Slutmanus 25 mars
Kapitel 1: Politik och makt i och
över utbildning
Sverker Lindblad och Lisbeth Lundahl
Denna bok handlar om förhållanden mellan utbildning och makt – i och
över utbildning. Det är relationer som är centrala för att kunna förstå och
förklara pedagogiska verksamheter och strukturer. Boken knyter på så sätt
an till och vidareutvecklar tidigare kritiska analyser av utbildning och makt
av svensk skola och undervisning som samhälleliga fenomen, exempelvis
genom att knyta an till pågående förändringar av skolan och dess styrning
och reglering. Vi ska här inleda med några ord om utbildning, makt och
politik för att därefter gå igenom hur bokens kapitel bidrar till att behandla
denna problematik. 1
Utbildning kan ses som medveten design för att åstadkomma lärande som
inte förväntas ske ”naturligt”, som inte kommer av sig självt eller uppstår i
eller ur praktiken. Utbildning är alltså svar på behov eller problem som
härrör från samhällelig och kulturell utveckling och omvandling.
Exempelvis tillkom utbildning för att forma bildade och kompetenta
makthavare i antikens Aten, skrivkunniga befattningshavare i Babylon och
IKT-kunnig personal i svenska företag. Folkundervisning präglades från
medeltiden och in på 1900-talet av kyrkans kristet-moraliska fostran, medan
utbildningens uppdrag idag mer styrs av ekonomiska krav och ambitioner
att forma en internationellt konkurrenskraftig befolkning med
entreprenörsanda.
1
Boken är ett resultat av nätverket ”Studier av Utbildningsområdets Politik” som
genomförts med stöd av Vetenskapsrådets Utbildningsvetenskapliga Kommitté (dnr 20085000)
1
Slutmanus 25 mars
Utbildning inrymmer även dimensioner som att bilda en befolkning, det må
vara kristet-moraliska och underdåniga församlingsmedlemmar eller
företagsamma individer. Design för lärande kan alltså handla såväl om att
förmedla mycket praktiska kompetenser för jordelivet som att visa vägen till
ett himmelrike. Utbildningen erhåller då särskilda uppgifter för att skapa
kulturellt kompetenta personer och att motarbeta vad som ses som mörka
sidor som ogudaktighet, barbari eller lättja.
Med de sociala, ekonomiska och kulturella förändringar som ägt rum har
också kraven på och behoven av utbildning ökat i form av kunskaper och
färdigheter men också personliga, sociala och moraliska egenskaper. Mer
och mer utbildning krävs av och för samhället och dess fortbestånd. Men
utbildningsbehov blir samtidigt ett sätt att definiera brister hos
befolkningen, eller delar av densamma, som man menar ställer till problem
för samhället, ja kanske rentav hotar dess överlevnad. Utbildning rör med
andra ord inte enbart tillägnande av tekniker och kompetenser, utan väl så
mycket formandet av människor som på ett kompetent sätt kan delta i olika
verksamheter, organisera sig och interagera. Såväl kultur och ekonomi som
lag och ordning vilar på detta, att utbildning, undervisning och fostran
lyckas genomföra sina särskilda uppgifter i samhället.
Vi kommer därmed in på frågor om vilka som ska bestämma vad som är
viktigt att lära och vad som ska undvikas, och om vilka som ska ha eller få
tillträde till vilken utbildning. Då handlar det om makt och
maktförhållanden i samhället och om olika intressen av och för skilda
utbildningsinsatser. Och det handlar om att vara – eller ses som –
berättigade och bemyndigade att driva frågor om utbildning. Vissa aktörer
(individer, grupper eller organisationer) har makt att bestämma över vad
andra aktörer ska göra, eller som här att lära sig, trots att det kanske inte
ligger i de senares intressen eller önskemål. Makt över utbildning innebär
möjligheter att utöva inflytande över exempelvis skolväsendets inriktning,
styrning och organisering. Det innebär också möjligheter att definiera vad
som är god kunskap och vad som är värdelöst vetande, vad som är
2
Slutmanus 25 mars
ansvarsfullt eller ansvarslöst agerande, vilka som är värda eller behöriga att
inkluderas i viss utbildning och vilka som inte är det och vilka förväntningar
som ska förverkligas. Makt rör skillnader i resurser och hierarkier mellan
olika typer av utbildningar.
Sammantaget menar vi att frågor om makt i dess olika former är viktiga för
att förstå vilka uppgifter som utbildningen står inför, varför pedagogiska
verksamheter ser ut som de gör och varför framgångar och misslyckanden
uppstår. Av särskilt vikt är att fånga skeenden där makt också skapar
ytterligare skillnader mellan olika aktörer, exempelvis i form av
segregering, diskriminering eller favorisering. Detta är ett viktigt men
känsligt område för en verksamhet som formar människor, som bedömer
och värderar kulturella kompetenser – och som därvid kan bidra till att öka
eller minska skillnader och utslagning i samhället. Med detta följer
emellertid inte att kunskap om makt i och över utbildning är tillräcklig för
att förklara alla företeelser inom detta område. Men vi menar att sådan
kunskap är central för att analysera och hantera utbildningsfrågor. Och vi
menar att kritiska analyser av makt och inflytande kan bidra till viktiga
avslöjanden och behov av förändringar. I den meningen kan vi se också se
kunskap som möjligheter till makt.
Frågor om makt och maktutövning är en fråga om politik i traditionell
mening, exempelvis i termer av statliga beslut och styrning av skolväsendet
eller olika intressegruppers kamp i utbildningsfrågor. I boken behandlas
sådana frågor ur skilda perspektiv. Men det politiska som hantering av makt
har också en vidare betydelse som rör motsättningar och bevarande eller
förstärkningar av hierarkier och styrkeförhållanden i samhället, liksom
inkludering eller utestängning av olika kategorier av såväl människor som
erfarenheter och kulturer. Politik i traditionell betydelse blir då ett sätt bland
flera att hantera det politiska i dess olika former.
Ett aktuellt och brännande exempel rör utbildning av romer – i vad mån
romer inkluderas i skolan och romska erfarenheter och kulturer blir föremål
för undervisning. Ett annat – kanske mindre tydligt – exempel rör hur
3
Slutmanus 25 mars
språket och samtalen i undervisning gestaltas. Vilka principer gäller här och
hur upprätthålls eller utmanas dessa principer i skolans verksamhet? På
motsvarande sätt kan vi tala om kunskapspolitik knutet till urval av innehåll
och prioriteringar av olika färdigheter och förmågor. Och vi behöver också
analysera vad vi kan kalla för "expertispolitik", vilka som utpekas eller gör
sig till experter vars yttranden kan ha avgörande betydelse för formandet av
utbildningssystem och för utbildningsområdets politik. Ska vi förstå oss på
ett utbildningssystem behöver vi också undersöka expertisens makt och den
politik som härrör ur denna.
Utbildning både kvalificerar och diskvalificerar människor. Undersökningar
av makt och politik inom utbildning är därför av vital betydelse. När
maktutövning och maktförhållanden förändras måste också dessa
undersökningar förändras. Bidragen i boken ska ses mot denna bakgrund,
De behandlar olika aspekter av makt och politik i och över utbildning och
försöker belysa och kritiskt analysera pågående förändringar i dessa
hänseenden och vad det betyder för skola, utbildning och samhälle.
Att studera utbildningsområdets politik
Bidragen i denna bok behandlar många olika aspekter på temat utbildning,
makt och politik. De inledande tre kapitlen (Kap. 2–4) kretsar kring
läraryrke, undervisning och elever från sådana utgångspunkter. I Kapitel 2
diskuterar Maria Blomgren och Caroline Waks hur lärararbetet inramas och
formas av tre skilda institutionella logiker – en professionslogik, en
byråkratisk logik och en marknadslogik – som har olika tyngd vid olika
tidpunkter och som både kan krocka och understödja varandra.
Lärarlegitimationen, Skolinspektionen och friskolebeslutet analyseras som
exempel på de tre logikerna. Författarna drar slutsatsen att lärare samtidigt
ställs inför en mängd uttryck för de tre logikerna. Denna institutionella
trängsel förklarar varför det är svårt att ge entydiga svar på vilken betydelse
reformerna faktiskt får.
4
Slutmanus 25 mars
Undervisningsprocessen – interaktionen mellan lärare och elever i
klassrummet – står i fokus för Kapitel 3 av Michael Hansen, Sverker
Lindblad och Olof Reichenberg. Hur man kan förstå och förklara denna
kärnverksamhet i skolans värld? Detta behandlas i korthet med fokus på
lärarna, på läroplaner och på skolan som institution, samt hur sociala och
kulturella omständigheter förs in i undervisningsprocessen. Särskilt
uppmärksammas dynamiken i klassrumsinteraktion och på
maktförhållanden i denna interaktion. Bland annat beskrivs och jämförs två
undervisningssekvenser – en lektion från 1968 och en från 2003 – i termer
av hur undervisningen strukturerar interaktionen, och vilken makt och
inflytande lärare och elever har. Studien pekar både på stabila förhållanden
och vissa förändringar i dessa avseenden, till exempel beträffande elevernas
aktivitet.
Ulf Olsson, Kenneth Petersson och John B. Krejsler utgår i Kapitel 4 från
begreppen lärande och elevcentrering, som idag är starkt framträdande men
föga ifrågasatta i lärarutbildning och pedagogisk yrkesverksamhet. Genom
att ställa de nutida betydelserna mot tre historiska motsvarigheter till
elevcentrering och lärande, som är hämtade från 1800-, 1940- och 1970talet, problematiseras till exempel att elevcentreringen först och främst
kopplas samman med mätning av förmågor och resultat, som är fallet idag.
I tre kapitel (Kap. 5–7) uppmärksammas uppdelningen och sorteringen av
elever från olika utgångspunkter. Ingrid Henning Loeb och Karin Lumsden
Wass tar i Kapitel 5 upp gränsdragningar mellan elever i skilda
gymnasieprogram. De fokuserar hur gränserna konstrueras runt och mellan
de elever som inte följer ett nationellt treårigt program, särskilt eleverna på
de fem introduktionsprogram som infördes 2011. Bland annat visar det sig
att skillnaderna mellan kommuner är stora vad gäller hur elever fördelas
över de fem programmen och vilka ekonomiska resurser dessa program får.
Författarna diskuterar skäl till att de lokala uppdelningarna av eleverna
således skiljer sig avsevärt.
5
Slutmanus 25 mars
I Kapitel 6 av Pia Skott, Daniel Petersson och Andreas Bergh behandlas en
ständigt närvarande och oftast kontroversiell fråga om uppdelning, nämligen
hur länge och på vad sätt elever kan och bör undervisas tillsammans innan
de delas upp. Fyra pedagogikprofessorers yttrande över
differentieringsfrågan i samband med 1940 års skolutredning, 1962 års
läroplan för grundskolan och den nu gällande skollagen (SFS 2010:800) får
illustrera hur sådana frågor rörande den grundläggande utbildningen
besvarats under de senaste 70 åren. Författarna går också in på
uppdelningen av elever som kommer till synes i 1990-talets samt 2000talets gymnasiereformer. Avslutningsvis diskuteras när den sammanhållna
skolan egentligen tar sin början, och i vilken mån man kan tala om en
sammanhållen skola idag.
En tredje uppdelnings- eller skillnadsaspekt, den om kön/genus, tas upp i
Kapitel 7 av Annika Bergviken Rensfeldt, Susanne Dodillet och Rita Foss
Lindblad. Olika sätt att förstå kön och genus presenteras inledningsvis.
Författarna diskuterar sedan tre översikter (två svenska och en tysk) om
forskning inom området skola och kön/genus. Frågor som författarna vill
belysa är bland annat: Vilka betydelser får begreppen kön och genus i
översikterna? I vad mån speglar sättet att behandla utbildning, kön och
genus delvis skilda forskningssammanhang, uppdragsgivare och
målgrupper, och vilka konsekvenser får det för hur kategorierna skrivs
fram? Vilken kunskapspolitik är de uttryck för?
Kapitel 8–11 handlar om nya former för styrning av skolan. Ulf Lundström
och Linda Rönnberg analyserar i Kapitel 8 hur den svenska skolan under de
senaste 25 åren alltmer kommit att styras med marknaden som förebild. Det
fria skolvalet och konkurrens om elever och resurser är ett inslag i denna
styrning, ett annat är New Public Management (NPM), idéer som är
hämtade från privata företag om hur organisationer bäst styrs. Kapitlet
beskriver i synnerhet hur verksamhet och verksamma i gymnasieskolan
(lärare, elever, rektorer och vägledare) påverkas av att skolorna är
konkurrensutsatta och måste ägna betydande tid och pengar åt att attrahera
6
Slutmanus 25 mars
och behålla elever. Också forskning om marknadsstyrningens konsekvenser
för elevers skolresultat, skolors kvalitet och social segregering tas upp i
kapitlet.
I Kapitel 9 av Andreas Bergh, Daniel Petersson och Pia Skott behandlas en
annan form av styrning av skolan och i synnerhet dess läroplan, i termer av
vad som fokuseras i undervisning och prov. Det gäller dels den ökade
betydelsen som resultaten på internationella kunskapsmätningar såsom
PISA och TIMSS erhållit i svensk politik och skoldebatt, dels
ansträngningarna för att skärpa det statliga kontrollsystemet i form av
kvalitetsgranskningar och skolinspektioner av vad svenska elever får lära sig
och presterar. Författarna drar slutsatsen att innebörden av kvalitet,
läroplansutveckling och kontrollinsatser alltmer kommit att handla om mätoch jämförbara kunskaper, medan andra delar av läroplanen som syftar till
demokratifostran och bildning, tenderar att komma i skymundan.
Ulf Olsson, Kenneth Petersson och John B. Krejsler tar i Kapitel 10 upp en
annan utvecklingstendens, att utbildningen i ökad grad påverkas av
överenskommelser mellan länder om gemensamma styrningsteknologier. De
analyserar särskilt den styrning av lärarutbildningen via lärandemål som
varit ett led i Bolognaprocessen, en europeisk strategi för att via den högre
utbildningen stärka arbetskraftens rörlighet och Europas internationella
konkurrenskraft. Lärandemålen säger inte bara något om de kunskaper och
förmågor som lärarutbildningarna förväntas leda till, utan också om tänkta
läraridentiteter. Författarna illustrerar detta med en analys av vilka
läraridentiteter som konstrueras utifrån lärandemålen i de nordiska länderna,
och finner både betydande likheter och påtagliga skillnader.
Bokens avslutande Kapitel 11 är författat av Martin Harling, Elsi-Brith
Jodal, Sverker Lindblad, Caroline Runesdotter och Gun-Britt Wärvik.
Författarna urskiljer tre perioder som kännetecknas av olika sätt att styra
skolan: reformpolitik och regelstyrning 1945–1980; resultatpolitik och
målstyrning 1980–2000, och postpolitik och jämförelsestyrning 2000 och
framåt. Tyngdpunkten i kapitlet ligger på ”postpolitik”, som avser styrning
7
Slutmanus 25 mars
av utbildningen från annat håll än de traditionella politiska institutionerna
och myndigheterna. Särskilt behandlas nationell och internationell
statistikproduktion, media och skolmässor och hur sådana företeelser bidrar
till att forma och styra skolan. De budskap som förs fram via dessa kanaler
tenderar ofta att inte uppfattas som kontroversiella utan snarare som ”fakta”
och undandras därför i hög grad från den politiska dagordningen.
Författarna menar att detta är en viktig del av dagens utbildningspolitik och
sätt att styra skolan som behöver analyseras och diskuteras ingående.
Sammantaget behandlar boken olika aspekter av makt över och i utbildning
i termer av lärarprofession, undervisningsprocesser och kategorisering och
uppdelning av elever. Viktigt i sammanhanget är styrning av utbildning med
hjälp av olika tekniker och praktiker som jämförelser av skolresultat och
internationell ranking liksom de ”mjuka teknologier” som idag verkar inom
europeiskt samarbete. På så sätt är förhoppningen att boken ska bidra till en
förståelse av viktiga delar i dagens utbildningssamhälle – och ge verktyg för
analyser av pågående förändringar i skola och samhälle. Detta är ett av
skälen till att vi varit relativt frikostiga med referenser till forskning av olika
slag rörande studier av utbildningsområdets politik. Vi hoppas nämligen att
läsarna av denna bok kan gå vidare i analys och diskussion av makt och
politik i och över utbildning!
8
