Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Världens Historia

Käre användare!
Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Världens Historia
(www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part.
Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.
Med vänlig hälsning
Redaktionen
Första världskriget
De tyska ubåtarna sänkte
nästan 5.000 krigs- och
handelsfartyg under första
världskriget.
Montage: polfoto/corbis/Bundesarchiv
Den Tyske Kejsarens ubåtar var
havets ensam
Mot slutet av första världskriget är ubåtarna
Tysklands enda hopp, även om förtroendet för
dem är relativt lågt. Trots det har ubåtarna
satt världshaven i brand och lyckats sänka
flera tusen av de allierades handelsfartyg.
22
Världens Historia 8 • 2011
Nordsjön/1914
Storbritannien har belagt Tyskland
med handelsblockad och landet
saknar nu förnödenheter till både
armén och civilbefolkningen.
Tyska ubåtar hämnas på britterna genom att sänka deras fartyg
i Atlanten och Nordsjön.
Nordsjön
Otto Weddigen var ubåtskapten
på U-9. Han tilldelades
Järnkorset för sina bedrifter.
polfoto/ullstein bild
Av morten kjerside poulsen
ma jägare
E
n liten tysk ubåt kämpar mot
Nordsjöns enorma vattenmassor. Motorerna arbetar för högtryck och en plym av fet, gråvit
rök väller upp ur skorstenen.
Kaptenlöjtnant Otto Weddigen beslutar att fly undan stormen och tillbringa
natten mot den 22 september 1914 på
havsbotten. Dieselmotorerna stoppas.
Batterierna slås på och havsvatten släpps
in i barlasttankarna med ett visslande
ljud. Sakta tippar U-9 föröver och smyger sig ned under ytan. Det knakar i
stålskrovet av trycket från vattenmassorna när ubåten lägger sig på botten.
Nästa morgon söker sig U-9 upp till
ytan igen, men när periskopet bryter
igenom vattenytan upptäcker Weddigen
tre fientliga krigsfartyg. Han placerar
ubåten tätt intill det första och ger sin
besättning order om att avfyra en torped. Ubåten rycker till och torpeden su-
sar väsande fram genom vattnet. En dov
knall under vattnet avslöjar att torpeden
träffat sitt mål. En brittisk lätt kryssare
har träffats i sidan och sjunker snabbt.
Besättningarna på de båda andra fartygen tror att deras kolleger seglat på en
mina, och börjar hjälpa de överlevande
upp ur vattnet. Samtidigt skickar U-9
iväg ytterligare två torpeder mot nästa
offer. Dånet från explosionerna rullar
över havet. Två av tre fiender är nu
Världens Historia 8 • 2011
23
Första världskriget
osprey/polfoto/ullstein bild/scanpix/heritage
UB III sänkte 567 skepp
Ubåtstypen UB III hade stora framgångar under krigets sista år och
blev på 1930-talet en inspirationskälla till nazisternas fruktade ubåtar.
D
en tyska ubåtstypen UB III var
en av de senare, mindre ubå­
tar som främst opererade i Engel­
ska kanalen från baser i Belgien.
Ubåtstypen sänkte 567 fiende­
fartyg innan Tyskland kapitule­
rade. Designen utgjorde senare
grunden för Type VII som nazis­
terna hade stora framgångar med
under andra världskriget. Sam­
manlagt 89 ubåtar av typ UB III
byggdes 1917–18 och därmed
blev UB III den vanligaste ubåts­
typen inom den tyska marinen.
Bakre torpedrör
Bakre torpedrum
Kommendörens anfallsperiskop
som han använde vid torpedavfyrning.
Navigatörens periskop – de tyska ubåtarna var
tillverkade av bästa tänkbara stål och periskopen
var utrustade med förstklassig Zeiss-optik.
Infällbar radiomast för
telegrafering.
hade 788 hk och användes
vid färd i undervattensläge.
Underofficerarnas hytt.
Dieselmotorn hade 1.100 hk.
Typ UB III var liten – men farlig
Räckvidd, undervattensläge Längd Djupgång Vikt Hastighet, ytläge 13.700 km
89 km
55,3 m
Världens Historia 8 • 2011
13,9 km/tim.
788 hk
Elmotorer Dieselmotorer 1.100 hk Besättning 34 man
516 ton
Däckskanon
1 x 88 mm
oskadliggjorda. Weddigen vänder sin
ubåt och riktar aktertorpederna mot det
sista brittiska fartyget. Den brittiske kap­
tenen hinner inte manövrera undan och
paniken börjar sprida sig ombord. Be­
sättningsmännen följer ängsligt torpe­
dernas väg mot fartyget. Snart fläks skro­
vet sönder i ett moln av eld, vatten och
24
Hastighet, u-läge 3,7 m
25 km/tim.
en lucka som leder ned
i själva ubåten.
Den elektriska motorn
Roder
Räckvidd, ytläge Kommandotorn med
Torpeder
10 st.
metall. Kryssaren ligger totalförstörd
och hjälplös i vattnet. Weddigen levere­
rar nådastöten med en sista torped.
Klartecken för ubåtskrig
På bara några minuter hade Otto Weddi­
gen förstört mer än 36.000 tonnage
brittiska fartyg. Första världskriget hade
Under kontrollrummet förvarades ammunition och tankarna med dricksvatten.
bara pågått i några månader och tyska
marinen jublade över framgångarna un­
der havsytan. Britterna tvingades inse
att tre av deras stolta kryssare hade
sänkts av en och samma ubåt. Som svar
förklarade de hela Nordsjön för militärt
område och införde en strikt handels­
blockad mot Tyskland.
När första världskriget bröt ut var
ubåtskrig ett helt nytt fenomen. De hög­
sta tyska befälhavarna hade mycket liten
tilltro till det nya vapnet – ända tills den
5 september 1914 då kaptenlöjtnant
­Otto Hersing ombord på U-21 sänkte
den brittiska kryssaren HMS Pathfinder
– det första moderna krigsfartyg som
sjönk till följd av en ubåtsattack. Och
när Otto Weddigen tre veckor senare
sänkte ­ytterligare tre brittiska fartyg ha­
de man insett ubåtarnas militära potenti­
al. Efter Weddigens bedrift tog ubåtsbyg­
gandet fart och hjältemodiga sjömän
började utbildas för ubåtstjänstgöring. 88-mm däckskanon. Torpeder var
dyra. Därför sänkte man ofta fiendens
lastfartyg med däckskanonen i stället.
Främre torpedrummet. UB III medförde totalt 10 torpeder under sina uppdrag.
Nätskärare: Britterna hade antiu-
båtsnät som tyskarna skar sönder
med den här anordningen.
Antennkablar
De tyska ubåtarna var målade i
grå och blå nyanser för att
bli svårupptäckta mot havsytan.
Batterier till elmotorn låg under
Manskapets hytt.
golvet i befälens hytt.
Manöverrum för dykventiler, roder, radioutrustning samt navigatörens bord.
Befälens hytt.
polfoto/corbis
Under krigets första halvår var ubåts­
operationerna förhållandevis små men i
februari 1915 inledde tyskarna en stör­
re ubåtskampanj som respons på britter­
nas handelsblockad. Under de följande
tre månaderna sänkte den växande tys­
ka ubåtsflottan hela 123 brittiska fartyg.
Matroserna levde i fuktigt stålrör
Komfort hade verkligen inte högsta prio­
ritet i en ubåt, och det krävde sin man
att vara ubåtsmatros. Besättningsmän­
nen levde i ett trångt stålrör med bara
ett fåtal sovplatser. I regel delade två
män koj och turades om att sova i en
hytt som kändes som en fuktig källare.
Luften kondenserades på stålplåtarna
och varje gång ubåten krängde droppa­
de vatten ned i huvudet på matroserna.
Tyskarna hade börjat experimentera
med ubåtar omkring år 1900. De första
modellerna drevs med tröga bensineller­fotogenmotorer och deras räckvidd
Två örlogsgastar för in en torped i torpedröret. Torpederna hade en sprängladdning som
kunde väga ända upp till 195 kg och de flesta hade en maxfart på cirka 50 km/tim.
räckte i stort sett bara till ett sporadiskt
kustförsvar. Detta förändrades med den
starkare dieselmotorn som klarade flot­
tans stränga tester under första världs­
kriget. Tack vare den nya motorn fick
ubåtarna större räckvidd och kunde till­
bringa längre tid till havs. Ubåtarna gjor­
des rymligare, och den kroniska trötthet
som besättningsmännen upplevde om­
bord kunde nu kompenseras något ge­
nom bättre förhållanden ombord.
Allting förändrades emellertid inte till
det bättre. Dieselmotorn blev varm –
de smutsiga maskinisterna arbetade
Världens Historia 8 • 2011
25
Första världskriget
halvnakna i ett 45 grader varmt maskinrum och såg till att ubåten höll rätt fart.
När de yttre luckorna inte kunde hållas öppna på grund av dåligt väder sipprade tunga ångor från maskinrummet in
i övriga delar av ubåten. Ibland var luften så varm och kväljande att svetten
rann om besättningsmännen. Och all
mat smakade olja. Till råga på allt detta
väsnades motorn så att det var nästan
omöjligt för sjömännen ombord att tala
med varandra.
”Kvicke Hans” bjuder upp till dans
Besättningsmännen tog alla tillfällen i
akt för att komma ut ur sitt oljeosande
metallfängelse. Alla älskade den friska
sjöbrisen, och i lugna perioder med klart
Britternas uppfinningsrikedom var stor när det
handlade om att försöka sänka tyska ubåtar.
Trålaren Ett av britternas
lyckade knep gick ut på att de lät en
bepansrad trålare dra en ubåt som
låg dold i skeppets kölvatten. När en
tysk ubåt dök upp och inledde ett
angrepp mot trålaren kopplades ubå­
ten loss och den intet ont anande fien­
den torpederades. Taktiken användes
bl.a. den 23 juni 1915 då trålaren
Taranaki attackerades av en tysk ubåt
utanför Eyemouth. Ubåten C-24 häng­
de under skeppet och fick radiomed­
delande om att en fiende fanns i när­
heten. Efter vissa problem med att
lossa repen torpederade C-24 den
tyska ubåten vars besättning trott att
den bara hade en värnlös trålare
framför sig. Taktiken upprepades i juli
då Princess Louise tillsammans med
ubåten C-27 sänkte den tyska U-23.
Q-fartyg I kampen mot de
tyska ubåtarna använde sig britterna
även av så kallade Q-fartyg – ubåts­
fällor – som var ombyggda handels­
fartyg. Skeppen var fullastade med
kork, timmer och tomma tunnor så
att de skulle kunna hålla sig flytande
om de blev torpederade. Fartygen
skulle se ut som värnlösa offer när en
tysk ubåt befann sig i närheten. Se­
dan låg de och väntade på att ubåten
skulle komma upp till ytan och leve­
rera sina dödande skott med däcks­
kanonen. När ubåten var som mest
sårbar avslöjade Q-fartyget sin rätta
identitet – och sina kanoner. Den
tyska ubåten U-27 föll offer för ett
Q-fartyg när den försökte sänka last­
fartyget Nicosian. Ubåten totalförstör­
des och besättningen flydde till det
skepp som de hade försökt sänka.
Men beväpnade sjömän från Q-farty­
get Barra­long dödade besättningen.
De ville inte att tyskarna skulle kunna
återvända till Tyskland och berätta
om de maskerade fartygen.
Q-fartyget såg ut att vara ett hjälplöst handelsfartyg. Men när de tyska
ubåtarna sökte sig upp mot ytan avslöjade Q-fartyget sina vapen.
26
Världens Historia 8 • 2011
polfoto/corbis
trick sänkte ubåtar
väder fick matroserna lov att gå upp på
däck och röka en cigarett.
”Vi levde i två olika världar. I den ena
badade vi i klaraste solsken och kunde
känna det oändliga havets friska luft.
I den andra omslöts vi av bottenlösa,
gröna vattenmassor i en trång, låst järn­
kabin”, berättade den tyske örlogsgasten
Claus Bergen. Men däcket var inte alltid
sjömannens bäste vän. Det mesta av
­arbetet ombord utgjordes av vakttjänst­
göring; att stå i kommandotornet och
spana efter rökmoln från fiendeskepp.
Detta måste göras även i hårt väder, och
när ”Kvicke Hans” – som tyskarna kalla­
de Nordsjön – bjöd upp till dans kunde
det gå vilt till. De förhållandevis små
ubåtarna kastades omkring av vågorna
och det hände att matroser spolades
överbord.
”Det gick inte att bli av med illamåen­
det. Det vände sig i magen på mig och
till sist gav jag mitt offer till Neptunus”,
skrev båtsman W. Schlichting om ett
särskilt hårt pass i kommandotornet:
”Äntligen var den längsta vakten
­någonsin över. Lättad tumlade jag ned
genom luckan och raglade vidare till
min koj, där en blek, kadaverliknande
kamrat stirrade på mig från en av kojer­
na och spydde gång på gång. Atmosfä­
ren under däck var obeskrivlig. Den fuk­
tiga, varma, nästan kväljande luften,
mättad med olja, fick mig att må sämre
än någonsin tidigare.”
Besättningsmännen var som robotar
Matroserna levde tätt inpå varandra dag
ut och dag in, och det uppstod en allde­
les speciell kamratskap ombord.
”Vi var som en stor familj isolerad på
de största haven. Jag kan inte tänka mig
en finare eller mer lojal gemenskap än
den som uppstår ombord på en ubåt”,
skrev den tyske telegrafisten Kolland i
sin dagbok. Båtsman A. Unterleitner
upplevde ett nästintill robotaktigt sam­
arbete när hans ubåt tvingades till en
snabbdykning:
”Det susade i öronen och andedräk­
ten fastnade nästan i halsen. Min hjärna
slutade fungera. Under ett par minuter
var kroppen nära att kollapsa, men plöts­
ligt blev allt bra igen. Viljan hade åter
­tagit kontrollen. Vi sjönk allt djupare.
Skeppet befann sig nu 90 meter under
ytan. Det lät som om det knakade av
smärta i henne. Fukt sipprade ned ge­
nom däcket och droppade från insidorna
på skrovet. Vi skakade av värme och köld
om vartannat. Männen kämpade med
Ubåtsattacken mot
passagerarfartyget
Lusitania utnyttjades i
amerikansk propaganda.
Polfoto/ullstein bild/corbis
hopbitna käkar, var och en på sin post.
Mekaniskt verkställde de sina order.”
USA går in i kriget
Den 7 maj 1915 torpederade och sänk­
te kaptenlöjtnant Walter Schwieger den
brittiska passagerarångaren Lusitania
­eftersom han trodde att fartyget trans­
porterade trupper. Av de 1.198 passage­
rare och besättningsmän som omkom
var 128 amerikaner. USA:s president
Woodrow Wilson var rasande.
Efter hårda politiska påtryckningar
tvingades tyskarna lova att de inte skul­
le angripa neutrala skepp eller passage­
rarfartyg och hädanefter låta alla om­
bordvarande lämna skeppet innan det
sänktes.
Under år 1916 respekterade tyskarna
USA:s restriktioner. Varje gång ett
handels­fartyg stoppades gick ett par
ubåtsmatroser ombord för att kontrolle­
ra lasten och papperen ombord samt
konfiskera livsmedel – som började bli
en bristvara i hemlandet.
De tyska sjömännen hatade britterna
och deras skoningslösa blockad och för­
sökte förorsaka den brittiska civil­
befolkningen samma lidanden. Men
britternas blockad mot Tyskland var be­
tydligt mer effektiv och bristen på livs­
viktiga varor började bli kännbar för den
tyska civilbefolkningen.
”När jag reste hem på permission såg
jag ofta barn vars änglasjälar lyste
­igenom deras bleka, utmärglade krop­
par”, skrev överkvartermästare Roman
Bader efter en permission i Tyskland i
februari 1917.
Det var tydligt att tyskarna måste gö­ tansvärd känsla när båten skrapar mot
ra någonting drastiskt. De menade att ankarkabeln på en mina och döden stö­
det bästa hade varit att strunta i ameri­ ter och bankar mot skrovet”, skrev tele­
kanernas restriktioner – även om detta grafisten Haidt i juli 1918 efter en färd
genom ett minfält.
kunde leda till att USA gick in i kriget.
År 1918 hade krigslyckan vänt och
Tyskarna började sänka alla fientliga
och neutrala skepp de såg – utan förvar­ de tyska skeppsvarven kunde precis hål­
ning för att tvinga britterna på knä. la jämna steg med förlusterna. Spiken i
Gentlemannaavtalet om att låta besätt­ kistan för tyskarna kom när britterna lät
jagare eskortera handels­
ningarna lämna skeppen
fartygen ända in i hamn.
var som bortglömt. I far­
Ubåtarnas effektivitet
vattnen kring Brittiska
minskade drastiskt och i
öarna vimlade det nu av
1914:
november lyckades de
tyska ubåtar och fram­
bara sänka 15 handels­
rusande torpeder.
1915:
fartyg. Samtidigt var situ­
Tyskarna hade kon­
ationen hemma i Tysk­
1916:
stant 40 ubåtar på patrull
land ohållbar. Folket svalt
och storoffensiven gav ut­
1917:
och bristen på livs­medel
delning: under somma­
var akut. Tyskland tvinga­
ren år 1917 sänkte tys­
1918:
des underteckna ett
karna 795 handelsfartyg.
Tyskarna förlorade 178
vapenstillestånd den
För varje sänkt tysk
ubåtar – drygt halva
11 november 1918.
ubåt gick det 50 allierade
styrkan – under kriget.
Trots stora förluster
fartyg och britterna var i
var 170 tyska ubåtar fort­
akut behov av ett kraft­
fullt vapen mot de effektiva tyska ubåtar­ farande i aktiv tjänst vid krigsslutet. Brit­
na. Ett sådant fick de på hösten 1917 då ternas ubåtar hade främst spelat en
antennminan H2 placerades ut i farvatt­ ­defensiv roll men tyskarna hade skaffat
sig erfarenheter som kom att utgöra
nen kring Brittiska öarna.
Tjugosex tyska ubåtar gick till botten grunden för andra världskrigets fruktade
i Engelska kanalen efter kollisioner med ”grå vargar” – de som gjorde ubåtar till
H2-minor. Under kriget hade ubåts­ en viktig del av modern krigföring.
besättningarna kämpat mot kanonbåtar,
torpeder, flygangrepp och sjunkbomber,
Läs mer
men ingenting var så skräckinjagande
● Richard Compton-Hall: Submarines and the war at sea –
som minorna.
1914-1918, MacMillan, 1991 ● Gordon Williamson: U-boats
of the Kaiser’s Navy, Osprey, 2002 ● Karl Neureuther & Claus
”Jag skulle hellre vilja kämpa mot en Bergen:
U-boat Stories – Narratives of German U-boat Sailors,
överlägsen fiende än att passera genom Naval & Military Press Ltd., 2006
ett minfält under vattnet. Det är en fruk­ ● www.uboat.net/wwi/
Tyska förluster
5
19
22
63
69
Världens Historia 8 • 2011
27