Från urnordiska till fornsvenska
Tidslinje
(Endast det röda tas upp i denna powerpoint)
Svenskans utveckling:
(Indoeuropeiskan)
Från ca 400 f Kr Urgermanska
200 – 800
Urnordiska
800 –1225
Runsvenska
1225 - 1526
Fornsvenska
1526 – 1879
Nysvenska
1879 Nusvenska
Exempel på faktorer att ta upp om ni skriver essä
(alla uppgifter finns inte om varje period)
* Varför inleds perioden med detta årtal?
* Hur skrev man?
* Vilka sorters texter skrevs?
* Namnge någon viktig text från perioden. Varför spelade just den
texten en viktig roll för svenska språket?
* Hände något speciellt under perioden som påverkade till exempel
skriftspråket eller människors tillgång till texter?
* Ge exempel på språkliga förändringar under perioden inom
grammatik, uttal eller stavning.
* Från vilket språk tog man lånord?
* Varför tog man lånord från just det språket? Inom vilka
ämnesområden finns lånorden?
* Ge exempel på lånord
* Vilka andra faktorer, historiskt sett, spelade en stor roll för
utvecklingen av språket?
Vi tar det från början
•
•
•
•
•
4000 år sedan – Indoeuropeiskan (dagens Ukraina och
Ryssland, folkstammar vid Röda havet)
Splittring sker – folk rör sig åt öst och väst.
Nya dialekter – nya förutsättningar – nya språk bildas
Idag härstammar fler än 400 språk från indoeuropeiskan (3
miljarder modersmålstalare)
2000 år sedan – ett av dessa språk når dagens Europa
Urgermanska talas av de olika germanska stammarna
Urgermanska
Urgermanskan talas från ca 400 år f Kr fram till och med 200-talet e
Kr
Urgermanska talades från ungefär nuvarande Nederländerna till
södra Skandinavien.
En ”svensk” kunde pratade alltså samma språk som en islänning
eller engelsman!
Under denna period skedde ljudförändringar så att t ex piscis
(latin: romanskt språk) blev fish, fisk (germanska språk).
I Skandinavien används ett och samma språk fram till ca 800-talet
(200-800 e Kr).
Gallehushornet
Ett berömt fyndexempel från
urnordiskan är Gallehushornet,
hittad i Danmark på 1700-talet (gjort
av guld), daterat till 400-talet e Kr:
Ek hlewagastiR holtijaR horna tawido
Jag Lägäst från Holt (eller, Holtes son) gjorde
(eller, lät göra) hornet.
Hur lät urnordiska?
Urnordiska
(200- 800 e.v.t)
• Gallehushornet har runor som inskription.
• Gamla runalfabetet dvs den 24-typiga runraden.
• Man ristade runorna vertikalt (uppifrån och ner)
därför att det var lättast, följde träfibrernas riktning.
• Det finns över 300 bevarade inskrifter med den äldre
runraden idag.
• Vapensköldar, smycken, stenar m m är fynd man
gjort.
• Ljudförändringar under denna period är t ex: erdu
(jämför med engelska och tyska) – iord
Urnordiskan delas upp
• Omkring 800-talet delas urnordiska upp i flera språk
när de tre geografiskt avgränsade nordiska
nationerna växer fram. I samband med detta
kommer också ett ”förenklat runsystem”
• 16 tecken istället för 24.
• Fortfarande är forskarna förbryllade över detta –
varför förenklades runalfabetet?
Det nya runsystemet
Det nya systemet går att dela upp
i två olika typer:
Normalrunorna – är det vi oftast ser
på t.ex. resta stenar och andra ”kända monument”
Kortkvistrunor – var något som man använde när meddelandet
var mer brådskande. Då inskriptionen skulle gå fort – likt
dagens sms
Det nya runsystemet
Ordet runa betyder ”hemlighet”. Här kan vi tänka t.ex. på den
nordiska mytologi och Oden (Mimers brunn som innehöll
runornas visdom)
I Sverige finns det ca 3000 runinskrifter från denna tid, de
flesta från 950-1100.
De flesta av runinskrifterna är minnesstenar som är resta för
personer som dött.
Speciella runristare ristade. Även bark och trä användes
Dags för övning i runor!
Kan du koda av Sveriges kändaste
runsten?
Det är den s.k. Röksstenen vid
Röks kyrka, Östergötland
Perioden 800 - 1225
Under denna tid utvecklas runsvenskan på detta vis:
Bortfall av obetonad vokal:
fiskaR > fiskr > fisk
horna > horn
gastiR > gastR > gäst
Perioden 800 - 1225
Under denna tid utvecklas runsvenskan på detta vis:
Omljud
Viktigast är det s.k. I-omljudet, det betyder att alla betonade
vokaler fick ett ”främre uttal”.
A blev Ä (jmf lasian – læsa)
O blev Ö (jmf domian – døma)
U blev Y (jmf knutian – knyta)
Perioden 800 - 1225
Under denna tid utvecklas runsvenskan på detta vis:
Omljud
I dessa omljud har vi även fått dagens vokalförändring när
ett ord i singular övergår till plural:
Son -> söner
Bok -> böcker
Perioden 800 - 1225
Under denna tid utvecklas runsvenskan på detta vis:
Diftonger ersätts
En diftong är när två vokaler är efter varandra, detta förenklas nu:
Stein > Sten
Auga > Öga
Eyra > Öra
(Dagens gotländska innehåller fortfarande diftonger!)
Perioden 800 - 1225
Under denna tid utvecklas runsvenskan på detta vis:
Utveckling av diftonger leder till senare omljud
Hiarta -> hiærta -> hjärta
Stiala -> stiæla -> stjäla
De ord som användes då och som fortfarande finns kvar i svenskan kallas för
arvord
t ex arm, broder, hund, hus, ko, lie, mjöl, moder, måne, oxe, salt, sol, snö,
stjärna, syster, tand, ull, vind, yxa, åker, man, kvinna, son, barn, brunn,
dörr, herde, himmel, natt, dag, somna, åska, vår, snö, kniv, sked
Grammatiken var mycket komplicerad i svenskan med böjningar av verb,
substantiv och adjektiv (kan jämföras med tyskans grammatik)
Fornsvenska: 1225 - 1526
Sverige kristnades år 1164 när Sverige blev kyrkoprovins
med ärkebiskop i Uppsala och runorna ersattes av det
latinska alfabetet som vi än idag använder.
De äldsta skrifterna vi har från denna tid är lagtexter.
• Magnus Erikssons landslag (1300-talet)
• Magnus Eriksson oroade sig över tyskans inflytande
stiftade därför en regel om att endast hälften av alla
rådmän fick vara tyskar.
• Andra texter som skrevs var från rättegångar,
testamenten och översatta riddarromaner
• Man skrev på kalvskinn (pergament) med bläck och
fjäderpenna.
• De skrivkunniga var präster, munkar och lagmän
Tyskan
Sveriges språk har påverkats kraftigt av det tyska
språket. Via har tagit många ord från tyskan.
Varför då?
• Hansaförbundet
• Tyskan ligger språkligt sett nära vårt språk = enkelt
att ”anpassa” och översätta från.
(Stockholms första borgmästare, år 1297, var tysk. Sverige hade
under slutet av 1300-talet en tysk kung, Albrekt av Mecklenburg
1364-1389)
Ord vi fått från tyskan:
Statsord & adminstrationsord:
borgmästare, fogde, stad, köpman, snickare
Militära begrepp:
ammunition, gevär
Tyskans prefix: be-, an- (ex: betala, anfalla)
Tyskans suffix: -het, -bar (ex: trohet, uppenbar)
Boktryckarkonsten från slutet av 1400-talet
Papper användes
Texter som skrevs var även visor och privatbrev
Perioden 1225 - 1526
I tidig fornsvenska hade vi kvar tecken från runornas
tid, bland annat Þ (Thorn) som motsvarar engelskans
”thing” ”that”.
Vi skrev också en hel del med q och c för att beteckna k.
Quar = kvar
Biscuper = biskop
Dagh = dag
Nysvenskan
Och sen kommer nästa period (1526-1900)
Källor:
Lennart Waje och Svante Skoglund (2011). Svenska
Timmar – språket.
Gösta Åberg (2007). Handbok i svenska.
Gertrud Pettersson (2005). Svenska språket under
sjuhundra år.
Bilden på rökstenen: www.rokstenen.se
Bilden på Gallehushornet:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gallehushornen
