2017-07-15
Metoder och tillvägagångssätt för att förebygga och behandla
undernäringstillstånd
Inledning
Socialstyrelsen skriver i sin vägledning:
”Rätt mat och näring är en viktig patientsäkerhetsfråga. Säker vård med god kvalitet måste
baseras på bedömning av risk för undernäring, utredning av orsak till undernäringstillstånd
samt adekvat näringsbehandling, inklusive uppföljning av insatta åtgärder. Denna vård är lika
viktig för omsorgstagaren/patienten som läkemedel, andningsunderstöd och andra
terapeutiska insatser. Klinisk nutrition är en del av den medicinska behandlingen.”
Kraven på vården och omsorgen att öka patientsäkerheten har både skärpts och blivit tydligare
de senaste åren, bland annat genom nya Patientsäkerhetslagen och SOSFS 2014:10.
Förebyggande och behandlande åtgärder vid undernäring, innebär i första hand att öka
energiintaget för individen. En viktig åtgärd för att öka energi- och näringsintag är att sprida
måltiderna över en så stor del av dygnet som möjligt så att nattfastan inte överstiger 10-11
timmar.
”Sjukdomsrelaterad undernäring har länge uppmärksammats som ett stort hälsoproblem, runt
om i landet pågår arbete med att utveckla rutiner för att förbättra nutritionsvården. Trots detta
är undernäring vanligt i samband med sjukdom. Konsekvenserna är minskad livskvalitet,
försämrad funktionsförmåga och ökad risk för annan sjuklighet och död” skriver SKL i
"Undernäring - Åtgärder för att förebygga".
Omvårdnadspersonal ska snarast kontakta distriktssköterska /sjuksköterska vid
undervikt och misstanke om risk för undernäring. Distriktssköterska/sjuksköterska
ansvarar därefter för utredning och ev behandling enligt rutin.
Enhetschef/motsvarande ansvarar för att rutinen tillämpas av omvårdnadspersonal
samt att personal har kunskap och kompetens att förstå och värna
nutritionsomhändertagandet samt att resurser och hjälpmedel finns för att bedriva
adekvat kost och nutritionsarbete i enighet med Vård- och omsorgsnämndens
"Kvalitetskrav för måltids- och nutritionsarbete"
Rutinen revideras årligen av dietist i samverkan med MAS.
Nutritionsrelaterade problem ska utredas och handläggas i enlighet med vetenskap och
beprövad erfarenhet. Vid sjukdomsrelaterad undernäring är den mat som erbjuds en del av
medicinsk behandling. Därför måste kvalitetskrav ställas på den kost som serveras inom
vård- och omsorg. När frågan om mat och näring övergår i medicinsk behandling är det
viktigt att denna vilar på vetenskaplig grund och följer nationella styrdokument.
"Näring för god vård och omsorg, en vägledning för att förebygga och behandla
undernäring" Socialstyrelsen 2011
1
2017-07-15
Nutritionsutredning
Information om kostens betydelse för hälsa och välmående ska ingå som en del i ankomstsamtalet när personen kommer till särskilt boende eller beviljas insatser från hemtjänsten.
Under samtalet berörs frågor om matintag, aptit, eventuella förändringar som illamående och
kräkningar. Behovet av ordinerad specialkost, förändrad konsistens samt om personen har
sjukdomstillstånd eller fysiska handikapp som kan påverka intaget av mat ska dokumenteras.
Tänk på att MNA-SF enbart är ett screeningverktyg – en metod att identifiera risk för
undernäring med. Det är inte ett instrument för diagnostik av individuella problem. Om en
person löper risk för undernäring, eller om ett undernäringstillstånd har konstaterats, ska en
individuell utredning göras för att kunna bedöma vilka åtgärder som är lämpliga. Här
fastställs bakgrund, art och grad av det aktuella nutritionsproblemet. En förväntad påverkan
av näringstillståndet på grund av sjukdom måste vägas in i bedömningen. Utredningen ska ge
underlag för att planera och besluta om att bästa möjliga nutritionsbehandling sätts in, samt
klargöra målsättningen med behandling och ätstödjande åtgärder.
Nutritionsbehandling
Grunden för behandling är att äta och dricka vanliga livsmedel för att få i sig energi och
näring. Minst sex måltider ska serveras utspridda under ett dygn, så att nattfastan blir högst
10-11 timmar i särskilt boende. I vissa fall täcker inte vanlig mat behoven, utan individuella
nutritionsåtgärder och anpassad omvårdnad måste sättas in. För ett lyckat resultat är det
viktigt att samtliga involverade känner till både syftet och målet med behandlingen.
Nutritionsbehandlingen kan vara både:
förebyggande – för att undvika undernäring
klinisk/terapeutisk – vid konstaterad risk för undervikt, undernäring eller
diagnostiserat undernäringstillstånd
Individuellt anpassad kost kan ske av olika skäl till exempel:
medicinsk diagnos, som allergi, diabetes, njurinsuffiens
biverkningar av en behandling, som sår i mun och svalg efter strålning
trosuppfattning, etiska ställningstaganden
personliga preferenser, aversioner
Bedömning och beslut om olika åtgärder ska om möjligt ske tillsammans med personen själv
och eventuella närstående. Målsättningen för behandlingen måste vara realistisk och ta sin
utgångspunkt från personens önskemål och vanor. Adekvata insatser leder inte alltid till att
eventuell viktnedgång eller felnäring korrigeras men borde i de flesta fall leda till att
tillståndet stabiliseras.
Under den allra sista tiden i livet är det vanligt att man utvecklar ett tillstånd av undernäring
som en naturlig del av livets avslut. Ingen person ska behöva utsättas för att ett tillstånd av
undernäring inte uppmärksammas.
De flesta personer på särskilt boende har fortfarande lång tid att leva och för dem är ett
tillräckligt näringsintag en förutsättning för god funktion och hög livskvalitet. Pågår
rehabilitering, läkemedelsbehandling, sårvård etc. ska alltid individuella behov tillgodoses
för att ge optimala förutsättningar för behandlingarna.
2
2017-07-15
Etiska överväganden
Nutritionsbehandling och grundläggande nutritionsarbete/omvårdnad ska ges enligt
grundläggande etiska principer dvs. respekt för individens integritet – rätt till
självbestämmande, godhetsprincipen och principen att inte skada samt rättviseprincipen.
Personer i både ordinärt som särskilt boende, har ett eget ansvar att själva tillgodose sitt behov
av mat och dryck. I de fall personen inte själv klarar av hela eller delar av näringstillförseln
har verksamheten ett ansvar för att behoven tillgodoses och att systematiskt förebygga
undernäring eller annan kostrelaterad vårdskada. Många olika yrkeskompetenser ansvarar för
specifika delar i måltidsarbetet eller för att ge förutsättningar till att behov kan tillgodoses.
Oavsett yrkesroll har alla ett gemensamt ansvar för att förebygga och behandla manifest
undernäring.
Flera etiska dilemman är förenade med nutrition och ätande. Det är därför viktigt att
fortlöpande under behandlingen ta ställning till målsättningen med nutritionsbehandlingen.
Syftet med nutritionsbehandlingen är att förbättra eller behålla personens livskvalitet ända till
livets slut. Beslut om nutritions- eller vätskebehandling ska bygga på en grundlig genomgång
av personens totala situation.
Utvärdering av nutritionsbehandling
Ansvarig för utvärdering av nutritionsbehandling är kliniskt ansvarig dietist eller läkare som
ordinerat behandling, annars omvårdnadsansvarig sjuksköterska. Syftet med att följa upp och
dokumentera nutritionsbehandlingen är att värdera hur väl åtgärderna har fungerat och att
upptäcka eventuella biverkningar. Korrigeringar kan behövas för att nå målsättningen med
behandlingen eller för att sätta nya mål eller delmål.
Vid byte till annan konsistens av kosten sker uppföljning givetvis redan vid den första
måltiden med den nya konsistensen, då den kan innebära stora säkerhetsrisker, till exempel
tyst aspiration. Ansvarig för utvärdering är den logoped eller läkare som ordinerat aktuell
konsistens, annars omvårdnadsansvarig sjuksköterska. Dokumentera observerade förändringar
och eventuella korrigeringar/nya åtgärder.
Exempel på hur en utvärdering kan göras:
- Följsamhet av behandling
Om personen behandlas med kosttillägg, specialkost eller kost med avvikande konsistens är
det lämpligt att särskilt observera:
säkerhet - sväljförmåga
smak
acceptans
personens möjligheter att följa behandlingen
- Vägning
Kroppsvikten är en viktig indikator på nutritionsförändring. Personens kroppsvikt ska mätas
minst var tredje månad och oftare i uppföljningssyfte beroende på behandling och grad av
problem. Vid MNA-SF 0-7 poäng (undernäring) tas vikt varje vecka och vid 8-11 poäng (risk
för undernäring) vägs personen minst varje månad, oftare om vikten är fallande.
Omvårdnadspersonal eller sjuksköterska väger. Dokumenteras i journal.
3
2017-07-15
- Mat och vätskeregistrering
Mat och vätskeregistrering är ett sätt att utvärdera personens näringsstatus som energi-,
protein, och vätskeintag men även måltidsordning/nattfasta. För att mätningen ska vara
tillförlitlig bör den löpa under minst 3 dygn. Kontakta regionens dietistmottagning vid behov
av konsultation/hjälp med registrering och utvärdering.
- Resultat vid nutritionsåtgärder
Har personens allmäntillstånd förbättrats, orken återvänt och aptiten förbättrats? Är personen
mera delaktig i den dagliga verksamheten? Har måltidssituationen förbättrats? Är nattfastan
optimal? Finns viktförändring? Har risken för trycksår och fall minskat? Är målet med
behandlingen uppnådd? Krävs eventuell korrigering av åtgärderna?
Dokumentation
På personer som identifierats med risk för undernäring eller som konstaterats manifest
undernärda samlas dokumentation i aktuell journal. (bilaga 13)
Dokumentationen bör innehålla:
Underlag till och själva bedömningen av näringstillståndet
Nutritionsrelaterade utredningsfynd
Viktförändring, aktuellt BMI, MNA och uppgifter om tugg- och sväljsvårigheter
Ordinerad kost- nutritionsbehandling med tydligt syfte och målsättning
Ätstödjande åtgärder
Uppföljning och utvärdering, korrigering av behandling
Samordning och informationsöverföring
Sjuksköterska/distriktssköterska ansvarar för att information om personens nutritionsinsatser
överförs i samband in- och utskrivning på sjukhus samt vid kontakter med hälsocentral.
Vid flytt till särskilt boende/byte av boende bör en summering av vad som genomförts göras
under sökordet Intern sammanfattning i HSL journalen
Informera om pågående nutritionsbehandling – vad som ordinerats och varför (indikationer)
samt hur, när, var och av vem effekterna ska utvärderas. Meddela vilken typ av grundkost
som är ordinerad (A/E), energibehov, eventuell specialkost eller annan konsistens,
näringsberikning, kosttillägg och annat av vikt, till exempel smakpreferenser eller
religiösa/etiska önskemål samt andra ätstödjande åtgärder.
En nutritionsbehandling kan inbegripa:
Ätproblem, nutritionsproblem
Personens viktutveckling under vårdtiden
Nutritionsbedömning som MNA-SF, BMI, kostregistrering, måltidsobservation
Åtgärder och given nutritionsbehandling samt dess effekter
Personens behov av ätstödjande åtgärder, sittställning, rätt belysning, hjälpmedel,
kontrastrik dukning, sällskap, matning med särskild teknik etc.
Nutritionsordination, typ av behandling t.ex. enteral nutrition eller parenteral
nutrition
Mål med nutritionsbehandlingen samt när och vem som följer upp behandlingen
Skötsel av sond, gastrostomi, venkateter m.m.
Information om kontaktperson vid problem
4
2017-07-15
Metod
Riskbedömning av näringstillståndet med MNA-SF
Riskbedömning ska utföras vid inflyttning till särskilt boende och erbjudas i ordinärt boende
till personer som väntar på lägenhet i särskilt boende samt boende med särskilt stöd för vuxna.
Undantagna från riskbedömning är personer i livets slutskede. Omvårdnadsansvarig
sjuksköterska ansvarar för att riskbedömning görs.
Riskbedömning ska även erbjudas personer 65år eller äldre i ordinärt boende/hemsjukvård där
misstanke om risk för undernäring finns vid ofrivillig viktförlust (oavsett tidigare vikt,
tidsförlopp och omfattning), ätsvårigheter (dålig aptit, sväljnings och tuggproblem,
orkeslöshet och motoriska störningar) och undervikt.
Prioriterade diagnoser i ordinärt boende är: ALS, cancer, demens, depression,
diabetes, hjärt- kärlsjukdom, infektion, kognitiv svikt, KOL, lungsjukdom, mag- och
tarmsjukdomar, MS, njursjukdom, nyligen diagnostiserad födoämnesintolerans,
Parkinsons, psykiska faktorer (t.ex. oro, ångest och vantrivsel), reumatoid artrit,
smärta, stroke, trauma.
Personen eller anhörig ska informeras av distriktssköterskan om varför vi vill kontrollera
vikten regelbundet. Förutsättningen för gott resultat är att personen accepterar förebyggande
och behandlande åtgärder.
Riskbedömning görs med hjälp av screeningverktyget MNA-SF (bilaga 1-3):
inom två veckor på särskilt boende när en person flyttar in
minst två gånger om år
en persons hälsotillstånd försämras
Det är viktigt att redan i ankomstsamtalet identifiera de nutritionsproblem som kan finnas.
Tänk på att MNA är utformat för personer över 65 år.
För personer yngre än 65 år används Sveriges Kommuner och Landstings rekommendation
”Tre frågor” (se bilaga 14)
– Resultatet av riskbedömningen, utredning och underlag till insatta åtgärder, syfte och
målsättning, ska dokumenteras i omvårdnadsjournalen enligt nedan. Om en person avböjt
riskbedömning ska detta också dokumenteras.
– Registrera i Senior alert
Vikttagning
Vägning bör ske innan frukost med tömd urinblåsa. Samma mätförhållanden bör råda
vid viktmätningar dvs. att personen enbart bär underkläder eller lätta kläder.
Tänk på att för personer med ödem och ascites (vätska i buken), t.ex. hos hjärt-, lever
och njursjuka, och postoperativt, kan vikten vara falskt hög. Hos kroniskt sjuka är det
viktigt att jämföra den aktuella vikten med normalvikten, dvs. hur mycket personen
tidigare vägt i vuxen ålder innan hen blev sjuk.
Tips! Bestäm ett nytt datum för nästa vägning så det inte går för lång tid mellan
kontrollerna, lätt att missa speciellt vid semestertider.
5
2017-07-15
Resultat 12–14 poäng enligt MNA-SF – inte risk för undernäring
1. Dokumentera i omvårdnadsjournalen att riskbedömning utförts, vilket datum samt resultat
dvs. poäng och att personen har normal nutritionsstatus enligt MNA-SF bedömning.
2. Dokumentera vikt, längd och BMI i omvårdnadsjournalen, bestäm nytt vägningsdatum och
vilken grundkost personen behöver t.ex. A-kost. Notera eventuell specialkost vid
allergi/intolerans, eller annan specialkost, och/eller konsistens, enligt läkarordination.
3. Utred eventuellt bakomliggande orsaker om personen har ett mycket högt BMI (BMI upp
till 35 kan anses normalt för äldre om inte vikten medför försämrad livskvalitet för hen).
Observera att bantning inte får ske utan personens medgivande! Kontakta i så fall läkare
och/eller dietist för mycket långsam, säker behandling för att minimera risker för
komplikationer. Att vara viktstabil kan vara bättre än att minska i vikt.
– Fortsätt med Viktkontroll minst var tredje månad (bestäm datum för nästa vägning)
Resultat 8–11 poäng enligt MNA-SF – risk för undernäring!
Enligt MNA-SF är man i risk för undernäring vid 11 poäng eller mindre (bilaga 6)
1. Dokumentera i omvårdnadsjournalen att riskbedömning utförts, vilket datum samt resultat
dvs. poäng och att personen riskerar undernäring enligt MNA-SF bedömningen.
2. Dokumentera vikt, längd och BMI i omvårdnadsjournalen och vilken grundkost personen
behöver t.ex. E-kost. Notera eventuell specialkost vid allergi/intolerans, eller annan
specialkost och/eller konsistens enligt läkarordination.
3. Personer med MNA-SF 8-11 poäng med pågående viktförlust, sänd remiss till dietist.
– Fortsätt med Utredning av bakomliggande orsaker vid MNA-SF 0-11 (bilaga 8)
– Remiss till dietist (bilaga 7)
Resultat 0-7 poäng enligt MNA-SF – identifierad undernäring!
1. Dokumentera i omvårdnadsjournalen att riskbedömning utförts, vilket datum samt resultat
dvs. poäng, att personen är undernärd enligt MNA-SF bedömningen, att remiss är sänd till
Dietistmottagningen.
2. Dokumentera vikt, längd och BMI i omvårdnadsjournalen och vilken grundkost personen
behöver t.ex. E-kost. Notera eventuell specialkost vid allergi/intolerans, annan specialkost
och/eller konsistens enligt läkarordination.
– Fortsätt med Utredning av bakomliggande orsaker vid MNA-SF 0-11 (bilaga 8 )
– Remiss till dietist (bilaga 7)
6
2017-07-15
Utredning av bakomliggande orsaker vid MNA-SF 0–11 poäng
Ska utföras när
en person enligt riskbedömning (MNA-SF) bedöms vara undernärd eller riskerar bli
undernärd (0–11 poäng).
Screeningsinstrumentet MNA är viktigt för att identifiera personer som behöver utredas
närmare, men kan inte ersätta en sådan utredning och bör aldrig ensamma ligga till
grund för behandling.
Metod
1. Använd blanketten ”Utredning av bakomliggande orsaker vid MNA-SF 0–11 poäng ”
(bilaga 8).
– Fortsätt enligt nedan, förekommer omvårdnadsproblem?
7
2017-07-15
Omvårdnadsproblem förekommer inte
1. Dokumentera i omvårdnadsjournalen att utredning av bakomliggande orsaker vid
MNA-SF 0-11 poäng utförts, vilket datum samt att inga omvårdnadsproblem förekommer.
2. Registrera i Senior alert.
– Fortsätt med viktkontroll minst varje månad (bestäm datum för nästa vägning)
Omvårdnadsproblem förekommer
1. Dokumentera i omvårdnadsjournalen att utredning av bakomliggande orsaker vid
MNA-SF 0-11 poäng utförts, vilket datum, samt vilka omvårdnadsproblem som förekommer.
2. Registrera i Senior alert.
– Fortsätt enligt nedan, planera åtgärder
Planera åtgärder
Ska utföras när
en person enligt riskbedömning konstaterats, eller riskerar bli undernärd och utredning
av bakomliggande orsaker vid MNA-SF 0–11 poäng är genomförd.
Metod
1. Använd blanketten ”Åtgärdsförslag vid särskilt boende...” (bilaga 9) eller ”Åtgärdsförslag
i ordinärt boende...” (bilaga 10) Även andra åtgärder än de föreslagna kan vidtas beroende på
problemens art eller andra bakomliggande orsaker eller diagnos. Ofta behövs flera olika
åtgärder samtidigt.
2. Upprätta en omvårdnadsplan för kost och nutrition, se nedan.
3. Registrera i Senior alert.
4. Utför åtgärder, behandling enligt remissvar och/eller konsultationer från legitimerad
personal. Personen eller anhörig informeras. Instruera och/eller informera
omvårdnadspersonal och andra berörda. Klargör syfte och målsättningen med behandlingen.
Bestäm datum för uppföljning.
5. Följ upp åtgärder och behandling. Planera in datum för nästa uppföljning.
– Fortsätt enligt nedan, Omvårdnadsplan för kost och nutrition
8
2017-07-15
Omvårdnadsplan för kost och nutritionsbehandling
Planen ska innehålla
Behov/Problem,
Mål/ målsättning dvs. om nutritionsbehandlingen är en del av den medicinska
akutvården, personens rehabilitering eller om behandlingen är palliativ, samt
Uppföljning/Utvärdering och Åtgärder
Problembeskrivning: här dokumenteras diagnos och de omvårdnadsproblem som
framkommit vid utredningen av bakomliggande orsaker vid MNA-SF 0-11 poäng.
Mål/Målsättning: här dokumenteras vad ordinerad behandling och planerade åtgärder som
vidtas ska leda till. Ett mål ska vara realistiskt och mätbart.
Målsättningen för nutritionsbehandlingen ska samstämma med målsättningen för
övrig medicinsk behandling
Exempel på mätbara mål:
Bibehålla vikt
Öka i vikt, uppnå rekommenderat BMI 24-29
Må bra/ej besväras av vissa symtom
Om det inte är realistiskt att personen ska gå upp i vikt eller bibehålla vikten, till exempel
vid slutskedet av en demenssjukdom eller cancersjukdom, så kan målet vara att andra
möjliga åtgärder ska utföras, som att personen ska få konsistensanpassad mat, önskekost
etc. Oavsett vad målet är, ska det alltid följas upp.
Åtgärder: Bedömning av energi-, protein- och vätskebehov enligt ordination från dietist.
Se Vårdhandboken.se/nutrition i väntan på svar. Övriga åtgärder enligt remissvar och efter
observationer av måltidsmiljö och av ätandet. Använd blanketten ”Åtgärdsförslag” (bilaga 9
särskilt boende, eller bilaga 10 ordinärt boende) för att välja åtgärder som är anpassade till det
aktuella omvårdnadsproblemet för att lindra eller om möjligt helt åtgärda problemet.
Kom ihåg att det är lika viktigt att dokumentera de åtgärder som inte vidtas, till
exempel när personen inte vill, som att dokumentera de åtgärder som vidtas.
Uppföljning: här dokumenteras hur och vid vilket datum åtgärderna ska följas upp, se nedan.
Etiska aspekter
När hälso- och sjukvårdspersonal anser att nutritionsbehandling inte bör ges på grund av
etiska skäl är det viktigt att avsätta tid för att samtala med anhöriga om varför man kommit
fram till detta beslut.
Observera!
Var uppmärksam på att depression är underdiagnostiserat hos äldre. Ett dåligt
näringsintag kan orsaka depression och det kan därför vara aktuellt att under en
period prova med nutritionsåtgärder för att se om de ger någon effekt istället för att
inte göra något alls.
9
2017-07-15
Uppföljning/utvärdering
Ska utföras när
en omvårdnadsplan är upprättad, bestäm datum för uppföljning när omvårdnadsplanen
upprättas.
Metod
Pågående insatser enligt omvårdnadsplan följs vid ärendemöte, om åtgärderna fungerar bra
dvs. om målet med nutritionsbehandlingen och/eller andra åtgärder uppnåtts, hur följsamheten
varit, finns biverkningar, har personens allmäntillstånd förbättrats osv.?
1. Dokumentera resultatet av uppföljningen i omvårdnadsjournalen. Utebliven verkan är
också ett resultat som ska dokumenteras.
2. Förändra/korrigera åtgärderna i omvårdnadsplanen vid behov dvs. om målet inte uppnåtts.
3. Upprätta en ny omvårdnadsplan om nya problem tillkommit.
4. Bestäm nytt datum för nästa uppföljning om problem kvarstår.
5. Registrera i Senior alert.
Palliativ vård
I livets slutskede är många sjuka, saknar aptit och förlorar vikt. Det är inte realistiskt att i
dessa tillstånd behandla undernäring. Målet med att ge mat och vätska blir att undvika
hunger, törst, illamående och kräkningar samt bidra till god munhygien, smärtbehandling
och allmän omvårdnad. Önskekost kan då erbjudas.
Observera!
De flesta personer på särskilt boende har fortfarande lång tid att leva och för dem är
ett tillräckligt näringsintag en förutsättning för god funktion och hög livskvalitet.
Pågår rehabilitering, läkemedelsbehandling, sårvård etc. ska alltid individuella behov
tillgodoses för att ge optimala förutsättningar för behandlingarna.
10
2017-07-15
Flödesschema för rutinen
1. Riskbedömning av näringstillståndet med MNA-SF
- vid inflyttning (gäller äldre än 65 år)
- riskbedömning minst två gånger per år (gäller äldre än 65 år)
- när en persons hälsotillstånd försämras
- för yngre än 65 år (tre frågor)
2a. Resultat 12-14 poäng
Personer som bedöms ha normal nutritionsstatus, inte risk för undernäring
- vägs var tredje månad, planera in datum för nästa kontroll
- räkna ut nytt BMI vid viktförändring
- dokumentera resultat
2b. Resultat 0-11 poäng + Resultat för screening med tre frågor
Person som bedöms undernärd eller med förekomst av en eller flera riskfaktorer
- utredning av bakomliggande orsaker
- dokumentation av bakomliggande orsaker
- sänd remiss till regionens dietistmottagning och ev. andra yrkesprofessioner
- bedömning av energi-, protein- och vätskebehov
- väg minst varje vecka vid undernäring och vid risk med fallande vikt, väg minst varje månad
vid risk och viktstabilitet
- planera in datum för nästa viktkontroll
- dokumentera resultat av vägning och remissvar
3. Planera åtgärder enligt medicinska-, omvårdnads- och nutritionsdiagnoser
- upprätta omvårdnadsplan - ätstödjande åtgärder
- individuell vårdplan, nutritionsbehandling enligt remissvar/konsultationer - kost, konsistens,
extra måltider, berikning, individuella råd
- dokumentera, planera in datum för uppföljning
4. Genomförande av individanpassade nutritionsåtgärder
- behandling av nutritionsrelaterade problem
- dokumentation
- regelbunden vägning utifrån status, planera in datum för nästa kontroll
5. Uppföljning och utvärdering av insatta åtgärder
- eventuell korrigering, ändring och tillägg av åtgärder
- dokumentation, planera in datum för ny uppföljning
11
2017-07-15
Referenser:
Rutin att förebygga och behandla undernäringstillstånd baseras på gällande lagar, föreskrifter
och rekommendationer från Socialstyrelsen, Statens Livsmedelsverk och Sveriges Kommuner
och Landsting; SKL.
Socialstyrelsen; Näring för god vård och omsorg en vägledning för att förebygga och
behandla undernäring. ISBN 978-91-86885-39-7, artikelnummer 2011-9-2, publicerad
september 2011
Sveriges Kommuner och Landsting; Undernäring, åtgärder för att förebygga
2011-08-16
Socialstyrelsen; SOSFS 2014:10 Förebyggande av och behandling vid undernäring.
Patientlagen (2014:821)
Patientsäkerhetslagen; SFS 2010:659
Patientdatalagen; 2008:355
Statens Livsmedelsverk; Råd om bra mat i äldreomsorgen, 2011
Bygg ikapp handikapp, kommentarer till Boverkets Byggregler BBR, 2012,
ISBN 978-91-733-304-7
Geriatrisk nutrition, Studentlitteratur, 2010, ISBN 978-91-44-05211-3
12
