Lysekil 2008-02-15
Hej Vänner.
Vi har en god helg bakom oss. Daniel Björk har undervisat på bibelskolan om församlingsförnyelse
inom New Wine England. Det har utmanat och uppmuntrat oss. Vi har också med oss ett ord från
lördagen att lita på och bli uppmuntrad av.”Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. Ni
behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat” (Hebr.10:35-36)
När vi denna vecka fortsätter att undervisa om den profetiska tjänsten gör vi det utifrån ett tema som
legat och gnagt i oss under en tid. Varför är det så lätt att missförstå och avvisa profeten och varför är
det så stor kamp kring profeterna och i dem? Vi har inte alla svar men vi vill dela med oss av några
tankar.
_________________________________________________________________________________
Navigera 3
Denna vecka vill vi ta upp en aspekt av den profetiska tjänsten som många kanske känner igen men
som vi sällan talar om. Det kan naturligtvis gälla alla tjänstegåvor men vi tror att det är särskilt
utmärkande för den profetiska tjänsten som är livsviktig för kyrkan och ju närmare tidens slut vi
kommer desto tydligare kommer den tjänsten att bli. Därför är det viktigt både för dem som är kallade
till profetisk tjänst och för övriga att förstå mer av den och förstå varför det ibland blir motstånd mot
och oro kring profeterna.
I förra Navigera poängterade vi vikten av att ta emot det profetiska tilltalet och profeten utifrån Jesus
ord om att tar vi emot budbäraren så tar vi också emot honom. Vi tror att i församlingen så håller Gud
på att återupprätta de fem tjänstegåvorna (se Ef 4:11ff) och vi tror också att det är tänkt att dessa skall
finnas i varje församling. Deras uppgift är att ”utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp
Kristi kropp” (v.12) vilket innebär att det kanske bara finns någon eller några som tydligt har kallelsen
till dessa olika tjänster men att vi alla skall inspireras och utrustas av dem till att göra Jesus gärningar.
Konkret innebär det att det kanske bara finns några få med en profetisk tjänst men alla kan använda
den profetiska gåvan och tillsammans är vi ett profetiskt folk En viktig distinktion är att skilja mellan
den profetiska tjänsten och att vara profetisk, det är inte samma sak. Det är ofta lättare att tala om
gåvorna, som finns tillgänglig för alla, än att tala om tjänster.
Vi tror att alla av oss i Kristi kropp, utifrån vår personlighet, vilka andliga gåvor vi använder mer
frekvent och våra talanger, har en karaktär som stämmer överrens med någon eller några av de fem
tjänstegåvorna. Man skulle kunna uttrycka det som att man känner sig mer hemma i en tjänst. Utifrån
Paulus undervisning i Ef 4:12ff är det ändå tydligt att själva tjänsterna bara gäller några få med ett
särskilt uppdrag. De är inte viktigare än någon annan eller värdefullare, utan har bara en särskild
uppgift att utrusta andra så att de i sin tur kan fullgöra sin tjänst. När vi då ser på den profetiska
tjänsten som bör prövas noga, så är det viktigt att vi inte avvisar ett tilltal på fel grunder. Det finns
ibland särskilda drag som vi kan se hos profeterna och som inte innebär att de är fel ute eller i otakt
med Guds Ande, fast vi regerar på det. Vi ser i bibeln att profeter skaver och oroar och inte så sällan
kommer både olägligt, oväntat och med överraskande handlingar och ord.
1. Det första som vi vill lyfta fram är att profeter ofta är annorlunda och lite speciella personligheter.
Gud utväljer vem han vill och det är tydligt att han utväljer utifrån andra kriterier än vi vanligen gör.
Det finns vissa som påstår att profeten kallas, som Jeremia, redan i moderlivet. (Jer 1:9) Hur det än är
med det så kan man se att profeten ofta är lite speciell och upplever sig som annorlunda. Detta börjar
inte så sällan redan i tidiga barndomen. R. Loren Sandford beskriver profetens personlighet i sin bok
”Understanding prophetic people”. ”De kan vara underbara, men de kan även upplevas som
förvirrande, extrema, obalanserade, kärva och nyckfulla”. (Vår översättning.) Han betonar att det finns
ett allvar över deras liv och att det kan vara svårt att förstå sig på dem. Han ger några påstående som
kanske inte alltid stämmer men som ändå säger något om profeten som vi känner igen från bibeln:
- De är sällan glada eller lyckliga människor.
- De bär tunga bördor.
- De är svaga.
- De är excentriska, vilket innebär att de erfar förkastelse, utanförskap och känner sig missförstådda.
- De upplever sig ensamma.
Vi känner igen dessa drag från våra studier av bl.a. Jeremia, Amos, Elia och Johannes döparen. För
Gud tycks det inte vara ett problem att de är eller upplever sig som annorlunda. Frågan är om det blir
ett skäl för oss i församlingen och samhället att avvisa deras budskap? Kanske är den kallelse som
finns på dessa människors liv av sådan karaktär att det kräver ett särskilt förhållande både till Gud och
till människor. Många av de profetiska handlingarna i bibeln var minst sagt extrema i våra ögon och
ändå var det genom dem som Gud talade. Tänk Jesaja som gick naken i tre år inför folket (Jes 20:1ff)
eller Hosea som gifte sig med en prostituerad (Hos 1:2ff), för att inte tala om Hesekiel som låg ett helt
år på en sida som ett budskap från Herren och som bärare av folkets bördor. (Hes 4:1ff) Det finns
ingen poäng i det annorlunda eller udda i sig och det kan rent av vara tecken både på omognad och på
en känsla av förkastelse. Det är därför viktigt att det finns en väg för profeterna att mogna och för ett
inre helande. Dock, omognad och sårighet behöver inte innebära att profeterna därmed är falska eller
har fel. Men det är viktigt att väga in i prövningen så att vi kan se igenom det och bakom bristerna
finna Guds tilltal.
2. Profeterna är ofta i otakt med församlingen och samhället. Det är så för att profeterna ofta ser mer
och längre fram än andra. De är spejare mot framtiden både när det gäller det som Gud gör och vart
folket är på väg. De lever inte i nuet utan både gläder sig över framtida segrar eller bär framtida domar
och bördor. Eftersom de är ”före” församlingen så blir vi ofta irriterade och ifrågasätter dem. Vi ser
det i gamla testamentet; när folket trodde att de levde i trygghet, välstånd och var rätt med Gud så såg
profeterna ofta den kommande domen. Det kan också vara så att eftersom profeterna har en vision från
Gud som grundar sig på vad Gud visat så blir de inte nöjda förrän de är där. När människor känner sig
nöjda efter att ha vandrat en bit på väg mot målet är profeterna redan på väg mot nästa etapp, för de
har målet för ögonen. Så sänder Gud också profeter i folkets mörkaste stund som har sett en glimt av
segern och befrielsen. De är förelöpare och i sin person och tjänst uppenbarar de kommande tider och
skeenden. Det innebär att Gud använder profeten för att förbereda församlingen för nästa steg i hans
plan. ”Se, jag skall sända till er profeten Elia, innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda.
Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer
och slår landet med tillspillogivning.” (Mal 4:5f)
Det är därför vi tycker att det är så viktigt att vi förstår detta och inte avvisar profeterna. Om vi tror att
vi har den perfekta församlingen, med all kraft, kärlek, rättfärdighet och helighet som Gud har tänkt
för oss, så behöver vi ingen förändring. Tror vi att Gud vill något mer för oss då behöver vi lyssna till
profeterna. Gud väcker idag upp människor som har sett och förstått vad församlingen kommer att bli
och de kommer inte att ge sig eller finna ro förrän det sker. Vi tror att vi knappt har sett början på den
förändringsprocess som Gud kallar församlingen in i, för Han vill reformera henne så att hon blir
något mer än hon var på t.o.m. apostlarnas tid. Gud kommer att förvandla församlingen till det han
tänkt och det är något enastående och unikt i historien. Slutet på församlingens tid kommer att bli mer
fullkomligt än början. ”Du har sparat det goda vinet ända till nu.” (Joh 2:10)
Profeterna har en kallelse att leva och tala efter Guds standard. De är obenägna att kompromissa och är
sällan pragmatiska. Det är inte svårt att förstå att de upplevs som ett ”problem” för vilken
församlingsledning som helst. Utmaningen för oss är att känna igen de sanna profeterna och lyssna till
dem så att vi inte avvisar Jesus själv. När vi här studerar den profetiska tjänsten måste vi återigen
poängtera att den inte är viktigare än någon annan tjänst. Den måste alltid ses i ett sammanhang där de
övriga tjänstegåvorna finns i funktion. En församling med bara profeter skulle vara omöjlig att leva i
men i kombination med de övriga tjänsterna är den omistlig. Här skall vi slänga in en varning så att det
inte blir några missförstånd. Det är inte profeten som har sista ordet eller huvudansvaret för
församlingen. Profeten är underordnad ledarskapet och det är till sist inte profeten som bestämmer.
Mirjam var profetissa men Mose var den som Gud utvalt till ledare. (4Mos 12:1 ff) Agabus, en
nytestamentlig profet, talade till Paulus men beslutet att fara till Jerusalem var Paulus och inte
profetens.
(Apg 21:10ff)
3. Profeten är svag. Det är Gud som är styrkan i den äkta profetiska tjänsten. Paulus säger att ”kraften
fullkomnas i svaghet”.(2 Kor 12:9) Svagheten kan bli outhärdlig att bära och inte så sällan blir den
missförstådd både hos människor runt omkring och hos profeten själv. Känslan av misslyckanden och
utanförskap ger även den mest smorde profet en känsla av uppgivenhet och obetydlighet. Jämför bara
med Elia när han sitter under ginstbusken i öknen (1 Kung 19:4) eller Jeremia som förbannar den dag
han föddes. (Jer 20:14). Vi har den senaste veckan tänkt på att Jesus segrade i utblottelsen, alltså när
han var som svagast. Hans egen vilja var böjd under Guds och han var fastspikad och avklädd inför
hela världen. Det är då han segrar! Vi kan inte blunda för att Gud försöker säga oss något väsentligt
här. Det som Gud kommer att göra med oss får inte och kan inte bygga på mänsklig vishet eller kraft.
Därför väljer han svaga redskap och där det fortfarande finns mycket mänsklig styrka så måste den
tyvärr brytas ner och det är mycket smärta i den processen. Den störste profeten av alla i gamla
förbundet, Johannes Döparen, var så rätt när han bekände; ”Ingen människa kan ta emot något utan att
det ges henne från himlen. Ni kan själva vittna om att jag om att jag sade: jag är inte Messias. Jag är
sänd framför honom. Brudgummen är den som har bruden. Men brudgummens vän, som står där och
hör honom, gläder sig innerligt över brudgummens röst. Den glädjen har jag nu helt och fullt. Han
måste bli större och jag mindre.” (Joh 3:27ff)
Den helige Ande beskrivs ibland som en stilla susning och han kommer ödmjukt och verkar inom de
gränser som vi tillåter honom. Han underordnar sig oss och är aldrig tvingande i negativ bemärkelse.
Så är det också med de andliga tjänsterna när de fungerar. Den avgörande frågan blir till sist; hur
mycket tillåter vi den Helige Ande att verka? Vi har blivit påminda om tre saker som sätter ramar för
Anden.
- Gränser som församlingen sätter upp.
- Måttet av tro har betydelse.
- Synden, d.v.s. vad som finns i församlingen och den enskildes liv som redan tar plats och som
hindrar Anden.
Vi vill dela en enkel bild som vi tror tål att mediteras över både när det gäller vårt eget liv och
församlingen. Tänk dig ett hus, församlingen, en husgrupp eller dig själv, som har handtag på insidan
av varje fönster och dörr. Det är alltså vi som kan välja hur mycket och vilka fönster och dörrar som
skall öppnas. Vill vi öppna alla fönster så att det blir tvärdrag? Vill vi öppna alla dörrar in i varje rum
eller har vi vissa finrum där Anden inte bör komma in och ställa till oreda? Om vi tillåter den helige
Ande att verka genom tjänster och gåvor i smågrupper så är han där men om vi har snäva gränser för
t.ex. profetians gåva eller tungotal i våra gudstjänster så kommer vi att sakna dessa gåvor där. Vill vi
bara ha den helige Ande i den stora salen men inte i vårt hjärtas rum, så kan livet flöda i gudstjänsterna
men själv känner vi bara tomhet och främlingskap. Vänskap, som är det primära Jesus söker, handlar
om att bjuda in en vän i köket, hur stökigt det än är där och dela vardagen och äta en bit tillsammans.
För alla rum gäller samma princip. Den helige Ande vill komma in men någon måste öppna från
insidan. ”Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag
gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” (Upp 3:20)
Det är bl.a. därför som den profetiska tjänsten är så viktig. Både att vi känner igen den för den är
Herrens röst, men också för att inne i huset är profeten och den profetiska gåvan det som kan hjälpa
oss att känna igen Jesus och öppna dörrarna. Profeten ger sig inte förrän allt är iordningställt och städat
och alla dörrar är öppna och Jesus intagit sin rätta plats i församlingen och våra liv.
