Fordringsrätt

Fordringsrätt
Texten är sammanställd av Stefan Zetterström, universitetsadjunkt i civilrätt,
Juridiska institutionen vid Uppsala universitet.
Skulder
En skuld är i regel en förpliktelse att betala en summa pengar. Den som har en skuld betecknas
som gäldenär (gäld = skuld). Den som gäldenären skall betala till betecknas som borgenär.
Borgenärens krav på betalning kallas för fordran. Gäldenärens skuld är borgenärens fordran, två
sidor av samma mynt. Borgenär skall inte förväxlas med borgensman, vilken har en annan uppgift.
En borgensman är en person som går i borgen (löfte att betala en annans skuld) för en gäldenärs
skuld till en borgenär. Om inte gäldenären förmår/klarar av att betala sin skuld till borgenären kan
borgensmannen tvingas att betala/infria skulden. Mer om borgen under sakrätten.
Skulder kan uppkomma av olika skäl. Vanligt är att skuldförhållandet uppkommer på grund av ett
avtal mellan två parter (personer). Ett avtal medför oftast en ömsesidig förpliktelse. En avtalspart
skall leverera en sak som den andra avtalsparten köpt. Den som köpt saken skall betala för den.
Båda avtalsparterna är alltså förpliktade att prestera. En inte helt ovanlig situation är att säljaren av
saken ger köparen kredit på kanske 30 dagar (mot faktura). Köparen får hem saken och skall betala
den inom 30 dagar. Köparen har alltså en skuld och är gäldenär i förhållande till säljaren som har en
fordran och som är borgenär. Det är faktiskt möjligt att rollerna kan vara ombytta. Köparen betalar
säljaren i förskott för att denne skall tillverka en sak åt köparen. Köparen är nu borgenär och
säljaren gäldenär. Köparens fordran är dock inte (främst) pengar utan ett krav mot säljaren att
denne skall fullgöra avtalet genom leverans av den tillverkade saken. Om säljaren inte förmår/klarar
av att leverera saken kan köparens krav på saken komma att bytas ut mot ett krav på pengar
(återbetalning).
Fordringsrätt
Fordringsrätt är ett ämnesområde som inte kan placeras in i ett bestämt fack. Avtalsrätten som är
en del av obligationsrätten (relationen mellan två parter) och sakrätten (som bland annat berör
fleras anspråk på/rätt till viss egendom) har anknytning till fordringsrätten. Två parter sluter ett avtal,
ett skuldförhållande kan uppkomma och regler som berör fordringsrätt blir aktuella. Om
skulden/fordran inte betalas kan den bli föremål för indrivning och slutligen utmätning eller konkurs.
Vid utmätning och konkurs kommer den obetalda fordran även att få sakrättsliga konsekvenser. Jag
återkommer till en utförligare redovisning av utmätning och konkurs och deras relation till
fordringsrätten under avsnittet Sakrätt.
Fordran och skuld är alltså två sidor av samma mynt. Borgenären har en fordran som riktar sig
mot en gäldenär. Gäldenären har en skuld till borgenären. Ett fordringsförhållande kan uppkomma,
som tidigare sagts, av olika skäl. Fordringar och skulder kan uppkomma på grund av ett (penning)
lån, även kallad försträckning, betalning mot faktura (en form av kortare kredit), avbetalningsköp
eller skadestånd. Jag begränsar min inledande redogörelse till fordringar som uppkommer på grund
av ett (penning) lån.
Skuldebrev
Efter att banken har beviljat gäldenären ett lån upprättas ett skuldebrev. Ett skuldebrev är en
skriftlig handling i vilken gäldenären ensidigt utfäster/förbinder sig att betala en summa pengar. Att
utfästelsen är ensidig betyder att skyldigheten att betala inte förutsätter/är avhängig någon
Fördjupningstext i juridik, oktober 2004
1
(ytterligare) motprestation. Skuldebrev kan även upprättas för andra situationer än vid banklån.
Skuldebrev används bland annat vid avbetalningsköp eller andra kreditköp, studielån och lån från
släkt och vänner.
Det finns två typer av skuldebrev, löpande och enkla skuldebrev. Ett löpande skuldebrev är
antingen ställt till innehavaren eller till en namngiven person eller order. Om skuldebrevet är ställt
till innehavaren, kallas det för innehavarskuldebrev.
• Om skuldebrevet är ställt till en namngiven person eller order, kallas det för orderskuldebrev.
• Den andra typen av skuldebrev kallas för enkla skuldebrev och är ställd till viss namngiven
person. Dessa skuldebrev är vanligast mellan privatpersoner.
Löpande skuldebrev
Rätt till betalning har den som innehar ett löpande skuldebrev. Det är själva innehavet som ger
denne rätt att kräva gäldenären/den som undertecknat skuldebrevet på betalning. Gäldenären är
tvungen, och endast då, att betala den som uppvisar skuldebrevet. Om gäldenären ändå väljer att
betala trots att den påstådda innehavaren/borgenären inte uppvisar skuldebrevet, riskerar
gäldenären att få betala en gång till. Den som i god tro (exempelvis om att betalning inte skett)
förvärvar ett löpande skuldebrev behöver inte acceptera en invändning från gäldenären om att
denne har betalt någon annan. Innehavet skapar en s.k. (betalnings) legitimation som ger rätt att
kräva gäldenären på den utfästa summan.
Ett flertal tänkbara invändningar som framställs av gäldenären, och som denne med framgång
hade kunnat framföra till den ursprunglige borgenären, faller bort efter att någon annan i god tro har
förvärvat det löpande skuldebrevet. Det är därför viktigt att uppgifter som förfallodagar,
räntebetalningar och räntenivåer och betalningssätt framgår av skuldebrevet. Dessutom bör av
samma skäl avbetalningar som görs antecknas på skuldebrevet. Om dessa uppgifter saknas
riskerar gäldenären att få betala en gång till för det fall en ny förvärvare av skuldebrevet dyker upp
och kräver betalt. Gäldenären bör vid betalningstillfället, om det rör en slutbetalning, se till att
behålla skuldebrevet för förstörelse (eller för att kunna ges ut igen).
Det finns vissa invändningar som står sig/håller även mot en ny förvärvare i god tro.
Av 17 § skuldebrevslagen framgår bland annat följande s.k. bestående invändningar.
• Förfalskning av skuldebrevet
• Grovt tvång (att utfärda skuldebrevet), s.k. råntvång.
• Omyndig som utfärdat skuldebrevet
• Skuldebrevet har dödats med stöd av lagen om dödande av förkommen handling
Enkla skuldebrev
Enkla skuldebrev behandlas dock något annorlunda än de löpande. I dessa fall kan gäldenären
göra samma invändningar mot en ny förvärvare i god tro som gäldenären kunnat göra mot den
ursprunglige borgenären/fordringsägaren. Anledningen till denna skillnad mot reglerna för de
löpande skuldebreven är främst att det enkla skuldebrevet inte är bärare av en rättighet. Det är
alltså inte själva innehavet och uppvisandet av det enkla skuldebrevet som berättigar/legitimerar
borgenären/fordringsägaren till betalning. Det enkla skuldebrevet behöver inte ens visas upp vid
betalningstillfället. Skuldebrevet är endast ett bevis på en fordran inte en förutsättning för betalning.
Fördjupningstext i juridik, oktober 2004
2
En överlåtelse av ett enkelt skuldebrev sker genom att gäldenären underrättas om överlåtelsen.
Underrättelsen kan lämnas av såväl överlåtaren som förvärvaren.
Ränta och övriga förpliktelser
Banken kommer under alla omständigheter att kräva ränta för att låna ut pengar. Räntan är den
förtjänst/inkomst som banken gör för att låna ut pengar till låntagaren. Det råder i princip
avtalsfrihet vid överenskommelse om räntans storlek och övriga villkor för räntebetalning m.m. Om
avtalet inte innehåller någon uppgift om ränta anses lånet löpa utan ränta. I räntelagen (1975:635)
finns bestämmelser som kan tillämpas om inte annat är avtalat. Lagen är alltså dispositiv vilket
innebär att den gäller för det fall parterna inte överenskommit om annat. Motsatsen till dispositiv
lagstiftning är tvingande/indispositiv lagstiftning.
Avkastningsränta är det pris vi får betala som ersättning för möjligheten att låna pengar. Den
skall som sagt vara avtalad i samband med att låneförbindelsen ingås. I regel är avkastningsräntan
bunden eller rörlig. Den bundna räntan kan endast ändras vid olika förutbestämda tidpunkter, till
exempel vart 2:a, vart 5:e eller vart 10:e år.
• Dröjsmålsränta kan vi bli tvungna att betala om vi inte betalar tillbaka lånet (kapitalskulden) i rätt
tid (på förfallodagen). Dröjsmålsränta är en form av sanktion för att vi inte uppfyller vår del av
avtalet (att betala i rätt tid). Skyldigheten att betala dröjsmålsränta (ränta som utgår för tiden
efter förfallodag) behöver inte vara avtalad i förväg. Om uppgifter om dröjsmålsränta saknas i
avtalet finns bestämmelser i räntelagen som kan tillämpas.
Konsumentkrediter och avbetalningsköp
Något måste sägas om den konsumentlagstiftning som finns på området för bland annat krediter
och avbetalningsköp. Konsumentkreditlagen (1992:830) omfattar både köp på kredit
(kreditköp/avbetalningsköp) och kredit/lån som inte har samband med ett köp. Lagen är tillämplig
när en konsument köper på kredit eller lånar pengar för enskilt bruk från en näringsidkare
(säljföretag eller bank) i dennes verksamhet. Lagen är tillkommen främst som en skyddslagstiftning
för konsumenter. Lagen är tvingande till konsumentens förmån. Det innebär att avtal och villkor som
står i strid med lagen och samtidigt är till nackdel för konsumenten inte får tillämpas.
Ett kreditavtal (fristående kredit eller kreditköp) skall enligt lagen upprättas skriftligen och
undertecknas av konsumenten. Det ställs inga krav på att kreditgivaren måste underteckna avtalet.
Om formkravet på skriftlighet inte uppfylls är dock inte avtalet i sin helhet ogiltigt. Däremot gäller
inte de villkor som är till nackdel för konsumenten.
I övrigt kan påpekas att konsumenten alltid har rätt att i förtid betala av hela sin (kvarstående)
skuld. Näringsidkaren har dock regelmässigt rätt till s.k. räntekompensation.
Avbetalningsköp mellan näringsidkare eller mellan privatpersoner regleras i lagen (1978:599)
om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. Däremot gäller inte lagen för s.k. fristående krediter
(lån av pengar för investeringar och dylikt).
Säkerhetsrätt
Som tidigare sagts begär långivare någon form av säkerhet som en garanti att få betalt för det
utlånade beloppet med tillkommande räntor. Det finns två grupper av säkerheter, personella
säkerheter och realsäkerheter. Säkerheter har som sagt till syfte att försäkra kreditgivaren att få
betalt ur säkerheten om inte gäldenären förmår/klarar av att återbetala låne- eller kreditbeloppet.
Fördjupningstext i juridik, oktober 2004
3
Borgen
En personell säkerhet är borgen. Med personell avses att det är en fysisk person som med sina
tillgångar (hela sin förmögenhet) svarar för att borgenären/långivaren får betalt för det fall
gäldenären inte fullgör betalning. Som sagts ovan finns det två typer av borgen, enkel borgen och
proprieborgen. Enkel borgen är så pass ovanligt förkommande att vi koncentrerar oss på
proprieborgen.
Borgen kan användas för olika ändamål. Banker och olika kreditinstitut kräver i regel borgen om inte
gäldenären kan ställa annan säkerhet, typ panträtt i fastighet. Det är vanligt att minst två
borgensmän krävs. Dessa borgensmän svarar då solidariskt (och primärt) för gäldenärens
förpliktelser. Att ansvaret är solidariskt (och primärt) innebär att banken kan kräva vem som helst av
de två borgensmännen på hela det förfallna skuldbeloppet. Borgensmannen går i borgen såsom för
egen skuld. Det innebär att denne svarar primärt (och solidariskt med gäldenären och eventuell
ytterligare borgensmannen) för hela skuldbeloppet. Banken kan alltså kräva borgensmannen direkt
på beloppet utan att först försöka få betalt från gäldenären. Gäldenären behöver inte ens sakna
förmåga att betala för att borgenären skall kunna vända sig till borgensmannen.
Om borgensman blir tvungen att infria sitt löfte att betala i enlighet med sitt borgensåtagande
har denne rätt till återkrav från såväl en annan solidarisk borgensman som gäldenären. Borgensman
har dels regressrätt (rätt till återkrav) mot den andre borgensmannen (om de är fler). I normalfallet
innebär det ett återkrav på halva det inbetalade beloppet. Om inget annat är avtalat svarar alltså
borgensmännen sinsemellan efter huvudtal. Dessutom har borgensmännen som tidigare sagts
regressrätt mot gäldenären.
Panträtt i allmänhet
Panträtt är en s.k. realsäkerhet. Det innebär att själva föremålet/objektet utgör värdet av panträtten.
Den som har pant i lös eller fast egendom kan, om inte gäldenären/pantsättaren betalar, begära att
egendomen säljs för att borgenären/panthavaren skall få betalt ur egendomens köpeskilling. Den
fortsatta redovisningen kommer att begränsas till två typer av panträtter. Handpant (panträtt i lös
egendom) och panträtt i fast egendom. Panträtt ger förmånsrätt vid utmätning och konkurs.
Förmånsrätt innebär förenklat att den som har en pant i något av gäldenärens egendom har rätt att
först få betalt ur egendomen innan den kan tas i anspråk av andra borgenärer för deras fordringar
mot gäldenären.
Fördjupningstext i juridik, oktober 2004
4