Tjugotredje söndagen efter Trefaldighet
Kista kyrka, den 11 november 2007
Texter: Jesaja 64:6-9, Efesierbrevet 4:29-32 och Matteusevangeliet 18:21-35
Av Michael Öjermo
Det är i skolan och läraren och rosenrasande över något som hänt. Någon eller
några i klassen har gjort fel, brutit mot reglerna, klantat sig. Alla sitter tysta, ingen
säger något, stämningen är minst sagt tryckt. Läraren är jättearg. Efter utskällningen
blir tystnaden total. Läraren tänker: ”Jag gick kanske för långt.” Eleverna tänker: ”Vad
har vi ställt till med?” Tystanden är total, stormen har lagt sig, men tankarna far
igenom allas huvuden.
Då fattar jag mod och försöker säga något. Då blir jag som profeten Jesaja en gång i
tiden. Jag berättar vad som hände, utan att peka ut någon eller skvallra. Jag försöker
klargöra, hittar förevändningar, försöker sätta in saker och ting i sitt sammanhang.
Profeten Jesaja hade det tufft. Folket syndade, gjorde fel, klantade till saker och ting,
Jesaja träder fram inför Gud och förde folkets talan, precis som jag gjorde i
klassrummet en gång när jag gick i mellanstadiet:
Låt inte din vrede rasa, Herre,
minns inte för evigt våra synder.
Se på oss, vi är alla ditt folk.
Och man kan väl minst sagt säga att det finns saker och ting som vi människor
lyckats klanta till, den senaste veckan. Ute i världen pågår krigets vansinne i Irak
Inbördeskriget fortsätter i Darfur. Dawit Isaak sitter kvar i fängelse i Eritrea. Kina
fortsätter att kränka de mänskliga rättigheterna. Munkar fängslas och försvinner i
Burma. Vårt grannland Finland drabbas av den första skolskjutningen i vårt
närområde. Nu händer inte sånt bara i USA, utan här, strax utanför Helsingfors. Det
sköts i Tyresö centrum igår. Några mejades ner vid Stureplan i veckan och polisen
här i Kista fortsätter sitt arbete med de stökiga ungdomar som ibland härjar runt i och
kring Kista torg och kyrkan.
Man kan väl minst sagt säga att vi människor syndar, gör fel och klantar till saker och
ting. Att Gud reagerar på vad som händer är inte speciellt konstigt. Gud har en sida
som inte alltid är trevlig. Då uppträder Gud som en skällande, rosenrasande lärare i
ett klassrum där skolarbetet måste läggas åt sidan, eftersom någon stört ordningen.
Då får jag lust att bli som profeten Jesaja. Se på oss Gud, vi är människor och vi
försöker också göra sånt som är bra. Vi protesterar allt vad vi kan mot det där
idiotiska kriget i Irak. Publicistklubben besöker varje vecka Eritreas ambassad för att
begära Dawit Isaak frigiven, fast de aldrig blir insläppta. Inför OS i Kina nästa år görs
massor med insatser för att ge kineserna alla de mänskliga rättigheter som borde
vara självklara. Vi mailbombar Burmas militärjunta och kräver svar på vart alla
munkar tagit vägen. Se på oss Gud, vi försöker allt vad vi kan. Hela Finland försöker
se till att skolskjutningen aldrig kan upprepas och vi här hemma i Kista samverkar
med polisen, skolan, fritidsgården och alla andra för att hjälpa de stökiga
ungdomarna som härjar runt här ibland på kvällarna. Se på oss Gud, vi försöker allt
vad vi kan.
Och vi kan ju, om vi bara försöker. Gud vill inte att vi syndar och klantar oss. Gud vill
att vi uppträder värdigt, som det anstår Guds avbild och likhet.
För det är så det är. Vi människor är skapade till Guds avbild och likhet. Vi människor
bör uppträda värdigt, därför att vi är underbart skapade, till Guds avbild och likhet. Du
själv måste inse att du är en underbart skapad människa, som Gud älskar och tycker
om. Det ger dig en värdighet, en värdighet att vara människa.
Vi kristna måste därför berätta i alla möjliga sammanhang hur man uppträder värdigt
som människa. Jesus gav oss ett bra exempel. Jesus berättar om en kung och hans
tjänare. Den ene var skyldig sin herre massor med pengar. Men han bad så innerligt
att herren skulle vara godhjärtad och efterskänka skulden. Det gjorde han. Men den
tjänare som hade blivit löst från sin skuld högg genast en annan stackars tjänare i
kragen och krävde sin rätt, utan pardon. Så skall ni inte göra, säger Jesus. Är man
Guds avbild och likhet uppträder man inte så där. Var inte gnidna, snåla, dumdryga,
arroganta, småskurna och elaka. Var snälla i stället, för jag är snäll!
Vi läste tidigare från Efesierbrevet. Där står det: ”Gör er av med all elakhet, vrede och
häftighet, med skymford och förolämpningar och all annan ondska. Var goda mot
varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.”
Det där måste vi berätta om. Om vi människor skall kunna leva tillsammans i den här
världen, i Kista, i vårt hus eller vårt kvarter, så måste vi faktiskt vara snälla mot
varandra. Vi måste fördra våra grannar som kommer från ett annat land, en annan
kultur, som tillber Gud på ett annat sätt än vad vi gör. Vi kristna har så mycket att
berätta. Därför att Gud har förlåtit oss i Kristus, så kan vi också förlåta andra. Vi kan
vara snälla, helt enkelt, därför att Jesus var snäll.
Elakhet däremot kostar. Det kostar på att vara arg, det kostar i sorg och lidande, det
kostar i extra polisresurser, det kostar i sönderslagna och förstörda skolor och
köpcentra. USA för ett idiotiskt krig som bygger upp ett nationellt underskott som kan
implodera hela världsekonomin. Det är inte bara idiotiskt, det är korkat. Att vara snäll
däremot kostar ingenting. Det är gratis. Ja, det är faktiskt gratis att vara snäll.
Låt mig därför föreslå att Du och jag som de kristna människor vi är försöker berätta
nästa vecka om hur Gud vill att vi människor skall leva, för någon medmänniska som
vi möter. Berätta för någon om hur viktigt det är att vi uppträder på ett sätt som det
anstår oss människor, som är skapade till Guds avbild och likhet. Berätta att Gud vill
att vi skall vara snälla.
Amen.
