Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Bahrain 2011
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och
trendanalys
Situationen för de mänskliga rättigheterna i Bahrain har försämrats under
2011. I februari och mars utbröt omfattande oroligheter i landet. Det hölls
demonstrationer, delvis influerade av demonstrationerna i Egypten och
Tunisien, delvis som ett uttryck för lokalt missnöje med regeringens politik.
Demonstrationerna var en fortsättning på de oroligheter som blossat upp
några månader tidigare, i samband med landets tredje parlamentsval i oktober
2010, då en långvarig frustration över hög arbetslöshet, brist på bostäder
och diskriminering på arbetsmarknaden blivit brännande valfrågor.
Den utbredda uppfattningen bland den shiitiska majoritetsbefolkningen i
Bahrain att de är underrepresenterade och diskriminerade i samhällslivet var
en av de utlösande faktorerna bakom oroligheterna. Motsättningarna mellan
den shiamuslimska majoritetsbefolkningen och den styrande, sunnitiska Al
Khalifa-familjen har pågått under längre tid och med varierande intensitet
men fick nya dimensioner i och med den regionala utvecklingen under våren
2011. Stora demonstrationer genomfördes under februari och mars 2011,
men slogs ned av bahrainska säkerhetsstyrkor med dödsfall och skadade som
följd. Enligt Human Rights Watch frihetsberövades minst 1 600 personer
under dessa månader, misstänkta för att antingen ha medverkat i eller ha
stöttat demonstrationerna. Undantagstillstånd infördes i mitten på mars 2011
men hävdes i början av juni. Protester, oroligheter och våldsamma
sammanstötningar har fortsatt, om än i mindre omfattning, under hela 2011.
I april 2011 öppnade regeringen för en nationell dialog och försoningsprocess
och en oberoende undersökningskommission, The Bahrain International
Commission of Inquiry (BICI), inrättades. Kommissionen fick bl.a. mandat att
2
utreda anklagelser om tortyr och andra övergrepp i samband med
frihetsberövanden, militära rättegångar, polisbrutalitet och
omständigheterna kring de dödsfall som ägt rum under protesterna samt
våld utfört av demonstranter. I november 2011 publicerade den oberoende
kommissionen sin rapport, som bekräftade att det förekommit ett
systematiskt mönster av tortyr och övervåld mot fångar, något som flera
människorättsorganisationer och medier rapporterat om i ett tidigare skede.
Även fall av demonstranters våld mot polisen eller gästarbetare togs upp.
Enligt kommissionens rapport dog 35 personer under protesterna i februari
och mars 2011, däribland fem medlemmar av poliskåren och tre
gästarbetare. Därutöver dog elva personer, vars död sannolikt kan kopplas
till oroligheterna under dessa månader. Ytterligare personer omkom senare
under året under omständigheter som kan kopplas till dessa händelser.
Bahrain tillämpar dödsstraff. Den senast kända avrättningen, av en
bangladeshisk medborgare, ägde rum 2010. I slutet av april 2011 dömdes
fyra bahrainska demonstranter till döden i en militärdomstol, anklagade för
delaktighet i mordet på två polismän.
Det finns en lag som ger arbetstagare såväl begränsad strejkrätt som
begränsad rätt att bilda fackföreningar. Under våren 2011 blev dock
arbetstagare avskedade på grund av medverkan i strejk och i
demonstrationer.
Klimatet för oberoende medier har försämrats det senaste året. Regeringen
äger och driver alla radio- och tv-stationer. Under våren 2011 utökade
regeringen kontrollen av internet och sociala medier. Regeringens policy för
yttrandefrihet är selektiv och begränsande. Under presslagen kan
journalister åtalas för vad de skriver i inrikespolitiskt känsliga frågor.
Kvinnors möjligheter att åtnjuta mänskliga rättigheter har förbättrats något.
Traditionella värderingar lever dock kvar och religiös lagstiftning (islamisk
lag byggd på sharia) diskriminerar mot kvinnor t.ex. i samband med
skilsmässa.
Barns rättigheter uppmärksammas alltmer i Bahrain. Trots detta är barnaga
tillåtet i hemmet, i skolan och som disciplinpåföljd inom rättsväsendet.
Myndigheterna verkar för att förbättra situationen för personer med
funktionsnedsättning.
Diskriminering på grund av kön, religiös tillhörighet, sexuell läggning eller
nationalitet förekommer.
3
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala MR-konventionerna
om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Bahrain har ratificerat följande centrala konventioner:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR).
Tilläggsprotokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av
dödsstraffet har varken undertecknats eller ratificerats.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
(ICESCR).
- Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning (CAT). Tilläggsprotokollet
om förebyggande av tortyr har varken undertecknats eller ratificerats.
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering
(CERD).
- Konventionen om barnets rättigheter (CRC) inklusive dess två
tilläggsprotokoll om handel med barn och om barn i väpnade
konflikter.
- Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW) (med flera reservationer baserade på religiösa och
kulturella hänsyn). Tilläggsprotokollet om enskild klagorätt har
varken undertecknats eller ratificerats.
- Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
(CRPD).
Bahrain har undertecknat Romstadgan för Internationella
brottsmålsdomstolen (ICC).
Bahrain har lämnat in följande rapportering till FN:s
konventionskommittéer: CRC 2009, CEDAW 2007, CAT 2004 och CERD
2003. Rapporteringen har ofta varit flera år försenad.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Bahrain har ratificerat konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig
eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT) men det finns
trovärdiga uppgifter om att tortyr förekommer.
I samband med oroligheterna i anslutning till parlamentsvalet i oktober
2010 rapporterades om hundratals arresterade, samtliga shiamuslimer. Bland
de arresterade fanns 23 välkända aktivister, anklagade för
4
samhällsomstörtande verksamhet och hot mot nationens enighet, enligt
Bahrains antiterrorismlag. Enligt rapporter från internationella enskilda
organisationer fick de gripna aktivisterna initialt inte möjlighet att kontakta
sina advokater eller familjer och uppgifter förekom om övervåld och tortyr.
Detta, utöver inspiration från demonstrationerna i Tunisien och Egypten,
var sannolikt en av orsakerna till demonstrationerna i februari och mars
2011.
Demonstranterna kom framför allt från shiamuslimska, fattigare grupper som
demonstrerade för större jämlikhet. Oppositionen i Bahrain utropade den 14
februari 2011 till ”ursinnets dag” och en massdemonstration genomfördes i den
centrala delen av huvudstaden vid den s.k. Pärlrondellen. Det rapporterades om
att en person dödats och flera skadats i sammanstötningar med polis och
säkerhetsstyrkor. Demonstranterna, som slagit läger vid Pärlrondellen, blev den
17 februari bortdrivna av bahrainsk kravallpolis. Minst fyra personer uppgavs ha
blivit dödade och ett hundratal uppgavs ha blivit skadade i samband med
tillslaget. I mitten av mars 2011 kallade regeringen in militär förstärkning från
regionala allierade länder, inklusive Saudiarabien och Förenade Arabemiraten,
inom ramen för GCC-ländernas samarbetsavtal, och införde
undantagstillstånd. Ett stort antal demonstranter greps under de följande
månaderna, och många av dessa har uppgett att de blivit illa behandlade eller
utsatta för tortyr. Undantagstillståndet upphävdes i början av juni 2011.
Den oberoende undersökningskommissionen, The Bahrain International
Commission of Inquiry (BICI), som tillsattes av den bahrainske kungen i april
2011 publicerade i november 2011 en rapport på 500 sidor med detaljerade
uppgifter om kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Rapporten, som
har bedömts vara trovärdig, innehöll också rekommendationer riktade till
Bahrains regering. Enligt rapporten förekom det under våren 2011 ett
systematiskt mönster av tortyr och övervåld mot fångar, övervåld vid
frihetsberövanden samt svårigheter för frihetsberövande att få tillgång till
rättsligt biträde.
Fängelsernas standard kan variera men anses överlag uppfylla internationell
minimistandard. Människorättsorganisationer har begärt att få göra
inspektioner av fängelserna men har i vissa fall nekats detta.
4. Dödsstraff
Dödsstraff utdöms, men domarna verkställs relativt sällan. Den senast kända
avrättningen verkställdes 2010 när en bangladeshisk medborgare avrättades.
Dödsstraffet har under de senaste tio åren endast verkställts mot utländska
medborgare. I slutet av april 2011 dömdes dock fyra bahrainska
5
demonstranter till döden i en militärdomstol, anklagade för delaktighet i
mordet på två polismän.
Det finns en, om än begränsad, opposition mot dödsstraffet. Bahrain Human
Rights Society (BHRS) har öppet uppmanat regeringen att avskaffa
dödsstraffet.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Grundlagen förbjuder godtyckliga frihetsberövanden. Enligt den oberoende
granskningskommitténs rapport greps dock ett antal demonstranter och
aktivister under 2011 utan att informeras om grunderna för
frihetsberövandet. Flera hölls utan kontakt med omvärlden i allt ifrån en dag
till en vecka.
Enligt lag kan polisen kvarhålla en misstänkt person i högst 48 timmar utan
tillstånd från domstol. För att polisen ska kunna genomföra husrannsakan
krävs tillstånd av domare. Det finns dock uppgifter om att polisen under
2011 genomförde nattliga husrannsakningar och frihetsberövanden utan
uppvisande av tillstånd eller arresteringsorder.
En frihetsberövad person har rätt att inom sju dagar få frihetsberövandet
prövat av en domare. Personer som frihetsberövats under Bahrains
antiterrorismlag kan dock hållas frihetsberövade under 15 dagar utan rättslig
prövning. Misstänkta kan frisläppas mot borgen i avvaktan på rättegång.
Om domaren bedömer att den misstänkte utgör en samhällsfara, kan den
misstänkte hållas frihetsberövad i ytterligare 45 dagar medan utredning
pågår, dock inte längre än sex månader.
Medborgare får inte påtvingas exil eller förvägras återresa till hemlandet.
Människohandel förekommer, enligt FN:s specialrapportörer och Amnesty
Internationals rapport för 2011. Under 2011 dömdes nio personer i Bahrain
för människohandel.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Rättsväsendet är i grundlagen tillförsäkrat en oberoende ställning. Samtidigt
stadgar grundlagen också att kungen utser domare. Domstolarna övervakas
av en högsta domstol, där kungen är ordförande.
Domstolarna anses dock vara relativt självständiga och advokatkåren anses
överlag självständig i förhållande till myndigheterna.
6
Domstolsväsendet är uppdelat i brottmålsdomstolar, civildomstolar, som
behandlar alla fall av tvistemål och andra kommersiella mål. Därutöver finns
religiösa (sharia) domstolar, som är indelade i shiitiska och sunnitiska
domstolar. De religiösa domstolarna har rätt att döma i frågor som rör till
exempel familjerätt och personlig status för muslimer. Det finns inga formella
skillnader mellan mäns och kvinnors tillgång till rättsväsendet, däremot
innebär tillämpningen av religiös lag en del skillnader i fråga om mäns och
kvinnors juridiska rättigheter. Familjerättsliga lagar är ofta diskriminerande, till
kvinnors nackdel.
Samtliga domstolar har överinstanser för överklagande. Landets
militärdomstolar behandlar endast mål som berör militär personal. Inom
inrikesministeriet finns ett motsvarande system för att hantera klagomål mot
till exempel poliser.
Rättssäkerheten har försämrats sedan gatuprotesterna i februari och mars
2011 slogs ned med våld. Personer har frihetsberövats utan domstolsbeslut,
medlemmar av den politiska oppositionen har satts i isoleringscell och
många civila har fått sina fall prövade i militär specialdomstol, ofta med
långa fängelsestraff som påföljd. Bland annat dömdes, enligt Amnesty, fyra
bahrainska medborgare till döden anklagade för delaktighet i mordet på två
polismän.
Ett 20-tal anställda vid Salmania-sjukhuset dömdes till längre fängelsestraff för
bland annat olaga vapeninnehav och hets mot folkgrupp. Domarna har senare
överklagats.
En person som åtalats för brott har rätt att välja sin egen advokat. Om medel
saknas utser justitieministeriet ett juridiskt ombud.
7. Straffrihet
Straffrihet förekommer även om exakta uppgifter saknas om omfattningen.
Parlamentariker i den folkvalda församlingen åtnjuter immunitet, som dock
kan återkallas av talmannen. Enligt Amnesty har ingen åtalats för de
övergrepp mot frihetsberövade som förekom under oroligheterna 2011.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Bahrain rankas som nummer 173 av 179 (nummer 144 år 2010) i
organisationen Reportrar utan gränsers globala årsrankning avseende
pressfrihet. Anledningen till den kraftigt försämrade rankningen 2011 är det
7
senaste årets tillslag mot demokratiaktivister, rättegångar mot
människorättsförsvarare samt utökad kontroll av sociala medier.
Konstitutionen föreskriver yttrande- och tryckfrihet men censur råder i
inrikespolitiskt känsliga frågor. Regeringen äger och driver alla radio- och tvstationer. Kontroll av internet förekommer, men inte av satellit-TV. Kritik av
kungafamiljen och islam är förbjuden, liksom sekterism och anstiftan till
handlingar som bedöms undergräva nationens säkerhet. Utöver den formella
censuren tillämpas enligt uppgift en utbredd självcensur av medierna.
Enligt vissa medierepresentanter har det också förekommit att
regeringstjänstemän kontaktat redaktörer och krävt att de inte ska skriva om
vissa ämnen eller publicera en viss artikel.
Under oroligheterna under våren 2011 inskränkte regeringen ytterligare
mediernas möjlighet att verka, vilket medförde att bloggare, journalister och
användare av sociala medier tystnade. Reportrar utan Gränser rapporterar att
myndigheterna frihetsberövat fotografer, bloggare och internetanvändare
(varav en avled i fängelse) och tvingat oppositionella journalister att säga upp
sig. Dessa åtgärder, i kombination med att utländska journalister utvisats, eller
inte beviljats visering, har gjort att regeringen haft stor kontroll över vilken
information som offentliggjorts om oroligheterna i landet. Bahrain TV har
spelat en viktig roll för att föra fram regeringens budskap och regeringssidans
syn på den inrikespolitiska situationen.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Förenings- och församlingsfriheten är grundlagsfäst. Politiskt inriktade möten
och demonstrationer tillåts men kräver förhandstillstånd. Det finns en lag
som definierar ”folksamling” som möten på allmän eller privat plats som inte
kräver inbjudan. Lagen är på flera punkter vagt formulerad, vilket rest
frågetecken om dess tolkning. Under 2011 prövades enligt Amnesty flera
aktivister för ”deltagande i olaglig folksamling på mer än fem personer” som är
förbjudet enligt bahrainsk lag.
Politiska partier förekommer inte men däremot politiska föreningar, som i
praktiken motsvarar partier, och som är mycket aktiva. Fackföreningar tillåts
och förekommer i den privata sektorn.
Nationella organisationer för mänskliga rättigheter tillåts verka och frågor
som rör mänskliga rättigheter debatteras.
10. Religions- och övertygelsefrihet
8
Islam är statsreligion. Andra trosinriktningar är tillåtna och kan utövas fritt,
däremot tillåts inte missionsverksamhet. Att konvertera från islam är inte
förbjudet.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Bahrain har sedan slutet av 1800-talet styrts av familjen Al Khalifa. En
majoritet av landets medborgare är shiamuslimer medan omkring en tredjedel,
inklusive den styrande Khalifa-familjen, bekänner sig till sunniislam.
Befolkningen uppgår till ca 1,2 miljoner, varav närmare 700 000 är bahrainska
medborgare.
Efter sitt tillträde 1999 inledde emiren, sheikh Hamad bin Isa Al Khalifa, en
politisk reformprocess för att modernisera landets styrelseskick. Han tillät
politisk opposition, politiska fångar släpptes fria och politiska flyktingar
tilläts återvända. Vid en folkomröstning 2001 fick emirens förslag om
politiska reformer, det så kallade NAC, National Action Charter, brett stöd.
En ny författning, till stor del baserad på NAC, antogs 2002.
Sedan 2002 är Bahrain en konstitutionell monarki med ett
tvåkammarparlament. Den ena kammaren består av 40 folkvalda ledamöter,
som väljs i allmänna val. De deputerade i den andra kammaren (shuran)
utnämns på traditionellt sätt av kungen. Båda kamrar kan föreslå lagar men
dessa måste godkännas av hela parlamentet.
De första valen till lokala och nationella församlingar hölls 2002. Män och
kvinnor hade rätt att rösta och ställa upp i val. Valen bojkottades dock av
flera stora oppositionsgrupper som ansåg att den folkvalda kammaren
borde ha större inflytande än den av kungen utsedda andrakammaren,
shuran. Vid valen 2006 deltog oppositionen.
Det senaste valet i oktober 2010 föregicks av oroligheter och flera personer
frihetsberövades. Regeringen avvisade erbjudande om internationell
valövervakning och censurerade ett tjugotal webbplatser på nätet. Valen
övervakades dock av fyra lokala människorättsorganisationer under
regeringens överinseende.
Enligt konstitutionen ska kommunerna styras av folkvalda representanter.
Valen till kommuner och parlament är öppna för män och kvinnor.
Politiska partier är inte tillåtna. Istället tillåts politiska föreningar, som i
praktiken fyller funktioner som liknar politiska partiers. Det finns en lag för
politiska föreningar som säger att föreningarnas politiska program inte ska
9
baseras på klasstillhörighet, yrke och religion. Minimiåldern för medlemskap
är 21 år. Lagen reglerar möjligheterna att ge ut politiska tidskrifter. Den
förbjuder ekonomiskt stöd från utlandet och rätten att utöva politisk aktivitet
i utlandet. De politiska föreningarna måste också informera justitieministeriet
tre dagar innan de möter representanter för utländska partier.
Det inbördes förhållandet mellan den folkvalda kammaren och shuran samt
fördelningen av valkretsar har kritiserats av oppositionen. Enligt nuvarande
ordning ska kamrarna vid oenighet samlas till gemensamt ting med
shurakammarens talman som ordförande med utslagsgivande röst.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Bahrain har ratificerat åtta av ILO:s (Internationella arbetsorganisationen)
konventioner, varav fyra av de åtta centrala konventionerna om ickediskriminering i arbetslivet (111 men inte 100), förbud mot tvångsarbete (29
och 105) och förbud mot barnarbete (182 och 138). Bahrain har inte
ratificerat konvention 87 och 98 om föreningsfrihet och förhandlingsrätt,
trots att fackföreningar tillåts i landet. Enligt lag har arbetstagare och
anställda rätt att bilda oberoende fackföreningar, förhandla kollektivt med
arbetsgivare och genom strejk försvara sina rättigheter.
Landet har under längre tid haft en hög arbetslöshet.
Enligt lag ska minst hälften av de privata företagens arbetsstyrka utgöras av
bahrainska medborgare.
Rapporter förekommer om att lågutbildad arbetskraft, främst utländska
gästarbetare, utnyttjas och att deras löner ibland hålls inne under långa
perioder. Hushållsanställda omfattas inte av arbetsrättslig lagstiftning, vilket
kan innebära begränsade rättigheter vad gäller arbetstider och lön.
Enligt uppgift från Bahrain Human Rights Society (BHRS) finns ett privat
härbärge för arbetstagare som blivit utnyttjade av sin arbetsgivare.
En studie från myndigheten för arbetsmarknadsrelaterade frågor, Labour
Market Regulatory Authority (LMRA) fann att 65 procent av migrantarbetarna
i landet inte hade sett sina anställningsavtal och att 89 procent var
omedvetna om sina anställningsvillkor vid ankomst i Bahrain.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
10
Medborgare i Bahrain har rätt till sjukvård mot en mindre patientavgift.
Tillgången till mer kostnadskrävande vård kan variera, beroende på sociala
och ekonomiska faktorer.
14. Rätten till utbildning
Standarden på skolor uppges variera beroende på geografiskt område.
Bahrainska barn såväl som utländska barn har rätt till kostnadsfri skolgång till
och med gymnasiet. Enligt officiella uppgifter går det ungefär 15 barn per
lärare. Aga i skolan är tillåtet.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Levnadsstandarden i Bahrain är generellt sett hög. I UNDP:s Human
Development Index för 2011 rankas landet på plats 42 av 187 (39 av 169 år
2010). Enligt IMF låg BNP per capita på drygt 27 000 USD år 2011.
Grundlagen tillförsäkrar landets medborgare lika rättigheter. Möjligheten att
åtnjuta sina rättigheter varierar dock i praktiken beroende på bland annat
social bakgrund och kön. Eftersom den styrande kungafamiljen är
sunnimuslimer har denna riktning av islam historiskt dominerat såväl det
politiska som ekonomiska livet.
Regeringen har subventionerat bostadsbyggande, vilket förbättrat tillgången
på bostäder.
Levnadsstandarden för lågavlönad utländsk arbetskraft beskrivs som låg av
Bahrain Human Rights Society. Det är enligt BHRS vanligt att en
migrantarbetare tvingas dela bostad med många andra under dåliga sanitära
förhållanden.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Den 18 juni 2002 tillträdde Bahrain konventionen om avskaffande av
diskriminering mot kvinnor (CEDAW), men reserverade sig mot ett antal
av konventionens artiklar, med hänvisning till religiösa och kulturella
11
hänsyn. Det nationella kvinnoförbundet godkändes formellt av
myndigheterna samma år. Bahrainska kvinnor utgör en fjärdedel av
arbetskraften och uppges äga cirka en tredjedel av företagen.
En stor andel av kvinnorna i Bahrain är välutbildade och yrkesarbetar. De
finns representerade i flertalet yrkeskategorier men sällan på högre
befattningar. På universiteten är de kvinnliga studenterna i majoritet.
Grundlagen ger såväl män som kvinnor rösträtt och rätt att kandidera i
allmänna val. Trots att landet har haft kvinnliga ministrar, ambassadörer och
officiella representanter är det mycket få kvinnor som kandiderar till
parlamentsvalen. I 2010 års val kandiderade nio kvinnor. Endast en kvinna
fick behålla sin plats i den folkvalda församlingen, som hon vann i samband
med valet 2006. Bahrain har två kvinnliga ministrar.
I tvister som rör arv respektive vårdnaden av barn tillämpas religiös lag
(sharia). I händelse av skilsmässa ges fadern regelmässigt vårdnaden av
gemensamma barn. Vanligtvis får modern temporär vårdnad fram till dess
att barnen blir nio (flickor) respektive sju (pojkar) år.
Barn till bahrainska män gifta med utländska kvinnor beviljas automatiskt
bahrainskt medborgarskap. Barn till bahrainska kvinnor vars fäder är av
utländsk härkomst erhåller inte bahrainskt medborgarskap automatiskt.
Prostitution är förbjudet i lag men förekommer. Uppgifter finns om handel
med kvinnor för prostitution. Utländska kvinnor som ertappas med
prostitution deporteras.
Tillgången till kliniker som erbjuder mödravårdskontroll är god och
preventivmedel finns tillgängliga för alla.
17. Barnets rättigheter
Bahrain har ratificerat konventionen om barnets rättigheter inklusive dess
två tilläggsprotokoll om handel med barn och om barn i väpnade konflikter.
Barnaga är tillåtet i hemmet, i skolan och som disciplinpåföljd inom
rättsväsendet. Barnarbete uppges inte förekomma. Lagen förbjuder
barnprostitution. Oberoende organisationer finns som aktivt hjälper till med
rådgivning, biträde i rättsliga frågor och i vissa fall också med bostad och
finansiellt stöd åt behövande barn och familjer.
Det finns vissa uppgifter om att minderåriga frihetsberövats i samband med
demonstrationerna under 2011.
12
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga
och religiösa minoriteter samt urfolk
Författningen garanterar jämlikhet och lika möjligheter, rätten till sjukvård,
utbildning, bostad och arbete. I praktiken varierar dock ofta möjligheterna att
åtnjuta ekonomiska och sociala rättigheter beroende på status, etnisk
tillhörighet eller kön. Två tredjedelar av befolkningen är bahrainska
medborgare och av dem är ungefär två tredjedelar shiamuslimer och en
tredjedel sunnimuslimer. Det har funnits en utbredd uppfattning bland den
shiitiska majoritetsbefolkningen att de är underrepresenterade och
diskriminerade i samhällslivet. Detta var en av anledningarna till oroligheterna
under 2010 och 2011. På arbetsmarknaden är likabehandling lagfäst. I
praktiken finns uppgifter om att shiamuslimer kan ha svårare att få arbete på
högre nivå i offentlig sektor och inom polis och försvar.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Bahrain är ett av de mer toleranta muslimska länderna i Mellanöstern och
lagen förbjuder inte homosexuella relationer. Samtidigt är homosexualitet
inte socialt accepterat i samhället, diskriminering av hbt-personer
förekommer och frågan diskuteras sällan offentligt.
20. Flyktingars rättigheter
Bahrain har inte anslutit sig till 1951 års flyktingkonvention. Bahrain har
ingen reglerad policy för flyktingar eller asylsökande, och det finns därför
varken ett ordnat mottagningssystem eller en fungerande asylprocedur. De
som lyckas ta sig in i landet tillåts stanna och söka arbete på samma villkor
som gäller för annan utländsk arbetskraft.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Myndigheterna verkar för att förbättra situationen för personer med
funktionsnedsättning. Man försöker genom ekonomiska bidrag och
lagstiftning integrera personer med funktionsnedsättning i samhället och på
arbetsmarknaden. Exempelvis finns det reglerat att arbetsgivare med fler än
100 anställda bör anställa minst två personer med funktionsnedsättning. Det
finns specialskolor och statligt stödda föreningar för barn med
funktionsnedsättning, som uppges få tillgång till lämplig vård.
13
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns över 250 registrerade enskilda organisationer i Bahrain, varav
organisationerna Bahrain Human Rights Society (BHRS), Bahrain
Transparency Society (BTS), Bahrain Human Rights Watch Society
(BHRWS)och Bahrain Hiwar Society tillhör de organisationer som utsågs
att övervaka parlamentsvalet 2010.
På senare år har regeringen tillåtit en ökad interaktion mellan det bahrainska
civila samhället och internationella enskilda organisationer. Internationella
organisationer kan registrera sig i landet. I samråd med Ministry of Human
Rights and Social Affairs kan internationella enskilda organisationer få
möjlighet att genomföra olika aktiviteter i Bahrain.
Regeringen grundade 2010 ett nationellt institut för mänskliga rättigheter.
Institutet ska bland annat skydda de mänskliga rättigheterna i enlighet med
Bahrains internationella åtaganden, ta emot och utreda klagomål från
allmänheten i frågor som rör mänskliga rättigheter, och förbereda
regelbundna rapporter om mänskliga rättigheter. Det finns uppgifter om att
lokala enskilda organisationer kritiserat institutets sammansättning och
ifrågasatt huruvida det går att säkerställa institutets oberoende, eftersom
dess styrelsemedlemmar utses av kungen.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
I februari 2011 besökte en grupp från Internationella rödakorskommittén
Bahrain för att träffa bl.a. frihetsberövade demonstranter och rapportera om
behandlingen och förhållandena i fängelserna.
I december 2011 besökte en delegation från FN:s kontor för mänskliga
rättigheter Bahrain och träffade bl.a. premiärministern och andra
regeringsföreträdare för att diskutera sociala frågor, MR-frågor,
arbetsmarknadspolitik och rättssystemet i landet. Delegationen träffade
också företrädare för det civila samhället, däribland läkare, advokater, lärare,
studenter, fackligt aktiva, människorättsförsvarare, politiska
oppositionspartier, liksom offer för kränkningar av de mänskliga
rättigheterna och deras familjer. De besökte även ett antal fångar i det
centrala Jaw-fängelset i Manama.
14
FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, besökte
Bahrain i april 2010 under en rundresa till medlemsstater i Gulfstaternas
samarbetsråd (GCC).
Bahrainska försvarare av mänskliga rättigheter deltog i ett seminarium med
aktivister från Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Oman samt EUdiplomater stationerade i GCC-länder under juni 2010. Syftet var att fokusera
på det lokala genomförandet av EU:s riktlinjer för stöd till försvarare av
mänskliga rättigheter och stärka arbetet.
Både BHRS och BHRWS samarbetar med FN:s högkommissarie för
mänskliga rättigheter, UNDP, Amnesty International, International
Federation for Human Rights och Arab Organization for Human Rights.
