Háskóli Íslands
Svenska lektoratet
Vårterminen
Ordförråd och ordbildning – SÆN403G
(5,0 hp) V [5,0 ECTS]
Lärare: Maria Riska
[email protected]
Studiebrev 9
Ordbestämmaren
Varför heter stol
just stol?
Varför säger man kniven om kniven,
och hur kan man veta att byltet är ett bylte?
Vem har bestämt alla orden från början?
Vem var Ordbestämmare i Sverige?
Vem satt och pekade och sa:
“Pinne, sten, gräs.”
Kanske sakerna inte alls heter så
i själva verket.
Kanske är de ledsna för att de inte kan tala och säga:
“Ni ska inte tro på Ordbestämmaren.
Vi heter något mycket vackrare
i själva verket.”
Britt. G. Hallqvist
Hej igen och välkomna till studiebrev 9. I det här studiebrevet ska du få lära dig
litet om hur det svenska språket utvecklats genom tiderna och hur ord lånas in i
språket. Två viktiga begrepp i detta sammanhang är arvord och lånord.
Svenskans utveckling
I Europa hör de flesta språk till den indoeuropeiska språkfamiljen – några
undantag är t.ex. finska och ungerska (som båda hör till den uraliska
språkfamiljen); maltesiska (den hamitisk-semitiska språkfamiljen) och baskiska
(isolerat språk – ingen kännedom om ev. besläktade språk finns). Svenskan
härstammar närmast från det gemensamma språk som talades i Norden fram till
vikingatidens början på 800-talet, den så kallade urnordiskan, och som tros gå
tillbaka på ett gemensamt urgermanskt språk, vilket man dock vet ganska litet
om. När man började använda sig av runskrift – det första alfabetet som
användes i Norden – kommer vi språkhistoriskt in i den period som brukar
kallas för den runsvenska perioden och som pågick till början av 1200-talet.
Efter den runsvenska perioden följde den fornsvenska perioden som dateras från
1225 (den äldsta bland landskapslagarna, Västgötalagen, finns bevarad i ett
textfragment som daterats till år 1225) till 1526. Under den här perioden är
kristendomen och latinet viktiga element. Under den här perioden blir även
handelskontakterna till utlandet viktiga, inte minst till Hansan under 1300–
1400-talet, vilka kom att påverka språket. Från den här perioden härstammar de
flesta av de lånord av tyskt ursprung som vi har i svenskan. Från och med år
1526 fram till ca år 1900 talar man om den nysvenska perioden. I och med att
Gustav Vasa tog makten blev Sverige en nationalstat med ett eget skriftspråk.
Att just år 1526 ses som startpunkten för den nysvenska perioden beror på att
Nya testamentet utgavs på svenska detta år.
Under 1600- och 1700-talen var det franska inflytandet stort och från den
perioden härstammar de flesta av de lånord av franskt ursprung vi har i språket
idag. Så småningom reformerades stavningen i svenskan – en skriftspråksnorm
infördes och stavningsregler och ordböcker började utges. Under 1800-talet
fortsatte de kulturella kontakterna med Tyskland, Frankrike, Danmark och
Norge – men mot slutet av seklet blev kontakterna till den anglosaxiska världen
allt viktigare och engelskan blev så småningom det språk från vilket den största
andelen nya ord lånades in. Och där befinner vi oss idag. Den period som inleds
kring 1900-talets början och pågår till dags dato brukar benämnas den nusvenska
perioden.
Den finlandssvenske poeten Claes Andersson har skrivit en dikt som går så här:
Eurosvenskan
Nar jag haromdagen forsokte skriva ett
karleksbrev markte jag att nagon eurovan
andrat mina bokstaver enligt EG-direktiv*
Borta var prickarna pa a och o, borta
orden for smarta, vanskap och odesgemenskap
Jag ar so olucklich. Jag tror jag vill do!
* EG = Europeiska gemenskapen, tidigare benämning på Europeiska unionen (EU).
Arvord och lånord
Vissa ord har genom årtusenden bevarats i det svenska språket. Dessa arvord
ger uttryck för det som var viktigt i människors liv de första tusen åren av vår
tideräkning: kroppsdelar, familj, bostad, föda, växter, djur, naturfenomen och
räkneord.
Några exempel:
arm
dörr
snö
öl
fot
huvud
vind
salt
moder
gård
björn
tre
Om du jämför med andra moderna germanska språk, märker du att detta är ord som
förekommer mer eller mindre i alla av dem. Orsaken är att dessa ord härstammar från en tid
då det germanska urspråk som talades i Nord(väst)europa var ett och samma språk.
Men de flesta orden i det svenska språket är faktiskt lånord – även om vissa av
dessa ord lånats in för mycket länge sedan och är så välanpassade till svenska
skriv-, böjnings- och uttalsregler att de uppfattas som rent svenska. Till dem hör
ord som:
klocka (möjligen av keltiskt ursprung, inlånat via tyska/latin)
köpa (germanskt ord, troligen latinskt ursprung)
affär (franskt ursprung)
bil (inlånat via danskan, ‘automobil’ av grekiskt-latinskt urprung)
Med hjälp av en etymologisk ordbok (till exempel den klassiska Våra ord av
Elias Wessén som utkom i nytryck år 2002) kan man ta reda på att ovannämnda
ord hör till de tidiga lånorden i svenskan.
Nyare lånord som (ännu) inte anpassat sig till det svenska språket uppfattas i
högre grad som främmande ord. Problemen med dem är både uttalsmässiga (de
innehåller språkljud som normalt inte används i svenska) och stavningsmässiga
– men framför allt böjningsmässiga. Hur ska man till exempel böja ett ord som
avokado eller baby i plural? Här gäller det att komma ihåg att det inte finns
någon s-plural i svenskan, så avokados eller babies går inte om man ska följa de
morfologiska regler vi har i svenska. Flera av de här nyare lånorden har dock
fått en svensk stavning: Vi skriver normalt sett såväl tejp, mejl som frilans
numera.
Vissa av våra lånord är så kallade översättningslån, idag främst från engelskan.
Exempel på sådana ord är hårdvara, mjukvara, ståuppare. De här tre exemplen
är typiska för de områden där engelskan har ett stort inflytande idag: teknik och
underhållning. När dessa fenomen uppstår/uppfinningar introduceras saknas det
ofta adekvata ord och uttryck i vårt språk och vi lånar därför in det engelska
ordet i samband med att det nya fenomenet/den nya uppfinningen tas i bruk. Vi
talar om facebook, i-pad, i-pod, plasma-TV, download, trailer, etc. De här rent
engelska orden använder vi ofta, ibland dagligen och de är vår tids modernaste
lånord. Men mera om det i nästa veckas studiebrev, där vi ska fördjupa oss litet
mera i moderna lånord i svenskan.
Uppgift 1
Läs mera om svenskans utveckling, arvord och lånord i kap. 1 s. 11–36 och
kap. 3 s. 67–85 i Gösta Åbergs Handbok i svenska. Läs också kap. 3, 4 och 7 s.
27–66 och s. 121–135 i L-E Edlunds och B. Henes Lånord i svenskan. Besvara
sedan frågorna nedan och skicka in dina svar till mig på [email protected]
1. Varför lånar vi ord från andra språk? Skulle vi kunna gå tillväga på
andra sätt?
2. Gå igenom en kort tidningsannons med hjälp av en svensk etymologisk
ordbok t.ex. Wesséns Våra ord. Hur många lånord hittar du? Varifrån
kommer de?
3. Idag lånar vi in mest från engelskan. Andra stora inlåningsspråk genom
tiderna har varit tyskan och franskan samt grekiskan och latinet (oftast
indirekt via inlån från tyska, franska, engelska). Men vi har också
många ord i svenska som är inlånade från andra språk än de
ovannämnda. Använd ordböcker och/eller Internet och försök ta reda på
från vilka språk dessa “svenska” ord är inlånade:
alkohol
anorak
balkong
banan
gurka
kaffe
karamell
kaviar
madrass
marmelad
mazurka
orkan
paprika
pistol
pojke
potatis
pyjamas
påsk
robot
siffra
skojare
slalom
te
tjej
tobak
tolk
torg
tyfon
En liten översikt
Från grekiskan kommer många ord inom följande ämnesområden:
medicin, religion, teknik, vetenskap.
Från latinet kommer många ord inom följande ämnesområden:
religion, yrkesbeteckningar, språkvetenskap.
Från tyskan kommer många ord inom följande ämnesområden:
handel och hantverk, herrskapsliv, militärväsendet.
Från franskan kommer många ord inom följande ämnesområden:
möbler och inredning, teater och dans, gastronomi.
Från engelskan kommer många ord inom följande ämnesområden:
sport, mode, teknik, underhållning, ekonomi.
Det var allt för den här veckan! Ha det fint till nästa gång då det är dags att sätta
tänderna i studiebrev 10.
/Maria
Copyright©2017 Maria Riska & Lars-Göran Johansson
