Examensarbete i biologi, naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet
Vad orsakar barncancern neuroblastom?
Elin Björk
I jakten på bättre behandlingsmetoder för olika former av cancer försöker forskare världen
över ta reda på varför tumörerna uppstår. Genom att förstå de bakomliggande orsakerna
hoppas man kunna utveckla bättre och mer specifika metoder för att bota eller bromsa
sjukdomarna. I den här studien har sambandet mellan barncancerformen neuroblastom och två
gener, PEX14 och ICAT, undersökts, men inget samband har kunnat påvisas.
Cancer och genetik
Cancer är en av de vanligaste dödsorsakerna idag. En tumör karakteriseras av okontrollerad
tillväxt i en vävnad. Genetiska skador leder till att kroppens celler inte utvecklas till normal
funktion, utan delar sig i alltför snabb takt. Vissa genetiska skador kan vara ärftliga och föras
vidare från generation till generation, medan andra uppstår på grund av förändringar i enstaka
celler. Genom celldelning sprids skadorna till fler celler.
Kroppens alla organ består av specialiserade celler, vars kärnor innehåller genetiskt material
samlat i kromosomer. Kromosomerna innehåller DNA, där olika kombinationer av fyra baser
(A, T, G och C) bildar den genetiska koden. Baserna kodar, tre och tre, för sammansättningen
av olika aminosyror till proteiner, kroppens byggstenar.
För att förstå varför genetiska sjukdomar, t ex cancer, uppstår studerar man den genetiska
koden och letar efter avvikelser från det normala. Avvikelserna kan uppstå då en bas
försvinner (deletion), om en extra bas tillkommer (insertion) eller när en bas byts ut mot en
annan (mutation). Dessa förändringar i DNA-koden kan leda till att fel aminosyror länkas
samman och därmed bildar protein med avsaknad av eller onormal funktion. En del
variationer förekommer normalt i koden utan att leda till aminosyrautbyte.
Neuroblastom och sökandet efter dess genetiska avvikelser
Neuroblastom är en barncancerform med stora variationer i uppkomst och förlopp. Det
förekommer milda former, vilka till och med kan gå tillbaka spontant, men även aggressiva
tumörer med dödlig utgång trots intensiv behandling. I Sverige drabbas cirka 15 barn per år.
En av bit kromosom nr 1 saknas ofta hos individer med neuroblastom, och av denna
anledning tror man att det inom detta område kan finnas en eller flera gener som har med
sjukdomen att göra. I området finns bland andra de två gener, PEX14 och ICAT, vars DNAsekvens har studerats här. Resultaten för PEX14 visade ett par avvikelser från den normala
sekvensen, men ingen av förändringarna ledde till aminosyrautbyte. I ICAT upptäcktes inga
avvikelser. Dessa resultat talar emot hypotesen att någon av generna skulle vara inblandade i
neuroblastoms uppkomst och förlopp. Dock krävs ytterligare studier för att slutgiltigt
fastställa att inget samband existerar mellan vare sig PEX14 eller ICAT och neuroblastom.
Swedish official title: Mutationsanalys av PEX14 och ICAT på kromosom 1p i neuroblastom
Swedish credits: 20p
E-mail address of first author: [email protected]
Supervisor: Bengt Widegren, Department of Molecular Genetics
Submission date/time: 2002-05-27
Examensarbete i biologi, naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet
Mutation screening of PEX14 and ICAT on chromosome 1p in
neuroblastoma tumours
Elin Björk
Biology, Molecular genetics
Autumn 2001
Abstract in English
Deletions of the short arm of chromosome 1 is a common genetic feature in the childhood
malignancy neuroblastoma, and it is of general opinion that this chromosomal area is a
candidate region for harbouring one or more tumour suppressor gene(s). The most informative
SRO determined so far by LOH studies of neuroblastoma tumours is a 25 cM region located
within the most distal bands, 1p36.2-3, and defined by markers D1S80-D1S244. Further
efforts have pinpointed smaller regions of special interest within this SRO.
In this study, mutation analyses were performed for two genes, PEX14 and ICAT, located in
or in the vicinity of the smaller candidate region. The aim was to determine their potential
connection to the development and/or progression of neuroblastoma. The coding sequences of
these genes were investigated, using material from at least 21 tumour samples and one control
for each exon.
Eight out of nine PEX14 exons were examined, which disclosed four variations in the coding
parts of the gene, and two in adjacent regions. No amino acid exchanges were caused by these
variations, however.
The analyses of ICAT revealed no genetic changes in any of its three exons.
These results render no support for an association of the genes PEX14 or ICAT and the
pathogenesis of neuroblastoma.
