tillsatser och främmande ämnen

TILLSATSER OCH
FRÄMMANDE ÄMNEN
i alkohol samt eventuell
överkänslighet
för dem
Innehåll
INLEDNING.................................................... 3
TILLSATSER, FRÄMMANDE ÄMNEN
OCH PROCESSHJÄLPMEDEL................... 4
LAGSTIFTNING............................................. 5
BEDÖMNING AV HÄLSORISKERNA........6
IDENTITETSNUMMER (E-koder)............. 7
TILLSATSER................................................... 8
Konserveringsmedel och
antioxidationsmedel................................... 8
• Svaveldioxid (E220)
• Sorbinsyra och sorbater
(E200, E202, E203) samt
askorbinsyra (E300)
• Koldioxid (E290)
• Kväve (E941)
Sötningsmedel............................................. 9
Färgämnen............................................... 10
FRÄMMANDE ÄMNEN.............................. 10
Växtskyddsmedel....................................... 10
Tungmetaller............................................... 10
Metanol......................................................... 12
Biogena aminer........................................... 12
Mögelgifter...................................................13
Etylkarbamat............................................... 13
OLIKA TYPER AV ÖVERKÄNSLIGHET.... 14
Alkoholallergi.............................................. 14
2
Plötslig hudrodnad efter
förtäring av alkohol ....................................15
Vinhuvudvärk................................................15
Ämnen som kan orsaka
överkänslighet............................................. 16
• Svavelföreningar
• Tanniner
• Färgämnen
• Kryddor
• Kinin
• Jäst
• Allergi mot LPT
• Andra ämnen som kan framkalla
överkänslighet
Överkänslighet samt märkning
av livsmedel och spritdrycker.............. 18
Glutenintolerans och
spannmålsallergi................................... 19
Gikt ............................................................ 19
EKOLOGISKT TILLVERKADE
ALKOHOLDRYCKER.................................. 20
HUR KONTROLLEN AV TILLSATSER
OCH FRÄMMANDE ÄMNEN I ALKOHOL
GÅR TILL I Finland ................................ 22
TILLSATSER OCH PROCESSHJÄLPMEDEL VID VINTILLVERKNING............. 24
TILLÅTNA HALTER I ALKOHOLDRYCKER...................................................... 26
ENHETER SOM ANGER HALTEN
AV OLIKA ÄMNEN....................................... 31
Inledning
Dagens konsumenter vill ha mer information om
vilka tillsatser och främmande ämnen som finns i
alkohol. Denna broschyr om tillsatser och främmande ämnen i alkoholdrycker är en omarbetad upplaga
av den som gavs ut 2008. Du kan använda broschyren
som en guide att slå upp i vid behov. Den lämpar sig
också bra som kursbok i olika typer av utbildningar.
Broschyren tar inte upp skadeverkningarna av etylalkohol. Dem kan du läsa om på Alkos företagswebb
www.alko.fi. Broschyren finns i alla Alkobutiker. Du
kan också beställa den via webben, adress www.alko.fi,
eller genom Alkos kundtjänst, telefon 020 711 711.
3
Tillsatser, främmande ämnen
och processhjälpmedel
Tillsatser är ämnen som tillsätts vid behandling eller bearbetning av livsmedel för att
uppnå ett bestämt teknologiskt ändamål.
Tillsatserna ska öka hållbarheten hos ett
livsmedel och/eller påverka dess smak, doft,
färg, konsistens eller andra tekniska egenskaper. De kan också underlätta tillverkningen av ett livsmedel.
Främmande ämnen kan hamna i alkoholdrycker till exempel via miljöföroreningar
(i form av tungmetaller såsom bly och kadmium). De kan också bildas på grund av att en
råvara eller produkt har förfarits (mögelgift).
Även giftiga substanser eller ämnen som
orsakar överkänslighet räknas till främmande ämnen. De härstammar från råvaran eller
bildas vid jäsningsprocessen. Hit hör exempelvis metanol, etylkarbamat och biogena
4
aminer. Rester av växtskyddsmedel räknas
också till främmande ämnen. De kan komma
in i alkoholdrycken från råvaran, exempelvis
druvorna.
Processhjälpmedel är ämnen som inte
är egentliga beståndsdelar i ett livsmedel,
utan används i ett visst teknologiskt syfte
vid framställningen av ett livsmedel eller en
beståndsdel i ett livsmedel. Det kan finnas
kvar mycket små rester av processhjälpmedel i ursprunglig eller förändrad form i det
slutliga livsmedlet. Mängderna är marginella och inte skadliga för hälsan. Exempel
på processämnen är filtreringsmaterial och
lösningsmedel. En förteckning över processhjälpmedel vid tillverkning av vin finns på
sidorna 24–25.
Lagstiftning
Tillverkningen av alkoholhaltiga drycker regleras genom alkohollagen (1143/1994) och
ett antal EU-förordningar. Livsmedelslagen
tillämpas på alkoholdrycker om inget annat
stadgas i alkohollagen och ovan nämnda
förordningar.
Tillsatser som är tillåtna i vin, champagne
och andra mousserande viner finns i Ministerrådets förordning nr 479/2008 och Europakommissionens förordning nr 606/2009.
EU-förordning nr 203/2012 innehåller
föreskrifter för ekologiskt vin och ekologisk
vintillverkning. Regler för spritdrycker som
framställs genom destillering finns i EU-förordning nr 110/2008. Europaparlamentet
och Ministerrådet har tidigare antagit direk-
tiv nr 1333/2008 om färgämnen, sötningsmedel och andra tillsatser i livsmedel som
också gäller alkoholdrycker. EU-förordning
nr 1332/2008 gäller livsmedelsenzymer,
medan EU-förordning nr 1334/2008 innehåller regler för aromämnen. På sidorna
26–31 finns en förteckning över tillsatser
som får användas vid tillverkning av alkoholdrycker och de högsta tillåtna halterna
av dessa tillsatser.
Internationella vinorganisationen L’organisation Internationale de la Vigne et du Vin
(OIV) och Codex Alimentarius Commission
(CAC) som är ett fackorgan för livsmedel
och jordbruk inom FN är starka opinionsbildare på området.
5
Bedömning av hälsorisker
Innan en ny livsmedelstillsats får lanseras
ska tillverkaren göra en noggrann riskbedömning för att fastställa om tillsatsen kan
vara skadlig för hälsan. Nya tillsatser testas
vanligen med djurförsök. På så sätt kan man
konstatera vilka de viktigaste skadliga hälsoeffekterna är och hitta oskadliga nivåer.
Utifrån dessa värden beräknar man ADI,
den övre gränsen för ett acceptabelt dagligt
intag av en tillsats eller ett växtskyddsmedel. För främmande ämnen finns ett värde
6
för högsta tolererbara veckointag, PTWI.
ADI anger den mängd av ett ämne som en
människa kan inta kontinuerligt under hela
livet, medan PTWI är en rekommendation
för högsta tolerabelt intag under en begränsad tidsperiod.
Vid provokationsförsök exponerar man försöksdjur för ett ämne för att komma underfund med vilka mängder de kan utsättas för
utan att några skadliga effekter noteras. För
att fastställa en övre gräns för acceptabel
exponering när det gäller människor lägger
man till en extra säkerhetsmarginal. En
säkerhetsmarginal med faktorn 100 eller
högre tillämpas för tillsatser och växtskyddsmedel. För främmande ämnen används en
säkerhetsfaktor på 1 000 till 1 500 gånger
eller ännu högre. Halterna av främmande
ämnen kan nämligen inte regleras på samma sätt som för tillsatser eller växtskyddsmedel. Säkerhetsfaktorerna tar hänsyn till
de biologiska olikheterna mellan försöksdjur och människa. Dessutom måste man
beakta individuella skillnader i sensibilitet.
Om man till exempel kan ge försöksdjur
100 mg av ett ämne per kilo kroppsvikt utan
att det medför skadeverkningar och man
tillämpar en säkerhetsfaktor på 100, så är
det acceptabla ADI-värdet för en människa
ett milligram per kilo kroppsvikt det vill säga
bara en hundradel av motsvarande värde för
försöksdjur. ADI-värden uttrycks normalt i
milligram per kilo kroppsvikt. Om en person
till exempel väger 60 kg och en tillsats har
ett ADI-värde på 5 milligram per kilo, är det
acceptabla dagliga intaget 300 milligram
enligt formeln 5 mg/kg x 60 kg = 300 mg.
Identitetsnummer (E-koder)
Godkända livsmedelstillsatser har ett
E-nummer eller E-kod. Nedan kommer vi
att behandla olika tillsatser följt av respektive
E-kod. Alkoholdrycker är på samma sätt som
livsmedel märkta med E-koder. E-nummersystemet (E-kodsystemet) är internationellt
och omfattar alla tillsatser, bland annat
livsmedelsfärger, konserveringsmedel,
emulgeringsmedel, stabiliseringsmedel och
förtjockningsmedel samt antioxidationsmedel. Mer information om E-koderna finns
på Livsmedelssäkerhetsverkets webbplats,
www.evira.fi/portal/se/.
7
Tillsatser
Konserveringsmedel och
antioxidationsmedel
Svaveldioxid (E220)
Svaveldioxid (SO2) används för att förhindra
oxidation, tillväxt av vildjäst och mjölksyrebakterier samt enzymreaktioner i ett vin. Det
tillsätts också för att förstärka färgstabiliteten i ett vin. Svaveldioxid har dessutom en
förmåga att binda syror och aldehyder som
annars kunde ge vinet en mindre angenäm
doft och smak.
När man talar om svavelföreningar i ett
vin menar man vanligtvis svaveloxid, även
om man i praktiken tillsätter någon eller några av följande sulfiter: natriumsulfit (E221),
natriumvätesulfit (E222), natriumdisulfit
(E223), kaliumdisulfit (E224), kalciumsulfit
(E226), kalciumvätesulfit (E227), kaliumvätesulfit (E228).
Vid lagring av vin förekommer två typer
av svavel, fri svaveldioxid och total halt av
svaveldioxid eller totalsvavel. Fri svaveldi8
oxid spelar en aktiv roll och skyddar vinet,
medan totalsvavel är summan av fri svaveldioxid och bunden svaveldioxid, det vill säga
av olika svavelföreningar där fri svaveldioxid
reagerat med en annan kemisk substans i
vinet. Om fri svaveldioxid bildar en reaktion
med en annan kemisk substans i vinet försämras hållbarheten. Då blir vinproducenten
tvungen att tillsätta mer svavel. På det här
sättet ökar halten av totalsvavel. Mängden av fri svaveldioxid håller sig däremot
konstant. Det går självfallet inte att reglera
mängden svaveldioxid i vinet efter att det
tappats på flaska.
Mängden svaveldioxid som behöver
tillsättas ett vin har inget samband med
vinets pris. Faktorer som påverkar svavelmängden är vintyp, hygiennivå, tillverkningsmetod och druvkvalitet. Rött vin har
bättre hållbarhet än vitt och kan därför
framställas med mindre tillsatser av svaveldioxid. Vita viner innehåller med andra ord
mer svaveldioxid i genomsnitt än röda. Söta
viner kräver mer svaveldioxid än torra viner
för att kunna lagras. Det här innebär att ju
högre sockerhalt ett vin har, desto större
är de tillåtna mängderna svaveldioxid (se
sidorna 27–29).
Det är främst fri svaveldioxid som kan
ha skadliga effekter på hälsan (se sidan 14).
Svaveldioxid har en svag men stickande lukt.
Redan relativt låga halter kan orsaka symptom hos allergiker och astmatiker.
Sorbinsyra och sorbater
(E200, E202, E203)
samt askorbinsyra (E300)
I viner med hög sockerhalt tillsätter man
svaveldioxid och dessutom sorbinsyra som
konserveringsmedel. Det hämmar effektivt
utvecklingen av bakterier samt jäst- och
mögelsvampar. Sorbinsyra förekommer
naturligt i många bär och frukter, till exempel
rönnbär. Askorbinsyra eller C-vitamin används
som ett antioxidationsmedel i främst öl men
också i vin.
Koldioxid (E290)
Viner innehåller ofta tillsatt koldioxid. En
gnutta koldioxid på 0,7 till ett gram per liter
ger vinet fyllighet och friskhet. Viner med en
koldioxidhalt på över ett gram per liter ger
en pirrande känsla i munnen. Högre halter av
koldioxid i ett vin gör att det bildas bubblor.
Koldioxid tränger undan syret och ökar på
så sätt hållbarheten hos ett vin. Champagne
och andra mousserande viner samt cider
och fruktvin innehåller mest koldioxid av alla
alkoholhaltiga drycker.
Kväve (E941)
Kväve används som en inert gas för att
förhindra oxidation. Det tillsätts både under
vinifieringen och efter buteljeringen. I praktiken betyder det att det syre som finns i tanken eller flaskan ersätts med kvävgas. Efter
att syret avlägsnats kommer vinet inte i kontakt med luftens syre. Ju mer syre det finns i
ett vin, desto kortare hållbarhet har det.
Sötningsmedel
Druvvin innehåller druvsocker (glukos) och
fruktsocker (fruktos). I många söta alkoholdrycker, exempelvis likörer, tillsätter man
vanligt socker eller sackaros som består av
glukos och fruktos.
När öl jäses omvandlar jästen enbart monosackarider till alkohol. De är sockerarter som
består av en enda sockermolekyl. Hit hör
glukos, fruktos och sackaros. Det betyder
att merparten av de sammansatta sockerarterna eller oligosackariderna blir kvar i det
färdiga ölet.
Det är tillåtet att under vissa förutsättningar
använda följande konstgjorda sötningsmedel i cider, en del ölsorter och några
andra alkoholdrycker: acesulfam K (E950),
aspartam (E951), sackarin (E954) samt
9
dess salter av natrium, kalium och kalcium,
neohesperidin DC (E959), sukralos (E955),
aspartamacesulfamsalt (E962) och steviolglykosider (E960).
Acesulfam K är helt syntetiskt och innehåller ingen energi. Det är 100 till 200 gånger
sötare än vanligt socker. Aspartam är inte
helt fritt från energi, men på grund av att
dess relativa söthet är så hög används det i
mycket små mängder. Därför ger det praktiskt taget ingen energi. Man uppnår samma
sötningseffekt med 0,75 gram aspartam per
liter som med 100 gram socker per liter. Om
flera olika sötningsmedel används samtidigt
kan de förstärka varandras effekt.
Steviolglykosider utvinns ur bladen på
växten stevia rebaudiana. Sötningsmedlet
stevia är omkring 300 gånger sötare än
vanligt socker.
10
Färgämnen
Färgämnen i alkoholdrycker som säljs inom
EU har godkänts av EU-länderna. De används främst i likörer, bitters, brännvin och
färdigblandade drinkar. Färgämnen i en vara
eller varugrupp är märkta med respektive
E-kod i Alkos prislista. Sockerkulör (E150) är
ett av de vanligaste färgämnena i alkoholdrycker. Det tillsätts bland annat i konjak,
whisky och rom.
På sidorna 30 och 31 finns en tabell med
godkända färgämnen i alkoholdrycker och
högsta tillåtna halter. Det finns dock en
mängd undantag och begränsningar. Man
får till exempel inte tillsätta några färgämnen alls i vin och många andra alkoholhaltiga drycker. Ett antal färgämnen saknar
riktvärden för högsta tillåtna halter. I det
fallet tillsätter producenten färg enligt god
tillverkningspraxis det vill säga den mängd
som behövs (quantum satis eller QS) för att
ge önskad effekt, men inte mer.
Främmande ämnen
Växtskyddsmedel
EU har inte fastställt några officiella gränsvärden för rester av växtskyddsmedel i vin.
Man har dock fastställt högsta tillåtna halter
för rester av bekämpningsmedel i färska
druvor och samma normer brukar tillämpas
när det gäller vin. Gränsvärdena kan dock
inte direkt användas för vin. Under vinifieringsprocessen blir nämligen större delen av
bekämpningsmedlen kvar i jästen och
druvskalen och hamnar inte i vinet.
En riskbedömning av växtskyddsmedel
bygger på referensvärden för verksamma
beståndsdelar i dem. EU har fastställt dessa
referensvärden med hänsyn till människors
hälsa. Referensvärdena anger högsta dagliga intag för vuxna vid långvarig upprepad
kontakt.
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och
hälsovården samt Alko undersöker viner
med jämna mellanrum genom multianalys
där drygt 200 bekämpningsmedel mot
ogräs kan detekteras. Vi brukar vanligtvis
hitta små rester av växtskyddsmedel i viner.
Mängderna är dock så små att man inte riskerar att överskrida ADI-värdet vid en måttlig
vinkonsumtion som rimligtvis inte orsakar
alkoholrelaterade skador.
Tungmetaller
Tungmetaller kommer in i vin från den omgivande miljön. Tungmetaller som kan finnas
i vin är bland annat bly, järn, kadmium,
koppar, arsenik, tenn och nickel. Även aluminium som inte räknas till tungmetallerna
kan påträffas i vin. Blyhalterna har minskat
11
märkbart som ett resultat av miljöåtgärder,
till exempel att många bilister tankar blyfri
bensin. Praktiskt taget allt bly i druvorna
försvinner genom att det tas upp i jästen och
klarningsmedlen. Det gör att vin innehåller
mycket låga halter av bly, cirka 0,04 mg per
liter i genomsnitt.
I äldre viner kan man fortfarande påträffa
något högre blyhalter än genomsnittet som
beror på att flaskorna har folie runt korken
och halsen. Foliekorkar som innehåller bly
förbjöds omkring 1980. Aluminium löses ut
under sura förhållanden, läcker ut i sjöar och
vattendrag och tas sedan upp av växter, till
exempel vinstockar. Aluminiumhalterna
i vin är vanligtvis under ett mg per liter.
Aluminium förekommer också naturligt i
vin. Halten är cirka 0,5 mg per liter. Genomsnittshalten av kadmium är under ett halvt
mikrogram per liter vin. Man bedömer att
dagens kadmiumhalter liksom halterna av
övriga tungmetaller är de lägsta någonsin i
vinframställningens historia.
Metanol
Med alkohol avses normalt etylalkohol eller
etanol (C2H5OH). Under alkoholjäsningen
bildas det dessutom en liten mängd metanol (CH3OH), som har en enklare uppbyggnad än etanol. De mängder metanol som
uppstår vid jäsningen är så små att de inte
utgör någon risk för hälsan.
Om en dryck destilleras på fel sätt kan det
däremot bli kvar höga halter av metanol i
drycken. Varje år dör många människor runt
om i världen av metanolförgiftning. De varor
som säljs på Alko kommer från tillförlitliga
producenter och innehåller inte högre halter
av metanol än vad som är tillåtet. Illegal
och förfalskad sprit kan däremot innehålla
farligt höga metanolhalter.
12
Biogena aminer
Så kallade biogena aminer (bland annat
histamin, tyramin och fenetylamin) förekommer naturligt i vin och vissa ölsorter.
Halterna rör sig kring fem till 50 mg per
liter. Det finns mer aminer i rödvin än i vitt
vin. Aminer bildas av aminosyror. Halten av
aminer i rödvin är cirka ett gram per liter.
Dålig hygien vid vinifieringen kan bidra till
bildningen av biogena aminer. Aminer kan
till exempel hamna i vinet mot slutet av den
malolaktiska jäsningen (sekundärjäsningen).
Därför brukar den stoppas så snabbt som
möjligt.
Aminerna har många olika biologiska
effekter. Vissa aminer höjer blodtrycket
medan andra sänker det beroende på typen
av amin. Histamin är det viktigaste biogena
aminet. Halten är högst några milligram
per liter i rödvin. Den är ännu lägre i vitt
vin. Histamin kan orsaka sänkt blodtryck,
hudrodnad och huvudvärk. Biogena aminer
förekommer överallt i naturen. De kan ge
upphov till överkänslighetsreaktioner eller
huvudvärk. Alkohol ökar effekten av aminerna genom att förhindra den enzymverksamhet som ska bryta ned dem.
Mögelgifter
Okratoxin A är det mest kända mögelgiftet,
mykotoxinet. Det kan förekomma i alkoholhaltiga drycker, främst vin. Mykotoxin bildas
av mögelsvampar tillhörande släkterna
penicillium och aspergillus. De växer
huvudsakligen i miljöer där de avsöndrar
ochratoxin A. Namnet okratoxin är bildat
efter mögelsvampen aspergillus ochraceus.
Om omständigheterna gynnar mögeltillväxt finns det alltid risk för att det bildas
mögelgifter.
Okratoxin A kan finnas i spannmål, torkad frukt, bönor, baljväxter, kaffebönor,
druvmust och vin. Halterna i spannmål kan
ibland vara rätt höga. Man har räknat ut att
54 procent av den mängd okratoxin som
en genomsnittlig europé får i sig härstammar från spannmålsprodukter, 15 procent
från vin, sju procent från öl och resten från
andra källor. Både EU och OIV satte ett
högsta tillåtna gränsvärde på två mikrogram
(miljontedels gram, förkortat µg) okratoxin A
per kilogram från och med 2005 års skörd.
OIV har tagit fram informationsmaterial för
vintillverkare där organisationen beskriver
godkända referensmetoder för att minska
bildningen av okratoxin i vin.
Okratoxin förekommer oftare i rött vin än
vitt. Orsaken är att rödvinsmusten får stå och
dra med druvskalen, macerera, under en
viss tid av jäsningsprocessen. Under macerationen kan okratoxin från skalens yta komma in i den jäsande musten. Vid tillverkning
av vitt vin pressas druvorna innan jäsningen
börjar och eventuellt okratoxin A blir så gott
som helt och hållet kvar i skalen. Okratoxin
A är en mycket hållbar substans som tål
jäsningsprocesser bra. Därför kan det stanna
kvar i vinet under en lång tid.
Största hälsopåverkan vid upprepad exponering för okratoxin A är ett förgiftningstillstånd i njurarna och förhöjd risk för njurtumör. Vetenskapliga livsmedelskommittén
inom EU har gett en rekommendation om
högsta dagliga intag. Det är under 0,3 mikrogram för en person som väger 60 kilo.
Mindre mängder av andra mögelgifter har
även påträffats i bland annat öl. Mängderna
i de ölsorter som saluförs i Finland ligger
dock betydligt under de högsta tillåtna
gränsvärden.
Etylkarbamat
Etylkarbamat förekommer naturligt i livsmedel och alkoholdrycker som framställts
genom jäsning, bland annat vin och öl. Det
finns framför allt i alkoholhaltiga drycker
tillverkade av frukt som innehåller kärnor,
till exempel plommon, persikor och körsbär.
Detta beror på att fruktkärnor innehåller
cyanvätesyra som i närvaro av etanol reagerar tillsammans med vissa substanser och
bildar etylkarbamat. Jästen avger urea till
vinet och kan reagera på samma sätt. Därför
är det tillåtet att vid vinifieringen tillsätta
enzymet ureas som spjälker urea.
Det finns starka bevis för att etylkarbamat
kan orsaka toxiska skador på arvsmassan.
Om en person regelbundet konsumerar
drycker som framställts av frukter med
kärnor kan det finnas en förhöjd risk för
cancer. Det finns inget fastställt gränsvärde
för halten av etylkarbamat, men EU har en
rekommenderad övre gräns på ett milligram
per liter. (Kommissionens rekommendation
2010/133/EU).
13
Olika typer av
överkänslighet
Med allergi eller överkänslighet menas att en
exponering för ämnen som känns främmande för kroppen (så kallade allergener eller
allergiframkallande ämnen) kan ge upphov
till en förstärkt eller förändrad reaktion i
kroppens immunsystem.
Symptom på allergi är bland annat eksem,
hudrodnad och svullnad, orolig mage,
inflammation i ögats hornhinna, allergisk
astma och allergisk snuva. Det finns personer
som kan vara överkänsliga för vissa substanser i alkoholdrycker. Annan överkänslighet
kan utlösa allergiliknande reaktioner.
Alkoholallergi
Det är väldigt ovanligt att någon är allergisk
mot alkohol (etanol) som sådan. De vanligas14
te symptomen är akuta nässelutslag som ofta
kan utvecklas till anafylaktiska reaktioner.
Anafylaxi innebär att olika delar av kroppen
reagerar samtidigt på allergenet.
Den mängd alkohol som krävs för att utlösa
en allergisk reaktion är omkring åtta till tio
gram. (När man ska bestämma gränsen för
riskkonsumtion utgår man från en standardenhet som motsvarar 11 till 14 gram ren
alkohol.) Personer som lider av alkoholallergi
brukar också reagera allergiskt på ättika.
Allergi är i regel bestående. Man har inte
helt kunnat klarlägga på vilket sätt allergi
uppkommer.
Alkohol kan orsaka en akut överkänslighetsreaktion även om ingen allergi finns
med i bilden. Det kan till exempel ske om
en person är förkyld, ger sig ut på en svettig
joggingtur med alkohol kvar i kroppen eller
pressar sig själv tills svetten bryter fram.
Alkohol kan förvärra en astma eller andra
allergisymptom på ett diffust sätt. En hög
konsumtion av alkohol kan öka risken för
överkänslighet och höja nivån av immunoglobulin E eller IgE-antikroppar i serum hos
allergiska personer.
Plötslig hudrodnad
efter förtäring av alkohol
Redan en liten mängd alkohol kan ge rodnad
i ansiktet och på halsen som varar i några tiotal minuter. Det är inte fråga om en allergisk
reaktion. Bidragande faktorer till hudrodnad
är menopaus, anlag för ansiktsros (acne
rosacea), en ärftlig och medfödd benägenhet
för rodnad och stress inför sociala situationer.
Också personer som helt saknar enzymet
aldehyddehydrogenas och personer där enzymet inte fungerar som det ska har besvär
med rodnad. Aldehyddehydrogenas bildas
vid ämnesomsättningen när alkohol bryts
ned till acetaldehyd. Problemet är vanligt hos
personer av asiatiskt ursprung, men sällsynt
hos andra.
Plötslig rodnad kan också orsakas av läkemedel, till exempel antabus som ibland används
vid behandling mot alkoholism. Även metronidazol som tas oralt kan ge en del personer
antabusliknande symptom. Cirka sex procent
av patienter som använder takrolimussalvan
Protopic® reagerar med så kallade flush.
Reaktionen förstärks vid bastubad.
Vinhuvudvärk
Personer som lätt får ont i huvudet och
framför allt allergiker kan få en kraftig
migränliknande huvudvärk av ett enda glas
rödvin. Värken är ett symptom på rödvinshuvudvärk. Det är ett syndrom med en intensiv
baksmälla där styrkan inte står i proportion
till den mängd vin som konsumerats. Det
finns mycket lite kunskap om rödvinshuvudvärk, dess förekomst, utlösande orsaker och
uppkomstmekanismer.
Många forskare anser att vinhuvudvärk kan
vara psykiskt betingad och bero på att personen någon gång har fått en häftig baksmälla
av vin. När personen dricker vin av samma sort
nästa gång behövs det kanske inte mer än ett
glas för att utlösa huvudvärk. Det kan räcka
att vinet kommer från en viss region eller ett
visst land för att symptomen ska uppträda.
Det finns inga andra förklaringar till att en del
personer får huvudvärk av franska rödviner,
medan vissa andra får ont i huvudet av röda
viner som kommer från Spanien eller Italien.
15
Ämnen som kan orsaka
överkänslighet
Svavelföreningar
Metabisulfit och andra svavelföreningar
(E220–E228, se sidan 29) används som
konserveringsmedel i vin. Vita viner innehåller mer svavelföreningar än röda. Söta vitviner
har de högsta svavelhalterna. Det är praktiskt
taget omöjligt att tillverka ett vin utan svaveldioxid eftersom det ska förhindra oxidation.
Ett fåtal astmatiker har överkänslighet mot
sulfit. Den halt som ger symptom varierar i
hög grad från person till person så det går
inte att fastställa några exakta gränsvärden.
Svaveldioxid förekommer inte i destillerade
drycker som vodka, konjak, rom och whisky.
Svavelföreningar förvärrar symptomen hos
tre till fyra procent av vuxna astmatiker. Bland
barn är denna andel hela 20 till 30 procent
enligt vissa uppskattningar. Svavelföreningar
ger dem allergisk snuva. Nässelutslag och
atopiskt eksem kan dessutom förvärras. Det
finns ingen tillförlitlig statistik över förekomsten av överkänslighet mot sulfit. Vid en
svensk befolkningsenkät uppgav 3,4 procent
av svarspersonerna att de brukade få snuva
av vin. Två tredjedelar av de personer som
visade symptom var kvinnor. Personerna
med symptom led dessutom ofta av astma
eller kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL).
I en tysk undersökning svarade 7,2 procent av
de vuxna att de reagerade med överkänslighetssymptom mot vin. Fler kvinnor än män
fanns i den grupp som upplevde symptom.
Rött vin orsakade symptom oftare än vitt.
Man har inte gått vidare med att hitta orsaken
till symptomen.
Överkänslighet mot svavelföreningar kan
ibland vara allergirelaterad, men oftast är det
fråga om en icke allergisk eller ospecifik reaktion. Allvarliga reaktioner är mycket ovanliga.
16
Svavelföreningar utpekas ofta som syndabock när en person får huvudvärk och andra
typiska symptom på baksmälla.
Tanniner
Man misstänker att det är skalen på blå
druvor, rödvinsdruvor, som ger upphov till
huvudvärkssyndrom. Skalen är med under
hela jäsningsprocessen och avskiljs först
efter att jäsningen är klar. Vid tillverkning
av vitt vin avlägsnas skalen innan jäsningsprocessen startar. Många olika ämnen lakas
ut ur skalen på blå druvor. Tanninerna är de
mest kända av dessa. De ger rödvinet dess
fylliga och ibland lätt kärva och sträva toner.
Tanninhalten är cirka 1,5 gram per liter i röda
viner och 0,15 gram per liter i vita viner.
Tanninerna hör till gruppen växtfenoler
som finns i allt som kommer från växtriket. Växtfenoler förekommer mest i bland
annat druvskal och druvkärnor, bär, te och
videbark. Tanninerna är antioxidanter som
bland annat hämmar tillväxten av bakterier
och andra mikrober samt förhindrar att fett
härsknar.
Man kan avlägsna tanniner från röda viner
genom att tillsätta protein från exempelvis
mjölk, ägg eller fisk som fällningsmedel. De
mängder främmande protein som blir kvar
i vinet efter att tanninerna fällts ut är så små
att de normalt inte ger allergiska reaktioner
hos personer som är överkänsliga för mjölk,
ägg eller fisk.
Det händer också att man tillsätter tanniner
i ett vin för att skapa en bättre gomkänsla.
Tillsatta tanniner extraheras vanligtvis från
den bruna hinna som sitter innanför skalen
på jordnötter. Hinnorna avlägsnas med hjälp
av hett vatten. Personer som har jordnötsallergi får inga symptom av ett sådant vin.
Färgämnen
mot andra typer av jäst. Detta kallas korsallergi. Orsaken till korsallergi är att det allergiframkallande ämnet, allergenet, i en viss
jäststam har samma eller liknande egenskaper som allergenet i en annan jäststam.
Tillsatta färgämnen kan ge allergiska symptom. Karmin används bland annat i röda
bitters och cocktailbär. Det kan utlösa astma
och akuta allergiska reaktioner hos vissa
personer, ibland till och med anafylax. Karmin, koschenill och karminsyra är biologiska
färger som framställs av torkade sköldlöss.
Förekomsten av allergi mot karminrött är
inte känd.
Det öl och vin som säljs i butikerna innehåller så pass små mängder jästallergener att
de inte ger några symptom. Hembryggd
svagdricka och hembryggt vin samt cider
och mjöd kan däremot innehålla höga halter
av jästallergener. Det kan ge nässelutslag
eller i värsta fall utlösa en anafylaktisk
reaktion.
Kryddor
LTP-allergi
Kryddor används i smaksatt sprit och likör,
aperitifer, bitters samt färdiga drinkblandningar. De kan i vissa fall framkalla överkänslighetsreaktioner. Även kakao, choklad
och nötter som tillsätts en del alkoholdrycker kan utlösa reaktioner hos överkänsliga
personer.
Kinin
Korsallergi orsakas av transportproteiner
för lipider, LTP eller lipid transfer proteins,
som finns i de flesta frukter och bär samt i
många grönsaker. Också druvor innehåller
LTP-proteiner. Allergiframkallande ämnen
från dessa hamnar i vin och konjak i så stora
mängder att de kan orsaka nässelutslag och
en anafylaktisk reaktion. Det är inte känt hur
utbredd LTP-allergi är i Finland.
Kinin som finns i vissa aperitifviner kan ge
överkänslighetssymptom. Det kan därför
vara bra att komma ihåg att också tonic som
ingår i vissa drinkblandningar innehåller kinin. Överkänslighet mot kinin behöver alltså
inte bero på alkoholen utan på den läsk som
den blandats med.
Andra ämnen som kan
framkalla överkänslighet
Personer som är allergiska mot mjölkprotein och personer som lider av laktosintolerans bör undvika gräddlikör, som innehåller
mjölkprotein och laktos (mjölksocker).
Jäst
Personer som lider av jästallergi kan i
allmänhet dricka vin, eftersom jästcellerna
filtreras bort efter jäsningen. I vissa ölsorter
låter man med avsikt en del jästceller bli
kvar i den slutliga produkten.
Både öl som tillverkats av kornmalt och öl
som bryggts på vetemalt har rapporterats
ge akuta allergiska reaktioner. Man har identifierat allergener i kornöl, men inte i veteöl.
Inga rapporter finns om allergisymptom av
ölingrediensen humle.
Öl och vinjäst tillhör familjen saccharomyces. Hit hör också vanlig bakjäst. Upp till 80
till 90 procent av personer som är allergiska
mot en viss jästtyp är också överkänsliga
17
Överkänslighet samt märkning
av livsmedel och spritdrycker
Bestämmelserna om märkning av livsmedel
gäller i tillämpliga delar även alkoholdrycker. Bestämmelserna finns i Europaparlamentets och Ministerrådets förordning nr
1169/2011. Förordningen börjar gälla stegvis
och kommer att tillämpas fullt ut först i
december 2014.
Det behöver inte finnas en innehållsdeklaration på alkoholdrycker. Undantag är alkoholdrycker som innehåller ingredienser som
kan ge överkänslighet. I Finland ska dessa
ingredienser anges på finska och svenska
på etiketten. Om det inte framgår av namnet
eller innehållsdeklarationen att en bestämd
ingrediens kan orsaka överkänslighet ska
produkten ha märkningen ”Innehåller …”.
När det gäller viner framställda av druvor
som skördats 2012 eller senare innebär
det att mjölk och mjölkprodukter och ägg
och produkter av ägg som har använts som
klarningsmedel i vin och som finns kvar i
små mängder i det färdiga vinet ska anges.
Undantag är om man enligt OIV:s analyskriterier har kunnat påvisa att dessa ämnen
inte finns i vinet. Sulfiter ska liksom tidigare
märkas ut.
18
Följande ämnen är sådana som lätt ger
överkänslighet och därför ska sättas ut på
etiketten:
• spannmål och spannmålsprodukter som
innehåller gluten (vete, råg, korn, havre,
vetesorterna spelt eller dinkel och kamut
samt hybrider av dessa)
• ägg och produkter av ägg
• jordnötter och jordnötsprodukter
• mjölk och mjölkprodukter (inklusive laktos)
• nötter (mandel, hasselnötter, valnötter,
cashewnötter, pekannötter, paranötter,
pistaschnötter, Macadamianötter) och
nötprodukter
• svaveldioxid och sulfiter, om halten av
dem uppgår till över 10 mg per kilo eller
10 mg per liter uttryckt som svaveldioxid
(SO2).
• soja och sojaprodukter
Det finns också märkningsskyldighet för
vissa andra ämnen som kan ingå i alkoholdrycker. Dessa är
•sötningsmedel
• koffein och kinin
• lakritssyra, glycyrrhizinsyra och
ammoniumsalt av glycyrrhizinsyra
• ingredienser som härstammar från
genmodifierade organismer
Produkter som innehåller sötningsmedlet
aspartam måste ha texten ”Innehåller fenylalaninkälla” på förpackningen på grund av
att det finns personer som lider av sjukdomen fenylketonuri. Drycker med ett innehåll
på mer än 150 miiligram koffein per liter ska
oavsett källa märkas med ”Hög koffeinhalt”
följt av koffeinhalten i milligram per 100
milliliter. Direktivet gäller med undantag för
kaffe och te. Drycker som innehåller minst
10 milligram glycyrrhizinsyra eller dess ammoniumsalt per liter på grund av att något
av dessa ämnen eller lakritsrot har tillsatts
ska märkas med uppgiften ”Innehåller
lakrits”. Märkning behövs inte om ordet ”lakrits” redan återfinns i innehållsdeklaratio-
nen eller i det namn under vilket produkten
säljs. Drycker som innehåller minst 300
milligram glycyrrhizinsyra eller dess ammoniumsalt per liter ska förses med texten
”Innehåller lakrits – personer som lider av
högt blodtryck bör undvika för högt intag.”
Glutenintolerans och
spannmålsallergi
En person som har celiaki eller glutenallergi
blir sjuk av gluten, det protein som finns
i sädesslag, särskilt i vete. Glutenet ger
patienten inflammationsförändringar i tunntarmens slemhinna och skador på tarmluddet. Även proteinet i råg och korn är skadligt
för glutenallergiker. Eftersom öl tillverkas
av kornmalt och andra kolhydratrika råvaror
innehåller det proteiner som celiakipatienter
inte tål.
För att ersätta kornmalt kan man använda majs, ris, socker, stärkelse eller durra
som råvaror vid tillverkning av öl. Dessa
innehåller inte proteiner som är skadliga för
glutenintoleranta. Det är dock bra att notera
att man förutom exempelvis majs ofta använder en liten mängd korn. Även om innehållsdeklarationen säger att en produkt är
tillverkad av majs kan en celiakipatient aldrig
vara helt säker på att produkten är ofarlig.
Det är därför bäst att kontakta tillverkaren
om man vill vara på den säkra sidan.
Protein i spannmål utvinns inte vid destillation och förekommer därför inte i destillerade spritsorter som konjak, whisky, rom
eller vodka. Observera dock att alkohol som
sådan kan irritera tarmens slemhinna och
därför vara skadlig för celiakipatienter.
Glutenintoleranta personer kan dricka
ölsorter som tillverkats enligt en metod
där största delen av det skadliga proteinet
försvinner under processen. Expertrådet vid
finska Celiakiförbundet anser att glutenintoleranta personer kan dricka upp till två
flaskor öl per dag om glutenhalten är högst
två milligram per 100 gram öl. Om redan
små glutenrester ger dig överkänslighetssymptom gör du klokast i att tala med den
läkare som behandlar dig innan du dricker
öl. Titta efter vilka ölmärken som är lämpliga
för glutenintoleranta på Celiakiförbundets
webbplats, www.keliakialiitto.fi/svenska.
Glutenhalten i dessa ölmärken kontrolleras
regelbundet. När ett glutenfritt öl ska introduceras på marknaden bör en anmälan göras
till Livsmedelssäkerhetsverket.
Spannmålsalleriker är överkänsliga mot alla
sädesslag. Vissa typer av starksprit har säd
som råvara, till exempel brännvin och whisky.
Proteinerna försvinner vanligtvis helt under
destillerings- eller bränningsprocessen.
Gikt
Maltdrycker, portvin och rödvin innehåller
kvävehaltiga purin- eller pyrimidinföreningar. De kan ge störningar i ämnesomsättningen på grund av att det uppstår ett överskott
av urinsyra som ansamlas i lederna. Urinsyran bildar kristaller som fälls ut i lederna och
orsakar gikt. Personer som lider av gikt eller
andra kroniska sjukdomar gör klokast i att
undvika alkohol.
19
EKOLOGISKT TILLVERKADE
ALKOHOLDRYCKER
EU-kommissionen har antagit genomförandeförordning nr 203/2012 som innehåller
bestämmelser för ekologiskt vin. Reglerna
började gälla den 1 augusti 2012. Förordningen reglerar bland annat vilka tillsatser
och processhjälpmedel samt processer och
behandlingar som är tillåtna. Jämfört med
icke ekologiska viner finns det restriktioner när det gäller användning av bland
annat värmebehandling, filtrering, jäst och
klarningsmedel. Användningen av tillsatser
och processhjälpmedel är också strängt reglerad i ekologiska produkter. Det är tillåtet
att använda svaveldioxid och sulfiter, men
gränsvärdena är lägre än för icke-ekologiska
viner. Högsta tillåtna sulfithalt i ekologiska
rödviner är 100 milligram per liter (mot 150
milligram per liter i konventionellt tillverkade röda viner). För vita viner och roséviner
ligger gränsvärdet på 150 milligram per liter
(jämfört med 200 milligram per liter för
20
icke-ekologiska viner), om restsockerhalten
understiger två gram per liter. När det gäller
andra ekologiska viner har man beräknat
ett högsta värde på 30 milligram sulfit per
liter utgående från högsta fastställda halten
för konventionella viner. Exceptionella
klimatförhållanden under ett visst skördeår
kan medföra att det högsta tillåtna värdet får
överskridas.
EU-lövet som är Unionens symbol för ekologiska livsmedel visar EU:s stjärnor i form av
ett löv mot grön bakgrund. Det är tillåtet att
använda en enskild aktörs logotyp eller en
nationell eller regional symbol tillsammans
med EU–lövet. Lövsymbolen går under
beteckningen EU:s ekologiska logotyp.
Lager av vin och vinprodukter som producerats till och med den 31 juli 2012 får kallas
ekologiska och märkas med EU:s ekologiska
logotyp, förutsatt att man kan dokumentera
att processen för vinframställning är förenlig
med förordningen. Om dokumentation inte
är tillgänglig eller om man föredrar att följa
gamla regler anses ett vin vara ”framställt
av ekologiska druvor”. Ett sådant vin får
inte märkas med EU:s ekologiska logotyp,
men man tillåter bland annat att fastställda
gränsvärden för sulfiter överskrids. Dessa
viner får saluföras till dess att lagren har
tömts. Viner som producerats (samt emballerats och märkts) efter den 1 augusti 2012
är antingen icke-ekologiska eller ekologiska.
Inga kompromisser är tillåtna. Det innebär
att samma vin kan vara märkt antingen på
det ena eller det andra sättet under en övergångsperiod.
Etiketten eller förpackningen ska vara märkt
med EU:s ekologiska logotyp och den
symbol som används av det certifierande
kontrollorganet. Dessutom bör råvaror av
jordbruksursprung deklareras på samma
sätt som när det gäller andra ekologiskt
framställda livsmedel.
EU:s ekologiska logotyp får även sättas ut på
produkter från tredje land. Spanien, Italien
och Frankrike är de största producenterna av
ekologiska viner i Europa. Ländernas ekologiska druvodlingar upptar en sammanlagd
areal på 50 000 hektar. Produktionen har
fördubblats på fem år och utgör i dag ett par
tre procent av totalproduktionen.
Viner eller andra alkoholdrycker som framställts i linje med ekoförordningen får enligt
finländska bestämmelser ha ett namn eller
en beskrivning som upplyser om att tillverkningen har skett enligt ekologiska metoder.
För att få märka en dryck som ekologisk
måste minst 95 procent av alla råvaror av
jordbruksursprung i drycken vara ekologiska. I varubeteckningen får man ange att en
dryck är ekologisk om minst 70 procent av
råvarorna av jordbruksursprung i drycken är
ekologiska. Övriga råvaror av jordbruksursprung i drycken får vara icke-ekologiska,
men ska finnas uppräknade i förordningen.
Bär, frukt och sockerarter som saknas i
förordningen faller alltså utanför dess til�lämpningsområde.
Biodynamiskt jordbruk har vidareutvecklat
de ekologiska odlingsprinciperna. Samma
regler som gäller för ekologisk vinproduktion tillämpas även inom biodynamisk odling, som bedrivs med hänsyn till naturens
egen rytm, så att odlarens olika åtgärder
ska vara så gynnsamma för vinstockarna
som möjligt. Arbetena med biodynamisk
vinodling och vintillverkning följer solens,
månens och planeternas faser. Jorden
förbättras och vinstockarnas livskraft ökas
genom tillförsel av växtavkok och kompostpreparat.
Det saluförs också andra ekologiskt tillverkade alkoholdrycker än vin, till exempel
cider, öl och konjak.
Bestämmelserna i ekoförordningen eller
Rådets förordning nr 834/2007 tillämpas på
ekologiska alkoholdrycker som framställts
genom jäsning. Inga syntetiska fungicider
och insekticider (bekämpningsmedel mot
växtsjukdomar och skadedjur) får användas.
Även herbicider eller kemiska medel mot
ogräsbekämpning är förbjudna.
21
HUR KONTROLLEN AV TILLSATSER
OCH FRÄMMANDE ÄMNEN I ALKOHOLDRYCKER GÅR TILL I FINLAND
Produkttillsynscentralen för social- och
hälsovården (Valvira, se sidan 11) samt regionalförvaltningsverken ansvarar för tillsynen av försäljningen av alkohol i butiker och
utskänkningslokaler. Valvira har dessutom
till uppgift att utöva tillsyn över ekologiskt
tillverkade alkoholdrycker. Myndigheten
22
analyserar regelbundet halterna av tillsatser
och främmande ämnen och kontrollerar att
produkterna fyller de krav som finns i lagstiftningen. Valvira kan förbjuda försäljning
av en alkoholdryck ifall det är nödvändigt
med hänsyn till människors hälsa.
Enheten för kontrollfrågor inom Alko ansvarar för produktsäkerhet och produktkvalitet.
Vi gör sensoriska tester av drycker som
ska köpas in eller redan finns i sortimentet. Om så behövs gör Alkos laboratorium
för alkoholkontroll (ACL, Alcohol Control
Laboratory) också kemiska analyser.
ACL är ackrediterat av FINAS (Finnish Accreditation Service) för testning av sprit och
andra alkoholdrycker samt teknokemiska
produkter. Laboratoriet har tillstånd av Livsmedelssäkerhetsverket att utföra undersökningar enligt ackrediterade analysmetoder
på det sätt som föreskrivs i livsmedelslagen
(23/2006). Utrikesministeriet utsåg laboratoriet till anmält organ (notified body) för
alkoholvaror i Finland 1994.
Vid sidan av rutinanalyser gör laboratoriet
undersökningar av ingredienser i alkoholdrycker som har betydelse för konsumentskyddet. Hit hör bland annat mögelgifter,
färgämnen, metaller och ämnen som kan
orsaka överkänslighetsreaktioner.
Bara en del av den alkohol som säljs i
Finland går via Alko. Efter att monopolet på
import, tillverkning och partihandel med
alkohol avskaffades 1995 finns det ett stort
antal företag som med tillstånd av Valvira
säljer alkohol till Alko eller utskänkningsrestauranger. Alko kontrollerar bara produkter
som bolaget själv säljer. Valvira ska utöva
kontroll över all alkohol som säljs i landet
och ger bland annat Laboratoriet för alkoholkontroll i uppdrag att utföra nödvändiga
analyser.
23
TILLSATSER OCH PROCESSHJÄLPMEDEL VID VINTILLVERKNING
Tillsatser som finns upptagna på listan
över E-koder och andra processhjälpmedel
är tillåtna vid vinframställning. Det finns
bestämda gränsvärden för flertalet av dessa
ämnen. Några av dem får användas bara
på vissa villkor. Nedan följer en förteckning
över de viktigaste tillsatserna och processhjälpmedlen som är tillåtna för vin.
Tillåtna tillsatser och processhjälpmedel vid vintillverkning.
• kaliumbisulfit (E228) och kalium disulfit (E224)
• kaliumbitartrat (E336) för att främja
utfällning av vinsyrasalter eller tartrat
(E334)
• kaliumferrocyanid, 0,5 mg/l eller
kalciumfytat för behandling av röda viner
• kaliumferrocyanid för behandling
av vita viner och roséviner, 8 g/l
• kaliumsulfat (vissa starkviner)
Siffrorna anger högsta tillåtna halter.
• kåda från aleppotallen (enbart retsina)
• tillsats av ammoniumsalter och tiamin
i basvinet vid framställning av mous serande vin för att gynna uppkomsten
av jäst
• kalciumalginat (E404) eller kalium alginat (E402) vid framställning av
vissa mousserande viner
• kalciumkarbonat (E170) för att minska
syran i ett vin
• kopparsulfat för att avlägsna oönskad
lukt eller smak i ett vin, 1 g/hl
• gummi arabicum (E414), 0,3 g/l
• lysozym, 500 mg/l
• L-askorbinsyra, 250 mg/l
• mjölksyrebakterier
• diammoniumfosfat eller ammonium sulfat, 1 g/l (0,3 g/l för mousserande vin)
• mesovinsyra
• dimetyldikarbonat, 200 mg/l
• kol för oenologiskt bruk (oenologi är
vetenskapen om vintillverkning), 100 g/hl
• fumarsyra (E297)
• koldioxid, 2 g/l
• mannoproteiner från jäst
• agglutination av jästceller, 40 g/hl
• jonbyteshartser
24
• metavinsyra, 100 mg/l
• polyvinylpolypyrrolidon (PVPP
[E1201]), 80 g/hl
• bitar av ekträ
• sorbinsyra eller kaliumsorbat (200 mg/l)
• tiaminhydroklorid, 0,6 mg/l
• ureas för att minska ureahalten i ett vin
(se etylkarbamat, sidan 13)
Följande ämnen får användas
för klarning:
Surhetsreglerande medel:
•bentonit
•kaliumkarbonat (E501)
•livsmedelsgelatin
•kalciumkarbonat (E170)
•fisklim
•kalciumtartrat (E354), 200 g/l
•kaliumkasein och kaliumkaseinat
•L-vinsyra (E334)
•kaolin
•en homogen blandning av vinsyra
och kalciumkarbonat
•vegetabiliska proteiner
•äggalbumin och/eller mjölkalbumin
•pektolytiska enzymer
•silikondioxid
•tannin
25
TILLÅTNA HALTER
I ALKOHOLDRYCKER
Ämne som finns i en dryck
ALLA ALKOHOLDRYCKER
Ammoniumklorid
Bensoesyra, bensoater, E210–213
Fosforsyror och fosfater angivna som P2O5 , E338, E339, E340, E341, E343, E450,
E451 och E452
Glycyrrhizinsyra
Kalciumstearoyl-2-laktylat, E482 Natriumstearoyl-2-laktylat, E481
Propylenglykol
Glycerolestrar av trähartser, E445
Sackarosacetatisobutyrat, E444 Sockerglycerider, E474
Sorbinsyra, sorbater, E200–203 Högsta tillåtna halt i färdiga produkter
25 g/l
200 mg/l, om alkoholhalten är lägre än 15 %
1 g/l (ej vin och öl)
550 mg/l, Pastis lägst 50 mg/l och
högst 500 mg/l
8 mg/l, om alkoholhalten är lägre än 15 %,
emulgerade likörer 1 g/kg, 3 g/kg för gräddlikörer
100 mg/l, grumliga destillerade drycker
med en alkoholhalt under 15 %, viner
300 mg/l, grumliga destillerade drycker
med en alkoholhalt under 15 %
5 g/l (ej vin och öl)
200 mg/l, om alkoholhalten är lägre än 15 %
STARKA ALKOHOLDRYCKER
Anetol
lägst 1,5 g/l, högst 2 g/l, Pastis
Metanol
• 5 g/hl 100 % alkohol, av typ London Gin
• 10 g/hl vodka
•200 g/hl 100 % alkohol, vin destillerade
alkoholdrycker, brandy
• 1 000 g/hl 100 % alkohol, druvbrännvin
tillverkat av pressrester från vintillverkning,
cidervin
• 1 200 g/1 350 g/hl 100 % alkohol,
fruktbrännvin
•1 500 g/hl 100 % alkohol, druvbrännvin
av pressrester från vintillverkning
Sackarosestrar av fettsyror –
sockerglycerider, E473–474 5 g/l (ej whisky)
Cyanvätesyra
7 g/hl 100 % alkohol, fruktbrännvin
26
LIKÖRER
Benzylalkohol
100 mg/l
Erytritol, E968
quantum satis
(för andra ändamål än sötning)
Isomaltitol, E953
quantum satis
(för andra ändamål än sötning)
Karayagummi, E416
10 g/l, likörer baserade på ägg
Xylitol, E967
quantum satis
(för andra ändamål än sötning)
Laktitol, E966
quantum satis
(för andra ändamål än sötning)
Maltitol, E965
quantum satis
(för andra ändamål än sötning)
Mannitol, E421
quantum satis
(för andra ändamål än sötning)
Natriumaskorbat, E301
quantum satis
(för andra ändamål än sötning)
Propylenglykolalginat, E405
10 g/l, emulgerade likörer
Polyglycerolestrar av fettsyror, E475
5 g/l, emulgerade likörer
Sorbitol, E420
quantum satis
(för andra ändamål än sötning)
Stearoyl-2-laktylat, E481–482
8 g/l, emulgerade likörer
ÖL
Gummi arabicum, E414
quantum satis
Askorbinsyra (vitamin C), E300
quantum satis
Bensoesyra, bensoater, E210–213
200 mg/l
Mjölksyra, E270
quantum satis
Propylenglykolalginat, E405
100 mg/l
Svaveldioxid, sulfiter, E220–228
20 mg/l, 50 mg/l, om en andra jäsning
sker i fat
Citronsyra, E330
quantum satis
Sorbinsyra, sorbater, E200–203
200 mg/l
Sötningsmedel (i vissa typer av öl)
Acesulfam K, E950
350 mg/l
Aspartam, E951
600 mg/l
Aspartamacesulfamsalt, E962
350 mg/l
Neohesperidin DC, E959
10 mg/l
Neotam, E961
20 mg/l
Sackarin och dess Na-, K- och Ca-salter, E954
80 mg/l, uttrycks som fri imid
Steviolglykosider, E960
70 mg/l, uttryckt som steviolekvivalenter
Sukralos, E955
250 mg/l
quantum satis = den mängd som behövs
27
Ämne som finns i en dryck
Högsta tillåtna halt i färdiga produkter
CIDER
Dimetyldikarbonat, E242
250 mg/l = tillsatt mängd –
inga rester påvisade
Dimetylpolysiloxan, E900
10 mg/l
Fosforsyror och fosfater angivna som P2O5 1 g/l
Kvillajaextrakt, E999
200 mg/l, beräknat på vattenfritt extrakt
Propylenglykolalginat, E405
100 mg/l
Sackarosestrar av fettsyror –
sockerglycerider, E473–474
5 g/l
Svaveldioxid, sulfiter, E220–228
200 mg/l
Sorbinsyra, sorbater, E200–203
200 mg/l
Sötningsmedel
Acesulfam K, E950
350 mg/l
Aspartam, E951
600 mg/l
Aspartamacesulfamsalt, E962
350 mg/l
Neohesperidin DC, E959
20 mg/l
Neotam, E961
20 mg/l
Sackarin och dess Na-, K- och Ca-salter, E954
80 mg/l, uttrycks som fri imid
Steviolglykosider, E960
150 mg/l, uttryckt som steviolekvivalenter
Sukralos, E955
50 mg/l
VINER
Askorbinsyra (vitamin C), E300
250 mg/l
Bor (B)
80 mg/l
Brom (Br)
1 mg/l
Dietylenglykol
10 mg/l
Etylenglykol
10 mg/l
Fluorid (F)
1 mg/l
Flyktiga syror
18 mekv/l (1,08 g/l ättiksyra) för vita viner
och roséviner 20 mekv/l (1,2 g/l i form av
ättiksyra) för rödviner
Kalciumfytat
8 g/hl
Kalciumtartrat, E354 200 g/hl
Tillväxtfrämjande medel, tiaminhydroklorid
0,6 mg/l (uttryckt som tiamin) vid tillverkning av mousserande vin
Malvidindiglykosid
15 mg/l
Mesovinsyra 100 mg/l
Metanol
400 mg/l, rödviner
250 mg/l, vita viner och roséviner
28
Okratoxin A
2 μg/l
Polyvinylpolypyrrolidon, E1201
80 g/hl
Svaveldioxid, E220
• 100 mg/l, ekologiska rödviner
med en restsockerhalt på under 5 mg/l
• 150 mg/l, ekologiska vita viner och roséviner
med en restsockerhalt på under 5 mg/l
• 150 mg/l, starkviner
med en restsockerhalt på under 5 g/l
• 160 mg/l, röda viner
med en restsockerhalt på under 5 g/l
• 185 mg/l, alla bättre mousserande viner
• 200 mg/l, starkviner
med en restsockerhalt på över 5 g/l
• 210 mg/l, vita viner och roséviner
med en restsockerhalt på under 5 g/l och
röda viner med en restsockerhalt på minst
5 mg/l
• 235 mg/l, övriga mousserande viner
• 260 mg/l, vita viner och roséviner
med en restsockerhalt på över 5 g/l
• 300, 350 och 400 mg/l,
mycket söta viner och fruktviner
Citronsyra, E330
1 g/l
Sorbinsyra, E202 200 mg/l
Sulfater
• 1 g/l (i form av kaliumsulfat)
• 1,5 g/l i viner som lagrats på fat minst två år,
i sötade viner och viner som gjorts på
druvmust genom tillsats av alkohol
• 2 g/l, naturligt söta viner; viner där
koncentrerad druvmust tillsatts
• 2,5 g/l, vissa viner
Metaller
Arsen (As)
0,2 mg/l
Kadmium (Cd)
0,01 mg/l
Koppar (Cu)
1 mg/l
Bly (Pb)
0,15 mg/l, viner som tillverkats efter 2007;
0,20 mg/l, äldre viner
Zink (Zn)
5 mg/l
quantum satis = den mängd som behövs
29
Aromämnen som ska användas restriktivt
(EG) nr 1334/2008
Namn på ämnet Högsta Dryck som får innehålla en begränsad
halt (mg/l) halt av ämnet
Kvassin
1,5Alkoholdrycker
Mentofuran
200
Alkoholdrycker som innehåller mynta eller pepparmint
Pulegon
100
Alkoholdrycker som innehåller mynta eller pepparmint
Cyanvätesyra
35Alkoholdrycker
Teukrin A
5
Bitters och likörer med bitter smak
Teukrin A
2
Andra alkoholdrycker
Tujoner (alfa och beta) 10
Alkoholdrycker (ej tillverkade av växter av familjen artemisia)
Tujoner (alfa och beta) 35
Alkoholdrycker tillverkade av växter av familjen artemisia
TILLÅTNA FÄRGÄMNEN I ALKOHOLDRYCKER
(EG) nr 1333/2008, 1129/2011
E-kod
Färgämne
Högsta tillåtna halt
E100
Kurkumin
200 mg/l
E101
Riboflaviner
quantum satis
E102
Tartratsin
200 mg/l
E104
Kinolingult
200 mg/l
E110
Paraorange
200 mg/l
E120
Koschenill, karminsyra, karminer
200 mg/l
E122
Azorubin, karmosin
200 mg/l
E123
Amarant
30 mg/l
E124
Nykockin
200 mg/l
E129
Allurarött AC
200 mg/l
E131
Patentblått V
200 mg/l
E132
Indigotin, indigokarmin
200 mg/l
E133
Briljantblått FCF
200 mg/l
E140
Klorofyller och klorofylliner
quantum satis
E141
Klorofyller och klorofyllinkopparkomplex
quantum satis
E142
Grön S
200 mg/l
E150
Sockerkulör
quantum satis
30
E151
Briljantsvart BN, svart PN
200 mg/l
E153
Vegetabiliskt (medicinskt) kol
quantum satis
E155
Brun HT
200 mg/l
E160a
Karotenoider
quantum satis
E160b*
Annatto, bixin, norbixin
10 mg/l
E160c
Paprikaextrakt, kapsantin, kapsorubin quantum satis
E160d**
Lykopen
10 mg/l
E160e
Beta-apo-8’-karotenal (C30)
200 mg/l
E161b
Luteolin, lutein
200 mg/l
E162
Rödbeta, betain
quantum satis
E163 Antocyaner
quantum satis
E170
Kalciumkarbonat
quantum satis
E171
Titandioxid
quantum satis
E172
Järnoxider och järnhydroxider
quantum satis
E174***
Silver
quantum satis
E175***
Guld
quantum satis
*
Likörer, spritdrycker med en EtOH-halt på <15%
** Fruktvin, aromatiserade viner, vinbaserade drycker, övriga 30 mg/l
*** Likörer
quantum satis = den mängd som behövs
ENHETER SOM ANGER HALTEN AV OLIKA ÄMNEN
Vi har använt följande enheter och enhetsförkortningar
för att ange halter av olika ämnen i alkoholdrycker:
µg/l
mikrogram (en miljontedels gram) per liter
mg/l
milligram (en tusendels gram) per liter
g/l
gram per liter
g/kg
gram per kilogram
g/hl
gram per hektoliter (gram per 100 liter)
kg/hl
kilogram per hektoliter (kilogram per 100 liter)
quantum satis den mängd som behövs (för att ge önskad effekt)
Redaktion
Text: Docent Pekka Lehtonen Alko/ACL, fil.mag. Soili Karjalainen Alko/ACL, professor Matti Hannuksela
Allergi- och astmaförbundet/Informationscentrum samt Alkoholgruppen vid Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Redaktion: Leena Sokolowski Svensk text: Marina Ljungqvist
Illustrationer: Kimi Issakainen Tryck: Lönnberg/2013
31
www.alko.fi