PREDIKAN 3 Söndagen i Advent 2016 Jas. 40:1-8,Gal.3:21

PREDIKAN 3 Söndagen i Advent 2016
Jas. 40:1-8,Gal.3:21-29,Luk.3:1-15
Beredskap
Om du fick reda på att du har en månad kvar att leva och sedan ska du dö
och möta Gud ansikte mot ansikte, vad skulle du göra då?
Jag tror att de flesta av oss skulle ha en känsla av att nu har jag bara tid
med det allra viktigaste i livet, och allt annat kan jag lämna därhän. Men
vad är viktigast då?
De som varit i den här situationen brukar tänka likadant. Det handlar om
relationer, mina närmaste, kärlek och medmänsklighet är det viktigaste i
livet.
Det är det jag ska ägna mig åt den korta tid jag har kvar. Allt annat som
varit viktigt och som jag kanske också har lagt ned mycket tid på blir
plötsligt helt ointressant; pengar, saker, status, karriär eller
något annat av det som vi fångas av i livet.
Just den här insikten om vad som är viktigt i livet är en fingervisning också
om vem Gud är. Det viktigaste för oss är också det viktigaste för Gud,
eftersom han har skapat oss till sin avbild.
Men hur kommer mötet med Gud att bli då?
Ska jag ställas till svars för alla mina fel och misstag, dömas och straffas av
en hård och obarmhärtig domare, eller kommer mötet att bli
annorlunda? Kanske är Gud en god och kärleksfull fader som längtar efter
sina barn och tar emot alla som kommer till honom med öppna armar.
Jag tror att vi som kristna vet svaret , men de som kom ut i
öknen till Johannes Döparen var inte alls säkra på hur mötet
med Gud skulle bli. Och när de närmar sig den omtalade
profeten med sitt raggiga hår, kamelhårsgördel och gälla röst
besannas deras värsta farhågor. Han skriker åt dem:
Huggormsyngel, tror ni att ni ska komma undan den
kommande vreden?
Det ligger något hotande och olycksbådande i luften. De som
kommer ut till Johannes har i alla fall förstått vad han vill och
vad han gör. Han vill att de ska bekänna sina synder och visa
sin ånger över sina liv genom att bli döpta, nedsänkta i
Jordanflodens vatten.
Men Johannes profetiska klarsyn genomskådar deras avsikter.
De tänker försöka blidka den vredgade guden med en liten
dopceremoni; ungefär så som många av profeterna genom
tiderna kritiserade dem för, inte minst Jesaja.
Alltså; här kommer vi med en liten försoningsgåva för att göra
Gud på bättre humör inför mötet med honom.
Detta folk nalkades mig med ord, deras läppar ärade mig men
deras hjärtan var långt ifrån mig
klagar Gud hos profeten Jesaja.
Profeterna ser djupare, de ser vad som är det viktigaste i livet
och det viktigaste för Gud. Offergåvor, ceremonier, vackert tal
eller fina gudstjänster berör honom inte om våra hjärtan är
någon annanstans än hos honom.
Det är därför Johannes liksom alla profeter är så kärv och helt
ointresserad av vad människor tycker. För här handlar det inte om att
säga det vi vill höra utan att säga sanningen.
Och då behöver vi bli ställda mot väggen, ungefär som den som får veta
att han eller hon har en månad kvar att leva.
Nu är det allvar och nu är det dags att bara satsa på det som viktigast.
Jag tror ändå att människorna blir aningen förvånade när de får höra vad
Johannes vill att de ska göra, för att kunna möta Gud, när han nu snart
kommer för att hålla dom med dem.
Det är vanlig enkel medmänsklighet; rättvisa och omtanke.
Det handlar inte ett dugg om stora och påkostande sociala projekt.
Men du märker att det är viktiga saker.
Den som har två skjortor ska dela med sig år den som ingen har och den
som har bröd ska göra samma sak. Ingen korruption ! Ärlighet, ordning
och reda.
Det är inte svårt att förstå, det är ingen krånglig teologi som behövs för
att göra Guds vilja. Dela med dig, var generös och ärlig !
Visa medmänsklighet helt enkelt.
Det ska du göra för att vara beredd att möta Gud.
Men vem är Gud då? Johannes hade sin uppfattning klar. Gud är sträng.
Han kräver rätt och rättfärdighet och ser inte mellan fingrarna med fusk
och bedrägeri vare sig i affärer eller i mänskliga relationer.
Och många undrade om inte Johannes var den Messias man väntade på;
Guds utlovade sändebud och räddare.
Yxan är satt till roten, dundrade han, och varje gren som inte bär god
frukt ska huggas bort och kastas på elden.
Så här gäller det att var och en tänker efter; vad ska jag göra
för att bli en bättre människa?
Det ligger allvar och inte så lite oro i luften. Hur ska jag klara
av att möta Gud om han är så sträng som Johannes säger att
han är?
Men någonstans bland skuggorna står en annan man, ja han
ska faktiskt snart komma ner till Jordan han också för att
döpas av Johannes.
Och då blir Johannes förskräckt och tänker vägra, för han
behöver inget dop till syndernas förlåtelse. Men han gör det
ändå och så pekar han på honom och säger att han är den
som ni ska tro på. Det är han som kommer efter mig. Jag är
bara en vägröjare för honom. Han är Messias.
Men när han sedan börjar sin verksamhet blir Johannes
osäker. Domen och vreden som han dundrat om ser han inte
till. Istället talar Jesus om en sörjande far som dag efter dag
väntar på sin förlorade son och när han kommer hem tar han
emot honom med glädje. Han botar sjuka och förlåter synder,
och runt omkring honom samlas syndarna; de prostituerade,
tullmännen och många andra som kanske inte ens vågat sig
ner till den stränge Johannes. Men till Jesus vågar man sig.
Han visar kärlek och medmänsklighet, och därmed visar han
Guds rätt ansikte.
Tacka Gud för det !