Högsta Domstolen
NJA 1990 s. 14 (NJA 1990:5)
Målnummer:
Ö1840-87
Avdelning:
Domsnummer:
SÖ48-90
Avgörandedatum:
1990-02-02
Rubrik:
A instämde B vid allmän domstol för att svara i en tvist rörande
ett avtal med skiljeklausul. Med anledning av stämningen lade B:s
ombud ned arbete på en genomgång av saken och andra frågor
än som rörde domstolens behörighet, varefter B yrkade avvisning
på grund av skiljeklausulen. Yrkandet bifölls, Kostnaderna för
ombudets arbete har ansetts skäligen påkallade för
tillvaratagande av B:s rätt i TR:n. 18 kap 8 § RB.
Lagrum:
18 kap. 8 § rättegångsbalken (1942:740)
Rättsfall:
REFERAT
Enligt ett avtal d 18 dec 1985 mellan Scanpec, Scandinavian Plast & Electronic
AB och Bröderna D:s AB förvärvade Bröderna D. viss del av Scanpecs rörelse. I
parternas avtal garanterade Scanpec bl a att den överlåtna verksamheten
under de närmast föregående tre åren hade omsatt lägst en miljon kronor om
året. Vidare innehöll avtalet en skiljeklausul av innebörd att tvist om tolkning
eller tillämpning av avtalet skulle avgöras av skiljemän, utsedda enligt svensk
lag om skiljemän.
Bröderna D. väckte d 3 dec 1986 talan vid Stockholms TR och yrkade att
Scanpec skulle förpliktas att till Bröderna D. utge 200 000 kr jämte ränta. Som
grund för käromålet åberopades att den uppgift om omsättningen som Scanpec
hade lämnat i avtalet var felaktig, varför Bröderna D. hade rätt till avdrag på
köpeskillingen.
Sedan Scanpec medgetts anstånd med att avge svaromål, yrkade Scanpec i en
skrift som kom in till TR:n d 6 febr 1987 dels att käromålet på grund av
skiljeklausulen skulle avvisas, dels ersättning för rättegångskostnader med 11
000 kr, avseende ombudsarvode.
Bröderna D. medgav avvisningsyrkandet men vitsordade högst 300 kr som
ersättning för Scanpecs rättegångskostnader.
Sedan skriftväxlingen fortsatt, yrkade Scanpec ersättning för
rättegångskostnader med ytterligare 1 000 kr.
TR:n (chefsrådmannen Nöteberg) anförde i slutligt beslut d 19 mars 1987:
Skäl. Scanpec har i rätt tid gjort invändning om rättegångshinder bestående i
att parterna har avtalat att tvisten skall avgöras av skiljemän. Käromålet skall
därför avvisas.
Tvist råder om den omfattning i vilken Scanpec är berättigat till ersättning för
rättegångskostnader.
Bröderna D. har väckt talan vid allmän domstol utan föregående överläggning
med Scanpec vare sig rörande saken eller forumfrågan. I den fortsatta
diskussionen bortses från sådana fall där kontakter har förekommit före
stämningsansökan.
Bröderna D. hävdar att svaranden inte skall få ersättning för mer arbete än vad
som erfordras för att konstatera att en skiljedomsklausul kan åberopas samt att
göra invändning om denna. Scanpec gör emellertid anspråk på ersättning för
att utreda sakfrågan och därigenom kunna bedöma den mest lämpliga
rättegångsformen.
Konsekvensen av parternas ståndpunkter kan illustreras med några exempel.
Om svaranden avstår från foruminvändning, torde resultaten sammanfalla. I
övrigt blir utfallet olika, allt efter hur förfarandet utvecklas. Om
skiljemannaavgörande kommer till stånd och svaranden vinner detta, får
svaranden hela kostnaden ersatt enligt båda principerna. I övrigt torde en stor
del av kostnaden stanna på svaranden enligt Bröderna D:s ståndpunkt men
ersättas av käranden i avvisningsmålet som Scanpec ser saken. I fall av
förlikning kan naturligtvis resultatet komma att modifieras.
I detta mål har Scanpec i samband med stämning förelagts att avge skriftligt
svaromål. För att få foruminvändningen beaktad har Scanpec varit tvunget att
framställa invändningen i samband med fullgörande av föreläggandet.
Sedan motparten tagit initiativ till att erbjuda en annan metod än den avtalade
för att lösa tvisten, har Scanpec kunnat ensidigt godta eller avvisa erbjudandet.
Det är naturligt att ett sådant val föregås av en analys av tvisten. Detta leder
till slutsatsen att svaranden har rätt att bedriva utredningen så långt som
erfordras för att efterkomma domstolens föreläggande och att - därest
utredningen föranleder foruminvändning - få arbetet ersatt av käranden.
Mot resonemanget kan inte med fog invändas att det medger spekulation på
kärandens bekostnad. Det kan visserligen vara en förnuftig ekonomisk
bedömning att i fall, där motparten inte svarar på brev, välja indrivning genom
allmän domstol. Men tillräckliga skäl finns inte att flytta risken till svaranden för
att käranden missbedömt svarandens inställning till att tillämpa
skiljedomsklausulen. Det är käranden som framkallar situationen genom att
inte välja den avtalade processformen. Dessutom ersätts i detta som i andra
sammanhang endast skäligen påkallade kostnader.
Bröderna D. är således skyldigt att ersätta Scanpec för det arbete som avses
med kostnadsyrkandet.
Några ord kan också sägas om storleken av ersättningen för det arbete som är
ersättningsgillt. Det är fråga om ett kvalificerat arbete i en tvist mellan
näringsidkare. För ett ombud med anspråk på hög timdebitering bör den
nedlagda tiden inte ha överstigit tio timmar. Härför krävs ersättning med 12
000 kr. Även med beaktande av kostnadsaspekter överstiger nivån betydligt
lönesättningen för offentliganställda jurister liksom arvodessättningen inom
rättsthjälpen. Dessa nivåer är emellertid i sammanhanget oriktiga måttstockar.
Ersättningen skall i stället grunda sig på en marknadsmässig bedömning.
Domstolars möjlighet att utföra en sådan är begränsad. Scanpecs anspråk låter
sig emellertid väl förena med de iakttagelser TR:n i andra sammanhang har
kunnat göra.
Slut
- TR:n avvisar käromålet.
- Bröderna D. skall ersätta Scanpec dess rättegångskostnader med 12 000 kr
utgörande ombudsarvode jämte sex procent ränta från denna dag, till dess
betalning sker.
Bröderna D. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle med
ändring av TR:ns beslut bestämma Scanpecs ersättning för rättegångskostnad
vid TR:n till 300 kr eller till det belopp som HovR:n fann skäligt.
Scanpec bestred bifall till besvären.
Till utveckling av sin talan anförde Bröderna D. i HovR:n i huvudsak följande:
De enda åtgärder som varit skäligen påkallade för att tillvarata Scanpecs rätt
har varit att ombudet gått igenom stämningsansökningen och framställt
avvisningsyrkandet. Det är bara för det arbetet som Scanpec har rätt till
ersättning. I vad ombudsarvodet avser taktiska överväganden faller det utom
ramen för bestämmelserna om ersättning för parts rättegångskostnad.
Scanpecs lämplighetsöverväganden avseende processformen torde dessutom
ha skett i samband med att skiljeavtalet ingicks.
Scanpec anförde i HovR:n i huvudsak följande: Scanpecs inställning i
forumfrågan måste, mot bakgrund av vad som förevarit, grundas på en
fullständig genomgång och bedömning av sakfrågan. En foruminvändning
måste göras första gången en svarandepart yttrar sig i målet. Följden av detta
är att svaranden omgående tvingas nedlägga ett omfattande arbete, även om
följden därav endast blir att denne väljer att i sitt svaromål hemställa att
käromålet avvisas. Scanpec har rätt till ersättning för de kostnader som bolaget
förorsakats härigenom.
HovR:n (hovrättslagmannen Åsbring, hovrättsrådet Thyblad, referent, samt
hovrättsassessorn Nilsson) anförde i slutligt beslut d 11 nov 1987 bl a:
Skäl. Den fråga som aktualiseras i målet är huruvida kostnaderna varit skäligen
påkallade för tillvaratagande av Scanpecs rätt.
Sedan Bröderna D. tagit initiativ till att anvisa en annan form än den avtalade
för att avgöra tvisten har Scanpec haft att ensidigt godta eller avvisa detta. För
Scanpec har inte bara gällt att få tvisten bilagd utan också att få till stånd en så
bra uppgörelse som möjligt. Härför har krävts en utredning av själva sakfrågan
samt deltagande i de överläggningar motparten medverkat till. Till detta
kommer att förekomsten i avtalet av skiljeklausulen tidigt har diskuterats
mellan parterna. Möjlighet hade således funnits för Bröderna D. att begränsa
kostnaden genom att i ett tidigare skede återkalla käromålet.
HovR:n delar sålunda TR:ns uppfattning att Bröderna D. skall ersätta Scanpec
för det arbete som avses med kostnadsyrkandet. HovR:n saknar anledning att
inte godta TR:ns bedömning i fråga om skäligheten av Scanpecs
ersättningsanspråk. - - HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.
Bröderna D. anförde besvär och yrkade att HD måtte bestämma ersättningen
till Scanpec för rättegångskostnader i TR:n till 300 kr eller till det belopp som
HD fann skäligt.
Sveriges Advokatsamfund, som av HD beretts tillfälle att yttra sig i målet,
anförde i yttrande d 3 juli 1989: Beslutet att inleda rättegång i stället för
skiljeförfarande är grundat på processekonomiska och taktiska överväganden.
Den uppkomna valsituationen har tillskapats av Scanpecs motpart. Scanpec har
haft anledning utgå från att motparten ansett sig ha grund för sin talan.
Uppgifterna för Scanpecs ombud har varit att söka bilägga tvisten på för
klienten bästa möjliga villkor. Detta innebär också, att klientens kostnader i
möjligaste mån skall begränsas. Med utgångspunkt från
rättegångskostnadsreglerna har ett ombud att bedöma, om uppkomna
kostnader kan och bör utkrävas av motparten.
Inför sammanträde med motparten har genomgång av sakfrågan varit
nödvändig. Sådan genomgång kan emellertid ha varit påkallad även om
sammanträde ej kommit till stånd. Scanpecs ombud har, liksom Bröderna D:s
ombud, haft anledning göra de processekonomiska och eventuella taktiska
överväganden som bedömts leda till det för klienten bästa slutresultatet.
Särskilda processtaktiska åtgärder kan motiveras om klientens rättsliga
ställning är svag. Möjligheten att utse egen skiljeman med särskild kompetens
och/eller andra värdefulla egenskaper kan vägas mot intresset att genom
domstolsförfarande begränsa klientens kostnader. Även andra omständigheter
kan föranleda, att ett tidigare avtalat skiljeförfarande bör undvikas. Även om
forumfrågan framstår som klar, kan kostnader för såväl utredning av saken
som därav och i övrigt föranledda överväganden vara skäligen påkallade för
tillvaratagande av partens rätt.
Scanpecs ombudsarvode avser till övervägande del arbete med saken i andra
delar än som erfordrats för bestämmande av domstolens behörighet. Enligt
samfundets mening kan även sådant arbete vara att anse som ersättningsgill
rättegångskostnad.
Det är ej visat, att Scanpec förfarit otillbörligt eller vårdslöst i sin processföring.
Arvodet åt Scanpecs ombud bedöms ej vara oskäligt högt. Samfundet ansluter
sig även i övrigt till vad TR:n och HovR:n anfört.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Bergkvist, hemställde i betänkande att HD måtte
fastställa HovR:ns beslut.
HD (JustR:n Höglund, Gregow, Freyschuss, Solerud och Svensson, referent)
fattade följande slutliga beslut:
Skäl. Frågan i målet är om de av Scanpec uppgivna rättegångskostnadena i
TR:n varit skäligen påkallade för tillvaratagande av Scanpecs rätt.
När en part i likhet med Scanpec blir instämd till allmän domstol för att svara i
en tvist om ett avtal med skiljeklausul, har parten att ta ställning till huruvida
det kan vara lämpligt att låta tvisten prövas av domstolen eller om det från
ekonomiska och andra synpunkter kan vara mera fördelaktigt för honom att
med hänvisning till skiljeklausulen yrka avvisning av käromålet och bereda sig
på ett skiljeförfarande. Avgörandet kan kräva genomgång av sakmaterialet,
rättsutredning, överläggningar med motparten m m. Kostnaderna för arbete av
nu angivet slag kan därför - även om det redan från början står klart att ett
avvisningsyrkande skulle bifallas - vara skäligen påkallade för tillvaratagande
av partens rätt och skall då ersättas av motparten om hans talan avvisas.
De ombudskostnader för vilka Scanpec yrkat ersättning får anses skäligen
påkallade för tillvaratagande av Scanpecs rätt i TR:n. Arvodets storlek får
godtas. Bröderna D.anielsons besvär skall därför lämnas utan bifall.
HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.
Sökord:
Litteratur:
Rättegångskostnad; Ombud
