Högsta Domstolen
NJA 1995 s. 294 (NJA 1995:48)
Målnummer:
Ö1465-94
Avdelning:
Domsnummer:
SÖ79-95
Avgörandedatum:
1995-05-12
Rubrik:
Kravet på prövningstillstånd i HovR har ansetts omfatta fall där
den tilltalade i TR:n dels dömts till böter för vissa brott, dels
frikänts för annat brott för vilket varit föreskrivet strängare straff
än fängelse i sex månader men där TR:ns dom överklagats endast
i fråga om de brott som föranlett bötesstraffet.
Lagrum:
49 kap. 13 § rättegångsbalken (1942:740)
Rättsfall:
REFERAT
Allmän åklagare yrkade vid Linköpings TR ansvar å G.F. enligt följande:
1. Olaga vapeninnehav, ringa brott. G.F. har under tiden d 13 okt 1990-d 2 maj
1992 i Linköping, utan tillstånd uppsåtligen eller av oaktsamhet innehaft ett
harpungevär.
2. Olaga hot. G.F. har i slutet av april 1992 i en lägenhet i Linköping hotat B.S.
med brottslig gärning genom att rikta en startrevolver över hennes huvud och
avlossa två skott.
3. Fört oskattat fordon. G.F. har d 7 aug 1992 fört sin personbil KXS 122 på
Kungsgatan i Linköping trots att vägtrafikskatten i form av kilometerskatt inte
varit betald.
Åklagaren yrkade vidare förverkande av i beslag taget harpungevär. G.F.
förnekade brott i fråga om alla åtalspunkterna.
TR:n (ordf lagmannen Matz) meddelade dom d 22 dec 1993. TR:n fann åtalet
styrkt i åtalspunkterna 1 och 3. Beträffande åtalet för olaga hot fann TR:n inte
styrkt att G.F. handlat med uppsåt att hota B.S..
Domslut. TR:n dömde G.F. enligt 1 §, 5 § och 37 § 3 st vapenlagen
(1973:1176) för olaga vapeninnehav och enligt 64 § och 79 § 3 st
vägtrafikskattelagen (1988:327) för förseelse mot lagen till 30 dagsböter å 30
kr.
Åtalet för olaga hot ogillades.
Det i beslag tagna harpungeväret förklarades förverkat.
G.F. överklagade TR:ns dom i Göta HovR och yrkade att han måtte frikännas
från ansvar.
HovR:n (hovrättsråden Sjögreen och Ström, referent, samt hovrättsassessorn
Lindgren) fann i beslut d 25 febr 1994 ej skäl att meddela prövningstillstånd, i
följd varav TR:ns dom skulle stå fast.
Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle upphäva HovR:ns beslut
att inte meddela prövningstillstånd och återförvisa målet till HovR:n för
handläggning.
Riksåklagaren anförde: Av 49 kap 12 a § RB framgår att det i hovrätt krävs
prövningstillstånd för prövning av tingsrätts dom om den tilltalade inte dömts
till annan påföljd än böter eller frikänts från ansvar för brott för vilket det inte
är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader. G.F. har i målet frikänts
från ansvar för brott för vilket det är förskrivet svårare straff än fängelse sex
månader.
Av justitieutskottets betänkande 1992/93: JuU 34 s 13 framgår att det inte
skall krävas prövningstillstånd i ett mål av denna art eftersom TR:ns dom även
behandlat frågan om ansvar för olaga hot, som kan förskylla svårare straff än
fängelse sex månader. I betänkandet sägs s 13 "Om nämligen bötesstraff
förenas med en frikännande dom beträffande ett allvarligt brott kommer
prövningstillstånd inte att krävas beträffande bötesbrottet." Med begreppet
"allvarligt" brott torde här, enligt min mening, menas brott för vilket det är
föreskrivet svårare straff än fängelse sex månader.
Jag anser på grund härav att prövningstillstånd inte krävs för att HovR:n skall
pröva den av G.F. överklagade domen.
Målet föredrogs.
Föredraganden, RevSekr Täckholm, föreslog i betänkande att HD skulle
meddela följande beslut: Skäl. Genom lagändring (1994:1034) omrubricerades
12 a § i 49 kap RB till 13 §. I paragrafens 1 st, vars lydelse vid lagändringen
förblev oförändrad, stadgas krav på prövningstillstånd för prövning i HovR av
TR:s dom genom vilken den tilltalade inte dömts till annan påföljd än böter eller
frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än
fängelse i sex månader.
Frågan i målet gäller innebörden av det angivna lagrummet när TR:n i samma
dom dels dömt den tilltalade till böter, dels frikänt honom från åtal för brott för
vilket det är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader. Med andra
ord, hade G.F. behövt prövningstillstånd för att få de åtalspunkter prövade i
HovR:n, för vilka TR:n dömt honom till böter, när TR:n i sin dom också ogillat
åtalet för olaga hot och åklagaren inte fört talan mot domen? För olaga hot är
stadgat böter eller fängelse i högst ett år.
Domstolsutredningen föreslog att prövningstillstånd skulle krävas då den
tilltalade hade frikänts från ansvar för ett brott för vilket inte stadgades svårare
straff än fängelse i sex månader. Följden av utredningens förslag skulle bli att,
om TR:n i samma dom både fällt till ansvar för somliga brott och frikänt från
andra, påföljden måste ha bestämts till böter och de brott frikännandet avsåg
ha maximistraff understigande sex månaders fängelse för att prövningstillstånd
skulle krävas för att få målet behandlat i sak i HovR:n (SOU 1991:106 Del A s
323).
Departementschefen, som instämde i att följden av Domstolsutredningens
förslag skulle bli den ovan nämnda, anförde som sin ståndpunkt att
prövningstillstånd i ledet mellan TR och HovR borde krävas i de fall TR:n inte
dömt den tilltalade till annan påföljd än böter eller helt frikänt den tilltalade från
ansvar (prop 1992/93:216 s 62 och 56). En sådan regel vore förhållandevis
klar och enkel och ägnad att stärka rättssäkerheten för den enskilde (prop s
64).
Av Justitieutskottets betänkande 1992/93:JuU 34 s 13 framgår, att om ett
bötesstraff förenas med en frikännande dom beträffande ett allvarligt brott,
prövningstillstånd inte kommer att krävas beträffande bötesstraffet. Riksdagen
biföll vad utskottet hemställt (rskr 1992/93:373).
Väl kan det förefalla ologiskt att frågan om prövningstillstånd blir beroende av
ett brott som inte överklagats. Mot detta står att lagstiftaren i förarbetena
behandlat just den fråga målet rör och sagt hur den skall lösas. Lagstiftarens
uppfattning är förenlig med lydelsen i 49 kap 13 § 1 st, även om det närmast
synes ta sikte på helt frikännande domar. Vid sådant förhållande måste
innebörden av lagregeln vara den, att det inte krävs prövningstillstånd vid
överklagande till HovR:n, när TR:n frikänt den tilltalade för ett allvarligt brott
och samtidigt dömt för annat brott till böter. Med allvarligt brott får anses avses
brott för vilket stadgas fängelse i mer än sex månader.
Med hänsyn till det anförda hade G.F. inte behövt prövningstillstånd för att få
sitt överklagande prövat i HovR:n.
HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns beslut återförvisar HD målet
till HovR:n, i följd varav det ankommer på HovR:n att upptaga målet till fortsatt
behandling.
HD (JustR:n Vängby, Jermsten, Freyschuss, Danelius, referent, och Lennander)
fattade följande slutliga beslut: Skäl. TR:n dömde G.F. för olaga vapeninnehav
och förseelse mot vägtrafikskattelagen till ett bötesstraff men ogillade åtalet
mot honom för olaga hot. Eftersom domen överklagades enbart av G.F., hade
HovR:n inte att ta ställning till den del av åtalet som ogillats av TR:n. Föremål
för HovR:ns prövning var alltså endast de två brott för vilka ett bötesstraff
utdömts. Frågan är ändå om det förhållandet att åtalet vid TR:n omfattat olaga
hot, ett brott för vilket strängare straff än fängelse i sex månader är
föreskrivet, medfört en rätt för G.F. att få sin talan prövad i HovR:n utan att
vara underkastad krav på prövningstillstånd.
Det lagrum som är av intresse i detta sammanhang är 49 kap 13 § (tidigare 49
kap 12 a §) RB. Enligt detta lagrum krävs prövningstillstånd i HovR vid
överklagande av dom genom vilken den tilltalade inte dömts till annan påföljd
än böter eller frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är föreskrivet
svårare straff än fängelse i sex månader. Bestämmelsens ordalydelse kan inte
anses ge något klart svar på frågan om prövningstillstånd krävs i ett fall där
frikännande dom meddelats för ett sådant svårare brott men domen inte
överklagats i denna del. Det gäller därför att fastställa bestämmelsens innebörd
i detta hänseende med användande av sedvanliga tolkningsmetoder.
Det kan till en början konstateras att denna tolkningsfråga i viss mån berörts
under förarbetena till den angivna bestämmelsen i RB. I den proposition som
avgavs till riksdagen uttalades att det skulle krävas prövningstillstånd för det
fall att TR:n dömt till böter för vissa brott och samtidigt frikänt för andra brott
(prop 1992/93:216 s 63 f och 88). Justitieutskottet uttalade sig å andra sidan
för att, i fall då böter utdömts jämte en frikännande dom beträffande ett
allvarligt brott, krav på prövningstillstånd inte skulle gälla för bötesbrottet
(1992/93: JuU 34 s 13). De synpunkter i denna fråga som framfördes under
förarbetena föranledde emellertid inte något klarläggande i lagtexten och kan
inte anses tillräckliga för att besvara den nu aktuella tolkningsfrågan.
Det gäller därför att ge lagtexten en rimlig tolkning under beaktande av de
ändamålsskäl som föranlett att en ordning med prövningstillstånd i brottmål
införts i HovR. Syftet med denna ordning har varit att begränsa tillströmningen
till hovrätterna av brottmål av mindre betydelse för den tilltalade, och det har
då funnits ändamålsenligt att knyta kravet på prövningstillstånd till det
förhållandet att brottet i TR:n inte föranlett annan påföljd än böter. Även i det
nu aktuella målet har det enbart varit fråga om överprövning av en bötesdom.
Det ytterligare brott som åtalet omfattade och som föranledde en frikännande
dom har ju för HovR:n varit helt ovidkommande, och det är svårt att finna
några rimliga skäl till att rätten till omprövning av domen i HovR:n skulle
påverkas av att TR:n haft att ta ställning till ytterligare en åtalspunkt. I den
situation som här föreligger bör alltså för rätten till omprövning av bötesdomen
i HovR:n samma förutsättningar gälla som i ett mål där åtalet vid TR:n enbart
avsett brott som föranlett ett bötesstraff.
HovR:n har således förfarit riktigt när den prövat huruvida det förelåg
förutsättningar för prövningstillstånd.
HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns beslut.
HD:s beslut meddelades d 12 maj 1995 (nr SÖ 79).
Samtidigt med det refererade målet avgjordes ett mål mellan L.H. och
Riksåklagaren m fl gällande samma fråga angående prövningstillstånd (nr SÖ
80).
Sökord:
Litteratur:
Prövningstillstånd; Hovrätt; Böter
