200 - 2000

200 - 2000
Nu ska vi börja se närmare på hur svenskan egentligen har utvecklats över tid, från 200-talet
fram tills nu. Det har skett en hel del förändringar i språket, och mycket beror på de stora
samhällsförändringar som har ägt rum.
Urnordiska (200 – 800)
Svenskan härstammar från germanskan. Germanskan delades ju upp i tre andra språk
– vilka? Väst-, öst och nordgermanska. I Sverige talade man från 200-talet, nordgermanska,
eller urnordiska som man brukar kalla det. Det gjorde man fram till 800-talet, då vikingatiden
startade. Det finns inte speciellt mycket text bevarad från den här tiden, men man har hittat en
del runinskrifter som forskare har tolkat för att få en idé om hur språket lät då. Det tros att
orden hade långa böjningsändelser och betonades annorlunda och mer melodiskt än idag. Man
använde också en del andra konsonantljud, r/s, hlewa. Från den här tiden har vi en del arvord,
med en liten variation i uppbyggnaden. Är det någon som har en idé om vad arvord skulle kunna
vara? Det är ord som är ärvda direkt från tidigare språkformer och som fortfarande används i
svenskan. De utgör en kärna i det svenska språket: GastiR – gästiR – Gäst(er), fader – fäder,
broder – bröder, sorg – sörjer.
Exempel på ord: fader, åker, sorg, gäst, skepp, mycket
Silverbibeln är en unik handskriven evangeliebok på det numera utdöda språket gotiska (ett
östgermanskt språk) från början av 500-talet. Silverbibeln är den absolut främsta källan som
vi har till gotiskan idag. Silverbibeln kan därför räknas som kulturhistoriskt ovärderlig när det
kommer till språkforskning.
Bladen är tunna purpurfärgade pergament och bläcket som använts är antingen silver eller
guld. Den dominerande silverfärgade texten har gett upphov till titeln silverbibeln. Boken
kom till Sverige år 1648 som krigsbyte från Prag. Den införlivades i drottning Kristinas
bibliotek, och efter hennes avgång från tronen skänktes den till Holland. Den återköptes
senare av svensken Magnus Gabriel De la Gardie som sedan skänkte den till Uppsala
universitet år 1669. Nämnas kan att någon professor på Uppsala universitet, utförde
förfalskningar i Silverbibeln. Genom att ändra i originaltexten framstod det plötsligt som att
Jesus besökt templet i Uppsala. Syftet var att göra Uppsala till den västerländska
civilisationens vagga.
Runsvenska (800 – 1225)
På 800-talet kan man urskilja att urnordiskan delas i öst- (Sverige, Danmark) och västnordiska
(Norge, Island). Så småningom har fyra olika språk bildats, och det är nu som vi kan tala om
svenska för första gången. Denna första period av svenskan kallas för runsvenska. Även
denna period har vi ganska lite kunskap om, men vi vet att man har ristat tecken på stenar, trä,
ben och metall, s.k. runor, och därav namnet på perioden. Under den här tiden trodde man att
runorna hade magiska krafter. De hade människan fått av asaguden Oden och de skulle
skydda mot onda makter, men också vara ett skydd mot fiender. Forskare tror att runorna har
sina rötter i grekisk och romersk skrift, men att de har fått en annan form pga att de var
tvungna att anpassas efter underlaget som man ristade på – oftast var det trä. Runorna ingick i
ett alfabet på 16 tecken som kallas för Futharken. Ett tecken i alfabetet kunde stå för flera
bokstäver och ljud. Detta för att förenkla för runristarna. Det kan också vara värt att nämna att
vikingarna stötte på det latinska alfabetet när de var ute på sina resor och det färgade av sig på
futharken dess tecken. Att runorna är uppbyggda av rakare streck beror på att det underlättade
för ristningen.
Men vad var det man skrev med runorna?
Oftast reste man en sten till minne av någon som hade dött. Det är ofta korta meddelanden där
det beskrivs vem som har rest stenen, för vem och hur de kände varandra. En del stenar har
längre skrift. Det kan t.ex. tas upp minnen om framför allt resor som gjorts.
I Sverige har vi ca 3000 bevarade runristningar, framför allt från 1000- och 1100-talet. Vi ska
nu se närmare på en runristning som brukar kallas Tunastenen. Jag kommer att ta fram bilden
på futharken med våra bokstäver till och så ska ni få testa att tolka skriften och så går vi
igenom den tillsammans sen.
Det står som följer: tumi raesti staein þannsi aefitiR Assur, brodur sin þan eR vaR skipari
Haralds kunuks
Omtolkad blir texten: Tumme reste denna sten efter Assur, sin broder, som var kung Haralds
sjökrigare.
Från runsvenskan har vi också arvord. De är ofta kopplade till djur, natur och familj, ex. hund,
sten, moder.
Under runsvenskan var vikingar ute på vikingatåg, då mötte man andra människor, bl.a.
präster. Präster kom till Sverige på 1100-talet och ville sprida den kristna tron. I och med det
får vi lånord från latin och grekiska som är direkt kopplade till kyrkan (lånord – ord som
införlivas i språket pga kontakt med ett annat). Latin – kloster, mässa, olja, mynt, rektor,
student, marknad. Grekiska: alfabet, ängel. dramatik, hygien, poet.
Det som i övrigt är speciellt för språkutvecklingen under den här tiden är att diftonger
försvinner. Ei-> E, Au-> Ö
Klassisk fornsvenska (1225 – 1375)
Under runsvenskan fick vi med kristendomen det latinska alfabetet till Sverige, men det hade
till en början endast använts inom kyrkan, och därmed hade inte det svenska språket använts
som skrift. På 1220-talet började man dock teckna ner de lagar och regler som man länge hade
levt efter, men som man endast hade känt till från muntlig tradition. Att vi går från runsvenska
till klassisk fornsvenska just 1225 beror på att vi då för första gången har en sammanställd
svensk text, den Äldre Västgötalagen. Det är också i och med denna skrift som man får en
klarare bild av hur svenskan faktiskt såg ut, och hur den skiljde sig från andra språk. Efter
Västgötalagen kom den ena landskapslagen efter den andra ut och i mitten av 1300-talet fick
vi en rikstäckande lag i Sverige; Magnus Erikssons landslag.
Landskapslagarna är olika de lagar vi har idag. Rent språkligt var de då mer konkreta
och man byggde dem på exempel. Det var också vanligt att de var uppbyggda som dialoger.
Lagarnas annorlunda karaktär tros bero på att de skulle kunna vara lätta att lära sig utantill.
Det var nämligen viktigt att lagmannen visste vad som stod i lagarna. Ofta försökte man
bygga språket på rim, och som i sagorna; tretal, upprepningar och motsatser. Själva
rättsprocessen tros också skilja sig mycket från idag. Att ha bindande bevis spelade inte så
stor roll, utan det viktiga var att ett antal människor antingen trodde att man var skyldig eller
oskyldig – som en jury.
Förutom lagarna kom andra texter under den klassiskt fornsvenska perioden. Bl.a.
kontrakt, protokoll, översatta berättelser om riddare och helgon. Det kom också historiska
beskrivningar där man bl.a. kan återfinna striderna mellan Birger Jarls söner Valdemar och
Magnus.
Vad kan man då säga är karaktäristiskt för språk från denna tid?
I stavningen hittar vi ett tecken som har följt med från runskriften: ϸ. Det återger ett läspljud,
nästan som engelskans th. G,k och sk förmjukas om de står först i ett ord och bildar ett sjljud: gäst, känna, skära. Fortfarande finns spår av många olika ändelser i språket, som vi hade
redan under urnordiskan.
Under den klassiska fornsvenskan får vi också in tyska lånord. Vad beror det
på? Detta berodde på handeln med tyska hamnstäder. De tyska orden kommer framför allt
under 1300- och 1400-talet då Hansan har sin storhetstid. Tyska köpmän flyttar till Sverige,
och andra tyskar kallas in för att lära svenskarna att bryta och smälta malm.
Exempel: Titlar och befattningar: hertig, marskalt, herre, fru, jungfru, fröken, fogde skrivare,
skomakare, skräddare. Köpenskap: räkna, pengar, köpa. Varunamn: frukt, krydda, specerier.
Mått: Dussin, par, stop, pund. Byggenskap: mur, källare, taverna. Rättskipning: makt, plikt,
kvitt, pant, pröva, pina, rov. Militära termer: armborst, banér, pansar.
Uppgift: Försök att översätta Lekarerätten till modern svenska.
Yngre fornsvenska (1375 – 1526)
Munkar översätter Bibeln och andra religiösa skrifter. Bl.a. översattes Birgittas uppenbarelser.
Även riddarromaner översattes i allt större utsträckning, men vi får under den här perioden
också politiska skrifter, bl.a. Karlskrönikan som man kan säga är en propagandatext om
dåvarande kungen Karl Knutsson.
Viktiga språkförändringar:
1. Bokstaven å börjar användas istället för ett långt öppet a; Vater, bater (båt). Så t.ex.
dåtidens ord för båt, bater, blir båter. Även låneord påverkas av denna språkförändring
– påve, låda.
2. Nu får u-ljudet sitt typiska uttal både i svenska och i norska.
3. Korta i- och y-ljud blir till e eller ö. Vika -> vecka. Myss -> möss. Förändringar sker
inte i samma takt i landet. Vi här omkring var mer radikala än dem i Mellansverige.
Därför fick vi ord som fisk – fesk, nyckel – nöckel.
4. Läspljudet som har hängt med sedan urnordiskan och runsvenskan försvinner delvis
och ersätts med t. ϸing – ting. Det tonade läspljudet finns dock kvar ett par 100 år till,
men skrivs då dh.
5. De långa och olika böjningsändelserna som vi har pratat om förenklas mer och mer.
Än så länge karaktäriseras den yngre fornsvenskan av att språket förenklas allt mer. Vad
gäller meningsbyggnad blir det dock mer och mer komplicerat. Eftersom mycket översattes
från latin och tyska tog man med sig deras meningsbyggnader, vilka alltså var mer
komplicerade än de vi använder i svenskan idag. Ett speciellt kanslispråk börjar utvecklas och
används framför allt i myndighetsbrev och i rättsdokument.
Det tyska inflytandet fortsätter. Vi får inte bara fler lånord, utan vi tar också över
stora delar av deras ordbildningssystem.
Förstavelser: be-, bi-, för-, und-. -> Betala, bilägga, fördärva, undkomma.
Avledningsändelser: frihet, bedrägeri, frestelse, uppenbar, mäktig.
Stavning förtyskas. Ordet och skiljer sig från svenska språknormer. Det beror på att
den tyska formen hänger kvar. Tidigare hette det auk som var sammanlänkat med ordet öka.
Au -> å, k -> tyskans ch. Det är bara i ordet och som vi kan se att denna förtyskning hänger
kvar.
Uppgift: Övningsblad: Vårt språks historia
Jobba med fornsvenska ordspråk! Översätt tillsammans till modern svenska.
Äldre nysvenska (1526 – 1732)
Vi ska nu gå in på nästa period som kallas för Äldre nysvenska. För att bena ur denna period
lite kommer vi att dela upp den i två delar; reformationstiden och stormaktstiden.
Reformationstiden – 1500-talet
1500-talet karaktäriseras av att Sverige samlas och blir avskilt från andra länder. I och med att
Gustav Vasa blir kung så avbryter vi vår union som vi har haft med Danmark. Samarbetet
med Hansan och det inflytande som Hansan har haft både över svensk ekonomi och politik
minskar.
Vad innebär det då att Sverige blir reformerat?
Att Sverige blev reformerat betyder att vi påverkades av Luther och blev protestantiska.
Präster började tala svenska i kyrkan och bibeln kom att översättas till svenska. Det är även nu
som boktryckarkonsten kommer till Sverige, vilket gör att svenska skrifter kan spridas lättare
över landet. Skriftspråket är inte längre lika påverkat av dialekter som tidigare, vilket också
innebär att skillnaderna i språk minskar i landet. De skrifter som kommer från kungen själv
och hans hov sätter en norm för språket – vissa menar att det är vid denna tidpunkt som vi har
fått ett verkligt riksspråk.
1526 översatte man nya testamentet till svenska, och år 1541 kom Gustav Vasas
bibel. Båda upplagorna sändes ut till samtliga församlingar i Sverige. I och med att alla gick i
kyrkan färgade bibelspråket av sig. Även det talade språket följde bibelns språknorm.
Det som framför allt händer med språket under den här perioden är att det som sagt
blir mer enhetligt. Å, Ä, Ö börjar användas allt mer flitigt, och man tar ett steg från den
påverkan som danskan haft på språket tidigare. Många ändelser slutar på a, precis som idag.
När danskan hade färgat språket slutade de oftare med e. Visa mönster finns dock kvar från
danskan, som att skriva v istället för u: under – vnder.
Stormaktstiden 1600-talet
Först under den här tiden börjar vi få en verklig inblick i hur man talade svenska. Skriftliga
dokument, som inte har några litterära ambitioner, avslöjar hur talspråk och dialekt såg ut.
Man har dokument från dåtidens hov där man bl.a. ha fått klart för sig att:
 Mig, dig och sig uttalas som mej, dej och sej
 Tjockt L är vanligt (stel, bord (bohl))
 Assimilering: matsäck -> massäck
 Sj-ljud uppstår – tidigare hade man uttalat varje stavelse
 Första konsonanterna i kobinationerna dj, hj, hv och lj blir stumma
 Ord förkortas: bliva -> bli, taga -> ta
Ni uppträder som tilltals ord istället för du. Det ska också vara en lite hövligare, och passa om
det är någon som man inte är så bekant med.
Under den här perioden kommer de franska lånorden in i språket. Paris är Europas
centrum, och framför allt överklassen i Sverige så att säga förgyller sitt språk med franska ord
och fraser. Ex: ingenjör, mamma, pappa, möbel, balans, peruk, karamell och kräm.
Pga. vårt deltagande i 30-åriga kriget kommer också en hel hög av militära lånord
från tyskan. Ex: general, kanon, granat, gevär, ammunition, front, spion.
Georg Stiernhielm var dåtidens språkvårdare. Han ville rensa bort de franska
lånorden. Han tyckte att svenska och tyska var två likvärdiga språk som kunde inspirera
varandra. Hans främsta arbete var dock att han lyfte fram ord ur den äldre svenskan som han
tyckte var viktiga, men som hade glömts bort: alster, flock, gladlynt, snille, slöjd. Han visade
upp sitt språkprogram i sitt mest kända verk, dikten Hercules. Denna handlar om figuren
Hercules, som Stiernhielm tagit från den grekiska antiken, och hur han ställs inför ett valav
vilken livsväg han ska gå. Han frestas av den lömska Fru Lusta och hennes döttrar Lättja,
Flättja och Kättja och sonen Rus. Samtidigt försöker Fru Dyg tala honom till rätta, se till att
han väljer den goda vägen livet.
Uppgift:
Reformationstiden: Hur skulle Sveriges språkutveckling ha kunnat se ut om inte Vasa hade
besegrat den svenskstyrande danska kungen?
Stormaktstiden: ”Översätt” första delen ur Stiernhielms dikt Hercules.
Dikten börjar:
HERCVLES arla stodh op een mårgon, i forsta sin wngdom
fuller af ångst och twijk, huru han sitt lefuerne böria
Skulle, der af han frögdh kunne winna med tijden och ärha
I thet han så går i tankar och högsta bekymber
Trippar ett artigt Wijf, doch lätt af later, och anseend,
Til honom an; blomerad i margfals-färgade kläder;
Glimmand' i Pärlor, och Gull; och gnistrand' i dyrbare Stenar;
Skön aff Anlete; men (som syntes) sminkad, och färgad;
Som een drijwa sniö-hwijt, medh rosen-färgade kinner;
Käck-ögd, diärf vtaf upsyn; af huld war hon fyllig och frodig
Gull-gåhl-blänkiandes håår, bekrönt medh Roser i Pärlor.
Yngre nysvenska (1732 – 1900)
Även denna period kommer vi att dela upp i två för enkelhetens skull, 1700- och 1800-talet.
1700-tal
Under 1700-talet börjar läs- och skrivkunnigheten öka kraftigt och därför börjar man
producera och sälja tidningar. En av de mesta kända tidsskrifterna var ”Then Swänska Argus”
av Olof von Dalin. Tidningen var skriven på ett för dåtiden modernt sätt. Dalin undviker att
använda franska lånord. Han håller sig hellre till de inhemska orden. Ofta är hans språk
hämtat direkt från talspråket, vilket tidigare hade ansetts vara okultiverat och hade förknippats
med lägre samhällsklasser. Denna dåtidens moderna tidning markerar övergången från äldre
nysvenska till yngre svenska. Detta eftersom man anser att språket har blivit enklare och
modernare. Skriftspråket har dessutom närmat sig talspråket allt mer.
Under den här perioden får vi språkforskare och språkvårdare. Böcker om hur
svenska språket ska användas publiceras; ”Swänska språkets rätta skriftsätt” och ”Swensk
Grammatik”.
1786 grundas den Svenska Akademien som ger ut regler för stavning och grammatik.
Tillsammans med Gustav III arbetar man för att gynna vältaligheten. Man delar ut pris till de
talare som utmärker sig i dåtidens retorik.
Bellaman är en stor karaktär från den här perioden. Han kan nog vara en av de första
svenska författarna som medvetet härmar dialekt i en dikt.
De franska lånorden har sin storhetstid nu:
Byggnad, inredning: alkov, bassäng, garderob, salong
Kläder: kalsonger, paraply, väst, kapuschong
Mat och dryck: dessert, glass, maräng, sprit, champagne
Teater: aktör, debut, kuliss, operett, pjäs, scen
Konst, litteratur: kroki, idyll, journalist
Affär, bank: direktör, industri, amortera, billion
På 1700-talet kommer också de första engelska lånorden: kex, grogg, klubb.
1800-tal
Som sagt grundades den Svenska Akademien på 1700-talet, och framåt 1800-talet kan man
märka att deras arbete för ett språk av ”renhet, styrka och höghet” gett resultat. 1874 ges den
första upplagan av akademiens ordlista, SAOL, ut. Denna uppdateras fortfarande med jämna
mellanrum för att vara aktuell. Arbetet för att ta fram en ordbok börjar också under 1800-talet
och arbetet med att framställa denna ordbok håller på än idag. Svenska Akademiens ordbok,
SAOB, är så omfattande att det tar tid att ta fram alla ord på varje bokstav, och samtidigt
uppdatera med nyord som tillkommer under tidens gång. Som det ser ut nu så finns det
uppslagsord till och med bokstaven T. Man kan alltså tänka sig att det kommer att ta
ytterligare ett antal år innan man blir helt klar med SAOB.
Stavningen under den här perioden följer allt mer talspråket: Man börjar
dubbelteckna lång konsonant i slutet av ord, at -> att, til -> till. Ä-ljudet börjar oftare skrivas
med ä, jemn -> jämn. Stavningen av de franska lånorden försvenskas, billet -> biljett, affair >affär.
Trots att skriftspråket hamnar närmare talspråket är det många som upplever att det
är svårt att läsa text från 1800-talet. Den har ofta en svår meningsbyggnad med många
inskjutna bisatser. Det var latinet som färgade det svenska språket på det här sättet. Men det
fanns vissa, t.ex. August Strindberg, som såg till att stilen och språket i böcker och tidningar
blev mer direkt.
Sverige blir under den här perioden allt med fokuserat på sin egen nation och dess
avgränsning från omgivningen. Trots detta får vi in fler lånord. Franska: persienn, tomat, blus,
butik, radikal. Engelska industriord: lokomotiv, tank, jobb, strejk. Engelska sportord: cykel,
paddla, rekord, träna.
Uppgift:
1700-talet: Dalin och Stiernheilm var kritiska till användandet av franska lånord. Vad tycker
ni om att låna in ord från andra språk? Jämför med dagens svenska där vi färgas av engelskan.
Diskutera!
1800-talet: Carl von Linné – Västgötaresan – ”översätt”.
Nusvenska (1900 ->)
De verkliga reformerna av språk har ägt rum genom tiderna. Detta skedde 1906 då man beslöt
att stavningen dt skulle ändras till t, och f, fv och hv som betecknade v-ljud skulle stavas med
v. Försök till ytterligare stavningsreformer har misslyckats, förutom vad gäller vissa lånord.
Man ville att svenskan, framför allt skriften, skulle vara fast och beständig. Det var en
anledning till stavningsreformerna. Vad man också ändrade var att man istället för att skriva
”de gingo”, skrev ”de gick”. Simma, sam, summit.
1917 kom en ny bibelöversättning, den första riktiga med grundliga språkförändringar sedan
Gustav Vasas bibel från 1541. Språkförändringarna under 1900-talet har gått fort, och redan
under 50-talet klagade präster på att ungdomarna som konfirmerades inte förstod bibeln.
Ytterligare en översättning gjordes av NT 1981, men först 2000 kom en översättning av hela
bibeln.
Under 1900-talet sker en kraftig urbanisering. Allt fler flyttar från landet in till stan och pga.
detta utjämnas dialekterna. Vi får en längre skolgång, människor börjar titta på TV och film
och lyssna på radio. Detta är också en anledning till att språket blir mer likt i landet och att
dialekter jämnas ut. Vi läser mer och hör text bli uppläst oftare än tidigare. Detta gör att
talspråket närmar sig skriftspråket. Jag uttalas oftare med g-lju på slutet och vi säger t.ex. att
och av istället för å som tidigare.
Strindberg satte redan på 1880-talet tonen för den moderna skönlitteraturen. Språkstilen blev
enklare och närmade sig talspråket. Tidningar använde ett mer komplicerat språk än
litteraturen. Först på 50-talet sätter Expressen ner foten och skriver ”Enklare skrivet, lättare
läst”. Vi blir alltså av med de långa och avancerade meningsbyggnaderna och får kortare och
mer direkta.
Ordvalet blev överlag mer vardagligt. Man sa inte istället för icke och ej, bara itsället för
endast och blott, och för istället för ty. De flesta börjar använda former av ord som tidigare
endast hade hört till talspråk: sa, ska, sen, gett, nån. Förstärkningsord har en storhetstid:
atombillig, drömresa, idiotsäker, busfärsk, pangnyhet. Sammansatta adjektiv: lyxbetonad,
bilburen, prismedveten, moderiktig, hudvänlig, stryktålig. Ord kortas: bio(graf),
Lånorden från engelska och amerikansk engelska är lika stor som franskan på 1700-talet. Vi
gör både direkta lån: skoter, transfer, astronaut, och översättningslån: backa upp, definitivt
inte, fulsnygg, idiotsäker, järnridå.