VAD VILL DU ATT JAG SKA GE DIG?
Jag vet vilka tankar jag har för er, säger HERREN, nämligen fridens
tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. Ni skall kalla
på mig och komma och be till mig, och jag skall höra er. Ni skall söka mig,
och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.
(Jeremia 29:11-13)
Kungen begav sig till Gibeon för att offra, detta var ju den förnämsta
offerhöjden, och Salomo offrade ettusen brännoffer på altaret där. I Gibeon
visade sig HERREN för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: "Bed mig
om det du vill att jag skall ge dig."
Salomo svarade: "Du har visat stor nåd mot din tjänare, min fader David,
därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet och med ärligt
hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en
son som sitter på hans tron, så som det är i dag. Du, HERRE, min Gud, har
nu gjort din tjänare till kung efter min fader David. Men jag är bara en ung
man, jag vet varken ut eller in. Din tjänare är här bland ditt folk som du
har utvalt, ett folk så stort och talrikt att det inte kan räknas på grund av
sin mängd. Ge din tjänare ett lydigt hjärta, så att han kan vara domare för
ditt folk och skilja mellan gott och ont. För vem kan annars vara domare
för detta ditt stora folk?"
Det behagade Herren att Salomo bad om sådant. Gud sade till honom:
"Eftersom du har bett om detta och inte bett om ett långt liv, inte heller om
rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är
rätt, se, därför vill jag göra som du önskar och ge dig ett så vist och
förståndigt hjärta att någon lik dig inte har funnits före dig och inte heller
skall komma efter dig. Dessutom ger jag dig också vad du inte har bett om,
nämligen både rikedom och ära, så att i alla dina dagar ingen kung skall
vara din like. Om du går på mina vägar och håller fast vid mina stadgar
och bud, så som din fader David gjorde, då skall jag ge dig ett långt liv."
Då vaknade Salomo, och se, det var en dröm. När han kom till Jerusalem,
trädde han fram inför Herrens förbundsark och bar fram brännoffer och
gemenskapsoffer. Sedan ordnade han en fest för alla sina tjänare.
(1 Kung 3:4-15)
2
LIVSKRIS
Idag, den sjätte söndagen efter påsk, firar vi Bönsöndagen. Och i den
gammaltestamentliga texten riktigt sugs vi in i Guds närhet och livet ställs på sin
spets när den unge kung Salomo får möta Gud.
Vi träder in i berättelsen när det just har varit generationsskifte i Israel. Den
store kung David, som byggde upp Israel till ett jätterike, har gått hem till Gud
och samlats till sina fäder. Sonen Salomo får stiga fram och försöka fylla de
stora skor som hans legendariske far har lämnat efter sig.
Och han står här vid en punkt i livet där hans egen erfarenhet och kompetens
inte räcker till – själva definitionen på en livskris. Så han gör det som människor
i alla generationer bakom oss har gjort i sådana situationer – han söker Gud, som
har lovat: Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av
hela ert hjärta (Jer 29:13). Av hela vårt hjärta – som psalmboken säger det:
”Ljumma, lata sökare finner ej sin Frälsare” (Sv. Ps. 266:2).
Men för Salomo får det kosta att söka Herren. Han reser iväg till den heliga
platsen, till Gibeon där det heliga tabernaklet hade stått, och bär fram tusen
brännoffer efter en rik mans förmåga. Och där, i nattens stillhet, är plötsligt Gud
där, och livet ställs på sin spets.
Och Gud säger till Salomo: ”Be mig om det du vill att jag ska ge dig.” Det är
som att han frågar: ”Vem är du, Salomo? Vem vill du vara?” Och jag tror att
Gud är här nu och ställer den frågan till dig och till var och en av oss: ”Vem är
du? Vem vill du vara? Be mig om det du vill att jag ska ge dig.”
Gud blir inte imponerad av ett religiöst spel. Du behöver inte spela en andlighet
som inte har kontakt med ditt verkliga liv för att han ska ta emot dig. Han är din
Far och du är hans barn, och han säger till dig: ”Be mig om det du vill att jag ska
ge dig.”
Så vad vill du att Gud ska ge dig? Egentligen? Det kan vara olika saker för var
och en av oss. Vi står alla i olika stadier i vår vandring och växt med Herren i
livet. Man behöver inte låtsas att man har vuxit längre än man har. Det hör Guds
barn till att leka med allt det goda som han ger – och sedan kommer det en tid
när hjärtat vill djupare, när skalet spräcks och man vill lära känna Fadern sådan
han verkligen är, och hjälpa honom i det som han vill uträtta i världen.
3
LEKA I ROSENTRÄDGÅRDEN
Det är som i Mio min Mio, där Min fader konungen säger till Mio: ”Ännu en tid
skall du leka och bygga kojor i rosenträdgården” – och det gjorde han, tills han
en dag fick höra sången från brunnen, sången som steg upp ur djupet och vände
hans vilja inifrån till att bli man och ta sitt ansvar i den värld som var hans.
Bibeln säger att Gud är den som ”rikligt ger oss allt gott att njuta av” (1 Tim
6:17), och Predikaren manar oss:
Gläd dig, du yngling, i din ungdom,
låt ditt hjärta glädjas i din ungdoms dagar.
Vandra ditt hjärtas vägar, följ det dina ögon ser.
Men vet att för allt detta kommer Gud att döma dig. (Pred 11:9)
Alltså, om det vi vill är att vara Guds barn och leka i hans skapelse och vandra
våra hjärtans vägar, så manar han oss bara: gör det med hänsyn, så att du kan stå
för det vid domen. Om Salomo hade bett om rikedom, så hade Gud inte börjat
skälla på honom. Han vill höra vad som egentligen finns i ditt hjärta, högt eller
lågt, barnsligt eller vuxet, andligt eller världsligt. Och han säger:
Gör er inga bekymmer för något, utan låt Gud i allt få veta era önskningar
genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår
allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. (Fil 4:6-7)
En sådan inre ärlighet ger frid, en frid i sanningen som är Kristus Jesus. För Gud
har behag till sanning i hjärtegrunden (Ps 51:8).
HAN VILLE DJUPARE
Men Salomo ville mer, han ville djupare. Han hade sedan barndomen umgåtts
med Guds Ord, och det hade tänt en längtan hos honom efter att nå sanningen
och tjäna Gud i den roll han blivit tilldelad i Guds stora berättelse –
världshistorien som är ”His Story”.
Så han säger precis som det är: uppgiften är stor och han är liten, ”jag är bara en
ung man”, eller ordagrant i hebreiskan ”ett litet barn” (fast han vid det här laget
hade en ettårig son). Och så ber han: Ge din tjänare ett lev shoméa – ett lydigt
hjärta (i Folkbibeln), ett lyhört hjärta (i Bibel 2000), ett lyssnande hjärta så att
han kan skilja mellan gott och ont.
4
Och det behagade Herren att Salomo bad om det här. Han gläds åt våra andliga
framsteg, när vi mognar och bär frukt i livet. Salomo bad om ett hjärta som kan
skilja mellan gott och ont, mellan yta och djup, mellan begärens pockande röster
och Herdens stilla röst som talar ur Andens djup och Bibelns spegel. När vi hör
Herdens röst och lever efter den, då lever vi ett liv av klarhet och djup med
mening och mål.
En fråga för oss till eftertanke kan vara: Känner du igen Herdens röst när han
talar i hjärtats frid? Det är bara ett lev shoméa som kan höra honom, ett hjärta
som både lyssnar när bruset stillnar och som lyder de insikter som Gud ger –
både de ljuvliga insikterna och de obekväma som gör att jag måste ompröva mitt
liv.
STILLHET MITT I VANSINNET
Och vi lever ju inte precis i en kultur som uppmuntrar till stillhet, utan TVflimmer och reklamkaskader och konsumism piskar på oss i vansinnig takt. Den
som vill stanna och lyssna hamnar efter, och man kan inte smälta in om man vill
leva sant. Det är till kristna i en sådan kultur som Paulus skriver:
I Herrens namn varnar jag er därför: lev inte längre som hedningarna.
Deras tankar är tomma, deras förstånd förmörkat. De är främmande för
livet i Gud därför att de är okunniga och i sina hjärtan hårda som sten.
Utan att skämmas kastar de sig in i utsvävningar och bedriver allt slags
orenhet och får aldrig nog.
Ni däremot har verkligen lärt känna Kristus sådan han är. Ni har fått
höra honom förkunnas och blivit undervisade i honom enligt den sanning
som finns hos Jesus. Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla
människan som går under, bedragen av sina begär, och ni förnyas nu till
ande och sinne. Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till
likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet.
(Ef 4:17-24)
Om du är döpt och kristen, så är inte den gamla människan, som är yta och
bedragen av sina begär, din sanna natur. Om du är kristen så är din innersta
natur det inplanterade Kristuslivet i den helige Ande. Kristus i dig vill leva nu,
år 2007, på samma sätt som han levde år 30 i evangelierna. Han vill gå upp på
berget och söka Gud, och sedan gå ner i uppgifternas dal med den kraft som Gud
ger där uppe på berget.
Stunder av stillhet ger perspektiv på livet. Utan stunder av stillhet, så kan livet
till slut bli en sammanblandad röra eller en grånande räcka av fullspikade dagar.
5
Sedan har vi olika mycket tid och möjligheter, om där finns äktenskapspartner
eller barn med i bilden. Och det är underbart att ha andakt tillsammans i familjen
– ”the family that prays together, stays together” – men det finns också ett djup
inom dig som du inte kan dela med någon annan än Gud. Och Gud längtar efter
att få ta emot det, han känner dig helt igenom och har bara fridens tankar för dig.
Så Bibeln manar er som är gifta och har familj, i Första Korinthierbrevet 7: Håll
er inte borta från varandra – utom möjligen för en tid med bådas samtycke,
så att ni kan ägna er åt bönen (1 Kor 7:5).
UPP MOT BERGET
Jag vill avsluta med att läsa ett stycke av Max Lucado, från hans bok Och
himlen applåderade:
Jag önskar jag kunde säga att det händer varje kväll, men det gör det inte. Vissa
kvällar kallar han mig, men jag lyssnar inte. Andra kvällar ber han mig komma,
men jag bryr mig inte om honom. Men somliga kvällar hör jag Hans poetiska
viskning: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor…”, och då följer jag.
Jag skjuter undan alla räkningar, budgetplaner och brevsvar och följer Honom
längs den slingriga stigen upp på berget.
Du har också varit där. Du har också lyckats undfly sanden i dalens sänka och
följt Honom till Hans lilla granitplatå på berget. Du har också vänt ryggen åt
vardagens brus för att lyssna till Hans röst. Även du har lämnat massorna och
följt Mästaren när Han fört dig fram på den slingrande stigen mot höjderna.
På Hans platå finns frisk luft, klar sikt och en uppfriskande bris.
Marknadsplatsens sorl är därnere men toppens perspektiv får du först här uppe.
Försynt inbjuder dig färdledaren att sitta ner på en sten belägen ovanför
trädgränsen för att med Honom beskåda alla gamla toppar som aldrig slits ner.
”Den enda som är nödvändigt är det som är sant”, säger Han. ”Kom ihåg:”
”Du kommer aldrig att gå där jag inte också gått.”
”Sanningen kommer alltid att segra.”
”Döden kommer att dö.”
”Segern är din.”
”Och glädjen ligger endast ett beslut bort – ta den.”
Den heliga höjden. En beständig plats i en föränderlig värld.
Fundera över människorna i din omgivning. Kan du inte se vilka som har varit
på Hans berg? Deras problem är inte annorlunda än dina. Deras prövningar är
lika svåra…
Men i deras hjärtan härskar en bergfast övertygelse om att dalen är uthärdlig
och till och med njutbar, eftersom berget bara ligger ett beslut bort.
