JURIDISKA FAKULTETEN
vid Lunds universitet
Malin Roubert
Knutby, en förlorad sten i
bevisvärderingens avgrund?
- En studie av bevisvärderingen i
Knutbymålet
JUEN01
Uppsats inom kursen Straffansvar och straffpåföljder med särskilt fokus på
det kriminella våldet
Handledare: Helén Örnemark Hansen
Termin: HT 14
Innehållsförteckning
FÖRKORTNINGAR
1
1
2
2
3
INLEDNING
1.1
Syfte och frågeställningar
2
1.2
Teori och metod
3
1.3
Material och avgränsningar
3
1.4
Disposition
3
BEVISVÄRDERING I BROTTMÅL
2.1
Terminologi och viktiga principer för bevisvärdering
4
2.2
Metoder för bevisvärdering
5
2.3
Särskilt om utsagors trovärdighet
6
FALLET KNUTBY
3.1
Händelseförlopp
3.2
Bevisvärdering i tingsrätt och hovrätt
3.2.1
3.2.2
3.2.3
3.2.4
3.2.5
4
4
Sara Svenssons utsaga
Helge Fossmos utsaga
Församlingsmedlemmars vittnesmål
Teknisk bevisning
Övriga omständigheter
ANALYS OCH SLUTSATSER
9
9
10
11
12
12
13
13
14
4.1
Är bevisvärderingen i Knutbymålet utförd enligt gällande principer? 14
4.2
Om bevisvärderingens utmaningar i allmänhet
15
4.3
Slutsatser
16
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING
17
BILAGA 1
19
BILAGA 2
20
Förkortningar
HD
Högsta Domstolen
NJA
Nytt Juridiskt arkiv
1
1 Inledning
Den 8 januari 2004 ca kl. halv fem på morgonen vaknar Daniel Linde av
att han blir skjuten i bröstet och huvudet. Gärningsmannen känner han
igen som Sara Svensson, före detta medlem i den Filadelfiaförsamling
han själv är med i och tidigare granne med honom. Vad Daniel då inte
vet är att i huset bredvid, i parets Fossmos vita villa, ligger frun i huset,
Alexandra, död efter att ha skjutits med två skott i huvudet.
En historia mer spektakulär än vilken hollywood-produktion som helst
nystas upp under månaderna som följer i det lilla samhället
Gränstaholm utanför Knutby. Media pratar om en sektliknande
församling, hårt sluten under bland annat pastor Helge Fossmo och
mord utfört på uppdrag av Gud.
Allt ställs på sin spets i efterföljande rättegångar mot den s.k.
barnflickan Sara Svensson och pastor Helge Fossmo. Sara Svensson
erkänner att hon utfört gärningarna under stark psykisk påverkan av
pastor Helge Fossmo. Hon får efter en rättspsykiatrisk undersökning
diagnosen osjälvständig personlighetsstörning och fokus riktas nu mot
Helge Fossmo som anses vara hjärnan bakom dåden.
Pastorn åtalas för anstiftan till mord och mordförsök. En stor del av
bevisningen bygger på den utsaga Sara Svensson givit. Den tillsammans
med stödbevisning anses av både tingsrätt och hovrätt räcka för en
fällande dom, varpå Helge Fossmo döms till livstids fängelse. Sara
Svensson döms för mord och mordförsök till rättspsykiatrisk vård med
särskild utskrivningsprövning.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att utreda hur bevisvärderingen gjorts i
Knutbymålet samt om denna värdering utförts på ett tillfredsställande
sätt, ur rättssäkerhetssynpunkt, med bakgrund av den teori och praxis
som finns på området.
De frågeställningar som valts för denna sammanställning är som följer:
Hur har man gjort bevisvärderingen i tingsrätt respektive
hovrätt i fallet Knutby?
Hur ser bevisvärdering ut i allmänhet i brottmål?
Är bevisvärderingen i Knutbymålet utförd enligt gällande
principer?
2
1.2 Teori och metod
En traditionell rättsdogmatisk metod har använts i detta arbete.
Lagtext, förarbeten, praxis och doktrin har studerats för att utreda
frågeställningarna. Störst fokus legat på praxis och doktrin eftersom
metoder för bevisvärdering främst har utarbetats där. Uppsatsen är
sammanställd ur ett kritiskt perspektiv då den menar undersöka ett
specifikt rättsfall ur rättssäkerhetssynpunkt.
1.3 Material och avgränsningar
Meningarna går isär gällande de metoder som växt fram på bevisrättens
område, varför det finns mycket litteratur med olika perspektiv. Ett
fokus för denna sammanställning har varit på vissa mer välkända och
respekterade författare och främst då de kopplade till straffrätten.
Utöver det har en mängd praxis studerats, och ett fåtal rättsfall valt ut
för att spegla praxis på området i allmänhet.
På grund av det begränsade utrymme som getts för denna uppgift har
analysen begränsats till åtalet mot Helge Fossmo gällande mordet på
Alexandra Fossmo och mordförsöket på Daniel Linde den 10 januari
2004. Åtalet mot honom omfattade även mord på hans första fru som
dog under mystiska omständigheter 1999 samt mordförsöket på
Alexandra Fossmo 2003.
1.4 Disposition
I det inledande kapitlet kommer teorin bakom bevisvärdering i
brottmål presenteras kortfattat. Även viss praxis kommer tas upp.
Därefter kommer ett avsnitt om Knutbymålet som redogör för
bakgrund och händelseförlopp samt hur tingsrätten respektive
hovrätten dömde i målet vad gäller bevisvärderingen. I det avslutande
kapitlet presenteras analys och slutsatser, kopplade till uppsatsens
frågeställningar, baserade på egna tankegångar.
3
2 Bevisvärdering i brottmål
2.1 Terminologi och viktiga principer för
bevisvärdering
När en domstol ska bedöma bevisningen i ett mål kallas det att för
bevisprövning. En del i denna prövning utgörs i sin tur av
bevisvärdering. Med bevisvärdering menas att man prövar varje enskilt
bevis styrka.1 Man avgör då om bevisningen är tillräckligt stark för att
styrka bevistemat. Bevistemat är detsamma som det händelseförlopp
som åklagaren hävdar i sin gärningsbeskrivning. Det ska i sin tur utgöra
ett rättsfaktum för att få betydelse för målets utgång, d.v.s. det ska
uppfylla rekvisiten i en rättsregel. 2
Bevisfakta kallas i sin tur de omständigheter som har betydelse för
bevistemat på så sätt att de har bevisvärde. De kan, om de anses
stämma, enskilda styrka bevistemat och vidare ha betydelse för
utgången i målet. Dessa framställs genom bevismedel vilket helt enkelt
är medel genom vilka bevis framställs, exempelvis vittnesiakttagelser
eller sakkunnigutlåtanden3. Omständigheter som inte ensamma kan
bevisa ett brott, men som kan spela roll för ett bevisfaktums bevisvärde
kallar man för hjälpfakta4.
Domaren är i dagens rättssystem inte bunden av några givna
bevisprövningsregler eller några givna värderingsmetoder. Detta beror
på att vi i Sverige idag har en princip om fri bevisvärdering och fri
bevisprövning i vårt rättssystem.5 Denna stadgas i RB 35 kap. 1 § 1 st,
där man kan läsa följande:
”Rätten skall efter samvetsgrann prövning av allt, som förekommit,
avgöra, vad i målet är bevisat.”
Principen har som syfte att man med alla medel tillgängliga ska komma
så nära den materiella sanningen som möjligt6. Denna bestämmelse ger
dock ingen närmare beskrivning av hur man värderar bevisningen i ett
mål, utan fungerar snarare, som Christan Diesen skriver i sin bok
”Bevisprövning i brottmål”, som en generalklausul, som är väldigt
allmänt hållen.7 Vissa metoder har dock arbetats fram i praxis och
doktrin.
Diesen, Christian; ”Bevisprövning i brottmål”, s. 7.
Leidhammar, ”Bevisvärdering”, i Svensk Skattetidning, nr 7-8 1992, s. 403-410.
3 Leidhammar, a.a.
4 Norh, Robert i krönikan ”Domaren och allmänheten”.
5 Diesen, s. 7.
6 Leidhammar, s. 1.
7 Diesen, a.a. s. 7.
1
2
4
Att bevisvärderingen är fri innebär inte att en dom kan få olika utgång
beroende på vilken domare som dömer. Domaren har ett ansvar att
vara objektiv. Han eller hon får inte lägga subjektiva värderingar till
grund för domen. Man ska alltså inte titta på en samlad bild av all
bevisning och känna efter vad man själv tror om den tilltalades skuld.
Det handlar istället om att se till varje enskilt bevis för sig.8 Till hjälp
har domaren sina egna erfarenhetssatser och faktiska kunskaper9.
I brottmål ligger bevisbördan alltid hos åklagaren. Denne måste alltså
bevisa den tilltalades skuld.10 Den tilltalade har inga krav på sig att visa
att han eller hon är oskyldig. Detta följer av den s.k.
oskuldspresumtionen som stadgas i 6.2 EKMR och som uttrycker den
viktiga principen att den tilltalade ska ses som oskyldig tills motsatsen
är bevisad.
Beviskravet, d.v.s. den styrka bevisningen behöver ha för att den
tilltalade kan dömas som skyldig, är i brottmål att det ska vara styrkt
bortom rimligt tvivel.11 Detta är fastställt i HDs praxis i ett flertal fall och
anses idag som starkt förankrat inom straffrätten.12
Utöver att bevisa att rekvisiten föreligger för ett visst straffbud, måste
åklagaren också bevisa att gärningsmannen utfört gärningen med
uppsåt. Gärningsmannen måste i vilket fall anses likgiltig inför att en
viss följd av dennes gärningar ska inträffa (likgiltighetsuppsåt). Vad
gäller anstiftan till mord måste anstiftaren vilket fall vara likgiltig inför
risken att den påverkan man har med stor risk kan resultera i att
personen också mördar offret. 13
2.2 Metoder för bevisvärdering
Det har i doktrinen presenterats olika metoder för bevisvärdering där
vissa har fått mer genomslag i praxis än andra. I detta avsnitt kommer
kort redogöras för de tre metoder som man oftast framhåller när man
diskuterar bevisvärdering i brottmål. Eftersom det främst är metoden
med alternativa hypoteser som kommer att diskuteras i analysen,
kommer lite mer utrymme ges till denna metod.
Bevisvärdemetoden innebär att man ställer sig frågan om varför ett visst
bevisfaktum talar för att bevistemat föreligger. Orsakssambandet
Leidhammar, 3 samt Diesen, a.a. s. 34.
Leidhammar, s. 1.
10 Diesen, a.a. s. 64 f.
11 Fastslogs i NJA 1980 s. 725 och har sedan tillämpats i flertalet fall i HD.
12 Diesen, s. a.a. 98.
13 Asp, Ulväng Jareborg, ”Kriminalrättens grunder 2013, s. 58 f. samt 284 ff.
8
9
5
mellan bevisfaktum och bevistema är alltså i fokus.14 Exempelvis vid
bedömning av bevisvärdet på en vittnesiakttagelse av en misshandel
utförd av den tilltalade, så prövar man sannolikheten för att vittnets
övertygelse orsakats av misshandeln15.
Temametoden innebär att man ställer sig frågan om bevistemat är
vanligt eller ovanligt förekommande när visst bevis föreligger i ett mål.
Man ger bevistemat en viss ursprungssannolikhet.16 För att återgå till
exemplet ovan så frågar man sig hur stor sannolikheten är för
iakttagelsen om man antar att misshandeln utövades där och då. Ger
man denna sannolikhet ett värde på 0,3 så visar detta bevisfaktum en
sannolikhet på 30 % att det är den tilltalade som utfört misshandeln,
alltså att bevistemat föreligger.17
En annan metod för bevisvärdering som vunnit stor framgång i
praktiken är att pröva alternativa hypoteser mot åklagarens
gärningspåstående. Denna metod användes av HD när man fastslog
beviskravet för brottmål till att det ska vara ställt utom rimligt tvivel i
NJA 1980 s 725 och har använts i flertalet fall efter det.18 Denna metod
har sitt ursprung i beviskravet ställt utom rimligt tvivel och man kan
förklara den med att beviskravet är uppfyllt när gärningspåståendet är
det enda återstående alternativet efter att alla andra uteslutits, alltså
när det inte längre finns underlag för tvivel att gärningen hänt så som
åklagaren beskrivit.19 När det gäller de alternativa hypoteser som kan
ställas mot gärningsbeskrivningen lämnar metoden öppet för
domstolen att ex officio lansera egna alternativa hypoteser och pröva
dem20.
2.3 Särskilt om utsagors trovärdighet
Många gånger får utsagor stor betydelse för utgången i vissa brottmål.
Detta har särskilt diskuterats när det gäller sexualbrottsmål men blir
även aktuellt när det gäller anstiftan. Ibland finns det kanske inte mer
bevisning än målsägandens utsaga att gå på. Ord står mot ord.
Det räcker inte i dessa fall att målsägandens utsaga verkar mer trolig än
den tilltalades för en fällande dom. Rent teoretiskt, med stöd av
principen om fri bevisvärdering, så kan det räcka med en utsaga som
Leidhammar, 3. Ekelöf, ”Bevisvärdemodellen kontra bevistemamodellen” s. 26.
Ekelöf a.a. s. 26.
16 Leidhammar, 3.
17 Gregow, “Några synpunkter på frågan om bevisprövning och bevisvärdering I mål
om sexuella övergrepp mot barn!. s. 27-28.
18 Diesen, a.a. s. 120-121.
19 Diesen a.a. s. 129.
20 Diesen a.a. s. 130.
14
15
6
bevis om den är tillräckligt tillförlitlig för att uppfylla beviskravet21.
Dock är det i praktiken så att viss stödbevisning krävs som talar för
målsägandens utsaga innan man kan se beviskravet som uppfyllt.
Målsägandens utsaga måste också stå självständigt stark, d.v.s. den kan
inte bara jämföras med den tilltalades och, efter ett konstaterande om
att den tilltalades är mindre trovärdig, läggas till grund för en fällande
dom.22
Hur stark stödbevisningen måste vara kan däremot diskuteras. Advokat
Claes Borgström skriver i sin artikel ”Bevisvärdering i brottmål” att bara
ett påstående om att någon har misshandlat en annan talar med en viss
styrka för att den tilltalade är skyldig (ursprungssannolikhet). ”Har
målsäganden dessutom uppsökt läkare och gjort polisanmälan i nära
anslutning till den påstådda misshandeln är saken mer eller mindre klar”.
I fallet om det s.k. Sturebymordet hittades en femtonårig flicka kvävd
till döds i en skogsdunge den 6 juni 2009 utanför stadsdelen Stureby i
Stockholm. En sexton år gammal pojke erkände tillslut mordet, men
även hans jämngamla flickvän fälls i tingsrätt och hovrätt för anstiftan
till mord, eftersom hon uppmanat honom att mörda femtonåringen.
Bakgrunden visade sig vara ett triangeldrama. Flickan ställde
ultimatum på sin pojkvän att om han inte dödade femtonåringen så
skulle det vara slut mellan dem för alltid. Enligt vittnesuppgifter var den
sextonåriga flickan mycket dominerande i förhållandet och
kontrollerade sin pojkvän helt. Tingsrätten konstaterar att pojkens
utsaga om flickvännens inblandning är mycket trovärdig. Den styrks
också av övrig bevisning i form av telefonitrafik, återskapade SMS och
vittnesutsagor. Flickvännen har i SMS direkt uppmanat honom att döda
femtonåringen och gjort uttalanden om att hon ska dö.23
Två begrepp som man ofta stöter på i domskälen när man diskuterar
utsagors bevisvärde är begreppen trovärdighet och tillförlitlighet.
Dessa begrepp är inte synonyma med varandra utan ska förstås med
olika innebörd. Hur trovärdigt ett vittne eller en målsägande är, utgår
från en subjektiv bedömning med utgångspunkt hos en genomsnittlig
person. Bedömningen ska i rättsliga sammanhang göras under
huvudförhandlingen. Berättar personen sin version med säkerhet och
på ett spontant sätt? Verkar berättelsen inövad och manusbunden?
Berättar personen med känslouttryck eller är denne känslokall?24
Tillförlitlighet har att göra med vilket bevisvärde en utsaga har. Är
utsagan tillförlitlig nog att ligga till grund för en fällande dom? I
rättegången mot Christer Pettersson som följde mordet på Olof Palme,
nämnder hovrätten vissa punkter som man kan utgå ifrån vid
Se NJA 1992 s. 446 där HD uttalar sig om detta i ett sexualbrottmål.
Borgström, ”Bevisvärdering i brottmål”, Ny Juridik 2:98, s. 103-104.
23 Södertörns tingsrätts dom den 26 oktober 2009 med mål nr B 7225-09 samt Svea
Hovrätts dom den 5 februari 2010 med mål nr B 8874-09..
24 Borgström, a.a., s. 105 samt Mellqvist, s. 753.
21
22
7
bedömningen om huruvida en utsaga är tillförlitlig eller ej25. Man kan
beakta vittnets sinnestillstånd vid iakttagelsen, hur lång tid varade
iakttagelsen, på vilket avstånd gjordes den och var det god sikt, ljust
eller mörkt, hur längesedan gjordes iakttagelsen, har yttre påverkan
förekommit, t.ex. mediabevakning som kunnat påverka vittnets
minnesbild? Många gånger stannar domstolen vid ett konstaterande om
att utsagan är trovärdig och att det därför inte vidare behöver
ifrågasättas huruvida de lämnade uppgifterna är riktiga. 26
I vissa fall händer det att den utsaga man har att gå på tillhör en
medåtalad. Detta fick betydelse i ett fall där en pappa mördat sin
treåriga dotter. Fadern var skild från flickans mor och hade ett nytt
förhållande. Hans sambo var starkt dominerande i förhållandet och
hade misshandlat honom både fysiskt och psykiskt. Sambon såg hans
”tidigare liv” med f.d. frun och dottern som det största problemet i
deras förhållande. Fadern döms efter mordet till rättspsykiatrisk vård
2004. 2010 åtalas sambon för anstiftan efter att fadern tillslut erkänt
mordet och kommit med nya uppgifter om sambons inblandning.27
Hovrätten ogillar dock domen mot sambon eftersom man kommer fram
till att faderns nya utsaga inte är trovärdig, då man inte kan utesluta att
fadern har egna motiv till att ”sätta dit” sambon.28
Svea hovrätts dom den 2 november 1989 med mål nr 1952/89.
Borgström, a.a., s. 106-107.
27 Göta hovrätts dom den 4 oktober 2010 i mål nr B 2164-10.
28 Göta hovrätts dom den 4 oktober 2010 i mål nr B 2164-10.
25
26
8
3 Fallet Knutby
Följande avsnitt beskriver det händelseförlopp som leder upp till
morden i Knutby år 2004. För att lättare hänga med i denna del har en
skiss över personernas relationer bifogats sist i denna sammanställning
under rubriken Bilaga 1. Detta avsnitt baseras på Uppsala tingsrätts
dom B 73-04 av den 30 juli 2004 (bilaga 2), samt Svea hovrätts dom B
6665-04 av den 12 november 2004 om inte annat anges.
3.1 Händelseförlopp
Helge Fossmo blir pastor i Filadelfiaförsamlingen i Knutby 1997, då han
flyttar dit med sin familj bestående av hustrun Heléne och två barn. Den
18 december 1999 påträffar man Heléne Fossmo död i parets badrum.
Hennes död anses vara en olyckshändelse. Efter hustrun död gifter
Helge Fossmo om sig med församlingsmedlemmen Alexandra Fossmo
den 25 november 2000.
Familjen Fossmos hus ligger utanför Knutby i Gränstaholm. Runt deras
hus ligger fyra andra hus. Där bor Per-Arne och Gun-Britt Waldau, deras
son Patrik Waldau med hans fru Åsa Waldau, och deras dotter Anette
Linde med sin man Daniel Linde och makarna Susanne och Urban Fält. I
makarna Lindes hus bor även paret Samuel och Josefine Frankner. Från
hösten 1998 till sommaren 2000 bor också Evelina Gillsberg
inneboende hos paret Fossmo som barnflicka. Alexandra Fossmo, Helge
Fossmos andra fru, är syster till Åsa Waldau. Samtliga av de nu
uppräknade är medlemmar av Filadelfiaförsamlingen i Knutby.
Helge Fossmo är en av sex pastorer i församlingen ihop med bl.a. Åsa
Waldau och Peter Gembäck. Han är av många medlemmar ansedd som
den ledande pastorn och har utsetts till föreståndare och ansikte utåt.
Helge Fossmo sägs också uppleva övernaturliga fenomen och antas
därför ha en särskilt nära kontakt med Gud. Inom församlingen
diskuteras mycket intima angelägenheter som familj och äktenskap ur
religiös utgångspunkt. Åsa Waldau och Helge Fossmo fungerar som
rådgivare till resterande medlemmar på dessa områden. Församlingen
umgås mycket intensivt vilket förstärks ytterligare av deras släktband
(se bilaga för relationsskiss).
Sara Svensson, även kallad barnflickan, blir medlem i församlingen
1999. Hon gifter sig med en annan församlingsmedlem, Jonatan
Waldenvik, år 2000.
9
Sara och Helge inleder dock snart en sexuell relation. De umgås mycket
intensivt och Sara flyttar in i Helges sovrum. Sara skiljer sig från sin
man 2002 eftersom hon är övertygad om att hon är menad att vara med
Helge. Förhållandet pågår under ca ett år innan församlingen får reda
på deras relation. Helge påstår då att det är Sara som förlett honom till
att svika församlingen vilket, enligt Sara leder till att församlingen
vänder henne ryggen.
Hösten 2003 inleder Helge ett nytt förhållande med Anette Linde, men
hade ibland ändå en sexuell relation med Sara. Sara har under hösten
2003 lånat ut sin kontantkortstelefon till Helge. På den mottager Sara
sedan de meddelanden som hon tror innehåller uppmaningar från Gud.
Det finns inga direkta uppmaningar att just döda någon i dessa
meddelanden. De är snarare utformade som bibelord eller vilket fall
oklara uppmaningar som t.ex. meddelandet från den 17 december
2003: ”Det första är ditt måste. Det andra kan du göra av kärlek. Det
måste ske på något sätt. Din osjälviska hjälp skulle räknas dig tillgodo
inför Honom. Du kan!”.
Den 8 november 2003 vid ca klockan tre på natten överfalls Alexandra
Fossmo av Sara Svensson med en hammare. Flera slag riktas mot
Alexandra Fossmos tinning. Alexandra Fossmo lyckas dock avväpna
Sara Svensson som efter händelsen tvingas lämna Knutby. Detta
överfall polisanmäls inte. Dagen därpå åker paret Fossmo till Hongkong.
Den 10 januari 2004 vid ca klockan halv fem på morgonen skjuts Daniel
Linde i bröstet och i huvudet medan han sover. Samuel Frankner
kommer till hans hjälp och Helge Fossmo följer honom sedan till
sjukhuset. När man ska underrätta Alexandra Fossmo om det inträffade
hittas hon död i sin säng i paret Fossmos villa, skjuten med tre skott, två
av dem i huvudet. Dagen efter, den 11 januari 2004, grips Sara Svensson
misstänkt för delaktighet i mord och mordförsök. I Uppsala samma
kväll erkänner hon att det var hon som sköt Alexandra Fossmo och
Daniel Linde som ensam gärningsman. Den 28 januari 2004 anhålls den
mördade Alexandras make Helge Fossmo för anstiftan till mord och
mordförsök efter att Sara Svensson kommit med nya uppgifter om hans
inblandning i dåden.
3.2 Bevisvärdering i tingsrätt och hovrätt
Bevisningen i domstolarna bygger mycket på den detaljerade utsaga
som Sara Svensson ger. För att fullt förstå det komplicerade
händelseförlopp och på vilket sätt Sara återger det bör man läsa denna i
sin helhet. Under rubriken bilaga 2 återfinns därför tingsrättsdomen i
med alla inblandades utsagor återgivna i domsbilaga 2.
10
3.2.1 Sara Svenssons utsaga
Tingsrätten anser Sara Svenssons utsaga som trovärdig i sig själv
eftersom den är detaljerad, noggrann och ingående vad gäller
händelseförlopp, tider och platser. Dessutom har hon kunnat redogöra
för sina sinnesstämningar och sinnesintryck på ett övertygande sätt.
Hon påstår först att hon varit ensam gärningsman men ändrar sig när
polisen visar henne att det är Helge som skickat sms:en. Efter det är
hennes utsaga i princip oförändrad. Det finns heller inget, enligt
tingsrätten, som tyder på att hon lämnat felaktiga uppgifter.
Förhållandet att Sara under utredningen genomgick en rättspsykiatrisk
undersökning nämner domstolen som ett förhållande man får beakta
med försiktighet, detta eftersom det i viss mån kan påverka utsagans
trovärdighet. På vilket sätt det kan ha påverkat henne går man inte
vidare in på. Man skriver endast att ingenting tyder på att hon lämnat
felaktiga uppgifter.
Utsagan stämmer också väl överens med ytterligare bevisning som t.ex.
telefonlistorna och de återskapade sms:en. De platser hon berättar att
hon varit på vid en viss tidpunkt stämmer med var hennes telefon
befunnit sig och de personer hon haft kontakt med via telefon stämmer
överens med den telefontrafik man fått fram på hennes telefon. Hon har
även kunnat återge de meddelanden som hon fått på sin telefon och
som uppmanat henne till dåden redan innan polisen återskapat dem. De
återskapade meddelandena har hon dessutom lyckat koppla till de
samtal hon haft med Helge Fossmo, på ett övertygande sätt.
Hovrätten tar även de upp frågan om Sara Svenssons trovärdighet och
om hennes utsaga kan ligga till grund för en fällande dom. Man
diskuterar om Sara Svensson kan ha något eget intresse, i egenskap av
medtilltalad, av att baktala Helge Fossmo. Man kommer fram till att det
inte kan uteslutas även om hon har tagit på sig gärningarna. Man
poängterar även att hennes utsaga inte ska ställas emot Helges utan han
måste i så fall dömas på självständiga grunder.
Domstolen kommer, likt tingsrätten, fram till att hennes utsaga är
trovärdig. Den är detaljerad, ej förenklad och förefaller inte styrd mot
ett mål. Den är dessutom sammanhängande, logisk och strukturerad.
Hon har inte ändrat sin historia sedan hon berättat om Helge Fossmos
inblandning. Utsagan stämmer också med kontrollerbara förhållanden
som telefontrafik och platsbeskrivningar. Sara Svensson har på ett
övertygande sätt beskrivit händelseförloppet genom en
brottsplatskonstruktion företagen på gärningsplatserna. Hon har visat
prov på hur man hanterar den revolver som användes vid dåden och
hennes berättelse stämmer med Daniel Lindes vittnesmål. Vapnet
hittades dessutom på den plats Sara Svensson anvisade polisen till.
11
Man tar även upp två alternativa hypoteser till Saras utsaga; att hon kan
ha missuppfattat Helges meddelanden eller att hon skulle drivas av
svartsjuka. Dessa avvisas med invändningen att hon ju menat avlägsna
både Helges och Anette Lindes makar, vilket skulle göra det möjligt för
dem att vara med varandra. Detta är inte förenligt med
svartsjukemotivet. Vad gäller missuppfattningshypotesen hänvisar man
till den intensiva telefonkontakt Sara och Helge haft under
gärningstillfället och under dess förberedelsefas.
3.2.2 Helge Fossmos utsaga
Man gör i tingsrätten även en bedömning av Helge Fossmos utsaga.
Man finner sammantaget inte hans berättelse trovärdig. Han har lämnat
motstridiga uppgifter under förundersökning och huvudförhandling.
T.ex. har han först förnekat att han haft kontakt med Sara Svensson via
kontantkortstelefonen för att därefter ändra sig när teknisk bevisning
framlagt för honom. Han förklaringar till varför han ändrat sina
uppgifter har inte enligt tingsrätten heller varit trovärdiga, t .ex. att han
skulle skämmas för att det i de meddelande som de skickat ska det
framgå att han bett henne om ekonomisk hjälp, vilket han skäms för.
Han menar också att han visste hur det skulle se ut om det kom fram att
de haft den kontakten. Det de diskuterat i meddelandena och i samtalen
menar han vidare är svåra för någon utomstående att förstå då de
behandlar sammanfattningar på bibelord.
Hovrätten poängterar vikten av att Helges utsaga inte ska jämföras
med Saras utan att Saras utsaga måste stå självständigt stark för att
kunna ligga till grund för fällande dom. Man går ändå igenom Helges
berättelse punkt för punkt och avvisar den som osannolik och orimlig.
Man avvisar den som ett alternativt händelseförlopp till den
gärningsbeskrivning som åklagaren kommit med.
3.2.3 Församlingsmedlemmars vittnesmål
Tingsrätten dikuterar vidare övriga församlingsmedlemmars
trovärdighet. Från början försvarade de Helge Fossmo, men ändrade sig
efter att Anette Linde släpptes och berättade för dem att Helge ljugit för
dem. Anette Linde, Daniel Linde, Peter Gembäck och Patrik Waldau
inställde sig självmant till polisen den 16 februari 2004 för att lämna
nya uppgifter. Detta menar tingsrätten bör leda till att man bedömer
deras vittnesmål med viss försiktighet. Dock har de gett rimliga
förklaringar till varför de ändrat sina uppgifter och lämnat nya. Det
finns heller ingenting som tyder på att deras uppgifter skulle vara
oriktiga eller att de gått ihop för att ”sätta dit” Helge Fossmo. Det finns
alltså inget som rubbar trovärdigheten i deras utsagor.
12
Hovrätten diskuterar även de andra församlingsmedlemmarnas
vittnesmål. Man tar upp det faktum att de ändrat sina berättelser efter
att de förstått att Helge Fossmo ljugit för dem. Att de varit bittra och
besvikna på hans agerande kan ha färgat deras minnesbilder menar
hovrätten. Däremot finns det inget som tyder på att man lämnat
oriktiga uppgifter. Vissa av de påståenden om t.ex. vad Helge Fossmo
sagt för en lång tid sedan till någon församlingsmedlem konstaterar
domstolen dock har mycket lågt bevisvärde så här i efterhand ryckt ur
sitt sammanhang.
3.2.4 Teknisk bevisning
SMS och telefontrafik som man lyckats få fram i utredningen visar att
det är Helge som skrivit de SMS till Sara Svensson som hon har trott
kommit till henne genom Gud.
3.2.5 Övriga omständigheter
Tingsrätten tar slutligen upp övriga omständigheter i fallet som man
anser vara försvårande för Helge. Man nämner de uttalanden han gjort
till flera av församlingsmedlemmarna, redan innan mordförsöket på
Alexandra Fossmo den 8 november 2003, om att Alexandra och Daniel
ska dö. Enligt Marina Svensson har han bett henne att be för att Gud ska
ta hem Alexandra så att Helge ska kunna gifta sig med Sara. Dessutom
menar tingsrätten att det är anmärkningsvärt att Helge inte vaknat av
skotten i hemmet när Alexandra sköts. Helge Fossmo har dessutom
motiv till mordet och mordförsöken i större utsträckning än Sara S
eftersom han ville dela sitt liv med Anette Linde men inte kunde skilja
sig från Alexandra p.g.a. sin ställning i församlingen. Även Anettes man
Daniel Linde skulle ju vara borta ur bilden om Sara S lyckats döda
honom. Sara Svensson däremot saknar enligt domstolen motiv för
handlingarna. Hon visste redan innan hon utförde dem att hon och
Helge inte skulle gifta sig.
Sara Svensson får i den rättspsykiatriska utredningen diagnosen
osjälvständig personlighetsstörning där symtom bl.a. består av att man
går till ytterligheter för att få stöd och uppmuntran från andra. Detta
stärker bilden av att hon ”programmerats” till att begå handlingarna.
13
4 Analys och slutsatser
4.1 Är bevisvärderingen i Knutbymålet
utförd enligt gällande principer?
Både tingsrätt och hovrätt bedömer Sara Svenssons utsaga som
trovärdig för att den ska kunna ligga till grund för domen även mot
Helge Fossmo. Det är en väldigt detaljerad och ingående historia Sara
Svensson berättar. Med tanke på att denna bedömning bör härledas
från huvudförhandlingen är det svårt att göra någon annan bedömning
än den domstolen gör vad gäller Sara Svenssons trovärdighet.
Trovärdighet och tillförlitlighet är som ovan nämnts inte synonyma. Det
är tillförlitlighet som krävs för att en utsaga ska kunna få ett högt
bevisvärde. Ändå benämner domstolen sin bedömning av utsagan som
trovärdig och stannar där. Det domstolen syftar till när man pratar om
utsagans detaljrikedom, stabilitet över tid och klarhet handlar som
nämnts om utsagans tillförlitlighet.
Tingsrätten nämner kort att Sara Svenssons rättspsykiatriska
undersökning kan påverka hennes minnesbild. Man går dock inte
närmare in på hur. Överhuvudtaget att hon anses lida av en psykisk
störning bör kanske lyfta frågan om det kan få någon betydelse för
hennes minnesbilder? I hovrätten lyfter man denna fråga ytterligare.
Dock nöjer man sig med att konstatera att hon endast lider av ickegenerella vanföreställningar enligt undersökningen och att inget tyder
på att hon lider hallucinationer eller liknande.
En annan fråga är hur en medtilltalads utsaga ska bedömas när den
läggs som underlag för fällande dom mot en annan tilltalad. I tidigare
anförda fall, där en pappa dödade sin dotter, på uppmaning av sin
sambo enligt honom själv, ogillades åtalet mot sambon på just denna
grund. Går det att utesluta att en medtilltalad inte har egen vinning i att
baktala den andre? Om Sara Svensson själv varit initiativtagaren till
gärningarna skulle hon kanske i högre grad utsättas för andras
missaktning? Kanske har hon hämndmotiv mot Helge? Domstolen
fortsätter med att man därför inte ska väga Helges utsaga mot Saras och
gå på den som är mer trovärdig, utan Saras utsaga måste stå
självständigt stark för fällande dom (ihop med övriga omständigheter).
När man sedan fortsätter verkar det ändå som om domstolen i det
närmaste väger utsagorna mot varandra, då man på punkt efter punkt
avvisar de förklaringar Helge gjort till de kontrollerbara
omständigheterna.
Att man ändå på detta sätt lägger mycket vikt vid Helges utsaga, kan ha
att göra med att man använder sig av metoden med alternativa
14
hypoteser. Man prövar om hans alternativa berättelse kan leda till
tillräckligt mycket tvivel gentemot åklagarens gärningsbeskrivning så
att den inte kan anses ställd bortom rimligt tvivel. Att det är Daniel
Linde som skjuts och inte hans fru talar som domstolen säger mot att
det är svartsjuka som driver Sara. Missuppfattningshypotesen däremot
kan diskuteras. Hennes täta kontakt med Helge under förberedelse och
mord tyder i viss mån på att hennes historia är riktig, men det finns ju
ingenting i SMS:en som direkt tar upp mord. Man vet ju inte heller vad
Helge och hon diskuterat under de många samtalen.
En annan sak som förefaller anmärkningsvärd med domarna, i
jämförelse med andra liknande domar, är att man inte tycks diskutera
Helges uppsåt i någon utförligare mening. För fällande dom krävs ju att
han i vilket fall förhåller sig likgiltig till risken att Alexandra Fossmo och
David Linde dör. På det sätt som domstolarna bedömer Saras utsaga,
kan man ju tänka sig att det förefaller självklart att uppsåt föreligger
hos Helge, dock är det en så viktig del av bedömningen i brottmål att
det kanske inte bör uteslutas ur domskälen på detta sätt.
4.2 Om bevisvärderingens utmaningar i
allmänhet
Problematik föreligger vid bevisvärdering gällande anstiftan till brott
eftersom det, likt våldtäktsmålen, ofta blir en bedömning av utsagor.
Domstolen måste dessutom bedöma en psykisk och omätbar påverkan
som en person haft på en annan.
Principen om fri bevisvärdering lämnar frågan om hur man rent
metodiskt ska värdera bevisningen i ett visst mål upp till domstolarna.
Detta har resulterat i att ämnet är väldigt omdiskuterat och en rad olika
metoder, som ovan anförts, har utkristalliserats i praxis och doktrin.
Det hade såklart varit fördelaktigt, ur rättssäkerhetssynpunkt, om man
på ett bättre sätt kunde förutse hur bevisvärderingen ska göras i ett
mål. Detta ställs samtidigt mot den fria bevisvärderingens syfte, att man
ska komma så nära sanningen som möjligt utan hinder i form av
bestämda regler.
När man förr i tiden hade regler som t.ex. två samstämmiga vittnen är
lika med fullgott bevis kan man ju tänka sig att det ibland kunde bli fel
och missvisande domar. Detta är såklart ytters angeläget att
rättsväsendet motverkar. Det torde ju komma närmare sanningen om
domaren i varje enskilt fall värderar de specifika bevis som finns i just
det fallet och försöker göra en så objektiv bevisvärdering som möjligt
eventuellt efter de metoder och principer som lärda och erfarna inom
ämnet efter mycket omtanke tagit fram.
15
Om man istället vänder på det kan man fråga sig om den fria
bevisvärderingen är så ändamålsenlig? Domarna förväntas luta sig på
sina egna erfarenhetssatser och kunskaper vid bedömning av bevisning
samtidigt som man inte får vara subjektiv och låta känslor och
fördomar komma i vägen för en objektiv bedömning. Man kan nog sluta
sig till att helt objektiv blir en människa aldrig. Frågan är om den fria
bevisvärdering ytterligare lämnar öppet för subjektiva inslag i
bedömningen? Kanske hade det blivit mer rättssäkert om vissa
regleringar fanns om hur värderingen ska gå till?
Kanske på så sätt att lagstiftaren istället ger vägledning i hur
domstolarna i domskälen ska redovisa för sin bevisvärdering i varje
enskilt mål. Detta skulle gynna rättssäkerheten ur
förutsebarhetssynpunkt. Dock kanske det är lättare sagt än gjort. Var
går gränsen den fria bevisvärderingen?
4.3 Slutsatser
Knutbymålet öppnar för många frågeställningar för hur bevisvärdering
ska gå till i brottmål. Hur bedömer man bevisvärdet på en medtilltalads
utsaga? Hur beaktar man en psykisk diagnos i samband med en utsaga?
Vilken styrka behöver stödbevisningen ha om man annars bara har en
utsaga att gå på? Hur bedömer man egentligen alternativa hypoteser?
Många av dessa frågeställningar kan diskuteras vad gäller
bevisvärderingen i detta omtalade rättsfall. Eftersom det inte finns
lagstadgade metoder för bevisvärderingen som domstolen kan följa så
är det svårt att peka på direkta felaktigheter i en dom. Principen om att
bevisvärderingen ska vara fri resulterar ju just i att domaren efter egna
erfarenhetssatser och kunskaper ska utforma värderingsmetoden. Även
om det finns mer eller mindre tillämpningsbara metoder i praxis och
doktrin för hur bevisvärdering kan gå till så är det därav inte ett krav på
domaren att följa dessa.
Önskvärt vore dock att man på ett utförligare sätt redovisar för den
bevisvärdering man väljer i ett mål. Om inte lagstiftaren ska besluta om
direkta bevisvärderingsregler så kanske en reglering kring domskälens
presentation av sin bevisvärdering skulle gynna rättssäkerheten?
Problematisk blir bara att genomföra sådana utan att ingripa på den fria
bevisföringen och bevisvärderingen.
En annan problematik som aktualiseras i Knutbymålet är den om
bevissvårigheter i mål där det främst är utsagor som ligger till grund för
åtalet. Hur ska man överkomma dessa problem så att domen blir så
materiellt sett rättvis som möjligt? Och hur gör man det utan att rubba
förutsebarheten och rättssäkerheten?
16
Käll- och litteraturförteckning
Rättsfallsförteckning
Högsta domstolen
NJA 1980 s. 725
NJA 1992 s. 446
Hovrätterna
Svea hovrätts dom den 2 november 1989 med mål nr 1952/89 (Mordet
på Olof Palme)
Svea hovrätts dom den 12 november 2004 i mål nr B 6665-04
(Knutbymålet)
Svea hovrätts dom den 5 februari 2010 med mål nr B 8874-09
(Sturebymordet)
Göta hovrätts dom den 4 oktober 2010 med mål nr B 2164-10
(Barnmordet)
Tingsrätterna
Uppsala tingsrättsdom B 73-04, av den 30 juli 2004 (Knutbymålet)
Södertörns tingsrätts dom B 7225-09, av den 26 oktober 2009
(Sturebymordet)
Jönköpings tingsrätts dom B 1852-10, av den 16 juli 2010
(Barnmordet)
Litteratur
Asp, Peter m.fl.
”Kriminalrättens grunder”, andra
upplagan, Iustus Förlag AB,
Uppsala 2013.
Borgström, Claes
”Bevisvärdering i brottmål”, i
Ny Juridik, nr 2 1998, s. 99-111.
17
Borgström, Peter
Rättegångsbalken, (1 oktober
2014, Karnov), kommentaren till
35 kap. 1 §.
Diesen, Christian
”Bevisprövning i brottmål”,
Juristförlaget, Stockholm 1994.
Leidhammar, Börje
”Bevisvärdering”, i Svensk
Skattetidning, nr 7-8 1992, s.
403-410.
Internet
Nordh, Roberth
”Domaren och allmänheten”,
krönika i Mitt i Juridiken,
publicerad 26 november 2013.
http://www.infotorgjuridik.se/p
remium/mittijuridiken/opinion/
article199304.ece?format=print
18
Bilaga 1
19
Bilaga 2
20
