LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 1
Tankar om yrkesansvar och uppvärdering
2
INNEHÅLL
Förord 3
Det vill Lärarförbundet uppnå 5
Bästa skola för varje barn 5
Maktförskjutning 6
Uppvärdering 7
Styrningen av skolan 9
Från regler till mål 9
Målstyrning och kontroll uppifrån 10
Läraryrkets självständighet 10
Lärare utvecklar skolan 13
En organisation som skapar förutsättningar 14
Kompetensutveckling 17
Läraryrkets utveckling 19
Lärares kunskapsområde 20
Yrkesetik 21
Yrkesansvar 22
Utvärdera för lärande 24
Reproduktion och forskning 25
Självstyrande skolor – en vision 28
Fullfölja decentraliseringen till skolan 28
Nydaning inom skolväsendet 29
Slutord 31
text: Magnus Fock | grafisk form: www.infoform.se | tryck: grafisign 2007
tredje upplagan, andra tryckningen | november 2007 | 3.000 ex
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 3
3
FÖRORD
lärares ansvar håller på att vidgas. Det är en följd av samhällsutvecklingen men också av våra egna strävanden. Ett vidgat ansvar innebär
bättre möjligheter för lärarna att utveckla skolan – från förskola till gymnasieskola – och att nå bättre resultat för eleverna.
Därför bör decentraliseringen fullföljas ut till skolorna. Större ansvar
och ökat inflytande bör föras över till den nivå där den största kompetensen finns om barns och ungdomars lärande. Resultatet kommer att bli
bäst om såväl styrningen av skolan som utvecklingsarbete och forskning
har sin utgångspunkt i lärarnas kunskaper och erfarenheter.
Idag påverkas lärarnas arbetsvillkor, liksom elevernas och lärarnas
arbetsmiljö i högre grad än tidigare av hur lärare och skolledare förmår
utveckla det pedagogiska arbetet. Lärarnas utvecklingsarbete gynnar inte
bara eleverna utan också lärarna själva eftersom det leder till uppvärdering, såväl när det gäller löner som samhällsställning.
Genom att utveckla dessa tankar vill vi i Lärarförbundets råd för kompetens och utveckling utmana synen på läraryrket, stimulera till diskussion
bland förtroendevalda och medlemmar och öka medvetenheten om de
möjligheter som de pågående förändringarna innebär för lärare. Vi vill
också väcka en diskussion om hur vi kan utveckla Lärarförbundet så att
fler medlemmar upplever sitt medlemskap som värdefullt för sin yrkesutövning.
Texten har utarbetats vid fyra sammanträden under hösten 2003 och
våren 2004. Lärarförbundets råd för kompetens och utveckling står därmed bakom innehållet i skriften – utan att vi för den skull var och en
enskilt kan ta ansvar för varje formulering. ■
Stockholm i april 2004
Lärarförbundets råd för kompetens och utveckling
kent andersson, eva axelsson, sture elofsson,
annette englund, anne-maj eriksson, kjell hermansson,
anne-marie jansson-enkler, cecilia larsson,
anna-lena lindekvist, axel sandahl, peter söderström,
henrik wallin, barbro åkesson, johanna åstrand,
solweig eklund
ordförande
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 4
4
MÅL
• Bästa skola för varje elev
• Maktförskjutning
• Uppvärdering
KOMPETENSUTVECKLING
▼
SKOLUTVECKLING
▼
YRKESUTVECKLING
▼
LÄRARPROFESSIONEN
•
•
•
•
•
•
•
specifik kunskap
yrkesansvar
reproduktion & forskning
yrkesetik
självvärdering
hög grad av autonomi
auktorisation
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 5
5
DET VILL LÄRARFÖRBUNDET UPPNÅ
1
samhället speglas i skolan . Under de senaste 50 åren har det svenska samhället förändrats radikalt. Vi har skapat en välfärdsstat, den tekniska utvecklingen har revolutionerat vår vardag, media spelar en allt större
roll, invandringen till Sverige har haft stor betydelse, urbaniseringen har
medfört en omfattande folkomflyttning inom landet och Sverige har blivit en del av Europeiska Unionen.
För ett litet land som Sverige är utbildningen av avgörande betydelse
för att vi ska kunna bibehålla och öka vår välfärd. I jämförelse med många
andra länder satsar Sverige också mycket på utbildning. Kostnaderna för
samtliga utbildningsformer var 2002 nära 200 miljarder kronor, vilket
motsvarade 8,5 procent av Sveriges bruttonationalprodukt. Av oecd:s rapport »Education at a Glance« från 2003 framgår att Sverige satsar mest
bland oecd-länderna. När det gäller elevernas kunskaper i grundskolan
hävdar sig Sverige väl internationellt sett, inom Norden är det endast Finland som har bättre resultat.
Förändringar i samhället påverkar skolan och därmed lärarnas förutsättningar för sitt arbete. I takt med att samhället blivit mer komplext har
även läraryrkets komplexitet ökat. Samtidigt har lärare en egen drivkraft
att ständigt förbättra sin verksamhet. För elevernas skull strävar vi efter
att utveckla vårt arbete så att vi klarar nya uppgifter på ett bra sätt.
Förändringar i samhället påverkar förutsättningarna för
lärarnas arbete.
Bästa skola för varje barn
Lärarförbundets djupast liggande värdering är En skola för alla. Alla barn
och ungdomar ska ha likvärdiga möjligheter oavsett förutsättningar och
behov, t.ex. social bakgrund, kön, etnisk tillhörighet. Inom denna värdering
ryms även lärarnas strävan att ge alla barn och ungdomar trygghet, personlig utveckling och gedigna ämneskunskaper. Det är vetenskapligt klarlagt
att det är lärarna som har den avgörande betydelsen för elevernas resultat.
Men skolan behöver också ha de bästa pedagogiska förutsättningarna.
Det måste vara lärare som har det avgörande inflytandet över arbetets
uppläggning och genomförande, skolan måste ha goda lärmiljöer och
eleverna måste ha inflytande över dessa. Skolans medarbetare ska på ett
självklart sätt vara delaktiga och engagerade i att utveckla verksamheten.
Skolan måste bli en arbetsplats som lockar målmedvetna ungdomar
att välja läraryrket – och som förmår att behålla lärare som vill utvecklas.
1
För att göra framställningen mindre omständlig inbegriper vi i begreppet »skola« såväl förskolan som förskoleklassen,
grundskolan, särskolan
och fritidshemmet samt
gymnasieskolan och vuxenutbildningen där inte
annat framgår.
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 6
6
Läraryrket ska vara ett yrke som innebär stora möjligheter – professionellt, personligt och även ekonomiskt. Skolan ska vara en attraktiv
arbetsplats.
Maktförskjutning
Om vi själva
har medansvar i hela
processen så
ökar kvaliteten.
Utveckling av skolan förutsätter att makt och befogenheter flyttas från
kommuncentral nivå till lärare och skolledare. Det innebär att politikernas makt att styra över skolans professionella angelägenheter bör minska.
Det är i hög grad lokala politiker, men även forskare och skoldebattörer, som behärskar »formuleringsarenan«, dvs. de sätter skolans dagordning, medan lärare och skolledare har ansvar för »realiseringsarenan«, vi
ska realisera den politik som har bestämts. – Det innebär att vi som ska
genomföra arbetet kan försättas i en situation där vi avkrävs ansvar för
förhållanden som vi inte kunnat påverka.
Grunden för utveckling och framsteg är våra egna praktiska erfarenheter i arbetet och de slutsatser som vi kan dra av dem. Därför är det nödvändigt att lärare och skolledare även är delaktiga i formuleringen av skolans
möjligheter, problem och inte minst behov. Goda möjligheter ska finnas
att fördjupa och använda sin individuella kompetens, vilket bl.a. inkluderar möjligheten att delta i forskning och utvecklingsarbete på den egna
skolan. – Om vi själva har medansvar i hela processen så ökar kvaliteten.
Organisation och ledarskap ska utformas så att det blir möjligt för skolans medarbetare att tillsammans kontinuerligt utveckla och förbättra
verksamheten i riktning mot de gemensamma målen. Skolledningen ska
ha möjlighet att skapa en god utbildnings- och utvecklingsmiljö på varje
arbetsplats, bl.a. genom att följa och värdera forskningen och stödja
användningen av forskningsresultat.
Politikerna ska ha ett övergripande ansvar för skolan, främst för att
skapa tillräckliga förutsättningar i form av resurser, lokaler m.m. Lärarna
och skolledarna ska sedan självständigt planera och genomföra verksamheten. – Det handlar om en maktförskjutning till lärare och skolledare.
Detta i sin tur innebär att vi kan avkrävas ett större ansvar än idag.
Här behöver vi ha en diskussion för att precisera vad som är önskvärt.
Var ska gränserna gå för ansvar och inflytande? Hur ska vi få ett reellt
inflytande över t.ex. budgetbesluten?
MAKTEN ÖVER LÄRARYRKET
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 7
7
Uppvärdering
Lärarna ska uppvärderas. Läraryrkets komplexitet och stora ansvar motiverar avsevärt högre lönenivå. Det gäller alla utbildade lärare i skolan. Lärarförbundets uppgift är att åstadkomma avtal som bl.a. leder mot detta mål
– och som ger större utrymme för lärarnas egen strävan till utveckling.
I diskussionen har fokus allt oftare kommit att sättas på skol- och yrkesutveckling. Det står inte i motsättning till det traditionella fackliga arbetet, snarare är det fråga om att stärka det. Utvecklingen inom yrket påverkar på ett avgörande sätt lärarens ställning i samhället och därmed också
möjligheterna att driva upp kollektivets lönenivå i relation till andra gruppers. Yrkesutvecklingen leder till att verksamheten i skolan fungerar allt
bättre. Då politiker och föräldrar märker det, skapas det klimat i den allmänna opinionen som möjliggör en stabil uppvärdering. Lönesättningen
följer alltså den yrkesmässiga utvecklingen. Därför är det inte meningsfullt att dra gränser mellan löne- och yrkesfrågor i uppvärderingsarbetet.
Det är också viktigt att värna om anställningsvillkoren. Det gäller t.ex.
tryggheten i anställningen. Lärare måste kunna satsa helhjärtat på sitt
uppdrag och våga pröva nya vägar. Elever och lärare behöver en trygg, stimulerande och utvecklande miljö för sitt arbete. Utvecklingsarbetet inom
skolan ska, även på ganska kort sikt, leda till att arbetsglädjen ökar och till
att ohälsan kan minimeras.
Dessa synsätt ligger bakom att Lärarförbundet utvecklat en strategi för
att stärka yrkets professionella innehåll. I de två senaste avtalen med
Svenska Kommunförbundet (Avtal 2 000 och öla 00) finns en koppling
mellan löneutveckling för individen och kollektivet och verksamhetens
resultat. I likhet med dessa avtal måste avtalen inom våra övriga avtalsområden ta fasta på lärarnas arbete i vardagen, där varje lärare strävar
efter att utveckla sitt yrke och att utvecklas i yrket.
Lärarförbundet arbetar också med att påverka regering och riksdag för
att få inflytande över lagregleringen av skolan, liksom över lärarutbildningens utformning.
Lärarnas röst måste höras. Lärarnas beskrivningar av möjligheter och
problem bör vara vägledande för såväl politiska beslut om skolan som över
forsknings- och utvecklingsarbete inom skolan. Lärarförbundet ska som
fackligt yrkesförbund åstadkomma en rörelse för professionalisering. ■
DET VILL LÄRARFÖRBUNDET UPPNÅ
Lönesättningen
följer den yrkesmässiga utvecklingen.
Lärarnas röst
måste höras.
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 8
8
Det är dags att
mobilisera den
utvecklingspotential
som skolan
rymmer.
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 9
9
STYRNINGEN AV SKOLAN
skolan är den största och enligt mångas mening den viktigaste samhällsinstitutionen i Sverige. Därför är skolan föremål för ett omfattande
intresse. Hur styrningen utformas påverkar elevernas resultat och därmed
Sveriges framtid. Styrningen av skolan har genomgått flera skeden under
1900-talet. När grundskolan skulle genomföras infördes en omfattande
centralisering av skolan och samtidigt åsidosattes lärarnas kompetens.
Från regler till mål
Skolan är ett nationellt intresse. För att verksamheten skulle motsvara
samhällets krav utarbetades för grund- och gymnasieskolan ett omfattande system för regelstyrning, ofta med detaljerade anvisningar från Skolöverstyrelsen kring hur skolledare och lärare skulle utföra sina uppgifter.
Socialstyrelsen, dåvarande tillsynsmyndighet för förskolan, utfärdade
rekommendationer och andra anvisningar för förskolan.
Behovet av att se till varje enskild elev, snarare än till »genomsnittseleven«, för vilken reglerna utformats, gjorde att regelstyrningen så småningom blev otidsenlig – inom skolan liksom i samhället i stort. Det
fanns varken acceptans för eller behov av ett sådant system.
Istället påbörjades, med början under 70-talet, en decentralisering i
samhälle och skola. Besluten skulle fattas närmare verkställighetsnivån
med utgångspunkt i läroplanerna. För att kunna styra skolan utvecklade
staten system för målstyrning i de kommunala skolformerna. Läraren
fick i uppdrag att arbeta mot fastställda mål, i stället för att utföra förelagda uppgifter. Det blev ett tydligare ansvar för lärarna att se till att alla
elever skulle bli godkända. Detta var ett viktigt steg i rätt riktning.
Men inte heller målstyrningen har lyckats mobilisera den utvecklingspotential som skolan rymmer. Ett hinder var att decentraliseringen inte
fullföljdes. Den nådde inte fram till skolorna utan fastnade på kommuncentral nivå. Och inom många kommuner började man till och med att
formulera egna mål för skolan, något som knappast var avsikten.
Det största hindret för målstyrningen var dock de stora nedskärningarna under 90-talet. Man beslutade om en omvälvande förändring utan
att ge tillräckliga resurser för att genomföra den. Decentraliseringen
bidrog till att nedskärningarna kunde genomföras steg för steg, utan att
hela skeendet blev fullt synligt för föräldrar och allmänhet. Målstyrning
kom i praktiken att bli en förskönande omskrivning för budgetstyrning.
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 10
10
Målstyrning och kontroll uppifrån
Det är staten som ska ha det övergripande ansvaret för en nationellt likvärdig skola, inte kommunerna. Regeringen har lagt fram ett program för
att stärka kvaliteten i skolan. En del i detta program var att inrätta det nya
Skolverket, som har ansvar för att följa upp att regeringens intentioner
genomförs. Skolverket »skall främst ansvara för utbildningsinspektion,
nationell uppföljning och utvärdering av den svenska skolan«. Vårt förhållningssätt till dessa initiativ från regeringens sida är av stor betydelse
för arbetet i skolan framöver. – Här behövs en genomgripande diskussion
om dokumentation, bedömning, lärares behörighet, elevernas rätt m.m.
Att skolan – och hur kommunerna sköter skolan – granskas och utvärderas av en statlig myndighet är ett nationellt intresse och Lärarförbundet
har länge krävt att statens tillsyn skärps. En utifrån kommande utvärdering kan ge en god bild av tillståndet inom skolan, vilket har betydelse
t.ex. för bedömning av kvalitet och likvärdighet, behovet av resurser eller
för att kunna tillrättavisa kommuner som inte fullföljer sina åligganden.
Det måste finnas ordentliga sanktionsmöjligheter för att ta itu med brister i kommunerna.
Skolverkets granskning gäller främst kontroll av hur lagar och förordningar följs. Bland annat visar granskningsrapporterna att alla elever inte
får den undervisning de har rätt till. Här behöver skollagen tillämpas bättre. Skolverket kan också föreslå utvecklingsområden. Men för att ett
utvecklingsarbete ska bli framgångsrikt måste det baseras på lärares erfarenheter dvs. på en annan typ av utvärdering, nämligen lärarnas egen
utvärdering av sitt arbete.
Läraryrkets självständighet
Är det möjligt
att målstyra
pedagogiska
processer
utifrån?
De flesta lärare och även skolforskare är ense om att det inte är mål formulerade utanför skolan eller utifrån kommande utvärdering, skolplaner
och verksamhetsplaner som i första hand påverkar utvecklingen av verksamheten, dvs. hur man når bättre resultat för eleverna i vardagsarbetet.
Målstyrning, på en mer detaljerad nivå än läroplansmålen, kan därför
diskuteras. I idén om målstyrning ingår t.ex. att pedagogiska mål kan brytas ned i delmål i en målhierarki. Men delmål och uppnåendemål kan
skymma sikten när det gäller de övergripande målen, strävansmålen. En
fördel med uppnåendemål kan dock vara att de kan ligga till grund för
utvärdering på ett mer konkret sätt än strävansmål.
MAKTEN ÖVER LÄRARYRKET
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 11
11
I utvecklingsarbetet måste man ta utgångspunkt i praktiken, i lärarnas kunskap och skicklighet på den enskilda skolan. Är det möjligt att
med tillräcklig precision målstyra pedagogiska processer utifrån? Hur
påverkas lärarrollen då målbeskrivningar utifrån detaljeras?
Lärare måste få bättre möjligheter att utveckla sitt arbete för att kunna
leva upp till kvalitetskraven. Vad som krävs för att förutsättningarna ska
bli bättre måste vi diskutera. Behöver vi någon form av gemensam organisation t.ex. inom kommunen som gör det möjligt att lära mer av
varandra, utveckla vårt arbete tillsammans och samarbeta med forskare?
Hur kan vi behålla initiativet och undvika att granskningsrapporterna får
samma funktion som den gamla regelstyrningen?
Det måste finnas en rimlig balans mellan uppifrån kommande utvärdering och den utvärdering som lärarna själva genomför av sitt arbete.
Det är alltså att dra fel slutsats om någon föreställer sig att utifrån kommande detaljstyrning baserad på kontroll skulle innebära en ny framgångsfaktor för skolan. För att nå goda resultat för eleverna måste vi
värna om läraryrkets självständighetet. ■
Det måste finnas
en rimlig balans …
STYRNING AV SKOLAN
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 12
12
Skolledningen
bör ha ett tydligt
ansvar för att
driva frågan
om lärares
utveckling.
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 13
13
LÄRARE UTVECKLAR SKOLAN
det har länge pågått en diskussion om »skolutveckling« – ordet har
nästan blivit slitet. Samtidigt är lärares utveckling av skolan viktigare än
någonsin. I detta avsnitt sammanfattas den diskussion som förts inom
Lärarförbundet, speciellt efter att vi undertecknade Avtal 2000. Avsikten
är inte att slå fast att det ena eller det andra synsättet är »det enda rätta«.
Erfarenheter från olika skolor visar att det finns många olika möjligheter
att ta sig an utvecklingsarbete.
Skolan har en tradition av att lärare individuellt tar på sitt ansvar att
utveckla sin del av verksamheten. Skolutveckling bör leda till att vi kan
förena det positiva i det individuella engagemanget med ett lika positivt
engagemang inom en eller flera grupper, eftersom skolutveckling måste
vara en kollektiv process.
En rimlig allmän hållning kan vara att varje lärare är delaktig i ansvaret för att förbättringsarbete kommer till stånd. Skolledningen har ansvar
för verksamhetens kvalitet och bör också ha ett tydligt ansvar för att driva
frågan om lärares utveckling och möjligheter till forskning. Skolledningen ska också skapa de förutsättningar som krävs, pedagogiska, organisatoriska, ekonomiska och administrativa.
I det andra femårsavtalet inom det primärkommunala området definieras sex utvecklingsområden: barns och elevers inflytande, arbetsorganisation, arbetstid, arbetsmiljö, lärares kompetens och introduktion av nya
lärare. Genom det centrala avtalet, och en rad lokala avtal, står lärarorganisationerna bakom att det generellt sett är dessa områden som behöver
utvecklas. Men avtalets skrivningar ska inte ses som direktiv uppifrån.
Då avtalen ska förverkligas, måste man i stället utgå från behoven i
varje skola.
Lärarnas och skolledarnas arbete med att utveckla kunskapen om
lärande leder till att skolan utvecklas; läraren blir skickligare, skolan blir
bättre för eleverna. Det är Lärarförbundets – och även arbetsgivarnas –
mål med avtalen.
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 14
14
En organisation som skapar förutsättningar
Alla resurser
inom skolan är till
för att stödja kärnverksamheten.
2
»Problem« används här
på ett sätt som är vanligt i
forskarsammanhang – ett
problemområde, eller ett
angeläget område som bör
hanteras. Det behöver inte
vara något »bekymmersamt«. En framgångsrik
skola har t.ex. problemet
att den inte är ännu bättre.
(Se Skolutvecklingens
många ansikten, sidan 19,
Myndigheten
för skolutveckling, 2003.)
Skolutveckling innebär att lärare tillsammans utvecklar sin skolas inre liv,
kultur och organisation. Detta förutsätter att de har tid och möjlighet att
lära av varandra och utveckla kunskap tillsammans – att skolan i denna
mening är en lärande organisation. Men vi behöver inte ställa upp några
generella mallar för hur det ska gå till. Det bör avgöras från fall till fall,
från skola till skola. I det här avsnittet diskuterar vi några aspekter som är
viktiga när man utvecklar en sådan organisation.
2
Utgångspunkten för utvecklingsarbetet bör vara de pedagogiska problem
som lärarna på en skola anser att de har inom den egna skolenheten. Därför
är det värdefullt att inom arbetslaget eller någon annan gruppering problematisera kring den egna undervisningen. Genom att lärare iakttar,
analyserar och tillsammans löser problem samt systematiserar vad man
kommit fram till skapar de ny kunskap, bl.a. djupare förståelse för hur
elevernas – och även den egna arbetsorganisationens – lärprocesser
fungerar.
Eftersom vi sätter eleven och lärandet i centrum bör alla problem i
utgångsläget ses som pedagogiska – också t.ex. elevernas språkbruk och
ansvarstagande, lokalernas utformning, lärarnas arbetssituation; allt
påverkar ju förutsättningarna för arbetet. Läraren är arbetsledare för eleverna och bör därför ha initiativet och själv föreslå lösningar. Att vi på så
sätt tar ansvaret över helheten bygger upp lärarkårens status, t.ex. inför
föräldrarna. I detta perspektiv blir det även tydligt att alla resurser inom
skolan är till för att stödja kärnverksamheten – undervisningen, lärandet.
Det gäller i så fall också för stödfunktioner som vaktmästare, bespisningspersonal, kuratorer och skolsköterskor. Arbetet inom hela skolan
måste genomsyras av en gemensam referensram.
Men att lärarna tar sig an ett problem och föreslår lösningar är inte
samma sak som att vi också själva ska kunna lösa alla problem. Det kan
istället handla om att ha upparbetade kanaler till andra samhälleliga
ansvarsområden, t.ex. det medicinska eller det sociala. – Men det bästa
för eleven är sällan att läraren överlämnar problemet åt andra som inte
har samma personliga kännedom om eleven. Det naturliga är ofta att i
stället bilda ett team kring eleven där den pedagogiska kompetensen är
en av flera kompetenser.
Läraren har pedagogisk frihet bl.a. att välja metoder och innehåll.
Yrkets självständighet kan vara ett viktigt argument för studenter att välja
MAKTEN ÖVER LÄRARYRKET
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 15
15
läraryrket. Men yrkets ökade komplexitet gör att det är nödvändigt att
utveckla formerna för samverkan lärare emellan. Detta kan ses som motstridigt. Men behöver det vara så? Kan man utöva pedagogisk frihet tillsammans med andra? Kan man samverka under en del av dagen och ha
sin individuella pedagogiska frihet kvar under en annan? Kan det i själva
verket vara så att detta motsatsförhållande utgör en möjlighet till synergi?
Organisation i arbetslag är inget speciellt för just skolan utan motsvaras
av hur arbete organiseras inom stora delar av arbetsmarknaden. Denna
utveckling var tidigare kontroversiell och även idag kan den ifrågasättas.
En erfarenhet är dock att grupper som arbetat tillsammans kring ett
gemensamt problem eller en gemensam fråga inte vill återgå till mer individuellt arbete. Om lärarna i arbetslaget stöttat varandra, och arbetslaget
givit inflytande och självständighet, har också arbetsglädjen blivit större.
Av rapporten från den djupstudie som Lärarförbundet och Lärarnas
Riksförbund genomfört i ett 20-tal kommuner, som en uppföljning av
det kommunala avtalet, framgår att arbetslagen »har fått ett ökat inflytande över sin egen verksamhet, vilket i huvudsak upplevs som positivt«.
Skolledning och arbetsgivare har ett påtagligt ansvar för att möjligheter skapas för lärarna att utveckla sitt arbete tillsammans. Syftet är att
arbetet på lite sikt ska underlättas och bli mer stimulerande – även om ett
förändringsarbete initialt kan innebära en påfrestning. Det kan också
handla om att i större utsträckning försöka nyttja de olika grupptillhörigheter som redan finns, även för lärares eget lärande.
Ett mer genomgripande utvecklingsarbete innebär ofta en komplicerad
process som kan ta lång tid – och som måste få ta lång tid. Inom skolenheten går man från en organisation, som i huvudsak är inriktad på att
genomföra en viss verksamhet, till en organisation som tillika kan integrera nya tänkesätt och implementera dem i verksamheten. Det handlar
om hur arbetslagen fungerar, men det är också viktigt att kunna integrera
arbetet med den verksamhetsförlagda lärarutbildningen i skolans organisation, liksom att se till att den speciella kompetens som finns, t.ex. hos
lärare som har magisterutbildning, integreras i det vardagliga arbetet.
Om detta lyckas utvecklas både skolan och yrket.
Det är självklart viktigt att ta tillvara lärares erfarenheter på den egna
skolan. Lärare som engagerar sig starkt måste få uppmuntran. Det finns
exempel på att lärare, som vill göra karriär inom sitt yrke som undervisande lärare, istället har känt sig hänvisade till att lämna lärararbetet med ele-
LÄRARE UTVECKLAR SKOLAN
Utveckling
måste få ta tid.
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 16
16
ver för att bli skolledare, högskollärare, forskare eller skoladministratörer.
Ur den enskildes synvinkel är detta naturligtvis inte speciellt konstigt.
Men det är ett starkt argument för att det behövs nya karriärvägar, så att
den enskilda skolan kan behålla sina mest kompetenta krafter.
Elevinflytande är dels en fråga om träning i att agera demokratiskt,
dels en pedagogisk metod. Ett väl fungerande elevinflytande påverkar
arbetsklimatet positivt. Om eleven är delaktig i t.ex. planeringen av verksamheten tar han eller hon också större ansvar för sitt eget lärande. Det
går knappast att tala om skolutveckling om den inte sker tillsammans
med eleverna.
Utveckling måste ske så att spridningseffekter uppstår. Därför är det viktigt att utvecklingsarbetet dokumenteras. Vi måste hitta former för att
dela med oss av våra olika kunskaper, framsteg och erfarenheter. Då vi
inför varandra, och inför andra, uttrycker vad lärare kan och gör, då vänder vi också jantelagen ryggen. Om vi kan göra lärares kunskap känd
utanför lärarområdet minskar också behovet av kontroll uppifrån. ■
Lärare
som engagerar sig starkt
måste få uppmuntran.
MAKTEN ÖVER LÄRARYRKET
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 17
17
KOMPETENSUTVECKLING
avgörande för verksamhetens kvalitet är lärarnas kompetens. Skillnader mellan skolor kan ofta förklaras av olikheter i den samlade kompetensen som finns inom lärarkollektivet på respektive skola. Här menas då
inte bara den formella kompetensen utan även den personliga kompetens lärarna har.
Den enskilda läraren har ansvar för att utveckla sin egen kompetens
och ska ges möjligheter till detta. Kompetenskraven måste sättas i relation till de uppgifter som ska lösas och till de förutsättningar som ges.
Lärarna har vilja till personlig yrkesutveckling samtidigt som verksamhetens behov är omfattande. Förmågan att ta tillvara och utveckla personalens kompetens kommer att vara av stor betydelse för hur kommunerna och andra huvudmän ska lyckas möta kommande utmaningar.
Förändringar i omvärlden påverkar skolan, t.ex. medför nya krav på att
alla barn ska gå i förskola och alla ungdomar i gymnasieskola, att kraven
på lärarkompetens ändras. Vidare utvecklas olika ämnesområden, lärare
får elever som har nya behov av speciell undervisning och särskilt stöd
och ny teknik införs. Det är nödvändigt att ständigt öka kompetensen för
att kunna bibehålla och förbättra kvaliteten i undervisningen. Det behövs
vilja och motivation för att lösa dessa uppgifter.
Av huvudmannen kan krävas att man har en bra planering för behovet
av olika lärarkompetens. I övrigt är det rimligt att hävda att det är lärarna
och skolledarna själva, de som tydligast ser behoven, som på den egna
skolan ska besluta om sin egen kompetensutveckling. Detta är inte alltid
enkelt. Hur ska vi t.ex. se på balansen mellan lärande på arbetsplatsen
och extern utbildning? Hur fördelas tillgängliga medel för att nå bästa
resultat för eleverna?
Det är önskvärt att man väljer kompetensutveckling med utgångspunkt i den egna skolans behov. Också karriär- och utvecklingsmöjligheter kan skapas för att tillgodose behov i verksamheten som lärarna och
skolledarna har identifierat. Om man kartlägger den befintliga kompetensen och upprättar individuella och kollektiva kompetensutvecklingsplaner är det lättare att ta tillvara den kompetens som finns och att upptäcka
eventuella brister. De individuella planerna kan upprättas i samband med
medarbetar-/utvecklingssamtal.
Det är nödvändigt
att ständigt öka
kompetensen.
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 18
18
Vi kan också se kompetensutveckling som ett led i enskilda lärares
egen karriärplanering. Då det uppstår brist på en viss sorts lärare, så skulle det i högre utsträckning kunna vara möjligt för lärare att byta inriktning, t.ex. från språk till so eller no eller genom att bredda ämneskunnandet. Kan en bredare kompetens ge en bättre löneutveckling och göra
läraren mer attraktiv på arbetsmarknaden? Det är inte bara fråga om ett
individuellt intresse utan lika mycket ett arbetsgivarintresse. ■
Den nya lärarutbildningen
Genom lärarutbildningsreformen har det inrättats en samlad lärarexamen som dock kan variera i längd mellan 120 poäng och 220
poäng. Examenskraven är för undervisning i
• förskola, förskoleklass, grundskolans tidiga år och fritidshem
samt modersmål, 140 poäng
• grundskolans senare del och gymnasieskolan, 180 poäng
• gymnasieskolans yrkesprogram, 120 poäng
Utbildningen består av tre utbildningsområden: ett gemensamt allmänt utbildningsområde 60 poäng, olika inriktningar om minst 40
poäng och specialisering minst 20 poäng.
Den nya lärarexamen ger också grundläggande behörighet för
forskarutbildning.
Den förnyade lärarutbildningen innebär att de lärarstuderande
har stora möjligheter att själva profilera sin utbildning genom att
välja inriktningar och specialiseringar. Studentens ämnes- och
/eller kompetensprofil kan ta sikte på mer än en skolform, och
lärarbehörigheten beror på vilka val den lärarstuderande har gjort
under utbildningstiden.
Specialiseringarna och inriktningarna kan också erbjudas redan
verksamma lärare. På så sätt är det möjligt att komplettera sin
lärarutbildning till exempel med ett nytt ämnesområde eller för att
undervisa en ny ålderskategori.
MAKTEN ÖVER LÄRARYRKET
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 19
19
LÄRARYRKETS UTVECKLING
att utveckla sitt eget yrke är inte något nytt för lärare. I mitten av
90-talet startade dock en ny diskussion inom lärarkåren som handlar om
hur man på ett målmedvetet sätt kan arbeta för att utveckla läraryrket till
en erkänd profession med högre status i samhället.
På en professionell grupp ställs det inte bara höga krav på kompetens,
det ställs även vetenskapliga krav. Ska vi i mer strikt eller formell mening
kunna betraktas som en helt professionell grupp måste vi också kunna
stödja oss på vetenskapliga rön. Vi behöver utveckla vårt yrkesspråk och
tydligare definiera våra begrepp. Om vi inte själva klargör innebörden i
olika begrepp kan de inte användas vetenskapligt och risk finns att de
kommer att definieras av andra.
Även om forskningen inom skolan idag inte är omfattande finns kunskaperna om hur undervisning ska och bör bedrivas. Denna rika kunskap
inom lärarkåren bygger på lärarnas egna erfarenheter. Den skicklighet
som lärare har genom sin erfarenhet är den viktigaste kompetenskällan
inom skolan. Samtidigt är behovet stort av att systematisera och dokumentera denna erfarenhet, dvs. att göra lärarnas individuella kunskap till
beprövad erfarenhet – både för att kunna verifiera vad som är god och
ändamålsenlig undervisning och för att göra kunskapen generaliserbar
och tillgänglig. I detta ligger också att kunna utveckla ny kunskap och att
mönstra ut mindre goda arbetssätt och undervisningsformer.
En intressant frågeställning, när det gäller yrkesutveckling, kan vara
om vi ska se på oss själva som lika eller olika. Gör vi alla samma saker,
eller är det så att vi alla gör olika saker? Under ganska lång tid har vi snarare betonat likheten än olikheten, samtidigt som likhet också ansetts
eftersträvansvärt.
Men utvecklingen i samhället – och inom skolan – har medfört att detta
gradvis kommit att förändras. Att olikheten tilltar är en konsekvens av att vi
lägger större vikt vid forsknings- och utvecklingsarbete. Då fler lärare arbetar med olika slag av utvecklingsarbete leder det också till olika slag av speciella kunskaper. Då vi utvecklar vårt yrke på olika sätt utifrån våra egna
skilda behov, blir resultatet ytterligare olikhet. Det är sålunda olikheter –
våra olika kompetenser – som tillsammans bär upp vår samlade kompetens. Det är också olikheter som motiverar en del av den individuella
löneutvecklingen. Att betona olikhet hör samman med behovet av att framhålla lärares särart och intresse av personlig och yrkesmässig utveckling.
Vi behöver utveckla
vårt yrkesspråk.
Ska vi se på oss
själva som lika
eller olika?
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 20
20
Men det finns också en tilltagande likhet. Mellan olika lärarkategorier
uppstår ökad likhet, då de kommer att inneha motsvarande specialistfunktioner och karriärtjänster – en utvecklingstjänst inom ett område i
förskolan kan till sitt innehåll i hög grad likna en tjänst inom samma
område i grundskolan.
Det är en fördel om det inom en professionell kår finns en kunskapshierarki. Vissa lärares forskning och vetenskapliga meritering får t.ex.
betydelse för utvecklingen av alla lärares samlade kompetens. Ett yrke
som ger möjlighet till »spets« för några kommer att få högre status även
generellt och det kommer att upplevas som mer attraktivt att söka sig till.
I det följande behandlas några begrepp som bör diskuteras inom förbundet om vi ska kunna flytta fram våra positioner. Sedda tillsammans
kan man säga att de definierar vad som karakteriserar en lärarprofession.
Lärares kunskapsområde
Det avgörande är
lärarens relation
till eleven.
»Vad är en god lärare?« är en bra fråga inom en lärarorganisation. Det är
självklart att svaret måste ses i perspektiv av hur lärare bidrar till att elever
lär och lär elever att lära.
Lärare har specifika kunskaper om hur barns och ungdomars inlärning förlöper, hur lärmiljöer skapas, hur inlärningsmaterial bör hanteras,
hur pedagogiska frågor ställs och hur barn eller ungdomar kan utmanas
att lära. Läraren kan diagnostisera den enskilda elevens kunskaper. Läraren väljer metod eller tillvägagångssätt med utgångspunkt i vad eleven
kan och elevens sätt att lära. Det som kännetecknar lärare är att vi kan
undervisa på många olika sätt för att främja elevernas kunskapsutveckling och personliga utveckling.
Det avgörande är lärarens relation till eleven. Utvecklas bra relationer
kan arbetet fungera väl även då svårigheter uppstår. Specifikt för lärare är
att i relationen till eleven även ingår uppdraget att fostra. Läraren ska
verka för vissa samhälleliga värderingar och motverka andra. Vi ska få elever att inse det riktiga i vissa värderingar. En sådan relation gäller inte i de
flesta andra gruppers förhållande till sina »kunder« eller »klienter«.
För 100 år sedan var det närmast en självklarhet att läraren i folkskolan hade större kunskaper än alla elever – och även de flesta föräldrar.
Men så är det inte längre. Den allmänna skolplikten har verksamt bidragit till denna positiva förändring! Det kan vara svårt för en lärare att
MAKTEN ÖVER LÄRARYRKET
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 21
21
hänga med vissa elevers kunskaper inom t.ex. it eller musik. – Det
yrkesspecifika för t.ex. en lärare i engelska är inte bara gedigna kunskaper
i språket utan också att han eller hon just vet hur elever lär sig engelska.
Eftersom lärare behärskar kunskapsbildning generellt bör vi kunna
vidga vårt verksamhetsområde till andra delar av arbetsmarknaden, där
man har behov av pedagogiskt kunnande. Man kan också tänka sig att det
kan utvecklas olika specialiteter inom »vetenskapsområdet lärande« i likhet med vad som gäller inom andra vetenskapsområden. Sådana specialområden, där lärare kan ha skaffat sig specialistkompetens, skulle kunna
vara t.ex. »relationspedagogik« (t.ex. hur man arbetar mot mobbning
m.m.), »integrationspedagogik«, »genuspedagogik« och »samverkanspedagogik«. Det finns säkert många fler specialistområden som olika
lärare behärskar och kan utveckla och som kan vara intressanta inom
och utanför skolan.
Yrkesetik
Det är karakteristiskt för professionella grupper att de har en formulerad
yrkesetik. Lärarorganisationerna har fastställt gemensamma yrkesetiska
principer. Vi sätter elevens bästa i centrum. Det gäller såväl kunskapsmässigt som socialt. Lärares yrkesetik innebär att läraren tar ansvar och
är en garant för elevens utveckling. Därför måste lärarna själva också ha
makten över arbetets innehåll och utveckling.
De yrkesetiska principerna beskriver det ansvar och förhållningssätt som
ingår i uppdraget och synliggör läraryrket som ett självständigt yrke. En
levande yrkesetik ska ge vägledning i etiska dilemman. Lärares yrkesetik
innebär att lärarna har en skyldighet att vägra utföra oetiska handlingar.
Yrkesetiken är ingen lag. Men en yrkesetik som omfattas av de verksamma inom yrket har ändå avsevärd styrka, då den är styrande med
utgångspunkt i gemensamma värden. Yrkesetiken kan till och med
komma i konflikt med lagen. Skulle detta ske, vilket är ytterligt osannolikt
i Sverige, måste vi värdera vår egen etik högre än det som lagstadgats.
Att lärare och skolledare genom sin yrkesetik tagit på sig ett ansvar för
eleverna kan komma i konflikt med politiska regleringar. Så ingår det
t.ex. i professionens uppgifter att definiera hinder för elevernas lärande.
Skulle det finnas ett speciellt yttre hinder för en elevs lärande är det i första hand riktigt från etisk utgångspunkt att göra det bästa i en besvärlig
LÄRARYRKETS UTVECKLING
Vi sätter elevens bästa
i centrum, såväl kunskapsmässigt som
socialt.
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 22
22
Yrkesetiken är ett
verktyg för alla lärare.
situation. Men om det trots detta visar sig att det inte är möjligt att komma
tillrätta med ett problem som är allvarligt för en elev, medför det att läraren tvingas ta ställning till om han eller hon ur etisk synvinkel bör frånsäga sig sitt ansvar – om arbetsgivaren inte undanröjer hindret. Det är att
sätta eleven i centrum. På så sätt kan vår yrkesetik även utgöra en garant
för elevernas rätt att lära. – Lärarnas yrkesetik gynnar eleverna, eftersom
lärarna även utifrån yrkesetiska utgångspunkter vinnlägger sig om att
skapa de bästa förutsättningarna för elevernas lärande.
Läraryrkets karaktär med relationer till många andra människor, där
alla budskap inte kan vara entydigt positiva, gör att lärare kan försättas i
yrkesetiska dilemman då olika normer och värderingar kolliderar. De
yrkesetiska principerna kan då ge viktig vägledning utöver kollegers
råd och stöd.
Yrkesetiken är ett verktyg för alla lärare. Förutom att vara vägledande
kan den fungera som argument när en lärare behöver försvara sitt handlande eller vill förbättra förutsättningarna i arbetet. Vi bör fortlöpande diskutera etiken för att småningom se om den kan förfinas ytterligare – utan
att kärnan förändras, att eleven sätts i centrum.
De yrkesetiska principerna kan bara bäras upp av lärarkåren som kollektiv. Att lärarna själva bedriver forskning kring de yrkesetiska dimensionerna i läraryrket är en viktig kvalitetsfråga. Det är också en garant för att
lärarna ska kunna förbli de som har makten över lärararbetets innehåll
och utveckling. Annars finns det en risk att andra yrkesgrupper gör sig till
uttolkare av lärares yrkesetik.
Yrkesansvar
Läraryrket har tusenårig tradition. Men lärarens sätt att arbeta, innehållet
i undervisningen, attityden till läraren, karaktären av relation till eleven
m.m. har naturligtvis varierat högst påtagligt.
Finns det mönster i detta skeende som är historiskt iakttagbara? Förändras lärarrollen i övergången från jordbrukssamhället till industrisamhället, liksom i övergången från industrisamhället till tjänstesamhället?
– Ingen skulle idag vilja bli opererad av en läkare i enlighet med 1890talets metodik, eller ens av en läkare utan tillgång till den datorteknik
som styr olika kontrollfunktioner som tjänstesamhället kan erbjuda idag.
I analogi med detta vill självklart ingen förälder sätta sitt barn i det sena
1800-talets folkskola. Och rimligen förväntar sig föräldrar idag lärmiljöer
MAKTEN ÖVER LÄRARYRKET
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 23
23
för sina barn anpassade inte i första hand till ett snart svunnet industrisamhälle, utan till dagens kunskaps- eller tjänstesamhälle.
Kan vi i detta perspektiv för lärarens del göra en distinktion mellan
ansvar för att genomföra uppgifter, uppdragsansvar och yrkesansvar?
Är det så att innehållet i dessa tre begrepp över tiden läggs till varandra?
Skulle man kunna säga att jordbrukssamhället, industrisamhället och
tjänstesamhället innebär olika syn på lärararbetet, på lärarrollen? Till lärares uppgifter i jordbrukssamhället tillförs lärares uppdrag i industrisamhället och tillförs lärares ansvar för sin egen yrkesutveckling i tjänstesamhället. Vi har idag ansvar för uppgifter och vi har ansvar för ett uppdrag
och vi har ett yrkesansvar.
Detta innebär i så fall inte bara att lärare fått allmänt ökat ansvar utan
också att graden av kvalifikation inom läraryrket ökat. Detta i sin tur utgör
Jordbrukssamhället
Industrisamhället
Tjänstesamhället
TIDEN
Uppgifter
Uppdrag
Yrkesansvar,
& uppgifter
uppdrag
& uppgifter
RÅDANDE VÄRDERINGAR
• Gudsfruktan
• Fosterlandskärlek
• Vörda överheten
• »Den som
inte vill arbeta
ska heller
inte äta «
• Lojalitet
• Öppet
demokratiskt
samhälle
• God
samhällsmedborgare
• Bevaka
överheten
LÄRARYRKETS UTVECKLING
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 24
24
Kan auktorisation
vara en intressant
åtgärd för att
garantera kvaliteten?
ytterligare argument för att makten och ansvaret över arbetet i skolan ska
finnas där det utförs, vi kan hävda att det är en konsekvens av tjänstesamhället.
Vi behöver inte här diskutera lärares uppgifter eller uppdrag. Men då
vi talar om yrkesutveckling finns det skäl att försöka precisera vad som
kännetecknar just vårt yrkesansvar.
För det första är yrkesansvaret generellt, det är inte knutet till specifika
uppgifter, annat än till att eleverna ska nå målen. För att klara av det
ansvaret krävs, för det andra, en lång högskoleutbildning som är baserad
på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Den som saknar sådan
utbildning har inte förutsättningar att kunna bedöma vilka uppgifter som
ska utföras eller hur uppdraget ska utformas för att lösa olika problem.
Frågan om vem som ska kunna anställas som lärare har diskuterats
länge. Skollagskommittén har föreslagit att samma regler ska gälla alla
lärare i alla skolformer från förskola till gymnasieskola. Det är positivt
– men frågan är om det räcker.
Huvudmännen anställer allt oftare personer som saknar lärarutbildning trots att kraven och komplexiteten i yrket ökar. Är det kanske nödvändigt med en starkare reglering för att garantera kvaliteten? Det skulle
kunna stärka professionen och bidra till att säkerställa likvärdigheten.
Kan auktorisation vara en intressant åtgärd – tillsammans med kunskapsuppbyggnad, forskning och utvecklingsmöjligheter i yrket?
I yrkesansvaret ingår, för det tredje, att se och definiera problem, att
föreslå lösningar, och att efter hand skaffa sig de nya kunskaper som
behövs för att klara av detta. Yrket är självständigt, det är utövaren själv
som formulerar sina egna behov, t.ex. av kompetensutveckling. Yrkesansvaret är framtidsinriktat, i ansvaret ligger att söka utveckla sin egen och
kollektivets verksamhet. Och, för det fjärde, innebär yrkesansvaret att
yrkesetiken ska vara ledstjärna. Yrkesansvar är något som läraren ständigt
bär med sig.
Utvärdera för lärande
Från professionell
synpunkt är det stor
skillnad om utvärderingen kommer inifrån
eller utifrån.
Eftersom vårt primära intresse är att utveckla skolans verksamhet måste
utvärderingen spegla elevernas resultat i relation till lärararbetet. En
sådan utvärdering kan bara göras av lärarna och eleverna själva.
Från professionell synpunkt är det sålunda stor skillnad om utvärderingen kommer inifrån eller utifrån. Sker utvärderingen utifrån, eller
MAKTEN ÖVER LÄRARYRKET
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 25
25
uppifrån, blir perspektivet i huvudsak kontrollerande och styrande. Det
perspektivet är viktigt för att garantera att skolor och undervisning
bedrivs i enlighet med lagar och förordningar, men det driver inte fram
utvecklingsarbete och leder inte till yrkesutveckling. Att samla in information för att någon utomstående ska kunna mäta kvalitet eller måluppfyllelse, leder inte automatiskt till att lärare tillsammans diskuterar barns
och ungdomars utveckling.
Ska utvärderingen vara meningsfull för en skola måste den omfatta
frågor som berör skolans egen verksamhet och den måste ta sin utgångspunkt i lärarnas egna frågor och problemformuleringar rörande elevernas
lärande. Den kan inte heller göras vid enstaka tillfällen utan måste vara
en del i ett systematiskt gransknings- och förbättringsarbete som görs tillsammans med andra lärare och med eleverna. Om lärarnas utvecklingsbehov för att nå ännu bättre resultat för eleverna styr vad man utvärderar
blir utvärderingen en väg att främja lärares och elevers lärande. Då blir
den en motor både i skolans utveckling och i utvecklingen av yrket.
En utvärdering av den här karaktären brukar man kalla självvärdering,
intern eller skolbaserad utvärdering. En sådan kan bedrivas på många
olika sätt, men bygger på återkommande frågor som: »Vad hände och varför? Vad kan vi lära av det? Hur ska vi gå vidare? Vad behöver vi utveckla
för att lyckas?« Metoder och modeller kan variera och måste utgå från
skolans egna förutsättningar. Det kan t.ex. handla om systematisk dokumentation och reflektion, lärande samtal, aktionsforskning och kollegial
utvärdering genom kollegiala team eller »kritiska vänner«.
Det är angeläget att lärare tar sig an den inre eller skolbaserade utvärderingen. Dels gäller det att medverka till ett självvärderande förhållningssätt, som leder till att verksamheten kan organiseras så att lärares
och skolledares arbete blir mer utvecklande. Dels gäller det att ge en tydlig bild av läraren som avgörande utvecklingskraft i svensk skola.
Vi måste själva gripa initiativet. I annat fall kan det lätt bli så att någon
annan ställer de frågor som ska besvaras, någon annan än vi själva som
värderar och bedömer.
Reproduktion och forskning
Läraren är skolans i särklass viktigaste resurs. Möjligheten för lärare att
utvecklas i yrket är därmed skolans viktigaste framgångsfaktor. En professionell grupp tar dels på sig ansvaret för reproduktionen inom yrket, dels
LÄRARYRKETS UTVECKLING
Vi måste själva
gripa initiativet.
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 26
26
Genom att medverka i
den verksamhetsförlagda utbildningen
bidrar lärare till framtidens skola.
bygger den sin kunskap på vetenskaplig grund, på gruppens eget forsknings- och utvecklingsarbete.
Det måste finnas en stark interaktivitet mellan lärarutbildningen och
lärarnas forskningsfält. Det är bl.a. genom lärares forskning som yrkesspråket kan utvecklas, för att sedan befästas inom lärarutbildningen.
Den nuvarande lärarutbildningen innebär att det äntligen finns förutsättningar att utveckla läraryrket till en erkänd profession. Lärarutbildningen organiseras som andra akademiska yrkesutbildningar. Det
gemensamma allmänna utbildningsområdet på 60 poäng gör att de nya
lärarna står på en gemensam yrkesmässig grund.
Det är viktigt att erfarna lärare engagerar sig i den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen, som är likvärdig med den högskoleförlagda. I den verksamhetsförlagda utbildningen ska studenten under erfarna
lärares ledning skaffa sig kunskaper om möjligheter och problem i det
praktiska lärararbetet. På så sätt bidrar dagens verksamma lärare till
framtidens skola. Samtidigt bidrar de studerande med sina arbetsinsatser.
Hur man organiserar den verksamhetsförlagda utbildningen varierar.
De lokala lärarutbildarna måste ha relevant kompetens. Ett mål är att de
ska ha magisterkompetens. Därför bör högskolan i högre utsträckning
lägga in magisterprogram i sitt kursutbud. De lokala lärarutbildarna
ansvarar för att de studerande tas emot på ett bra sätt och kan integreras
i ett verksamt lärande.
För att ytterligare utveckla lärarkompetensen behöver fler lärare satsa
på forsknings- och utvecklingsarbete. Lärares forskning kring den egna
verksamheten gör att beslut om förändringar kommer att kunna grundas
på vetenskapliga resultat. Detta gäller inte minst didaktisk forskning. Det
är därför angeläget att mer systematiskt söka initiera sådan forskning.
Det finns ett stort intresse bland lärare att disputera inom sitt eget arbetsfält och ett stort behov av disputerade lärare för skolans utveckling.
En alltför stor andel av den skolforskning som bedrivits har varit skolorganisationsforskning, snarare än forskning kring relationen lärare/elever och hur man kan öka den pedagogiska effektiviteten. Det är nödvändigt att vi forskar mer kring hur lärandet sker, kring kunskapsbildning
och innehållet i skolan.
Flera arbetsgivare har uppmärksammat betydelsen av fördjupning och
kompetensutveckling och är beredda till ökade ekonomiska satsningar.
Då gäller det att vi kan organisera arbetet så att lärare som skaffat sig ny
MAKTEN ÖVER LÄRARYRKET
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 27
27
kompetens också får möjlighet att använda den för karriär i yrket och för
att vidareutveckla verksamheten.
På central politisk nivå är det emellertid inte självklart att lärare ska
forska. Forskningsanslagen inom det utbildningsvetenskapliga området
är mycket små. Med nuvarande ökningstakt av forskningsanslagen skulle
det ta 50 år för lärarutbildningen att komma i nivå med t.ex. jurist- och
läkarutbildningen.
Lärarutbildningarna behöver ha en tydlig förankring i skolan, för att
kunna ge de blivande lärarna en utbildning som svarar mot den verklighet som de kommer att möta i skolan. Det är angeläget att utbildningen
redan från barnens tidiga ålder ska kunna garanteras stämma överens
med vetenskap och beprövad erfarenhet. För att öka samspelet mellan
verksamheten i skolan,forskning och lärarutbildning behövs forskarutbildade lärare som kan kombinera forskning och praktisk verksamhet.
Ett utökat samarbete mellan skola och högskola/universitet behövs
också för att återföra aktuella forskningsresultat och metodutveckling tillbaka till skolan. Lärares intresse för att söka ny kunskap och utveckla
forskningsmetodisk kunskap nödvändiggör att kommunerna engagerar
sig mer inom forskning och utveckling. Huvudmännen för skolan bör i
ökad omfattning finansiera egen forskning och vara medfinansiärer i
forskning tillsammans med lärarutbildning på universitet, högskolor och
regionala utvecklingscenter (ruc). ■
Det finns
ett stort behov
av disputerade lärare.
LÄRARYRKETS UTVECKLING
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 28
28
SJÄLVSTYRANDE SKOLOR – EN VISION
då vår uppfattning är att bättre resultat för eleverna kräver att makt
och ansvar förskjuts till lärare så har det betydelse att också ha en idé om i
vilken eller vilka former detta skulle kunna ske. I Lärarförbundets utbildningspolitiska program, som antogs av kongressen 2001, används
begreppet självstyrande skolor. Med det menar vi skolor som står friare
från kommunerna än vad som är fallet idag. Det viktiga är inte vem som
är huvudman utan hur arbetet fritt kan utvecklas av lärarna och skolledarna. Och graden av sådan frihet kan naturligtvis också diskuteras.
Här tas denna tanke från kongressen upp igen som en idéskiss eller
vision. Det är lätt att se problemen rada upp sig. Men det går säkert att
komma tillrätta med dem, om vi bestämmer oss för att utveckla vår vision
av framtidens skola. – Det finns redan exempel på självstyrande kommunala skolor, där eleverna och lärarna erfarit att verksamheten utvecklats
och inflytandet ökat.
Fullfölj decentraliseringen till skolan
Hur kan en bra
skola gestaltas
i dagens
tjänstesamhälle?
Skolans ställning i samhället, och lärarnas grad av ansvar, påverkas av
samhällets utvecklingsnivå.
Då den obligatoriska folkskolan infördes på 1840-talet arbetade långt
över hälften av alla svenskar inom jordbruket. Viktiga samhällsbärande
värderingar var gudsfruktan, kungavördnad och fosterlandskärlek. Läsningen var viktig för att folket skulle kunna ta till sig Bibeln och Luthers
lilla katekes. I industrisamhället var det arbetsmoral och lojalitet som var
viktigast. I dagens postindustriella tjänstesamhälle arbetar endast
omkring femton procent av befolkningen inom den tidigare starkt dominerande industrisektorn. De viktigaste värderingarna är att slå vakt om
det demokratiska öppna samhället, att tänka kritiskt och att vara en god
samhällsmedborgare.
Vi får inte göra halt och låsa oss fast vid behov dikterade av gårdagens
industrisamhälle. Istället bör vi fundera kring hur en bra skola kan gestaltas i dagens tjänstesamhälle. En avgörande fråga är då att decentraliseringen, som stoppats upp på kommuncentral nivå, nu måste fullföljas så
den når fram till skolan. Då skapas förutsättningar för lärare att förutom
ansvaret för läraruppdraget även axla ett större yrkesansvar.
MAKTEN ÖVER LÄRARYRKET
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 29
29
Nydaning inom skolväsendet
I den aktionsplan för kongressperioden som kongressen antog 2001 står:
»Samhället måste bejaka framväxten av ett likvärdigt men mångformigt
utbildningssystem som inrymmer skolor med olika pedagogik, profil och
driftsform såväl i det offentliga skolväsendet som i skolor som drivs av enskilda utbildningsanordnare.« I denna utveckling har Lärarförbundet
förutsatt att varje skola, oavsett huvudman, ska behandlas på lika villkor,
tilldelas medel enligt samma grunder och organiseras av behöriga lärare.
Lärare och skolledare har en önskan om större frihet i arbetet. Detta
ligger i linje med samhällsutvecklingen och med utbildningsnivån i
tjänstesamhället. Det finns helt enkelt allt mindre behov av detaljerade
styrsystem, eftersom allt fler anställda har en allt högre utbildning. Detta
gäller i hög grad lärare. Vi behöver inte bli dirigerade uppifrån, vi vet själva vad som krävs av oss.
Det gäller att finna former som fullt ut ger lärarna inflytande över
såväl planering, undervisning, tidsanvändning som självutvärdering och
därmed också över yrkets utveckling.
Att i stor omfattning göra kommunala skolor självstyrande skulle
innebära att det avgörande inflytandet över arbetet, inklusive över användningen av tilldelade medel, äntligen flyttades till den nivå där arbetet
utförs och där kompetensen finns. Resurser skulle styras till varje skolenhet som sedan självständigt förfogade över sina »egna« medel, som
helst skulle kunna disponeras över flera budgetår.
Väsentligt att påpeka i detta sammanhang är att det inom kommunen,
liksom idag, måste finnas en övergripande planering, t.ex. när det gäller
tilldelning av medel och att ökad självständighet inte får innebära förlust
av möjligheter till samverkan skolor emellan. Den enskilda kommunala
självstyrande skolan måste vara en del av det samlade kommunala skolväsendet.
Erfarenheter från självstyrande kommunala skolor visar att lärares och
skolledares kompetens och kreativitet utvecklas till gagn för eleverna. Mer
frihet och ansvar gör läraryrket mer attraktivt. Ökad makt för lärarna är
t.ex. nödvändigt för att eleverna ska få mer inflytande.
En sådan reform skulle innebära att lärare och skolledare måste ta på
sig ett avsevärt större resultatansvar, vilket också för med sig ökade krav
på utvärdering och vetenskapligt förhållningssätt. Samtidigt är det, som
påpekats tidigare, nödvändigt att den utvärdering som görs ska kunna
SJÄLVSTYRANDE SKOLOR – EN VISION
Vi behöver inte bli
dirigerade uppifrån,
vi vet själva vad som
krävs av oss.
Ökad makt för lärarna
är nödvändigt för att
eleverna ska få mer
inflytande.
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 30
30
ligga till grund för att utveckla verksamheten, dvs. den måste utgå från
lärarnas självvärdering av arbetet tillsammans med eleverna. Självstyrande skolor skulle bidra till det sistnämnda – utan att för den skull hindra
Skolverket att utvärdera skolan på sitt sätt.
En självstyrande kommunal skola bör ledas av en lokal styrelse. En
sådan kan sättas samman på många olika sätt, t.ex. så här: Föräldrarna
utser sina representanter och eleverna (fr.o.m. en viss årskurs) sina,
lärarna i styrelsen utses av arbetslagen och kommunen utser en företrädare för det allmänna medborgerliga intresset. Rektors funktion visavi
styrelsen motsvarar en verkställande direktörs. Den professionella representationen måste vara stark. Styrelsen ska verka inom ramen för skollagen och styra verksamheten med utgångspunkt i läroplanen. Styrelsen
fattar beslut om budget och organisation, efter förslag från rektor. Lärarnas etiska principer är en garant för att barn och ungdomar sätts i
centrum.
Kommunens ansvar är att skapa bästa möjliga förutsättningar för att
eleverna ska få den utbildning de har rätt till, men i detta ansvar bör inte
ett direkt driftsansvar ingå. Det gäller att renodla rollerna. Genom tydligare ansvarsfördelning skapas bättre förutsättningar för förtroendefull
dialog. Det handlar ytterst om förtroende – politikerna bör lita till lärarnas
och skolledarnas kompetens. ■
Det gäller att
renodla rollerna.
MAKTEN ÖVER LÄRARYRKET
LF Makten över läraryrket
2004-10-21
13.33
Sida 31
31
SLUTORD
lärare har alltid diskuterat didaktik, pedagogiska metoder och etiska frågor, dvs. frågor som är avgörande för utvecklingen av och i yrket. Vi
har arbetat för bästa resultat för eleverna och för bästa anställningsförhållanden för oss själva. Då samhället utvecklas måste vi, om vi ska bli framgångsrika, utveckla våra metoder att nå våra mål. I denna skrift diskuteras
idéer och synsätt. Men ingen kan fastställa att dessa idéer och synsätt är
de enda rätta. Var och en får bedöma själv och bidra med sitt. En levande
diskussion är avgörande. En viktig fråga är t.ex. hur vi får till stånd en
samordning av lönefrågor och yrkesfrågor.
Skolan är Sveriges största och geografiskt mest spridda arbetsplats.
Ingen annan verksamhet i Sverige omfattar så många människor och har
så många högkvalificerade anställda. Vad vi inom skolan gör för vårt eget
yrkes utveckling kan ha avgörande betydelse för Sveriges framtid. ■
Segelbåtsvägen 15, Stora Essingen
Box 12 229, 102 26 STOCKHOLM
Telefon 08-737 65 00
lararforbundet.se
