Uppfattningar om rasism UPPFATTNINGAR OM RASISM1 JACOB SEVERIN OCH MIKAEL HJERM ”Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person” (1 kap. 2 § femte stycket regeringsformen) D et borde egentligen vara enkelt. Ingen människa ska utestängas på grund av sitt kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etniska tillhörighet, religion, sexuella läggning eller ålder etcetera. Även om det framstår som självklart existerar det stora problem i samhället, som bottnar i olika former av intolerans. Dessa problem förekommer trots att samhället är överens om att intoleranta beteenden inte är förenliga med den demokratiska normen. Detta kapitel kommer att relatera till intolerans på ett generellt plan. Vi ska dock låta ljuset falla på en särskild sida av intoleransen i samhället, nämligen rasism. Intolerans och rasism har givetvis flera gemensamma nämnare. Vår utgångspunkt är dock att intolerans vare sig börjar eller slutar med rasism och vice versa. Om vi helt fokuserar på rasism kan vi konstatera en sak: förståelsen av vad som skall benämnas som rasism har förändrats över tid. Detta resonemang kan sättas i relation till att ”rasismen är föränderlig, kan ta sig flera uttryck, kläs i olika argument och verka på olika samhälleliga nivåer och arenor” (Jämte 2013:26). Det går att tala om att rasism kan uppfattas olika av olika personer. Den här studien ska koncentrera sig på just detta ämne, det vill säga hur individer uppfattar rasism och hur dessa uppfattningar eventuellt skiljer sig åt. Vi ska studera uppfattningen huruvida rasism överhuvudtaget existerar, men även uppfattningar om vilken eller vilka grupper som utsätts för rasism. Ambitionen är inte att slå fast vare sig vad rasism är eller sättet som rasism uttrycks, utan enbart att studera hur människor uppfattar begreppet och fenomenet. Uppfattningar om rasism Det går att analysera rasism på många sätt – både som begrepp och fenomen. Men i detta kapitel ska vi som sagt fokusera på hur rasism uppfattas. Varför är detta ett intressant studieområde? Svaret är bland annat att vår uppfattning av rasism får konsekvenser. Philomena Essed (1991) menar till exempel att människor som systematiskt utsätts för rasism, har en annorlunda uppfattning om rasismens utbredning, än de personer som sällan eller aldrig utsätts för rasism. Joe Feagin och Mel Severin, Jacob & Hjerm, Mikael (2015) Uppfattningar om rasism i Annika Bergström, Bengt Johansson, Henrik Oscarsson & Maria Oskarson (red) Fragment. Göteborgs universitet: SOM-institutet. 273 Jacob Severin och Mikael Hjerm Sikes (1994) argumenterar för att majoritetsbefolkningen i samhället uppfattar rasism som mindre förekommande jämfört med vad olika minoritetsgrupper gör. Detta bidrar enligt forskarna till problem när det ska utformas åtgärder för att motverka rasismen i samhället. Hur människor uppfattar rasism befinner sig heller inte i ett vakuum. Detta illustreras tydligt med de empiriska belägg som pekar på att uppfattningar av rasism påverkar hur vi ser på olika samhällsinstitutioner. Det yttrar sig till exempel på så sätt att uppfattningar huruvida det existerar rasism i sjukvården, har en stark självständig effekt på förtroendet för den givna vårdinstitutionen (Adegbembo, Tomar, & Logan, 2006). Det finns därför goda grunder för att studera människors uppfattning om rasism. För att undersöka svarspersonernas uppfattning av rasism formulerade vi följande fråga till respondenterna i 2014 års SOM-undersökning: ”finns det enligt din mening någon eller några grupper som utsätts för rasism i Sverige?” 2 Svaret på ovanstående fråga är givetvis jakande. Samtidigt vet vi att rasism som fenomen har yttrat sig på skilda sätt i historien. Därtill råder det ingen samhällelig konsensus kring rasismbegreppets innebörd. Vissa fokuserar på individuella förklaringsmodeller medan andra åberopar strukturella dito. Och ibland syntetiseras de två perspektiven. Detta medför att sättet som individer förhåller sig till rasism varierar i både tid och rum. Det får även följden att individer relaterar till rasism som begrepp och fenomen på olika vis. Hur respondenterna svarar på frågan om det finns någon eller några grupper som utsätts för rasism illustreras i form av ett cirkeldiagram (se figur 1). Till denna fråga ställdes även en öppen följdfråga, där de som svarat ”ja” fick ange vilken eller vilka grupper som de anser vara utsatta för rasism. Svaren på denna följdfråga analyseras längre fram i kapitlet. Totalt svarar 55 procent ”ja” på frågan att det finns grupper som utsätts för rasism. Endast en minoritet, 10 procent, svarar ”nej”. Ungefär var tredje respondent (35 procent) svarade ”ingen uppfattning”. Om vi beaktar ”ingen uppfattning” som ett icke-svar och exkluderar dessa från analysen ökar naturligtvis andelen som svarat såväl ja som nej. Utfallet blir då att 85 procent svarar ”ja” och 15 procent svarar ”nej”. Slutsatsen är oavsett att en majoritet av svenska folket uppfattar rasism som en realitet i samhället. Samtidigt kan resultatet problematiseras: det faktum att 35 procent svarar ”ingen uppfattning” lyfter frågan i vilken utsträckning vissa grupper i samhället tar del av exempelvis nyhetsrapportering om rasism. I 2013 års nationella SOM-undersökning ställdes en liknande fråga. Då gällde det dock inte huruvida grupper utsätts för rasism, utan om det finns grupper som ofta utsätts för våld, hot eller trakasserier. Svarsfördelningen mellan dessa båda mättillfällen påminner om varandra, detta trots att frågorna till viss del avser att mäta uppfattningar om skilda sorters negativa fenomen. Även om svarsfördelningarna liknar varandra, skiljer sig nivåskattningarna åt en aning. I 2013 års mätning 274 Uppfattningar om rasism svarade 49 procent ”ja”, 11 procent svarade ”nej” och 40 procent svarade ”ingen uppfattning (se Severin & Demker 2014). Eventuellt är det aningen enklare att uttrycka en åsikt om huruvida olika grupper utsätts för rasism än om våld, hot eller trakasserier. Figur 1 Svenska folkets svar på frågan om det finns några grupper i samhället som ofta utsätts för rasism (procent) 10 35 Nej Ingen uppfattning Ja 55 Kommentar: Frågan lyder: Finns det enligt din mening någon eller några grupper i det svenska samhället som ofta utsätts för rasism? Följande svarsalternativ använder: nej, ja, ingen uppfattning. Det totala antalet svar uppgår till 1 655. Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2014. Nästa steg är att diskutera och analysera hur svaren skiftar beroende på olika faktorer. Detta görs först genom en teoretisk genomgång som sedan övergår i en fortsatt analys av enkätsvaren. Ett potpurri av teori – vad säger forskningen? För att undersöka människors uppfattningar om rasism, ska den här studien ta hjälp av teorier som i andra sammanhang används för att studera främlingsfientlighet och intolerans. Vi ska senare använda de teoretiska utgångspunkterna för att identifiera vilka faktorer som analysen ska grunda sig på. Vi börjar med att tala om teoretiska förklaringsmodeller. Vi identifierar tre teorier som särskilt betydelsefulla: personlighetsteorier, teorier om socialt lärande samt grupphotsteori. 275 Jacob Severin och Mikael Hjerm Personlighetsteori förklarar främlingsfientlighet med referens till genetiska, eller åtminstone stabila, personlighetsegenskaper. Tilltro till auktoriteter anses till exempel vara en faktor som samvarierar med intolerans (Adorno m.fl. 1982 [1950]). Teorier om socialt lärande förklarar intolerans genom att fokusera på inlärningsprocessen av attityder och beteende i unga år där dylika attityder och beteenden lärs från föräldrar, kompisar och det omgivande samhället. När det gäller forskning om främlingsfientlighet används ofta teorier om socialt lärande inom ramen för så kallade symboliska teorier (Kinder & Sanders 1996; Meertens & Pettigrew 1997; Sears m.fl. 1997; Henry & Sears 2002; Sears & Henry 2003). Denna teoribildning antar att rasism och främlingsfientlighet kan härledas utifrån föreställningar om vad olika grupper förtjänar eller hur de förväntas vara och agera. Grupphotsteori (Blumer 1958; Blalock 1967) förklarar negativa attityder och beteenden genom kampen om knappa resurser där majoritetsbefolkningen uppfattar minoritetsbefolkningen, eller invandrare, som ett hot mot deras ekonomiska eller kulturella position i samhället. Detta leder i sin tur till främlingsfientlighet. Om vi lägger diskussionen om teoretiska förklaringsmodeller åt sidan och fokuserar på vad vi vet om intolerans och främlingsfientlighet kan vi konstatera följande: vi vet väldigt mycket eftersom forskningsfältet existerat så länge och förklaringsfaktorerna är på många sätt universella. En av de viktigaste prediktorerna på intolerans är utbildning (Smith 1981; Hjerm 2001; Coenders & Scheepers 2003). I allmänhet gäller att ju högre utbildning en individ har desto mindre sannolikt är det att denne är främlingsfientlig. Framför allt är skillnaderna relativt stora mellan de som har universitetsutbildning och de som inte har det. Intressant nog vet vi inte exakt varför högre utbildning minskar främlingsfientligheten. Det finns fyra tänkbara orsaker: Självurval, med andra ord att de personer som stannar i skolan längst och tar högre examina är personer som redan från början hyser toleranta attityder. Ny forskning antyder också att detta kanske är den största förklaringen till skillnader i toleranta attityder mellan hög och lågutbildade (Bram & Sarrasin 2015). Mer forskning behövs dock innan denna slutsats är säker. Kognitiv utveckling. När studenter bedriver universitetsstudier och tar högre examina utvecklar de kognitiva färdigheter av högre ordning, som abstrakt tänkande och förmåga att analysera komplicerade fenomen. Studenter är därför mindre benägna att förlita sig på stereotyper och alltför enkla förklaringar, vilket leder till att de också är mindre benägna att ogilla människor bara för att de uppfattas höra till en ”främmande” grupp. Socialisation. Utbildningssystemet är delvis ansvarigt för barns socialisation och eftersträvar därför att lära ut grundläggande sociala värden, vilka kan omfatta jämlikhetssträvan, social rättvisa och respekt för etnisk mångfald som sådan. Forskningen visar att utbildning specifikt fokuserad på mångkulturalism och andra teman relaterade till främlingsfientliga attityder är effektiv när det gäller 276 Uppfattningar om rasism att minska förekomsten av sådana attityder. Vi vet alltså att det är möjligt att lära elever tolerans genom avsiktliga ansträngningar i skolan (Ajzen & Fishbein 2005). Social responsivitet. Det innebär att personer med högre utbildning inte nödvändigtvis värdesätter mångfald eller social rättvisa, men likväl har lärt sig att vara försiktiga med att uttrycka intolerans. En önskan om social acceptans fungerar alltså som motiv för att inte uppträda fördomsfullt. Tidigare forskning har funnit att de tre första mekanismerna har en viss förklaringskraft, medan det endast finns begränsat empiriskt stöd för hypotesen om social responsivitet (Ajzen & Fishbein 2005). Även socioekonomisk position har betydelse för främlingsfientliga attityder (Federico & Sidanius 2002; Harvey & Bourhis 2012). Enligt grupphotsteorin är främlingsfientlighet en reaktion på ett upplevt hot från en främmande grupp. Reaktionen beror enligt teorin på konkurrens mellan olika grupper om knappa resurser som politisk makt, jobb eller sociala förmåner. En annan faktor av betydelse är ålder. Forskningen visar generellt att främlingsfientligheten är något större i de äldsta åldersgrupperna (Case m.fl. 1989; Hjerm 2001; Henry & Sears 2009). En förklaring är att individuella attityder tenderar att vara ganska stabila genom livet och att den äldre generationen i allmänhet har samma attityder i dag som de hade när de var unga. Forskning har belagt att det finns ett visst samband mellan kön och intolerans. Detta yttrar sig som att kvinnor och flickor ofta är mindre intoleranta än män och pojkar (Löwander 2010; Strabac & Listhaug 2008). Resultatet från tidigare studier pekar på att det kan bero på en chauvinistisk syn på normalitet. Detta synsätt antas komma från ”en kombination av svag social ställning och otrygghet eller alienation” (Löwander 2010:65). En annan grupp av förklaringsfaktorer utgörs av andra attityder och ideologiska föreställningar. Två av de viktigaste föreställningarna är nationalism och konservatism där såväl nationalistiska (Hjerm 2004) som konservativa individer (Bobo 1991; Sears m.fl. 1997) tenderar att vara mer främlingsfientliga än de som inte är nationalistiska eller konservativa. Olika grupper har olika uppfattning Svenska folkets uppfattning i frågan om det finns några grupper som ofta utsätts för rasism presenterades deskriptivt i figur 1. Analysen fortsätter nu med en nedbrytning av dessa svar i mindre grupper (se tabell 1). Nedbrytningen görs utifrån tidigare presenterade teoretiska utläggning. De faktorer som tas i beaktning är kön, ålder, utbildningsnivå, placering på vänster-höger-skalan och politiskt intresse samt boendeort och subjektiv familjeklass. 277 Jacob Severin och Mikael Hjerm Tabell 1 Svenska folkets svar på frågan om det finns några grupper i samhället som ofta utsätts för rasism (procent) nej ja ingen uppfattning summa procent antal svar Samtliga 10 55 35 100 1 655 Kön kvinna man 858 1251 34 37 100 100 865 786 Ålder 16–29 år 30–49 år 50–64 år 65–85 år 10 10 8 10 67 58 56 47 23 32 36 43 100 100 100 100 224 450 476 503 Utbildning låg utbildning medellåg utbildning medelhög utbildning hög utbildning 14 11 9 6 31 48 61 71 55 41 30 23 100 100 100 100 258 487 388 496 Vänster-höger-placering klart till vänster något till vänster varken till vänster eller till höger något till höger klart till höger 4 7 12 10 15 75 60 44 55 54 21 33 44 35 31 100 100 100 100 100 200 387 449 408 180 Politiskt intresse inte alls intresserad inte särskilt intresserad ganska intresserad mycket intresserad 13 11 9 9 34 44 57 74 53 45 34 17 100 100 100 100 299 775 491 79 Boende ren landsbygd mindre tätort stad eller större tätort Stockholm, Göteborg eller Malmö 12 15 8 6 46 47 57 68 42 38 35 26 100 100 100 100 255 326 773 271 Familjeklass arbetarhem jordbrukarhem lägre tjänstemannahem högre tjänstemannahem företagarhem 1048 1438 8 63 8 72 1156 42 48 29 20 33 100 100 100 100 100 651 64 547 151 133 Kommentar: Frågan lyder: Finns det enligt din mening någon eller några grupper i det svenska samhället som ofta utsätts för rasism? För att undersöka om de observerade sambanden är statistiskt säkerställda har även ett antal Pearsons Chi2-tester utförts. På så sätt får vi en bild över sannolikheten att vi på grund av slumpen skulle observera ett samband i vår urvalsgrupp, trots att det inte finns något samband i den stora populationen. Samtliga sambandstester indikerar dock att de observerade sambanden inte är orsakade av slumpen. Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2014. 278 Uppfattningar om rasism Som vi såg i figur 1 (se ovan) svarar totalt 55 procent ”ja” på frågan att det finns grupper som utsätts för rasism. Endast en tiondel av respondenterna svarar nekande på denna fråga. Totalt svarar 58 av kvinnorna ”ja” på frågan, medan motsvarande andel bland männen uppgår till 51 procent. Analysen påvisar en tydlig skillnad mellan de studerade åldersgrupperna. Andelen i åldersgruppen 16–29 år som svarat att det existerar rasism uppgår till 67 procent. För åldersgruppen 65–85 år är motsvarande andel 47 procent. Skillnaden mellan yngre och äldre är därmed hela 20 procentenheter. Värt att notera är dock att det inte existerar någon skillnad utifrån ålder när det gäller vilka som svarat ”nej”. Däremot väljer äldre svarspersoner ”ingen uppfattning” i högre utsträckning än yngre svarspersoner. Vi kan även se en tydlig skillnad av svar utifrån vänster-högerskalan. Sjuttiofem procent av de svarspersoner som placerar sig klart till vänster, har svarat ”ja” på frågan. För kategorin klart till höger är andelen lägre (54 procent). Lägst är dock andelen för de personer som placerar sig i mitten, 44 procent. Vi kan därmed tala om en viss kurvlinjäritet i hur svaren fördelar sig utefter vänster-höger-skalan, det vill säga att svarsfördelnigen grafiskt tar sig formen av ett ”U” men med en tydlig slagsida åt vänster. En av de största skillnaderna återfinns mellan gruppen som svarat att de inte alls är intresserade av politik (34 procent) och de som är mycket intresserade av politik (74 procent). Svarsmönstret att politiskt medvetna har enklare att formera en åsikt kan bland annat kopplas till att dessa personer är mer kognitivt rustade i specifika enkätsituationer (Zaller, 1992). Det indikerar även det allmänna behovet av att människor intresserar sig för frågan som sådan. Dagsaktuella händer som rör rasism höjer medvetandet kring frågan på ett mer generellt plan. Även boendeort och subjektiv familjeklass är av betydelse för att svara ”ja” på frågan att det finns grupper som utsätts för rasism. Individer som bor i Sveriges tre största städer svarar i högre utsträckning att grupper utsätts för rasism, än individer som bor i mindre städer eller på landsbygden. Den högsta uppmätta andelen som svarat ”ja” återfinns bland de svarspersoner som kategoriserar sitt hem som ett högre tjänstemannahem (72 procent). Lägst är andelen bland de som tillhör ett jordbrukarhem (38 procent svarade ja). Eventuellt är detta delvis en konsekvens av att rasismen är mindre synlig på landsbygden än i större städer. För att fördjupa analysen och studera de olika faktorernas betydelse genomförde vi även en serie logistiska flervariabelanalyser.3 Det kan till exempel tänkas att personer som är politiskt intresserade även är högt utbildade och så vidare. Resultaten visar dock att effekterna från både ålder och utbildning är starka och signifikant skilda från noll. Detta gäller under kontroll för övriga variabler. Därutöver visade det sig även att politiskt intresse och vänster-höger-skalan gav signifikanta och starka effekter, under kontroll för övriga faktorer. Slutsatsen är att vi på ett allmänt plan, kan konstatera att individers uppfattning om rasism, skiljer sig åt. Även om en majoritet understryker rasismens existens 279 Jacob Severin och Mikael Hjerm råder det ingen enighet i frågan. Detta är egentligen inte särskilt förvånande, utan ligger helt i linje med de tidigare presenterade teoretiska utgångspunkterna. Som exempel visar sig betydelsen av utbildning var av stor vikt, vilket är helt i linje med de teorier som säger att individer med högre examina har en högre medvetenhet i frågor rörande intolerans rent generellt. Även nedbrytningen utifrån ålder gav upphov till intressanta skillnader. De olika ålderskategoriernas svar går att sätta i relation till teorier om formativa generationserfarenheter. Vi kan i detta sammanhang ställa oss frågan om olika ålderskohorter lägger olika innebörd i själva ordet ”rasism” och därför även analyserar förekomsten av fenomenet olika? Vilka grupper utsätts för rasism? Nästa steg är att undersöka vilken eller vilka grupper svarspersonerna anser vara mest utsatta för rasism. Vi lät ställa en öppen följdfråga till de personer som svarade ”ja” på frågan att det existerar utsatta grupper i det svenska samhället. Svarspersonerna fick själva ange vilken eller vilka grupper de uppfattar som utsatta för rasism. De nio mest nämnda grupperna presenteras i tabell 2.4 Tabell 2 Svenska folkets svar på frågan vilken eller vilka grupper som ofta utsätts för rasism (procent) andel som nämnt gruppen antal som nämnt gruppen romer37 400 invandrare25 268 mörkhyade14 155 muslimer8 89 judar559 svenskar5 52 afrosvenskar5 49 hbt-personer3 29 samer2 23 Kommentar: Frågan lyder: Finns det enligt din mening någon eller några grupper i det svenska samhället som ofta utsätts för rasism? De som svarade ”ja” på frågan ombads även nämna vilken/vilka grupper. Grupperna kodades manuellt utefter ett på förhand bestämt kodschema. Gruppen ”hbt-personer” består av de som nämnt gruppen som helhet eller de som nämnt antingen homosexuella, bisexuella eller transpersoner. Gruppen ”invandrare” består enbart av de som återgett denna grupp. Andra grupper såsom ”muslimer”, ”afrosvenskar” och så vidare har konsekvent kodats till egna grupper. Gruppen romer är kodad utifrån de som svarat ”romer”, ”zigenare”, ”resande” eller ”tiggare” som en utsatt grupp. Antalet som svarade ”tiggare” uppgår till 38 personer. De personer som svarat ”ja” eller ”nej” på den inledande frågan ingår i svarsbasen (totalt 1 074 respondenter). Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2014. 280 Uppfattningar om rasism Den grupp som oftast nämns som utsatt för rasism är romer, 37 procent av svarspersonerna angav gruppen. Totalt svarade 25 procent att invandrare är utsatta för rasism och 14 procent svarade att människor med mörk hudfärg utsätts för rasism. Denna kategori är kodad utifrån en stor mängd olika svar såsom ”mörkhyade”, ”svarta”, ”människor med mörk hudfärg” och så vidare. Dessa svar är intressanta eftersom de knyter an till uppfattningen att hudfärg utgör en tydlig grund för utsatthet för rasism. Totalt svarar 8 procent svarade att muslimer utsätts för rasism. Det är en lika stor andel (fem procent) som svarar att judar är utsatta för rasism, som svarar att svenskar är utsatta för rasism. Det kan te sig märkligt att så små andelar svarar att såväl judar som muslimer är utsatta för rasism. Eventuellt beror det på att de rasistiska attityder, beteenden och strukturer som möter dessa grupper, snarast kategoriseras som antisemitism respektive islamofobi i människors medvetande. Det faktum att fem procent svarar att svenskar är utsatta för rasism kan sättas i relation till diskussionen om omvänd rasism, det vill säga att ”majoriteten” i samhället utsätts för rasism av en minoritet. Omvänd rasism kallas ibland för ”svenskfientlighet”, vilket är ett ofta använt begrepp inom främlingsfientliga grupperingar (se även Strömbäcks kapitel i denna bok).5 Det är även fem procent av respondenterna som svarar att afrosvenskar utsätts för rasism. Detta kan ses som en i sammanhanget liten andel. Vi vet nämligen att afrosvenskar utsätts för olika former av våld, hot och trakasserier. Brottsförebyggande rådets rapport med statistik över polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv, visar till exempel att det under 2013 anmäldes 980 hatbrott med afrofobiska motiv (Brå, 2014). Att en så liten andel svarar att afrosvenskar utsätts för rasism, beror eventuellt på att denna grupp finns representerad i andra svar från respondenterna, till exempel bland svaren som anger ”mörkhyade” eller ”invandrare”. Om så är fallet kan det ses som en intäkt för att uppfattningar om rasism befinner sig i ett relativt svårnavigerat landskap. Vår analys visar vidare att tre procent anger hbt-personer som utsatta för rasism och att två procent svarar att samer är utsatta för rasism. Uppfattningarna om vilka som utsätts för rasism, ringar in en sorts medvetenhet kring frågor kopplade till intolerans och diskriminering. Om vi hade frågat om något annat hade med stor säkerhet andra grupper nämnts. Som exempel visade det sig, att när vi ställde en motsvarande fråga om vilka grupper som utsätts för våld, hot eller trakasserier, så svarade flest personer invandrare, följt av hbt-personer, kvinnor, romer respektive barn och ungdomar (se Severin & Demker 2014). Nästa steg i analysen är att bryta ner redovisningen från tabell 2 i mindre svarsenheter. Nedbrytningen görs i enlighet med de förklaringsfaktorer som presenterades tidigare i kapitlet. För att garantera kvaliteten i analysen, gjordes ett urval utifrån att minst 50 svarspersoner måste ha angett gruppen. 281 Jacob Severin och Mikael Hjerm Tabell 3 Andel omnämnanden i olika grupper för de sex grupper som oftast nämns av svenska folket som utsatta för rasism (procent) romer invandraremörkhyade muslimer judar svenskar Kön kvinnor män 41 26 16743 33 24 13877 Ålder 15–29 år 30–49 år 50–64 år 65–85 år 29 27 19 13 1 6 33 27 15947 39 24 11785 45 23 15472 Utbildning låg utbildning medellåg utbildning medelhög utbildning hög utbildning 34 12 10334 33 22 17527 38 26 14 10 5 5 41 31 15 10 9 3 Vänster-höger klart till vänster något till vänster varken till vänster eller till höger något till höger klart till höger 47 39 31 40 30 Politiskt intresse inte alls intresserad inte särskilt intresserad ganska intresserad mycket intresserad 30 24 3 2 3 3 32 24 13 5 3 5 40 26 14864 38 25 18 12 9 7 Boendeort ren landsbygd mindre tätort stad eller större tätort Stockholm, Göteborg eller Malmö 28 26 13335 32 22 14552 40 26 13 8 5 5 44 24 19 13 8 6 Familjeklass arbetarhem jordbrukarhem lägre tjänstemannahem högre tjänstemannahem företagarhem 35 23 13627 1530 3 3 018 41 24 19973 44 31 14 11 10 1 33261212 9 6 31 24 21 26 24 26 20 12 10 5 15 8 4 8 7 6 5 4 7 6 1 6 4 6 6 Kommentar: Frågan lyder: Finns det enligt din mening någon eller några grupper i det svenska samhället som ofta utsätts för rasism? De som svarade ”ja” på frågan ombads även nämna vilken/ vilka grupper. De personer som svarat ”ja” eller ”nej” på den inledande frågan ingår i svarsbasen (totalt 1 074 respondenter). För uppgifter om kodningen, se kommentaren till tabell 2. Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2014. 282 Uppfattningar om rasism Vår analys visar att kvinnor i högre utsträckning än män svarar att romer, invandrare och mörkhyade utsätts för rasism. Män svarar i högre utsträckning än kvinnor att muslimer, svenskar respektive judar utsätts för rasism. Svarspersoner i åldern 16–29 år, anger i högre utsträckning än de övriga ålderskategorierna, att olika grupper utsätts för rasism. Det gäller dock med två undantag, nämligen att romer respektive judar utsätts för rasism. Endast en procent av den yngsta ålderskategorin svarar att just judar utsätts för rasism. Detta går till exempel att jämföra med att 11 procent i åldersgruppen 50–64 år anger gruppen. I detta sammanhang är det även intressant att notera, att sex procent av svarspersonerna i den yngsta ålderskategorin och sju procent i åldern 30-49 år, svarar att svenskar utsätts för rasism. Andelen som anger denna grupp som utsatta för rasism är konsekvent mindre i de äldre åldersgrupperna. Ytterligare ett intressant konstaterande är att andelen som anger romer fördelar sig väldigt ojämnt över de olika ålderskategorierna – 29 procent i den yngsta ålderskategorin nämner gruppen och 45 procent i den äldsta ålderskategorin nämner gruppen. Exakt vad åldersrelaterade skillnad beror på vet vi inte, men vi kan spekulera kring att den äldre generationen eventuellt är mer bekanta med problemen rörande antiziganism. Nedbrytningen på politiskt intresse visar att tre procent av de individer som är minst intresserade av politik, svarar att mörkhyade utsätts för rasism. Detta ska ställas i relation till att 18 procent av de svarspersoner som är intresserade av politik, svarar att denna grupp utsätts för rasism. Vi uppmäter med andra ord en skillnad motsvarande 15 procentenheter mellan dessa grupper. När vi i stället studerar svaren rörande att invandrare utsätts för rasism ser vi ingen skillnad med avseende på politiskt intresse. Det ska i detta sammanhang nämnas att svarsbasen bland personer som inte är intresserade av politik är väldigt liten. Vi noterar stora skillnader i svar med avseende på svarspersonernas boendeort. Fyrtiofyra procent av de som bor i Stockholm, Göteborg eller Malmö anger att romer är utsatta för rasism. Bland de som bor i en stad eller större tätort uppgår motsvarande andel till 40 procent. För boende i mindre tätorter och på landsbygden är andelarna ännu mindre (32 procent respektive 28 procent). Här kan vi göra antagandet att synligheten och diskussionen rörande romska EU-migranter eventuellt spelar roll. Sammanfattningsvis konstaterar vi att samtliga faktorer är av betydelse för hur svaren fördelar sig. Men det finns dock skillnader med avseende på de olika grupperna som nämns. Boendeort ger till exempel upphov till stora skillnader utifrån benägenheten att nämna romer och muslimer, men inga skillnader i benägenheten att nämna invandrare som grupp. Uppfattningar om rasism – några avslutande kommentarer Det råder inga tvivel om att samhället behöver kraftsamla för att motverka rasism. Det vittnar både personliga vittnesmål och rapporter från exempelvis Brottsföre283 Jacob Severin och Mikael Hjerm byggande rådet om (se Brå 2014). Det finns heller inga ursäkter för att människor tvingas utstå olika former av rasistiska uttryck. Samhällets förmåga att höja medvetenheten kring frågor som rör rasism måste därför prioriteras. Vi har i den här studien fokuserat på uppfattningar om rasism. Det är inte samma sak som att undersöka individers intolerans, eller i vilken utsträckning grupper utsätts för rasism. Studiet om hur människor uppfattar fenomenet rasism ska i stället ses som ett bidrag till ökad kunskap om samhällets generella medvetande kring problemet. Vi kan slå fast att de faktorer som analysen grundade sig på, visade sig vara lämpliga för att tydliggöra hur skillnader i uppfattningar om rasism ser ut. Det är viktigt att fördjupa dessa studier, det vill säga att mer utförligt undersöka vilka mekanismer rörande till exempel utbildning, som formar en individs medvetenhet kring frågan om rasism. Vår generella slutsats är att medvetenheten om rasismens existens är hög. Samtidigt råder det skillnader mellan olika samhällsgrupper när det gäller att uppfatta rasism som en realitet i samhället. Denna slutsats gäller även när vi studerar vilka grupper som respondenterna svarar är utsatta för rasism. Hur människor uppfattar rasism kan sättas i relation till vad som händer i omvärlden. Det går att exemplifiera genom hur olika individer uppfattade händelserna i det amerikanska samhället Ferguson, där den amerikanska medborgaren Michael Brown sköts till döds av en polis. I en artikel från det amerikanska nyhetsbolaget CNN framförs hur detta samhälle har blivit en symbol för hur olika grupper talar annorlunda om rasism.6 Ferguson är inte Sverige, men det går att dra vissa parallella linjer mellan CNN:s artikel och den här studien. Människor uppfattar som sagt rasism olika. Det ska sägas att skillnader i uppfattning kanske inte är det största problemet i sammanhanget. Människor ser olika på världen och det är ju ett viktigt skäl varför tolerans och respekt behövs för ett fungerande samhälle. Det är ett faktum att vissa människor och grupper utsätts för rasism. Så ser det inte bara ut i Sverige, utan i alla jämförbara samhällen. En ökad medvetenhet och förståelse för hur rasism uppfattas bland olika grupper är därför en viktig pusselbit i arbetet att motverka rasismen innan den ges konkreta uttryck. Noter 1 I sitt ursprung handlade rasism om synen att människosläktet består av olika ”raser”, där vissa grupper ansåg sig överlägsna och hierarkiskt överordnade andra. Denna form av rasism benämns ofta som biologisk rasism (Jämte 2013). Variationen mellan individer förklaras utifrån detta synsätt med påståendet att det existerar stora skillnader mellan olika människogrupper. Skillnaderna betraktas som medfödda, ärftliga och genetiska. Den mänskliga biologin anses vara av en sådan betydelse att olika grupper av människor har olika intellektuella, mentala, sociala, kulturella, fysiska och även moraliska förmågor. Ovanstående form av 284 Uppfattningar om rasism rasism finns kvar, men rasismbegreppet har med tiden både omdefinierats och kommit att få utökade betydelser. Detta går att exemplifiera med konceptet kulturell rasism. Utifrån ett kulturellt rasistiskt perspektiv kategoriseras människor efter vilken kultur de tillhör. Kort sagt uppfattar kulturrasister olika ”kulturer som separata, fasta enheter som har olika värde” (Bevelander & Otterbeck 2006:10). Värt att påpeka är att det inte finns några vattentäta skott mellan biologisk rasism och kulturell rasism. Båda fenomen kan existera sida vid sida och även överlappa varandra. Utöver biologisk rasism och kulturell rasism kan begrepp som vardagsrasism, strukturell rasism eller institutionell rasism lyftas fram. Dessa perspektiv på rasism lyfts fram både inom forskningen (se Jämte 2013) och i offentliga utredningar (se SOU 2012:74). 2 Det kan vara värt att nämna att vår fråga är formulerad som att grupper utsätts för rasism. Detta kan eventuellt innebära problem för svarspersoner, vilka snarast ser rasism som ett problem på individnivå. 3 Resultaten är hämtade från en serie logistiska regressionsanalyser där den beroende variabeln är dikotomiserad (0=svarade nej/ingen uppfattning på frågan om det finns några grupper i samhället som utsätts för rasism; 1=svarade ja på frågan om det finns några utsatta grupper i samhället som utsätts för rasism). 4 Det ska sägas att en stor mängd andra utsatta grupper också nämndes. Dock var andelarna som nämnde övriga grupper så små att det inte har gått att genomföra några analyser. 5 Se exempelvis Expos artikelsida om svenskfientlighet och omvänd rasism: http:// skola.expo.se/svenskfientlig_154.html. 6 Se CNN:s nyhetssida på internet: http://edition.cnn.com/2014/11/26/us/ ferguson-racism-or-racial-bias/index.html?hpt=hp_t1 Referenser Adegbembo, A. O., Tomar, S., & Logan, H. L. (2006). ”Perception of racism explains the difference between Blacks’ and Whites’ level of healthcare trust”, Etnicity & desease, 16(4): 792-798. Ajzen, I. and Fishbein, M. (2005). “The influence of Attituds on Behavior”. I The Handbook of Attitudes. D. Albaracin, B. T. Johnson and M. P. Zanna. Mahwah: Lawrence Erlbaum Bevelander, P., & Otterbeck, J. (2006). Islamofobi - en studie om begreppet, ungdomars attityder och muslimers utsatthet. Stockholm: Forum för levande historia. Blalock, H. M. (1967) Towards a Theory of Minority Group Relations. New York: Wiley. Blumer, H. (1958). “Race Prejudice as a Sense of Group Position.” Pacific Sociological Review, Vol. 1(1): 3-7. 285 Jacob Severin och Mikael Hjerm Bobo, L. (1991). “Social Responsibility, Individualism and Redistributive Policies.” Sociological Forum Vol. 6(1): 71-92. Bram, L. & Sarrasin, O. (2015). “Educated Preferences or Selection Effects? A Longitudinal Analysis of the Impact of Educational Attainment on Attitudes Towards Immigrants.” European Sociological Review. 1: 1-12. Brottsförebyggande rådet (2014). Hatbrott 2013 – Statistik över polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv och självrapporterad utsatthet för hatbrott. Rapport 2014:14. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Case, C., Greely, A. & Fuchs, S. (1989). “Social Determinants of Racial Prejudice.” Sociological Perspectives Vol. 32(4): 469-483 Coenders, M. and Scheepers, P. (2003). “The Effect of Education on Nationalism and Ethnic Exclusionism. An International Comparison.” Political Psychology Vol. 24(2): 313-343. Essed, P. (1991). Understanding Everyday Racism. Newbury Park: CA: Sage. Feagin, J. R., & Sikes, M. (1994). Living with Racism: The Black Middle-Class Experience. Boston: MA: Boston Press. Federico, C. M. & Sidanius, J. (2002). “Sophistication and the antecedents of whites’ racial policy attitudes - Racism, ideology, and affirmative action in america.” Public Opinion Quarterly, Vol. 66(2): 145-176. Fiske S, T., & Taylor, S. E. (1991). Social Cognition. New York: McGraw-Hill. Harvey, S P. & Bourhis, R. Y. (2012). “Discrimination in wealth and power intergroup structures.” Group Processes & Intergroup Relations, Vol. 15(1): 21-38. Henry, P. J. & Sears, D. O. (2009). “The Crystallization of Contemporary Racial Prejudice across the Lifespan.” Political Psychology, Vol. 30(4): 569-590. Henry, P. J. & Sears, D. O. (2002). “The Symbolic Racism 2000 Scale.” Political Psychology, Vol. 23(2): 253-283. Hjerm, M. (2001). “Education, Xenophobia and Nationalism: A Comparative Analysis.” Journal of ethnic and Migration Studies, Vol. 27(1): 37-60. Jämte, J. (2013). Antirasismens många ansikten. Statsvetenskapliga institutionens skriftserie (2013:6). Umeå Kinder, D. R. & Sanders, L. (1996). Divided by Color: Racial Politics and Democratic Ideals. Chicago: University of Chicago Press. Löwander, B. (2010). Den mångtydiga intoleransen. Stockholm: Forum för levande historia. Marcus-Newhall, A., Palucki Blake, L., & Baumann, J. (2002). “Perceptions of Hate Crime Perpetrators and Victims as Influenced by Race, Political Orientation, and Peer Group”. American Behavioral Scientist, Vol 46(1): 108-135. Meertens, R. W. & Pettigrew, T. F. (1997). “Is Subtle Prejudice really Prejudice?” Public Opinion Quarterly, Vol. 61(1): 54-71. Sears, D. O. m.fl. (1997). “Is it Really Racism? The origins of White Americans’ Opposition to Race Targeted Policies.” Public Opinion Quarterly, Vol. 61(1): 16-53. 286 Uppfattningar om rasism Sears, D. O. & Henry, P. J. (2003). “The Origins of Symbolic Racism.” Journal of Personality and Social Psychology, Vol. 85(2): 259-275. Smith, A. W.(1981). “Racial Tolerance as a Function of Group Position.” American Sociological Review Vol. 46(5): 558-573. SOU 2012:74. (2012). Främlingsfienden inom oss. Stockholm: Statens offentliga utredningar. Strabac, Z., & Listhaug, O. (2008). ”Anti-Muslim prejudice in Europe: a multilevel analysis of survey data from 30 countries”. Social Science Research, Vol 37(1): 268-286. Zaller, J. (1992). The Nature and Origin of Mass Opinion. Cambride: Cambride University Press. 287