ReferatLagrummet

Högsta Domstolen
NJA 1985 s. 226 (NJA 1985:34)
Målnummer:
B344-84
Avdelning:
Domsnummer:
DB5-85
Avgörandedatum:
1985-03-01
Rubrik:
En företrädare för ett kommunalt bostadsföretag har nekat en
zigenare att hyra en lägenhet i ett visst bostadsområde. Fråga om
olaga diskriminering. 16 kap 9 § BrB.
Lagrum:
 16 kap. 9 § brottsbalken (1962:700)
Rättsfall:

REFERAT
Allmän åklagare yrkade vid Landskrona TR ansvar å marknadschefen G.W.,
född 1944, för olaga diskriminering med följande påstående: G.W. har i
egenskap av bostadskonsulent hos AB Landskronahem vid ett sammanträde i
Landskrona d 28 okt 1981 med en samrådsgrupp för bostadsärenden på
Landskronahems vägnar vägrat hyra ut en lägenhet i bostadsområdet
Norrestad i Landskrona till B.P. och därigenom diskriminerat denne på grund av
hans etniska ursprung.
TR:n (nämnden) anförde i dom d 24 febr 1983:
Domskäl. G.W. har bestritt åtalet under invändning i första hand att B.P. icke
blivit kränkt av G.W:s handlingssätt och i andra hand, därest TR:n skulle finna
att kränkning av B.P. ägt rum, att G.W. icke haft uppsåt att diskriminera B.P..
G.W. har beträffande sin ställning hos AB Landskronahem samt bolagets
uthyrningsverksamhet uppgivit följande: Han är sedan nov 1980 anställd såsom
bostadskonsulent hos AB Landskronahem. Tjänsten som bostadskonsulent är
placerad i stabsställning under verkställande direktören. Som bostadskonsulent
hade han enligt förefintlig befattningsbeskrivning såsom huvuduppgift att
ansvara för att bolagets uthyrningsverksamhet bedrevs på sådant sätt att
högsta möjliga uthyrningsgrad erhölls med beaktande av bolagets
bostadspolitiska mål. Det ålåg honom vidare att besluta om placering av
anvisade hyresgäster samt kontinuerligt samarbeta med bostadsförmedlingen
och sociala myndigheter i olika bostadsärenden. För fullgörande av dessa
uppgifter deltog G.W. såsom representant för AB Landskronahem i en
samrådsgrupp, vari ingick representanter för socialförvaltningen och
bostadsförmedlingen. I denna grupp, som sysslade med uthyrning av bolagets
lägenheter, hade G.W. den faktiska beslutanderätten. Bolaget disponerade
omkring 4 500 lägenheter i Landskrona, varav omkring 1 700 i det s k
Norrestadsområdet. I detta område, där åtskilliga lägenheter är outhyrda, utgör
27,5 procent av befolkningen invandrare. Styrelseledamöterna i bolaget har vid
diskussion i hyresfrågor uttalat den meningen att överrepresentation av
invandrare icke skall tillåtas i något visst område. Något protokollfört
styrelsebeslut härom föreligger emellertid icke.
Beträffande ifrågasatt uthyrning av lägenhet till B.P. har G.W. uppgivit följande:
Första kontakten med ifrågavarande hyresärende hade han, då B.P. som är
zigenare, uppsökte honom på hans kontor i sällskap med en annan zigenare vid
namn B.H.. B.P. framställde önskemål om att få hyra en lägenhet av bolaget i
Norrestadsområdet. G.W. upplyste B.P., att han ej kunde få hyra någon bostad
i detta område, eftersom där bodde för många invandrare. Samtalet övergick
sedermera i en ordväxling mellan B.H., som hyrde en lägenhet av bolaget i
Norrestadsområdet, och G.W., som framförde klagomål från hyresgäster på
B.H:s uppförande. Troligen en vecka senare blev G.W. uppringd av
socialsekreteraren J.M., som begärde att bolaget skulle hyra ut en bostad i
Norrestadsområdet till B.P.. G.W. svarade, att detta ej var möjligt, eftersom det
bodde så många invandrare i detta område, samt hänvisade J.M. till
bostadsförmedlingen. Vid ett sammanträde med samrådsgruppen d 28 okt
1981 förelåg en bostadsanmälan av B.P.. I denna anmälan, som kommit från
bostadsförmedlingen, framställdes önskemål om en bostad om tre rum "var
som helst." J.M. var föredragande i detta ärende. Såvitt G.W. kan erinra sig
nämnde J.M. under föredragningen icke, att B.P. önskade erhålla en bostad i
Norrestadsområdet. G.W. vidhöll emellertid sin tidigare uttalade mening att
B.P. ej kunde få hyra i Norrestadsområdet, eftersom bolaget på grund av
områdets invandrartäthet ej mottog flera familjer "typ zigenare, assyrier" i
detta område. Detta G.W:s uttalande är korrekt återgivet i samrådsgruppens
protokoll från berörda sammanträde. G.W. nämnde även, att han skulle försöka
finna lösning på detta bostadsproblem i centrala delen av staden. Eftersom
bolaget ej hade några lägenheter tomma där just då, kunde B.P. ej genast få
tillgång till en lägenhet i centrum av staden. Under den närmaste tiden efter
samrådsgruppens sammanträde ägde diskussioner rum mellan G.W. och
socialförvaltningen och dessa resulterade i att B.P. erhöll en lägenhet om fyra
rum och kök. Kontrakt härom tecknades mellan socialförvaltningen och bolaget
d 15 nov 1981. Anledningen till att B.P. ej själv underskrev kontraktet var att
han vid den tidpunkten ej nått myndig ålder. - G.W. är icke rasist, utan han
bedömer varje människa som individ. Han gör vissa bedömningar av tillämnade
hyresgäster i syfte att åstadkomma trivsel i ett bostadsområde. I
Norrestadsområdet bodde tidigare endast en zigenar-familj, nämligen
förutnämnde B.H. och dennes familj. Bolaget hade haft stora problem med
B.H.. I den fastighet, där han bodde, fanns 18 bostadslägenheter. Av dessa var
nio outhyrda. Anledningen härtill var att B.H. visat sig vara besvärlig att ha
såsom granne. Det är känt, att invandrare av typ zigenare och assyrier ej gärna
godtages som grannar av övriga hyresgäster. Får man in störande hyresgäster i
en fastighet, flyttar de ordentliga hyresgästerna därifrån. Man får förmoda, att
en familj som B.P:s kan bli "störig". Bolaget, som känner tryck från övriga
hyresgäster, har som målsättning att hyra ut alla lägenheterna i
Norrestadsområdet. Det händer emellertid dagligen, att misskötsamma
personer, även svenskar, förvägras hyresrätt av bolaget. Om det hade varit en
erkänt skötsam invandrare, som i stället för B.P. sökt lägenhet i
Norrestadsområdet, hade denna invandrare nog fått en lägenhet där.
B.P:s bostadsanmälan, som var föremål för samrådsgruppens behandling vid
dess sammanträde d 28 okt 1981, anger såsom önskad bostad en lägenhet om
tre rum var som helst."
I ovannämnda protokoll från samrådsgruppens sammanträde d 28 okt 1981
anges i en bilaga, benämnd bostadslista, såsom beslut på B.P:s ansökan, att
bolaget "mottager f n ej fler familjer typ zigenare, assyrier i Norrestad."
Med beaktande av att G.W. i sitt handlande haft målsättningen att undvika
alltför stor invandrartäthet i Norrestadsområdet kan G.W:s vägran att låta B.P.
hyra en lägenhet i detta område icke anses innefatta brott, i följd varav åtalet
skall ogillas.
Domslut. Åtalet ogillas.
Ordf, råd mannen Sjöholm, var av skiljaktig mening och anförde: I målet är
utrett att G.W. haft beslutanderätten inom samrådsgruppen i ärenden
angående uthyrning av lägenheter i AB Landskronahems fastigheter samt att
B.P. av samrådsgruppen nekats att förhyra en lägenhet i en av bolagets
fastigheter i Norrestadsområdet i Landskrona.
Visserligen anger B.P:s bostadsanmälan icke att B.P. önskat erhålla bostad just
i Norrestadsområdet, men bakomliggande förhandlingar ger vid handen att
G.W. måste ha haft klart för sig att detta var B.P:s primära önskemål.
Vad som anförts i samrådsgruppens protokoll, vilket verifierats av G.W., måste
uppfattas så att det avgörande motivet för samrådsgruppens beslut var B.P:s
etniska ursprung. Med hänsyn härtill måste G.W. anses ha gjort sig skyldig till
olaga diskriminering.
Jag dömer G.W. jämlikt 16 kap 9 § 1 och 2 st BrB för olaga diskriminering till
15 dagsböter å 60 kr.
Åklagaren fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att
åtalet måtte bifallas.
G.W. bestred ändring.
HovR:n (hovrättspresidenten Landahl, hovrättsrådet Nilsson, adj led f d
lagmannen Kastrup, referent, och adj led Thoresson) anförde i dom d 2 mars
1984:
Domskäl. G.W. har vid huvudförhandling i HovR:n lämnat uppgifter som i allt
väsentligt överensstämmer med vad han enligt överklagade domen anfört vid
TR:n. Han har därjämte uppgett: Vid sammanträdet d 28 okt 1981
diskuterades såvitt angår B.P. endast frågan om uthyrning av lägenhet i
Norrestadsområdet, eftersom AB Landskronahem i övrigt inte hade någon
hyresledig lägenhet i sina fastigheter. B.P. nekades inte helt att hyra lägenhet.
G.W. ville endast avvakta att en lägenhet blev ledig i någon av bolagets
fastigheter i den centrala delen av staden, där man kunde finna den i B.P:s fall
lämpligaste boendemiljön. En sådan möjlighet yppade sig också några dagar
efter sammanträdet. - B.P. borde för övrigt inte ha tagits upp som
bostadssökande, enär han var endast 17 år gammal. Hans ansökan kunde
också ha avslagits på den grund att han saknade arbete. Någon diskussion om
hans bakgrund förekom inte vid sammanträdet. G.W. kände inte till hans
tidigare förhållanden. Enligt de erfarenheter G.W. hade av zigenare kunde det
emellertid befaras bli problem med B.P. som hyresgäst. Det har också visat sig
att i den lägenhet som B.P. tillträdde i nov 1981 och vilken han numera lämnat
förekommit omfattande skadegörelse. - I sin verksamhet eftersträvade G.W.
bland annat att sprida familjer av olika slag, även socialt belastade, inom olika
bostadsområden. Såväl ekonomiska som sociala skäl var avgörande för hans
ställningstagande i förevarande fall. Hans handlande var till fördel inte bara för
bolaget och dess hyresgäster utan även för B.P. själv.
HovR:n gör följande bedömning. B.P. har enligt sin bostadsanmälan ansökt om
lägenhet "var som helst" i Landskrona. Bolaget hade vid ifrågavarande tillfälle
ett flertal hyreslediga lägenheter i Norrestadsområdet, medan det enligt uppgift
i övrigt inte fanns någon lägenhet ledig i bolagets fastigheter. G.W., som
företrädde bolaget i uthyrningsärenden, har vid sammanträdet med
samrådsgruppen d 28 okt 1981 vägrat att upplåta lägenhet åt B.P. i
nyssnämnda område genom att, såsom antecknats i det vid sammanträdet
förda protokollet, förklara att bolaget "mottager f n ej fler familjer typ zigenare,
assyrier i Norrestad". Detta uttalande i förening med vad G.W. uppgett i målet
måste anses utvisa att det avgörande motivet för hans ställningstagande var
B.P:s etniska ursprung. På grund härav och då det inte förekommit något av
beskaffenhet att fritaga G.W. från ansvar skall han dömas för olaga
diskriminering. Omständigheterna är sådana att påföljden kan bestämmas till
ett lågt bötesstraff.
Domslut. Med ändring av TR:ns domslut dömer HovR:n G.W. enligt 16 kap 9 §
1 och 2 st BrB för olaga diskriminering till 15 dagsböter å 50 kr.
G.W. (offentlig försvarare och ombud advokaten B.S.) sökte revision och
yrkade i första hand att åtalet måtte ogillas och i andra hand att påföljden
måtte helt efterges.
Riksåklagaren bestred ändring.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Ternert, hemställde i betänkande att HD måtte
meddela följande dom: Domskäl. B.P:s bostadsansökan har behandlats som
gällande önskemål om en lägenhet i Norrestadsområdet i Landskrona. Såsom
ansvarig och med befogenhet att ensam besluta rörande AB Landskronahems
uthyrningsverksamhet har G.W., när ansökningen prövades, inte låtit B.P. och
dennes familj hyra någon av de lediga lägenheter som bolaget då hade
tillgängliga i det aktuella bostadsområdet. G.W. har i målet motiverat sitt beslut
genom att hänvisa till att bolaget, som är ett av kommunen helägt
bostadsföretag, har som målsättning att i de olika bostadsområdena försöka
åstadkomma en allsidig sammansättning av hyresgästerna och att därför inte
ytterligare familjer tillhörande den zigenska folkgruppen borde flytta till
Norrestad vid denna tidpunkt.
Det är, såsom G.W. också framhållit i sin talan, en svårlöst uppgift att försöka
åstadkomma en integrerad boendemiljö utan att nödgas använda styrmedel
som innebär att enskilda önskemål om bostad i vissa områden inte alltid kan
tillgodoses. Enligt 16 kap 9 § BrB är det olaga diskriminering om en
näringsidkare i sin verksamhet på grund av någons ras, hudfärg, nationella
eller etniska ursprung eller trosbekännelse inte går honom till handa på allmänt
gällande villkor. Bestämmelsen har i denna del till syfte att tillförsäkra alla
befolkningsgrupper rätt till likabehandling i kontakterna med näringsidkare. I
det föreliggande fallet har G.W. själv angivit att det varit B.P:s zigenska
tillhörighet som varit det avgörande motivet för att inte hyra ut någon lägenhet
till honom i det område där han önskat bosätta sig. Oavsett att beslutet må ha
stått i överensstämmelse med bolagets bostadspolitiska intentioner, har B.P.
genom G.W:s handlande blivit utsatt för en särbehandling som måste anses
utgöra olaga diskriminering. Åtalet skall därför bifallas. Skäl att efterge
påföljden för brottet föreligger inte.
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.
HD (JustR:n Holmberg, Erik Nyman, Ehrner, Broomé, referent, och Beckman)
beslöt följande dom:
Domskäl. G.W. har i HD mot åtalet till en början invänt följande. Det ålåg
honom att fördela det kommunala bostadsföretagets lägenheter så att minsta
möjliga sociala störningar uppstod i bostadsområdena. Erfarenheten visar att
en del zigenska familjer vållar svårigheter för sin bostadsomgivning. Han
saknade därför inte fog för att förutse vissa problem med familjen B.P.. Han
ansåg det lämpligast att B.P. fick hyra lägenhet i ett annat hus än det där redan
en - med B.P. besläktad - zigenarfamilj bodde.
Förbudet i 16 kap 9 § BrB mot diskriminering hindrar inte att en person med
viss härkomst avvisas som bostadssökande, om det kan antas att han kommer
att brista i skötsamhet som hyresgäst. Ett sådant antagande får emellertid inte
stödjas på den etniska grupptillhörigheten utan måste ha sin grund i kännedom
om den individuelle sökanden. G.W:s beslut att neka B.P. att hyra lägenhet i
Norrestadsområdet synes inte ha baserats på sådan faktisk kännedom.
Invändningen kan därför inte godtas.
G.W. har vidare åberopat att han allmänt har haft att verka för ett allsidigt
boende och motarbeta segregation, inte minst när det gäller invandrare; den
lämpliga kvoten i fråga om zigenare och assyrier i Norrestadsområdet var fylld
när B.P. sökte lägenhet. G.W:s handlande skulle därmed inte ha varit
diskriminerande.
Från början av 1970-talet har en allmän strävan för den svenska
bostadspolitiken varit en allsidig hushållssammansättning i bostadsområdena
(se t ex prop 1979/80:72 om bostadsanvisningslag m m, s 19 f). Denna politik
har i allmänhet ansetts inkludera en utspridning av etniska minoriteter, låt vara
att röster också har höjts för att en koncentration av vissa invandrargrupper till
speciella bos tadsområden har sina fördelar. (Jfr redogörelsen i SOU 1984:58 s
128 ff.) Frågan huruvida straffbestämmelserna om olaga diskriminering lägger
hinder i vägen för att avböja en bostadssökande ur viss folkgrupp i syfte att
motverka en icke önskvärd koncentration av gruppens medlemmar till ett visst
bostadsområde synes inte sällan bli aktuell, främst för kommunala
bostadsföretag och inom den kommunala bostadsförmedlingen.
Bestämmelserna i 16 kap 9 § BrB kom till i samband med att Sverige tillträdde
Förenta Nationernas konvention om avskaffande av alla former av
rasdiskriminering. De ger uttryck för den grundläggande principen om
likabehandling oavsett etniskt ursprung.
Med anledning av vad G.W. anfört bör vissa uttalanden under förarbetena
uppmärksammas. De åsyftade uttalandena gjordes av departementschefen på
grund av påpekanden av lagrådet (se prop 1970:87 s 128 och 131 f, jfr
Kommentar till brottsbalken II, 5 uppl, s 240). De har i huvudsak följande
innehåll. Med ordet diskriminera i lagtexten uttrycks att bestämmelsen omfattar
endast sådana situationer där någon uppsåtligen missgynnar en person genom
att behandla honom mindre förmånligt än andra. Den som har ett i och för sig
legitimt eller godtagbart intresse av att ge företräde åt personer, tillhörande en
viss folkgrupp, och i sådant syfte uppställer villkor som gynnar dessa kan inte
sägas diskriminera övriga folkgrupper och faller sålunda inte under straffbudet.
Som exempel kan anföras att det någon gång torde kunna anses legitimt att en
i Sverige verksam affärsinnehavare av utländsk nationalitet ger sina landsmän
särskild rabatt. Skulle däremot en affärsidkare här i riket ge rabatt åt endast
svenska medborgare, torde syftet undantagslöst vara att diskriminera
utländska medborgare.
De återgivna uttalandena angående innebörden av termen diskriminera i
lagtexten kan inte uppfattas så, att det skulle vara straffritt att missgynna en
person ur en viss folkgrupp med hänvisning till att åtgärden ytterst antas vara
till fördel för gruppen i fråga. Det gäller även fall då syftet är att motverka
etnisk boendekoncentration. Tvärtom talar de motiv som bär upp
straffbestämmelsen för att straffbarhet skall inträda också i dessa fall. Det är
tydligt att en möjlighet att rättfärdiga en sådan särbehandling som den aktuella
med hänvisning till strävandena att motverka Segregering i boendet lätt skulle
kunna missbrukas till att dölja andra bevekelsegrunder för den avvisande
hållningen. Slutsatsen blir att G.W:s handlande inte är straffritt på den grunden
att det har dikterats av önskemålet att hindra en koncentration till ett
bostadsområde i kommunen av boende som tillhör vissa etniska
minoritetsgrupper.
Med hänsyn till vad ovan anförts och då också övriga förutsättningar för
straffbarhet enligt 16 kap 9 § BrB föreligger skall G.W. dömas för olaga
diskriminering. Skäl saknas att efterge påföljden för brottet. HovR:ns domslut
skall alltså fastställas.
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.
Sökord:
Litteratur:
Olaga diskriminering; Hyra; Bostadsföretag