Är våldtäkt ett allvarligt brott?

JURIDISKA FAKULTETEN
vid Lunds universitet
Mattias Liljebäck
Är våldtäkt ett allvarligt
brott?
En kritisk analys av valet av undantag
från straffrättslig preskription
JUEN03 Sexualitet, samhällelig kontroll och straffrätt
Uppsats på juristprogrammet
Handledare: Ulrika Andersson
Termin: VT 2016
1
Innehåll
FÖRKORTNINGAR
4
1
5
2
3
INLEDNING
1.1
Bakgrund
5
1.2
Syfte
6
1.3
Frågeställningar och avgränsningar
6
1.4
Metod och perspektiv
7
1.5
Material
7
1.6
Forskningsläge
8
1.7
Uppsatsens disposition
8
PRESKRIPTIONSINSTITUTETS BAKOMLIGGANDE MOTIV 9
2.1
Rättspolitiska skäl
9
2.2
Humanitära skäl
9
2.3
Praktiska skäl
STRAFFRÄTTSLIG PRESKRIPTION
3.1
Allmänt: om bortfallande av påföljd
3.1.1
3.1.2
3.2
3.3
5
Åtalspreskription
Undantag från preskription
11
11
12
14
Bakomliggande motiv för ändringen av preskriptionsinstitutet
3.2.1
3.2.2
3.2.3
4
10
Den tekniska utvecklingen inom den brottsbeivrande verksamheten
De rättspolitiska skälen
Resursskäl
Våldtäkt och preskription
15
15
16
18
18
PERSPEKTIV PÅ VÅLDTÄKT
21
4.1
Våldtäkt: ett folkhälsoproblem
22
4.2
Våldtäkt: ett samhällsekonomiskt problem
22
4.3
Våldtäkt: ett demokratiproblem
23
ANALYS
25
2
5.1
Rättspolitiska skäl
25
5.2
Praktiska skäl
27
5.3
Slutsatser
28
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING
30
RÄTTSFALLSFÖRTECKNING
34
3
Förkortningar
Bet.
Betänkande
BrB
Brottsbalk (1962:700)
BRÅ
Brottsförebyggande rådet
DNA
Förkortning av engelska deoxyribo-nucleic-acid
Ds
Departementsserien
FN
Förenta nationerna
HIV
Humant immunbristvirus
Ju
Justitiedepartementet
JuU
Justitieutskottet
Prop.
Proposition
PTSD
Posttraumatiskt stressyndrom
RH
Rättsfall från hovrätterna
ROKS
Riksorganisationen för kvinnojourer och
tjejjourer i Sverige
Rskr.
Riksdagsskrivelser
SFS
Svensk författningssamling
SKR
Sveriges Kvinnojourers Riksförbund
SOU
Statens offentliga utredningar
4
1 Inledning
År 2013 preskriberades brotten mot den så kallade HIV-mannen. Han, en
HIV-positiv man, var misstänkt för att ha haft oskyddat sex med över 130
personer år 1998. Ett av offren, hans tidigare flickvän, smittades med HIV.
Han flydde landet 1998 då han var efterlyst och nu är brotten preskriberade.1
Idag kan han återvända till Sverige utan risk för åtal.2
Julian Assange, grundare för WikiLeaks, häktades i sin frånvaro för brotten
våldtäkt och sexuellt ofredande mot två kvinnor år 2010. År 2012 tog han
tillflykt till Ecuadors ambassad i London och har kvarhållit sig där sedan
dess. År 2015 preskriberades brottsmisstanken för sexuellt ofredande. En
brottsmisstanke om våldtäkt kvarstår och denna preskriberas år 2020. Enligt
Åklagarmyndigheten är bevisläget oförändrat eftersom möjligheten att driva
utredningen framåt är inskränkt med Julian Assange. Dock har detta inte
varit möjligt då han konsekvent har hållit sig undan.3
1.1 Bakgrund
De straffrättsliga preskriptionsbestämmelserna hade inte förändrats på över
100 år4 fram till den 1 juli 2010 – knappt ett år innan mordet på Olof Palme
skulle preskriberas – då preskriptionen för bland annat mord togs bort.
Lagändringen fick retroaktiv verkan, vilket innebär att mordet på Olof
Palme inte preskriberades.5 Det uttalade syftet till varför en utredning, om
ändring av preskriptionsbestämmelserna, behövdes var utvecklingen inom
folkrätten. Utvecklingen gick emot att preskription inte skulle gälla för de
allvarligaste internationella brotten, såsom folkmord. Mot denna bakgrund
ansågs det även nödvändigt att utreda om andra allvarliga brott, i första hand
1
http://www.dagensjuridik.se/2013/09/hiv-smittad-man-gar-fri-efter-15-ar-pa-flyktaklagarmyndigheten-har-inte-gjort-sitt-jobb, hämtad 2016-03-13.
2
Benämns hädanefter HIV-fallet.
3
http://www.dagensjuridik.se/2015/08/misstankta-sexualbrott-preskriberas-delar-avutredningen-mot-julian-assange-laggs-ner. Benämns hädanefter Assange-fallet, hämtad
2016-03-13.
4
Ds 2007:1 s. 132.
5
Lagändring skedde genom SFS 2010:60.
5
brott som innefattade uppsåtligt dödande såsom mord, skulle undantas från
straffrättslig preskription. I andra hand skulle det även utredas om andra
allvarliga brott, som exempelvis våldtäkt,6 skulle undantas preskription och
det är detta som framställningen handlar om. I framställningen kommer
vissa paralleller dras till de skäl som anfördes för att undanta mord från
preskription i syfte att skapa perspektiv.
1.2 Syfte
Syftet med denna framställning är att undersöka och kritiskt granska varför
våldtäktsbestämmelsen är föremål för straffrättslig preskription. Vidare är
syftet att undersöka om våldtäktsbrottet borde undantas från straffrättslig
preskription.
1.3 Frågeställningar och avgränsningar
För att uppnå uppsatsens syfte kommer följande frågeställningar att
besvaras:

Vad är syftet med straffrättslig preskription och varför omfattas inte
våldtäktsbestämmelsen av undantagen för straffrättslig preskription?

Bör våldtäktsbestämmelsen undantas straffrättslig preskription
utifrån en feministisk infallsvinkel?
Valet av avgränsningsområdet våldtäkt beror på att flertalet remissinstanser,
vid införandet av undantagen till preskriptionsbestämmelserna, önskade att
även
våldtäkt
skulle
undantas.7
Av
utrymmesskäl
kommer
påföljdspreskription och absolut preskription inte behandlas i större
utsträckning än vad som krävs för att uppnå uppsatsens syfte. Fokus
kommer vara på åtalspreskription. Vidare kommer framställningen endast
6
7
Ju2006/93/P; Ds 2007:1 s. 131 f.
Prop. 2009/10:50 s. 16 f.
6
fokusera fullbordade våldtäkter. Framställningen avgränsar sig även till
nationell rätt.
1.4 Metod och perspektiv
Framställningens syfte uppnås genom användandet av en rättspolitisk
metod. Uppsatsen syftar inte endast till fastställandet av gällande rätt
(rättsdogmatisk metod) utan även till att analysera om rätten ska ändras för
att bättre tillgodose feministiska intressen. Analysen kommer således att
underbyggas av fler typer av källor än de klassiska rättskällorna, dvs.
lagstiftning, förarbeten, praxis och doktrin.8
I framställningen antas en feministisk infallsvikel med utgångspunkt att det
råder en könsmaktsordning i
samhället.
Denna könsmaktsordning
återspeglas i gällande rätt och missgynnar på så vis kvinnor i rättssystemet.
Med könsmaktsordning avses att mäns våld mot kvinnor är en följd av
ojämlika könsrelationer, men även att våldet ses som ett sätt att upprätthålla
maktordningen.
Centralt
för
arbetet
är
att
utreda
om
preskriptionsbestämmelserna är lämpliga med hänsyn till dess ändamål och
om preskriptionsbestämmelserna bör ändras för att tillgodose det
feministiska perspektivet.9
1.5 Material
Materialet i framställningen består främst av skriftliga källor, eftersom syftet
är att kritiskt analysera lagstiftarens motivering till undantagen för den
straffrättsliga preskriptionen. Mot bakgrund av detta är förarbeten av
överordnat intresse. Då praxis inte ger någon vägledning beträffande
lagstiftarens motiv har den fått underordnad betydelse. Vad gäller Assangefallet och HIV-fallet ska det poängteras att de endast är misstänkta för vissa
sexualbrott; oskyldighetspresumtionen råder således för dem. Orsaken till
8
Sandgren, Claes: Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och
argumentation, Stockholm 2015, s. 45 ff.
9
Sandgren a.a. s. 45 ff och 68 f.
7
att dessa fall ges utrymme i uppsatsen är för att belysa hur den straffrättsliga
preskriptionen fungerar i praktiken. Doktrinen i form av avhandlingar och
artiklar
från
olika
underbyggandet
av
vetenskapsdiscipliner
analysen,
likaså
har
varit
rapporter
nödvändig
från
för
exempelvis
Brottsförebyggande rådet (BRÅ).
1.6 Forskningsläge
Tidigare forskning beträffande frågan om våldtäkt borde omfattas av
preskription kan inte anses omfattande. Det material som finns på området
är utredningen Ds 2007:1, som berör frågan huruvida våldtäkt borde
undantas preskription.10 Den doktrin som finns på området gällande
straffrättslig
preskription
åtalspreskription.
är
Varken
främst
Strömbergs
Strömbergs
avhandling
avhandling
om
eller
brottsbalkskommentaren till 35 kap. brottsbalken (BrB) berör dock frågan
huruvida våldtäkt borde omfattas av preskription.11 Ambitionen med denna
framställning är att analysera huruvida gällande rätt beträffande straffrättslig
preskription av våldtäkt är tillfredsställande ur en feministisk infallsvinkel
och om gällande rätt är i behov av en förändring.
1.7 Uppsatsens disposition
I
framställningens
andra
kapitel
redovisas
preskriptionsinstitutets
bakomliggande motiv. I uppsatsens tredje kapitel beskrivs gällande rätt för
den straffrättsliga preskriptonen. Därefter, i kapitel fyra, redovisas olika
perspektiv på våldtäkt. Slutligen, i kapitel fem, besvaras framställningens
frågeställningar mot bakgrund av undersökningen i framställningen.
10
Ds 2007:1.
Strömberg, Tore: Åtalspreskription, Stockholm 1956; Berggren m.fl.: Brottsbalken, 1
juli, Zeteo internet, kommentar till 35 kap.
11
8
2 Preskriptionsinstitutets
bakomliggande motiv
De straffrättsliga preskriptionsbestämmelserna har genom tiderna baserats
på olika motiv och de har ofta haft samband med straffrättsliga ideologier.
Dagens preskriptionsbestämmelser motiveras primärt av följande tre skäl:
rättspolitiska skäl, humanitära skäl och praktiska skäl.12 De tas upp i det
följande var och en för sig.
2.1 Rättspolitiska skäl
Enligt SOU 1925:28 hade straffet dels en allmänpreventiv effekt, dels en
individualpreventiv effekt. Den allmänpreventiva effekten bestod i att
avskräcka andra individer – samhället eller allmänheten i stort – från
brottsbegående. Den individualpreventiva effekten var inriktad på
brottslingen; denne skulle inte begå nya brott.13 Även gällande straffrätt och
preskriptionsbestämmelser
bygger
på
allmänpreventiva
och
individualpreventiva motiv – främst allmänpreventiva motiv.14 Dock har det
framhållits att straffet inte bidrar till allmänprevention beträffande gamla
brott då dessa blir bortglömda av allmänheten, vilket legitimerar
preskriptionsbestämmelserna.15 Det är således mer angeläget att aktuella
brott bestraffas då dessa ännu är aktuella i människors medvetande.16 De
rättspolitiska skälen minskar dock i betydelse desto allvarligare brott det är
fråga om.17
2.2 Humanitära skäl
Det främsta humanitära skälet är att brottslingen, som efter brottsbegåendet
varit laglydig under en längre tid, ska undgå leva under straffhot.
12
Prop. 2009/10:50 s. 13.
SOU 1925:28 s. 15.
14
Asp, Petter & Ulväng, Magnus: Kriminalrättens grunder, Uppsala 2013, s. 30 ff; Ds
2007:1 s. 37 f.
15
Ds 2007:1 s. 37 f.; Strömberg a.a. s. 22.
16
Prop. 2009/10:50 s. 13.
17
Prop. 2009/10:50 s. 14.
13
9
Brottslingen ska kunna känna sig trygg och denne ska inte behöva riskera att
den existens hen byggt upp åt sig tillintetgörs på grund av brottet.18 De
humanitära skälen för preskription väger dock mindre tungt desto
allvarligare brott det berör.19 Vid en jämförelse med HIV-fallet och
Assange-fallet kan detta skäl förefalla stötande.
2.3 Praktiska skäl
Det
primära
praktiska
skälet
för
preskription
grundar
sig
på
bevissvårigheter, vilket har benämnts bevisteorin. Teorins grund är att
bevisning i regel blir sämre med tiden, vilket försvårar möjligheten till
fällande dom. Vittnen glömmer händelser och det finns en risk att både
målsäganden, vittnen och gärningsmän hinner avlida. Vidare finns det en
risk att förmildrande indicier försvinner medan försvårande indicier kvarstår
varför det finns en risk att oskyldiga döms; tanken är att preskription av
straffet ska motverka detta.20 Detta har kritiserats eftersom det är åklagaren
som har bevisbördan. Framlägger inte åklagaren fullgod bevisning resulterar
det i friande dom.21
Strömberg
har
anfört
andra
praktiska
skäl
till
behovet
av
preskriptionsbestämmelser; brottsbekämpande myndigheters resurser borde
läggas på färska brott och inte gamla brott då det är där de behövs mest och
gör mest nytta.22
18
Prop. 2009/10:50 s. 13 f.
Prop. 2009/10:50 s. 14.
20
Prop. 2009/10:50 s. 14; Strömberg a.a. s. 18 f; Ds 2007:1 s. 35.
21
Ds 2007:1 s. 35.
22
Strömberg a.a. s. 25.
19
10
3 Straffrättslig preskription
I detta avsnitt behandlas först den allmänna betydelsen av de olika
preskriptionsformerna. Därefter kommer en mer ingående redogörelse för
åtalspreskriptionen, dess undantag och dess bakomliggande syften. Slutligen
kommer förhållandet mellan åtalspreskription och våldtäkt att belysas.
3.1 Allmänt: om bortfallande av påföljd
I 35 kap. BrB finns det två typer av preskription: åtalspreskription och
påföljdspreskription.23 Med åtalspreskription, enligt 35 kap. 1 § BrB, menas
att påföljd inte får utdömas om preskription har inträtt; det finns således
inget förbud mot att väcka åtal. Anledningen till denna konstruktion är att
det ibland är först vid domstolsprövningen det blir klarlagt enligt vilket
lagrum som en gärning är straffbelagd.24
Bestämmelserna om åtalspreskription kompletteras av bestämmelsen om
absolut preskription. Innebörden av absolut preskription är att det finns tider
som gäller oberoende om preskriptionshindrande åtgärder enligt 35 kap. 1 §
BrB har vidtagits.25 Absolut preskription regleras i 35 kap. 6 § BrB. Motivet
bakom absolut preskription är att ingen ska behöva sväva i ovisshet för
länge. Exempelvis gäller att brott som kan leda till svårare straff än två års
fängelse, såsom våldtäkt, har en absolut preskriptionstid på 30 år.
Regleringen får praktisk betydelse när en förbrytare delgivits åtal men
lämnar landet före rättegången och förbrytaren sedan inte kan utlämnas till
Sverige.26 Vid en jämförelse med Assange-fallet och HIV-fallet kan
konstateras att preskriptionstiden hade varit 30 år om de hade delgivits åtal
innan de flydde.27
23
Prop. 2009/10:50 s. 8.
Berggren m.fl.: Brottsbalken, 1 juli, Zeteo internet, kommentar till 35 kap. inledning.
25
Berggren m.fl.: Brottsbalken, 1 juli, Zeteo internet, kommentar till 35 kap.6 §.
26
Jareborg, Nils & Zila, Josef: Straffrättens påföljdslära, Stockholm 2014, s. 21.
27
Angående rekvisitet åtalsdelgivning, se avsnitt 3.1.1.
24
11
3.1.1 Åtalspreskription
Bestämmelsen om åtalspreskription finns i 35 kap. 1 § BrB och har följande
lydelse:
Påföljd må ej ådömas, med mindre den misstänkte häktats eller
erhållit del av åtal för brottet inom
1.
2.
3.
4.
5.
två år, om å brottet ej kan följa svårare straff än fängelse i ett år,
fem år, om svåraste straffet är högre men icke över fängelse i två
år,
tio år, om svåraste straffet är högre men icke över fängelse i åtta
år,
femton år, om svåraste straffet är fängelse på viss tid över åtta
år,
tjugofem år, om fängelse på livstid kan följa å brottet.
Innefattar en handling flera brott, må utan hinder av vad nu sagts
påföljd ådömas för alla brotten, så länge påföljd kan ådömas för något
av dem.
Innebörden av 35 kap. 1 § BrB är att påföljd inte får utdömas om den
misstänkte har häktats eller delgivits åtal inom viss tid för brottet. Vad gäller
de preskriptionshindrande åtgärderna krävs för häktning att denna verkställs;
det är inte tillräckligt med beslut om häktning (jämför med HIV-fallet där
det endast finns beslut om häktning). Vad gäller erhållandet av åtal avses att
den misstänkte ska ha blivit delgiven åtalet.28
Preskriptionstiden beräknas utifrån en grundläggande princip: sambandet
mellan brottets svårhet och preskriptionstidens längd. Utgångspunkten för
bestämmandet av preskriptionstiden är respektive brotts straffmaximum.
Dock finns det undantag; i vissa fall kan ett straffmaximum vara högre eller
lägre än det som är föreskrivet i ett straffbud (jfr 26 kap. 3 § respektive 29
kap. 7 § andra stycket BrB). Konsekvensen blir att även preskriptionstiden
påverkas. Exempelvis kan preskriptionstiden längst bli 15 år om
lagförbrytaren är under 21 år.29
28
29
Prop. 2009/10:50 s. 8.
Prop. 2009/10:50 s. 8.
12
Beräkning av preskriptionstiden regleras i 35 kap. 4 § BrB. Av
bestämmelsens första stycke framgår hur beräkningen ska ske. För
beräkningen av preskriptionstiden är huvudregeln att preskriptionstiden
börjar
löpa
från
den
dag
brottet
begicks.30
Undantaget
är
att
preskriptionstiden börjar räknas från den dag en viss verkan av en handling
inträdde. Vid en läsning av huvudregeln och undantaget tillsammans kan
konstateras att preskriptionstiden aldrig börjar löpa fören brottet blivit
fullbordat.31
30
31
Prop. 2009/10:50 s. 9; Jareborg, Nils & Zila, Josef a.a. s. 21.
Berggren m.fl.: Brottsbalken, 1 juli, Zeteo internet, kommentar till 35 kap. 4 §.
13
3.1.2 Undantag från preskription
Från preskription finns vissa undantag enligt 35 kap. 2 § BrB.
Bestämmelsen har följande lydelse:
Bestämmelserna i detta kapitel om bortfallande av påföljd gäller inte för
1.
2.
3.
4.
mord eller dråp enligt 3 kap. 1 eller 2 §,
folkmord, brott mot mänskligheten eller grov krigsförbrytelse enligt 1,
2 eller 11 § lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot
mänskligheten och krigsförbrytelser,
terroristbrott enligt 3 § 1 eller 2 jämförd med 2 § lagen (2003:148) om
straff för terroristbrott, eller
försök till dessa brott.
Har någon begått brott som avses i första stycket innan han eller hon fyllt
tjugoett år, gäller dock bestämmelserna om bortfallande av påföljd i detta
kapitel.
I bestämmelsens första stycke undantas vissa allvarliga brott från
preskription, dvs. såväl åtalspreskription som absolut preskription och
påföljdspreskription. De allvarliga brotten är: mord, dråp, folkmord, brott
mot mänskligheten, krigsförbrytelser, terroristbrott och försök till dessa
brott. Av de internationella brotten är folkmord av störst intresse för denna
framställning. Det karaktäristiska för folkmord är att brottet riktar in sig mot
en folkgrupp och att det begås i förintelsesyfte. Skyddsintresset är en
folkgrupps rätt att existera, snarare än enskilda individers. Förintelsesyftet
innefattar inget krav på dödande utan en folkgrupp kan således utrotas
genom att dess medlemar utsätts för exempelvis våldtäkt.32 Vid en
jämförelse med HIV-fallet, om han hade begått gärningarna med
förintelsesyfte, kan konstateras att kvinnor som grupp faller mellan stolarna,
då kvinnor som grupp inte utgör en folkgrupp.33 Våldtäkt undantas inte från
preskription.34 Mot bakgrund av uppräkningen av brotten i bestämmelsens
första stycke kan konstateras att utgångspunkten för urvalet av dessa brott
har varit uppsåtligt dödande.35
32
Prop. 2013/14:146 s. 81 ff.
Prop. 2013/14:146 s. 84 f.
34
För vidare läsning, se avsnitt 3.3.
35
Prop. 2009/10:50 s. 14 och 18.
33
14
3.2 Bakomliggande motiv för ändringen
av preskriptionsinstitutet
År 2010 infördes en ändring av preskriptionsinstitutet som innebar att mord
undantogs från preskription. Bakgrunden till ändringen var bland annat att
utvecklingen inom folkrätten gått mot att de allvarligaste brotten, såsom
folkmord, inte längre skulle omfattas av preskription.36 Att mord undantogs
från
preskription
innebar
ett
principgenombrott
för
de
svenska
preskriptionsbestämmelserna; alla brott hade i modern tid hittills varit
föremål för preskription. Utredningen, om vilka brott som skulle undantas
från preskription, riktade i först hand in sig på brott som innehöll uppsåtligt
dödande, såsom mord, och i andra hand på andra allvarliga brott som
exempelvis våldtäkt.37
3.2.1 Den tekniska utvecklingen inom den
brottsbeivrande verksamheten
De praktiska skälen för preskription har, utöver den kritik som redovisats i
avsnitt 2.3., försvagats i vissa hänseenden. Genom den utvecklade DNA-och
kriminaltekniken har polisens möjlighet att utreda gamla brott förbättrats.
Även polisens utvecklade arbetsmetoder har ökat möjligheten att utreda
gamla brott.38 Ett av de främsta skälen till lagändringen var att gamla grova
brott skulle kunna klaras upp genom den utvecklade kriminal- och DNAtekniken.39 I promemorian angavs att det fanns mellan 400-500
ouppklarade, icke-preskriberade, fall av dödligt våld, såsom mord och dråp.
Av dessa så kallade kalla fall angavs i promemorian att polisen hade
förutsättningar att klara upp något eller några av de kalla fallen.40
Viss övertro till DNA-tekniken kan dock föreligga. DNA-bevisning kan
vara ett starkt bevis för knytandet av en person till en plats. Emellertid är
våldtäktsbrott svårbevisade och endast DNA-bevisning, exempelvis sperma,
36
Ju2006/93/P; Prop. 2009/10:50 s. 7.
Ds 2007:1 s. 131.
38
Prop. 2009/10:50 s. 14 f och 36; Ds 2007:1 s. 127.
39
Ds 2007:1 s. 134.
40
Ds 2007:1 s. 203.
37
15
räcker oftast inte för en fällande dom, eftersom det sällan finns
stödbevisning såsom vittnen. Vad DNA-bevisning förevisar är vem som är
gärningsman. Det bevisar inte om samlaget skett med samtycke hos offret
(samtyckesinvändning) eller om uppsåt hos gärningsmannen har förelegat.
Därmed utgör målsägandens utsaga ofta huvudbevisningen och således blir
målsägandeutsagans tillförlitlighet, eventuell stödbevisning och den
misstänktes invändningar avgörande för en fällande dom.41
Samtyckesinvändningen gäller av naturliga skäl inte för överfallsvåldtäkter.
I de fall gärningsmannen kan bindas till överfallet föreligger stor
sannolikhet för åtal och fällande dom. Dock är problemet att
gärningsmannen sällan påträffas. Överfallsvåldtäkterna utgjorde år 2006 13
% av de anmälda våldtäkterna; 3 % av dessa ledde till åtal. Statistiken har
inte heller förbättrats fram till år 2010.42
3.2.2 De rättspolitiska skälen
Före ändringen av preskriptionsreglerna, som skedde den 1 juli 2010, var
preskriptionsreglerna närmare 100 år gamla. Samhället förändras över tid,
likaså synen på vad som konstituerar allvarliga brott. Brott mot
mänskligheten var i fokus efter andra världskriget. På senare tid i Sverige
har integritetskränkande brott ansetts som särskilt allvarliga. Exempelvis
finns en större medvetenhet om att målsäganden, vid allvarliga brottstyper,
inte enbart drabbas av fysiska skador, utan även av psykiska påfrestningar.43
Ett genom tiderna existerande motiv till preskription är att allteftersom tiden
går minskar allmänhetens och den enskildes intresse av att gärningen
lagförs.44 Det är naturligt att skälen för att straffa någon blir svagare med
tiden. På samma sätt blir skälen starkare att gärningsmannen ska straffas då
många år har förflutit om det är fråga om ett synnerligen allvarligt brott.
41
Diesen, Christian & Diesen, Eva F.: Övergrepp mot kvinnor och barn: den rättsliga
hanteringen, Stockholm 2013, s. 26.
42
Diesen & Diesen a.a. s. 26 f.
43
Prop. 2013/14:194 s. 13; Ds 2007:1 s. 132.
44
Ds 2007:1 s. 132; SOU 1923:9 s. 432 f.
16
Detta synsätt återspeglas i gällande rätt; preskriptionstidens längd står i
proportion till brottets allvarlighet.45
I ljuset av det ovan anförda stycket framhävs, i promemorian, den mediala
utvecklingen som en orsak till människors mer bestående minnesbas än vad
som var fallet år 1926 (preskriptionsbestämmelserna har i princip varit
oförändrade mellan 1926 och 2010). Mot bakgrund av lättheten att
dokumentera information medelst ljud, film, DVD-spelare, kameror,
mobiltelefoner etc., men även lättillgängligheten att sprida information via
exempelvis internet eller TV har gjort det lättare att minnas händelser.
Händelser kan återges vid ett senare tillfälle på ett sätt som inte var möjligt
1926. Detta i kombination med att människors levnadstid är längre nu
jämfört med för 100 år sedan talar för att brott finns kvar i människors
medvetande under en längre tid nu jämfört med då.46 Jämför Assange-fallet
och HIV-fallet vilka är väldokumenterade.
Brottsofferperspektivet har, under de senaste decennierna, fått ökad
genomslagskraft i straffrättsliga sammanhang. I modern tid har det i större
utsträckning uppmärksammats att våldsbrotten, såsom mord, påverkar
brottsoffrets omgivning. Våldsbrotten frambringar rädsla och kan verka
begränsande för en större grupp människor.47 Acceptansen för våld i
samhället har även minskat.48 Det har ansetts viktigt för brottsoffret att
gärningsmannen ställs till svars för sitt handlande, även om lång tid förflutit
sedan brottet begicks.49 Det hade annars ansetts stötande om grova
brottsförbrytare inte hade kunnat ansvarighållas för gärningar endast för att
lång tid har förflutit.50
I propositionen anfördes även att det fanns ett större behov än tidigare att
kunna markera en strängare syn på våldsbrott som exempelvis mord och att
45
Ds 2007:1 s. 132 f.
Ds 2007:1 s. 133.
47
Prop. 2013/14:194 s. 13.
48
SOU 2007:90 s. 135.
49
Prop. 2009/10:50 s. 15; Ds 2007:1 s. 135.
50
Ds 2007:1 s. 134; Prop. 2009/10:50 s. 14 f.
46
17
det var viktigt att sända en signal från samhället till brottslingar och
allmänheten att allvarliga brott inte preskriberas.51 Ändringen av
preskriptionsbestämmelserna den 1 juli 2010 återspeglar detta då mord och
dråp undantogs preskription.52
3.2.3 Resursskäl
En förändring av preskriptionstiderna kommer innebära ökade kostnader för
rättsväsendet. Det kan ifrågasättas om rättsväsendet ska lägga resurser på att
utreda gamla brott. Vid avskaffande av preskriptionstider kommer
konsekvens bli att förundersökningar pågår under längre tid. Antalet
ärenden hos Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten kommer öka;
likaså antalet mål hos domstolarna. Dock ska det erinras om att faktiska
åtgärder inte behöver vidtas i ett ärende som har pågått under en längre tid.
Saknas det spår kan ett ärende ”vila” och återupptas om något inträffar som
kan föra utredningen framåt.53
3.3 Våldtäkt och preskription
Våldtäkt har ofta nämnts som exempel på brott där preskriptionstiden borde
avskaffas eller förlängas. I promemorian anfördes främst två skäl till varför
våldtäkt lyftes fram: dels att det är ett av de mest integritetskränkande
brotten i svensk rätt, dels att det är relativt vanligt med spår vid
våldtäktsbrott och att DNA-spår vid våldtäktsbrott uppfattas som
jämförelsevis tillförlitliga. DNA-tekniken antas medföra att fler brott
kommer klaras upp. Det vore då stötande om regler om preskription
förhindrade lagföring i sådana fall.54
Bestämmelsen om våldtäkt finns i 6 kap. 1 § BrB. Skyddsintresset för
våldtäkt
är
den
enskilde
individens
51
sexuella
integritet
Ds 2007:1 s. 134; Prop. 2009/10:50 s. 14 f; Prop. 2008/09:118 s. 26.
Prop. 2013/14:194 s. 13.
53
Ds 2007:1 s. 137.
54
Ds 2007:1 s. 151 f; Eget resonemang: Troligtvis avser lagstiftaren de fall där
gärningsmannen är okänd.
52
18
och
självbestämmanderätt.55 Straffskalan för mindre grov väldtäkt är fängelse i
högst fyra år. För våldtäkt av normalgraden föreskrivs fängelse i lägst två år
och högst sex år och för grov våldtäkt stadgas fängelse i lägst fyra år och
högst tio år. Ett exempel på grov våldtäkt kan vara att den begås av en
person som bär en dödlig sjukdom, i kombination med att inga skyddsmedel
använts (jfr HIV-fallet).56 Mot bakgrund av straffskalorna för våldtäkt kan
konstateras att preskriptionstiden för grov väldtäkt är 15 år medan
preskriptionstiden för våldtäkt av normalgraden och mindre grov våldtäkt är
tio år (jfr 35 kap. 1 § BrB).57 Preskriptionstiden i Assange-fallet är mot
bakgrund av detta tio år medan preskriptionstiden i HIV-fallet är 15 år,
förutsatt att det enskilda brottet rubriceras som våldtäkt.
Både i propositionen och i promemorian fastslås att preskriptionstiden för
våldtäkt varken borde avskaffas eller förlängas. I propositionen anförs att
utgångspunkten fortfarande ska vara att brott preskriberas och att brottets
svårhet i allmänhet ska styra preskriptionstiden. Vad gäller internationella
brott och allvarliga brott som innefattar uppsåtligt dödande konstateras att
det finns skäl för undantag från preskription. Dock framhålls att sådana
undantag ska förekomma restriktivt. Principen om att brott ska preskriberas
och att preskriptionstiden ska korrelera med brottets svårhet ska alltjämt
gälla. Annars finns en risk att en sedan lång tid tillbaka gällande och i
normalfallet väl fungerande system luckras upp allt för mycket.58
Vidare anfördes i propositionen och promemorian att inte endast det skäl att
våldtäkt anses som särskilt integritetskränkande eller att det har ett högt
straffvärde ansågs utgöra så tunga skäl att preskriptionstiden borde
avskaffas. Likaså utgjorde inte omständigheten att kriminaltekniken hade
utvecklats, och därmed ökat chansen för uppklarandet av gamla brott,
55
Prop. 2012/13:111 s. 119.
RH 1989:116.
57
Ds 2007:1 s. 152.
58
Prop. 2009/10:50 s. 22; Ds 2007:1 s. 152 f.
56
19
ensamt
skäl
för
undantag
från
preskriptionstiden behöva förändras.
preskription.
Inte
heller
ansågs
59
Ett flertal remissinstanser önskade att grov våldtäkt och våldtäkt av
normalgraden skulle undantas preskription. Socialstyrelsen anförde att grov
våldtäkt borde undantas preskription. Riksorganisationen för kvinnojourer
och tjejjourer i Sverige (Roks) ansåg att bland annat våldtäkt borde
undantas. Sveriges Kvinnojourers Riksförbund (SKR) anförde att en
översyn av preskription för våldtäkt borde genomföras. I detta sammanhang
kan
även
uppmärksammas
att
flertalet
remissinstanser
avstyrkte
promemorians förslag att andra brott än internationella skulle undantas
preskription.60 I riksdagen finns även förslag på att ta bort preskriptionstiden
för bland annat grov våldtäkt.61
59
Prop. 2009/10:50 s. 22; Ds 2007:1 s. 152 f.
Prop. 2009/10:50 s. 16 f.
61
Motion 2012/13:Ju264
60
20
4 Perspektiv på våldtäkt
Efter att ha krattat manegen med preskriptionens grunder, gällande rätt och
lagstiftarens syn på vilka brott som ska omfattas av undantagsbestämmelsen
i 35 kap. 2 § BrB är det dags för en redogörelse av andra perspektiv på
våldtäkt.
Fram till 1970-talet var våldtäkt nästintill ett icke-existerande problem i
svensk politik och debatt. I början på 1990-talet etablerades problematiken
med mäns våld mot kvinnor på ett internationellt politiskt plan, bland annat
genom ett antal FN-deklarationer och resolutioner.62 Det var också under
början av 1990-talet Rwandatribunalen slogs fast i det så kallade Akayesumålet att våldtäkter och andra sexuella övergrepp kan bedömas som
folkmord. Enligt domen utgör även våldtäkt och annat sexuellt våld i själva
verket ett av de värsta sätten att skada offret både kroppsligt och mentalt.63
Det konstateras även att våldtäkt per definition uppfyller kraven för
tortyrbrottets krav på allvarlig smärta och lidande.64
Antalet sexuella övergrepp utgör ett allvarligt samhällsproblem. Det finns
ingenting som tyder på att antalet sexuella övergrepp minskar. Däremot
finns flertalet undersökningar som påvisar en ökning av antalet anmälda
våldtäkter under det senaste decenniet i Sverige.65 I anslutning till detta kan
påpekas att ett fåtal våldtäktsbrott klaras upp i Sverige; ungefär en av tio
våldtäktsanmälningar under 2000-talet ledde till åtal.66
62
Wendt, Maria: ”Våldtäkt som demokratiproblem: Förändring och stabilitet i politik och
debatt”. I: Helldén, Ulrika (red.): Antologi: sju perspektiv på våldtäkt, Uppsala 2010, s. 132
f. Se även däri gjorda hänvisningar.
63
Rwanda tribunalen, Trial Judgement, The Prosecutor v. Jean Paul Akayesu, 1998, ICTR96-4-T, paras 731–734.
64
Rwanda tribunalen, Trial Judgement, The Prosecutor v. Jean Paul Akayesu, 1998, ICTR96-4-T, paras 597.
65
Wendt a.a. s. 133 och not 6; Diesen & Diesen a.a. s. 25 f.
66
Diesen & Diesen a.a. s. 27.
21
4.1 Våldtäkt: ett folkhälsoproblem
Våldtäkt kan formuleras som ett folkhälsoproblem. I regel lider
våldtäktsoffer under många år av både fysiska och psykiska skador. Ett antal
studier visar på att hälften av alla våldtäktsoffer drabbas av posttraumatiskt
stressymptom (PTSD), där sömnstörningar, koncentrationssvårigheter och
återupplevande av våldtäkten i form av återkommande plågsamma
minnesbilder är några av de framträdande dragen. Även andra problem kan
kvarstå i många år för våldtäktsoffer såsom rädsla, depression och
svårigheter med relationer. Det kan även nämnas att övergreppen resulterar i
en ökad risk för självmord. Vissa studier visar även på att kvinnor som har
utsatts för våldtäkt lider i större utsträckning av PTSD i förhållande till
personer som har utsatts för exempelvis allvarlig misshandel eller rån. En
förklaring till detta kan vara att sexuellt våld upplevs som mer intimt då den
sexuella integriteten kränks och våldtäkt betraktas oftast som den yttersta
och mest förnedrande kränkningen av en människa.67
4.2 Våldtäkt: ett samhällsekonomiskt
problem
Vidare kan våldtäkt ses som ett samhällsekonomsikt problem. Det sexuella
våldets omfattande kostsamhet för samhället kan påvisas av ett antal studier.
I flertalet internationella studier påvisas att våldtäkt långt överstiger
kostnaderna för andra våldsbrott såsom misshandel och rån. Våldtäkt är det
dyraste brottet efter mord. Enligt nationalekonomen Stefan de Vylder kan
även den minst kostsamma våldtäkten kosta samhället över en miljon
kronor.68
67
Öberg, Mariella, Lucas, Steven & Heimer, Gun: ”Brottet som urholkar hälsan: Sexuella
övergrepp som orsak till fysiskt och psykiskt lidande”: I: Helldén, Ulrika (red.): Antologi:
sju perspektiv på våldtäkt, Uppsala 2010, s. 74 ff. och 81.
68
Wendt a.a. s. 135; De Vylder, Stefan: ”Vad kostar våldtäkter: Samhällsekonomiska
kostnader för sexuellt våld”. I: Helldén, Ulrika (red.): Antologi: sju perspektiv på våldtäkt,
Uppsala 2010, s. 107 f., 116 ff. och 129.
22
4.3 Våldtäkt: ett demokratiproblem
Våldtäkt kan även formuleras som ett demokratiproblem. Innebörden av
detta är att våldtäkt ses som ett politiskt fenomen. Mäns våld mot kvinnor
ger uttryck för en könsmaktsordning där våldet är en följd av ojämlika
könsrelationer, men även att våldet ses som ett sätt att upprätthålla
maktordningen.69 Enligt en kartläggning från Brottsförebyggande rådet över
anmälda våldtäkter mot personer över 15 år, mellan åren 1995 och 2006, var
offren kvinnor och gärningsmännen män i 97 % av fallen.70 Utgångspunkten
är att det sexuella våldet ses som ett tydligt uttryck för kvinnoförtryck och
en systematisk ojämlikhet som inte överensstämmer med demokratiska ideal
om jämlikt deltagande och allas lika värde.71
Det är inte bara offren för det sexuella våldet som drabbas. Även ickevåldsdrabbade kvinnors handlingsfrihet begränsas och deras livskvalité
försämras. Kvinnor kan exempelvis anpassa sin rädsla för våld genom att
undvika vissa platser vid vissa tidpunkter då de kan uppfattas som otrygga –
ett ständigt riskkalkylerande. Ur ett demokratiperspektiv kan det ifrågasättas
om det föreligger ett jämställt och jämlikt medborgarskap när kvinnors
livsutrymme begränsas på detta sätt.72 Ett aktuellt exempel som belyser
detta är Östersundspolisens varning till alla kvinnor i Östersund att vistas
ensamma utomhus på natten. Detta efter att ett antal våldsbrott och försök
till våldtäkt hade begåtts mot kvinnor i området.73
I den samtida debatten har mäns våld mot kvinnor, i synnerhet våldtäkt,
kommit att förstås utifrån resonemang kring mänskliga rättigheter; en
kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter. FN:s deklaration om
avskaffande av våld mot kvinnor, som antogs av FN:s generalförsamling,
framhåller att alla kvinnor har rätt att leva ett liv fritt från våld, både i det
69
Wendt a.a. s. 136; SOU 2004:121 s. 12.
Diesen & Diesen a.a. s. 40; Brå: rapport 2008:13, våldtäkt mot personer 15 år och äldre,
s. 41.
71
Wendt a.a. s. 136 f
72
Wendt a.a. s. 136 f; SOU 2004:121 s. 12.
73
http://www.expressen.se/nyheter/polisen-varnar-kvinnor-efter-valdsvag/, hämtad 201303-15.
70
23
privata och offentliga livet.74 Mäns våld mot kvinnor uttrycks i dokumentet,
för första gången, utifrån ett könsmaktsperspektiv. Med detta avses att
våldet sammankopplas med mäns överordning och kvinnors underordning.
Våldet förstås både som ett resultat av, och som ett sätt att vidmakthålla,
mäns maktposition.75 I deklarationen beskrivs våldet som ett uttryck för
historiskt ojämlika maktförhållanden mellan män och kvinnor. Mot
bakgrund av detta kan då det stora antalet våldtäkter i olika länder ses som
att det fortfarande råder en manlig maktordning och att den upprätthålls.76
74
Wendt a.a. s. 136 f; FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor,
A/RES/48/104 (1993), 20 december 1993.
75
SOU 2004:121 s. 40 f.
76
Wendt a.a. s. 136 f.
24
5 Analys
I detta kapitel ska framställningens frågeställningar besvaras mot bakgrund
av vad som redogjorts i framställningen. Framställningens första
frågeställning är: Vad är syftet med straffrättslig preskription och varför
omfattas inte våldtäktsbestämmelsen av undantagen för straffrättslig
preskription? Denna deskriptiva frågeställning har besvarats i tidigare
kapitel77 varför analysen kommer fokusera framställningens andra
frågeställning, som är mer fördjupande. Den har följande lydelse: Bör
våldtäktsbestämmelsen undantas straffrättslig preskription utifrån en
feministisk infallsvinkel? Den frågeställningen kommer att besvaras i de
följande tre avsnitten. Först kommer de rättspolitiska skälen, för eller emot
preskription av våldtäkt, att anföras. Därefter kommer de praktiska skälen
att anföras. Analysen avslutas med några slutord.
Inledningsvis ska även påpekas att preskriptionsbestämmelserna ändrades år
2010 och innan dess var de närmare 100 år gamla.78 I skrivande stund har
det gått sex år sedan lagändringen genomfördes och någon omfattande
förändring av samhällsklimatet eller synen på brott och straff mellan år 2010
och år 2016 kan inte antas ha förekommit. Dock med undantag för synen på
brottsofferperspektivet som kommer redogöras för nedan. Inte heller kan det
antas att DNA-tekniken eller kriminaltekniken har utvecklats i omfattande
mån. Mot bakgrund av detta borde den kritik som kan anföras nu till varför
våldtäkt inte undantas från straffrättslig preskription även tillämpas på
motiven att inte undanta våldtäkt år 2010.
5.1 Rättspolitiska skäl
Det
främsta
rättspolitiska
motivet
till
ändringen
av
preskriptionsbestämmelserna var förmedlandet av samhällets förändrade syn
77
78
Se kapitel 2 och 3.
Se avsnitt 1.1; 3.2.2.
25
på vad som konstituerar allvarliga brott.79 En kritik som kan riktas mot
lagstiftaren är att den inte har beaktat alla faktorer som gör våldtäkt till ett
särskilt allvarligt brott.
I förarbetena motiveras schematiskt varför våldtäkt inte borde undantas
preskription.80 Förarbetena har exempelvis inte beaktat att våldtäkt kan ses
som ett demokratiproblem där mäns sexuella våld mot kvinnor kan kopplas
till
den
strukturella
könsmaktsordningen.
Det
är
ett
allvarligt
demokratiproblem att kvinnors handlingsutrymme är begränsat och att
kvinnors livssituation innefattar ett ständigt riskkalkylerande.81
Ytterligare en faktor som inte beaktades i förarbetena till 2010 års
lagändring var att våldtäkt är det dyraste brottet efter mord. Detta särskiljer
våldtäkt från annat fysiskt våld – samhällsekonomiskt är våldtäkt
allvarligare än våldsbrott.82 En annan faktor som även skiljer sexuellt våld, i
synnerhet våldtäkt, från annat fysiskt våld är att sexualbrottsoffren i större
utsträckning lider av PTSD och andra psykiska skador, vilket bidrar till att
våldtäkt ses som ett folkhälsoproblem.83
I propositionen 2013/14:194 har lagstiftaren utvecklat och breddat
brottsofferbegreppet vid allvarliga våldsbrott, såsom mord, då en större
grupp människor kan ses som brottsoffer.84 Även målsägandens psykiska
skador beaktas i större utsträckning.85 Detta utvidgade brottsofferperspektiv
kan inte skönjas vid ändringen av preskriptionsbestämmelserna den 1 juli
2010, vilket kan föranleda tolkningen att lagstiftaren numera betonar
brottsofferperspektivets betydelse mer.
79
Se avsnitt 3.2.2.
Jfr avsnitt 3.3.
81
Jfr avsnitt 4.3.
82
Jfr avsnitt 4.2.
83
Jfr avsnitt 4.1.
84
Jfr avsnitt 3.2.2.
85
Jfr avsnitt 3.2.2.
80
26
Lagstiftaren förefaller även ha utvecklat brottsofferperspektivet från ett mer
utpräglat individperspektiv till ett samhällsperspektiv, då en större grupp
människor kan ses som brottsoffer.86 Mot bakgrund av detta kan konstateras
att brottsoffret vid våldtäkt borde kunna utgöra kvinnor som grupp och inte
endast den utsatte individen. Mot bakgrund av synen på våldtäkt som
demokratiproblem, kan en våldtäkt mot en kvinna ses som ett angrepp på
demokratin. Det utvidgade brottofferperspektivet kan även ses som ett steg
mot ett beaktande av kvinnors kollektiva intressen genom att motverka
rådande könsmaktsordning.
Vidare förstärker FN:s erkännande om kvinnors rätt till frånvaro av våld
synen på våldtäkt som ett särskilt allvarligt brott.87 Även Rwandatribunalens
dom i Akayesu-målet där Tribunalen konstaterar att våldtäkt utgör ett av de
värsta sätten att skada offret både kroppsligt och mentalt förstärker denna
syn. I målet fastslås även att våldtäkt per definition uppfyller kraven för
tortyrbrottets krav på smärta och lidande, vilket förstärker synen på våldtäkt
som ett allvarligt brott.88
Mot de rättspolitiska skälen kan de praktiska skälen vägas, vilka ska
redogöras för härnäst.
5.2 Praktiska skäl
Ett skäl som talar emot att våldtäkt undantas straffrättslig preskription, trots
den nya DNA- och kriminaltekniken, är bevissvårigheterna. Problemet är
oftast inte att bevisa vem som är förövaren – utom vid överfallsvåldtäkter
som är relativt få – utan det är samtyckesinvändningen. Oftast är
målsägandeutsagans tillförlitlighet, stödbevisning och den misstänktes
eventuella
invändningar
avgörande
för
en
fällande
dom.89
En
målsägandeutsaga, den misstänktes invändningar och ett vittnes minnesbild
86
Jfr avsnitt 3.2.2.
Jfr avsnitt 4.3.
88
Jfr kapitel 4.
89
Jfr avsnitt 3.2.1.
87
27
förstärks med sannolikhet inte med tiden, snarare tvärtom.90 Det kan då, av
resursskäl,91 förespråkas att våldtäkt ska kunna preskriberas då en fällande
dom efter att lång tid förflutit är osannolik. Samtidigt förefaller lagstiftaren
värdera varje uppklarande av gamla allvarliga brott tungt. Även om det
enbart förväntas att ett fåtal gamla brott kommer klaras upp.92
Ett annat intresse som ska beaktas är rättssäkerheten. Lagstiftaren anförde
att det finns en risk med ändringar av ett sedan lång tid tillbaka och i
normalfallet väl fungerande system, då det kan luckras upp allt för mycket.93
Det är ett rättssäkerhetsintresse att lagar inte förändras i för snabb takt då det
bland annat kan antas öka förutsebarheten och bevara regelsystemets
systematik och helhet.94 Dessa rättssäkerhetsintressen väger tungt och ska
särskilt beaktas.
5.3 Slutsatser
I modern tid har jämställdhetsfrågor blivit allt mer viktiga, både inom
lagstiftningen och inom politiken.95 Även om preskriptionsbestämmelserna
inte är konstruerade för att tillgodose feministiska intressen eller en ökad
jämställdhet finns inget formellt hinder för att beakta feministiska intressen i
frågan om vad som konstituerar allvarliga brott. Ett rimligt antagande är att
lagstiftarens
främsta
syfte
och
ändamål
med
ändringen
av
preskriptionsbestämmelserna var att förmedla en förändrad syn på vilka
brott som konstituerar allvarliga brott. Lagstiftaren hade här möjlighet att
signalera till allmänheten att samhället ser allvarligt på den bristande
jämställdheten och den strukturella könsmaktsordningen som råder i
samhället.96 En signal som förmedlar att samhället ser allvarligt på kvinnors
demokratiunderskott och bristande hälsa till följd av sexualbrotten.
90
Jfr avsnitt 2.3.3.
Jfr avsnitt 2.3.3; 3.2.3.
92
Jfr avsnitt 3.2.1.
93
Jfr avsnitt 3.3.
94
Jfr avsnitt 1.4.
95
Jfr kapitel 4.
96
Jfr avsnitt 4.3.
91
28
Om det främsta skälet för bortagandet av preskription för våldtäkt är att
lagföra fler brott blir ett borttagande av preskription för våldtäkt tandlöst.
Troligtvis är det försvinnande få gamla våldtäktsbrott som kommer
uppklaras efter att lång tid har förflutit. Bland annat mot bakgrund av att åtal
sällan väcks och att bevisningen blir sämre med tiden.97 Dock kan
lagstiftarens främsta intention för lagändringen den 1 juli 2010 inte ha varit
uppklarandet av fler gamla brott då det förväntade antalet uppklarade kalla
fall antogs vara några stycken (ungefär 1 %).98 Detta talar för att lagstiftaren
tillmätte de rättspolitiska skälen större betydelse än de praktiska.
Någon säker slutsats om huruvida våldtäkt bör undantas från straffrättslig
preskription kan inte anföras till följd av att materialet inte är tillräckligt
omfattande. Det finns dock tillräckligt goda skäl för slutsatsen att en
utredning
skulle
vara
behövlig
för
att
avgöra
om
preskriptionsbestämmelserna bör ändras för att tillgodose feministiska
intressen.
97
98
Jfr avsnitt 3.2.1.
Jfr avsnitt 3.2.1.
29
Käll- och litteraturförteckning
Källor
Offentligt tryck
Departementsserierna
Ds 2007:1 Preskription vid allvarliga brott
Statens offentliga utredningar
SOU 1923:9 Förslag till strafflag, allmänna delen, samt förslag till lag
angående villkorlig frigivning jämte motiv
SOU 1925:28 Betänkande och förslag rörande ändring i strafflagens
bestämmelser om preskription av straff
SOU 2004:121 Slag i luften: en utredning om myndigheter, mansvåld och
makt: betänkande
SOU 2007:90 Straffskalan för mord: delbetänkande av
Straffnivåutredningen
Propositioner
Prop. 2008/09:118 Straffet för mord m.m.
Prop. 2009/10:50 Avskaffande av preskription för vissa allvarliga brott
Prop. 2012/13:111 En skärpt sexualbrottslagstiftning
Prop. 2013/14:194 Skärpt straff för mord
Prop. 2013/14:146 Straffansvar för folkmord, brott mot mänskligheten och
krigsförbrytelser
30
Övrigt
Ju2006/93/P En översyn av reglerna om preskription för vissa allvarliga
brott (Ju 2006:B)
bet.2009/10:JuU10 Avskaffande av preskription för vissa allvarliga brott
rskr.2009/10:180 Riksdagsskrivelse
Motion 2012/13:Ju264 Borttagande av preskriptionstid för grova brott
Litteratur
Asp, Petter & Ulväng, Magnus: Kriminalrättens grunder, 2., omarb. uppl.,
Iustus, Uppsala 2013
Diesen, Christian & Diesen, Eva F.: Övergrepp mot kvinnor och barn: den
rättsliga hanteringen, 2., uppdaterade och utök. uppl., Norstedts juridik,
Stockholm 2013
Jareborg, Nils & Zila, Josef: Straffrättens påföljdslära, 4., [bearb. och
uppdaterade] uppl., Norstedts juridik, Stockholm 2014
Sandgren, Claes: Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material,
metod och argumentation, 3., [utök. och rev.] uppl., Norstedts juridik,
Stockholm 2015
Strömberg, Tore: Åtalspreskription, Norstedt, Stockholm 1956
Artiklar
Wendt, Maria: ”Våldtäkt som demokratiproblem: Förändring och stabilitet i
politik och debatt”. I: Helldén, Ulrika (red.): Antologi: sju perspektiv på
våldtäkt, 1. uppl., Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK), Uppsala
universitet, Uppsala 2010
31
Öberg, Mariella, Lucas, Steven & Heimer, Gun: ”Brottet som urholkar
hälsan: Sexuella övergrepp som orsak till fysiskt och psykiskt lidande”: I:
Helldén, Ulrika (red.): Antologi: sju perspektiv på våldtäkt, 1. uppl.,
Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK), Uppsala universitet, Uppsala
2010
De Vylder, Stefan: ”Vad kostar våldtäkter: Samhällsekonomiska kostnader
för sexuellt våld”. I: Helldén, Ulrika (red.): Antologi: sju perspektiv på
våldtäkt, 1. uppl., Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK), Uppsala
universitet, Uppsala 2010
Elektroniska källor
Berggren, Nils-Olof, Bäcklund, Agneta, Leijonhufvud, Madeleine, Munck,
Johan, Träskman, Per Ole, Victor, Dag, Wennberg, Suzanne &Wersäll,
Fredrik, Brottsbalken (1 juli 2015, Zeteo internet), kommentar till 35 kap.,
Wolters Kluwer Sverige AB
Berggren, Nils-Olof, Bäcklund, Agneta, Leijonhufvud, Madeleine, Munck,
Johan, Träskman, Per Ole, Victor, Dag, Wennberg, Suzanne &Wersäll,
Fredrik, Brottsbalken (1 juli 2015, Zeteo internet), kommentar till 35 kap.
inledning, Wolters Kluwer Sverige AB
Berggren, Nils-Olof, Bäcklund, Agneta, Leijonhufvud, Madeleine, Munck,
Johan, Träskman, Per Ole, Victor, Dag, Wennberg, Suzanne &Wersäll,
Fredrik, Brottsbalken (1 juli 2015, Zeteo internet), kommentar till 35 kap. 4
§, Wolters Kluwer Sverige AB
Berggren, Nils-Olof, Bäcklund, Agneta, Leijonhufvud, Madeleine, Munck,
Johan, Träskman, Per Ole, Victor, Dag, Wennberg, Suzanne &Wersäll,
Fredrik, Brottsbalken (1 juli 2015, Zeteo internet), kommentar till 35 kap. 6
§, Wolters Kluwer Sverige AB
32
http://www.expressen.se/nyheter/polisen-varnar-kvinnor-efter-valdsvag/,
hämtad 2013-03-15.
http://www.dagensjuridik.se/2013/09/hiv-smittad-man-gar-fri-efter-15-arpa-flykt-aklagarmyndigheten-har-inte-gjort-sitt-jobb, hämtad 2016-03-13
http://www.dagensjuridik.se/2015/08/misstankta-sexualbrott-preskriberasdelar-av-utredningen-mot-julian-assange-laggs-ner, hämtad 2016-03-13
Rapporter
Brå: rapport 2008:13, våldtäkt mot personer 15 år och äldre.
FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor, A/RES/48/104
(1993), 20 december 1993
33
Rättsfallsförteckning
Rwandatribunalen
Rwanda tribunalen, Trial Judgement, The Prosecutor v. Jean Paul Akayesu,
1998, ICTR-96-4-T
Rättsfall från hovrätt
RH 1989:116
34