Predikan i S:t Hans kyrka Åttonde söndagen efter Heliga Trefaldighet, den 26 juli 2015
Mika 3:5-8 * Första Johannesbrevet 4:1-6 * Matteus 7:15-21
E
n gång vart tredje år handlar högmässans texter
om Guds profeter i allmänhet och om hur man
känner igen deras äkthet i synnerhet. Det sker första
årgången på Åttonde söndagen efter Heliga Trefaldighet, och där är vi idag. Alltså kommer predikan att
handla om Guds profeter i allmänhet och om hur man
känner igen deras äkthet i synnerhet.
En profet säger vad Gud säger åt honom eller
henne att säga, normalt in i en särskild situation. Profeten är Guds röst utan mellanled. På det sättet är
profeten annorlunda än en predikant eller lärare i
kristen tro. En sådan ska under bön och med kunskap
och möda utlägga och förklara Bibeln och den kristna
kyrkans lära, den tro som en gång för alla är given
(Judas v 3) och som den kristna kyrkan förvaltar, brukar och bevarar. En profet däremot utlägger inte och
förklarar inte och behöver inte slita med att förstå,
utan han eller hon bara talar Guds Ord rakt av. Det
sker ofta under vånda och motvilja från profeten. Profeten Jeremia berättar till exempel att han inte ville
tala Guds ord, ”aldrig mer ska jag tala i Guds namn”,
men då blev det som brann det en eld i hans bröst,
han försökte stå emot, men kunde inte det (Jer 20:9).
Så tydligt kan det vara att profeten talar på Guds vägnar, att Gud ”bara” lånar hans eller hennes röst.
Somliga är profeter bara tillfälligt, andra under
längre tider. Jesaja och Jeremia är två exempel på
den senare kategorin.
Genom profeterna talar Gud in i konkret situation.
Profetiorna är alltså inga spådomar. De handlar ofta
om framtiden, men inte som förutsägelser om hur det
kommer att bli utan som beskrivningar av hur det blir
om människor handlar si eller så; de beskriver konsekvenserna av människors handlande. De kan då
fungera som varningssignaler med slutsatsen att det
är dags göra bot eller bättring. De kan också fungera
som trösteord och uppmuntran att hålla fast vid Gud
och Hans Ord och ordningar.
Det svåra med profetiorna är att veta om de är
äkta eller inte, om det verkligen är Gud som talar, om
profeterna är äkta Guds röster eller falska. Dagens tre
texter är några exempel bland många på varningar för
falska profeter. Risken att profetian är falsk är alltså
påtaglig. Fast det ska inte få oss att inte lyssna efter
profetior eller att tysta dem som uppträder som profeter, utan i stället till att kritiskt pröva om profeterna
talar Guds ord och profetian alltså kommer från Gud –
eller inte.
Dagens texter ger några exempel på hur man
testar en profetia. I den gammaltestamentliga läsningen stod det att profeter som gör egen vinning, ”får
något att tugga på” och blir irriterade om man ”inte
stoppar något i gapet på dem” – att sådana profeter
leder Guds folk vilse; de är falska, ”natt över dem”. I
episteln stod något liknande, att de falska profeterna
talar som ”världen” och att ”världen” lyssnar på dem.
Med ”världen” menas här det som står utanför Gud
och tron. Om ”världen” gillar vad som sägs eller om
profeterna talar samma sak som ”världen” gör, är det
troligen ingen äkta profetia. Om däremot de som känner Gud, som det stod, alltså troende människor, må
så vara att de är obetydliga i denna ”världens” ögon,
känner igen profetiorna som äkta ord från Gud, då signalerar det äkthet.
Episteln från Johannes’ första brev talade därtill
om bekännelsen till Jesus. När Johannes skrev var
det i hans samtid en rätt omöjlig tanke att Gud skulle
kunna bli riktig människa av kött och blod, alltså det
som Gud blev när Jesus föddes av jungfru Maria. Den
profet – eller predikant eller lärare – som i den tidens
anda förnekade Jesu mänsklighet är inte från Gud,
skrev Johannes. Den ande som då talar är i stället
Antikrists ande, eller ”denna tidsålders”.
I evangeliet sade Jesus att profeterna kan tala väl
och ändå vara falska, se ut som får men vara rovlystna vargar. Det gör det hela ännu besvärligare.
”Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig ska komma
in i himmelriket”, sade Han. Till och med fromma
böner kan alltså vara falska.
Men, sade Jesus, i längden ser man vad de går
för. De kan låta bra och se bra ut, som goda druvor
från ett vinträd, men när man smakar på vad de säger
och ser vad de leder till, visar de sig vara törne.
Vad är det då för frukter Jesus talar om?
Det står inte, mer än den antydan som finns i slutet
på dagens evangelium där Jesus sade att de som gör
Hans himmelske Faders vilja ska komma in i himmelriket. Att Han säger så i anslutning till talet om att
känna igen profeterna på deras frukter antyder att de
frukter som en god profetia ger är att de som hör profetian gör den himmelske Faderns vilja. Om profetian
leder till trohet till Gud och till en vilja att följa Honom
är den alltså en sann profetia. Att göra den himmelske
Faderns vilja omfattar mycket, men framför allt troheten och tilliten till Honom. ”Faderns vilja”, sade
Jesus en annan gång, ”är att alla som ser Sonen och
tror på Honom skall ha evigt liv” (Joh 6:40).
Kanske vi, för att göra det hela lite mer konkret,
kan tänka att om de profetior eller ord vi hör eller de
råd vi får eller det vi anar eller tänker kan vara Guds
vilja, om de leder till att vi kommer närmare Gud, att vi
lever mer heligt, att Jesustron och bönen fördjupas
och mognar, att det blir mer av evigt liv, förlåtelse och
himmelsk salighet i våra liv, då är orden vi hör, råden
vi får eller aningarna vi har sannolikt från det goda
trädet, från det levande, himmelska vinträdet, som bär
salighetens himmelska druvor som sina frukter.
Där finns för övrigt en koppling till vad Jesus sade
en annan gång, när Han talade om sig själv som ett
vinträd, vars grenar vi är, ”Jag är vinstocken, ni är
grenarna”, sade Han. ”Om någon är kvar i mig och jag
i honom bär han rik frukt, utan mig kan ni ingenting
göra” (Joh 15:4-5).
Att det finns profeter i den kristna kyrkan och i
varje kristen församling är uppenbart. ”Så gjorde
Kristus några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare” står det i Efesierbrevet
(Ef 4:11, jämför 1 Kor 12:28 och 1 Kor 13:39). Gud gör
människor till profeter också i vår tid och skickar profetiska budskap också till oss. Vi har en del att lära
oss i att höra dem, känna igen dem och pröva dem.
Ty också vi har förstås all anledning att ta det profetiska tilltalet från Gud som en god Guds gåva och,
nogsamt och kritiskt, lyssna till dem som talar profetiskt till oss.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen
Niklas Adell, präst
