursförfarande, som dock alltid förutsätter domstolsbeslut. Ansökan riktas till tingsrätten på gäldenärens hemort. När det gäller bolag avses den tingsrätt inom vilkens område bolaget i huvudsak administreras i Finland. Nedan har redogjorts för hur konkursproceduren generellt sker sett ur både gäldenärens och fodringsägarens synvinkel Proceduren bildar en helhet, därför kan en klar gränsdragning inte i praktiken göras mellan dessa två synvinklar. I avsnittet gäldenärens synvinkel har konkursförloppet i sin helhet framförts och texten preciserats med för fordringsägaren viktiga synpunkter. Gäldenärens synvinkel Om gäldenären själv ansöker om konkurs, kan bolaget direkt försättas i konkurs. I aktiebolag förutsätts styrelsemajoritetsbeslut, om inte bolagsordningen förutsätter andra stramare bestämmelser. Då det gäller öppna bolag och kommanditbolag kan även en ansvarig bolagsman ansöka om att bolaget försätts i konkurs. Näringsidkare fattar själv beslut om konkurs. Konkursen börjar i och med att gäldenären försätts i konkurs och därmed förlorar sin rätt att bestämma över konkursboets egendom. Då konkursbeslutet fattas utser tingsrätten en eller flere boförvaltare att sköta utredningen av konkursboet. Boförvaltaren tar hand om boets egendom och utreder fordringarna samt uppgör en förteckning över boets egendom. Detta i regel inom cirka två månader räknat från när konkursförfarandet inleddes samt en skriftlig utredning över den ekonomiska verksamhet, som gäldenären idkat, och orsakerna till konkursen. Gäldenären bekräftar boförteckningens riktighet. I bolag representeras gäldenären av styrelsemedlemmarna eller verkställande direktören. Konkursen kan återkallas på basis av gäldenärens eller den initiativtagande fordringsägarens gemensamma ansökan. En förutsättning för annulleringen är att ansökan gjorts inom åtta dagar räknat från när gäldenären försatts i konkurs samt att giltigt skäl kunnat presteras. I sådana fall hör domstolen boförvaltaren och efter övervägande fordringsägarna. Om konkursboets tillgångar är tillräckliga i den mån att fordringsägarna kan få skifteslotter, bestämmer boförvaltaren datum för när fordringsägarna senast skall uppge sina fordringar till konkursbevakningen. Att uppge fordringarna benämns konkursbevakning. Domstolen utlyser bevakningsdagen. Det ankommer på boförvaltaren att även reda ut oklarheter och tvistemål, som berör de bevakade fordringarna. Vid behov kan tvistemålen även avgöras av domstol. Boförvaltaren uppgör ett tilläggförslag till förteckningen av de bevakade fordringarna. Tingsrätten granskar och fastställer förslaget. Tilläggsförteckningen anger hur konkursboets tillgångar skall skiftas mellan fordringsägarna. Om konkursboets tillgångar inte täcker procedurkostnaderna eller fordringsägarnas skifteslotter skulle bli mycket små, kan tingsrätten fatta beslut om att konkursen hävs. Då en konkurs hävs upphör konkursens rättsliga verkan att gälla. Gäldenär i form av aktiebolag avförs då från handelsregistret. 7 Som ett alternativ till hävningen, kan domstolen på förslag av konkursombudsmannen fatta beslut om att konkursen fortsätter även som offentlig utredning, om boet endast har små tillgångar eller det föreligger särskilt skäl att fortsätta att utreda gäldenärens eller konkursboets ageranden. Den offentliga utredningen sköter den av konkursombudsmannen utsedda utredaren. Konkursombudsmannen övervakar att konkursboförvaltarna verkar enligt lag och god boförvaltningssed. Gäldenären blir inte efter konkursen befriad från sitt skuldansvar, han ansvarar för sina skulder även med senare förvärvad egendom. Företag, som sätts i konkurs, upphör i regel att existera efter konkursen. Efter att konkursboet utretts, omvandlas boets egendom i pengar och boförvaltaren skall komma med en slutredovisning, som inkluderar en utredning över konkursboets administration och fordringsägarnas skifteslotter. Slutredovisningen godkänns av fordringsägarmötet och konkursen är slutbehandlad då detta skett. Fordringsägarens synvinkel Om fordringsägaren försätter gäldenären i konkurs förutsätts dom, som trätt i kraft, eller ett i övrigt entydigt tillgodohavande. Då fordringsägaren ansöker om konkursförfarande uppmanas gäldenären komma med ett skriftligt utlåtande huruvida gäldenären motsätter sig fordringsägarens konkursansökan. Konkurs kan undvikas genom att framlägga bevis på att tillgodohavandet strider mot konkurslagen eller genom att betala skulden. Fordringsägaren skall bevaka sitt eget tillgodohavande inom den tidsrymd, som boförvaltaren gett – i annat fall förlorar han i regel rätten till sin skifteslott. Bevakningen kan dock under vissa omständigheter kompletteras senare som s.k. efterbevakning. Parterna kan efter boförvaltarens förslag till skifteslottet bestrida varandras fordringar eller prioriteringar inom en månad räknat från dagen när förslaget till skiftesförteckningen blev klart. Tvistemålet skall preciseras och motiveras. Tvistemål underkastade fordringar kan fastställas då domstol godkänner skiftesförteckningen eller de kan överföras till separat behandling. Ändring av beslutet kan ansökas separat om. Konkursboets tillgångar delas mellan fordringsägarna enligt den fastställda skiftesförteckningen. Då konkursboet utretts och boets egendom omvandlats i pengar, skall de återstående tillgångarna utan dröjsmål delas ut åt fordringsägarna. Boförvaltaren skall betala de slutliga skifteslotterna åt fordringsägarna när slutredovisningen blivit klar. Fordringsägarna har beslutsrätt när det gäller boets angelägenheter. Boförvaltaren ser till att de större ärendena föreläggs fordringsägarmötet för behandling. Fordringsägarna röstar med enkel majoritet om besluten i proportion till sina tillgodohavanden. I praktiken fattar alltså de största fordringsägarna besluten om boets angelägenheter. Då det gäller omfattande konkursbon kan utredningen av boets egendom ta flere år i anspråk. I dessa fall kan eventuella rättegångar bli aktuella. Tilläggsuppgifter: www.konkurssiasiamis.fi 8 Aktiebolagsledningens ansvar Aktiebolagets styrelse är ett bolagsrättsligt organ, som har hand om bolagets administration och den behöriga organiseringen av verksamheten. Styrelsen har en allmän befogenhet när det gäller företagets ärenden, vilket innebär att den kan fatta beslut som inte uttryckligen enligt lagen kräver bolagsstämmans beslut. Både bolagets styrelse och den eventuella verkställande direktören skall i all sin verksamhet främja bolagets intressen. Därför är det inte möjligt att någons personliga (t ex enskild aktieägare) intressen kan gå före bolagets intressen, vilket skulle leda till skadeståndsansvar för styrelsemedlemmen. Aktiebolagslagen innehåller stadganden om styrelsemedlemmarnas och verkställande direktörens skadeståndsrättsliga antagande om vållande av oaktsamhet i situationer, då skada uppstått p.g.a. att man förfarit på sätt som strider mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen eller genom aktioner, som gynnat bolaget närstående kretsar. Sådana åtgärder kan t ex vara överföring av bolagets tillgångar till underpris eller utdelning av tillgångarna till aktieägarna eller andra aktörer utan att iaktta aktiebolagslagens stadganden. I en osäker ekonomisk situation är det därför skäl att fästa uppmärksamhet t ex vid förutsättningarna för vinstutdelning – enligt aktiebolagslagen får tillgångar inte delas ut om man då beslutet fattas, vet eller borde ha vetat att företaget är insolvent eller att utdelningen förorsakar insolvens. Aktioner, som strider mot stadgandena, kan kränka fordringsägarnas rätt och styrelsen kan konstateras personligt skadeståndsansvarig. Med vållande av oaktsamhet avses att styrelsemedlemmen/verkställande direktören skall ersätta skadan, om personen i fråga inte kan påvisa att han agerat på ett samvetsgrant sätt. I de fall bolaget har betalningssvårigheter är det skäl att försöka betala skulderna så att fördelningen mellan fordringsägarna blir så jämn som möjligt. Det är skäl att t ex inte underlåta att betala beskattarens tillgodohavanden för att möjliggöra inköp av varor för återförsäljning. Om beskattarens fordringar lämnas obeaktade, är det risk för att bolagets ledning gör sig skyldig till skattebrott. Vilket kan leda till att verkställande direktören och/ eller styrelsen på rättsliga grunder kan bli personligt skadeståndsansvariga för de obetalda skatterna. Då företaget drabbas av betalningssvårigheter är det alltid skäl att komma ihåg möjligheten till företagssanering. Aktiebolagets eget negativa kapital Om bolagets styrelse konstaterar att bolagets eget kapital är negativt, skall styrelsen omedelbart göra en registeranmälan om det förlorade aktiekapitalet. Denna anteckning i registret om att aktiekapitalet förlorats kan elimineras på basis av en anmälan om att bolagets eget kapital enligt den bifogade balansen är över hälften av aktiekapitalet – som framgår av annan utredning enligt följande stycke. Vid beräkningen av det egna kapitalet räknas kapitallån som eget kapital. Dessutom beaktas bolagets planenliga ackumulerade avskrivningsdifferenser och frivilliga reserveringar som tillägg till det egna kapitalet. Om bolagets sannolika överlåtelsepris (förutom tillfälligt) är väsentligt större än bokföringsvärdet, kan även differensen mellan det sannolika överlåtelsepriset och bokföringsvärdet beaktas som ett tillägg till 9 det egna kapitalet. I de ovannämnda tilläggen till det egna kapitalet skall iakttas särskild försiktighet och ges en motiverad utredning av. I situationer då företaget har betalningssvårigheter är det alltid skäl att komma ihåg möjligheten till företagssanering. Bankernas kreditavtal FiF bad Nordea, Sampo Bank och OP-Pohjola om uppgifter beträffande deras kreditvillkor till den del dessa ger bankerna möjlighet att höja kreditmarginalerna. Dessutom fördes en diskussion med Ratia. På basis av de erhållna uppgifterna kan konstateras att villkoren för en höjning av marginalen är nästan analoga hos bankerna. Bankernas rätt att höja kreditmarginalen Enligt villkoren har bankerna rätt att höja debiteringen för krediten, om det är motiverat p.g.a. bankens ökade kostnader för medelsanskaffning eller andra kostnader, som banken inte rimligen kunnat förutse då skuldebrevshelheten undertecknades, dock max 2 - 4 procentenheter under lånetiden (beroende på banken). Marginalen kan höjas endast om det förlöpt minst tre år sedan krediten eller en rat av den eller föregående höjning skett. Banken skall skriftligt meddela gäldenären minst två månader före höjningen träder i kraft. Kunden skall även informeras om grunderna, som bankens åtgärd är baserad på enligt villkoren i kreditavtalet. Om kreditens ränta är fast, har banken på motsvarande grunder rätt att höja även en sådan kredits ränta. Nordea har dessutom meddelat att för småföretagens del kommer höjningar åtminstone i detta skede inte att företas. Med småföretag avses här sådana företag, som har max fem anställda. Dock kan även företagets bransch påverka bedömningen av höjningsbehovet. Enligt föreliggande uppgifter kommer de första höjningarna möjligen att göras från december 2008, då information om dessa ges företagen två månader tidigare. Om gäldenären inte godkänner höjningen har han rätt att per ikraftträdandet säga upp sin kredit för återbetalning utan att det förorsakar kostnader av olika slag. Bankens rätt att kräva tilläggssäkerhet Banken kan i speciella situationer ha rätt att kräva tilläggssäkerhet för krediten. Det är skäl att separat granska dessa förutsättningar i skuldebrevets villkor. Ett för småföretag typiskt tilläggssäkerhetsvillkor kan t ex vara följande: ”Om banken påvisar att den givna säkerheten inte längre kan anses vara tillräcklig och betalningen av krediten, räntan eller tilläggsräntan enligt avtalet därför äventyras och säkerhetens värdeminskning beror på gäldenärens eller pantinnehavarens åtgärder, skall gäldenären inom av banken utsatt minst en månads tid och på av banken godkänt sätt öka säkerheten eller avkorta krediten med det belopp, som banken skriftligt meddelat. I annat fall kan banken skriftligt säga upp krediten för omedelbar återbetalning”. 10 Det är skäl att noggrant läsa villkoret, som gäller tilläggssäkerhet. Enligt det föregående villkoret kan säkerhetens värdeminskning t ex ha berott på gäldenärens eller pantinnehavarens åtgärder. En allmän försämring av den ekonomiska situationen som resulterat i ett minskat värde på säkerheten, är inte förorsakat av gäldenären och följaktligen kan tilläggssäkerhet enligt ifrågavarande villkor inte krävas. Banken skall enligt villkoret även kunna påvisa att den ställda säkerheten inte längre kan anses som tillräcklig och att de avtalsenliga betalningarna därför äventyras. Dock skall observeras att villkoren beträffande tilläggssäkerheten kan variera, därför skall förutsättningarna alltid kontrolleras i skuldebrevets villkor. Bankens rätt att tidigarelägga kreditens förfallodag Banken har enligt ett typiskt villkor rätt att tidigarelägga skuldens förfallodag så att den förfaller till betalning med omedelbar verkan om gäldenären underlåter att betala kapital, ränta, dröjsmålsränta eller tilläggsränta på förfallodagen och betalningen är minst en månad försenad samt fortfarande inte betalad. I situationer av denna art har banken rätt att höja räntan på krediten med en s.k. tilläggsränta, åtgärden är då ett alternativ till en uppsägning av krediten. Det är viktigt för företagaren att ta del även av detta villkor i sin skuldsedel/sitt kreditavtal. Det är skäl att genast informera banken och förhandla med den om företaget inte klarar av att sköta den överenskomna amorteringen. Nedsatt marginal Bankernas kreditvillkor har inte på något sätt beaktat en situation då bankens kostnader för medelsanskaffning eller andra kostnader ”normaliseras”, t ex p.g.a. en återhämtning av den ekonomiska situationen. M a o sagt en höjning av marginalen till den nivå, som föregick höjningen, är inte ett avtalsvillkor. Vilket ur bankens synpunkt sett är helt naturligt. Företaget skall därför själv notera den ekonomiska situationens återhämtning och vid behov kräva att banken sänker nivån. Företagaren kan konkurens utsätta bankerna på nytt. Indrivning av fordringar Indrivning av fordringar är frivillig indrivning, tratta och rättslig indrivning. Innan dessa indrivningsmetoder praktiseras, informeras om spelreglerna för dröjsmålsräntor. Dröjsmålsränta Dröjsmålsränta skall alltid betalas på försenad rat, trots att överenskommelse inte träffats. I de fall gäldenären och fordringsägaren överenskommit om dröjsmålsränta eller intern affärspraxis mellan dem så stipulerar, gäller någotdera alternativet för dröjsmålsräntan. Räntelagen praktiseras först i andra hand, vilket innebär att annan överenskommit inte träffats. Då det gäller skuldförhållanden mellan näringsidkare och konsument är dock räntelagens bestämmelser om dröjsmålsränta tvingande. Om det är fråga om avtal, som gäller konsumtionskredit eller konsumtionsvaror, kan dröjsmålsräntan vara max den i lagen fastställda. 11 På kredit, vars förfallodag fastställts på förhand, skall betalas dröjsmålsränta räknat från förfallodagen. Skyldighet att betala dröjsmålsränta uppstår automatiskt. Företaget behöver alltså inte skicka kravbrev, påminnelser eller reklamationer för att dröjsmålsräntan skall börja löpa. Om fakturan betalats försenad utan dröjsmålsränta, skall krav på dröjsmålsränta ställas inom en rimlig tid. Om förfallodagen är helgdag, kan dröjsmålsräntan krävas först fr.o.m. den första vardagen. Om förfallodagen inte på förhand angetts, skall gäldenären betala dröjsmålsränta då 30 dagar förflutit sedan dagen då företaget skickade fakturan eller krävde att en bestämd penningsumma skulle betalas. Konsumenten är dock inte skyldig att betala dröjsmålsränta för tiden, som föregått faktura eller betalningsuppmaning. På motsvarande sätt förfar man i situationer då konsumenten inte på förhand känner till fakturans slutsumma. Även i dessa fall, när det gäller betalningen av dröjsmålsräntan, är betalningsskyldigheten inte på förhand fastställd som bindande. Om fakturan gäller kredit inom ramen för konsumentförhållande, skall i fakturan eller annat betalningskrav nämnas den ikraftvarande dröjsmålsräntans storlek och den tidpunkt från vilken dröjsmålsräntan skall betalas. Konsumenten är inte skyldig att betala dröjsmålsränta för den tid som förflutit innan företaget gett uppgifter om dröjsmålsräntan. Då betalningen av krediten dröjer skall dröjsmålsränta betalas enligt en årlig ränta, som är 7 procent högre än den referensränta, som vid ifrågavarande tidpunkt fastslås av Europeiska centralbanken. Den årliga dröjsmålsräntan för tidsperioden 1.7 – 31.12.2008 är 11,5 procent (referensräntan utökad med en 7 procents tilläggsränta enligt räntelagen). Dröjsmålsräntebeloppen varierar per halvår och finns till påseende på Finlands Banks sidor www.suomenpankki.fi Företagen kan fritt överenskomma om tillämpning av dröjsmålsränta. Om överenskommelse inte träffats gäller ovan nämnda dröjsmålsränta enligt räntelagen. Om företaget önskar debitera en högre dröjsmålsränta, skall därom överenskommas. Beaktas bör dock att enbart en anteckning i fakturan inte nödvändigtvis är tillräckligt, separat överenskommelse krävs för att även gälla gäldenärsparten. För detta ändamål lämpar sig även standardavtalsvillkoren, som företaget använder i samband med försäljning av varor och tjänster. Dessa villkor skall även delges gäldenären, som skall ha godkänt dessa som en del av köpevillkoren. Betalningspåminnelse Betalningspåminnelsen är en fritt formad handling, som påminner om att fakturan är obetald och uppmanar fakturamottagaren att betala den. Betalningspåminnelsen kan även skickas i form av en faktura försedd med en anteckning om att det är fråga om en påminnelsefaktura. Av betalningspåminnelsen skall klart framgå att om fakturan inte betalas per förfallodagen, resulterar det i indrivning. För betalningspåminnelsen kan debiteras en skälig ersättning. Om ersättningen krävs av konsument kan påminnelsens maximala belopp vara fem euro. Konsumenten kan debiteras indrivningskostnader för påminnelsen endast under förutsättning att gäldenären minst 14 dagar tidigare skickats en faktura eller annat förfallomeddelande samt att det före avsändandet av betalningspåminnelsen förflutit minst 14 dagar. Om tillgodohavandet enligt avtalet skall betalas på en viss förfallodag utan vidare separat meddelande, får konsumentgäldenären kräva indrivningskostnader endast om det före betalningspåminnelsen avsänts förflutit minst 14 dagar räknat från förfallodagen. Förenämnda tidsgränser berör inte situationer då tillgodohavande indrivs av annan näringsidkare. Kravet på en god indrivningssed bör dock beaktas. 12 Kravbrev Indrivning av fordring kan följas upp med ett kravbrev, om inte betalningspåminnelsen resulterat i betalning. Indrivningen kan även ges åt en indrivningsbyrå för vidare åtgärder. Om företagaren själv sköter indrivningen, är det skäl att i kravbrevet nämna följande: 1) fordringsägarens namn och adress, 2) grunden för fordran, 3) specifikation av fordringens kapital, ränta, dröjsmålsränta och indrivningskostnader, 4) totalbelopp som krävs, 5) åt vem, hur och när skall tillgodohavandet betalats, 6) gäldenärens möjlighet att framföra synpunkter på fordringens belopp, grund samt uppgift om under vilken tidsperiod detta skall ske, 7) vem skall synpunkterna riktas till? I kravet på betalning är det skäl att även nämna beräkningsgrunden för räntorna. Om så icke skett, skall gäldenären informeras om att han har rätt till en utredning över hur räntorna bestämts. Det är även skäl att nämna påföljderna om fakturan inte betalas. Dessa kan vara att ärendet anhängiggörs vid tingsrätten och resultera i en anteckning i gäldenärens kredituppgifter. Vid indrivning är det inte tillåtet att använda metoder, som strider mot god indrivningssed eller i övrigt för gäldenären olämpliga procedurer. Gäldenären får inte åsamkas oskäliga kostnader, onödiga utgifter eller men, ges oriktiga eller vilseledande uppgifter om följderna av förseelsen och hans integritetsskydd får inte heller äventyras. Även för avsändande av kravbrev kan debiteras indrivningsavgift. Då det gäller konsumentfordringar kan kostnaden vara 21 euro, om fordringens kapital är 250 euro eller mindre och 45 euro, om kapitalet är större än 250 euro. För näringsidkare kan tillämpas en skälig indrivningsavgift, som t o m kan vara större än då det gäller konsumentfordringar. Om den frivilliga indrivningen inte ger resultat, återstår att överväga indrivning på rättslig väg. Här föreligger alltid en kostnadsrisk, därför är det skäl att noggrant kartlägga vilka riskfaktorerna är innan det slutliga beslutet fattas. Gäldenärens ekonomiska ställning är det även skäl att granska. Om fordran är tvistig lönar det sig p.g.a. kostnadsrisken att överväga fortsatta aktioner. Tratta Trattan är en betalningsuppmaning, som hotar med offentlighet och med vilken gäldenären uppmanas att inom stipulerad tid betala det förfallna tillgodohavandet inklusive ränta och kostnader. Trattan används i huvudsak av banker och indrivningsbyråer. Trattan avviker från det normala kravbrevet genom att det innehåller ett hot om att publicera indrivningen och den obetalda fakturan hos Suomen Asiakastieto Oy, vilket resulterar i att den noteras i kredituppgifterna. Effekten av trattan är baserad på hot om offentlig protestering, som ger upphov till negativa följder som i sin tur sporrar till att betala skulden. Trattan är inte en rättslig indrivning och är därför inte relevant när det gäller att få ett beslut om utmätning. Indrivning med tratta förutsätter alltid att fordran är entydigt klar och obestridlig. 13 Indrivningsbyråerna sköter i regel trattaindrivningen för företagens räkning. Byråerna får alla nödiga uppgifter av uppdragsgivaren och skickar gäldenären trattan med uppgift om att den protesteras om betalning inte sker inom utsatt tid. Samtidigt informeras kredituppgiftsbolaget, vilket föranleder en anteckning om betalningsdröjsmål. Uppgiften om betalningsdröjsmålet innebär inte i detta skede någon anteckning om betalningsstörning i kredituppgifterna. Om en klar och obestridlig fordran inte betalas, informerar indrivningsbyrån Suomen Asiakastieto Oy om saken. I detta skede fattas beslut om trattan skall publiceras som tyst eller offentlig. En tyst protest innebär att ärendet inte ges offentlighet, men antecknas i Asiakastietos register. En offentlig protest publiceras även i näringslivets tidningars protestlista. När Asiakastieto fått information om den protesterade fordran, skickar de gäldenären ett protestmeddelande i vilket det konstateras att om fordran betalas inom sju dagar kommer protesten att betecknas som tyst. Gäldenären har en möjlighet att förhindra protesteringen av trattan genom att bestrida den. Det räcker inte med att helt grundlöst bestrida trattan, gäldenären måste kunna framföra grunderna varför han anser att fordringsägarens fordran är grundlös. Indrivning av en fordran, som bestridits, skall fortsätta vid domstol. En offentligjord tratta är ett tecken på försvagad betalningsförmåga och kan även i övrigt ge upphov till svårigheter inom affärslivet. Konsumentfordringar kan inte indrivas med tratta. Juridisk indrivning Då det gäller konsumentfordringar kan indrivningsärendet föras till domstol först efter det vederbörlig indrivning skett – vilket innebär när betalningsuppmaning skett och betalnings- och påminnelsetiderna löpt ut. Det är dessutom inte förenligt med god indrivningssed att näringsidkaren indriver fordran genast vid domstolsbehandling, det kan då förorsaka näringsidkaren onödiga indrivningskostnader. Fordran indrivs i regel vid en summarisk procedur på basis av en kortfattad stämningsansökan. Med summarisk procedur avses en förenklad process, då fordran enligt kärandens uppfattning är klar och obestridlig. I indrivningsärenden gäller domstolen på svarandens hemort – om inte annorlunda överenskommits om. När det gäller bolag framgår hemorten av handelsregistret. I stämningsansökan preciseras kraven, ränte-, indrivnings- och rättegångskostnaderna samt exakt preciserade avtal, förbindelser, faktura eller annat skriftligt intyg, som fordran är baserad på. Samtidigt meddelas om fordran enligt käranden är obestridlig. Stämningsansökan kan sändas till tingsrätten per post eller e-post. Tingsrätten har i regel färdiga blanketter, på vilka den summariska stämningsansökan kan göras på egen hand. Vid tingsrätten är det skäl att kräva såväl rimliga indrivnings- som rättegångskostnader. Det finns gränser för kraven, som berör konsumentfordringarna. Stämningsansökan ges svarande till kännedom, svarstiden är kort – endast 14 dagar räknat från när stämningsansökan getts. Om denna inte bestrids, d v s svaranden inte svarar eller i sitt svar inte har angett någon grund för att bestrida stämningen eller åberopar en grund, som helt klart inte påverkar ärendets lösning, ges en tredskodom. I fall att kraven möter motstånd, överförs ärendet till en normallång rättegångsprocess med muntliga och skriftliga förberedelser. Svarande, som fått en tredskodom kan ansöka om återvinning inom 30 dagar räknat från dagen då 14 svaranden bevisligen delgetts tredskodomen. Det sker då även en övergång till en mera omfattande process – om sakägaren i återvinningsansökan nämner en sådan orsak, som kunda ha haft betydelse för ärendet. Tilläggsuppgifter: www.oikeus.fi Avtalen och insolvensrisken Det mest förordade sättet är att göra ett skriftligt avtal, för att senare kunna påvisa vad man avtalat om. I avtalen är det skäl att beakta avtalspartens eventuella insolvenssituation. T ex i situationer då varor levereras till kunden på annat sätt än mot kontantbetalning, kan det vara klokt att tillämpa det s.k. villkoret för ägarförbehåll. Med ägarförbehållsvillkor avses att äganderätten till varorna kvarstår hos säljaren tills köpesumman i sin helhet erlagts. De sålda varorna fungerar sålunda som säkerhet för att skulden betalas. Detta är av betydelse om köparen försätts i konkurs. Enligt konkurslagen kan nämligen utomståendes egendom, som kan separeras från gäldenärens egendom, inte ingå i konkursboet. Därför har säljaren rätt att efter en närmare preciserad redovisningsperiod återta de varor, som sålts enligt villkoret om egendoms återvinning, från köparens konkursbo. Om villkoren för återvinning av egendom skall dock överenskommas innan varorna tagits i besittning av köparen. Därför räcker det inte med en anteckning om detta i fakturan och ger inte heller den eftersträvade säkerheten. Dessutom är det skäl att i avtalet förutsätta att varorna uppbevaras separat från gäldenärens övriga egendom. Observeras bör att återvinningsvillkoret är effektlöst om köparen har rätt att inkludera varorna i sin övriga egendom (t ex reservdelar o dyl.) eller om han har rätt att överlåta varorna vidare. I så fall ingår varorna i köparens konkursbo och för säljaren kvarstår i konkursboet endast en penningfordran utan säkerhet. Parternas ursprungliga avsikt är en situation då köparen säljer vidare de varor han fått och säljaren kan säkra sitt tillgodohavande vid konkursen t ex genom det s.k. kommissionsvillkoret. Tanken är då att varorna är säljarens egendom och köparen säljer dem vidare för säljarens räkning, men i sitt eget namn. Då kan de varor, som säljaren levererat skiljas från köparens övriga egendom (t ex genom att lagra den separat från köparens egendom). Arbetsgivarförpliktelserna I dessa anvisningar behandlas neutralt olika situationer, som anknyter till användningen av arbetskraft. I små företag är personalen företagets viktigaste kraftresurs, undersökningar visar även att de små företagen är goda arbetsplatser. Målet för anvisningen är inte att sporra företagen att minska arbetskraften eller öka otypiska arbetsförhållanden. Målet är att berätta för företagen hur man i en osäker ekonomisk situation kan anpassa personalen på ett vederbörligt sätt. Uppgörande av arbetsavtal 15 Arbetsavtalets form och varaktighet Arbetsavtalet kan göras muntligt, skriftligt eller elektroniskt. Det är dock bra att göra det skriftligt, så att båda parter har klart för sig vad man avtalat om. Arbetsgivaren skall ge arbetstagaren en skriftlig utredning över arbetets centrala villkor, därför faller det sig naturligt att redogöra för villkoren som en del av det skriftliga arbetsavtalet. Tillsvidare ikraftvarande arbetsavtal Tillsvidare ikraftvarande arbetsavtal (ordinarie arbetsavtal) är den vanligaste formen av arbetsavtal. Dessa tillsvidare ikraftvarande arbetsavtal kan uppsägas p.g.a. av produktionstekniska och ekonomiska orsaker efter uppsägningstidens slut. I arbetsavtalslagen har stadgats om uppsägningstider, som följs om inte annat överenskommits om. >>Se uppsägningstiderna enligt arbetsavtalslagen Arbetsgivaren och arbetstagaren kan överenskomma om uppsägningstidens längd i de fall branschen inte har ett allmänt bindande kollektivavtal, som innehåller bestämmelser om uppsägningstid. Uppsägningstiden kan vara 0 – 6 månader i de fall man träffat överenskommelse härom. Arbetstagarens uppsägningstid får dock inte vara längre än arbetsgivarens. Arbetsförhållandet upphör vid uppsägningstiden slut. Under uppsägningstiden sker ingen förändring av arbetsgivarens och arbetstagarens skyldigheter, vilket innebär att arbetsgivaren är skyldig att betala arbetstagaren lön och arbetstagaren skyldig att arbeta enligt vad i arbetsavtalet överenskommits om. Under uppsägningstiden intjänas även semester på normalt sätt. Tidsbundna arbetsavtal Tidsbundna arbetsavtal kan ingås på arbetsgivarens initiativ eller av motiverad anledning, som t ex kan vara att utföra ett visst arbete, slutföra en viss order eller ett visst projekt, säsongarbete, vikariat eller produktionstoppar. Om det på arbetsgivarens initiativ ingås flere visstidsavtal med arbetstagaren, skall varje avtal ha en motiverad anledning. Sammankoppling av arbetsförhållanden är förbjudet. Tidsbundna arbetsavtal upphör utan uppsägning när den utsatta tiden löpt ut eller arbetet blivit utfört. Ett tidsbundet arbetsavtal kan alltså inte uppsägas – om inte uppsägningsmöjligheten särskilt nämnts i arbetsavtalet. Enligt huvudregeln får arbetstagare med tidsbundna avtal inte permitteras – endast om arbetstagaren vikarierar en ordinarie arbetstagare, som arbetsgivaren hade haft rätt att permittera, om han hade varit i arbete. Prövotid Arbetsgivaren och arbetstagaren kan överenskomma om en max 4 månaders prövotid när det gäller tillsvidare ikraftvarande och tidsbundna arbetsavtal. Prövotiden kan dock vara max hälften av den utsatta tiden för visstidsavtalet (t ex när det gäller ett 6 månaders arbetsförhållande kan prövotiden vara max 3 månader). Under prövotiden kan arbetsförhållandet utan uppsägningstid avslutas av båda parter. Uppsägning under prövotid får inte vara baserad på osakliga eller diskriminerande grunder eller ekonomiska orsaker. >>Se tilläggsuppgifter om prövotiden 16 Arbetsförhållandets avslutande p.g.a. ekonomiska och produktionstekniska orsaker Enligt arbetsavtalslagen kan uppsägning ske endast av sakliga och vägande skäl. Skäl baserade på ekonomiska, produktionstekniska eller omorganisering av arbetsgivarens verksamhet, vilka i väsentlig grad och permanent minskat arbetet, är en laglig orsak till uppsägning. Någon grund för uppsägning finns dock inte om arbetstagaren kan omplaceras eller utbildas för andra arbetsuppgifter. Vid uppsägning bör även beaktas rätten till att fritt söka arbete, som framgår av bestämmelserna om skydd vid förändringar. Uppsägningstiderna finns angivna i arbetsavtalslagen. De branschvisa avtalen om uppsägningsskydd innehåller också bestämmelser om dessa. Vid uppsägning p.g.a. ekonomiska och produktionstekniska orsaker skall även återanställningsskyldigheten enligt arbetsavtalslagen beaktas. Uppsägningen skall även alltid föregås av skyldigheten att redogöra för uppsägningsgrunderna och alternativen samt de tillbudsstående arbetskraftstjänsterna. Omvandling till deltid Arbetsgivaren har ensidig rätt att omvandla arbetsförhållandet till deltid på samma grunder som krävs för uppsägning p.g.a. ekonomiska och produktionstekniska orsaker. Omvandlingen sker med iakttagande av arbetstagarens individuella uppsägningstid. Ändring av arbetsförhållandets villkor Det är möjligt att på grund av ekonomiska och produktionstekniska orsaker ändra villkoren för arbetsförhållandet genom att eliminera förmåner, som är anslutna till arbetsförhållandet, förutsatt att även uppsägningsgrunden besannas. Lönerna kan nedsättas för att undvika uppsägningar p.g.a. ekonomiska och produktionstekniska grunder. Vilket då sker med iakttagande av uppsägningstider. Bestämmelserna i kollektivavtalet, som berör lönestruktur samt minimilöner, skall beaktas. Kollektivavtalets specialbestämmelser, som t ex semesterpremien/ semesterpenningen och bestämmelserna om arbetstidsförkortning, kan man i allmänhet i dylika situationer inte ens avtala om att avvika från. Permittering Tiden för meddelande om permittering är i allmänhet 14 dagar. Bestämmelserna, som gäller permittering finns i arbetsavtalslagen eller ingår i de branschvisa kollektivavtalens avsnitt om uppsägningsskydd. Grunderna är desamma som vid uppsägning, men även en tillfällig arbetsminskning berättigar till permittering. Permitteringarna kan verkställas som heltidspermitteringar, i form av förkortade arbetsveckor eller förkortningar av den dagliga arbetstiden. Permitteringen skall föregås av en utredning över orsakerna samt andra faktorer, som arbetstagaren har rätt att framföra sin åsikt om. Arbetsgivaren är skyldig att minst 7 dagar tidigare meddela när arbetstagaren kan återvända till arbetet, om inte annan överenskommelse träffats. Arbetsgivaren kan säga upp en permitterad arbetstagare med iakttagande av normal uppsägningstid, om de ekonomiska och produktionstekniska orsakerna föreligger. Lön för uppsägningstiden betalas. Under permitteringstiden kan arbetstagaren säga upp sig utan uppsägningstid. Då permitteringen pågått utan avbrott i minst 200 dagar 17 kan arbetstagaren säga upp sig utan uppsägningstid och får då en ersättning som motsvarar arbetsgivarens lön för uppsägningstiden. Tillämpningen av samarbetslagen Samarbetslagen skall tillämpas i företag med minst 20 regelbundet arbetande anställda. Bestämmelser, som berör personalminskningar tillämpas då arbetsgivaren överväger åtgärder, som kan leda till uppsägning, permittering eller omvandling av arbetstid till deltid p.g.a. ekonomiska och produktionstekniska orsaker. I dessa fall skall en egen i lagen stadgad förhandlingsprocedur ske. >>Tilläggsuppgifter ger samarbetslagens handledning, som du hittar under denna länk Beskattning Skatteförvaltningen följer noggrant med skatternas betalningsförmedling. Om inte debiterade skatter betalats på förfallodagen, skickar skatteförvaltningen en betalningspåminnelse. Om ingenting sker, skickas skatteskulden för utmätning, då utöver dröjsmålsränta dessutom debiteras kostnader p.g.a. utsökningen. Då det gäller underlåtelse att betala mervärdesskatt och arbetsgivarprestationer kan, utöver förseningspåföljder och skattehöjning, även följa att man hamnar i protestlistan, vilket försvårar affärsverksamheten. Om betalningssvårigheter överraskar, är det av stor vikt att kontakta skatteförvaltningen och försöka få ett avtal om betalningsarrangemang eller uppskov med betalningen. Då det är fråga om att uppskov skall en skriftlig ansökan inlämnas. Indrivningen avbryts om uppskov beviljas. För uppskovstiden debiteras uppskovsränta (11,5 %). En förutsättning för att uppskov beviljas kan även vara att säkerhet ställs. Betalningsarrangemanget kan fås på skriftlig eller muntlig ansökan. Här påverkar bl a det förfallna skattebeloppet och tidigare beteendemönster visavi betalningar. Om skatterna redan gått till utmätning, kan skatteförvaltningen inte längre gå in för betalningsarrangemang, det gäller att förhandla med exekutionsmyndigheten. Redan därför är det synnerligen viktigt att i ett så tidigt skede som möjligt stå i kontakt med skatteförvaltningen. Dessutom är det bra om man på förfallodagen kan betala ens en del av skatten, som förfaller. Vilket visar skatteförvaltningen att betalningsvilja nog finns. Företagets utbildningsmöjligheter i en krissituation Då företaget drabbas t ex av en kris p.g.a. de ekonomiska konjunkturerna, erbjuder utbildningssystemet möjlighet att för företagaren och arbetstagarna lindra de olägenheter, som en inskränkning av eller avslutning på verksamheten, förorsakar. Utbildning i gemensam anskaffning T ex arbets- och näringsministeriet använder sig av en utbildning i gemensam anskaffning. ”TäsmäKoulutus” och ”MuutosKoulutus”-produkterna är avsedda för att lindra verkan i företagsverksamhetens krissituationer. Tilläggsuppgifter om dessa 18 möjligheter fås under adress www.mol.fi under punkten työnantajan palvelut eller av den egna kommunens arbetskraftsbyrå TäsmäKoulutus TäsmäKoulutus (fri övers: skräddarsydd utbildning) är ett alternativ till personalutbildning då det sker förändringar i företaget och dessa förutsätter en grundlig uppdatering av företagarens eller arbetstagarnas kunnande. Det kan gälla antingen teknologiska eller operativa förändringar. Med TäsmäKoulutus är strävan även att förhindra permitteringar eller uppsägningar. TäsmäKoulutus kan speciellt små och medelstora företag inrikta sig på. Såväl företagaren själv som leasingarbetskraft kan delta. Målet är att de som genomgått utbildningen placeras i samma företagares tjänst. Arbets- och näringsministeriet deltar i planeringen av TäsmäKoulutus och konkurensutsätter producenten av den för branschen lämpligaste utbildningstjänsten. Företaget föreslår de arbetstagare som skall delta i utbildningen. TäsmäKoulutus finansieras av arbetsgivaren samt arbets- och näringsministeriet tillsammans. Arbetsgivarens andel är 30 – 75 procent av de totala kostnaderna. Arbetsgivarens andel beror på företagets storlek, omsättningens/balansens slutsumma och om det år fråga om allmän eller special utbildning. MuutosKoulutus MuutosKoulutus (fri övers: övergångsutbildning) möjliggör för företaget att axla ansvar för sina arbetstagares framtid då arbetet upphör och företaget tvingas säga upp sin personal p g a produktionstekniska eller ekonomiska orsaker. MuutosKoulutus finansieras av arbetsgivaren och arbets- och näringsministeriet tillsammans. Arbetsgivarens andel är 30 procent av de totala kostnaderna och kan anslutas till andra företags- och arbetskraftstjänster, företagets utvecklingstjänster, lönestöd eller läroavtal. Med MuutosKoulutus ges hjälp åt uppsagda arbetstagare att hitta ett nytt yrke eller en ny arbetsplats. Utbildningen är även inriktad på att förbättra beredskapen som arbetssökande. Utbildningen ger likaså möjligheter att avlägga delar av yrkesexamina eller hela examen. Det är typiskt att efter utbildningen placeras att handha andra arbetsgivares uppgifter eller etablera egen företagsverksamhet. Företagarens vuxenutbildningsstöd Då efterfrågan på tjänster eller produkter i väsentlig grad avmattats, lönar det sig i vissa fall för företagaren att även gå in för ett interimistiskt avbrott eller en väsentlig minskning av företagarverksamheten och koncentrera sig på att öka sina egna kunskaper för att främja företagsverksamhetens framtida förutsättningar. Företagarens vuxenutbildningsstöd erbjuder speciellt ensamföretagaren möjlighet att till en liten del kompensera den inkomstförlust, som de minskade företagsinkomsterna förorsakat. Tilläggsuppgifter om stödet fås under adress www.koulutusrahasto.fi eller genom att ringa till Koulutusrahasto. En förutsättning för att stödet beviljas är att personen verkat som företagare i minst ett år före utbildningen. Dessutom är ett villkor för stödet att företagaren före 19 stödperioden börjar verkat som företagare eller stått i arbets- eller tjänsteförhållande i sammanlagt minst fem år. Företagaren skall för utbildningens skull avbryta eller i väsentlig grad minska sitt arbete. Om företagsverksamheten är helt avslutad har personen inte rätt till vuxenutbildning. Företagaren kan få vuxenutbildningsstöd om utbildningen har pågått i en eller flere perioder under minst två månader eller minst 43 utbildningsdagar. Dessutom förutsätts att företagarens inkomster har minskat med minst en tredjedel under och på grund av utbildningstiden. Förvärvsinkomster av företagsverksamheten beaktas under utbildningstiden. Kapitalinkomster enligt inkomstskattelagen beaktas inte. De minskade förvärvsinkomsterna utreds per granskningsperiod eller då studierna i sin helhet slutförts. Granskningsperiodens längd är minst tre månader. Företagaren skall ge en trovärdig utredning över inkomsternas minskning under utbildningstiden. Utgångspunkten för inkomstjämförelsen är senaste beskattning och de då för företagaren fastställda förvärvsinkomsterna. Senaste boksluts uppgifter kan även användas. Vuxenutbildningsstödet betalas företagaren i form av grunddelen. Stödet är 23,26 euro per utbildningsdag (i medeltal 500 euro/mån). Stödet är skatt underkastat. Sidoinkomster av annat än den egna företagsverksamheten får företagaren ha max 375 euro i månaden. Företagarens arbetslöshetsskydd Företagaren kan antingen få förtjänstrelaterad- eller grunddagpenning i fall av arbetslöshet En förutsättning för arbetslöshetsskyddet är att villkoren för arbetade dagar uppfylls: enligt huvudregeln minst 2 år företagarverksamhet under fyra år som föregått arbetslösheten så, att FöPL-inkomsten varit minst 8 520 euro om året Förtjänstrelaterad dagpenning kan beviljas företagare, som hört till företagarnas arbetslöshetskassa, www.syt.fi Person, som fungerat som etablerad företagare, har rätt till grunddagpenning och om han varit medlem i företagarnas arbetslöshetskassa, även till förtjänstrelaterad dagpenning. När det gäller arbetslöshetsskyddet är begreppet företagare ganska vitt och en del av företagets delägare – såsom även företagarens familjemedlemmar – anses ur arbetslöshetsskyddets synvinkel som företagare. Det är skäl för företagaren att alltid granska sin egen och sina familjemedlemmars anknytning till arbetslöshetsskyddet då det sker förändringar i ägarförhållandena. Hjälp ger bl a arbetslöshetskassan och företagarnas socialskyddshandbok, som finns på FiFs internet-sidor. En minskad eller avmattad företagsverksamhet berättigar inte till arbetslöshetsskydd, en förutsättning är en helt avslutad företagsverksamhet. Det finns endast ett fåtal undantag: då företagaren jämställs med löntagaren, säsongbetonad företagsverksamhet, tillfällig sysselsättning i företagsverksamhet och familjemedlems ställning. >>Se även Yrittäjän sosiaaliturvaopas / Työttömyysturva 20 Tilläggsuppgifter: www.syt.fi 21